Motioner i Första Kammaren, Nr 4.
5
Nr 4.
Af herr Petersson, Lorentz, angående skrifvelse till Konungen
med begäran om utfärdande af sådana bestämmelser
för begagnande eif eldvapen, att den allmänna säker¬
heten, särskildt på landsvägarna, icke må äfventyras.
Den 21 sistlidne november begrofs i Leksand en person, som efter
att på morgonen den 17 hafva rest ut från sitt hem i Vestan viks by för
att hämta hö från eu lada hittats död på vägen. Kesultatet af den efter
dödsfallet hållna polisundersökningen var att, såsom alla i saken hörda
voro eniga om, mannen träffats af svindel eller slag och hufvudstupa fallit
ned på den hårdt frusna marken och i fallet erhållit det dödande såret i
hufvudet. Men kort efter begrafningen gafs anledning till ny undersök¬
ning, som ledde till att liket enligt Konungens befallningshafvandes före¬
skrift blef uppgräfdt och obduceradt, då i hjärnan hittades eu kula af 26
mm. längd och 12 mm. tjocklek, hvarigenom blef konstateradt, att, såsom
det heter i protokollet öfver den 3/12 hållen obduktion, »hemmansägaren Ollas
Anders Andersson från Vestan vik aflidit till följd af skottskada i hufvudet».
Detta hade, enligt hvad den fortsatta undersökningen gaf vid handen, så
tillgått, att eu person på morgonen den nämnda dagen varit ute på jakt,
då vid aflossande på ungefär 80 meters afstånd af några skott på en rapp-
hönsflock eu kula återstudsa! och i sin i ungefär 45 graders vinkel för¬
ändrade riktning gått i en båge ungefär 200 meter och träffat den på
landsvägen åkande mannen. Vid jakten hade användts ett remingtongevär
af 12,4 mm. kaliber; och den funna kulan bar märke af att ha stött mot
ett hårdt föremål.
Denna tilldragelse, som i hela den bygd, där den timat, mycket upp¬
6
Motioner i Första Kammaren, Nr 4.
rört sinnena, synes i och för sig*) utgöra ett tillräckligt vittnesbörd om
det trängande behofvet af förändrade eller nya lagbestämmelser, som kunna
trygga den personliga säkerheten särskildt på de allmänna landsvägarna.
Hvilka lagstadganden bäst kunde leda till målet dristar jag icke afgöra.
Det synes emellertid med skäl kunna ifrågasättas, om icke vid jakt användande
af kulor och egentligen för krigsbruk afsedda långskjutande gevär borde
förbjudas, och om icke allt bruk af sådana gevär borde ställas under något
slags kontroll.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag vördsamt anhålla,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt ut¬
färda sådana bestämmelser för rätt att idka jakt eller
öfverhufvud för begagnande af eldvapen, att den all¬
männa säkerheten, särskildt på landsvägarna, icke må
äfventyras.
Stockholm den 22 jan. 1910.
E. L. Petersson.
*) För öfrigt ha under den gångna hösten flera olyckstillbud af samma slag inträffat i
samma trakt, hvarjämte ju de allmänna tidningarna alltemellanåt förtälja om liknande olyckor på
olika håll inom landet.