Motioner i Forsta Kammaren, Nr 26.
1
Nr 26.
Af herr af Ekenstam, om tillägg i förordningen den 17 maj
1872 angående ändring i vissa fall af gällande bestäm¬
melser om häradsting.
Genom kungl. förordningen den 17 maj 1872 angående ändring
i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting är bland annat
stadgadt när de lagtima tingssammanträdena skola taga sin början.
Detta skall ske i domsaga, som innefattar allenast ett tingslag, under
vårtinget tjugondedag jul, när lian infaller på måndag, men eljest nästa
måndag därefter och sedan hvar fjärde måndag, som inträffar före
tingstidens slut, så räknadt att alltid fyra veckor blifva mellan hvar
måndag å hvilken allmänt sammanträde börjas, samt under hösttinget
första måndagen i september månad och sedan hvar fjärde måndag
liksom under vårtinget. Omfattar åter domsagan två tingslag hålles i
hvartdera tingslaget tre sammanträden under vårtinget och två under
hösttinget. Dessa börja i ena tingslaget under vårtinget tjugondedag
jul, då han på måndag infaller, men eljest nästa måndag och sedan
hvar åttonde måndag, som inträffar före tingstidens slut, och under
hösttinget första måndagen i september och sedan måndagen åtta dagar
därefter. I det andra tingslaget börja hvartdera tinget de måndagar
som infalla fyra veckor från början af hvarje allmänt sammanträde i
förra tingslaget. — Vederbörande hofrätt bestämmer i hvilketdera tings¬
laget tingen först skola börja.
På sätt sålunda anförts är således bestämdt, att på vissa dagar
under våren och på vissa dagar under hösten börja de allmänna sam¬
manträdena i alla de domsagor,där den s. k. nya tingsordningen är in¬
förd. Ovedersägligen är detta i många afseenden för de rättsökande
eu fördel. Utan stora svårigheter kunna de nämligen hålla reda på,
när de allmänna sammanträdena infalla och ordna sig därefter. Men
Bill. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami 2 Afd. 1 Band. 11 Raft. (Nr 26, 27.)
2 Motioner i Första Kammaren, Nr 26.
på några platser uppkomma nog också häraf olägenheter som öfvergå
fördelarna. Jag vill i detta afseende omförmäla förhållandena från den
provins där jag är bosatt.
Gottland är deladt i två domsagor, som båda gränsa till Visby.
I Visby, öns enda stad, är naturligen samladt det mesta af hvad som
hör till förvaltningen, och alla öns examinerade advokater finnas ock
där. Då om tingen infalla på samma dagar, men hållas på tingsställen
som äro cirka 5 mil åtskilda, är det i de allra flesta fall omöjligt för
samma person att kunna vid samma ting uppträda vid båda härads¬
rätterna. Också är det ej ovanligt, att mål måst uppskjutas på den
grund att parter, advokater eller vittnen ej kommit tillstädes, men haft
laga förfall såsom bevisligen upptagna vid den andra häradsrätten.
Dessa svårigheter, som hittills nästan uteslutande drabbat de enskilda,
kunna i framtiden jämväl tänkas drabba staten, om nämligen såsom
är föreslaget en af de å ön befintliga två kronofogdeplatserna kommer
att indragas.
Till dessa redan flera gånger iakttagna svårigheter sällar sig nu
ett möjligen för Gottland säreget förhållande. Förslag har framkommit
att flytta ena tingslagets tingsstad till Visby, där således tingshus
skulle uppföras. Då jämväl i det andra tingslaget länge varit tal om
att få tingsstaden flyttad från dess nuvarande — genom ändrade kom¬
munikationer — numera afsides belägenhet, har man uppkastat den
tanken att flytta också den till Visby. Då ställer sig frågan: vore det
ej möjligt att kunna få uppföra eu gemensam tingshusbyggnad åt båda
tingslagen? Jo, visserligen, men skall det bli någon uträkning måste
man då kunna nöja sig med en tingssal, en afdelning för vittnen och
allmänhet, en för åklagaren, en för nämnd o. s. v. — i stället för två.
Men en sådan förenklad anordning kan ej genomföras, om allmänna
sammanträdena skola börja å samma dagar. Således, kan här en lag¬
ändring åstadkommas, kunna icke oväsentliga medel inbesparas och
åtskilliga förefintliga olägenheter undanröjas. Men skall lagens bokstaf
stå kvar, betyder det ej blott ett fastslående af olägenheterna utan ett
tryck på de tingsbyggnadsskyldige att utgifva kanske dubbelt så mycket
som annars för samma lägenheter är af nöden.
Jag har tänkt mig, att saken lätt kunde ordnas genom att lämna
Kungl. Maj:t rätt att i hvarje enskildt fall efter vederbörandes ansök¬
ning och hörande bestämma, huru med tingens början i likartade fall
skall förfaras. Och då väl tänkbart är, att äfven på andra håll i vårt
land samma förhållanden kunna förefinnas som dem jag äfven relaterat,
tager jag mig friheten hemställa
3
Motioner i Första Kammaren, Nr 27.
att Riksdagen ville besluta
att i kungl. förordningen angående ändring i
vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting den
17 maj 1872 införes en ny § 5 af ungefär följande
lydelse:
§ 5. På ansökan må Ivungl. Maj:t lämna tings¬
lag rätt att låta första sammanträdet under vårtinget
och första sammanträdet under hösttinget börja senare
än ofvan är stadgadt; dock att påföljande samman¬
träden skola inträffa efter samma tids förlopp som ofvan
är bestämdt; samt att påföljande §§, nu betecknade
med nr 5—11, måtte, vid bifall till ofvanstående,
erhålla nr 6—12.
Om remiss till lagutskottet anhålles äfvensom att lagutskottet, om
det finner lämpligt, må omredigera lydelsen till ofvan föreslagna § 5.
Stockholm den 24 januari 1910.
Tli. af Ekenstam.
Nr 21.
Af herr af Petersens, om ändring af 22 kap. 1 ock 21 §§
strafflagen.
Svenska folket har af ålder varit och får väl ännu anses vara ett red¬
bart och laglydigt folk; men på det så må fortfara och för att hejda
den förvildning, hvarom tilldragelser från senare åren bära vittne,
fordras, att lagstiftningen vägleder till sund uppfattning om det rätta
och värnar om helgden af ingångna förbindelser.