12
Motioner i Andra Kammaren, Nr 283.
13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 21, 24, 32, 33, 34, 36, 38
och 43, som här ofvan föreslagits; och torde veder¬
börande utskott, i den mån min ifrågavarande fram¬
ställning biträdes, verkställa de omredigeringar af ofvan-
berörda paragrafer, som af de föreslagna ändringarna
betingas, äfvensom de ändringar af förslaget i öfrigt,
som däraf blifva en följd.
Stockholm den 5 april 1910.
4
Rob. Karlsson.
Nr 283.
Åt herr JoliailSSOn i Stockholm, om af slag å Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om kollektivaftal mellan
arbetsgivare och arbetare in. in.
Bredvid de många och tungt vägande skäl för afslag å de i Kungl.
Majrts proposition nr 96 framlagda lagförslagen, som anföras i den åt
socialdemokratiska gruppen i Riksdagen framförda motionen, hvilken jag-
undertecknat, ber jag härmed få fästa Riksdagens och utskottets uppmärk¬
samhet på en särskild detalj i förslaget till lag om vissa arbetsaftal, som
jag hoppas äfven i någon mån skall bidraga till belysande af det före¬
liggande förslagets olämplighet, eller, om man så vill, ovetenhet om det
verkliga lifvets behof på förevarande område.
Jag afser särskildt sista stycket af § 34 i förslaget till lag om vissa
arbetsaftal, som har följande lydelse:
»Ej må intyg (arbetsbetyg) förses med sådant märke eller ut¬
lärdas i sådan form, som afser att om arbetaren lämna uppgift, den
där ej framgår af ordalydelsen i intyget».
Syftet med detta stadgande är nog bra, men af detsamma träffas ej
det system arbetsgivare numera i regel använda sig af för att om arbe¬
tare, somislutat eller fått sluta sin anställning, lämna uppgifter, hvilka ej
Motioner i Andra Kammaren, Nr 283.
13
framgå af ordalydelsen i betyget. Huru man nu i stället går till väga
torde tydligt framgå genom redogörelse för huru en af våra större arbets¬
givareorganisationer — Verkstadsföreningen — liar i berörda afseende
ordnat för sig.
Verkstadsföreningen har för sina medlemmar fastställt en bestäm¬
melse, att medlem i föreningen är skyldig lämna uppgift om hvarje
arbetare, som slutar sin anställning eller får sluta, och om anledningen
därtill till ett inom föreningen upprättadt s. k. arbetarregister. Dessa rap¬
porter registreras genom anteckningar å ett för hvarje arbetare gällande
kort, hvarigenom ett sådant nu finnes för alla arbetare, som äro eller
varit anställda hos till Verkstadsföreningen anslutna verkstäder alltsedan
»statistiken» började. Dessa äro ordnade så, att den arbetares kort hvarom
fråga är utan nämnvärd tidsutdräkt kan framtagas. Vidare har införts
det system att, då arbetare söker anställning, sätter sig vederbörande be-
fälsperson vid den verkstad där anställning sökes i förbindelse med »statisti¬
ken» och erhåller därifrån omedelbart, per telefon eller annorledes, de upp¬
gifter, som om de arbetssökande finnas antecknade på hans kort i registret.
Då uppgifterna blifvit inrapporterade utan ringaste kontroll och
fullständigt ovetande för den arbetare de gälla, leder systemet till icke
allenast att uppgifterna å kortet kunna blifva annorlunda än de som antecknats
på arbetarens betyg beträffande orsaken till att han lämnat sin anställ¬
ning, utan gifves ej heller den ringaste garanti emot att tillika till »ar¬
betareregistret» lämnas osanna uppgifter eller i hvarje fall starkt färg¬
lagda och synnerligen ensidiga. Detta är så mycket mera betänkligt som
verkningarna af sådana oförmånliga rapporter till registret i fråga kunna
leda till att den arbetare de gälla sedan under hela år kan få irra från
verkstad till verkstad öfverallt i landet sökande efter anställning utan att
erhålla sådan. Från hela det arbetsområde, som är anslutet till Verkstads¬
föreningen, är han utestängd, alltså praktiskt taget från hela den me¬
kaniska verkstadsindustrien i vårt land.
Det är vanligen också ytterst svårt att få riktigt klara bevis an¬
gående ursprunget till och arten af de uppgifter, som föranleda sådan
förföljelse af arbetare. Vanligen är det en ren tillfällighet om det kan
konstateras och ledas i bevis. Öfver det hela hvilar en hemlighetsfullhet,
som gör systemet än farligare, enär det utsedda offret därigenom icke har
förmåga att värja sig därför.
Helt nyligen har emellertid ett fall konstaterats, som ger ypplys-
ning om dels de lösliga grunderna för rapporterandet af oförmånliga upp¬
gifter till »arbetareregistret», dels huru sådana rapporter verka.
14
Motioner i Andra Kammaren, Nr 283.
En arbetare, revolversvarfvaren Friberg, fick sluta hos A.-B. Lax
här i Stockholm den 4 maj föregående år, som det uppgafs i betyget, »af
brist på arbete».
I det betyg han erhöll förefalla inga anmärkningar mot honom.
Han började genast söka nytt arbete å andra platser, men förgäfves. Från
verkstad till verkstad gick han och hörde efter arbete. Ofta anmodades han att
»komma igen i morgon» och förhoppningar gafs om arbete, men då han åter in¬
fann sig fick han alltid besked om att intet arbete fanns, eller rent ut att
han ej var lämplig för platsen, o. s. v. Det oaktadt han visste genom
kamrater, att vid flera af de verkstäder han sökte fanns plats ledig, något
som oftast bekräftades med att strax efter intogs en annan arbetssökande.
Han lyckades slutligen finna tillfällig anställning på en verkstad, som icke
var ansluten till Verkstadsföreningen.
I år sökte emellertid Friberg ånyo arbete å eu till Verkstadsföre¬
ningen ansluten verkstad. Där fanns plats för honom och han erhöll
löfte att få börja. Det skulle emellertid inhämtas upplysningar vid det
omnämnda »arbetareregistret». En kort stund efter att detta skett blef
han tillsagd, att han ej kunde antagas, och hvad mera var, han fick äfven
den upplysning, att han icke hade utsikt att erhålla anställning på någon
till Verkstadsföreningen ansluten verkstad.
Friberg anmälde förhållandet till den fackorganisation hvaraf han
är medlem, nämligen Svenska Järn- och Metallarbetareförbundet. För¬
bundet vidtog omedelbart undersökning af förhållandet och konstaterades
därvid att i det s. k. arbetareregistret fanns å Fribergs kort följande an¬
teckning: »Är nosig och svår att komma öfverens med om ackordspris
och uppviglar kamraterna till detsamma».
Förbundet tillställde därefter Verkstadsföreningen en skrifvelse med
relaterande af förhållandet och framställde därjämte följande yrkande:
att bojkotten mot Friberg och andra våra medlemmar måtte omedel¬
bart upphäfvas;
att de uppgifter, som vid anställningens upphörande af resp. arbets-
gifvare lämnas till »statistiken», samtidigt med betygens utlämnande, del-
gifvas resp. arbetare, så att tillfälle ges för arbetare öfverklaga uppgifter,
som anses oriktiga;
att, om uppgifter utlämnas från »statistiken», detta icke må ske
annat än till den arbetsgivare, där resp. arbetare vunnit anställning och
först efter det anställningen erhållits.
Verkstadsföreningen har icke då detta skrifves slutgiltigt behandlat
yrkandet i omnämnda skrifvelse, men har föreningens direktör, hr Ernst
Motioner i Andra Kammaren, Nr 283.
15
F. Wallgren, dels tillställt förbundet af honom infordradt utlåtande från ve¬
derbörande vid A.-B. Lux, dels har han själf lämnat ett preliminärt svar,
som är rätt belysande för den omhandlade frågan, och återgifves nedan så¬
väl hr Wållgrens skrifvelse, som den omnämnda bilagan, liksom ett af Sv.
Järn- och Metallarbetareförbundet afgifvet svar. Dir. Wållgrens skrifvelse
lyder:
Svenska järn- och Metallarbetareförbundet,
Folkets Hus, Stockholm.
Med anledning af eder skrifvelse af den 31 sistlidne januari angående vårt
arbetareregister får jag meddela, att densamma kommer att föreläggas vår öfver¬
styrelse å dess nästa sammanträde samt ber dessutom beträffande mitt handhaf¬
vande af registret få anföra följande.
I edert bref återger ni utförligt min mening om arbetarregistrets uppgift
och skötsel, såsom jag vid flera tillfällen framfört den såväl i pressen som till
representanter för edert förbund och vill jag häremot endast erinra, att jag där¬
vid också meddelat eder, att per telefon ingående förfrågningar om arbetssökande
jämväl besvaras.
Skulle dessa upplysningar emellertid vara mindre fördelaktiga för den om-
frågade arbetaren, beledsagar jag dem med en uppmaning till arbetsgifvaren att
likväl intaga arbetaren, då jag anser det långt bättre för såväl resp. arbetare
som för industrien i sin helhet, att arbetaren får tillfälle att under arbetet reha¬
bilitera sig, än han skall öka de missnöjdes skara utanför portarna.
Dessutom vill jag ytterligare betona, att de vitsord om arbetarna, som ar-
betsgifvarna lämnat till registret, i regel — glädjande nog — äro synnerligen för¬
delaktiga och till välförtjänt nytta för dem de gälla; att i de fåtal fall anmärk¬
ningar framställas meddelandet till den nya arbetsgifvaren tydligt angifver, att
detsamma icke afser arbetarens afskedande, utan endast att han skall underrättas
om anmärkningen, för att ett återupprepande må undvikas samt att de personer,
som anse sig böra klaga, alltid skola få rättelse i de fall anmärkningarna mot
dem visa sig vara obefogade. Sådana klagomål ha också inkommit såväl från
eder som från enskilda arbetare. Det torde dock vara eder väl bekant, hurusom
en närmare undersökning alltid ådagalagt, att antingen ingen som helst anmärk¬
ning i registret förefunnits — i flera fall tvärtom endast goda vitsord — eller
ock att anmärkningen haft fullt fog för sig.
Beträffande det af eder nu anförda fallet Friberg har jag efter undersök¬
ning funnit, att den mot honom riktade anmärkningen för oresonlighet vid upp¬
görandet af ackordspriser varit väl motiverad, hvilket emellertid af skäl jag ofvan
anfört icke betyder, att något som helst hinder för hans anställande hos medlem
af vår förening uppställes från vår sida, och kommer denna anmärkning att
strykas, så snart det visat sig, att Friberg tagit densamma ad notam.
Utlåtande från A.-B. Lux angående arbetaren Friberg närslutes härmed.
(Bilaga A.)
(Namn.)
lfi
Motioner i Andra Kammaren, Nr 283.
Bil. A.
Sveriges Verkstadsförening, Rosenbad 2, Stockholm.
Till svar å eder anhållan uti bref af den 23 dennes om ett utlåtande om
arbetaren Erik Friberg, som slutade hos oss den 4 maj 09 tillfölje af brist på ar¬
bete, meddelas följande:
Bemälde Friberg var af verkstadens öfriga arbetare i .Revo Iver af delningen
utsedd att tillsammans med en annan arbetare underhandla med bolagets repre¬
sentant om nya ackordspriser.
Det visade sig, att Friberg uti flera fall absolut motsatte sig ackordssän-
kande, ehuru vi kunde bevisa, att det kunde ske och ändock en rimlig procent
kunde förtjänas, Bolaget, som. hade ackorden färdiga å alla andra afdelningar,
gick med på desssa höga priser för att få listan klar. Under mellantiden, då
Friberg blef uppsagd och han slutade, utförde han tvenne ackord och förtjänade
179 7/io och 206 9/io % respektive. Om vårt förslagspris hade accepterats, hade
förtjänsten blifvit 128 9/io och 150 8/io %
A tvenne andra arbeten, som F. utfört innan han var uppsagd, förtjänade
han 109 9/io och 114 7/io %. Om vårt förslagspris hade godkänts hade procenten
blifvit 83 6/io och 87 8/io K respektive.
Detta bevisar att våra förslag ej voro orimliga utan motsatsen.
(Namn.)
Sv. Järn- och Metallarbetareförbundets svarsskriftvelse är af följande lydelse:
Till Sveriges Verkstadsförening, Rosenbad 2, Stockholm.
Har att erkänna mottagandet af eder skrifvelse af den 4 dennes angående
edert »arbetareregister» och finner däraf att vår förra skrifvelse i denna sak kom¬
mer att föreläggas öfverstyrelsen å dess nästa sammanträde, hvarefter vi sålunda
kunna förvänta svar i frågan.
Vi kunna ej underlåta samtidigt framhålla att. när, som ni i skrifvelsen
upplyser, meddelande om arbetare lämnas per telefon, så sker detta tydligen innan
arbetare anstå!les, och ha upplysningarna, om de äro ogynnsamma, då till följd
att den arbetssökande ej får platsen, lika litet som han får veta hvad som föran¬
leder detta. Att t. ex. Friberg fick kännedom därom var en ren slump.
Sålunda utestänges den i »arbetareregistret» missrekommenderade från ar¬
betet i långa tider och om han slutligen får arbete, kan han möjligen få veta —
om arbetsgifvaren ens då talar om det — hvad han är missrekommenderad för.
Först sedan han lidit skada i kanske lång tid kan han klaga och, som ni säger,
möjligen få rättelse. Vi känna emellertid intet fall då rättelse vunnits.
Edert uttalande om att undersökningar alltid ådagalagt att »arbetarere¬
gistrets» missrekommendationer haft fog för sig, bestrida vi. Hvad fallet Friberg
vidkommer, bekräftar den af A.-B. Lux afgifna förklaringen vårt påstående om
att anmärkningen mot Friberg gjorts för att han fört sina kamraters talan vid
förhandlingar angående prislistan.
Att af ett par undantagsfall, då arbetaren med arbetslöshet för ögonen,
ansträngde sig till det allra yttersta, sluta sig till den ackordsprocent, som van¬
ligen Ivan ernås, torde vara oriktigt.
Motioner i Andra Kammaren, Nr 283.
17
De två sista exemplen i A.- B. Lax skrifvelse tyda icke på någon ovanligt
liög procent, synnerliga st som timpenningarna vid Lux är o låga.
Vi anse fortfarande att den prickning som Friberg genom edert »arbetare-
register» fått är obefogad och icke allenast detta, utan äfven, som vi förut fram¬
hållit, stridande mot föreningsrätten samt jämväl ägnad att göra förhandlingsord¬
ningen till en parodi ehvad det gäller förhandlingar ute på arbetsplatserna.
Vi vidhålla alltså på det bestämdaste att prickningen mot Friberg upp-
häfves, och att detta sker utan att han skall taga, som ni uttrycker det, anmärk¬
ningen »ad notam». Ty att han det gjorde betydde ju att han ej finge uppträda
som sina kamraters talman vid förhandlingar med arbetsgifvarna, eller i hvart
fäll icke gorå det i enlighet med sin och sina kamraters mening, utan skulle det
i så fall vara beroende på arbetsgifvarnas omdöme om hans »resonlighet» eller
»oresonlighet». Det skulle ju mynna ut i att arbetaren utan vidare skulle god¬
känna hvad arbetsgifvaren fann »rimligt».
Så uppenbart är detta stridande mot hela andan i vår förhandlingsordning
och mot den rätt till förhandling som af alla erkännes, att vi knappt kunna tro
det vara eder mening, men af edert uttalande om att Friberg skall taga anmärk¬
ningen »ad notam» innan den strykes, kan man å andra sidan ej draga annan
slutsats, hur förvånansvärd den än är. Vi nödgas härom utbedja oss en närmare
förklaring.
Hvad beträffar edert uttalande om att anmärkningen mot Friberg icke be¬
tyder att hinder för honom att erhålla anställning å Verkstadsförening tillhörande
verkstad förefinnes, så jäfvas detta häraf att han i lång tid förgäfves sökt arbete
å sådana verkstäder och af det direkta meddelande han från arbetsgifvarehåll er¬
hållit och att det icke var lönt att han sökte arbete å dessa verkstäder. Att
prickningen verkar som en bojkott synes oss vara tydligt.
Vi vidhålla samtliga de yrkanden som i vår förra skrifvelse i denna sak
framställts och motse edert svar i frågan. (Namn )
Af hvad som nu anförts och af innehållet i de återgifna skrifvelserna
torde med önskvärd tydlighet framgå, att det missförhållande, som med §
34 i förslaget till lag om vissa arbetsaftal afsetts att stäfja skulle utan
det ringaste hinder af en så formulerad lagparagraf kunna fortsätta, och
vore därför en sådan lagstiftning utan all nytta.
Äfven denna detaljfråga, som dock är af största vikt för stora ar¬
betaregrupper, pekar således i samma riktning som en allmän granskning
af lagförslaget; det blir icke till gagn för arbetarna; äfven dess skenbart
förbättrande bestämmelser hålla icke måttet vid en närmare granskning.
Jag hemställer därför
att Kungl. Maj:ts proposition nr 96 icke måtte
af Riksdagen bifallas.
o
Stockholm den 6 april 1910.
J. Th. Johansson.
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 117 Höft.
3