Motioner i Andra Kammaren, Nr 280.
1
Nr 280.
Af herr PålSSOll, om lagbestämmelser i syfte att trygga arbets-
gifvares och arbetares föreningsrätt.
Då Kung!. Maj:t låtit utarbeta och till innevarande års Riksdag
framlägga förslag till lagar, dels angående föreningar och dels med af¬
seende å ordnandet af förhållandena mellan arbetsgifvare och arbetare,
hvaribland äfven förekommer ett förslag till lag om kollektivaftal, för
hvilken» effektivitet största möjliga stadga och ordning uti förenings-
väsendet är en ovillkorlig förutsättning, borde man haft allt skäl att vänta,
det Kungl. Maj:t samtidigt skulle låtit sig angeläget vara, att genom tyd¬
liga och klara lagbud uti något af dessa lagförslag eller ock uti ett fri¬
stående sådant skapa en fullständig och för alla förhållanden okränkbar
garanti för själfva föreningsrätten.
Så har emellertid icke skett. Uti det ursprungligen af Kungl. Maj:t
godkända förslaget till kollektivaftal 9 § finner man med afseende härå
endast följande stadgande: »Ej må i kollektivaftal stadgas förbud för
arbetsgifvare eller arbetare att tillhöra förening, som i 1 § afses, eller
göras inskränkning i arbetsgifvares eller arbetares rätt att ingå arbetsaftal
med hvem han vill. Har sådant förbehåll skett, vare det ogillt.» Och i
förslaget om vissa arbetsaftal föreskrifves, att hvad sålunda är stadgadt
skall äga tillämpning äfven beträffande arbetsaftal.
Det »skydd» för föreningsrätten, som sålunda från början var före¬
slaget, skulle ju visserligen icke varit alldeles värdelöst, äfven om det ofta
skulle kommit att blifva skäligen illusoriskt. Herr justitieministern har
ock genom sitt anförande till statsrådsprotokollet sörjt för, att hvarje tve¬
kan skulle blifva undanröjd om, att detta »skydd» ingalunda kunde utgöra
något hinder för de mest uppenbara kränkningar af föreningsrätten. Det
yttrande, hvarå jag syftar, är af följande lydelse: »Arbetsgifvare har så¬
ledes ingen förbindelse att i sitt arbete antaga arbetare, eller arbetare att
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band, 117 Höft. {Nr 280—284). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, Nr 280.
taga anställning hos arbetsgivare, som tillhör en viss förening, med hvilken
han af en eller annan orsak, exempelvis pågående konflikt, anser sig
icke kunna samarbeta. Det utgör ej heller hinder för arbetsgivare eller
arbetare att i laga ordning upplösa af talsförhållandet på den grund, att
inedkontrahenten tillhör eller efter arbetsaftalets afslutande inträdt uti
förening, med hvilken den färre icke vill hafva något att skaffar Och
det tiilägges, att skydd mot dylika kränkningar af föreningsrätten
•— de numera vanligast förekommande — får man söka att skaffa sig
genom aftal.
Det skall emellertid villigt erkännas, att på lagrådets tillskyndan en
högst väsentlig förbättring skett uti affattningen af nyss åberopade lagrum.
Men de af lagrådet afhjälpta olägenheterna i den ursprungliga formule¬
ringen råda ej bot mot den här anmärkta bristen på ett fullständigt och
effektivt skydd mot hvarje kränkning af föreningsrätten. Jag har därför
funnit mig föranlåten väcka förslag om införandet af ett sådant skydd.
Den tid är visserligen förbi, då kränkningar af föreningsrätten från
arbetsgifvarnes sida gentemot arbetarne och vice versa hörde, snart sagdt,
till ordningen för dagen. Äfven om de framställningar, som med anled¬
ning häraf på sin tid gjordes i Riksdagen om lagstiftning för tryggande
af föreningsrätten, icke ledde till den af motionärerna åsyftade påföljden,
torde de synpunkter, som vid frågans behandling i Riksdagen gjordes
gällande, jämte utvecklingen af föreningsväsendet och den frivilliga kollek¬
tiva aftalsrätten dock hafva haft det goda med sig, att rättsuppfattningen
angående det ovärdiga och obehöriga uti ett dylikt kränkande af andra
medborgares oförytterliga rättigheter tämligen allmänt slagit igenom. Under
de senare åren hafva de förr så vanliga föreningsrättskränkningarna blifvit
allt mera sällsynta och hufvudsakligen endast då och då förekommit i
någon eft-erblifven landsända. »Rätten att fritt och okränkt deltaga i ar¬
betet skall liksom föreningsrätten hållas ömsesidigt i helgd» (»å ömse sidor
hållas okränkt») är en princip, som numera allmänt återfinnes i kollektiv-
aftalen. Och till yttermera visso tiilägges ofta: »anse arbetarne, att af skedan¬
det ägt rum under omständigheter, som kunna tolkas såsom angrepp
på föreningsrätten, äga de att — — —påkalla undersökning för vinnande
af rättelse».
Med dessa fakta för ögonen skulle det till äfventyra kunna synas,
som om det växande rättsmedvetandet på ifrågavarande område vore på
god väg att blifva så allmänt, att någon lagbestämmelse, innefattande ut¬
tryckligt och fullständigt skydd för föreningsrätten, icke skulle vara af
behofvet påkallad. Ett sådant behof synes mig dock alldeles bestämdt allt
fortfarande föreligga. Och att detta oafvisliga behof säkerligen står klart
Motioner i Andra Kammaren, Nr 280.
3
äfven för andra, därom hafva, liksom med afseende å så mycket annat,
de beklagliga händelserna å vår svenska arbetsmarknad under förlidet år
dragit försorg. Alla erinra vi oss säkerligen de sorgligt bekanta s. k.
»heder och tro-förbindelserna, som en mängd arbetsgivare på order från
sin högsta ledning affordrade de arbetare, som återinträdde i arbetet eller
fingo nyanställning — en förklaring på heder och tro, att de ej tillhörde
fackförening *) — samt den lika sorgligt bekanta nya morallära, som med
anledning af detta arbetsgifvarnes Övergrepp predikades från håll, till hvars
paroll arbetarne pläga lystra: att helt enkelt sätta sig öfver tro och lofven.
Det är förnämligast för att sådana, jag tvekar ej att uttala ordet, omora¬
liska och för sammanlefnaden medborgare emellan fördärfbringande strids¬
metoder icke vidare skola kunna komma till användning — det må nu
ske under gällande kollektivaftalstid eller icke — men äfven för att be¬
taga verkan af justitieministerns till statsrådsprotokollet lämnade tydliga
anvisning, att »rätten» att kränka föreningsrätten väl är kringskuren, men
ingalunda upphäfd genom det föreliggande lagförslaget, och slutligen jäm¬
väl för att spetsfundiga arbetsgivare och arbetareledare må förhindras att
utfinna nya utvägar för att göra föreningsrätten illusorisk, som jag på¬
yrkar lagbestämmelser till föreningsrättens fullständiga skyddande mot
såväl direkta som indirekta angrepp på eller inskränkningar uti densamma
från motpartens sida.
En lagstiftning i ämnet synes mig böra innnehålla dels en förklaring,
att bestämmelser, överenskommelser eller andra åtgärder vid aftals in¬
gående mellan arbetsgivare och arbetare eller eljes i förhållandet dem
emellan, i syfte att beröfva dem deras rätt att ingå eller kvarstå i eller
bilda föreningar, eller stå utanför förening, icke äga någon som helst
giltighet, dels ett angifvande af det straff, till hvilket en hvar, som på
dylikt sätt kränker föreningsrätten, gör sig saker.
Då jag emellertid ej tilltrott mig att på den korta tid, som står till
buds, innan motionstiden utgår, kunna formulera ett tillfredsställande för¬
slag till en lämplig lagbestämmelse i ämnet, ser jag mig nödsakad in¬
skränka mitt yrkande till
att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts pro¬
positioner nr 96 och 83 måtte för sin del besluta
*) Hvilka förbindelser, då den allmänna opinionen reste sig mot dem, ju förklarades
vara tillfälliga, men som likväl, för så vidt jag icke är oriktigt underrättad, efter mer än ett
hälft års förlopp fortfarande äro gällande.
4
Motioner i Andra Kammaren, Nr 281.
sådana lagbestämmelser, hvarigenom arbetsgifvares och
arbetares föreningsrätt varder fullständigt tryggad;
och får jag tillika vördsamt anhålla, att vederbörande utskott måtte
närmare öfverväga och formulera ifrågavarande stadganden.
Stockholm den 6 april 1910.
Jöns Pälsson.
Xr 281.
Af herr Wilsoil, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om JcolleJctivaftal mellan arbetsgivare och
arbetare m. m.
I 8 § af det utaf Kungl. Maj:t framlagda förslaget till lag om kol-
lektivaftal mellan arbetsgifvare och arbetare lämnas kontrahenterna öppet
att under den tid, kollektivaftalet är gällande, vidtaga arbetsinställelse,
blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig åtgärd i anledning af annan
tvist än sådan, som afser tolkning eller tillämpning af aftalet. Härmed
afses, att s. k. intressetvister, uppkomna under aftalstiden antingen i följd
däraf, att kontrahenternas inbördes förhållanden i något afseende icke blif¬
va genom kollektivaftalet regleradt, eller i följd däraf, att kollektivaf¬
talet, i följd af under aftalstiden inträffade ändrade förhållanden, förlorat
sin tillämplighet i visst afseende, utan hinder af kollektivaftalet få föran¬
leda till vanliga påtryckningsåtgärder, därest de ej i godo kunde biläggas.
Huru otillfredsställande en dylik kontrahenternas frihet måste vara ur syn-
punkten af kollektivaftalets hufvuduppgift att främja freden på arbetsom¬
rådet, ligger i öppen dag. Läte det sig göra att föreskrifva skyldighet för
parterna att alltid hänskjuta afgörandet af dylika under aftalstiden uppkomna
intressetvister till afgörande af skiljedom, så skulle detta innebära en högst