24
Motioner i Andra Kammaren, Nr 240.
Nr 240.
Af herr Svensson i Skyllberg, i anledning af Kungl. Majds
'proposition med förslag till förordning med tulltaxa för
inkommande varor.
I anledning- af Kungl. Maj:ts nådiga proposition, nr 69, med förslag-
till förordning med tulltaxa för inkommande varor får jag vördsamt
hemställa,
att å tackjärn sättes en tull af 1 krona och 40
öre pr 100 kilogram;
att å tackjärn sskrot sättes eu tull af 1 krona
pr 100 kilogram; samt
att, i händelse dessa tullar af Riksdagen beslutas,
åt gjutgods- och mekaniska verkstadsindustrien genom
högre tullsatser å dess fabrikater gifves den kompensa¬
tion, som af dessa tullsatser kan föranledas.
Utförlig motivering till detta mitt förslag skall jag lämna någon
af de närmaste dagarne.
Stockholm den 15 mars 1910.
Ivan Svensson.
STOCKHOLM, iSAAC MÅRCUS' BOKTKYCKERI-ÅKTIEBOLAG, 1910.
Motioner i Andra Kammaren, Nr 240.
1
Bilaga till motionen nr 240.
Som motivering till den af mig den 15 dennes väckta motion om tull å
tackjärn m. m. får jag vördsamt anföra:
I af kungl. tulltaxekommittén från järnkontoret infordradt uttalande af den
19 februari 1907 har kontoret förordat en tull å tackjärn af 1 krona pr 100 kilogram.
Kungl. tulltaxekommittén har i sitt underdåniga betänkande af den 3 maj 1909,
med reservation af en ledamot, föreslagit tullfrihet å denna artikel. Kungl. kommers¬
kollegium och kungl. generaltullstyrelsen, hädanefter kallade ämbetsverken, hafva
i af Kungl. Maj:t infordradt gemensamt yttrande af den 8 decembar 1909 uttalat
sig för en tull af 1 krona pr 100 kilogram i likhet med hvad järnkontoret föreslagit.
I underdånig skrifvelse till Konungen af den 25 januari innevarande år har
Huskvarna vapenfabriks aktiebolag jämte ett hundratal andra fabriker och verk¬
städer yrkat, att tackjärn fortfarande måtte få tullfritt införas.
Slutligen har Kung!. Maj:t i nådig proposition till Riksdagen med förslag till
förordning med tulltaxa för inkommande varor af den 25 februari innevarande år
föreslagit tullfrihet å tackjärn.
Statsrådet och chefen för finansdepartementet erkänner den stora betydelse
för såväl landet i sin helhet som för järnhandteringen om täckandet af landets
behof af gjuteritackjärn, under 1906 och 1907 uppgående till respektive 66,000
ton (värde kronor 3,986,000) och 69,434 ton (värde kronor 5,925,000), kunde ske
med inom landet tillverkadt järn, men stöder sitt afrådande från åsättande af tull
å tackjärn företrädesvis på. den ifrågasatta tullens otillräcklighet för framkallandet
af en konkurrenskraftig gjuttack järnstill verkning samt på den säkra olägenheten
för gjutgodstillverkare af sådan tull och finner att dylik tull bör anstå till eu tidpunkt,
då den öfvervägande nyttan af tullen kan med större sannolikhet beräknas. Hvad
olägenheterna för gjutgods- och verkstadsindustrien af en tackjärnstull beträffar, så
kunna dessa olägenheter fullständigt utjämnas därigenom att hvad den inländska
förbrukningen angår efter tackjärnstullens storlek lämpade tullsatser åsättas dessa
industriers fabrikater, och hvad exporten angår därigenom att restitutionsförfarandet,
hvarom mera längre fram, anlitas. Hvad åter angår otillräckligheten af den å
tackjärn föreslagna tullsatsen, 1 krona pr 100 kilogram, så måste medgifvas, att
chefen för finansdepartementet har rätt däri att den vinstmarginal, som med den
föreslagna tullsatsen kan beräknas, är skäligen liten, men detta är ju hjälpt genom
att sätta tullen något högre — i Frankrike, Österrike, Spanien, Ryssland och Finland,,
hvilka alla länder hafva tackjärnstull, öfverstigande 1 krona pr 100 kilogram, har
man icke tvekat att sätta en tullsats, som möjliggör lönande inländsk tillverkning.
I samband med åsättande af tackjärnstull är obetingadt nödvändigt, att en efter
dess storlek motsvarande höjning i tullsatserna å gjutgods- och maskinindustriens
alster företages, ty dessa industriers utveckling, som under sista tiden varit mycket
anmärkningsvärd, bör icke motverkas.
Bill. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 102 Höft. (Nr 240.) 1
2 Motioner i Andra Kammaren, Kr 240.
I Huskvarna vapenfabriks aktiebolags med flere verkstäders underdåniga,
den kungl. propositionen bifogade skrifvelse, söker man i första hand bevisa, att
med koks blåst gjuttackjärn icke skulle kunna framställas i Sverige till så lågt pris,
att det ens med det föreslagna tullskyddet af 10 kronor pr ton skulle kunna kon¬
kurrera med det importerade järnet. Detta uttalande är uteslutande fotadt på det
antagandet, att »en modern masugnsanläggning för kokstackjärn ej bör utföras för
mindre årstillverkning än 200,000 ton», och att vid en konsumtion inom landet af
endast 60,000 till 70,000 ton gjuttackjärn pr år, betingelserna för en billig till¬
verkning därför skulle saknas. Denna uppfattning, som efter allt att döma upp¬
kommit genom förväxling med de gjorda utredningarna angående nyanläggning af
ett modärnt järnverk med valsverk (delvis arbetande för export), är emellertid fel¬
aktig. Det är att märka, att vid tackjärnsblåsning framställningskostnaden i första
hand är beroende på kostnaden för råmaterialierna, malm, bränsle och kalksten,
hvilka icke variera med anläggningens storlek, och att de utgifter, som variera med
anläggningens storlek, för anläggningar af öfver 40,000 till 50,000 tons årstillverkning
äro så små, att variationerna i desamma i förhållande till råmaterialpriset äro af
underordnad betydelse. Som exempel må anföras, att man vid det nya Liibecker-
verket med en årstillverkning af 125,000 ton icke funnit nödigt att bilda en enda
enhet vid verkets byggande, utan att detta i hufvudsak är genomfördt som två
oberoende enheter, d. v. s. två masugnar, hvilka hvar för sig hafva en årsproduktion
på endast 60,000 ton. En sakkunnig utredning angående en järn- och stålindustri
vid Sveriges ostkust, baserad på Grängesbergsmalm och importerade stenkol, ut¬
mynnar äfven i anläggande af en masugn för gjuttackjärn af 35,000 tons års¬
tillverkning.
Den af verkstäderna häfdade uppfattningen, att man icke från en svensk
masugn skulle kunna erhålla erforderligt antal gjut järnssorter, saknar allt stöd af
verkligheten. På några timmar kan man öfvergå från blåsningen af en tackjärnssort
till en annan, och vid de flesta masugnar förekomma vida större olikheter i blåsnings-
förhållandena än hvad en sådan öfvergång innebär. Som bevis må anföras, huru
ett tyskt järnverk med fyra mycket likartade masugnar försäljer tjuguf3^ra olika
tackjärnssorter för alla i handeln förekommande ändamål, däraf under gruppen
gjutjärn sju olika sorter. (Se Wiborghs metallurgi tab. XXXVII.)
På samma gång som vi sålunda anse oss ha bemött verkstädernas invändning,
att i händelse af tackjärnstull endast en del af landets gjutjärnskonsumtion skulle
kunna fyllas genom inhemsk tillverkning, tillåta vi oss äfven tillbakavisa denna
fordran från verkstäderna därmed att dessa å sin sida icke förmå helt tillgodose
den inhemska konsumtionen af maskingods. Enligt tulltaxekommitténs betänkande
uppgick denna för åren 1901—1905 i medeltal till 56 miljoner kronor. Af detta
behof fylldes ej mindre än 30,4 procent eller för 17 miljoner kronor trots tull¬
skyddet genom import. Enligt 1907 års officiella statistik framställdes större delen
af det i Sverige tillverkade gjutgodset i länen i Svealand jämte Gäfleborgs län,
hvarest gjutjärnsmarknaden i händelse af nödigt tullskydd med säkerhet är till¬
försäkrad åt verk i bergslagen eller vid Sveriges ostkust. Ingen tvekan torde
därför kunna råda därom, att i händelse af tullskydd dessa verk jämte eventuellt
eu tillkommen tackjärnstillverkning i Oxelösund eller Trollhättan skola öfvertaga
en vida större del af det inhemska behofvet, än den svenska verkstadsindustrien
enligt hvad ofvan visats förmått göra.
3
Motioner i Andra Kammaren, Kr 240.
Verkstäderna anse i sin skrifvelse, att den elektriska tackjärnstillverkningen
ej bör medräknas vid ett bedömande af frågan om tackjärnstull, då denna metod
förmenas ej blifva praktiskt genomförd på ännu åtskilliga år. Vi anse visserligen,
att denna fråga står närmare sin lösning än hvad verkstäderna angifva — betydande
framsteg hafva gjorts på allra senaste tiden — och få vi i detta samband omnämna,
att två af våra järntill verkande bolag för närvarande utbygga större vattenfall bland
annat afsedda att användas för elektrisk tackjärnsframställning. Men äfven om så
skulle vara, att den elektriska tackjärnsframställningen först om några år skulle
vara praktiskt genomförd, anse vi dock att redan nu giltiga skäl förefinnas för
åsättande af tackjärnstull, dels för att föra vår jämförelsevis unga koksjärnsindustri
framåt och dels med tanke på det mångåriga hinder för införandet af en sådan tull,
som blifvande handelstraktater torde komma att medföra. Vi anse därför, att
tackjärnstull en är väl motiverad äfven utan hänvisning till den elektriska järn¬
tillverkningen.
I verkstädernas skrifvelse gör sig den uppfattningen gällande, att det i och
för sig skulle innebära en orättvisa, att de »betungas» med en tullpålaga, af hvilken
de »icke blott icke hafva någon nytta utan endast förorsakas olägenhet och för¬
luster». Den uppfattning, från hvilken verkstäderna således i sin skrifvelse utgå,
nämligen att tullar ej böra antagas i det fall, där de blifva till olägenhet för någon
torde väl i ett protektionistiskt land få hänföras till de fromma önskningarnas
område. Järnindustrien måste å sin sida häfda, att den blott kräfver en gärd af
rättvisa, när den begär samma tullskydd för sitt arbete som öfriga industrier erhållit
enligt det protektionistiska systemet, dess mer som ju järnindustrien ingalunda undgår
de olägenheter, som tullarne — och ej minst maskintullarne —■ medföra.
Verkstädernas påstående, att de utländska industriländer, hvilka hafva tackjärns¬
tull, hafva relativt större hemmarknad för sitt maskingods än de svenska verk¬
städerna, kunna vi icke utan vidare bevis godtaga. Att motsvarande förhållande i
hög grad är rådande hvad alstren af järnindustrien beträffar, är en sak som under
debatten om järntullarne städse erkänts. De synpunkter, som i verkstädernas
intresse förmenas tala mot tackjärnstullen, tala således utan gensaga ur järn¬
handteringens synpunkt för tullen å tackjärn, och detta, påstående rubbas icke däraf
att tullen afser en produkt af järnhandteringen, för hvilken ingen exportmarknad
torde kunna vinnas.
Kungl. tulltaxekommittén har, i anslutning till de framställningar, som gjorts
från den mekaniska verkstadsindustriens sida, föreslagit, att ingen tull skulle på¬
läggas tackjärn. Järnkontoret hade yrkat på en tull af 1 krona per 100 kilogram.
I kommitténs yttrande i denna punkt märkes först ett återgifvande af de
skäl mot tull å tackjärn, som på sin tid framlades af öfverdirektören Styffe inför
1888 års tullkommitté. Dessa skäl framhålla hufvudsakligen, att man ej ens under
det då föreslagna tullskyddet, 1 krona per 100 kilogram med träkolstackjärn skulle
kunna underbjuda det engelska gjuttackjärnet. Detta är emellertid ej heller för
närvarande ifrågasatt, utan gäller saken nu att med inhemskt kokstackjärn, eventuellt
tillverkadt på elektrisk väg, kunna konkurrera med det utländska.
Beträffande kokstackjärn anser Styffe, att tillverkningen af gjuttackjärn med
koks ej kan ifrågasättas, så länge ej någon annan användning af kokstackjämet
finnes vid det producerande bruket. Denna invändning har ej numera fog för sig,
då nu flere svenska bruk redan framställa kokstackjärn — ehuru ej för gjuteri-
ändamål utan för ståltillverkning — och andra bereda sig att följa exemplet.
4
Motioner i Andra Kammaren, Nr 240.
Öfverdirektör Styffes förut anförda skäl, som på sin tid hade ett visst be¬
rättigande, äger därför intet samband med de numera rådande förhållandena.
Framhållas bör i detta samband, att 1888 års tullkommitté med en majoritet
af fem medlemmar mot två reservanter tillstyrkte tullen å tackjärn, och att dessa
reservanter liksom också talarne för tackjärnstullens afskaffande vid 1896 års riks¬
dag hänvisa på de rent tekniska hindren mot blåsning af kokstackjärn i vårt land,
frånsedt de rena frihandelsprinciper, som gjorts gällande vid angreppen mot tullen.
Då nu tulltaxekommitténs samtliga medlemmar, utom en, tillstyrka tullfrihet och
därvid stödja sig på samma skäl som för 10 å 15 år sedan ansågos gälla mot
tullen, förefaller det som om man inom tulltaxekommittén ej beaktat den omvandling
i fråga om de tekniska förutsättningarna för kokstackjärnstillverkningen, som under
denna tid ägt rum.
Tulltaxekommittén anför i sitt eget utlåtande i första hand, att omfatt¬
ningen af den nuvarande gjuteritackjärnsimporten vore så ringa, jämförd med järn-
tillverkningen i sin helhet, att det ej ens ur järnhandteringens egen synpunkt vore
af någon större betydelse, att denna tillverkning genom tullskydd möjliggjordes inom
landet. Det förefaller oss dock, att ett skäl af denna art ej borde få göra sig
gällande vid denna frågas afgörande. Det gäller här en tillverkning, som i kom¬
mitténs tabeller öfver in- och utförsel 1907 kommer på ett belopp för importen af
ej mindre än 5,925,000 kronor. Det är jämförelsevis ett ringa fåtal af de artiklar,
för hvilka kommittén föreslagit tullskydd, som importeras till ett så högt värde.
Penna, importartikel klassificeras visserligen tillsammans med andra tillverkningar,
som hänföra sig till järnets framställning och bearbetning, så att totalvärdet af
den enligt denna klassificering bildade gruppen, nämligen produkter af jämhandte-
ringen, blir flerdubbelt större än värdet af det importerade gjutjärnet. Men därför
att denna i och för sig mycket betydande importartikel kommer att spela en mindre
roll inom den stora hufvudgrupp, under hvilken den rubriceras, kan man väl ej
rimligtvis förneka dess stora betydelse hvarken för landet i sin helhet eller än
mindre för de verk, som önska upptaga denna tillverkning.
Detta af tulltaxekommittén framförda skäl fordrar emellertid äfven i ett
annat afseende, att järnhandteringens representanter kraftigt taga afstånd från det¬
samma. Det visar nämligen att tulltaxekommittén stått oförstående inför ett af de
allra viktigaste villkoren för att ett lands järnhandtering skall kunna stå emot konkur¬
rensen från utlandet. Inom järnhandteringen gäller i särskildt hög grad, att stor
produktion äfven blir Ullig produktion, och det måste anses vara en af vår jäm-
handterings största svagheter, att den rör sig med så små kvantiteter, jämfördt
med utlandet, och däri ligger äfven en af de förnämsta orsakerna till att den måste
söka statsmaktens stöd i form af tullskydd. Skall vår järnhandtering kunna bestå
i konkurrensen med utlandet kräfves, att alla möjligheter till en kvantitativ ut¬
veckling af densamma tillvaratagas.
Kommittén anför, att blandningar af olika gjutjärnssorter bruka användas i
gjuterier och att detta vore ännu ett skäl, hvarför det svenska gjuttackjärnet ej
kunde uttränga det engelska. Det möter emellertid såsom förut påvisats intet hinder,
att framställa olika gjutjärnssorter i en och samma svenska masugn, vare sig i
koksmasugn eller i elektrisk masugn.
Kommitténs tyngst vägande skäl mot tullen skall tydligen vara den invänd¬
ningen, att tackjärnet är en råvara för gjuterierna och verkstadsindustrien, och att
5
Motioner i Ändra Kammaren, Nr 240.
en prisförhöjning å tackjärnet skulle ha ett så menligt inflytande på denna industri,
att olägenheterna däraf ej förmådde uppväga fördelarna af att tackjärnet produ¬
cerades i Sverige.
Begreppet »fördyrande af eu råvara» har utan tvifvel en viss suggestiv
verkan till förmån för frihet från tull och tillhör val också egentligen de frihandels-
vänliga slagorden, fast det ju äfven kan nyttjas vid intressestrider när det gäller
tillämpningen af de fastslagna protektionistiska principerna. Tullfrihet för en rå¬
vara, till hvilken industri det vara månde — det som är råvara för den ena indu¬
strien, är ju i regeln slutprodukt för en annan — är naturligtvis berättigad i den
mån, som man tack vare denna tullfrihet skapar arbete och på så sätt frambringar
en värdebildning inom det egna landet. Men i den mån råvaran själf är en inhemsk
arbetsprodukt, själf representerar en värdebildning gentemot de ursprungliga råvarorna,
har tillverkningen af denna råvara ovillkorligen samma rätt till tullskydd som en
industri, hvilken berör ett senare stadium af förädlingen. Om importen af en rå¬
vara öfverhufvudtaget är förutsättningen för att en förädlingsindustri skall kunna
uppstå, eller om det erforderliga tullskyddet på »råvaran» ej står i rätt förhållande
till den värdeökning som dess framställande inom landet innebär, då är naturligtvis
ej något tullskydd berättigadt. Detta är naturligtvis den verkliga innebörden af
principen »tullfrihet för råvara». Sådana förhållanden föreligga ej alls i fråga om
tackjärnet. Kokstackjämets värde skulle uppstå hufvudsakligast genom arbete inom
landet, från arbetet med malmbrytningen och vid koksugnarne och till arbetet vid
masugnarna, ty den obrutna malmens eller det importerade stenkolets värde utgöra
endast en mindre del af det färdiga tackjärnets värde. Hvarje krona sålunda
nyskapadt värde är lika mycket värdt för landet, som en kronas värdeökning af
materialet genom senare förädlingsindustri. Det innebär därför ett orättmätigt
gynnande af en förädlingsindustri på tackjärnsmdustriens bekostnad att skydda för¬
ädlingsindustriens produkter med tull, men samtidigt betjäna den med att neka
samma skydd åt tackjärnstillverkningen, fastän denna tillverkning i och för sig är
af samma värde för landet som andra industrier. Man torde med dess större skäl
kunna räkna på tullskydd för tackjärnstillverkningen, som det här gäller ett till¬
godogörande af landets egna malmer i stället för att exportera dem till tjänst för
utlandets förädlingsindustri och importera tackjärn under utbetalning till utlandet
för den värdeökning, som malmen genom tackjärnstillverkningen undergår. Det tiar
ju i Sverige ansetts som ett nationellt lifsintresse att skydda landets malmer för
dess eget behof, och det förefaller då egendomligt, om statsmakterna ej skulle
lämna samma skydd, när det gäller att förädla de tillgångar, man varit så mån om
att bevara åt landet, som samtliga andra länder, hvilka öfverhufvudtaget lämna tidl-
shjdd, åt järnhandteringen, ansett nödigt lämna tackjärnstillverkningen, såsom fram¬
går af följande utdrag (Tab. 1) ur andra länders tulltaxor.
Tab. I.
Land.
|
Tull per 100 kilogram.
|
Land. Tull
|
per 100 kilogram.
|
Ryssland...................
|
......... kronor
|
5: 42
|
Belgien ............................
|
kronor —: 14
|
Österrike ...............
|
......... »
|
1: 44
|
Spanien ............................
|
» 1: oi
|
Förenta staterna ...
|
......... »
|
—: 9 2
|
Italien................................
|
» —: 72
|
Frankrike ...............
|
.......... »
|
1: 44
|
Canada (undantagstariff för
|
|
Tyskland...................
|
......... »
|
0: 90
|
England)........................
Finland ............................
|
» —: 5 5
» 1: 20
|
6
Motioner i Andra Kammaren, Nr 240.
Det är vidare _att märka, att vissa länder t. ex. Tyskland och Österrike,
understödja tackjärnstillverkningen genom särskilda nedsättningar i fraktsatserna å
jämvägame vid export af tackjärn. Canada har till och med gått därhän att under¬
stödja tackjärnstillverkningen genom en viss ersättning ur statskassan, som till¬
delas verken för hvarje ton tillverkadt tackjärn. Dessa premier utgöra i öfverens¬
stämmelse med nedanstående tabell (Iron and Coal Trades Review, 21 dec. 1906).
Tab. II.
Premie pr 100 kg. tack¬
järn, Iramställdt af:
År. Canadensisk Utländsk
malm. malm.
1907—1908............ Kr. —: 77 —: ro
1909 ........................ ,, —; 62 —: 26
1910 ........................ ., —: 33 —: 12
Utan att i någon mån vilja uttala oss om lämpligheten af dessa åtgärder,
vilja vi framhålla ofvanstående som ett bevis för att tackjärnet i främmande länder
räknas till de varor, hvaraf en inhemsk tillverkning bör uppmuntras. Detta be¬
styrker vår uppfattning att det betraktelsesätt, tulltaxekommittén anlägger, i detta
fall icke är på sin plats.
Att märka är, att malmens värde vid framställning af en ton tackjärn är på
en del platser i vårt land större än koksens, och att koksens värde vid jämtill-
verkning i Sverige (i masugn) endast representerar omkring BO procent och vid till¬
verkning i elektrisk ugn endast cirka 11 procent af tackjärnets värde. De öfriga
respektive 70 och 89 procent af värdet skapas vid tillverkning inom landet af malm,
arbete m. in.
Som ett särskildt motiv mot tackjärnstullen kan emellertid med goda skäl
anföras, att den förefintliga verkstads- och gjuteriindustrien uppbyggts på basis af
den nu förefintliga tullfriheten å tackjärn och att stor försiktighet måste iakttagas,
innan någon ändring i dessa förhållanden vidtagas från statens sida, särskildt med
hänsyn till den förefintliga afsevärda exporten af produkter af dessa industrier.
Det torde då vara af vikt att söka utröna, huru tull å tackjärn skulle komma
att inverka på tillverkningsprisema å dessa industriers fabrikater och antages vid
denna undersökning den af mig föreslagna tackjärnstull kronor 1: 40 pr 100 kilogram.
I nedanstående tab. III ha sammanförts kvantiteterna och värdena af expor¬
ten för olika grupper under hufvudrubriken maskiner och redskap i Sveriges in¬
dela utförselstatistik 1907, införda i tulltaxekommitténs betänkande. Yärdet i kronor
per 100 kilogram af varan har därefter uträknats, samt med ledning däraf ökningen
af kostnaden i procent genom den föreslagna tackjärnstullen. Därvid har antagits,
att för framställning af 100 kilogram maskingods har användts 75 kilogram utländskt
gjutjärn. Denna siffra är utan tvifvel större än den verkliga, då ju dels någon del
svenskt gjuttackjärn användes för dessa ändamål, dels en betydlig del af maskin-
godset utgöres af stål och smidesjärn. En del maskingods, där intet gjutjärn ingår,
t. ex. ackumulatorer, bobiner etc. har utelämnats.
7
Motioner i Ändra Kammaren, Nr 240.
I genomsnitt uppgår kostnadsökningen genom tullen under den gifna förut¬
sättningen till endast O.72 procent.
Tab. III.
|
V arusla g.
>rer, ej elektriska....................
|
U t f ö
|
rsel
kronor
1,459.966
|
Värde
pr 100
|
Ökning i fram-
ställnings-
kostnad i
procent gé-
|
Mott
|
kilogram
978,836
|
kilogram
kronor.
149.15
|
nom tack-
järnstull 1.4 o
pr 100 kilo¬
gram.
0,7 0
|
Arbetsmaskiner och redskap
för bearbetning' af metaller........
|
442,756
|
523.727
|
118.28
|
0.8 9
|
51
|
bearbetning af trä etc.........
|
1,208,894
|
1,243,780
|
102.8 8
|
1.02
|
tt
|
trämasseindustrien ................
|
98,842
|
75,004
|
75.88
|
1.38
|
tt
|
pappers „ ................
|
34,355
|
27,785
|
80.9 2
|
1.30
|
Tf
|
boktryckeri „ ................
|
22,137
|
40,603
|
183.41
|
0.5 7
|
'It
|
bokbinderi „ ................
|
2,050
|
4,270
|
208.2 9
|
0.5 0
|
|
tändsticks .. ................
|
227,449
|
463,698
|
103.86
|
1.01
|
tf
|
läder ,. etc.........
|
48,844
|
43,985
|
90.05
|
1.17
|
It
|
textil ., ................
|
263,755
|
243,429
|
92.29
|
1.14
|
It
|
sädeskvarns „ etc.........
|
27.964
|
16,812
|
60.12
|
1.75
|
tt
|
socker och stärkelsetillverk¬
ning.......................................
|
31,972
|
39,878
|
124.7 2
|
0.84
|
tt
|
jästtillverkning etc.................
|
26,043
|
29.779
|
114.34
|
0.92
|
tt
|
margarinberedning ................
|
70
|
35
|
50.—
|
2.io
|
tt
|
jordbruket................................
|
7,137.240
|
13,119,571
|
183.81
|
0.5 7
|
tt
|
stenindustrien etc.................
|
1,427,849
|
610,122
|
42.7 3
|
2.46
|
tt
|
torfberedning ........................
|
7,536
|
5.015
|
66.54
|
1.5 8
|
tt
|
uppfordring och pressning....
|
281,439
|
303,983
|
108.01
|
0.9 7
|
tt
|
gjuierier ................................
|
7.355
|
5,210
|
70.83
|
1.48
|
tt
|
andra ändamål........................
|
854,150
|
778,971
|
81.19
|
1.29
|
|
Summa
|
13,129,536
|
19,035,623
|
145
|
0.724
|
|
|
(medeltal)
|
(medeltal)
|
Hvad gjuterirörelsen angår, så kommer den föreslagna tackjärnstullen i regeln
att spela en något större roll. Nu gällande tulltaxas rubriker nr 418 till 422 om¬
fatta produkter af gjuterirörelsen. Ur bil. III af tulltaxekommitténs betänkande
ha här nedan i tab. IY återgifvits de artiklar, som under år 1907 exporterats till
ett värde af mer än 10,000 kronor, och den föreslagna tackjärnstullens inflytande
på framställningskostnaden har återgifvits i procent af varans exportvärde. I detta
fall har antagits, att 100 kilogram utländskt tackjärn användas per 100 kilogram
färdig vara.
8 Motioner i Andra Kammaren, Nr 240.
Tab. IV.
Varuslag.
|
utfå
|
1 O c 1.
|
Värde
pr 100
|
Ökning i fram¬
ställnings*
kostnad i
procent ge-
|
|
kilogram
|
nom tack-
|
»Spisar och ugnar, andra»............
|
kilogram.
262.248
|
kronor.
91,787
|
kronor.
35
|
järnstull l.io
pr 100 kilo¬
gram.
4.—
|
Kaminer............................................
|
51.299
|
20,520
|
40
|
3.5 0
|
Kolonner och lyktstolpar ............
|
102,901
|
17.493
|
17
|
8.24
|
Press- och strykjärn ....................
|
133,893
|
66.947
|
50
|
2.80
|
Eldredskap och paraplyställ ........
|
15.731
|
10.225
|
64
|
2.19
|
Kaffe- och köttkvarnar ................
|
295,165
|
295.165
|
100
|
1.40
|
Glaeemaskiner ................................
|
55,254
|
110,508
|
50
|
2.80
|
Fruktskalningsmaskiner ................
|
36,958
|
118,266
|
32
|
4.38
|
Lampor och ljuskronor ................
|
15,145
|
15,145
|
100
|
1.40
|
Icke smidbart gods ........................
|
293,311
|
586,622
|
200
|
0.7 0
|
Summa
|
1,261,905
|
1,332,678
|
105.61
|
1.33
|
|
(medeltal) (medeltal)
|
Såsom framgår af tabellen, utgöres största delen af exporten från tillverkarne
af handelsgjutgods af en så förädlad vara, att taekjärnstullens inflytande äfven i
detta fall skulle blifva jämförelsevis obetydlig. I procent af den färdiga varans
värde varierar tullen på det använda tackjärnet från O.70 till 8.24 procent; i medeltal
utgör den 1.3 3 procent. I de fall, där tullen skulle blifva något mera kännbar,
t. ex. för kolonner och lyktstolpar, innebär ju förädlingen genom gjuter iindustrien
en förhållandevis mindre värdeökning af tackjärnet, och järnindustrien kan här med
större skäl göra räkning på att äfven själfva tillverkningen af tackjärnet får sin
del af tullskyddet.
I öfverensstämmelse med dessa synpunkter har också den principen utbildat
sig, att tackjärnstillverkningen åtnjuter tullskydd i alla länder, som hafva egna
malmtillgångar, med undantag af Sverige och de länder, där frihandel råder, näm¬
ligen England och Norge. Påpekas bör, att detta gäller äfven sådana länder, som
hafva en betydande export af maskiner och gjuterivaror, t. ex. Tyskland och Förenta
staterna.
Det kan i detta sammanhang vara på sin plats att undersöka, huru utveck¬
lingen af jämhandteringen under den sista tiden förhåller sig till andra industriers
utveckling, hvaraf bör kunna bedömas, hvilka industrier, som arbeta under gynn¬
sammaste förhållanden.
Nedanstående tabell V, utarbetad efter Sveriges officiella statistik, visar att
tillverkningen af alla slags varor, med undantag af den högst obetydliga gruppen
»varor af diverse växtämnen», under de sista tio åren gått mer framåt, än järn-
tillverkningen. Af tabellen framgår äfven, att gjuterierna och mekaniska verk¬
städernas tillverkningsvärde, beräknadt i medeltal för åren 1906 och 1907, är 2.3 8
gånger större än samma medeltal för åren 1896 och 1897, under det att järnverkens
tillverkningsvärde under samma tid och på samma sätt beräknadt ej kommit upp
till fullt 1V» gång så mycket det var vid tioårsperiodens början.
Motioner i Andra Kammaren, Nr 240.
Tab. V.
9
G Tupp
Metallarbeten af annan metall än järn
Varor af hudar, .skinn och hår............
Kemiska preparater................................
Papper och pappersarbeten....................
Arbeten af grafisk industri m. m.........
Mek. verkstadsindustriens och gjute-
riernas alster........................................
Varor af sten, lera in. m.....................
Oljor, tjära, gummi m. m.....................
Spånadsämnen ........................................
Kärings- och njutningsämnen................
Trävaror....................................................
Järnverkens fabrikater............................
Varor af diverse växtämnen ................
Tillverknings¬
|
Tillverknings¬
|
Tillverkningsvärde
|
värde i medel¬
|
värde i medel¬
|
1906 och 1907
|
tal åren
|
tal åren
|
i procent af mot¬
|
1896 och 1S97
|
1906 och 1907
|
svarande värde
|
mil!, kronor
|
mill. kronor
|
1896 och 1897
|
8,593
|
34,783
|
404.8 0
|
17,137
|
54,907
|
320.4 0
|
.10,936
|
32,499
|
297.17
|
19,114
|
54.176
|
283.42
|
12,521
|
33,354
|
266.37
|
84,207 J)
|
200,268 ’)
|
237.8 3
|
38,289
|
90,370
|
236.02
|
14,758
|
31,472
|
213.25
|
102,528
|
187.182
|
182.56
|
245.172
|
426,723
|
173.97
|
179,437
|
280,751
|
156.46
|
60.714 -’)
|
89,066 2)
|
146.70
|
1,876
|
2,396
|
127.68
|
\ id inför ämbetsverken och tulltaxekommittén hållet sammanträde under
sistlidne höst af representanter för järnkontoret, gjutgods- och verkstadsindustrien
in. fl. uttalades emellertid såväl från tulltaxekommitténs sida som af en representant
för mek. verkstadsindustrien, att tiden ännu ej är inne för åsättande af tull å tack¬
järn. Häraf synes framgå, att tackjärnstullens starkaste motståndare hafva en för¬
nimmelse åt att tackjärnstull bör beslutas, ehuru de nu ej anse tiden vara inne.
Samma ståndpunkt synes äfven regeringen intaga, ty i den kung!, propositionen
heter det: »Väger jag nu mot hvarandra å ena sidan de osäkra utsikterna för upp¬
komsten under nuvarande förhållanden af en af tullskydd beroende inhemsk koks-
tackjämstillverknmg och å andra sidan de säkra olägenheterna af en tackjärnstull
för konsumenterna, kan jag icke finna annat, än att frågan om en dylik tull bör
tå anstå till en tidpunkt, da den öfvervägande nyttan af tullen i fråga kan med större
sannolikhet beräknas. Jag måste alltså afråda från införandet för närvarande af
tull å tackjärn.»
Såväl i den kung!, propositionen som i kungl. tulltaxekommitténs underdåniga
betänkande säges, att tackjärn icke importeras för andra ändamål än för framställning
af gjutgods. ^ Så är dock numera ej förhållandet, ty ett sydsvenskt järnverk har
under sista åren användt rätt afsevärda kvantiteter utländskt järn för tillverkning *)
*) Summan af tillverkningsvärdena för “Arbeten af järn och stål" [“Handel",
Tab. 1, grupp 10a)], “Fartyg och båtar“ [Ila)], “Vagnar och åkdon" [11 b)] och
“Fabriker för tillverkning af elektriska maskiner och apparater" jämte “Mekaniska
verkstäder" [11 c)].
-) Summan af tillverkningsvärdena för gjutgods, framställdt vid järnverken
(“Bergshandteringen" Tab. 3 och 5) samt stångjärn etc. (Tab. 6) jämte exportvärdet
af tackjärn och mellanprodukter (“Handel", Tab. 3).
Bih. till Rilcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 102 Höft.
9
10
Motioner i Andra Kammaren, Nr 240.
af marfcinstål och under förra året importerades från masugnarne i Liibeck till ett
i bergslagen beläget järnverk tackjärn likaledes afsedt och användt för martinståls-
tillverkning. Det är därför ingalunda uteslutet utan fastmera ganska troligt, att
denna import i en snar framtid kommer att taga rätt betydande dimensioner, ty
med den basiska martinprocessen, som numera äfven här i landet kommit allmänt i
bruk, är man mindre än förut beroende på tackjärnets frihet från oarter. Det har
äfven af andra järnverk ifrågasatts, att för ståltillverkning använda Lubeckerjärn,
för hvars försäljning kraftigt arbetas. Järnverket i Liibeck använder malm från
flere länder, såsom Spanien, Afrika och Sverige m. fl., men lär till följd af sitt läge
icke använda några tyska malmer. Hela behofvet af stenkol och koks hämtas ock
af samma anledning från England. För alla, som hysa intresse för våra näringar,
måste det förefalla motbjudande och vidrigt, att i Sveriges gamla bergslager börjar
att för järn- och ståltillverkning användas ett tackjärn, hvartill bland andra länder
Spanien och Afrika lämnat malmer. Endast under en efter förhållandena ej afpassad
tull Anstiftning kan något sådant förekomma. Då man sålunda finner, att utländskt
tackjärn är på väg att arbeta sig in här i Sverige äfven för ståltillverkning, hvari¬
genom vår nuvarande tackjärnsindustri hotas, är detta ett ytterligare skäl att nu
belägga tackjärn med tull. Tiden därför är tydligen nu redan iime.
Sedan århundraden tillbaka har järnhandteringen utgjort eu af vårt lands
viktigaste näringskällor, och Sverige intog länge på grund af sin rikedom på goda
malmer och träkol inom denna industri bland alla järnproducerande länder en mycket
betydande plats. (Under slutet af 1700-talet framställdes i Sverige mera järn än i
något annat land, Frankrike möjligen undantaget, och nu tillverka vi ej mer än
ungefär t , procent af sammanlagda förbrukningen.) Sedan emellertid stenkol och koks i
stor utsträckning börjat användas vid järntillverkning, har vårt land icke kunnat bibe¬
hålla denna sin framskjutna ställning utan blifvit efter i täflan med andra länder, som
tillverka billigare. Storbritannien, som på grund af bland annat sin ofantliga rikedom
på billigt bränsle länge gick i spetsen, har nu öfverträffats både af Förenta staterna
och Tyskland, Indika länder med ett kraftigt tullskydd omgärdat sin industri och till
stor del därigenom vunnit storartad utveckling äfven inom järnhandteringen.
Hvad är väl dock naturligare än att vi, som äga järnmalm i öfverflöd, skola
tillverka det järn vi själfva förbruka. I synnerhet nu i de stora sammanslutningarnas
tid är det nödvändigt, att hvarje land såvidt möjligt är, förser sig med sina egna
förbrukningsartiklar. Det är nämligen ett faktiskt förhållande, ehuru det sällan
tillräckligt uppmärksammas här i landet, att vi på grund af utländska trust- och
kartellbildningar få betala väsentligt förhöjdt pris för många af våra viktigare för¬
brukningsartiklar i de fall inländsk industri ej är i stånd att bjuda konkurrens.
Statistiken visar oss det otillfredsställande förhållandet, att ökningen i procent
af Sveriges järnhandtering är betydligt mindre än de flesta andra järntillverkande
länders, däribland äfven Rysslands, och att införseln af utländskt järn, mer eller
mindre förädladt, är i ständigt stigande, hvilket visar vårt lands oförmåga att
under nu rådande förhållanden täcka sitt eget behof.
Nedanstående utdrag ur Sveriges officiella statistik visar, att importen af
angifna järnvaror under den senaste tiden tilltagit i mycket högre grad än exporten
af samma varor.
I medeltal pr år exporteradt järn och stål, oarbetad! eller till en del arbetad!,
järnvägsskenor, skarfjärn, muttrar m. in., balk-, hörn- och fasonjäm däri inbegripet ;
rör häri ej inbegripna:
Motioner i Andra Kammaren, Nr 240.
11
1881—1885 271,300 ton,
1901—1905 309,000 „
Exportens ökning således cirka 12 procent.
I medeltal pr år importeradt järn och stål, oarbetad! eller till en del arbetad!,
järnvägsskenor, skarfjärn, muttrar, in. in., balk-, hörn- och fason]äril däri inbegripet;
rör häri ej inbegripna:
1881—1885 63,800 ton,
1901—1905 174,000 „
Importens ökning således cirka 272 procent.
Mycket talas och skrifves om olämpligheten att exportera vara stora järn-
malmsförråd till utlandet, men huru skola vi någonsin kumia tänka oss att komma
ens ett stycke på väg med malmens förädling inom landet, om vi ej laga så, att vi
åtminstone tillgodose vårt eget behof af tackjärn, hvaraf nu. importeras omkring 1 7
af Sveriges hela tackjärnstillverkning. Importen af gjuttackjärn, uppgående till mer
än 5 miljoner kronor, är verkligen värd att taga reda på, om man önskar föra järn-
malmsförädlingen framåt. Låt vara att för detta ändamål ej sa synnerligt stor
malmkvantitet tages i anspråk i förhållande till exporten, men det är dock ett arbete
i rätt riktning. _
Eör att vara fullt förvissad om att tackjärnstullen skall medföra en snar
åsyftad verkan, bör den enligt mitt förmenande ej sättas lägre än 1: 4 o kronor pr
100 kilogram. Det har förut i denna skrifvelse såväl som af ämbetsverken påvisats,
hvilken jämförelsevis ringa höjning det fordras å, gjutgods och maskiner för att
lämna dess tillverkare nödig kompensation för tackjärnstullen, och anser jag i likhet
med ämbetsverken, att föreslagna tullsatser å varor, som framställas af tackjärn,
bör höjas, och bör denna höjning fullt motsvara den fördyring som åstadkommes af
tackjärnstullen. Därjämte bör i enlighet med kungl. kommerskollegii och kungi.
generaltullstyrelsens uttalade åsikt restitutionssystemet i detta fall användas, da
detta system i motsvarande fall eu längre tid tillämpats i andra länder, däribland
Tyskland och Frankrike.
Hvad angår de varor -— spegeljärn, mangan-, krom-, wolfram- och molybden-
jäm samt andra icke smidbara, ej särskildt nämnda slag af järn och järnlegeringar
— som i förslaget till ny tulltaxa sammanförts med tackjärn, har jag intet att
anmärka mot att desamma införas tullfritt. r
För den händelse tackjärn kominer att beläggas med tull, måste taekjärns-
skrot äfven åsättas sådan, enär genom tullfri införsel däraf den med tackjärnstullen
afsedda verkan lätt skulle kunna förfelas. Med hänsyn till skrots ringare värde i
förhållande till tackjärn bör dock tullen å skrot sättas lägre än å tackjärn.
Stockholm den 16 mars 1910.
Ivan Svensson.