Motioner i Andra Kammaren, Nr 172.
5
Nr 172.
Af herr Åkerlund, om anslag å Kungl. Majds proposition an¬
gående rätt för utländsk turist att under viss Hd tullfritt
disponera hit till riket medförd automohil.
Riksdagen aflat 1909 två skrivelser till Kungl. Maj:t angående
dels särskild beskattning af automobiltrafik, dels skärpta bestämmelser
för densamma. Det måste verkligen synas som ett något egendomligt
svar, då man nu i kungl. propositionen nr 4 finner, att tullfrihet föreslås
för utländska turisters automobiler vid färder här i landet.
Då man år efter år klagat öfver automobilisters framfart på lands¬
bygden, då genljudet häraf låtit sig förnimmas äfven i Riksdagen i
motioner, som velat hindra eller reglera de öfverklagade förhållandena,
då två kommissioner tillkallats för att formulera bestämmelser härut¬
innan — då får man ett tillägg till vår tulltaxa, som skall om möjligt
än mera öka svårigheterna, skärpa missförhållandena.
Landtbefolkningen är med rätta förbittrad öfver automobilisternas
ofta hänsynslösa framfart och frestas rent af att bära hand på de öfver-
modiga och tanklösa sällarne. Väghållningsbesväret, som jämte under¬
håll af enskilda utfarts- och byvägar hårdt tynger landtbefolkningen, ökas
år från år. Jag har mig bekant från Södermanland, att Konungens befall¬
ningshafvande särskildt tillsagtlänsmän och vägsyneförrättare att vara noga
med bland annat gräskanternas borttagande, och att så mycket an¬
märkningar i år därstädes förekommit, att särskild eftersjm måst sparas
till våren. Exempelvis kan anföras, att vägar därstädes, som helt
obetydligt trafikeras och som på grund af många och svåra backar äro
utdömda och under omläggning samt inom 3 år försvinna såsom all¬
männa, ändock af vägsyn bestämts att undergå dylik dyrbar förbättring.
Och detta allt därför, att automobilerna ej skola glida ner från våta
gräskanten i diket.
Automobilfaran vållas utom af vissa chauffeurers obetänksamma
framfart däraf, att våra vägar äro för smala. Kostnaden att ändra
bygdeväg till landsväg är uppenbarligen alltför stor, för att ens böra
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 65 Höft. 2
6
Motioner i Andra Kammaren, Nr 172.
genomföras med statshjälp. Då det nu visat sig, att inhemska automo-
bilägare ha svårt för att hålla reda på, hvilka vägar som äro tillåtna
och att de ej respektera ens tydliga och klara förbud, så är det uppen¬
bart omöjligt att komma till rätta med utländingar, hvilka icke ens
förstå språket. Hvar skall anmälan göras och huru skall länsmannen
kunna stämma en sådan till nästa ting?
Nog har väl den utländske automobilisten råd att offra hela 15
kronor för nöjet att få använda våra landsvägar. I fjor föreslogs
stämpelafgift beräknad efter 10 kronor i månaden eller 120 kronor pr
år. Riksdagsskrifvelsen är tydlig nog: ---»Att under sådana för¬
hållanden pålägga alla automobiler beskattning i den grad, som motio¬
nären föreslagit, torde icke vara lämpligt, och Riksdagen anser det
jämväl kunna ifrågasättas, om icke, äfven om en skatt åsättes, automo¬
biler, som brukas för praktisk verksamhet, böra fritagas från skatt eller
åtminstone träffas af en lägre skattesats än öfriga automobiler.» — —
Alltså talas där ingenting om utländska automobilister — turister.
Under sådana förhållanden synes det vara väl mycken gentilesse
mot utländingen, om man nu, under det Riksdagen väntar på direkt
svar å sin framställning, går att medgifva utländska turister tullfrihet
för deras automobiler. Konsekvens är det åtminstone icke, och må¬
hända skall detta af vedersakarne rent af anföras som ändrad ståndpunkt
hos Riksdagen.
Om Riksdagen, såsom är att vänta, som en följd af fjorårsbeslutet
afslår Kungl. Maj:ts proposition, synes man därjämte böra i skrifvelsen
till Kungl. Maj:t härom böra betona, att generaltullstyrelsen ej eger att
bestämma, att tullafgiften deponeras för att vid återresa återbetalas.
Med stöd af det anförda, och då jag ej anser den föreslagna
reciprociteten för svensk automobilist å utländsk mark intressera stats¬
makterna, får jag föreslå,
att Riksdagen ville afslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 4.
Stockholm den 29 januari 1910.
E. Åkerlund.
*) Kursiveringen gjord af motionären.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1910.