Motioner i Andra Kammaren, Nr 136.
7
Nr 136.
Af herr Rissén, om förhöjd aflöning för vaktmästare^ i vissa
ämbetsverk.
Den rad om- och löneregleringar, som inleddes af 1907 års
Riksdag genom fastställande af ny aflöningsstat för statskontoret samt
omreglering af arméns centrala förvaltningsmyndighet, hvilken aflö¬
ningsstat sedan varit normgifvande vid regleringen af öfriga centrala
ämbetsverks stater, som senare varit föremål för Riksdagens pröf¬
ning, hafva i möjligaste mån varit af sedda att bereda lättnad emot
de värsta ekonomiska bekymmer i den jämt fortgående stegringen
af såväl lefnads- som ock bostadsförhållanden.
I de verk, hvilkas stater varit föremål för sådan reglering, har
hvad beträffar vaktmästarna aflöningen åt dessa fastställts, för förste
vaktmästare 1,500 kronor utan ålderstillägg, för vaktmästare 1,200
kronor med rätt till ett ålderstillägg å 100 kronor att utgå efter fem
års väl vitsordad tjänstgöring.
Af denna aflöning afgår till egen pensionering samt till civil¬
statens änke- och pupillkassa, för förste vaktmästare 00 kronor 60
öre, för vaktmästare, som ej erhållit ålderstillägg, 46 kronor 20 öre
och för vaktmästare, som åtnjuter sådant tillägg, 49 kronor 20 öre.
Om man härtill beräknar utgiften för den direkta skatten för respek¬
tive löntagare till 60 å 50 kronor årligen, så återstår af aflöningen
för förste vaktmästare kronor 1,379: 80, för vaktmästare resp. kronor
1,103: 80 och 1,200: 80.
Att dessa aflöniugsbelopp med de nu rådande och fortfarande
i jämt stigande dyra lefnadsomkostnader äro knappt tillmätta och
alldeles otillräckliga att försörja familj på, torde ligga i öppen dag.
Vid flera tillfällen hafva ifrågavarande statstjänares ekonomiska
bekymmer blifvit framförda, dels genom statens vaktmästares för¬
8
Motioner i Andra Kammaren, Nr 136.
ening medels underdåniga skrivelser till Kungl. Maj:t år 1906 och
1907, dels genom motioner i Andra kammaren framförda 1906 af
hrr Lindhagen m. fl. angående förhöjt dyrtidstillägg, år 1907 af
herr Thylander med begäran om två ålderstillägg och höjd maximi¬
lön, samt vid föregående års riksdag af herr Johansson i Jönköping
med anhållan likaledes om två ålderstillägg åt vaktmästarne vid
rikets hofrätter. Dessa sistnämnda framställningar beträffande ålders-
tilläggen hafva emellertid ej ledt till önskadt resultat.
I den ofvan nämnda af herr Thylander väckta motion, nr 248,
anfördes bland annat följande, som här förtjänar att återgifvas:
»Det torde emellertid ej kunna sättas i fråga, att Riksdagen skulle
vara villig att höja den redan fastslagna begynnelseaflöningen, näm¬
ligen 1,500 kronor för förste vaktmästare och 1,200 kronor för öfriga
vaktmästare.
Men det finnes en annan aflöningsform, som i fråga om dessa
vaktmästare vunnit ingen eller blott — i jämförelse med andra stats-
tjänare — ringa tillämpning, nämligen ålderstillägg en. Sådant åtnju-
tes ej alls enligt regeringens nu föreliggande förslag1 af förste vakt¬
mästare, och öfriga vaktmästare erhålla endast ett dylikt tillägg
efter fem års tjänst å 100 kronor.
Detta är enligt min uppfattning en orättvisa gentemot vakt¬
mästarne i statens centrala ämbetsverk, och vågar jag härmed på¬
kalla Riksdagens uppmärksamhet för vinnande af rättelse härutinnan.
De så kallade ålderstilläggen äro afsedda dels att utgöra belöning
för en längre tids väl vitsordadt arbete i statens tjänst, dels att möj¬
liggöra för en familjefader — ty staten måste väl utgå från att dess
tjänare skola vara i stånd att vid ej alltför sen ålder ingå äkten¬
skap och kunna försörja familj — att möta de med åren tillväxande
utgifterna för familjen. Dessa skäl tala ju i samma mån för ålders¬
tillägg åt såväl tjänstemän som åt betjänte.»
Då första gradens tjänstemän i de centrala ämbetsverken komma
i åtnjutande af tre ålderstillägg å 500 kr. hvardera, synes det, som
att rättvisa och billighet skulle bjuda, att äfven vaktmästarne i
nämnda ämbetsverk måtte komma i åtnjutande af flera ålderstillägg.
Vid fastställande af nya stater för telegraf- och postverket har
Riksdagen åt dessa verks styrelsers vaktmästare fastställt flera dylika
1 Och ej heller enligt den af Riksdagen fastställda staten.
Anmärkning af undertecknad motionär.
Motioner i Andra Kammaren, Nr 136.
9
tillägg, än hvad som är fallet åt de med dessa likställda befattnings-
hafvare i de centrala ämbetsverken. Det synes mig som att det
borde vara Riksdagen angeläget att snarast möjligt utjämna de skilj-
aktigheter, som förefinnas härutinnan.
Det framhålles ofta, att vaktmästare hafva så mycket extra
inkomster, utan att man dock gör sig besvär med att undersöka,
huru det verkligen förhåller sig med denna sak.
Att dessa statstjänare, som på grund af sin alltför knappa aflö¬
ning nödgas att under sin fritid söka sig biinkomster — vanligen i
egenskap af uppassare på någon restaurant eller dylikt — ej äro
att afundas för denna genom ett utslitande nattarbete erhållna extra
inkomst, torde vara själfklart.
Dessa biinkomster blifva emellertid alltmera svåråtkomliga för
statstjänarna, dels på grund af den längre tjänstgöringstiden, som
blifvit en följd af ämbetsverkens omreglering, dels enär det är svårt för
en i statens tjänst anställd vaktmästare att täfla med inom ena eller
andra yrket särskildt utbildad person. Dessutom kan det ej anses
staten värdigt att så aflöna sina tjänare — låt vara de på rang¬
skalan lägst stående — att dessa skola nödgas att genom ett upp¬
slitande nattarbete förskaffa sig inkomster, utan hvilka de ej kunna
försörja sig och sin familj. Staten borde äfven i fråga om dessa
lägst aflönade handla efter principen full lön för fullt arbete.
Ehuruväl jag anser, att fem års mellanrum för ålderstilläggens
utgående är en alltför lång tid i jämförelse med hvad som är stadgadt
för de s. k. kommunikationsverken, så tillåter jag mig dock i den
delen vidblifva hvad som är stadgadt för ifrågavarande statens verk.
I årets statsverksproposition öfver andra hufvudtiteln säger
departementschefen i fråga om aflöning åt fångvårdsstyrelsens vakt¬
mästare följande:
»Att ifrågavarande befattningshafvande själfva önska systemet
med flera ålderstillägg i större utsträckning tillämpadt med afseende
å dem, torde framgå af den framställning om löneförbättring, som
statens vaktmästares förening i Stockholm gjorde i underdånig skrif¬
velse den 19 oktober 1906. I denna framställning, hvilken af che¬
fen för finansdepartementet den 12 januari 1907 anmäldes inför
Kung! Maj:t i sammanhang med då behandlad fråga om dyrtids-
tillägg åt vissa statstjänare, begärdes nämligen för (andre) vaktmästare
en begynnelselön af 1,200 kronor eller sålunda samma belopp, som
de sedermera fastställda staterna för en del ämbetsverk upptaga,
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 51 Raft. 2
10 Motioner i Andra Kammaren, Nr 136.
men därjämte två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor efter fem
och tio års tjänst.»
Efter att kafva gjort detta uttalande fortsätter departementschefen:
»På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag mig böra till¬
styrka, att åt förste vaktmästare vid fångvårdsstyrelsen medgifves
efter fem års tjänstgöring ett ålderstillägg af 200 kronor och att, i
stället för det ålderstillägg å 100 kronor, som kommittén beräknat
för de båda öfriga vaktmästare, en hvar af dem tillerkännes såsom
ålderstillägg 150 kronor efter fem års tjänst och ytterligare 150
kronor efter tio års tjänst.»
På grund af det anförda tillåter jag mig vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville besluta sådan ändring i
gällande aflöningsstater för de redan reglerade cen¬
trala ämbetsverken och hofrätterna, att åt förste
vaktmästare måtte komma att utgå ett ålderstillägg
å 200 kronor efter fem års tjänstgöring och åt
vaktmästare i stället för det dem tillerkända ålders-
tillägget å 100 kronor måtte komma att utgå två
sådana tillägg å 200 kronor hvartdera efter fem
och tio års tjänstgöring samt att med hänsyn till
pensionsbeloppets storlek 100 kronor af första
ålderstillägget måtte läggas till lön och 800 kronor
må läggas till tjänstgöringspengarna.
Stockholm den 27 januari 1910.
Hjalmar Rissén.
Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1910.