6
Motioner i Andra Kammaren, Nr 125.
Kali detta ej på något verksammare sätt än hittills hejdas, så
sväfvar vårt land tvifvelsutan i stor fara.
På grund af det nu anförda tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till
Kungl. Maj:t med anhållan om utredning och
framläggande af förslag i syfte att åstadkomma
skärpta bestämmelser i afseende på rättigheten att
utgifva tidningar.
Stockholm den 27 januari 1910.
P. Zimdahl.
Nr 125.
Af herr Sjöberg, angående tull å ägg.
Den tid, då landtmannanäringen stod så högt i kurs inom Riks¬
dagens båda kammare, att man kunde vara viss på att en fram¬
ställning. som afsåg skyddandet mot utländsk konkurrens af någon
bland dess grenar eller densammas understödjande under något visst
kritiskt skede, är visserligen för längesedan gången, och man mot¬
sätter sig på vissa håll energiskt hvarje skyddstull å jordbruks¬
produkter, enär dessa äro att anse såsom lifsmedel, liksom lydde
icke deras framställande samma lagar som all annan produktion
och vore underkastade än ytterligare vissa mycket föränderliga natur¬
företeelser, hvaraf industrien är oberoende. Och måhända skulle
det från denna synpunkt kunna betecknas såsom synnerligen djärft
och olämpligt att besvära Riksdagen med en framställning sådan som
den följande, hvilken icke är annat än en begäran just om skydds¬
tull å ett ofta förekommande lifsmedel.
7
Motioner i Andra Kammaren, Nr 125.
Å andra sidan gifves det omständigheter, som tala för, att mitt
förslag icke borde blifva så hårdt bedömdt.
Om man granskar införsel- och utförselsiffrorna för artikeln tigg,
hvarför tullskydd nu begäres, så var skillnaden på dessa de år, då
man lifligast i motionsväg sysselsatte sig med dessa ärenden (1901
—1903), och år 1907 så betydande, att man häri skulle kunna se
ett skäl, hvarför motviljan mot en äggtull nu skulle ha gifvit vika.
Åren 1901, 1902 och 1903 importerades i runda tal respektive
74.800.000 stycken, 71,300,000 och 71,100,000 stycken ägg, medan
utförseln samma år icke uppgick till mera än respektive 5,500,000,
5.800.000 och 14,000,000 stycken, hvaraf möjligen skulle kunna
dragas den slutsatsen, att landet aldrig skulle kunna komma att produ¬
cera sitt eget behof af detta till allt större användning äfven inom
kroppsarbetarens klass komna födoämne. Men detta antagande för¬
lorar sin trovärdighet gentemot in- och utförselsiffrorna för till
exempel 1907, som tala ett helt annat språk, i det importen nämnda
år nedgått till 68,000,000 och exporten uppgått till 36,100,000, allt
afrundade tal, och man. för öfrigt kunnat ända från 1903 skönja
en lika bestämd som konstant stegring af exportsiffrorna, medan
det samtidigt kunnat iakttagas ett sjunkande af importsiffrorna, som
varit om ej lika snabbt, så dock lika konstant. Detta talar för att
landet snart nog borde kunna »stå på egna fötter», om den starka
tendensen till införsel- och utförselsiffrornas utjämnande finge fritt
spelrum.
Ett sådant är emellertid icke att påräkna. Ehuru intet rimligt
skäl därför torde bestämdt kunna förebringas, visar det sig emeller¬
tid, att utländska ägg, först och främst ryska, som hit i stora massor
importeras, kunna säljas billigare än de inhemska. I ett eller annat
afseende äro väl dock deras produktionsvillkor billigare. I hvilket
fall som helst tillskapas härigenom ett tillfälle för utländsk kon¬
kurrens med den inhemska produktionen, som på denna senare
måste verka hämmande och fördröjande. Hvarför då icke gifva
den uppåtgående svenska äggproduktionen det handtag, den tydligen
behöfver, äfven om detta skulle i någon mån och temporärt fördyra
varan? Jag väntar mig här att möta talet om hänsynen till småfolkets
rätt till billiga födoämnen, som nu redan i så hög grad skulle för¬
vägras dem, men jag vågar möta det med den försäkran, jag med
kännedom om förhållandena på landsbygden och därå belägna mindre
samhällen vågar afgifva, nämligen att den prisförhöjning, det här
8
Motioner i Andra Kammaren, Nr 125.
skulle bli fråga om, icke skulle — om den ens komme till synes —
väcka missnöje. Man bör nämligen ihågkomma, att äggproducenterna
till största antalet själfva tillhöra småfolket och få godt däraf. Hvad
åter vidkommer stadsarbetarne lära de väl icke kunna undgå att
åtminstone tidtals få någon känning af äggens fördyring, men detta
torde snart försvinna, i den mån den svenska produktioren blifver
omfattande och vinner terräng. Dessutom torde en viss säkerhet
mot att nödgas köpa gamla ägg ej få anses vara alldeles utan värde.
För jämförelses skull må till sist påpekas förhållandena i Norge
och Danmark. I det förra landet, som man väl icke kan förevita
bristande hänsyn till de små i samhället, har en äggtull af 20 öre
per kilogram ägt bestånd sedan 1897 och visat sig medföra mycket
goda frukter beträffande den inhemska produktionens uppgång. I
det senare har man endast tullfrihet å fodermedel samt ett utveckladt
föreningsväsende att tacka för ett kanske något för mycket omtaladt
försprång.
Med hänsyn till hvad ofvan anförts samt under erinrande af,
att det här gäller höjandet af en med småbruket och egnahemsrörelsen
innerligen sammanhängande näring, hvilken, väl understödd och
skyddad, bör kraftigt kunna bidraga till handelsbalansens förbättrande,
vågar jag alltså vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville besluta åsättande af från
utlandet införda ägg en tull, som lämpligen torde
kunna bestämmas till 25 öre per kilogram.
Stockholm den 27 januari 1910.
Carl F. Sjöberg.
Stockholm, Oskar Eklunds Boktr., 1910.