Motioner i Andra Kammaren, Nr 117.
1
Nr 117.
Af herr Beckman, angående aflöning sför maner för fångvårds¬
styrelsens kvinnliga skrif biträde.
I 1910 års statsverksproposition har Kungi. Maj:t i sitt förslag till
lönereglering för fångvårdsstyrelsen äfven begärt anslag på ordinarie
stat till aflöning af ett kvinnligt skrifbiträde och därvid till Riksdagens
godkännande framlagt den åsikt, att åt de principer, som borde blifva
gällande vid uppförande å ordinarie stat af de kvinnliga biträdena hos
statens ämbetsverk och myndigheter, borde gifvas fullständigt enahanda
grunder, som för statens manliga tjänsteinnehafvare gällande och hvilka
redan genomförts beträffande de kvinnliga befattningshafvarna hos järn¬
vägs- och telegrafstyrelserna.
Hur glädjande det än är, att Kung!. Maj:t nu vill tillförsäkra dessa
hittills förbisedda statstjänare den ordinarie anställningens trygghet, så
visar dock den föreslagna aflöningen för fångvårdsstyrelsens skrifbiträde
en väsentlig olikhet mot lönerna för de ofvannämnda reglerade verkens
kvinnliga tjänsteinnehafvare med samma slags arbete. Enligt hvad i
statsverkspropositionen sid. 26 påpekas, äro i järvägsstyrelsen anställda
under benämning bokhållare eller kontorsskrifvare »åtskilliga biträden, af
hvilka några äro sysselsatta uteslutande med renskrifningsarbete, under
det andra hafva sig anförtrodda göromål af mera kvalificerad art». Af
1907 års Riksdag beviljades för järnvägsstyrelsens kontorsskrifvare —
bland hvilka väl renskrifverskorna äro att finna — eu begynnelselön af
1,480 kronor med eu slutlön af 2,200 kronor samt för bokhållarne resp.
2,200 och 2,750 kronor sedan samma Riksdag dessförinnan åt telegraf¬
styrelsens kontorsskrifvare gifvit 1,200 kronor i begynnelselön med en
maximilön af 1,800 kronor.
Nu föreslås af Kungl. Maj:t för fångvårdsstyrelsens kvinnliga skrif¬
biträde en begynnelselön af 1,200 kronor samt en slutlön efter 10 år af
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 2 Afd. 2. Band. 42 Käft. (117, 118.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, Nr 117.
allenast 1,500 kronor med skyldighet till 7 timmars tjänstgöring, då arbe¬
tets gång så påfordrar. Hur ytterst knappa lefnadsvillkor en sådan af¬
löning erbjuder under i Stockholm rådande lefnadskostnader inses lätteligen.
Om ett kvinnligt biträde vinner ordinarie anställning vid 25 års
ålder, måste hon först i 10 år med ett strängt och nötande arbete ut¬
öfver de 7 timmar verket har rätt att fordra, sträfva för att ej lida brist
på det nödvändigaste. När hon vid 35 års ålder når den fastställda
maximiinkomsten, 1,500 kronor, som skänker henne endast minimum af
existensvillkor, har hon 25 år kvar af sitt enformiga och nervslitande
arbete, innan pensionsåldern inträder med, enligt de föreslagna lönesta-
terna en pension af 1,000 kronor.
Det torde böra ifrågasättas om det kan bereda staten en verklig
fördel att åt en sin tjänsteinnehafvare, hvars arbete och arbetsförmåga äro
oumbärliga, gifva så knappa villkor, att krafterna och därmed arbetsin¬
tensiteten äfventyras genom tvånget att för vinnande af en dräglig exi¬
stens söka hjälpa upp sina inkomster genom arbete utom verket.
Såsom af statsverkspropositionen inhämtas föreslogs redan i 1902
års löneregleringskommittés betänkande nr VII åt kvinnlig befattnings-
hafvare af den art, hvarom här är fråga, 1,200 kronor för år såsom be-
gynnelsearfvode och 1,800 kronor för år såsom slutarfvode.
Flera af de ämbetsverk och myndigheter, som sedermera afgifvit in¬
fordrade yttranden angående nämnda betänkande — bland dessa kommers¬
kollegium och statistiska centralbyrån — hafva föreslagit 1,350 resp.
1,500 kronor i begynnelselön samt en slutlön af 1,800 kronor för dem
af sina biträden, hvilka betecknades såsom mindi'e kvalificerade.
I fångvårdsstyrelsens afgifna yttrande säges — sedan styrelsen fram¬
hållit att biträdena böra tillförsäkras ålderstillägg — att aflöningen för
ett ordinarie skrifbiträde »synes med hänsyn till de allt mera stegrade
lefnad somkostnaderna ej höra sättas under 1,500 kronor».
Och slutligen — då hos järnvägs- och telegrafstyrelserna redan
inrättats tjänster, motsvarande den nu för fångvårdsstyrelsen föreslagna,
med väsentligt fördelaktigare aflöningsvillkor, synes rättvisan fordra samma
löneprincipers tillämpning äfven i detta fall.
Då i närvarande tryckta tider väl knappast kan af Riksdagen be¬
viljas en slutlön af 2,200 kronor, eller det belopp som af Riksdagen med-
gifvits järnvägsstyrelsens kontorsskrifvare, anhålles,
att Riksdagen ville åt fångvårdsstyrelsens skrif¬
biträde — förutom de förmåner i öfrigt, som i stats¬
verkspropositionen föreslagits — bevilja den af Kungl.
Motioner i Andra Kammaren, Nr 118.
3
Maj:t föreslagna begynnelselönen af 1,200 kronor för
år — fördelad i lön 600 kronor, tjänstgöringspenningar
450 kronor samt ortstillägg 150 kronor — äfvensom
medgifva, att nämnda begynnelselön finge genom tre
ålderstillägg å 200 kronor hvardera efter resp. 5, 10
och 15 år höjas till 1,800 kronor för år.
Pensionen skulle i så fall enligt de beräknings¬
grunder, som i statsverkspropositionen följts och i likhet
med pensionen för telegrafstyrelsens kontorsskrifvare
komma att belöpa sig till 1,200 kronor för år.
Stockholm den 26 januari 1910.
Ernst Beckman.
Nr 118.
Af herr Rydén, om pension åt kontrollören Olof Brulms änka
Matilda Kristina Brulin, född Johnsson.
o
År 1907 den 9 november inträffade å Arlöfs bangård en olycks¬
händelse, genom hvilken en människa förlorade lifvet och en annan svårt
skadades. Med bantåg från Malmö anlände kl. 5.44 f. m. kontrollörerna
vid Arlöfs sockerfabrik Olof Bruhn och Fredrik Bager. De begåfvo sig
från stationens plattform tvärs öfver bangården till den midt emot belägna
sockerfabriken. Bangården var mörk, och de observerade ej en rad järn¬
vägsvagnar, som af ett växellokomotiv knuffats i gång. Strax utanför
sockerfabrikens portar kullkastades de af de nära nog ljudlöst framrullande
vagnarna och öfverkördes. Medelst ett i all skyndsamhet anskaffadt extra¬
tåg fördes de till Malmö allmänna sjukhus, där Bruhn inom kort afled,
medan däremot Bager kunde räddas till lifvet.
Bruhn efterlämnade som närmaste anförvanter vid sin död dels sin
hustru Matilda Kristina Bruhn, född Johansson den 19 april 1855 (bil. B.),
dels en vuxen son i ett föregående äktenskap. Änkefru Bruhn blef genom
olyckshändelsen fullständigt förkrossad och har efter densamma vant ur
stånd att försörja sig själf. Hon är, såsom bifogade läkareintyg (bil. C)
utvisar, »till ytterlighet nervös och till krafterna nedsatt». Hennes sjuk-