Motioner i Andra Kammaren, Nr 114.
1
Nr 114.
Af herr BccKlllilll 111. It., om skrifvelse till Kungl. Maj:t, an¬
gående lokalt veto med lika och direkt rösträtt beträffande
detaljhandel med, brännvin.
Kommunal vetorätt i fråga om såväl detaljhandel med brännvin som
utskänkning af vin och öl finnes, som bekant, redan i vår lagstiftning. En
mängd landskommuner ha med utöfvande af denna rätt lyckats att be¬
fria sig från all rusdrycksförsälj ning.
Men gällande bestämmelser, grundade på den kommunala röstskalan
ha visat sig allt annat än tillfyllestgörande.
Med ständigt växande styrka framträder därför krafvet på ett effek¬
tivt kommunalt veto, grundadt på allmän folkomröstning med lika röst¬
rätt för alla myndiga män och kvinnor, som äro medlemmar af kommunen.
Alltsedan 1893 ha förslag i sådant syfte upprepade gånger under¬
kastats Riksdagens pröfning, men blifvit afslagna. Emellertid ha vid de
tre senaste riksdagarna Andra kammaren förklarat sin anslutning till de
då framburna motionerna, år 1907 efter votering med 113 röster mot 69,
år 1908 utan votering, samt förra året med 145 röster mot 58. Frågan
föll på Första kammarens motstånd.
Sammansatta bevillnings- och lagutskottet hänvisade vid fjolårets
riksdag i sitt afstyrkande utlåtande på den demokratisering af den kom¬
munala rösträtten, som införts genom den då slutgiltigt antagna lagstift¬
ning, och förmenade, att man bör afvakta resultaten af densamma, innan
man ifrågasätter de åtgärder som af motionärerna föreslagits. Men redan
innan rösträttsreformen definitivt genomfördes, påpekades, att den kommu¬
nala rösträtten allt frangent skulle utöfvas enligt en graderad skala,
som endast i mycket inskränkt mån låter personligheten komma till
sin rätt. Och anhängarne af det på folkomröstning grundade kommunala
vetot, ha ständigt med styrka framhållit, att, »hvilka åsikter man än må
Bill. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 41 Höft. (Nr 114—116) 1
9
Motioner i Andra, Kammaren, Nr 114.
hysa om fastställandet af personlighetsprincipen såsom grund för den kom¬
munala rösträtten i allmänhet, måste man obetingadt erkänna dess berät¬
tigande, när det gäller afgörande af frågor om rusdrycksförsäljningens in¬
skränkande eller afskaffande».
Så mycket mindre bör, synes det oss, någon tvekan råda om lämp¬
ligheten af att redan nu ånyo draga frågan under Riksdagens ompröfning,
som det torde kunna förutsättas, att det gångna årets erfarenheter skapat
en stark opinionsströmning till nykterhetssakens förmån. Den åskådnings¬
undervisning rörande de obestridligt lyckliga följderna af rusdryckernas
bannlysning, som under den stora arbetskonfiikten bereddes hela vårt land,
har säkerligen i hög grad påverkat dem som tidigare ställt sig afvaktande
eller kanske afvisande i fråga om utsträckning af hittills gällande befo¬
genhet för kommun att fullständigt frigöra sig från all försäljning af rus¬
gifvande drycker.
Riksdagens nykterhetsgrupp, som numera räknar medlemmar äfven
inom Första kammaren, har också ansett, att frågan bör föreläggas inne¬
varande års Riksdag.
Vi tillåta oss därför att ttnnu en gång frambära samma förslag som
redan tre gånger vunnit Andra kammarens bifall.
Det synes oss icke af behofvet påkalladt att här återgifva i dess hel¬
het den utförliga motivering och redogörelse för förhållandena i vissa
främmande länder, som förebringats i föregående motioner, ej heller den
historik, som förekommit dels i dessa motioner, dels i flera utskottsbetän-
kanden. Vi inskränka oss här till en sammanfattning af de viktigaste
principiella skäl. som blifvit anförda till stöd för de af oss framställda
yrkanden.
Ett par erinringar torde dock här böra förutskickas:
Med »rusdryck» afses här naturligtvis lika väl Öl och andra starkare
maltdrycker som brännvin och därmed jämförliga drycker. Särskild! för
landsbygden är nämligen ölet lika mycket som brännvinet en källa till
dryckenskap och oordningar. Rusdryck som rusdryck — lagstiftningen bör
opartiskt rikta sina restriktiva bestämmelser mot dem båda.
Af formella skäl måste yrkanden rörande ändringar i gällande för¬
ordning angående försäljning af brännvin och i förordningen angående för¬
säljning af öl och vin frambäras i skilda motioner. Men den allmänna
motiveringen kan i allt väsentligt göras gemensam för de ändringar, vi
föreslå i lagstiftningen rörande båda de till sina verkningar så nära besläk¬
tade slagen af rusdrycker.
Motioner i Andra Kammaren, Nr 114.
o
För vinnande af målet »effektivt kommunalt veto» fordras närmast,
att icke mot kommunalrepresentationens' uttalande genom högre myndig¬
hets ingripande försäljning af starka drycker tillätes i större utsträckning,
än kommunen anser önskvärdt. Åtskilliga förändringar i syfte att ur nu
bestående lag aflägsna vissa af de bestämmelser, som i detta afseende åt
Konungens befallningshafvande tillerkänna förmynderskap öfver kommu¬
nerna, äro härför behöfiiga.
Det kräfves emellertid långt mera ingripande åtgärder för att kom¬
munens själfbestämningsrätt skall kunna ställa ett effektivt veto mot rus-
drycksförsäljningen, framför allt om man med kommunens vilja förstål' den
uppfattning, som gör sig gällande hos flertalet af dess myndige medbor¬
gare. Med den fyrkskala som till ingången af detta år var rådande, in¬
träffade det mycket ofta att ett fåtal bestämde sakens utgång i strid med
det långt öfvervägande flertalet. Såväl inom som utom Riksdagen ha år
efter år framdragits talrika exempel på »storfyrkarnes» segrar till förmån
för rusdrycksförbudet. Och om än såsom redan blifvit erinradt, genom den
nya kommunala röstskalans införande en icke oväsentlig inskränkning från
och med innevarande år inträdt i de stora röstägandes öfvermakt, äro vi
dock öfvertygade, att denna inskränkning icke är tillfyllestgörande för att i
förevarande fall trygga de små rösträttsinnehafvarnes berättigade infly¬
tande. Därjämte kvarstår oförändradt det missförhållandet, att flertalet
kvinnor alltfort sakna möjlighet att vid eu omröstning i dessa frågor del¬
taga i afgörandet. Och detta är, med hänsyn till frågans sedliga och för
familjelifvet betydelsefulla innebörd, alldeles särskild! att beklaga.
Frågor som beröra rusdrycksförsäljningens inskränkande eller afskaf¬
fande äro nämligen icke blott ordnings-, hushållnings- och skattefrågor.
De äro äfven, såsom redan antydts, sedlighetsfrågor, som djupt ingripa i
de enskildas och familjens lif och just därför påkalla en röstgrund, genom
hvilken personlighetsprincipen kommer mera till sin rätt. försäljningen
af rusgifvande drycker får således icke af lagstiftaren behandlas som ett
medel att taga ut skattebidrag ur de breda lagren, ej heller från synpunk¬
ten af enskilda tillverkares och försäljares vinst, utan »fastmer som ett
ondt, som bör begränsas och mot hvilket samhället bör taga i anspråk sina
medlemmars moraliska kraft. Och denna kraft väckes och sättes i verk¬
samhet i samma mån som arbetet icke längre synes hopplöst, utan utsikt
öppnas att kunna göra något till att slutligen bekämpa det onda».
Ofvan angifna uppfattning har vid upprepade tillfällen med styrka
häfdats äfven inom Riksdagen, i dess Andra kammare. Där har också
framhållits, att om man åtminstone i denna sak afstode från det kommu¬
nala förmögenhetsväldet och i stället införde eu på allmän rösträtt gran-
4
Motioner i Andra Kammaren, Nr 114.
dad kommunal vetorätt, så skulle nykterhetsintresset få gorå sig gällande
mera omedelbart utan att behöfva bemäktiga sig ledningen vid vissa kom¬
munala val, »där man borde mera taga hänsyn till en persons allmänna
lämplighet än till hans ståndpunkt i en speciel], om än så viktig fråga».
Slutligen må ännu en gång påpekas, att både inom och utom
Riksdagen åsikterna i hithörande frågor säkerligen på senare tid under¬
gått en högst väsentlig förändring. " Tanken på den allmänna röst¬
rättens tillämpning på ett särskild!, noga begränsad! område af det kom¬
munala lifvet lär numera knappast förefalla lika främmande för våra för¬
hållanden, som fallet var för blott några år sedan. Vidare har ju sam¬
tidigt med krafven på såväl politisk som kommunal rösträttsreform det be¬
rättigade ^ i kvinnans inflytande på det offentliga lifvet vunnit allt större
erkännande. En af vetenskapen bestyrkt öfvertygelse om de starka dryc¬
kernas fullständiga umbärlighet och deras riksfördärfliga inflytande samt om
striden mot deras herravälde som ett samhällets nödvärn hår spridt sig till
allt vidare kretsar. Man har också inom alla samhällsklasser vaknat till
insikt om den oafvisliga nödvändigheten att bryta rusdryckssedens tyranni
framför allt då det gäller en liten nation som vår, hvilken behöfver
spänna alla sina krafter för att häfda sin plats bland kulturens bärare och
för att vinna öKad styrka inåt och utåt. Slutligen bestrider knappast nå¬
gon, att det här ligger fara i dröjsmålet: med hvarje år, som går, skjuter
rusdryckshandteringen och dess intressen allt djupare ekonomiska rötter,
på samma gång som »alkoholismen» — rusdryckernas fördärfliga följder
på olika områden — hotar att i stor utsträckning undergräfva äfven kom¬
mande släktens fysiska, ekonomiska och sedliga utveckling.
* *
*
I den mån nykterhetsintresset genom den af oss föreslagna folk¬
omröstningen kan mera ån vid en omröstning enligt den kommunala röst¬
skalan göra sig gällande, måste detta anses som ett framsteg i utvecklin¬
gen. Man har ju i en mängd af våra landskommuner lyckats att redan
under nuvarande förhållanden genomföra s. k. lokalt veto mot försäljning
af såväl brännvin som Öl. Det har icke sports, att detta ledt till olägen¬
heter, som göra beslutets upphäfvande önskligt, utan tvärtom säges åtgär¬
den i de allra flesta fall haft uteslutande goda verkningar. Visserligen
måste man erkänna, att i stadskommuner, från hvilka vi med ett par obe-
tvdliga undantag sakna erfarenhet, försök att kringgå förbudet lättare skola
uppstå. Men mycket beror på det allvar, hvarmed lagen tillämpas. Äf-
Motioner i Andra Kammaren, Nr 114.
5
ven om särskildt under öfvergångstiden öfverträdelser skulle förekomma,
så ger dock erfarenheten vid handen, att minskade tillfällen att komma åt
spritdrycker, »blott restriktionen gifves tid att verka, minskar superiet».
Och knappast lär väl särskildt i större stadssamhällen inträffa, att förbud
införes, om icke en så stark opinion fordrar det, att redan häri ligger en
viss trygghet för lagens efterlefnad.
Emellertid har man för att ytterligare försäkra sig om, att icke till¬
fälligheter skola spela in vid frågans afgörande eller beslut fattas, som
kanske snart nog en ny omröstning skulle kullkasta, ansett, att en viss
kvalificerad majoritet bör föreskrifvas. Och om denna majoritet bestäm¬
mes till vill det synas oss, som om ett sådant stadgande skulle kunna
i hög grad bidraga att aflägsna de betänkligheter, som stundom yppats
äfven bland principiella anhängare till den kommunala folkomröstningen.
Ej heller får det förglömmas, att den kvalificerade majoriteten innebär ökad
trygghet mot införande (eventuellt återinförande) af rusdrycksförsäljning.
Att äfven med sådan personlig omröstning ingen absolut visshet fin¬
nes för ernående i alla fall af beslut i sådan riktning, som nykterhets-
vännerna önska, är en erinran, som man med visst fog framställt. Men
det är ju just afsikten med det kommunala vetot, att det skall ge ett sä¬
kert uttryck åt folkmeningen. De, som väl få anses på detta område mest
sakkunniga, de, som under lång tid agnat sitt arbete åt lösningen af alko¬
holfrågan, äro dock för sin del öfvertygade, att frigörelse på denna punkt
från fyrkskalan och införande af allmän omröstning skulle lända nykter-
hetssaken till stor båtnad.
När i stads- eller landtkommun fråga uppstått, att rättighet till
detaljhandel med brännvin må meddelas, åligger det Konungens befall¬
ningshafvande, därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, under¬
tecknad af välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som
äro medlemmar af kommunen och svenska medborgare, till ett antal, mot¬
svarande minst en tjugondedel af kommunens mantalsskrifna folkmängd,
att förordna om anställande i kommunen af omröstning rörande den så¬
lunda väckta frågan.
I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller en¬
dast förbud eller icke förbud mot ifrågavarande upplåtelse af försäljnings-
rättigheter, äger enhvar välfrejdad myndig man eller kvinna, som är med¬
lem af kommunen, att deltaga.
6
Motioner i Andra Kammaren, Nr 114.
Om 2/3 af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder
detta i kraft på den tidpunkt, då förut beviljade rättigheter upphöra. För
införande af detaljhandel med brännvin, där sådan handel förut icke fun¬
nits, skall likaledes erfordras 2/3 majoritet.
Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast anfö¬
ras, om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om det af
denna anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande förordna
om anställande af ny omröstning.
Med stöd af hvad ofvan anförts, föreslå vi,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag till
bestämmelser i syfte att afgörandet inom kommun af
väckt fråga om tillstånd till detaljhandel med brännvin
måtte äga rum genom allmän omröstning med lika och
direkt rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de
af oss angifna grunder.
Stockholm 27 jan. 1910.
Ernst Beckman. K. H. Gez. von Schéele. Robert Johansson.
J. Byström. Oskar Berg.
Frithiof Söderbergh.
Johan Ericsson.
Bernhard Eriksson.