293
att stadgad bevisning i nyssberörda hänseende varder inom viss tid
förebragt. Minsta drawbacksbelopp, som utbetalas, är 50 dollars.
Hvad som emellertid främst tilldrager sig uppmärksamhet vid det
amerikanska systemet är, att rätten till tullgodtgörelse vid export är
ovillkorlig, så snart de i lag föreskrifna villkoren för denna rätt upp¬
fyllas. Här är sålunda icke fråga om en förmån, som af myndigheterna
på grund af föregående pröfning förklaras kunna eller icke kunna med-
gifvas, allt eftersom tillfredsställande kontroll anses kunna åstadkommas
eller icke, eller allt eftersom nationalekonomiska hänsyn anses tala för
eller emot bifall. Denna omständighet ej mindre än frånvaron af mera
besvärande kontrollåtgärder från tullverkets sida har mångenstädes och
icke minst inom vissa kretsar i Tyskland förskaffat detta system starka
sympatier.
För att belysa omfattningen af det amerikanska drawbacksystemet
torde följande siffror, som hämtats ur den officiella handelsstatistiken
rörande Nordamerikas förenta stater, kunna anföras. Härvid bör upp¬
märksammas, att de siffror, som angifvas röra ett visst år, i själfva
verket på grund af statistikens anordning afse senare hälften af före¬
gående år och förra hälften af det ifrågavarande året eller med andra
ord tiden den 1 juli—den 30 juni.
Sinder åren 1902—05 har drawback utbetalts med nedanstående,
till jämna hundratal afrnndade belopp.
De råvaror, för hvilka drawbacksbeloppet under år 1905 uppgått
till mer än 100,000 dollars, voro följande:
Hvete, packduk och grof linneväfnad (»bagging for cotton and
barlops»), hudar af nötkreatur, oberedda, tackjärn, förtent järnbleck, bly
(tackor, stänger, affall och skrot), alkohol och råsocker.
De förädlingsprodukter, vid hvilkas framställning helt eller delvis
användts råmaterial, hvarför drawback under år 1905 utbetalts med
mer än 100,000 dollars, hafva utgjorts af följande artiklar, för hvilka
drawback erhållits med nedanstående belopp:
År.
Dollars.
1902
1903
1904
1905
4,947,700
5,058,900
4,809,800
5,806,500
V arfslag.
Hvetemjöl.............................................
Säckar af vegetabiliskt textilämne
Utbetalad drawback.
Dollars.
188,200
277,300
294
Järnvägsskenor af stål........................
|
.................. 132,600
|
Sulläder ...................................................
|
.................. 431,800
|
Annat läder.............................................
|
.................. 148,800
|
Blyhvitt .................................................
|
.................. 104,900
|
Kondenserad mjölk ..............................
|
.................. 110,400
|
Sirap ........................................................
|
461,500
|
Raffineradt socker .................................
|
.................. 355,600
|
Kärl af förtent bleckplåt ..................
|
................... 2,273,200
|
Rörande lagstiftningen på nu ifrågavarande område i våra grann¬
länder Danmark och Norge må följande anföras.
Bestämmelserna i gällande danska tullag i fråga om tullgodt-
görelse för utförda varor äro ganska kortfattade. Förutom special¬
bestämmelser angående tullrestitution vid utförsel af tullpliktig trälast
samt brännvin, socker, sirap och vissa sockerhaltiga produkter, före¬
kommer allenast det i § 31 intagna allmänna stadgandet, att tullverkets
öfverstyrelse är bemyndigad att, efter anställd undersökning i särskilda
fall och under anordnande af nödig kontroll, medgifva restitution af
erlagd införseltull för materialier och beredningsämnen vid utförsel af
inom landet framställda fabrikat, Enligt uppgifter i senaste norska tull¬
kommittés betänkande med förslag till ny tulltaxa skulle i Danmark
under år 1902 hafva utbetalts medelst restitution af tull och tillverknings-
afgifter (brännvins- och socker- tillhopa 984,717 kronor. I detta belopp
— hvilket enligt specifikation omfattar äfven restitution enligt då gällande
tullag, § 25. som torde afsett återutförsel af föremål, hvilka icke inom
landet undergått någon bearbetning, äfvensom restitution af för mycket
erlagd tull och krigsskatt, utgörande dessa bägge poster tillsammans
21,613 kronor — ingå, bland annat, följande poster:
»Materialtull (tullagen § 27) ’)......................................... kr. 280,174»
»För utfördt inländskt brännvin, akvavit med socker
och likörer m. m., för utländsk förtullad spirituösa ,, 183,058»
»I följd af resolution eller decision, efter specifika¬
tion (krigsskatterestitution inbegripen) ..................... „ 393,507»
Härförutom märkes, att enligt § 27 äger tullverkets öfverstyrelse
att medgifva afskrifning å kreditupplag för varor, som utföras efter
J) Motsvarande § 31 i nu gällande tullag.
295
att hafva bearbetats inom landet, hvarvid styrelsen jämväl bestämmer
villkoren för sådan förmåns åtnjutande.
1 Norge hade redan innan stadgande i ämnet vid 1860-talets bör jan
inflöt i tulltariffen, praxis utvecklat sig därhän, att tullrestitution af
regeringen medgafs i åtskilliga fall för materialier till exportvaror.
Bestämmelserna i ämnet hafva vid upprepade tillfällen varit föremål
för ändringsförslag, och tid efter annan hafva äfven jämkningar— ehuru
af jämförelsevis mindre väsentlig innebörd •— vidtagits. Vid frågans
behandling liar —ehuru t. ex. 1889 års stortings tullkommitté uttalade
sig för att tullrestitution i så vidsträckt omfång och under så enkla
förmer, som vore förenliga med effektiv kontroll, borde beredas eu hvar
exportnäring, som för tillfället ägde någon betydelse eller någorlunda
sannolikt kunde beräknas få sådan — ingalunda kontrollsynpunkten alle¬
nast varit bestämmande. Så t. ex. har, oaktadt upprepade framställningar
från de norska trämasseexportörernas sida om beredande åt dem af
samma förmån, som i Sverige trämasseexporten åtnjöte uti medgifvandet
af tullrestitution för juteväfnad, använd till emballage, sådan tullrestitu¬
tion ännu icke medgifvits. Den härvid bestämmande synpunkten bär
varit, att ett sådant medgifvande skulle betänkligt skada landets jute¬
industri.
Nu gällande bestämmelser i förevarande ämne återfinnas i § 12
af kungörelsen angående tullafgifter, där det heter, att tulldepartementet
kan bevilja återbetalning af införseltull för förtullade råmaterialier och
andra ämnen, som i bearbetadt skick utföras till utlandet eller till skepps-
bruk, för förtullade beredningsämnen, använda till tillverkningar, som
utföras till utlandet eller till skeppsbruk, och efter omständigheterna
för andra förtullade varor, när dessa i oförändrad t skick åter utföras.
I den officiella norska statistiken finnas inga uppgifter om beloppet,
hvartill den årligen beviljade tullrestitutionen uppgår, men den ofvan
nämnda norska tullkommittén har verkställt undersökningar om beloppet
för år 1901, och visade sig sagda belopp uppgå till 509,912 kronor.
De svenska bestämmelserna om tullrestitution återfinnas i tulltaxe-
underrättelsernas §§ 8 och 9, af livilka dock § 8, som handlar om
tullrestitution för materialier, använda vid skeppsbyggnad, är af alldeles
speciell innebörd, så till vida som där icke är fråga allenast om till¬
verkningar, afsedda för export. De stadganden, som i förevarande
sammanhang behöfva närmare skärskådas, äro alltså blott de i § 9
inrymda.
296
Under hänvisning- till sagda, paragrafs innehåll i afseende å detal¬
jerna må här nedan innehållet underkastas eu mera allmän granskning
ur ofvan berörda synpunkter, af hvilken granskning torde framgå, att
ifrågavarande stadgande!! äro till innehållet ganska skiljaktiga.
Enligt mom. 1 medgifves för vissa bestämda artiklar tullrestitution i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det amerikanska drawbacksystemet.
Tullbeloppet för råvaran inbetalas sålunda till tullkassan vid införseln
och restituera^ vid den förädlade varans utförsel. Detta för drawback¬
systemet karakteristiska kännetecken är emellertid icke något för be¬
stämmelserna i mom. 1 säreget utan genomgår hela vårt tullgodtgörelse-
systern. Någon anordning, motsvarande den franska »admission tem-
poraire» och den tyska »Veredhmgsverkelig återfinnes, om man frånser
vissa bestämmelser rörande den lilla gränstrafiken på Norge, icke hos
oss utom i § 8, enligt hvilken materialier till skeppsbyggnad kunna få
tullfritt disponeras under eu tid af tre år, hvarförutom den praxis ut¬
bildat . sig, att för varor, som införas för reparation eller liknande be¬
arbetning, därvid varans individualitet fortbestår äfven efter bearbet¬
ningen, tullfri disposition under viss tid kan på särskild ansökning’
medgifvas. Likasom i förenta staterna kräfves enligt mom. 1 materiell
identitet d. v. s. identitet mellan de införda materialierna samt export¬
varan, men däremot ej att importören är identisk vare sig med till¬
verkaren eller med exportören. Likaledes förefinnes i fråga om identitets-
bevisningen deri likhet, att för densammas åvägabringande tullmyndig¬
heternas medverkan icke erfordras. Äfven hos oss är det enligt detta
moment tillverkarens högtidligen (»under edlig förpliktelse») afgifna
försäkran, som utgör hufvudsakliga bevismaterialet. Komplementet här¬
till utgöres dock icke, såsom i Förenta staterna, af tillgång till gransk¬
ning åt tillverkarens böcker, utan åt två personers vittnesintyg angående
riktigheten åt tillverkarens uppgifter. För öfrig! äro fordringarna på
identitetsbevisningen hos oss väsentligt lindrigare än i Förenta staterna.
Här fordras icke uppgift om tid och plats för införseln af råvaran utan
allenast försäkran, att exportvaran tillverkats af »utländskt råämne, för
hvilket full införseltull blifvit erlagd»; och denna försäkran afgifves af
tillverkaren, oafsedt om han själ!' eller annan person infört och förtullat
råämnet, utan att i sistnämnda fall något ytterligare intyg erfordras.
I detta sammanhang torde ock böra erinras, att den bevisning om
varans framkomst till destinationsorten, som i Förenta staterna kräfves,
hos oss numera saknar motsvarighet, utom då utförseln skett med mindre
farkost (under 30 ton , hvilken tillika icke är passagerareångfartyg.
297
Hvad beträffar rätten till tullgodtgörelse enligt mom. 1, är den¬
samma icke beroende på särskild! medgifvande af myndigheterna -utan
tillkommer eu hvar, som vid export af de i momentet angifna varuslag
kan förebringa där omförmäld bevisning om de förhållanden, som grunda
rätten till tullgodtgörelse. Den väsentliga olikhet med förhållandena i
Förenta staterna äger dock härvid rum, att, under det enligt ifråga¬
varande moment fråga är endast om ett fåtal artiklar, Indika upptagits
i momentet efter pröfning af de omständigheter, som i fråga om en hvar
särskildt ansetts förtjäna beaktande, så gäller rätten till tullgodtgörelse
i Förenta staterna åtminstone alla exportvaror, för hvilkas framställning
uteslutande utländska in a teriak er användts, och alltså utan att i fråga
om hvarje särskild artikel någon hänsyn tages (härtill, huruvida och i
hvad mån denna förmån möjligen kan skada inom landet existerande
tillverkning åt halffabrikat eller eljest lända till förfång för något in¬
hemskt intresse.
1 olikhet med hvad som äger rum i Förenta staterna, där restitu-
tionsbeloppet bestämmes för hvarje särskildt fall i förhållande till den
myckenhet och det slag af utländskt material, som vid exportvarans
framställning användts, är hos oss enligt mom. 1 restitutionsbeloppet,
per viktenhet räknadt, bestämdt af lagstiftaren. Detta förenklar naturligt¬
vis väsentligen restitutionsbeloppets utbekommande men medför å andra
sidan, att de i varan ingående materialier, hvilkas tull det gäller att få
restituera (.1, måste i sin helhet vara utländska, in förtulla de varor och
sålunda icke få vara blandade med inhemska varor af samma slag.
Har sådan blandning ägt rum, kan restitution icke erhållas enligt nu
ifrågavarande moment af § 9 men väl enligt mom. 5, i den ordning,
där sägs. Förhållandet medför äfven i annat afseende inskränkning,
nämligen så till vida, att hänsyn icke kan tagas till hela förädlings-
proceduren, där denna består af olika afdelningar. Så t. ex. måste af
den omständighet, att restitutionsbeloppet för svdda bomulls- och linne¬
artiklar är bestämdt i förhållande till väfnadens tull, följa att, om sådana
artiklar sys af tyg, väfd t af utländskt garn, vid deras export någon
tillämpning af restitutionssatsen för sydda bomulls- eller linneartiklar
icke kan ifrågakomma. Och äfven om restitutionssatsen för bomulis-
eller linne väfnad i tv fall finge anses tillämplig, något som dock icke
torde af lagstiftaren afsetts, skulle restitutionen åtminstone icke kunna
omfatta garnet i den del af väfnaden, som vid persedlarnas tillskärning
gått förlorad i form af affall. Enligt mom. 1, likasom enligt öfriga
moment i § 9, kan tullgodtgörelsen icke utanordnas till annan än
exportören eller dennes befullmäktigade ombud, men ordalydelsen i nu
38
298
ifrågavarande moment hindrar icke, att sådan godtgörelse medgifves
jämväl annan exportör än tillverkaren, under villkor dock att något
tvifvel icke förefinnes om identiteten mellan exportvaran och den vara,
som tillverkarens intyg afser.
1 fråga om mom. 1 bör slutligen anmärkas, att, då uppgift om
tiden för råvarans införsel icke kräfves vid den färdiga varans angifning
till export, däraf varder en gifven följd, att rätten till restitution kvarstår
under obegränsad tid, likasom ock att i sammanhang med råvarans
införtullning icke erfordras någon anmälan hos tullmyndigheten rörande
varans framtida användning.
Mom. 2, som innehåller stadgande angående restitution af juteväf-
nadstullen vid användning af utländsk juteväfnad till emballage för
exportvaror, är till sitt innehåll väsentligen likartad med mom. 1.
Strängt taget är ju dock här icke fråga om någon annan »förädling»
af den införda varan, än att denna äterutföres i styckadt skick. Stad¬
gandet i fråga har emellertid stor praktisk betydelse i följd af den
förenklade tullkontroll, som där medgifves.
Mom. 4, som allenast uppställer särskilda, till tullkontrollen sig
hänförande villkor för det fall, att exportvaran utföres icke — såsom
eljest, förutsattes — sjövägen utan öfver landgränsen till Norge, kan
tydligen i detta sammanhang lämnas utan afseende.
Beträffande slutligen mom. 3 och 5 — af hvilka det förra inne¬
håller en ytterligare specialbestämmelse om tullgodtgörelse, nämligen
för utförda kvarnprodukter, och det senare afhandlar formen och vill¬
koren för den bär i landet i frågakommande allmänna tullgodtgörelsen för
exportvaror, till h vilkas framställning utländska materiali er användts —
må till en början framhållas, att här kräfves personlig identitet mellan
importör, förädlaro och exportör. Vidare kräfves i regel äfven materiell
identitet. I sistnämnda hänseende äger dock undantag rum enligt mom. 3
A med afseende å förmalningsprodukter af hvete, råg eller korn, be¬
träffande hvilka här — likasom enligt ofvan omförmälda 1882 års anord¬
ning i Tyskland — det ifrågavarande krafvet icke sträcker sig längre
än därhän, att kvarnägaren-exportören skall hafva från utlandet infört
och förtullat omalen spannmål af samma slag som den i exportvaran
ingående till motsvarande kvantitet. För mom. 3 och 5 är äfvenledes
det villkoret gemensamt, att exporten skall äga rum inom viss tid efter
råvarans import, vid äfventyr att restitutionsrätten eljest preskriberas,
likasom ock villkoret, att vid råvarans införtullning afsikten med införseln
skall hos tullmyndigheten anmälas, hvilken senare föreskrift ej blott
betingas af det nyssnämnda förhållandet, att rätten till restitution pre¬
299
skriberas efter viss tid, utan ock bär sin grund i tullmyndigheternas
skyldighet att vidtaga nödiga mått och steg till konstaterande af iden¬
titeten mellan den in- och utförda varan.
Då det vid granskningen af hos oss nu gällande bestämmelser
angående den i § 9 omhandlade tullrestitution icke torde vara utan en viss
betydelse att erhålla en öfversikt af huru den svenska lagstiftningen
på detta område utvecklat sig, meddelas bland textbilagorna (bil. F)
eu af kommitténs sekreterare utarbetad historik i ämnet.
Såsom textbilaga (bil. G) medföljer ock en af en tjänsteman inom
generaltullstyrelsen upprättad tabellarisk förteckning öfver de af general¬
tullstyrelsen lämnade medgifvanden af tullrestitution enligt § 9 mom. 5
under åren 1872—1907. (Momentet i fråga tillkom genom 1871 års
riksdags beslut.)
Till belysande af i hvilken omfattning nu gällande bestämmelser
om tullrestitution vinna tillämpning bifogas dels, i bilaga H, uppgift
å de restitutionsbelopp, som utanordnats enligt hvarje särskildt moment
i § 9 under åren 1903-—05, dels ock, i bilaga I, specifik uppgift
huru det i bilaga H för mom. 1 upptagna restitutionsbelopp för hvart
och ett af berörda år fördelar sig på de särskilda i mom. 1 nämnda
artiklar. Härjämte och då det ur flera synpunkter torde kunna vara
af intresse att se, i hvad män restitutionsbeloppen varit fördelade på
särskilda poster, följer jämväl, i bilaga J, en öfversikt för sagda år
rörande detta förhållande.
De ändringar å nu ifrågavarande område, som af kommittén före¬
slagits, innefattas i § 14 tillitaxeförordningen och beröras närmare i
den till denna § hörande speciella motivering.
I afseende å taxeförslagets uppställning innehåller kommitténs upp¬
drag den anvisning, att, i den mån detta lämpligen syntes kunna ske,
sådan förändring borde vidtagas, att artiklar af sammanhörande eller
närstående slag ocli arter systematiskt sammanfördes.
Den svenska tulltaxan har hittills varit uppställd alfabetiskt, efter
de i taxan specificerade varuslagens benämning, med några smärre,
hufvudsakligen enligt 1888 års tullkommittés förslag tillkomna ansatser till
systematisering af enskilda grupper såsom t. ex. metallgruppen. Eu
sådan alfabetisk uppställning visar sig, i mån som taxan utbildas på
skyddssystemets grundval, alltmera otillfredsställande. Särskildt gäller
det därvid, att lagstiftaren lätteligen förlorar öfverblicken af samman¬
hanget mellan taxans olika delar, och att därför ändringar lätteligen
varda vidtagna, utan att uppmärksamheten fästes vid de jämkningar i
Taxans upp¬
ställning.
300
andra delar af oaxan, som däraf borde blifva en följd. Senare tids
riksdagshistoria visar ock, att så ofta nog’ varit förhållandet här i landet.
Och uppenbart synes vara, att med en så starkt specialiserad tulltaxa,
som nu torde komma att antagas, den alfabetiska uppställningen icke
längre kan bibehållas. Kommittén håller äfven före, att handhafvandet
från tullmyndigheternas sida af eu sålunda specialiserad taxa måste
underlättas genom ett fullständigt systematiserande i enlighet med ofvan-
berörda, åt kommittén lämnade anvisning.
Erinras må ock, att de allra flesta under senare tid i utlandet
antagna tulltaxor uppställts i systematisk form. Vid anordning af de
särskilda hufvudgrupperna, äfvensom af de särskilda underafdelningarna
och rubrikerna har man där tagit hänsyn till de olika artiklarnas egen¬
skap af råvara eller af mer eller mindre bearbetade produkter samt i
större eller mindre mån fäst afseende vid råvarans naturliga ursprung,
de färdiga varornas användning o. s. v. Olika principer halva emel¬
lertid tillämpats, och de systematiska- taxorna förete därför större eller
mindre skiljaktig] leter. Koin mittens förslag, h vilket i ifrågavarande af¬
seende måhända mest närmar sig den schweiziska taxan, har hufvud¬
sakligen tagit sikte på en anordning efter industrier utan strängare
fasthållande vid naturvetenskapliga synpunkter. De af olika industrier
förarbetade råämnen hafva i allmänhet upptagits i samma gr-upp som
de däraf framställda produkterna. Understundom, där, såsom i fråga
om ler- och glasvaror, de färdiga produkterna omfatta en mångfald olika,
till samma industri Itörande artiklar, hafva dessa senare sammanförts
till en särskild grupp. Vidare hafva naturligtvis produkter af en och
samma industri, hvilka, såsom t. ex. maskiner, framställas af olika ma¬
teria] ier, sammanförts utan hänsyn till råvaran; och sist i taxan har
slutligen upptagits eu tämligen heterogen grupp af varor, lör hvilkas
inrymmande inom annan grupp svårighet mött, eller hvilka framställas
af än ett, än ett annat slags råämne, men som detta oaktadt ansetts
kunna- draga samma tull och sålunda icke behöft, till men för taxans
öfverskådlighet, uppföras i de olika, grupper, där råvarorna, återfinnas.
1 förbigående må framhållas, att, då den vid betänkande t fogade sam¬
manställning af vår officiella statistiks siffror icke anordnats efter
samma plan som taxeförslaget, detta förhållande sammanhänger därmed,
att. berörda sammanställning, såsom afsedd att tjäna till ledning vid
kommitténs arbete, till hufvudsaklig del utarbetades, innan ännu
taxeförslagets uppställning varit föremål för närmare öfverläggning.
Öfverhufvud taget har kommittén sökt göra uppställningen så prak¬
tisk och öfverskådlig som möjligt och för detta måls ernående icke tvekat
301
att, där så erfordrats, göra afsteg från de principer, hvilka eljest i regel
tillämpats. Kommittén har så mycket mindre hyst Hägra betänkligheter i
sådant hänseende, som en systematisk taxa för sin användning ju all¬
tid förutsätter ett register öfver de olika, i taxan specificerade varusla¬
gen. Sådant register finnes äfven bifogadt förslaget. Då registret, så¬
vida det. skall bibehålla sin karaktär af sådant och icke inrymma jäm¬
väl bestämmelser, som tillhöra själfva taxan, bör inskränkas till en al¬
fabetiskt uppställd förteckning öfver taxans innehåll, har kommittén
i afse värd utsträckning begagnat utvägen att gifva anvisningar för
taxans tillämpning genom exemplifiering i de särskilda rubrikerna,
hvilka exempel kunnat i registret återgifvas. Trots det att taxan här¬
igenom svällt ut i omfång och förlorat i öfverskådlighet, och ehuru¬
väl en sådan anordning måhända mindre väl lämpar sig för eu syste¬
matisk taxa, har kommittén ansett densamma tillfyllest motiverad af
nyssberörda praktiska skäl, så länge en verklig officiell varuförteckning
icke förefinnes till ledning för allmänheten och tulltjänstemannen vid
taxans begagnande. Om emellertid, såsom kommittén vågat förutsätta
— en förutsättning, som ock funnit uttryck i § 6 af förslaget till tull-
taxeunderrättelser — eu sådan förteckning efter ungefärligen samma
plan som den tyska »Amtliches Waarenverzeickniss» kommer att utar¬
betas, sedan den nya taxan antagits, torde i sammanhang därmed taxan
kunna till formen väsentligen förenklas.
I afseende å taxans formella gestaltning bör slutligen anmärkas,
att, dä den statistiska varuförteckningen fortfarande lärer behöfva gå
vida längre i uppdelning af de olika varuslagen än tulltaxan, det till
lättnad vid varornas attestering inom tullverket torde vara nödigt, att
likasom hittills hvarje tullsats motsvaras af särskildt rubriknummer;
och har kommittén till och med ansett sådant nummer lämpligen böra
utsättas äfven där taxan i stället för särskild tullsats upptager endast
en hänvisning till annan tullsats. Detta förhållande torde särskildt böra
beaktas vid jämförelse med antalet rubriker i sådana utländska taxor,
där, såsom t. ex. i den tyska, flera tullsatser kunna förekomma under
samma rubriknummer.
Jämte den egentliga tulltaxan omfattar kommitténs förslag äfven
tulltaxeförordning samt s. k. tulltaxeunderrättelser. Sedan länge har vår
tulltaxa varit försedd med särskilda bestämmelser, hvilka utgifvit sig för
att innehålla »underrättelser om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör:»
men hvilka endast delvis kunnat anses göra skäl för benämningen. De
bland dessa bestämmelser, som befunnits vara af instruktionsnatur, hafva,
Tulltaxeför¬
ordning oeSi
tuiltaxe-
under-
rättelser,
302
Förslagets
stats-
finausieSia
iinebörd.
efter omständigheterna vederbörligen jämkade och kompletterade, bibe¬
hållits. De återstående — särskildt bestämmelserna om tullrestitution
och de alldeles fristående bestämmelserna om lastpenningar — hafva
öfverförts till tulltaxeförordningen, där de lämpligare torde finna plats.
Där hafva äfven ansetts böra inrymma.s bestämmelserna om den s. k.
lilla gränstrafiken samt åtskilliga bestämmelser, som antingen återfinnas
spridda i åtskilliga författningar eller nu sakna motsvarighet i lagstift¬
ningen, äfven om rörande dithörande förhållanden viss praxis åtmins¬
tone delvis utbildat sig inom tullverket. I hvilketdera fallet som helst
synas dessa förhållanden böra regleras i den ordning, som gäller för
tulltaxans beslutande, hvilket äfven öfverensstämmer med hvad i all¬
mänhet i utlandet äger rum. Särskildt torde böra framhållas, att de i
§§ 6, 7 och 8 samt delar af §§ 9 och 10 förekommande bestämmelser om
gränstrafiken — hvilka här likasom uti gällande särskilda förordning i
ämnet äro affattade uteslutande efter hvad svenska intressen påkalla
och sålunda icke uppbäras af några internationella hänsvn — lämpligen
kunna här ingå, på samma sätt som de norska — efter Norges intressen
lämpade — bestämmelserna i ämnet inrymts i norska tulltaxeförordningen.
Ifrågasättas kunde måhända, om icke vissa delar af bestämmelserna
angående den norska gränstrafiken borde göras tillämpliga äfven för
den landväga samfärdseln med Finland; men då såvidt kommittén för¬
sport hittills något behof häraf icke gifvit sig tillkänna, har kommittén
icke ansett sig böra väcka förslag därom.
Hvad angår verkningarna i statsfinansiellt afseende af de föreslagna
förändringarna i tulltaxan bär kommittén af flera skäl ansett sig böra
bortse från desamma. Till en början medgifver den väsentliga omge¬
staltning af gällande tulltaxas rubriker, som i förslaget innehålles, icke
ens en rent formell beräkning af den ökning resp. minskning i tullaf-
g-ift, som skulle kunna följa af taxeförslagets tillämpning i oförändradt
skick, äfven om man därvid finge bortse från det hämmande eller uppmun¬
trande inflytande på införseln, som höjning eller sänkning af tullsatser
komme att medföra. Men därtill kommer, att den nya taxan, såsom an¬
sedd att tjäna till bas för blifvande traktatsunderhandlingar, kan anta¬
gas komma att, då den träder i tillämpning, hafva i vissa delar modifie¬
rats, så att tullinkomsten röner inverkan däraf. Äfven med beaktande
af sistberörda förhållande torde väl dock kunna förutsättas, att åtmins¬
tone någon nedgång i tullinkomst icke bör motses såsom eu följd af
den nya taxans tillämpning, och någon ökning i denna statsinkomst
lärer icke från något håll hafva med tulltaxerevisionen afsetts.
303
Den genomgående omgestaltning, gällande tulltaxa, efter livad
nyss anförts, blifvit underkastad i kommitténs förslag, kunde måhända
anses hafva bort föranleda ett försök att medelst eu jämförande upp¬
ställning i mera sammanträngd form åskådliggöra innebörden i detalj
af kommitténs förslag. En sådan anordning har emellertid befunnits
icke vara utför bar i eu mera skematisk form; och bär vid sådant
förhållande kommittén måst inskränka sig till att för underlättande af
jämförelsen mellan förslaget och gällande taxa bifoga eu tablå med
hänvisning till de rubriker i denna senare, Indika, helt eller delvis, mot¬
svara de särskilda rubrikerna i den föreslagna tariffen (bil. K).
Bland de olika faktorer, till hvilka man bär att inom handelsför-
dragspolitiken taga hänsyn, är äfven varutransporten. Särskild upp¬
märksamhet kräfves därvid för den inverkan på det egna landets sjö¬
fart, som upprätthållandet af ett mer eller mindre lifligt handelssam-
kväm med olika främmande länder kan medföra; och. för så vidt frågan
berör den utrikes varutransporten från eller till svenska hamnar, har
kommittén ansett sig skyldig att ägna densamma en så långt förhål¬
landena medgifvit utredande undersökning. De slutsatser, till hvilka vår
officiella statistik lämnar tillfälle, äro nämligen icke i detta afseende till¬
räckligt belysande. Väl finner man därstädes en redogörelse för den om¬
fattning, hvari svenska och särskilda utländska nationers fartyg deltagit
i sjöfarten mellan Sverige och utlandet, och visserligen göres därvid
åtskillnad mellan lastade och barlastade fartyg, mun den för bedömande
af ifrågavarande sjöfarts nationalekonomiska betydelse viktiga frågan, i
hvad mån lasten varit ur befraktningssynpunkt mer eller mindre värde¬
full, kan icke med ledning af den officiella statistiken i någon mån be¬
svaras. Visserligen lära för tiden t. o. m. ar 1904 finnas uppgjorda —
ehuru icke publicerade — beräkningar öfver huru mycket af hvarje till
Sverige införd eller därifrån utförd vara fraktats med svenska, med
norska och med öfriga utländska fartyg; men då någon specifikation
för deri sistnämnda gruppen icke lärer finnas, är det ej möjligt att af
dessa beräkningar bedöma, i hvilken omfattning särskilda främmande
länders fartyg medverkat vid handeln på Sverige med de olika varu¬
slagen. En beräkning, som utgår från varan och sammanför lastkvanti¬
teten utan att räkna resorna, är för öfrigt icke tillräckligt vägledande
i fråga om handelns inverkan på sjöfarten. För bedömande af i hvad
mån varuutbytet mellan Sverige och ett annat land har betydelse för
vår egen och särskilda främmande länders sjöfart, erfordras således till
eu början upplysning om, huruvida en viss fraktad vara utgjort hufvud-
Sjöfarts-
statistik.
304
last för de fartyg, hvarmed den inkommit. Vidare behöfver den offi¬
ciella statistiken kompletteras med uppgift om, huruvida fartygen vid
ankomst från eller afgång till det ifrågavarande främmande landet an-
löpt mer än eu plats här i riket. Slutligen bör det äfvenledes vara af
betydelse att åtminstone i någon mån kunna sluta sig till om det huf¬
vudsakligen är större fartyg eller smärre farkoster, som ombesörjt
transporten.
Kommittén har fördenskull föranstaltat om en särskild statistisk
utredning i ämne i, grundad på tullförvaltningarnas inkommande och
utgående tulljournaler jämte skeppslaterna, i hvilka sistnämnda för hvarje
från utlandet kommande eller dit afgående fartyg anteckningar finnas
om lastens innehåll, summariskt angifvet. För bedömande af hvarje
resas betydelse för varuomsättningen har varit nödvändigt att gifva re¬
san eu enhetlig lastbeteckning. Visserligen kan denna i viss man anses
som eu konstruktion, så till vida som fartyget kan innehafva äfven last
af annat slag; men i stort sedt torde dock det erhållna materialet lämna
tillfyllestgörande ledning för ett omdöme i frågan, då på grundval däraf
kan påvisas, hurusom vissa varor i allmänhet fraktats såsom hufvud-
laster, hurusom varor af visst slag företrädesvis gått med den nationens
fartyg, andra med den nationens, några varuslag hufvudsakligen med
större fartyg, andra med smärre o. s. v. Däremot lämnar ifrågavarande
statistik icke tillfälle till några slutsatser rörande den totala införseln
eller utförseln af viss vara från eller till resp. länder, då det gifvetvis
kunnat hända, att sådan vara utan att utgöra hufvudlast inkommit eller
utgått med samma lägenhet som andra varor, hvarvid den icke kommit
att särskildt redovisas.
Den ifrågavarande statistiken — hvilken upprättades i slutet af
år 1906 och i början af år 1907 — har grundats på 1904 års siffror
hufvudsakligen med hänsyn till möjligheten af jämförelse med den
officiella handelsstatistiken, hvilken till och med det året mera hade
karaktären af transportstatistik, i det att varorna angifvits såsom införda
från de länder, hvarifrån fartygen inklarerats, samt såsom utförda till
fartygens destinationsorter. Från och med år 1905 åter upptager
handelsstatistiken, såsom bekant, varornas verkliga inköps- och för¬
sal jningsländer, om hvilka eu från sjöfartssiffrorna utgående redogörelse
för varutransporten icke kan lämna någon upplysning.
305
Speciell motivering'.
T ull taxeföro r d ni ngen.
I afseende å behofvet af bestämmelser i det ämne, som i före¬
varande § behandlas, hänvisas till allmänna motiveringen. Här torde
endast behöfva framhållas, att, ehuruväl det ifrågavarande, för handels¬
politiska förvecklingar afsedda försvarsmedlet måste, för att medföra
nödig verkan, kunna i mån af behof ofördröjligen anlitas, frågor af
detta slag dock utan olägenhet torde kunna hänskjutas till riksdagen,
■så snart den är samlad, och att alltså Kungl. Maj:ts rätt att utan
riksdagens hörande pålägga tull, som här afses, lämpligen lärer kunna
inskränkas till tiden mellan riksdagarna. Häraf bör jämväl följa, att
enligt denna paragraf fattadt beslut om tulls åsättande skall under¬
ställas riksdagen så snart som möjligt, i hvilket afseende en tidsgräns
af tio dagar efter riksdagens öppnande synts lämplig, då vid denna
tidpunkt de ständiga utskottens konstituerande medhunnits. Eu vtter-
ligare följd af det nyss anförda förhållandet bör blifva, att, i händelse
riksdagen ej godkänner Kungl. Maj:ts förslag oförändradt, detta icke
skall äga bestånd längre tid, efter det riksdagen fattat sitt beslut, än
som kan erfordras för utfärdande af vederbörlig kungl. kungörelse och
dess delgifning åt ortstullmyndigheterna, för hvilket ändamål likaledes
en tid af högst tio dagar antagits vara tillräcklig.
Någon tvekan om nu ifrågavarande paragrafs förenlighet med
riksdagens grundlagsenliga rätt öfver bevillningarna torde knappast
kunna råda, då här ju icke är fråga om annat, än att riksdagen skulle
i den ordning, som gäller i fråga om tulltaxans beslutande, och för den
tid, riksdagens berörda beslut afser, åt Kungl. Maj:t delegera sin rätt
i förevarande afseende.
39
306
För att bestämmelser af den beskaffenhet, som i § 2 afses, skola
kunna blifva effektiva, torde i större eller mindre utsträckning ursprungs-
bevis behöfva fordras för sådana varor, som den särskilda tullafgiften
afser, närhelst dessa, såsom förskrifvande sig från manat land än det,,
hvaremot den ifrågavarande åtgärden riktats, böra åtnjuta vanlig be¬
handling. En ovillkorlig fordi'an pa företeende af de för den utländska
samfärdseln öfverhufvud synnerligen hinderliga ursprungsbevisen synes
emellertid icke böra uppställas. I vissa fall kunna exempelvis _ fartygs-
och lasthandlingar, affärskorrespondens och dylikt erbjuda tillfyllest¬
görande bevismaterial. Följaktligen lärer åt Konungen, på hvilken i
allt fall de närmare verkställighetsföreskrifterna i ämnet måste ankomma,
böra öfverlämnas jämväl att bestämma om beskaffenheten af den be¬
visning, som må anses erforderlig. Därvid lärer tvifvelsutan afgörandet
komma att påverkas af de skilda förhållanden, som kunna föreligga i
fråga om införsel från olika länder.
§ 4.
Motsvarande bestämmelser återfinnas i § 3 af underrättelserna till
nu gällande tulltaxa.
§ 5-
a) och b). Bestämmelser om tullfrihet för varor,_ som inkomma
till Konungen eller medlem af det kungliga huset eller för de utländska
sändebuden, återfinnas i kungl. bref af den 1 juni 1866 och den 2
december 1824. Tullfriheten gäller naturligtvis äfven för det fall, att
varan uttages från nederlag, då den enligt tullförfattningarna först
därvid är att anse såsom till riket inkommen, något som ock i fråga
om införsel för de utländska beskickningarnas räkning i skrifvelse af
generaltullstyrelsen år 1870 uttryckligen framhållits.
De i kontrollsyfte gifna närmare bestämmelser, som innehållas i
berörda kungl. bref i fråga om villkor för godsets tullfria utlämnande
m. m., lära icke vara af beskaffenhet att böra bär inflyta, utan torde
föreskrifter i detta ämne böra i administrativ väg utfärdas i enlighet
med sista stycket af förevarande paragraf.
307
c) . Tullfrihet för sådana konsulatförnödenheter, som här nämnas,
betingas af internationell sedvänja och har under senare tider af
Kungl. Maj:t medgifvits gent emot flera länder, som bevilja .Sverige
reciprocitet.
d) . Enligt kungl. bref den 11 december 1885 har Kung]. Maj:t
förklarat sig vilja på särskild anmälan besluta om den tullfrihet, söm
kan vara påkallad i dylika fall som de, hvilka afses i förevarande
moment.
e) . Motsvarande stadgande i fråga om gångkläder återfinnes i
gällande tulltaxa såsom särskild rubrik under artikeln kläder. Tull¬
friheten i fråga har synts skäligen böra omfatta äfven sängkläder.
f) . Innehållet i detta moment har för närvarande motsvarighet i
tulltaxan dels i särskild rubrik under artikeln flyttsaker dels ock i eu
anmärkning under rubrikerna för artikeln velocipeder, hvartill ansluta
sig närmare bestämmelser i ämnet a särskilda ställen i gällande tull-
stadga. I fråga om begagnade velocipeder torde försiktigheten bjuda
att fortfarande som hittills uppställa jämväl det villkoret för tullfriheten,
att velocipeden skall af den resande medföras och sålunda icke får sändas
med annan, särskild lägenhet.
g) . Detta moment saknar för närvarande motsvarighet hos oss,
men ett dylikt, af billighetshänsyn betingadt stadgande återfinnes i flera
utländska tulltaxor.
h) . Momentet torde icke tarfva närmare motivering. Med det¬
samma böra jämföras gällande taxas stadgande!! om tullfrihet dels för
fartyg och båtar med tillbehör dels för vissa slag af skeppsinventarier
dels ock, i § 8 mom. 3 tulltaxeunderrättelserna, för skeppsförnöden-
heter, hvarmed svenskt från utrikes ort återkommande fartyg under
resan blifvit försedt.
i) . Det nuvarande stadgandet om tullfrihet för skeppsinventarier,
alla slag, tillhörande förolyckade fartyg, har ansetts böra uttryckligen
angifvas gälla endast för det fall, att fartyget förolyckats i svenskt
farvatten, hvarjämte särskildt stadgande om tullfrihet för skeppsinven¬
tarier, tillhörande sj oskadade fartyg, icke synts kunna vara af behof
påkalladt.
k). De i § 10 af underrättelserna till gällande tulltaxa meddelade
bestämmelser angående tullfrihet för skeppsprovision äro uppenbarligen
alldeles föråldrade, hänförande sig till en tid, då skeppsfarten drefs
uteslutande med segelfartyg, då, det i följd däraf ej var vanligt, att
fartygen på resan anlöpte ett flertal svenska hamnar eller bedrefvo
kombinerad in- och utrikes fart, och då slutligen passagerarbefordran
308
ej spelade den roll som i våra dagar. Att i tulltaxan meddela
några detaljerade bestämmelser i ämnet kan numera knappast komma
i fråga, då förhållandena i olika fall äro i hög grad växlande. Den
allmänna princip, åt hvilken här gifvits uttryck och till hvilken äfven
tullstadgan ansluter sig, är att från utlandet medförd proviant bör
lämnas till fritt förfogande ombord för besättnings och passagerares
behof så länge, till dess fartygets utländska resa är af slutad. Fartyget
kan emellertid under denna tid befordra passagerare och gods äfven
svenska orter emellan; och att under alla förhållanden låta tullfriheten
tillämpas äfven vid sådan kombinerad in- och utländsk fart, torde möta
betänkligheter, särskild! för det fäll att utländska fartyg komme att i
större utsträckning än för närvarande deltaga i denna fart. Med af¬
seende härå har synts lämpligt att, på sätt i paragrafens sista stycke
stadgas, Kungi. Maj:t må i mån af behof meddela särskilda inskränkande
föreskrifter i ämnet.
En af Kungl. Magt i enlighet med generaltullstyrelsens därom
gjorda hemställan genom remiss den 28 februari 1907 till kommittén
öfverlämnad framställning från tullkammaren i Landskrona angående
ändringar i § 10 af de till gällande tulltaxa hörande underrättelser
har vid behandlingen af detta moment varit föremål för kommitténs
beaktande.
l) . Saknaden af en bestämmelse, sådan som den här föreslagna,
har ofta gifvit anledning till missnöje, och detta väl icke utan skäl.
Den egentliga utstyrseln torde åtminstone böra lämnas tullfri. Att,
på sätt flerstädes i utlandet förekommer, utsträcka tullfriheten äfven
till vanligt husgeråd, torde däremot få anses mindre nödigt.
m) . Stadgandet äger motsvarighet i särskild rubrik under artikeln
flyttsaker i gällande taxa.
Med anledning af innehållet i detta och nästföregående moment
torde kunna ifrågasättas, huruvida icke § 131 tullstadgan borde erhålla
sådan ändrad affattning, att där stadgade påföljder komme att vinna
tillämpning äfven för fall, dä vid tullbehandling af eljest tullpliktig
vara skriftlig uppgift svikligen afgifves angående något förhållande,
som författningsenligt föranleder varans tullfria utlämnande.
n) . Medgifvande! att låta varuprof vid tullbehandlingen göras
värdelösa för tullfrihets erhållande öfverensstämmer med häfdvunnen
praxis inom tullverket.
o) . Ett motsvarande stadgande rörande tullfrihet för emballage
återfinnes, så vidt frågan är om kärl, hvari flytande varor inkomma,
uti mom. e) af anm. 1 till gällande taratariff. Enahanda föreskrift
309
lärer dock lika val kunna erfordras för icke flytande varor. Hvad
beträffa]- . s. k. garneringsmaterial, innehåller gällande tulltaxa i en
anmärkning vid artikeln mattor stadgande om tullfrihet för berörda
slag af garneringsmaterial; men erfarenheten har gifvit vid handen
behofvet af stadgandets utsträckning, på sätt nu föreslagits.
V)- Angående tullfrihet för sådant emballage, som här omför-
mäles, stadgar gällande tulltaxa i särskild rubrik under bokstafven E.
(/). Atc tullfrihet för gods, som här afses, bör äga. rum, ligger i
sakens natur. Genom särskilda kung], bref hafva under tidernas lopp
olika bestämmelser meddelats dels angående tiden, inom hvilken åter-
införseln skulle äga ruin, för att tullfrihet måtte få åtnjutas, dels om
den bevisning, som erfordrades angående varans egenskap af reimport-
vaia. I förstnämnda hänseende torde stadgande böra bär inflyta; och
bär tiden upptagits lika med hvad som för närvarande enligt kung!,
brefyet den 4 maj 1900 gäller. _ Vidare lärer, i motsats till hvad nu är
förhållandet, uttrycklig föreskrift böra gifvas därom, att för reimport-
vara, vid hvars utförsel tullrestitution åtnjutits, tullfrihet icke må åt¬
njutas, med mindre än att restitutionsbeloppet återbetalas. Slutligen
har ock ett ytterligare villkor ansetts böra tillfogas med afseende å
vara, som är försedd med svensk ursprungsbeteckning. Detta villkors
upptagande har föranledts af anmälan från eu svensk näringsidkare
därom, att fabrikat, som af honom till utlandet försålts, sedermera vid
tillfälle kastats in på den svenska marknaden i konkurrens med vara
som han här saluförde, hvarvid den ingått tullfritt såsom reimport-
vara. "Visserligen lärer detta exempel, så vidt kommittén kunnat utröna,
stå enstaka, men det har dock synts kommittén lämpligt, att för sådant
fall tullfrihet icke (inge åtnjutas, så snart något svenskt producent-
intresse kunde däraf tillskyndas skada.
De bestämmelser, som för öfrig! tarfvas till förekommande af
missbruk af tullfriheten för reimportgods, lära fortfarande böra ankomma
på Kung!. Maj:!.
r). Att tullfrihet måste medgifvas för transportmateriel, dragare
och fordon, som här sägs, är naturligt. Delvis äro kontrollföreskrifter
i ämnet meddelade; och enligt den särskilda förordning, som reglerar
gränstrafiken på Norge, äger generaltullstyrelsen eller i särskild! fall
tullmyndighet vid gränsen meddela erforderliga närmare kontrollföre-
skrifter. Med afseende å dragare och fordon erfordras emellertid ett
sådant . bemyndigande till särskilda kontrollåtgärders vidtagande för
visso lika väl vid gränsen mot Finland; och torde, då här gäller att
310
lämpa åtgärderna efter omständigheterna i särskilda fall, bemyndigandet
i fråga lämpligen kunna lämnas åt den lokala tullförv altningen.
s) och t). Medgifvande af tullfrihet i fall, som har afses, stadgas
allmänt i utländska tullförfattningar och torde icke tarfva närmare
motivering. _ 0 .. ru
uj. Ett stadgande af enahanda innehåll återfinnes såsom särskild
rubrik i gällande taxa.
§ 6.
Motsvaras af § 1 i kung!, förordningen angående vissa bestäm¬
melser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge den lo maj
1908 med den mindre väsentliga förändring, som beslutats vid 1909 ars
riksdag. Det i förordningen förekommande stadgandet, att vid tullfrihet
för infördt socker jämväl skattefrihet skall åtnjutas, har dock synts icke
lämpligen böra inrymmas i tulltaxeförordningen, utan har, under förut¬
sättning att erforderlig föreskrift i ämnet kommer att inflyta i ioiok -
ningen om beskattning af socker, hänvisning här meddelats till hva
särskildt är i sådant afseende stadgadt.
§§ 7 ock 8.
Öfverensstämma, frånsedt ett par oväsentliga redaktionsändringai,
med § 2 mom. 1. och § 3 i den nyss nämnda gränstrafiksförordningen.
§ 9,
1 flertalet af de fall, hvarom handlas i mom. 1 och 2, har af ålder
tullfrihet plägat medgifvas af generaltullstyrelsen. Jämte det rätten till
tullfrihet i sådana fall synts böra här fastslås, har ansetts lämpligt, att
pröfningsrätten i fall, som afses i inom. 2, öfverlämnas åt lvungl. Maj:t,
då därvid hänsyn kan behöfva tagas till förhållanden, hvilka möjligen
icke kunna lika säkert bedömas af ett underlydande ämbetsverk.
Hvad beträffar mom. 1, innehåller detta i a) bestämmelser om ett
visst slag af s. k. aktiv förädlingsverksamhet; och återfinnes dar, pa satt
redan i den allmänna motiveringen erinrats, det enda egentliga exemplet
på »admission temporaire» eller »\ eredlungsverkehr» i svensk tullpraxis.
Det i mom. 1 b) upptagna fallet af tullfrihet för vara, som införes
för att afprofväs och eventuellt åtenitfÖras, får sin största betydelse i
sammanhang med stadgandet i senare delen af § 12. Ganska vanligt
311
är t. ex., att införda maskiner eller maskindelar måste returneras till den
utländska afsändare!! för att utbytas mot annan vara af samma slag men
bättre lämpad för det afsedda ändamålet; och. därvid Länder ofta nog,
att ej blott den senare, inom landet kvarblifvande varan utan äfven den
återutförda drabbas af tull. Detta inträffar nämligen, så snart varu¬
ägaren icke — hvilket hittills, i saknad af uttryckligt stadgande därom,
sällan lärer förekommit — begärt att fä under någon kortare tid för¬
foga öfver varan mot deposition i stället för inbetalning af tullafgiften.
Jämte det att bär stadgats uttryckligt medgifvande af sådant förfarande
som det nyssberörda, skulle enligt § 12 möjlighet öppnas att för fram¬
tiden tillgodose billighetens kraf äfven i det fall, att varuägaren icke
vid tull behandlingen visat den förtänksamheten att begagna sig af ifråga¬
varande, bär inrymda medgifvande, utan i vanlig ordning inbetalt tull¬
afgiften; och skulle härmed ändring vinnas i ett förhållande, som hittills
medfört kännbar olägenhet särskild! för personer, Indika icke i handels-
syfte utan för egen förbrukning infört varor, de där sedermera vid
anställd profning befunnits icke motsvara sitt ändamål. Otvifvelaktigt
är det dock af vikt, att det medgifvande i förevarande §, hvarom nu
är fråga, icke lämnas i sådan form, att missbruk häraf kan motses,
hvilket säkerligen blefve förhållandet, om det i lika utsträckning som
för enskild konsuments införsel iinge gälla äfven för varor, som införas
i försäljningsändamål. En häraf betingad inskränkning i medgifvandets
omfattning har fördenskull föreslagits, hvarjämte såsom eu ytterligare
garanti mot missbruk föreslagits, att den tullfria dispositionen öfver
vara, som införes för profning, skall inskränkas till en tid af tre månader.
Stadgandet i mom. 1 c) har föranledts af två till kommittén in¬
komna framställningar därom, att den i § 9 mom. 2 af underrättelserna
till gällande tulltaxa medgifna rätt till tullrestitution för juteväfnad, an¬
vänd såsom emballage till exportgods, måtte utsträckas att gälla dels
för i utlandet tillverkade nya jutesäckar, som användas till emballage
vid utförsel sjöledes, dels ock för i utlandet tillverkade halmhylsor, som
användas för enahanda ändamål. De exportintressen, som framkallat
dessa framställningar, afse, hvad säckarna angår, superfosfat och, i fråga
om halmhylsorna, glasflaskor; och har beträffande såväl den ena som
den andra af berörda artiklar framhållits nödvändigheten af att till möjlig¬
görande af täflan med utländska konkurrenter om denna, export undgå
tull för emballaget, som, hvad säckarna angår, ej kunde erhållas från
de svenska jutefabrikerna till närmelsevis det pris, engelska säckar be¬
tingade, och, hvad halmhylsorna beträffar, måste importeras på grund
•af den tyska och holländska halmens bättre beskaffenhet, jämförd t med
312
den svenska. Tillika har framhållits, hurusom det äfven för exporten
af andra kemiska produkter, bland annat kalklafve, vore af stor vikt,
att utländska säckar kunde få användas utan att belastas med tull.
Kommittén, som icke funnit rådlig!, att det af särskilda förhål¬
landen betingade, i nuvarande § 9 mom. 2 tulltaxeunderrättelserna med¬
delade undantagsstadgande, hvithet ur kontrollsynpunkt kan gifva an¬
ledning till anmärkningar, ytterligare utsträckes, men som å andra sidan
icke kunnat underkänna vikten af hvad uti de ifrågavarande framställ¬
ningarna anförts till stöd för att emballage af nu nämnda slag, då det
användes till exportgods, ej måtte belastas med tull, har ansett frågan
kunna nöjaktigt lösas på sätt här föreslagits.
Mom. 3 har för närvarande sin motsvarighet i kung!, förord¬
ningen angående vissa bestämmelse;!- rörande gränstrafiken mellan Sverige
ocli Norge den 13 maj 1908 § 2 inom. 2 och § 3.
§ io.
Mom. 1. Momentet innehåller bestämmelser om den i allmänna
motiveringen närmare af handlade s. k. passiva förädlingsverksamheten,
Indika bestämmelser ansetts böra affattas i nära öfverensstämmelse med
häfdvunnen praxis här i landet. Därest medgifvande af sådan tullind-
ring, som här afses, skulle, såsom i utlandet vanligen är förhållandet,
göras beroende af nationalekonomiska synpunkter, blefve det utan tvifvel
nödigt, att pröfningen verkställdes af Kungl. Maj:t. Den omgång och
tidsutdräkt, som häraf skulle föranledas, komme dock säkerligen att
kännas synnerligen besvärande, med hänsyn hvartill, och då denna för-
ädlingsverksamhet hittills icke lärer varit mera afsevärd, kommittén
ansett en sådan förändring icke böra ifrågasättas. Lika litet har kom¬
mittén emellertid ansett rådlig! att, på sätt å andra sidan framhållits
såsom önskvärd!, pröfningen af dylika frågor finge anförtros åt de lokala
tullmyndigheterna.
Mom. 2. Motsvarande bestämmelser återfinnas i den här förut
nämnda förordningen angående gränstrafiken § 2 mom. 2 och § 3.
§ 11.
I nuvarande tulltaxeunderrättelserna § 11 äro bestämmelser gifna
angående tullnedsättning för vara, som under transporten skadats. I
hufvudsak öfverensstämma dessa bestämmelser med de här föreslagna.
Följande afvikelse)- torde emellertid böra framhållas. Det nuvarande
313
villkoret om sjöförklarings afgifvande, hvilket med hänsyn till utlandets
lagstiftning icke alltid kan iakttagas, har ansetts kunna bortfalla, då
äfven därförutan tillförlitlig utredning bör vara möjlig att åstadkomma.
Nuvarande stadgande om viss tid för bevisningsskvldighetens fullgörande
har på grund af den inom tullverket vunna erfarenhet ansetts lämpligen
böra ersättas med en bestämmelse, enligt hvilken tullförvaltningen äger
att med hänsyn till omständigheterna i hvarje särskild! fall bestämma
tidens längd. Slutligen har värdets bestämmande ansetts lämpligen böra
ske i enlighet med de föreslagna nya stadgandena i § 3 af förslaget
1 ill tulltaxeunderrättelser.
Bestämmelser i det ämne, hvarom paragrafens sista stycke handlar,
tillhöra tullstadgan och återfinnas där i fråga om varor, bärgade från
strandadt fartyg, i § 119.
§ 12-
Grundsatsen, att rätteligen debiterad och erlagd tull icke åter¬
betalas af statskassan, äfven om varan återutföres, har hos oss trots
saknaden af uttryckligt stadgande därom städse i tillämpningen häfdats.
Den enda inskränkning, denna regel hittills lidit, har afsett varor, hvilka
på grund af sin arsenikhalt icke fått hållas till salu, för så vidt man
icke jämväl vill såsom undantag anse bestämmelserna i tulltaxeunder-
rättelserna §§ 8 och 9 angående restitution af tull för fartygsmaterialier
och för varor, som efter verkställd förädling återutföras.
Till kommittén har öfverlämnats utdrag af statsrådsprotokollet för
den 16 oktober 1908, hvaraf inhämtats, hurusom statsrådet och chefen
för finansdepartementet anfört, att i åtskilliga under Kung!. Maj:ts pröf¬
ning dragna besvärsmål förekommit, att varuägare — efter det tull för
tullpliktig vara erlagts och varan fått af ägaren disponeras — under
åberopande, att varan omedelbart därefter befunnits för alsedt ändamål
oduglig, gjort framställning att, i sammanhang med reexport af varan,
återfå den för densamma erlägga tullen; att sådana framställningar dock
städse ansetts icke kunna med nu gällande bestämmelser i ämnet bi¬
fallas: men att det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke utan åsido¬
sättande af statens intresse ändring i hithörande bestämmelser kunde
vidtagas, i syfte att under vissa villkor restitution i dylika fall iinge
medgifvas; och har departementschefens på grund häraf gjorda, af stats¬
rådets öfriga ledamöter biträdda underdåniga hemställan, att kommittén
måtte anbefallas att vid fullgörande af sitt uppdrag taga jämväl nu
40
314
berörda fråga under öfvervägande och afgifva förslag till de bestäm¬
melser, hvartill utredningen kunde föranleda, i nåder bifallits.
Nödvändigheten af ett jämförelsevis strängt fasthållande vid den
nyss angifna regeln torde ligga i öppen dag. Såväl fiskaliska som
skyddsintressen betinga, att undantagen från regeln icke blifva talrika
och icke medgifva;-; utan synnerligen goda skäl. I den utländska lag¬
stiftningen saknas visserligen icke exempel på, att dylika undantag med-
gifvas i administrativ väg, efter hvad omständigheterna i förekommande
fall kräfva. Bäst öfverensstämmande med den konstitutionella makt¬
fördelningen i vårt land torde väl dock vara, att i sammanhang med
tulltaxan äfven närmare bestämmelser träffas angående grunden för de
undantag, som må äga rum från den allmänna regeln, att, sedan impor¬
tören med tullverket uppgjort sitt mellänhafvande angående en inkom¬
men ^illpliktig vara, denna uppgörelse är definitiv. De fall, då billig-
hetsskäl kunna ifrågasättas motivera sådana undantag, torde, i stort
sedt, hänföra sig därtill, att varan icke äger de egenskaper, importören
vid förtullningen antog. Bristerna i detta afseende kunna vara af sådan
art, att de icke kunna upptäckas förr, än ägaren får fritt förfoga öfver
varan. Detta är ganska ofta förhållandet med maskiner och dylika
artiklar. Äfven andra föremål af olika slag kunna behöfva afprofvas,
innan man kan förvissa sig om deras lämplighet för afsedt ändamål,
För sådana fall kan importören visserligen redan nu skydda sig genom
att hos tullverket utverka rätt att under någon tid förfoga öfver varan
efter deposition af belöpande tull. En sådan möjlighet torde dock ofta
förbises, äfven om, på sätt i förslaget till denna förordning § 9 mom. 1 b)
skett, uttryckligt stadgande om sådan rättighet meddelas; och i hvarje fall
synes det kommittén, att ingå afsevärda betänkligheter borde möta att
med afseende å dylika fall till importens fromma träffa en anordning i
den af departementschefen antydda riktning. I enlighet härmed har ock,
under iakttagande af erforderliga restriktioner, ett nytt undantag från
den ofvannämnda allmänna regeln införts i slutet af förevarande paragraf.
Anmärkas kan möjligen, att importörens intresse härvid icke
beaktats med afseende ä sådana fall som t. ex. det, att införda födo¬
ämnen och dylika, förskämning underkastade artiklar vid mottagandet
befinnas skadade. Att utsträcka undantaget äfven till sådana fall synes
dock icke af verkligt behof påkalladt. Här bör felet hos varan kunna
upptäckas vid tullbehandlingen, så vidt importören ägnar saken den
uppmärksamhet, som skäligen kan förutsättas, och han har då möjlig¬
het att skydda sina intressen på olika sätt efter omständigheterna, såsom
genom att vägra mottaga varan eller låta densamma återutföras oför-
315
tullad, genom att begagna sig af den rätt till nedsättning i tullafgiften,
som enligt nästföregående § 11 i förevarande förslag möjligen kan
erbjuda sig, eller genom att låta sortera varan och erlägga tull endast
för den de! däraf, som är felfri. För den händelse någon jämkning i
de bestämmelser, som nu gälla i detta ämne, är erforderlig, något, hvarom
kommittén saknar kännedom, bör, då de ifrågavarande bestämmelserna
äro inrymda i tullstadgan, pröfning däraf icke erfordras i detta samman¬
hang. I alla händelser lärer det knappast vara tillrådligt att med
afseende å sådana fall, då en importör icke vid tullbehandlingen ägnat
den till honom inkomna varan så pass noggrann granskning, att han
upptäckt fel, som därvid skäligen bort upptäckas, meddela något allmänt
stadgande om rätt att i sammanhang med reexport af varan åter¬
bekomma tullafgiften. Skulle i något undantagsfall alldeles särskilda skäl
tala för billigheten af tullrestitution för en vara, som under nyssberörda
omständigheter återutförts, lärer intet hinder möta för att frågan, i
händelse den för öfrigt är af därför tillräcklig betydelse, underställe*
riksdagens pröfning.
§ 13.
De i § 8 tulltaxeunderrättelserna meddelade bestämmelser angående
tullrestitution eller tullfrihet för skeppsbyggnadsmaterialier hafva senast
vid 190-1 års riksdag underkastats förändring, hvarvid de af den s. k.
handels- och sjöfartskommittén föreslagna ändringar genomfördes. Dessa
hafva emellertid icke medfört önskadt resultat; och öfverhufvud torde
kunna sägas, att vår lagstiftning i ämnet icke medfört åsyftadt och
motsedt uppsving inom det svenska skeppsbyggeriet. Vid sådant
förhållande framställer sig helt naturligt den frågan, huruvida icke en
helt ny grund för ifrågavarande lagstiftning är nödig. Denna fråga
krafvel’ öfvervägande äfven ur eu annan synpunkt. Den svenska järn¬
handteringens intresse beröres nämligen rätt kännbart af den premiering
för användning af utländskt material till skeppsbyg-gnad, som de nu¬
varande bestämmelserna innefatta. Detta förhållande har jämväl fram¬
hållits i den motivering, som fogats vid det af järnkontorets fullmäk¬
tige afgifva förslag till järntullar, då där erinrats om den betydande
ökning, införseln af valsade eller smidda plåtar af 3 millimeters tjocklek
och däröfver under de senaste åren företett. »Statistiken utvisar näm¬
ligen» — heter det vidare — »eu import år 1905 af ej mindre än 6,89ö
ton af detta slags plåt, medan införseln år 1895 uppgick endast till
954 ton. Eu af de förnämsta orsakerna till denna stora import är att
söka däri, att tullafgiften för byggnadsmaterial för fartyg af mer än
316
40 tons afgiftspliktig dräktighet enligt nu gällande bestämmelser re-
stitutionsvis återbekommes. Tidigare bär det funnits anledning till en
sådan bestämmelse, enär de svenska järnverken icke vore i tillfälle
leverera så stora plåtar, som skeppsbyggarna behöfde, men numera,
sedan dessa järnverk nedlagt stora belopp på inrättandet af valsverk
för framställning af stora plåtar, synes det rättvist, att nödiga anstalter
vidtagas lör tillförsäkrande åt den svenska järnhandteringen af plåt-
beställningarna jämväl för skeppsby ggeriet)>.
Med anledning åt innehållet i en af kommitténs ordförande ut¬
arbetad, bland text bilagorna (bil. L) intagen promemoria, däri förutom
en redogörelse lör nu ifrågavarande lagstiftnings tillkomst och utveck¬
ling tillika lämnas eu framställning af, huru denna angelägenhet ordnats
i åtskilliga främmande länder, och sedan kommittén från handels¬
kammaren i Galle fått mottaga eu framställning — hvilken jämväl
återfinnes bland textbilagorna (bil. M) — angående önskvärdheten af
viss godtgörelse af tullmedlen per ton för inom landet nybyggda fartyg,
har kommittén genom bemedling af hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena sökt erhålla meddelande om verkningarna under senare
tid af den Iranska och den italienska lagstiftningen i detta ämne. Af
de handlingar, som till upplysning härom tillställts kommittén, har, hvad
italien beträffar, inhämtats, att den italienska handelsflottan, som år
1885 räknade 225 ångfartyg med ett sammanlagdt tontal af 124,600 ton,
sedermera ökats så, att den ur 1907 den Öl december ägde 590 ång¬
fartyg om sammanlagdt 526,586 ton; samt att systemet med beviljande
af godtgörelse per ton vid nybyggnad af fartyg allt fortfarande'bibe¬
hålies.
I. hvad frågan berör Frankrike, har öfverlämnats eu mera utförlig¬
redogörelse, innefattad i en särskild, från svenska beskickningen i Paris
inkommen promemoria, hvilken i sin helhet återgifves bland textbilagorna.
(bil. N) och åt hvilken inhämtas, bland annat, att systemet med
skeppsbyggnadspremier, som år 1881 trädde i stället för den förut med-
gifna tullfriheten för skeppsbyggnadsmaterialier, icke g-ifvit anledning¬
till klagomål under den tid af mer än 25 år, detta system verkat, samt
att särskildt vitsordats, att det belopp, hvartill premien bör sättas för
att motsvara den förut medgifna tullfriheten för materialierna, later
sig med all nödig noggrannhet beräknas.
En så viktig fråga som den, om de till skeppsbyggerinäringens
understöd i nuvarande § 8 tulltaxeunderrättelserna meddelade bestäm¬
melser borde utbytas mot andra, fotade på helt annan grund, kräfde
naturligtvis för sin utredning medverkan af skeppsbyggerinäringens
317
egna målsmän; och ehuruväl dessa tidigare synas hafva utan undantag
varit af den mening, att en sådan ändring vore önskvärd, måste dock
saknaden af framställningar från deras sida vid den nu pågående tull-
taxerevisionen gifva kommittén anledning till dét antagande, att deras
uppfattning möjligen ändrats. Kommittén fann sig därför, sedan den
ofvan . omförmälda framställningen från handelskammaren i Gäfle in¬
kommit, föranlåten att, innan frågan gjordes till föremål för vidare
behandling inom kommittén, afsända en rundskrifvelse till de nio största
svenska varfven med anhållan, att de, hvar för sig, snarast möjligt och
senast inom två månader, ville till kommittén afgifva yttrande öfver
berörda, af handelskammaren i Gäfle gjorda framställning. Något svar
å denna af kommittén i februari månad 1908 aflåtna skrifvelse hade
emellertid icke ingått, då kommittén i december månad samma år
fattade provisoriska beslut rörande lydelsen af dess förslag till tulltaxa
med därtill hörande bestämmelser; och då kommittén vid nu anförda
förhållande måste förutsätta, att den svenska skeppsbyggerinäringens
målsmän åtminstone icke utan vidare vore beredda att ansluta sig till
handelskammarens i Gäfle framställning, ansåg kommittén riktigast, att
från dess sida något formligt förslag icke framlades till en så genom¬
gripande förändring i nu ifrågavarande lagstiftning, som med berörda
framställning afsetts. Detta ansågs äfven så mycket lämpligare, som
utarbetandet af ett sådant förslag syntes endast kunna vinna på att
anförtros åt särskilda personer, utsedda med hänsyn till sakkunskap
på det ifrågavarande området.
Kommitténs uppfattning, att här föreligger eu angelägenhet, som
äger stor betydelse både för skeppsbyggeriet och för järnhandteringen
och som klöfver snar och grundlig utredning, har emellertid senare
vunnit bekräftelse genom skrifvelser från åtskilliga skeppsbyggare. Så
hafva i kortfattade skrifvelser af den 29 december 1908 samt den 4 januari
1909 dels aktiebolaget Motala verkstads filial dels ock Göteborgs nya verk¬
stads aktiebolag samt Eriksbergs mekaniska verkstads aktiebolag an¬
slutit sig till handelskammarens i Gäfle framställning. Enahanda
uttalande har ock i eu mera utförlig skrifvelse af den 28 december
1908 gjorts af Kockums mekaniska verkstads aktiebolag, hvilken skrif¬
velse jämväl åberopats af de två här närmast förut nämnda bolagen
och därför, såsom antagligen uttryckande ett flertal svenska varfsägares
uppfattning af frågan, ansetts böra återgifvas bland textbilajrorna
(bil. O).
Då tiden icke medgifvit frågans återupptagande till förnyad ut¬
318
redning, efter det dessa yttranden inkommit, har i här förevarande §
innehållet i § 8 af underrättelserna till nu gällande tulltaxa fått inflyta
oförändradt, dock med den uteslutning åt mom. 3, hvartill § 5 mom. h)
föranleder. Eu detaljfråga har emellertid varit föremål tor särskild
behandling inom kommittén, nämligen den i riksdagens skrifvelse till
Kungl. Maj:t den 12 maj 1900 omförmälda, som berör nyssnämnda §
i tulltaxeunderrättelserna, och hvilken remitterats till kommittén för
afgifvande af utlåtande och förslag.
I berörda skrifvelse hade riksdagen med anledning af eu. inom
riksdagen väckt motion anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta. under¬
söka, huruvida genom profvägning eller pa annat ändamålsenligt sätt
lättnader i tullbehandlingshänseende kunde medgifvas vid införsel för
innehafvares af skeppsvarf eller mekanisk verkstad räkning af sådana
i § 8 tulltaxeunderrättelserna omförmälda materialier och skeppsförnöden-
heter, indika icke vore till husgeråd hänförliga, äfvensom därefter vid¬
taga de åtgärder, hvartill eu dylik undersökning kunde gifva anled¬
ning.
Kommittén, som med anledning af det sålunda erhållna uppdiaget
vänd! sig till generaltullstyrelsen med anhållan om infordrande och
öfverlämnande till kommittén af yttranden i ärendet från .tullförvalt¬
ningarna i de städer, där tullbehandling i större utsträckning af de i
riksdagens skrifvelse omförmälda materialier och skeppsförnödenhetei
förekomme, har sedermera lått från bemälda styrelse mottaga dylika
yttranden, afgifna af packhusinspektionerna i Stockholm, Göteboig och
Malmö samt tullkamrarna i Oskarshamn, Hälsingborg, Halmstad, Ström¬
stad och Gärde. Dessa yttranden, ehuru de gifva uttryck åt ganska
olika uppfattning af den föreliggande frågan, kunna dock alla anses
bekräfta den mening, som af riksdagen själ! i dess skrifvelse uttalats,
att i den män föreskrifter kunna meddelas, ägnade att utan större risk
för statsverket bereda varfs- och verkstadsägarna den ifrågasätta för¬
månen, dessa föreskrifter icke höra inrymmas i tulltaxan eller därmed
sammanhängande bestämmelser; och har därför kommittén vid den
pröfning, som denna fråga underkastats i sammanhang med hår före¬
varande § i tulltax oför ordningen, funnit sig böra i anledning af omför¬
mälda remiss afgifva särskild! utlåtande.
1 sammanhang med frågan om skeppsbyggnadsindustrien mecl-
gifna lättnader torde slutligen uppmärksamheten böra fästas på kommi-
téns förslag om tullfrihet för vissa slag af de för denna industri erfor¬
derliga arbetsmaskiner (rubr. n:r 954).
319
§ 14.
Såsom framgår af den statistiska utredning, hvilken åberopats vid
behandlingen i betänkandets allmänna del af frågan om tullrestitution,
har — om man frånser tullrestitutionen för kvarnindustriens alster samt
för den till emballage använda juteväfnaden — tullgodtgörelsen för
exportvaror här i landet icke omfattat några mera afsevärda belopp. Då
emellertid sådan godtgörelse är i hög grad ägnad att främja afsättningen
på utlandet af förädlingsindustriens alster, har i sammanhang med gransk¬
ningen af gällande bestämmelser i ämnet och deras ändamålsenlighet
särskildt bort tillses, huruvida desamma möjligen kunde underkastas
ändring i syfte att underlätta tillgången till tullrestitution. Härvid har
kommittén utgått från följande allmänna grundsatser. Tullrestitution
för utländska införtullade materialier till exportvaror bör så vidt möjligt
medgifvas, där icke berättigad hänsyn till sådana materialiers tillverk¬
ning eller alstrande inom landet träder hindrande i vägen, och med-
gifvandet bör lämnas i den för exportindustrien minst betungande form,
som låter förena sig med nödigt tillvaratagande af statens fiskaliska
intressen.
Ur denna sistnämnda synpunkt torde ett sådant system som det
amerikanska — hvilket i lag fastställer de villkor, därunder en hvar
äger åtnjuta drawback, och sålunda icke grundar denna rätt på med¬
gifvande af myndigheterna — vara att föredraga. En allmän tillämp¬
ning häraf låter dock icke den förra principen komma till sin rätt, då
för dess tillgodoseende kräfves särskild pröfning af förhållandena i
fråga om hvarje särskild industri; och så väl Tysklands och Österrikes
som Frankrikes exempel torde visa angelägenheten af dylik pröfning
för de europeiska ländernas vidkommande. Eu sådan kombination af
olika system som den, hvilken för närvarande återfinnes i tulitaxe-
underrättelsernas § 9, torde emellertid vara ägnad att rätt väl tillgodose
så väl den ena principen som den andra. Om, såsom i § 9 mom. 1 och
2 skett, lagstiftaren med afseende å särskilda industrialster, under beak¬
tande af både den nationalekonomiska och den fiskaliska synpunkten,
själ!’ afgör frågan om restitutionen, i detalj reglerar villkoren därför
och jämväl fastslår restitutionsbeloppet, per kvantitetsenhet räknadt,
torde detta förfaringssätt bereda exportören största lättnad, förutsatt att
villkoren för restitutionen göras så lindriga som möjligt. Gifvet- är
emellertid, att bestämmelser af nu antydda art icke kunna meddelas för
något större antal artiklar, och vid sådant förhållande måste frågans
320
tyngdpunkt komma att ligga i Indika bestämmelse!*, som meddelas
rörande den allmänna restitutionsrätten. Till eu början kan dock, så¬
som af det anförda framgår, något vara att vinna om antalet varuslag,
för indika fix drawbaek enligt mom. 1 är bestämd, kan ökas. Innan
kommittén närmare ingår på denna fråga, bör dock det spörsmålet
upptagas, huruvida anledning skulle kunna finnas att öfvergå från
drawbacksystemet till systemet med »admission temporaire».
En sådan förändring skulle väl förefalla egendomlig i en tid, då
man inom länder, där detta senare system tillämpas, på många håll
sträfvar för öfvergång till det amerikanska systemet, men svaret på
frågan beror dock naturligtvis på hvad som genom den ifrågavarande
förändringen skulle kunna vinnas. Af den ofvan lämnade redogörelsen
för de olika systemen torde framgå, att någon annan med det nya
systemet såsom sådant sammanhängande fördel icke vore att vänta än
möjligen någon rån tebesparing för exportindustrien, då denna icke
behöfde inbetala tullen utan kunde få anstånd med dess gäldande under
sä pass läng tid, att varans förädling därunder medhunnes. Betydelsen
häraf bör dock ej öfverskattas. Vederbörande importör skulle väl
nämligen nödgas ställa nöjaktig säkerhet för tullbeloppet; och skulle
förändringen genomföras äfven för de i mom. 1 och 2 afsedda fall, finge
i sammanhang därmed villkoren därstädes i viss mån skärpas, h ör öfrigt
bör den med »admission temporaire» förenade förmånen af rån tebesparing-
kunna beredas förädlingsindustrien äfven inom det nuvarande systemets
ram, såsom af kommitténs förslag framgår; och har vid sådant förhållande
detta senare synts höra byggas på den nu bestående grunden, och
detta sä mycket hellre som i de till kommittén inkomna framställningar
icke någon önskan i motsatt riktning funnit uttryck.
Hvad berörda framställningar angår, har, oafsedt det allmänna
önskningsmålet, att formaliteterna måtte göras så litet betungande som
möjligt, i dem hufvudsakligen framhållits dels önskvärdheten af ökning
i antalet artiklar, för hvilka nu tullrestitution medgifves enligt mom. 1
i tulltaxeunderrättelsernas § 9, dels ock behofvet af utsträckning af den
nu i allmänhet till ett år, från råvarans införsel räknadt, bestämda tid,
inom hvilken förädling och export skall försiggå, samt al nedsättning
i den minimikvantitet af exportvara, för hvilken restitution må åtnjutas.
Bland de nya varuslag, angående hvilkas upptagande med fixa
drawbacksatser önskningar uttalats, har kommittén i mom. 1 upptagit
kakaopulver, brändt eller rostadt kaffe, risstärkelse samt ylleväfnad.
Mot denna ökning af de drawbacksberättigade artiklarnas antal synas
ingå betänkligheter böra möta vare sig med hänsyn till inhemska pro-
duktionsintressen eller ur statskassans synpunkt. I afseende å de tre
321
förstnämnda varuslagen gäller, att de omedelbart framställas af råämnen,
hvilka, såsom icke utgörande föremål för inhemsk produktion, måste
från utlandet importeras.
Beträffande ylleväfnad kunde visserligen ifrågasättas, huruvida icke
ullgarnsspinningens intresse beröres af frågan; men oafsedt att här icke
torde blifva fråga om någon afsevärdare användning af utländskt garn
till exporterade väfnader, kunna betänkligheterna mot medgifvandet icke
gärna vara större vidkommande ylleväfnad än i fråga om linne- och
bomullsväfnader, för hvilka restitutionsförmånen redan är medgifven.
Hvad åter angår statskassans säkerställande mot utbetalning af
dolda exportpremier i och med restitutioneu, lära de föreslagna restitu-
tionssatserna innebära nöjaktig garanti. Restitutioneu för ylleväfnad
skulle utgå med lägsta föreslagna belopp af ullgarnstullen och medför
förty så långt ifrån någon premie, som den icke ens innefattar godt-
görelse för den viktförlust, som uppkommer genom affallen
Den föreslagna restitutionssatsen för brändt eller rostadt, icke malet
kaffe har grundats på samma beräkning, efter hvilken restitution beviljas
i Tyskland, eller att till 100 kilogram sålunda beredt kaffe åtgå 120 kilo¬
gram oberedd vara; och lärer denna beräkning enligt sakkunnigas ut¬
talande icke vara för hög. Vidkommande slutligen satserna för kakaopulver
och för risstärkelse så grunda de sig på utredningar af sakkunniga.
Hvad kakaopulver angår, har sådan utredning för kommitténs räkning
verkställts af professorn vid Stockholms högskola G. Lagerheim, och i
fråga om risstärkelse har efter utredning Kungl. Maj:t i särskildt mål
beslutat, att restitution skulle utgå med det här upptagna beloppet per
kilogram af vanlig (13 %) vattenhalt.
Då i åtskilliga till kommittén ingifna framställningar blifvit ifråga¬
satt att bland de enligt förevarande moment drawbacksberättigade artik¬
larna upptaga äfven choklad, osockrad och sockrad, får kommittén
erinra därom, att den i mom. 1 af § 9 tulltaxeunderrättelserna förut
upptagna artikeln choklad — för hvilken restitution utgick med 5 öre per
kilogram — blef af 1908 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts där¬
om framställda förslag, ur momentet utesluten, hvilken åtgärd motiverades
därmed, att då restitutionssatsens belopp bestämts uteslutande med
hänsyn till tullen å kakaobönor, men det syntes icke böra vara tillverkare
af choklad förmenadt att, liksom tillverkare af andra varor, därtill socker
användts, vid export erhålla restitution ej allenast af skatten för det
för tillverkningen använda sockret utan äfven, därest utländskt socker
för ändamålet användts, af den därför erlagda tullen, det vore riktigt
och lämpligt, att § 9 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna (motsvarande
41
322
mom. 5 i förevarande § af kommitténs förslag) erhölle tillämpning
jämväl å artikeln choklad.
Åtskilliga artiklar, för hvilka fix drawback enligt förevarande
moment blifvit ifrågasatt, har kommittén ansett sig icke kunna här
upptaga med hänsyn därtill, att för deras framställning användas tull
underkastade halffabrikat, hvilka hafva stor betydelse ur inhemsk produk¬
tionssynpunkt.
Den förändring, kommittén föreslagit med afseende å de i mom. 1
förekommande bestämmelserna om drawback för tobaksfabrikat, öfverens-
stämmer med hvad särskilda kommitterade i betänkande angående ökad
beskattning å tobak och tobaksfabrikat den 26 januari 1904 hemställt
i frågan om restitution, dock med den olikhet i afseende å restitutions-
satserna, som föranledes däraf, att kommittén haft att utgå från den i
taxeförslaget upptagna råtobakstull, 1 krona per kilogram, då däremot
bemälda kommitterades utgångspunkt varit en till 1 krona 50 öre för¬
höjd tullsats för råtobaken.
Såsom motivering för den af kommittén föreslagna ändring åbe¬
ropas följande uttalande i nyssberörda betänkande:
»De nuvarande tullrestitutionsbeloppen äro grundade på den utred¬
ning angående åtgången af råvara till de olika fabrikaten, som af 1865
års tullkommitté och bevillningsutskottet vid 1875 års riksdag förebragts.
Af de utaf kommitterade i berörda hänseende nu företagna undersök¬
ningar hafva emellertid framgått resultat, hvilka enligt kommitterades
åsikt torde böra föranleda till vissa förändringar i tullrestitutionsför-
hållandena, oafsedt dem som påkallas af den utaf kommitterade föreslagna
höjda tullsatsen å råtobak.»
»Beträffande tillverkningen af cigarrer antogs sålunda af nämnda
kommitté och bevillningsutskott, att därvid omkring 45 procent af rå¬
varan bortginge såsom affall. Enligt de uppgifter kommitterade erhållit,
användas till framställande af 100 kilogram cigarrer omkring 134 kilogram
råtobak — med så ringa afvikelse från detta medeltal, att därifrån torde
kunna bortses — hvarvid af nämnda råvara erhålles användbart affall
till eu mängd af 20 procent af råvarans vikt eller möjligen något mindre.
För att gifva full ersättning för den tull, som belöper å den i viss
kvantitet cigarrer ingående råvaran och å det vid dessas tillverkning
uppkomna affall, som icke kunnat finna användning inom annan till-
verkningsgren, borde tullrestitutionsbeloppet därför höjas från nuvarande
100 procent till något mer än 107 procent, vid hvilket förhållande och
med hänsyn till den grad af relativ osäkerhet, som i allt fall vidlåder
den grund, på hvilken kommitterade stödt sin beräkning, kommitterade
323
ansett lämpligt att välja deri siffra, hvilken i Tyskland funnit tillämp¬
ning vid motsvarande beräkning eller 110 procent.»
»Vid tiden för de nu gällande tullrestitutionsbeloppens fastställande
torde icke tillverkning af cigarretter hafva förekommit i riket. Enligt
hvad förut statistiskt påvisats, är däremot den cigarrett-tillverkning, som
nu äger rum, ganska betydande och därjämte i tilltagande, hvadan,
om ock icke någon export af cigarretter för närvarande förekommer,
det likväl bör tillses, huru tullrestitutionsbeloppen härvidlag böra anord¬
nas, för att vid en eventuell export å ena sidan tillbörlig ersättning för
råtobakstullen må gifvas, utan att å andra sidan någon exportpremie
beviljas. De undersökningar, som af kommitterade i anledning häraf
företagits, hafva gifvit till resultat, att pappershylsor eller hylsor och
munstycken kunna antagas uppgå till, alltefter som cigarretterna sakna
munstycken eller äro försedda med dylika, i medeltal resp. 2.9 procent
och 32.8 procent af cigarretternas vikt. Vid framställning af cigarretter
kunna enligt inhämtade upplysningar i det närmaste 10 procent af
tobakens vikt antagas gå förlorade såsom värdelöst affall, hvadan till
100 kilogram cigarretter utan munstycken måste anses åtgå 107 kilogram
råtobak och till 100 kilogram cigarretter med munstycken 74 kilogram
råtobak, å hvilka råtobaksmängder alltså belöpande restitution bör
beräknas.»
»Den till 100 kilogram kardustobak (röktobak) erforderliga minsta
råtobaksmängden antages utgöra 95 kilogram, hvarå intet affall uppstår.
Till eu motsvarande kvantitet rall- och presstobak (tuggtobak) lärer, allt¬
jämt med stöd af inhämtade upplysningar, kunna anses åtgå minst 85 å 90
kilogram råtobak, å hvilken kvantitet ett användbart affall af omkring 20
procent torde uppkomma. Restitutionsbeloppen synas vid sådant för¬
hållande kunna beräknas efter resp. 95 och 70 procent af den färdiga
varans vikt. Då emellertid exporten särskilt af röktobak omfattar så
ringa mängder, att man torde kunna nöjas med en gemensam restitu-
tionssats för bägge slagen af tillverkningar, synes denna kunna beräknas
efter 70 procent af fabrikatets vikt.»
»Hvad slutligen angår snuset, åtgå, enligt till kommitterade från
fabrikanterna lämnade uppgifter, till 100 kilogram af denna vara minst
48 kilogram råtobak, utan att något användbart affall härvid uppstår.
Tullrestitutionsbeloppet för snus torde därför böra beräknas på 48 procent
af den färdiga varans vikt.»
Af de för närvarande i § 9 mom. 1 tulltaxeunderrättelserna upp¬
tagna artiklar har enligt förslaget uteslutits dels den numera nästan
okända artikeln »flamgarn» dels ock sydda bomulls- och linneartiklar,
324
för hvilken senare vara ett vida effektivare restitutionsförfarande bör
kunna anordnas enligt mom. 5 och hvars bibehållande i mom. 1 så
mycket mindre kan vara af något värde, som restitutionsmedgifvandet
i fråga icke sedan lång tid tillbaka kommit till användning.
I bestämmelserna angående den allmänna restitutionsrätten enligt
mom. 5 ligger emellertid, såsom ofvan erinrats, tyngdpunkten i fråga
om restitutionens betydelse för vår export.
Ofvan har anmärkts, att den tid af högst ett år, som enligt gäl¬
lande bestämmelser må förflyta mellan råvarans införsel och den däraf
framställda förädlade varans utförsel, ansetts vara för kort. Olika önsk-
ningsmål hafva uttalats angående förlängning af denna tid till lVs, 2
eller t. o. m. 3 år. Dessa uttalanden synas gifva vid handen, att
den nu medgifna fristen icke alltid är tillräcklig, utan att någon ut¬
sträckning däraf kan vara erforderlig, åtminstone med afseende å varor,
som behöfva lagras en längre tid, innan de blifva färdiga för export,
såsom t. ex. punsch. Emellertid åtnjutes i allmänhet icke längre frist
i utlandet än för närvarande hos oss, och för så vidt jämväl ett annat,
ofvan berördt önskningsmål skall kunna tillgodoses, nämligen att bereda
förädlaren räntebesparing med afseende å tullbeloppet under tiden för
förädlingen, synes det vara betänkligt att ytterligare utsträcka denna
tid. En lämplig lösning af frågan har synts kommittén kunna åväga¬
bringas på det sätt, att ett särskildt, nytt slag af tullupplag för den
färdiga varan inrättas, där varan kan lagras under erforderlig tid och
där — hvilket väl lika ofta torde kunna beliöfvas — gynnsam kon¬
junktur för försäljningen kan afvaktas. Bestämmelser om dessa nya
upplag, för livilka benämningen restitutionsupplag synts passande, hafva
införts i mom. 7.
Tillika har föreslagits, att, i analogi med hvad redan nu är med-
gifvet enligt § 8 tulltaxeunderrättelserna för fartygsmaterialier, anstånd
med tullafgiftens erläggande må kunna medgifvas under hela förädlings¬
året. Säkerhet för afgiftens eventuella inbetalning måste dock natur¬
ligtvis fordras, och för att medgifvandet icke må missbrukas till bere¬
dande af obehörigt betalningsanstånd för tullen å varor, livilka icke äro
afsedda till förädling och återutförsel, bör en påföljd stadgas, som utan
att verka hinderligt för exportförädlingsindustrien gör betalningsanstån-
dets tillgodogörande för varor, livilka icke förädlas för export, ända-
målslöst. Fullföljandet af detta syfte bär synts kunna lämpligen äga
rum genom ett sådant stadgande af skyldighet att utgöra ränta som
det i fjärde stycket af mom. 5 intagna.
325
Med tillämpning af nu ifrågavarande nya stadganden skulle den,
som inför utländska råvaror eller beredningsämnen för förädling till
export, kunna utan att behöfva erlägga tull för de införda materialierna
åtnjuta en frist af två år, innan utförseln behöfde vara verkställd, näm¬
ligen ett år i och för själfva förädlingen — under hvilken tid varan
finge obehindradt disponeras — samt ytterligare ett år i och för lag¬
ring eller afvaktande af lämpligt försäljningstillfälle — under hvilken
senare tid dock dispositionsrätten blefve inskränkt, beroende därpå, att
varan vore upplagd under kronans lås. Genom en sådan anordning
skulle, synes det kommittén, i det stora hela vinnas samma förmåner,
som äro förenade med »admission temporaire», eller som åtnjutas i »der
zollfreie Veredlungsverkehr».
Kommitténs förslag till bestämmelser angående nu ifrågavarande
tullrestitution företer emellertid ännu eu väsentlig afvikelse från hvad
nu i detta ämne är gällande. Ansökningar om rätt att för tillverkning
af visst slag tillgodonjuta sådan restitution pröfvas för närvarande af
generaltullstyrelsen, hvars bifall till ansökningen är beroende af, huru¬
vida tillförlitlig kontroll anses kunna åstadkommas, och som i händelse
af bifall äger meddela de föreskrifter, hvilka anses erforderliga till före¬
kommande af missbruk. För att industrien må kunna med fördel be¬
gagna sig af ett dylikt medgifvande, är det naturligtvis nödigt, att vill¬
koren icke blifva alltför betungande. Ett statens verk, som har till
liufvuduppgift att bevaka statens fiskaliska intressen, kan ju emellertid
lätteligen förutsättas i främsta rummet lägga vikten på åstadkommande
af eu säker kontroll med underordnande af nyssberörda andra synpunkt.
Likaledes kan generaltullstyrelsen icke gärna i hvarje fall äga tillfälle
till eu allsidig och tillförlitlig pröfning af frågans nationalekonomiska
sida, på hvilken man, såsom i betänkandets allmänna del omförmälts,
lägger så stor vikt i den utländska lagstiftningen. En sådan pröfning
måste nämligen förutsätta en mera ingående kännedom om den in¬
hemska industrien, än som kan fordras hos ett ämbetsverk med den
uppgift, som tillkommer generaltullstyrelsen. Under sådana omständig¬
heter har det synts kommittén, att frågor af detta slag lämpligare borde
afgöras af Kung!. Maj:t, där dessa ärenden kunde erhålla en utredning,
som omfattade icke blott den tulladministrativa sidan af saken. För
landets näringslif äro dylika frågor väl oftast af den vikt, att deras af¬
görande på ett ur samtliga ofvanberörda synpunkter tillfredsställande
sätt är att föredraga, äfven om därmed måste följa en något lång¬
sammare behandling.
326
Den, enligt hvad ofvan anförts, från industriens sida uttryckta
önskan om nedsättning af minimikvantiteten för utförsel, som berättigar
till tullrestitution, hänför sig närmast till mom. 1 i nuvarande tulltaxe-
underrättelsernas § 9, där sådan minimikvantitet bestämmes till 50 kilo¬
gram. Märkas bör dock, att i analogi med berörda stadgande general¬
tullstyrelsen i allmänhet torde hafva bestämt äfven minimikvantiteten
för restitution enligt mom. 5 till samma belopp. Kommittén har ansett
denna siffra kunna, utan olägenhet för statsverket, nedsättas till 25
kilogram i mom. 1. För restitution enligt mom. 5 skulle det enligt
förslaget gifvetvis ankomma på Kungl. Maj:ts pröfning, till hvilket
belopp minimikvantiteten i hvarje särskilt fall skulle sättas.
§ 15-
I betänkandets allmänna del har redogjorts för den tyska anord¬
ningen med s. k. införselbevis för spannmål, omalen, malen eller mältad.
Framställningar om införande af motsvarande anordning bär i landet
hafva till kommittén ingifvits af Malmöhus läns hushållningssällskap,
Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, svenska
landtmännens riksförbund och skånska landtmännens centralförening
samt styrelsen för sörmländska landtmännens centralförening.
Af kommittén tillkallade sakkunniga, representerande såväl landt-
bruket som kvarnindustrien och spannmålshandeln, hafva uttalat den
uppfattning, att dylika införselbevis skulle lända till afsevärdt gagn i
flera afseenden.
Till en början skulle en sådan anordning tillgodose det äfven
under vanliga förhållanden föreliggande behofvet att vid brödsädens
förmalning blanda utländsk råvara med den svenska. Såsom ett exempel
på att denna fördel under särskilda omständigheter kan blifva af ovär¬
derlig betydelse för hela landet, har erinrats om, huru förhållandena
kunna ställa sig efter inhöstande af en till kvantiteten god men till
kvaliteten dålig skörd. Höstsäden är ett sådant år mer eller mindre
otjänlig till framställande af ett godt mjöl, och kvarnarna kunna därför
endast i små kvantiteter använda densamma i blandning med oskadad
vara, importerad från utlandet. Följden blifver då, att en god del af den
svenska skörden icke kan finna afsättning såsom brödsäd, att landt-
mannen ej kan genom dess försäljning skaffa sig de penningmedel,
han beräknat, och att han tvingas i sin ladugård fodra upp sin höst¬
säd. I händelse tillfälle till erhållande af införselbevis stode öppet,
skulle däremot säden kunna exporteras och landtmannen, i den mån
327
lian behöfde anskaffa fodermedel, i stället kunna inköpa vida värde¬
fullare kraftfoderämnen. I sammanhang härmed har äfven påvisats,
hurusom den vinstgifvande exporten af utsädesspannmål skulle genom
införselbevisen väsentligt uppmuntras. Sverige skulle efter införandet
af sådana bevis kunna mångdubbla exporten af sitt redan nu utom¬
lands välkända och till högt pris säljbara utsäde och i stället importera
billigare spannmål för förmalning.
Vidare skulle införselbevisen verka såsom en val behöflig regu¬
lator på spannmålsprisen inom landet, hvilka nu växla högst afsevärdt
i olika landsändar, alltefter som kommunikations- och afsättningsför-
hållanden ställa sig olika. Härigenom skulle ock kunna förebyggas
sådana allmänt kännbara olägenheter, som nu mångenstädes förekomma,
då spannmålspriset i en ort bestämmes enväldigt af en kvarn eller, ett
bryggeri.
Det är emellertid ej blott med afseende å olika delar inom landet,
införselbevisen skulle verka prisutjämnande, utan lika viktigt är, att
sädespriset här i landet skulle bringas i bättre samklang med världs¬
marknadspriset än för närvarande, då sådana förhållanden kunnat inträffa,
som att vid inhöstandet af en riklig och god skörd priset här i landet
ställt sig lägre än världsmarknadspriset och den svenska tullsatsen så¬
lunda icke medfört någon verkan, under det att vid ett kvantitativt
klent skörderesultat, då skyddet icke har samma betydelse för produ¬
centen, tullsatsen verkat med hela sitt belopp.
Slutligen skulle — bär man ock framhållit — införselbevisen väsent¬
ligen mildra olägenheterna af spekulationen i spannmål och bidraga
till sundare förhållanden inom den svenska spannmålshandeln.
Hvad angår omfattningen af de till kommitténs beaktande fram¬
ställda önskningsmålen i denna fråga, öfverensstämma desamma så till
vida, som införselbevis icke ifrågasatts för annan till utförsel ifråga-
kommande spannmål än omalen. Däremot äger olikhet rum härutinnan,
att, medan i ett par framställningar uttalats önskan om, att införsel¬
bevisen skulle få gälla »som betalningsmedel vid förtullning af tull¬
pliktiga varor», så uttalas åtminstone i en framställning, att införsel¬
bevisen borde allenast berättiga till »tullfri införsel af motsvarande
kvantitet af annan spannmål».
Kommittén, som icke kunnat underkänna vikten af de skäl, hvilka
åberopats för införande hos oss af anordningen med införselbevis, har
ansett, att, om sådana medgåfves endast för utförd omalen, ^illpliktig
spannmål och berättigade till införsel allenast af omalen spannmål, någon
egentlig betänklighet icke borde möta däremot. Någon exportpremie
328
kan ju ej blifva fråga om, så länge bevisen icke utfärdas för annat
än omalen spannmål och ej tagas som tullikvid för annat än omalen
spannmål. För statskassan kan för öfrigt medgifvandet ej heller hafva
någon egentlig menlig verkan, då vår egen produktion af brödsäd ännu
ej motsvarar konsumtionen och vi alltså äro tvungna att importera mera
än som exporteras af dylik vara. Något behof att medgifva införsel¬
bevis för mera än de tre hufvudsakliga spannmålsslagen, råg, hvete
och korn, torde ej föreligga. Vid tullikvid synas emellertid bevisen
böra få gälla äfven för majs.
Stadgandet i paragrafens sista stycke torde väl ej hafva någon
afsevärd praktisk betydelse; men det har dock synts kommittén mest
egentligt, att tullrestitution icke medgåfves med afseende å spannmål,
för hvilken belöpande tull erlagts genom införselbevis.
329
T u 111 a x a n.
1. Sten- och jordarter samt andra xnineraliska eller fossila råämnen,
icke flytande; äfvensom arbeten dåra!', ej annorstädes upptagna.
Vissa mineralier äro inrymda i andra aldelningar åt taxeförslaget.
Så återfinnas bland kemiska grundämnen svafvel och kvicksilver samt
bland metaller guld. Äfvenledes hafva vissa arbeten af mineraliska eller
fossila råämnen sin plats annorstädes i förslaget antingen såsom själf-
ständiga grupper, såsom ler- och glasvaror, eller ock sammanförda med
likartade arbeten af andra ämnen, såsom flerstädes i förslagets två
sista afdelningar förekommer.
Till de i denna afdelning upptagna ämnen höra till eu början de i nu
gällande taxa specificerade artiklarna gips, agat, alabaster, asbest, blyerts,
bärnsten, oinfättade juveler, kalk, hvit omalen krita, lera, sand, till göd¬
ningsämnen ej hänförlig slagg, smärgel, tungspat samt spetsglans. Hit
höra vidare alla de råämnen, som nu hänföras till tulltaxerubrikerna
jordarter, ej specificerade, mineralier, ej specificerade, samt sten, ej speci¬
ficerad. Kommittén har ansett en mera vidtgående specialisering af
hithörande, för den inhemska industrien viktiga råämnen lämplig; och
har fördenskull upptagit åtskilligt flera och mera detaljerade rubriker
för hithörande naturprodukter, än den nuvarande tulltaxan innehåller.
I fråga om agat och alabaster har dock kommittén med hänsyn till den
obetydliga importen af dessa artiklar funnit obehöflig! att för dem
bibehålla särskilda rubriker, utan ansett dem kunna hänföras till rubriken
sten, ej särskildt nämnd.
Kommittén har vidare hållit före, att lika väl som enligt gällande
taxa tullfrihet äger rum för i stycken krossade eller pulveriserade
mineralier, bör i regel ett mineral, som underkastats målning eller
genomgått en slamnings- eller reningsprocess, åtnjuta tullfrihet. Det
kan nämligen ej anses, att mineralet genom att malas, slammas eller
renas förlorar karaktären af råämne. Också torde enligt nu tillämpad
praxis tullfrihet medgifvas för sålunda behandlade mineralier, där taxan
ej särskildt annorlunda stadgar.
42
380
Kalkspat etc.
N:r 3.
Gipssten etc.
N:r 4 och 5.
Arbeten af
gips.
N:r 6-10.
Beträffande den ordning, i hvilken till mineraliegruppen hörande
ämnen upptagits, torde allenast det vara att anföra, att uppställningen
så till vida bestämts med hänsyn till ämnenas kemiska beskaffenhet, att
först tagits ämnen med bestämd kemisk sammansättning, därvid ord¬
ningen gått från enklare till mera sammansatta produkter, och därefter
behandlats artiklar af växlande kemisk sammansättning. De sistnämnda
åter hafva så vidt möjligt sammanförts i grupper med hänsyn till lik¬
artad! användningssätt.
Med de i denna rubrik upptagna kolsyrade mineraliska råämnena
har krita icke sammanförts, utan har detta ämne på grund af sin an¬
vändning förts tillsammans med jordfärger.
I likhet med hvad för närvarande är stadgadt i fråga om bränd
(osläckt) kalk och i öfverensstämmelse med hvad nu i allmänhet äger
rum, har tullfrihet föreslagits jämväl för öfriga i denna rubrik upptagna
mineral i brändt tillstånd.
Enligt gällande tulltaxa drager bränd och malen gips, med in¬
beräknande af kärlens vikt, en tull af 40 öre per 100 kilogram, hvaremot
andra slag af gips åtnjuta tullfrihet.
Med hänsyn därtill, att genom fällning framställd gips, s. k. pearl
hardening, som utgör en kemiskt-teknisk produkt, sammanförts med öfriga
dylika artiklar samt att bränd omalen gips funnits böra likställas med
bränd och malen gips, hafva tullbestämmelserna för gips underkastats
nödig omformulering.
Marienglas, som enligt gällande tulltaxa hänföres till mineralier,
ej specificerade, har, då varan utgör ett slag af gipsspat, ansetts böra
tullbehandlas som gipssten, hvarom bestämmelse upptagits i en an¬
märkning.
Då s. k. marmorcement hufvudsakligen utgöres af bränd gips, har
denna artikel ansetts lämpligen böra, i öfverensstämmelse med hvad nu
jämväl i praxis ialcttages, likställas med bränd gips.
För gipsarbeten, ej specificerade, upptager gällande taxa en gemen¬
sam tullsats af 20 öre per kilogram. Med hänsyn till hithörande artiklars
olika beskaffenhet och värde har emellertid kommittén ansett en mera
ingående specialisering nödig och för dessa artiklar i stället uppfört
fem särskilda rubriker.
Formar; för industriens behof tullbehandlas nu, oafsedt materialet,
såsom maskiner, redskap och verktyg. Följaktligen draga jämväl dylika
381
formar af gips en tull af 10 procent af varans värde. Då emellertid
någon fabriksmessig tillverkning af sådana formar inom landet icke lärer
förekomma, men de däremot hafva icke obetydlig användning, särskildt för
gjutning af konstföremål, bär kommittén ansett dem böra vara tullfria.
För gipsplattor och annat likartadt byggnadsmaterial, som vanligen
tillverkas af en med träspån, torf, kolstybb eller annat liknande ämne
uppblandad gipsmassa, lärer en tull af 20 öre per kilogram få anses
verka såsom importförbud. Till kommittén har visserligen icke gjorts
framställning om nedsättning af tullsatsen för dessa varor, men, då
enligt hvad kommittén inhämtat, ifrågavarande artiklars medelvärde
utgör omkring 5 öre per kilogram, har kommittén ansett sig icke kunna
underlåta att föreslå en afsevärdt lägre tullsats, hvilken i enlighet med
sakkunniga personers uttalanden upptagits till 2 öre.
För ornament och likartade arkitektoniska arbeten — där med hänsyn
till orneringarna någon afsevärd inblandning i gipsen af billigare material
icke kan förekomma — torde nu gällande tullsats vara väl afvägd.
Afgjutningar till offentliga samlingar eller till officiella under¬
visningsanstalter hafva, likasom modeller till konstnärsarbeten, synts
med hänsyn till sin användning skäligen böra åtnjuta tullfrihet.
Förutom här ofvan nämnda arbeten af gips torde näppeligen finnas
andra gipsvaror än kontslöjdartiklar och smärre afgjutningar af konst¬
föremål. För fullständighetens skull har emellertid sista rubriken erhållit
en lydelse, hvarigenom den för hvarje fall blifvit fullt uttömmande. För
de till denna rubrik hörande artiklar har ej såsom i vissa främmande
taxor skillnad gjorts mellan o färgade och färgade varor eller mellan
varor enbart af gips och gipsvaror sammansatta med annat ämne, enär
i fråga om gipsarbeten färgning eller sammansättning med annat ämne,
såsom trä eller oädel metall, i regel icke öfvar afsevärdt inflytande på
varornas värde. Vid bestämmande af tullen å berörda artiklar, af hvilka
de sammansatta för närvarande tullbehandlas såsom galanterivaror med
en tullsats af 2 kronor per kilogram, bör hänsyn tagas därtill, att konst-
och konstlöjdartiklar af enklare gipsmassa torde vara föremål för ringa
import — de i handeln förekommande gjutas vanligen inom landet —
under det att införseln till stor del omfattar varor af finare massa,
exempelvis marmorcement, kallipasta o. d. På grund af hithörande
varors mycket växlande värde — enligt af kommittén från åtskilliga
konsthandlare inhämtade uppgifter variera prisen, beroende på materialets
olika beskaffenhet, från 75 öre till omkring 13 kronor per kilogram —
kan något tillförlitligt medelpris ej uppgifvas; dock kan så mycket sägas,
att priset å införda mindre gipspjäser i allmänhet är jämförelsevis högre
332
än å större dylika arbeten. Då tullsatsen synes böra fastställas jämväl
med hänsyn till sistnämnda förhållande, har densamma ansetts lämpligen
kunna upptagas till 1 krona per kilogram med reduktion, på sätt af
anmärkningen framgår, där vikten öfverskjuter 5 kilogram per stycke.
Lera etc. I likhet med hvad hittills i praxis lärer hafva medgifvits för bränd
r ' lera i stycken, har tullfrihet ansetts böra äga rum för dylik råvara,
oafsedt i hvilken form den förekommer. Det har vidare synts lämpligt
att i förevarande rubrik särskildt omnämna den art af lera, som går
under namn af porslinslera eller kaolin, och detta dels på grund af
varans industriella betydelse dels ock enär densamma i det tekniska
språkbruket ofta icke torde inbegripas under uttrycket lera.
Med lera har ansetts böra likställas murbruk, hvaraf dock endast
två särskilda slag veterligen varit föremål för import och därför torde
behöfva nämnas, nämligen chamottmurbruk (blandning af obränd och
bränd, eldfast lera) samt det på kiselsyra rika dinasmurbruket. Dessa
artiklar, som hufvudsakligen användas vid murning med eldfast tegel
för industriella behof, tuilbehandlas nu såsom varor, ej specificerade,
mer eller mindre arbetade, med en tullsats af 15 procent af värdet,
men lära, enligt hvad kommittén inhämtat, kunna utan skada för
något inhemskt intresse göras tullfria.
Asbest etc. Enligt gällande taxa äro asbest, oarbetad, äfvensom arbeten däraf
N r l2- tullfria. Dock förekomma undantag. Så hafva åtskilliga slag af maskin¬
packningar, däri asbest ingått jämte annat ämne, tullbehandlats såsom
maskiner, redskap och verktj^g med värdetull af 10 procent.
Efter hvad kommittén inhämtat, förekommer icke inom landet
tillverkning af andra slags asbestarbeten än packningar, hvilka inne¬
hålla, jämte asbest, kautschuk eller andra ämnen, och rörande hvilka
förslaget innehåller stadganden under afdelningen för kautschuksvaror.
Då vidare tillverkning inom landet af andra varor, däri asbest utgör
hufvudbeståudsdelen, på grund 'af bristande tillgång till billig råvara
icke lärer vara att motse, har kommittén ansett, att dessa inom tekniken
så viktiga förbrukningsartiklar fortfarande böra åtnjuta tullfrihet.
Glimmer etc.
N:r 13.
Importen af glimmerarbeten torde vara ganska obetydlig. Såvidt
kommittén kunnat utröna, omfattar införseln hufvudsakligen blott två
artiklar, nämligen dels i skifvor skuren glimmer, afsedd att insättas
som genomlysande delar i kaminer och fotogenkök, dels ock för elek-
383
friska ändamål afsedda rör af glimmer samt plattor ocli rör, framställda
af en företrädesvis af glimmeraffall bestående massa, benämnd mikanit.
Förstnämnda artikel tullbehandlas nu som glimmer och är följaktligen
tullfri, öfriga ifrågavarande artiklar åter draga tull med 10 eller 15
procent af värdet såsom hänförliga till ej specificerade redskap eller till
varor, ej specificerade, arbetade. Någon tillverkning af glimmer arbeten
lärer ej förekomma inom landet; och har kommittén vid sådant för¬
hållande funnit lämpligast att dylika arbeten finge åtnjuta tullfrihet.
I detta sammanhang torde böra framhållas, att sådana artiklar,
däri glimmer förekommer, förarbetad, i sammansättning med annan
beståndsdel — exempelvis rökfångare till fotogenlampor o. d. — på
grund af bestämmelserna i § 1 af de vid förslaget fogade tulltaxe-
underrättelserna, icke äro att hänföra till nu ifrågavarande rubrik.
Till slip- eller putsmedel företrädesvis använda mineralier, såsom
smärgel, pimsten och trippel hafva här sammanförts. Iiit böra natur¬
ligen föras äfven alla för samma ändamål afsedda, ej särskildt nämnda
preparat, utgörande mekaniska blandningar af mineraliska ämnen. Ett
särskildt slag af dylika preparat utgöres af en utaf trippel med tillsats
af annat ämne framställd, tegelformad, för polering af knifvar afsedd
sten. Denna s. k. trippelsten, som hufvudsakligen brukas för hushålls-
ändamål, bör icke förväxlas med konstgjorda slip- eller polerstenar,
från hvilka den skiljer sig genom mindre fast konsistens. För att
emellertid klart utmärka, att trippelstenen skall hänföras till här afsedda
slip- eller putsmedel, har i eu anmärkning bestämmelse därom upptagits.
Trippelstenen, som vanligen inkommer oförpackad i båtlaster, har
hittills tullbehandlats såsom vanligt murtegel, i följd hvaraf den varit tull¬
fri, ända till dess murtegel år 1906 belädes med tall af 10 öre per 100
kilogram. Nu ifrågavarande preparat i öfrigt draga för närvarande tull
med 15 procent af värdet såsom varor, ej specificerade, mer eller mindre
arbetade. Vanligen förekomma de i handeln under fantasinamn och
betinga ofta pris, som icke grunda sig på beståndsdelarnas verkliga
värde.
Fn uppdelning af de mineraliska slip- och putsmedlen i oblandade
sådana med tullfrihet och blandade med åsatt tull skulle därför må¬
hända kunna anses lämplig; men på grund af tulltekniska skäl har i
stället en uppdelning efter sättet, hvarpå varan inkommer, befunnits
vara att föredraga. I stort sedt kommer man därvid i sak till samma
resultat, som skulle vinnas genom en uppdelning efter förstnämnda
grund, i det att, enligt hvad kommittén inhämtat, de oblandade slip-
Smärgel eio.
Nr 14 och 15.
334
Slip-, bryn-
eller poler¬
stenar.
N:r 16—19.
och pntsmedlen vanligen, där de icke ingå oförpackade, införas förpackade
i större emballage, såsom balar, lådor och fat, eller, på sätt fallet är
med smärgel, i karduser om 2.5 å 5 kilograms bruttovikt, men de
blandade — med undantag af trippelstenen — i mindre, för detalj¬
handeln afsedda förpackningar, merendels pappersomslag eller askar.
Enligt förslaget kommer visserligen trippelstenen att i regel blifva
befriad från tullafgift, men detta torde så mycket mindre möta betänk¬
lighet, som inhemsk tillverkning däraf ej lärer förekomma.
Tullsatsen för de i småförpackningar inkommande artiklar af ifråga¬
varande slag har ansetts böra vara densamma som för fetthaltiga skur-
och polermedel eller 10 öre per kilogram, hvilken tullsats äfven torde få
anses lämplig med hänsyn till varans värde, som — frånsedt pristill-
lägget på grund af förpackningens art — lärer enligt uppgift utgöra
i medeltal 80 öre per kilogram.
Naturliga slipstenar samt de därmed i tullbehandlingsafseende lik¬
ställda naturliga bryn- och polerstenarna åtnjuta för närvarande tull¬
frihet under förutsättning, att de icke äro sammansatta med annat ämne.
Med annat ämne sammansatta naturliga slip-, bryn- och polerstenar,
äfvensom alla slags konstgjorda dylika stenar tullbehandlas såsom maski¬
ner, redskap och verktyg, ej specificerade, med tull af 10 procent af
värdet.
I anslutning till den hittillsvarande åtskillnaden mellan naturliga
och konstgjorda stenar hafva ifrågavarande artiklar i förslaget uppdelats
i särskilda rubriker, på sätt ock exempelvis i den österrikisk-ungerska
taxan förekommer.
Naturliga slip-, bryn- och polerstenar, förenade med trä eller oädel
metall, d. v. s. uppsatta i ställning, delvis omslutna af låda, försedda
med handtag eller på liknande sätt monterade, förekomma af en mång¬
fald olika slag. Den hufvudsakliga importen lärer emellertid omfatta
monterade brynstenar, hvilka uppgifvits betinga ett medelpris af 4 kronor
per kilogram. Någon inhemsk montering af importerade stenar förekom¬
mer icke, så vidt kändt är. Ehuru sålunda något skydd för monteringen
icke är påkalladt, har dock af tulltekniska skäl befunnits önskligt, att
vid tullbehandlingen af monterade stenar skillnad icke göres mellan
naturliga och konstgjorda; och då den för de sistnämnda föreslagna
tullsatsen, 25 öre per kilogram, synts icke kunna verka betungande, har
kommittén funnit berörda tulltekniska önskningsmål kunna utan olägen¬
het tillgodoses.
335
Af naturliga slip-, bryn- och polerstenar utan förening med annat
ämne lära företrädesvis endast sådana slag importeras, som icke kunna
inom landet erhållas af erforderlig hårdhet eller finhet. Någon anled¬
ning att tullbelägga sådana stenar förefinnes alltså icke. Centrumbeslag
af metall har, i motsats till hvad nu äger rum, ansetts icke böra
betraktas såsom fullständig montering och sålunda föranleda tull-
pliktighet.
Bestämmelsen i anmärkningen under rubriken n:r 17 har till syfte
att förekomma, det de järnband, som i sjkifva verket hafva karaktären
af emballage, skulle betraktas som montering.
Beträffande konstgjorda stenar har skillnad ej ansetts erforderlig
mellan monterade och omonterade. Däremot har kommittén med hänsyn
till varuvärdet funnit åtskillnad påkallad mellan stenar af olika hårdhets¬
grad, _ i det att priset ställer sig afsevärdt högre för stenar af hardt
material än för öfriga. Vid bestämmande af tullsatsen å de hårda
stenarna bör hufvudsaklig hänsyn tagas till smärgelskifvor, det enda
slag af hit hänförliga artiklar, som, såvidt kommittén kunnat utröna,
för närvarande framställes inom landet. Efter hvad som meddelats
kommittén, har den inhemska tillverkningen af dylika skifvor — hvilken
enligt företedda intyg lämnar en god vara — att utstå en hård kon¬
kurrens med importerade smärgelskifvor, och har gällande tullsats visat
sig vara såsom skydd otillräcklig samt därjämte på grund af sin egen¬
skap af värdefull gynnat införseln af billigare och mindre goda fabrikat.
Kommittén tillhandakomna prisuppgifter utvisa visserligen betydande
värdeskillnad för smärgelskifvor. I allmänhet äro mindre skifvor jäm¬
förelsevis dyrare än skifvor af större dimensioner. Emellertid synes
man kunna räkna med ett medelpris af omkring 1 krona 90 öre per
kilogram. Således skulle nuvarande värdefull i genomsnitt motsvara
en vikttull af 19 öre per kilogram. Kommittén har med afseende å hvad
ofvan anförts ansett tullen böra sättas till 25 öre per kilogram, mot¬
svarande alltså omkring 13 procent af varans värde.
Under rubriken n:r 19 torde hufvudsakligen komma att falla stenar,
tillverkade af kvartssand eller i allmänhet finfördelade, mindre hårda
mineraliska ämnen, med tillsats af lera eller annat bindemedel. Rubri¬
kens omfattning torde icke vara särdeles betydande. Såsom en hit
hänförlig, oftare förekommande importartikel torde emellertid kunna
anföras s. k. wienerpimsten, hvars pris uppgifvits vara omkring 35 öre
per kilogram. Med hänsyn härtill har tullsatsen ansetts kunna lämp¬
ligen bestämmas till 4 öre per kilogram.
Ädelstenar.
N:r 20.
Kvarnstenar.
etc.
N:r 22—24.
336
I stället för den i gällande taxa förekommande rubriken juveler,
oinfattade, har här upptagits rubriken ädelstenar, oinfattade, alla slag,
hvarunder naturligtvis ingå förutom verkliga ädelstenar jämväl s. k.
halfädelstenar.
På grund af likartad användning och delvis likartad! utseende
hafva kvarn-, defibrör- och kollergångstenar här sammanförts.
Naturliga kvarnstenar utan sammansättning med annat ämne in¬
föras för närvarande tullfritt. Åro stenarna försedda med band af järn,
afsedda att kvarsitta vid stenarnas användning, hänföras desamma, lika¬
som alla slags konstgjorda kvarnstenar, till maskiner, redskap och verk¬
tyg, ej specificerade, med tull af 10 procent af värdet. Häri har
kommittén föreslagit ändring, dels i så måtto att med järn bandade
naturliga stenar skulle blifva tullfria — den omständigheten att i för¬
slaget upptagits tull för stenar af granit saknar betydelse för kvarn¬
stenar, enär dessa aldrig göras af nämnda stenart — dels ock därutinnan
att konstgjorda kvarnstenar, hvilka vunnit icke obetydlig användning och
hvaraf inhemsk tillverkning förekommer, upptagas under egen rubrik med
vikttull, motsvarande nyssnämnda värdetull, eller då dylika stenar kosta
omkring 20 kronor per *100 kilogram, en tull af 2 kronor per 100 kilogram.
Defibrörstenar framställas af sandsten; konstgjorda förekomma
icke. För denna nu tullfria artikel har påyrkats tull af representanter
för ett par inhemska stenhuggerier, hvarvid framhållits, att den svenska
stenen, ehuru den vore af god beskaffenhet, dock hade svårt att vinna
afsättning i konkurrens med utländsk vara. från representanter för
trämasseindustrien — inom hvilken industri defibrörstenarna finna an¬
vändning — har kommittén inhämtat, att inhemsk sten visserligen kunde
med fördel brukas för vissa ändamål, men att den för åtskilliga andra
ändamål icke kunde ersätta importerad sten. I betraktande häraf och med
hänsyn till att nämnda industri hufvudsakligen exporterar sina alster, har
kommittén ansett, att defibrörstenar skäligen böra bibehållas vid tullfrihet.
Jämväl i fråga om kollergångstenar, hvilka nu äro tullfria, bär
påyrkats tull. Till stöd för detta yrkande har anförts, att den på Sveriges
västkust bedrifna tillverkningen af kollergångstenar af granit lede svårt
afbräck genom den stora införseln af dylika stenar från Norge. Ifråga¬
varande industri vore därför A7äl i behof åt ett skydd, icke under¬
stigande 10 procent af varuvärdet. Kollergångstenar användas inom
cellulosa- och pappersindustrierna, som dock jämväl och detta i alltjämt
ökad utsträckning använda stenar åt lava. Med hänsyn till sistberörda
omständighet skulle, enligt hvad inom kommittén upplysts, afsevärd
337
olägenhet icke tillskyndas nämnda industrier om, med bibehållande af
tullfrihet för kollergångstenar af lava, sådana stenar af granit tull-
belades; och bär kommittén med afseende å hvad sålunda förekommit
och då värdet af kollergångstenar af granit lärer uppgå till 6 å 7
kronor per 100 kilogram, ansett sig böra för rubriken upptaga eu tull¬
sats af 70 öre per 100 kilogram.
För tekniskt bruk afsedda arbeten af lava torde nu i allmänhet
tullbehandlas som ej specificerade maskiner, redskap och verktyg med
10 procents värdetull. De hithörande artiklar, som ur importsynpunkt
äga egentlig betydelse, lära vara dels kollergångstenar och valsar till
holländare, dels artiklar för den kemiska industrien af s. k. volviclava.
De sistnämnda tillverkas endast vid stenens fyndort, Volvic i Frankrike,
samt hafva på grund af sin hårdhet och stora motståndskraft mot frätande
syror vunnit användning för apparater vid svafvelsy^tillverkning o. s. v.
Priset på dylika artiklar är ganska växlande, exempelvis, enligt för
kommittén tillgängliga handlingar, från 7 kronor 50 öre till 17 kronor
50 öre per 100 kilogram. Detta förhållande har synts kommittén böra,
föranleda, att i likhet med kollergångstenar äfven öfriga för tekniskt
bruk afsedda arbeten af lava göras tullfria; och hafva desamma till
undvikande af särskild rubrik ansetts kunna sammanföras med de tull¬
fria kvarn-, defibrör- och kollergångstenarna.
Takskiffer, som ej finnes i taxan särskild! omnämnd, är för när¬
varande tullfri. Från åtskilliga skifferbruk i västra Sverige bär emeller¬
tid, med begäran om skydd för tillverkningen af denna artikel, fram¬
hållits, hurusom för densamma den utländska konkurrensen, särskild!
från Norge, vore ganska besvärande. Med afseende härå har kommittén
ansett sig böra föreslå en tullsats af 1 krona per 100 kilogram, som
torde motsvara 10 till 15 procent af varans värde. Samma tullsats har
ansetts lämplig jämväl för ej särskild! nämnda stenarbeten för tekniskt
bruk, hvilken artikel ej synts kunna draga den högre tull, som ifråga-
kommer för stenarbeten i allmänhet. Bland stenvaror för tekniskt bruk,
h vilka nu i de flesta fall torde hänföras till ej specificerade maskiner,
redskap och verktyg samt delar därtill, bär kommitténs uppmärksamhet
särskildt fästs vid artikeln plattor till jäskar för bryggerier, hvilka in¬
komma slipade och enligt uppgift hafva ett värde af omkring 13 kronor
per 100 kilogram.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu gällande stadganden
har kommittén föreslagit, att omfattade eller i träram infattade skrif-
taflor af sten skola vara tullfria.
Takskiffer
etc.
N:r 25.
Litografisk
sten etc.
N:r 26.
43
338
Arbeten
sten.
N:r 27-
Någon tillverkning inom landet af griffiar, vare sig af naturlig¬
sten eller af konstgjord massa, förekommer icke. Griffiar af konstgjord
massa draga för närvarande tull såsom varor, i taxan ej särskildt nämnda,
arbetade; men kommittén har ansett, att de lika väl som griffiar af
naturlig sten böra åtnjuta tullfrihet.
af Gällande taxa innehåller angående ej särskildt nämnda arbeten
33 af sten följande bestämmelser:
Sten. ej specificerad:
arbetad:
andra arbeten:
polerade ...................................................... 1 kilogram —: 06
andra slag................................................... — fria.
Anm. Om eu till Sten, arbetad, polerad, lian tor lig vara, i den form
den inkommer, väger per stycke mer än 100 kilogram, utgår
tullen för den Överskjutande vikten med endast 2 öre per kilogram.
Dessa bestämmelser hafva gifvit anledning till erinran dels därut-
innan, att de med samma belopp drabba lyx- och förnödenhetsartiklar,
dels ock i det afseendet, att de icke alls eller endast ofullständigt skydda
finare bearbetning af stenen. I förstnämnda hänseende må erinras därom,
att ett stort antal verkliga lyxartiklar af sten falla under taxans före¬
stående rubriker. Kommittén har också ansett sig böra i särskild rubrik
upptaga hufvudsakligen till prydnadsföremål afsedda arbeten af sådana
finare stenarter som marmor, alabaster och porfyr, till hvilken rubrik,
i sammanhang därmed att den nuvarande särskilda rubriken för galanteri-
varor ur förslaget uteslutits, jämväl hänförts dylika stenarbeten i förening
med trä, oädel metall eller dylikt ämne; och har kommittén för dessa
artiklar föreslagit en tull af 1 krona per kilogram. För att emellertid tullen
ej skall för hardt drabba tyngre hithörande artiklar, har i eu anmärk¬
ning meddelats föreskrift om reduktion af tullafgiften för artiklar, som
i vikt öfverstiga 5 kilogram.
Hvad åter beträffar stenförädlingsindustriens behof af ökadt skydd,
har af representanter för nämnda industri hänvisats på den utländska
konkurrensen, hvars beskaffenhet bäst framginge däraf, att import ägde
ruin af polerad svensk granit, som utförts från landet i oarbetadt skick
och utomlands underkastats förädling. Det bar ock påvisats, att vår
stenindustri vore ogynnsamt ställd i det afseendet, att. stenarbeten, som
339
allenast underkastats slipning, icke vore belagda med tull. Vidare har
framhållits, att huggen sandsten och kalksten, som hade stor använd¬
ning för byggnadsändamål, borde åsättas en tull, ägnad att utjämna
de här i landet högre produktionskostnaderna för nämnda stenarbeten.
Slutligen har äfven från ett håll gjorts gällande, att all bearbetning af
sten borde vara skyddad. Kommittén, som visserligen icke blifvit öfver-
tygad om behofvet af skydd för hvarje slag af förädlingsarbete å den
råa stenen, har emellertid ansett, att poleringsarbetet borde skyddas bättre
än hittills samt att slipning, som utan tvifvel kräfver en afsevärd arbets¬
kostnad, bör likställas med polering. Till stöd för eu sådan likställighet
kan jämväl erinras, att enligt flera andra länders tulltariffer slipade
stenarbeten draga samma tull som polerade. Hos oss torde dock undantag
böra göras för slipade skifvor och plattor af marmor, enär dessa införas af
de inhemska stenhuggerierna, hvilka icke finna det ekonomiskt förmånligt
att importera varan oslipad. För öfrigt lärer, enligt hvad af sakkunnig per¬
son uppgifvits, det icke i hvarje fall vara lätt att vid tullbehandlingen
afgöra, huruvida en marmorplatta underkastats slipning eller icke efter såg-
ningen. Jämte det kommittén sålunda särskildt upptagit skifvor och plattor
af marmor med tullfrihet för de opolerade och med samma tullsats för de
polerade som för polerade stenarbeten i allmänhet, har kommittén i fråga
om ej specificerade arbeten af sten funnit sig böra med de polerade
jämställa de slipade. Visserligen skulle man att döma af de specifi¬
cerade importsiffrorna i 1907 års statistik vara benägen att anse den
utländska konkurrensen i afseende å slipade stenarbeten mindre be¬
tydande. Att märka är dock, att enligt gällande taxa sådana arbeten
äro tullfria lika väl som de oslipade, vid hvilket förhållande den sålunda
uteslutande i statistiskt intresse gjorda åtskillnaden mellan ifrågavarande
olika slag af stenarbeten måhända icke kan antagas hafva inom tull¬
verket genomförts med den grad af tillförlitlighet, att åt dessa siffror
kan tillerkännas afgörande vitsord gent emot industriidkarnas egna
uppgifter. Med afseende å tullen för polerade eller slipade artiklar har
kommittén föreslagit, dels att ofvannämnda, i många fall säkerligen
mindre effektiva tullsats af 6 öre per kilogram höjes till 10 öre, dels
ock att den i förestående anmärkning upptagna bestämmelse om reduk¬
tion af tullafgiften för tyngre varor i så måtto ändras, att den redu¬
cerade tullsatsen bestämmes till 4 öre. Hvad beträffar yrkandet om
tull å arbetad men icke polerad eller slipad sandsten och kalksten, har
kommittén i betraktande särskildt af den jämförelsevis betydande importen
af dessa artiklar — år 1907 utgjorde införseln af arbetad kalksten
435,500 kilogram samt importen af arbeten af sandsten och andra, ej
340
Jordfärger
etc.
N:r 34.
Cement.
N:r 35.
specificerade mjuka stensorter 1,273,515 kilogram — och da liar i hvarje
fall icke är fråga om import af förnödenhets varor, funnit samma yrkande
förtjäna beaktande och med afseende därå funnit sig böra för opolerade
och' oslipade arbeten af sandsten eller kalksten föreslå eu tull åt 1 öre
per kilogram, hvilken tullsats torde motsvara omkring 10 procent af
ifrågavarande stenarbetens värde.
Oarbetade färgade jordarter, hvilka likasom den beredda varan
o-å under namnet jordfärger, hafva i denna rubrik sammanförts med
krita och grafit, hvilka hafva en användning liknande jordfärgernas.
Samtliga dessa varor i till användning färdigt skick återfinnas bland
färger och färgningsämnen dock med undantag för malen och slammad
grafit, som ansetts lämpligen böra här sammanföras med den oarbetade
varan. Färgad sand hänföres för närvarande till varor, ej specificerade,
mer eller mindre arbetade, med tull af 15 procent af värdet. Äfven
om varan ur importsynpunkt icke kan antagas äga betydelse, synes
dock en ändring i berörda tullbehandlingspraxis lämplig, då det jäm¬
förelsevis ringa arbete, som å varan nedlagts, icke påkallar någon tull
därå. Äfven för brända jordarter har kommittén förordat tullfrihet,
i hvilket afseende kommitténs förslag emellertid icke lärer afvika från
vedertagen praxis.
I fråga om den för cement nu utgående tullafgiften, 60 öre per 100
kilogram, kärlens vikt inberäknad, har kommittén icke funnit anledning-
föreslå någon ändring. Däremot har kommittén ansett, att rubriken bör
i anslutning till den tolkning däraf, som gjort sig gällande, gifvas sådan
Ivdelse, att med tydlighet framgår, att endast sådana cementsorter afses,
som användas för byggnadsändamål, d. v. s. för hus- och vattenbyggnader,
väg- och gatuanläggningar eller dylikt, och att sålunda de preparat af
skilda slag, som under namn af cement brukas till lagning af glas och
porslin, till fyllnadsämne i tänder m. m., icke skola såsom cement tull-
behandlas. Vidare har synts lämpligt att i rubriken särskildt omnämna
några, ur olika synpunkter beaktansvärda slag af byggnadscement. Till¬
verkningen af hvit eller färgad portlandscement är eu ny industri, som
ännu ej lärer hafva vunnit insteg här i landet; men, enligt hvad kom¬
mittén' inhämtat, torde sådan cement kunna vinna en icke obetydlig
marknad, om konstgjord fasadsten, hvartill den väl lämpar sig, fål¬
en mera allmän användning såsom byggnadsmaterial. Trass, som
utgöres af pulveriserad vulkanisk tuffsten, är eu först under senare
år på den inhemska marknaden införd vara, som flerstädes utomlands
341
vunnit stor användning särskild! vid undervattensmurning i saltvatten,
men angående hvars lämplighet vid murningsarbeten i vart nordliga
klimat tillräcklig erfarenhet ännu icke synes vara vunnen. Slaggcement
är eu hufvudsakligen vid järnbruken i Westfalen af slagg tillverkad,
särdeles billig vara af mindre god beskaffenhet än vanlig portlands-
cement, från hvilken den emellertid ej lärer kunna med blotta ögat
skiljas. Genom handels- och sjöfartstraktaten med Tyska riket har
tullsatsen å cement med undantag af järnslaggcement bundits.
På grund af beskaffenhet och användning hafva blandningar af
mineraliska ämnen med sågspån o. d., hvilka efter tillsats af vissa
cementbildande kemikalier användas till golfbeläggningsmassa, ansetts
böra — i likhet med hvad i utländska taxor föreskrifves — i tull-
behandlingsafseende likställas med cement, ehuruväl varan utan berörda
tillsats icke är för det afsedda ändamålet användbar. Eu ofta före¬
kommande sådan blandning består af bränd magnesia, sågspån och någon
jordfärg, hvilken blandning efter tillsats af magnesiumkloridlösning
hårdnar till en cementartad massa (magnesiacemenl).
Arbeten af cement eller betong tullbehandlas nu såsom varor, ej
specificerade, mer eller mindre arbetade, efter en tullsats af 15 procent
af värdet.
De upplysningar, kommittén inhämtat angående arbeten af cement,
gifva vid handen, att den inhemska tillverkningen är stadd i kraftig
utveckling, och gäller detta ej blott i fråga om vanliga cementarbeten
utan jämväl och i än högre grad beträffande varor af betong, framför
allt armerad, d. v. s. sådan, hvari järnstänger, nät af järntråd o. d. in¬
bäddats. Tillverkningen af cementarbeten omfattar företrädesvis byggnads¬
material och rör, hvarvid i stor utsträckning armerad betong kommer
till användning, men därjämte förekommer en mångfald andra artiklar
såsom ornament i form af husdekorationer, grafvårdar, kolonner o. d.
samt badkar och andra kärl. Vidare hafva på senaste tid tillkommit
arbeten af s. k. cementmosaik, en polerad eller' slipad massa af cement
med inblandade marmorskärfvor. Sistnämnda arbeten utgöras mest af
plattor, trappsteg, badkar och bordsskifvor.
Införseln af cementarbeten lärer däremot icke vara särdeles be¬
tydande. Den uppgifves omfatta förnämligast plattor. Anledningen
till, att någon större införsel ej förekommer, torde vara, att flertalet
cementvaror på grund af sitt i förhållande till tyngden ringa värde
icke kunna bära kostnaden af en längre transport, och, hvad särskild!
artiklar af armerad betona; beträffar, därjämte att tillverkningen delvis
Arbeten af
cement,
för 36-39.
342
är skyddad genom patent, som inom landet utöfvas. Icke patent¬
skyddade arbeten af armerad betong torde emellertid kunna blifva före¬
mål för mera afsevärd import, då de i följd af de kostsamma maskinella
anordningar, som erfordras för deras framställning, äro i stånd att bära
rätt afsevärd a fraktkostnader.
I förslaget — enligt hvilket, såsom af anmärkningen framgår,
arbeten af magnesiacement och annan konstgjord sten i tullbehandlings-
afseen.de likställts med andra cementarbeten — har hänsyn hufvud¬
sakligen tagits till bär ofvan berörda slag af cementarbeten. Därjämte
har emellertid inryckts en bestämmelse, enligt hvilken konst- och konst-
slöjdartiklar af cement, såsom prydnadsföremål af hvit eller färgad
poi-tlandscement, af cementmosaik eller af magnesiacement (kajalitvaror),
skola tullbehandlas såsom motsvarande artiklar af gips, med hvilka de
jämväl till utseendet förete likhet.
Bortsedt från konst- och konstslöjd artiklar hafva arbeten af cement
med hänsyn till olika behof af tullskydd upptagits i tre särskilda
rubriker. Härvid hafva först plattor — såväl vanliga cementplattor,
s. k. viktoriaplattor, som plattor af cementmosaik — och ornament
sammanförts i en rubrik. Värdet å olika slag af plattor växlar mellan
5 och 7 kronor per 100 kilogram, och till ornament hänför liga kolonner
kosta omkring 27 kronor per 100 kilogram. I fråga om plattor gäller
gifvetvis icke hvad ofvan anförts rörande transportkostnaden såsom
ett naturligt skydd. I betraktande häraf och med hänsyn till det be¬
tydligt högre priset för ornament har tullsatsen ansetts böra bestämmas
till 1 krona 25 öre per 100 kilogram. Öfriga till konst- och konstslöjd-
artiklar ej hänförliga arbeten af cementmosaik hafva upptagits med en
tull af 2 kronor 50 öre per 100 kilogram, hvilken tullsats, äfven om den
för vissa artiklar är låg — för cementbadkar torde den ej utgöra mera
än ungefär 8 procent af varuvärdet — dock i allmänhet taget torde
befinnas tillräcklig. Slutligen hafva alla öfriga arbeten af cement,
hvaribland ingå järn vill arbeten af oarmerad och armerad betong, inrymts
i en gemensam rubrik, hvilken sålunda kommer att omfatta det stora
flertalet af cementvaror. Värdet å hithörande artiklar är mycket växlande,
och något tillförlitligt medelpris bär icke kunnat utrönas. Med hänsyn
särskildt därtill, att armeringen höjer varans värde per viktenhet, har
kommittén ansett nu ifrågavarande tullafgift böra sättas något högre
än tullen å cement och i sådant afseende föreslagit en tullsats af 80
öre per 100 kilogram.
Frånsedt för murningsändamål afsedt kalksandtegel, hvilket samman¬
förts med vanligt murtegel, hafva öfriga slag af kalksandsarbeten —
343
ii vilka sakna betydelse ur importsynpunkt — ansetts kunna likställas
med arbeten af cement, hvarom bestämmelse införts i den under cement¬
arbeten upptagna anmärkningen.
Kommittén har under denna rubrik upptagit allt vid hyttedrift Slagg etc.
erhållet slaggartadt affall, med undantag likväl af tomasfosfat, samt N:r 40-
därmed sammanfört sådana mineraliska affallsprodukter, som hafva
användning vid hyttedrift. Af dessa senare har det koppar- eller
järnlialtiga ämnet kisbränder på grund af sin störa industriella be¬
tydelse särskildt omnämnts. Här har ock upptagits ytterligare en mine¬
ralisk affallsprodukt, nämligen aska.
I rubriken har af praktiska skäl upptagits äfven träkol. Samtliga stenkol etc.
under rubriken fallande brännmaterialier åtnjuta tullfrihet och återfinnas N:r 4I-
i nu gällande taxa dels specificerade såsom stenkol, koks och träkol,
dels under rubriken brännmaterialier, ej specificerade.
Hen jämte brännmaterialier här upptagna artikeln oarbetade retort-
kol — en vid destination af lysgas erhållen biprodukt — har på grund
af sin afsevärda användning inom den elektriska industrien ansetts böra
i taxan särskildt nämnas.
Under nativ och konstgjord asfalt, hvilka artiklar fortfarande lära Asfalt etc.
böra vara tullfria, hafva inbegripits, jämte pulveriserad naturlig asfalt- N:r 42'
sten, asfaltkitt äfvensom asfaltmastix eller till framställning: af beläg-n-
ningsmassa för gator och gårdar in. m. använda asfaltkakor. Såväl
asfaltkitt som asfaltmastix utgöras hufvudsakligen af blandningar af
olika slag af asfaltprodukter.
Förutom asfalt har till denna rubrik hänförts äfven en annan i
naturen förekommande destillationsprodukt ur petroleum, nämligen jord-
vax eller ozokerit, hvilket ämne nu tullbehandlas som oraffinerad pavaffin
och följaktligen åtnjuter tullfrihet. Härjämte har här upptagits beck
såväl af stenkolstjära som af trätjära. Orsaken hvarför kommittén fört
beck till denna afdelning, ehuru både stenkolstjära och trätjära åter¬
finnas i en annan afdelning af förslaget, är att söka däri, att beck,
som till utseendet är rätt likt nativ asfalt, torde vara svårt att skilja
från detta ämne och för öfrigt utgör eu hufvudbeståndsdel i de vanligaste
slagen af konstgjord asfalt.
I en anmärkning under rubriken bär inrymts bestämmelse om
tullbehandlingen af s. k. goudron, hvilken artikel jämväl för närvarande
hänföres till asfalt.
344
Arbeten af
asfalt.
M:r 43.
Arbeten af
bärnsten etc.
Nr 45.
Arbeten af
sten i förening
med guld etc.
N:r 46.
Isolerings-
massa.
N:r 47.
Såsom impregneringsmedel för artiklar, afsedda till isolering mot
väta, har asfalt vunnit stor användning, men då asfalten i dessa artiklar
utgör allenast en mindre betydande del, kunna de ej anses såsom asfalt¬
arbeten och böra tydligtvis ej heller såsom sådana tullbehand las. Verkliga
asfaltarbeten, i hvilka asfalten sålunda utgör hufvudbeståndsdelen ehuru
vanligen uppblandad med sådana ämnen som sand, grus eller affall af
spånadsvaror, förekomma dock. Praktisk betydelse såsom handelsvara
lärer, enligt hvad upplyst blifvit, knappast kunna för närvarande till¬
läggas någon annan hithörande artikel än ett slags för gatubeläggning
afsedda plattor, livilka bestå af eu undre cementliknande del och en
öfre del af asfaltmassa. .Med hänsyn hufvudsakligen till dessa plattor
har kommittén ansett tullen a arbeten af asfalt lämpligen kunna sättas
till samma belopp som för plattor af cement eller till 1 krona 25 öre
per 100 kilogram.
Arbeten af bärnsten torde — där de' icke utgöras af cigarr- eller
cigarrettmunstycken och tullbehandlas som sådana — på grund af sin
beskaffenhet i allmänhet, likasom arbeten af gagat, vara hänförliga till
rubriken bijouteri varor. För de öfriga varor af sådant material, h vilka
kunna förekomma och ej falla under annan taxerubrik, har här för
fullständighetens skull upptagits särskild rubrik med samma tullsats
som för bijouteri varor.
För arbeten af sten i förening med guld eller silfver, hvilka varu¬
slag äro att anse såsom lyxföremål, har föreslagits samma tull, 5 kronor
per kilogram, som för motsvarande arbeten af porslin eller glas.
Inom landet förekommer afsevärd tillverkning af isoleringsmassa,
dels torr i form af pulver, dels våt d. v. s. degartad. Sammansättningen
är mycket växlande. Emellertid ingår i massan merendels asbest,
kiselgur, asfalt, lera, cemeut eller kork, hvarförutom någon tillsats
plägar förekomma af ett eller annat spånadsämne, såsom bomullsfibrer,
kreaturshår eller dylikt. År massan afsedd för isolering å köldapparater,
utgör vanligen kork eller asfalt hufvudbeståndsdelen. I sådan massa
åter, som har till uppgift att hindra utstrålning af värme från ång¬
pannor och ångledningar, ingår företrädesvis asbest, kiselgur eller något
annat af ofvannämnda mineraliska ämnen.
Isoleringsmassa, bestående af allenast ett ämne, exempelvis kiselgur
eller pulveriserad asbest, bör gifvetvis tullbehandlas som det ämne,
hvaraf massan består. Hvad däremot angår sådana blandningsprodukter,
345
som bär afses, böra de i tullbehandlingsafseende likställas, enär det i
många fall skulle erbjuda tulltekniska svårigheter att särskilja isolerings-
massor af olika sammansättning och de särskilda slagen dessutom hafva
tämligen enahanda värde.
Isoleringsmassa hänföres för närvarande till taxans sista rubrik
och drager följaktligen tull med 15 procent af värdet. Då detta, enligt
livad upplyst blifvit, utgör för importerad vara 15 å 17 öre per kilo¬
gram, har kommittén ansett tullsatsen kunna i jämnt tal omsättas till
2 öre per kilogram. Den mindre nedsättning af nuvarande skydd, som
detta, medför, synes i betraktande af det jämförelsevis ringa arbete,
varans framställning kräfver, icke kunna möta betänklighet, då däremot
varans stora industriella användning talar emot hvarje onödig förhöj¬
ning af tullsatsen.
För arbeten af isoleringsmassa, Indika artiklar för närvarande
likaledes äro underkastade värdetull, i allmänhet 15 procent, och Indika
lära betinga ungefär dubbelt så högt pris som själfva massan, har med
hänsyn härtill upptagits eu tullsats af 4 öre per kilogram.
II. Djur och animaliska ämnen.
Af lefvande djur upptagas i gällande taxa kreatur, fåglar, blod-
iglar och bin; för andra djur däremot finnes icke någon rubrik, h vilket
torde få anses som eu ofullständighet, om ock af ringa praktisk betydelse.
Förslaget upptager för åvägabringande af fullständighet i detta afseende
i stället för rubriken »Kreatur» rubriken »Lefvande djur». Då blod¬
ighet' och bin icke äro föremål för nämnvärd import, hafva de icke
ansetts behöfva specificeras.
1 sak innebär förslaget icke någon förändring i gällande taxas
bestämmelser angående lefvande djur. Kommittén har sig visserligen
bekant, att höns, kalkoner och gäss stundom införas för att omedelbart
efter tullvisitationen nedslaktas. Denna import torde dock icke vara af
den omfattning, att den kan anses nämnvärdt beröra gällande tullsats för
kött af fågel. En tull, som drabbade lefvande gäss, skulle för öfrigt
medföra olägenhet för den import af tyska gäss till Skåne, som lärer
äga rum för gödning med spillsäd å åkrarna,
Gällande taxa upptager rubriken .»Ister och flott (smult), äfven
konstgjord!» med eu tullsats af 20 öre per kilogram.
Arbeten af
isolerings¬
massa.
N:r 48.
Lefvande
djur.
N:r 49-54.
Ister.
N:r 57.
44
346
Af dessa artiklar har här nämnts endast ister, hvilken artikel,
med hänsyn därtill, att införseln af densamma hufvudsakligen utgöres
af svinister, upptagits närmast efter fläsk. Hvad beträffar naturligt
flott, återfinnes det i förslagets särskilda grupp för närings- och
njutningsmedel, ej annorstädes upptagna, och hvad angår konstister
— en synnerligen obetydlig artikel — synes ett särskildt omnämnande
däraf icke behöfligt, utan bör denna vara, som utgöres af växtfett,
tullbehandlas som annat dylikt fett.
Det torde på goda grunder kunna antagas, att tullen å ister är
högre än som ur skyddssynpunkt är påkalladt och att densamma verkar
onödigt betungande för de industrier, inom hvilka varan användes.
Redan på grund häraf är en nedsättning af tullen motiverad, men
därtill kommer ytterligare ett skäl' för en dylik åtgärd. Såsom nedan
anföres, har kommittén föreslagit eu nedsättning af tullen å margarin
från 20 öre till 15 öre per kilogram; och då ister har användning
som råämne vid margarintillverkningen, bör rättvisligen tullen å ister
åtminstone icke vara högre än tullen å det färdiga fabrikatet. I be¬
traktande häraf och då anledning icke förefinnes att uppehålla likheten
i tullsatser för ister samt för smör och fläsk, alldenstund någon kon¬
kurrens mellan ister, som knappast torde hafva omedelbar användning
som födoämne, och de båda andra varuslagen icke lärer förekomma
och ej heller någon svårighet lärer finnas att vid tullbehandlingen
särskilja varorna, bär kommittén ansett sig böra hemställa, att tullen å
ister sättes till 15 öre per kilogram.
Nr »och 59 I fråga om kött upptager kommitténs förslag ingen annan ändring
i gällande bestämmelser, än att till rubriken för kött, andra slag, gjorts
ett förtydligande tillägg, som fastslår nuvarande praxis i fråga om
tullbehandlingen af alla i taxan icke särskildt nämnda och till kon¬
server icke hänförliga ätbara djurdelar.
Premier jas och presstalg tullbehandlas äfven för närvarande som
talg, hvadan denna rubrik icke företer någon afvikelse i sak från gällande
bestämmelser.
0,e°“ar|iarin- Oleomargarin drager nu tull med 20 öre per kilogram. För att
vid tullbehandlingen skilja oleomargarin från den tullfria ai-tikeln
talg har i praxis användts ett förfaringssätt, hvarvid fettets smältpunkt
varit afgörande för varans hänförlighet till det ena eller andra varu¬
slaget, i det att den vara, hvars smältpunkt legat öfver + 37° Celsius,
347
hänförts till talg, under det att sådan vara, som smält vid hög’st + 37°,
tullbehandlats som oleomargarin. Mot denna metod har emellertid
anmärkts, att smältpunkten satts för lågt och att tullfriheten därför
icke kommit att begränsas till den vara, som därmed afsetts. I detta
hänseende har framhållits, att oleomargarin hade en smältpunkt, som läge
vid omkring + 30°, under det att smältpunkten hos den renade talg,
som användes vid margarinberedning, nämligen premier jus, läge mellan
+ 44° och + 48°- Genom att inblanda premier jus till lämplig mycken¬
het i oleomargarin eller ock genom att uppblanda oleomargarin med
ister (neutral lärd) — hvilken senare artikel förekommer med smält¬
punkt af ända upp till + 49° — kunde beredas en produkt med smält¬
punkt, liggande öfver + 37°, hvilken produkt, ehuru den i själfva verket
hufvudsakligen utgjordes af oleomargarin och borde såsom sådan för¬
tullas, likväl i enlighet med förenämnda praxis tullbehandlades som
premier jus, d. v. s. som talg. Det har tillika framhållits, att stor
import måste äga rum af oleomargarin, som uppblandats med premier
jus i afsikt att få varan införd tullfritt. Detta förhållande framginge
nämligen däraf, att pressning af oleomargarin ur premier jus icke
syntes i större omfattning bedrifvas inom landet; och importen af den
såsom oleomargarin rubricerade varan vore alldeles för obetydlig för
att täcka margarinfabrikernas behof af samma vara.
Sedan kommitténs uppmärksamhet blifvit fäst å berörda för¬
hållanden, fann kommittén eu närmare utredning i saken vara af nöden;
och efter det frågan i närvaro af åtskilliga tillkallade sakkunniga be¬
handlats vid ett sammanträde inom kommittén, för hvilken samman¬
komst närmare redogörelse lämnas i en som bilaga till detta betänkande
fogad promemoria (bil. P), beslöt kommittén att anmoda professorn vid
Tekniska högskolan Peter Kl ason att verkställa undersökning beträffande
smältpunkten hos olika blandningar af talg (premier jus) och oleo¬
margarin samt att i sammanhang med yttrande härom tillika uttala
sig om lämpligheten af att vid bibehållande af smältpunkten såsom
grund för åtskillnaden mellan förenämnda varuslag sätta gränsen vid
ett högre gradtal än för närvarande.
På begäran af professor Klason anhöll sedermera kommittén, hos
Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande, att nämnda myndig¬
heter ville anmoda de af dem förordnade tillsyningsman öfver margarin-
tillverkningen att, en hvar tillsyningsman för af honom kontrolleradt
tillverkningsställe, till kommittén dels inkomma med uppgifter om i
hvilken omfattning importerad premier jus genom varmpressning öfver-
fördes å ena sidan i oleomargarin och å andra sidan i presstalg samt
348
i hvilken omfattning talg af inhemskt ursprung bearbetades till marga¬
rin resp. oleomargarin och presstalg, dels ock insända prof å impor¬
tera, d premier jas, importerad oleomargarin och importerad neutral lärd.
De utlåtanden, som med anledning häraf blefvo till kommittén
insända, likasom ock professor Ivlasons utlåtande i frågan, återfinnas
bland textbilagorna till betänkandet (bil. Q).
Af sistnämnda utlåtande framgår otvetydigt, att den antagna
smältpunktsgränsen, + 37° Celsius, icke är lämplig. Densamma med-
gifver nämligen attestering i tullverket såsom talg och följaktligen tull¬
fri införsel af eu vara, i hvilken premier jus icke ingår till mera än
eu fjärdedel af vikten, under det att återstoden utgöres af oleomargarin.
I enlighet med professor Klasons förslag, hvilket biträdts af öfriga vid
ärendets slutliga behandling hos kommittén hörda sakkunniga, har där¬
för gradtalet ansetts böra höjas till + 42°, hvarom uttryckligt stadgande
införts i en anmärkning under rubriken oleomargarin.
Möjligheten att oleomargarin skulle kunna genom inblandning af
ister (neutral lärd) komma att förete eu högre smältpunkt än 42° och
sålunda, i strid mot § 1 a) förslaget till tulltaxeunderrättelserna, åtnjuta
tullfrihet, synes icke böra tillmätas synnerlig betydelse. Förekomsten
af ister i oleomargarin — likasom ock i premier jus — bör nämligen,
efter hvad upplyst blifvit, framgå af varans utseende; och för öfrigt
lärer, enligt uppgift, i Nordamerikas förenta stater, hvarifrån den
hufvudsakliga exporten äger rum, finnas i lag stadgadt förbud mot
inblandning af ister i oleomargarin. Under sådana omständigheter torde
berörda möjlighet icke behöfva föranleda annan åtgärd, än tilläfventyrs
att de lokala tullmyndigheternas uppmärksamhet fästes därå.
En gifven följd af förenämnda förändring i fråga om tullbehand¬
lingen af oleomargarin torde blifva, att en afsevärdt större del af arbetet
med framställande af margarin än hittills kommer att utföras inom
landet, i det att pressningen af oleomargarin ur premier jus kan antagas
komma att hufvudsakligen bedrifvas vid de inhemska margarinfabrikerna.
Fördelen häraf är icke blott af nationalekonomisk natur utan är äfven
i hygieniskt afseende beaktansvärd så till vida, som framställningen af
oleomargarin blir underkastad den kontroll, som utöfvas vid nämnda
fabriker.
För den nuvarande likställigheten mellan tullsatserna för oleo¬
margarin och margarin torde knappast några fullt hållbara skäl kunna
anföras. Tvärtom lärer det vara i sin ordning att tullen å ett halffabrikat,
som har så stor betydelse, sättes lägre än tullen å den färdiga varan,
då ju möjligen i viss män införsel af utländsk oleomargarin fortfarande
349
kan komma att äga rum för margarin till verkningen; och har kommittén
med afseende härå och i sammanhang med upptagande af margarintullen
till 15 öre per kilogram ansett sig böra för oleomargarin föreslå en
tullsats af 10 öre per kilogram.
I gällande taxa upptages artikeln fisk dels såsom »saltad eller in¬
lagd)! dels såsom »alla andra slag». Förstnämnda slag delas i sin ord¬
ning' i »ansjovis» samt »sardeller och tonfisk». Denna senare uppdelning
gifver emellertid icke någon plats för sådan saltad eller inlagd fisk, som
icke är att hänföra vare sig till ansjovis eller till sardeller och tonfisk,
såsom exempelvis vanlig saltad sill. Uppenbart är emellertid, att taxan
icke kan afse annat, än att sådan saltad eller inlagd fisk skall vara tull¬
fri; och hafva i öfverensstämmelse härmed ifrågavarande rubriker i
förslaget erhållit erforderligen ändrad redaktion.
I fråga om ostron företer förslaget icke annan olikhet med den
nuvarande taxan, än att uttrycket »kärlens vikt inberäknad» utbytts
mot »emballagets vikt inberäknad». Denna senare formulering bär an¬
setts lämpligare därför, att ostron stundom inkomma förpackade i t. ex.
lådor.
1 fråga, om kräftdjur innehåller tulltaxan särskilda bestämmelser
endast hvad angår kräftor och hummer. För öfriga slag saknas uttryck¬
liga föreskrifter; desamma torde dock, i den män de varit föremål för
import, hafva i likhet med kräftor och hummer åtnjutit tullfrihet. I
förslaget fastslås tullfriheten uttryckligen likasom ock hittills tillämpad
praxis i fråga om tullfrihet för kokta kräftdjur. I rubriken hafva slutligen
upptagits de jämväl för närvarande tullfria slagen af musslor, d. v. s.
alla andra slag än ostron.
Angående döda, icke ätbara djur finnes i gällande taxa icke någon
bestämmelse. Uppstoppade eller annorledes konserverade lära de antingen
hafva inkommit tullfria såsom naturalier till vetenskapliga samlingar
eller ock, i händelse de icke varit afsedda för sådant ändamål, dragit
tull med 15 procent af värdet såsom hänförliga till taxans sista rubrik.
Oafsedt syftet med införseln torde sistberörda, skäligen obetydliga im¬
portartikel, likasom döda, icke ätbara djur i allmänhet, böra åtnjuta
tullfrihet, hvarom i ifrågavarande rubrik införts bestämmelse med tillägg,
betingadt af anmärkningen under rubrikerna för prydnadsfjädrar.
Fisk.
N:r 62—64.
Ostron.
N:r 65.
Kräftdjur etc.
N:r 66.
Döda djur etc.
N:r 67.
350
Tagel etc.
N:r69och70
Fjäder.
N:r 71 och 72.
Tarmar etc.
N:r 73.
Af djurhår hafva i denna afdelning' upptagits endast tagel och borst.
’ 1 en till kommittén ingifven framställning har föreslagits, att olika slag
af tagel, såsom hästsvans- och hästmantagel samt ox- eller kosvanstagel
måtte, enär de betingade olika pris, i taxan specificeras och åsättas olika
tullsatser. Enligt hvad kommittén inhämtat, är det emellertid af tull¬
tekniska. skäl omöjligt att vid tullbehandlingen göra åtskillnad på olika
slag af tagel, hvadan redan af denna anledning någon sådan upp¬
delning icke lärer kunna ifrågakomma. Men härtill kommer, att tullen
å tagel så nyligen som år 1907 varit föremål för riksdagens pröfning,
och har jämväl på grund häraf någon ändring af gällande bestämmelser
icke synts böra nu vidtagas. 1 förslaget hafva särskild! omnämnts ett
par slag af bearbetningar af tagel, hvilka enligt uttrycklig föreskrift i
taxan eller vedertagen praxis äfven nu hänföras till beredd eller bearbe¬
tad! tagel.
I fråga om fjäder, annan än sådan som är hänförlig till prydnads-
fjädrar, upptager kommitténs förslag i likhet med gällande taxa tull¬
frihet för ospritad och en tullsats af 20 öre per kilogram för spritad,
hvarjämte, likaledes i öfverensstämmelse med nuvarande taxa, dun lik¬
ställts med spritad tjäder.
I eu inkommen framställning har ifrågasatts att i taxan göra åt¬
skillnad mellan orensad och rensad fjäder i stället för mellan ospritad
och spritad, äfvensom att taxans bestämmelser för denna artikel skulle
ytterligare specialiseras. Den sålunda ifrågasatta åtskillnaden mellan
orensad och rensad fjäder förefanns i den äldre tyska tariffen men fick
vid upprättandet af 1902 års tariff bortfalla, bland annat därför, att
densamma beredt allt för störa svårigheter vid tullbehandlingen. Med
hänsyn härtill torde det icke vara lämpligt att nu införa denna åtskillnad
hos oss. Och då ifrågasatt ytterligare specialisering icke torde böra få
medföra inskränkning i den nu gällande tullfriheten, lärer en sådan
åtgärd sakna afl betydelse. Importen af spritad fjäder och dun är
nämligen så obetydlig, att någon uppdelning däraf ej torde åsyftas.
De artiklar, som i förslaget upptagits under denna rubrik, hafva
hittills hänförts till taxerubriken för ej specificerade råämnen och sålunda
åtnjutit tullfrihet. Någon förändring i sistberörda hänseende har ej
ifrågasatts; men vid taxans förändrade uppställning hafva de ansetts
böra i denna afdelning specificeras.
351
1 El. Alster af åkerbruk, kvarnimlustri, trädgårdsskötsel in. in.
A. Spannmål och skidfrukter m. m.
I fråga om eif' särskilda rubrikerna för spannmål är endast föl¬
jande att anföra.
I rubriken för hafre och vicker hafva upptagits jämväl gråärter
eller sandärter. Gråärtväxten, hvaraf en bladrikare art benämnes pelusker,
odlas nästan uteslutande som grönfoderväxt, oftast i blandning med
vicker, och fröet af densamma användes — stundom tillsammans med
andra baljväxters frön — till kreatursfoder. Till människoföda lämpa
sig gråärter föga på grund af sin beska smak. Då sålunda dessa ärter
icke hafva nämnvärd användning annat än som kreatursföda eller ock
till utsäde för grönfoder, har kommittén funnit det vara riktigast, att
de, på sätt i praxis äger rum, i tullbehandlingshänseende likställas med
vicker.
Till kommittén hafva gjorts åtskilliga framställningar, afseende
höjning af tullen å malt. Kommittén har emellertid, på sätt af förslaget
framgår, icke velat förorda ökning af denna tull; och hafva härvid
nedan angifna skäl varit för kommittén bestämmande.
Till eu början framgår af den officiella statistiken, att införseln
af malt är ganska obetydlig i jämförelse med den inhemska tillverk¬
ningen af varan. Under femårsperioden 1901—05 utgjorde maltpro¬
duktionen i medeltal 47,921,912 kilogram per år, hvaremot den årliga
införseln under samma tid uppgick till i genomsnitt blott 2,833,702
kilogram, och importen har sedermera sjunkit, så att den år 1907 be¬
löpte sig till allenast 929,937 kilogram. Vidare har för kommittén blifvit
upplyst, att, såsom af ofvanstående siffror ock bestyrkes, de inhemska
bryggerierna företrädesvis använda svenskt malt och att införsel äger
rum blott då dylikt malt icke är af beskaffenhet att gifva brygden
lämplig färg utan för detta ändamål kräfves uppblandning med annat
malt. Det införda maltet tages så godt som uteslutande från Böhmen
eller Mähren, och importen lärer icke med fördel kunna ersättas af in¬
försel från nämnda länder af korn till maltberedning, enär kornet på
grund af sin starka groningsenergi lätt tager skada under transporten
och blir mindre lämpligt att mältas. Slutligen har en för kommittén
Spannmål.
N:r 74-79.
N:r 75.
N:r 76.
352
N:r 79.
Ris.
N:r 80.
Gryn etc,
Nt 82.
Stärkelse,
N:r B3.
företedd utredning rörande maltprisen under åren 1898—1908 visat, att
prisen vant växlande å såväl svensk som utländsk vara, för den förra
mellan 22 kronor 50 öre och 26 kronor samt för den senare mellan
25 kronor och omkring 30 kronor, allt per 100 kilogram räknadt, men
att under hvart och ett af berörda år lägsta priset å utländskt malt alltid
stått högre än högsta priset å svenskt malt, hvilken prisskillnad växlat
mellan 1 krona och 5 kronor per 100 kilogram. Genom hvad sålunda
blifvit ut m! I, har kommittén bibragts den öfver ty gelsen, att en höjd
tull å malt icke skulle lända den inhemska malttillverkningen eller korn¬
odlingen till nytta utan allenast verka som (in beskattning a bryggeri-
näringen.
I rubriken n:r 79 har jämte mjöl och gryn, alla slag, af spannmål
jämväl upptagits mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, ej till annan
rubrik hänförligt, hvilken artikel äfven nu drager samma tull som mjöl
af spannmål.
I stället för den nu i taxan förekommande rubriken »Ris, oska-
ladt eller Paddy» upptager förslaget »Ris oskaladt, eller blott befriad t
från ytterskalef». Med denna förändrade affattning afses att fastslå
nuvarande praxis, enligt hvilken såsom ris tullbehandlas, utom den
oskalade produkten, jämväl den vara, som befriats från ytterskalef, men
hvarå innerskalet eller den s. k. silfverhinnan kvarsitter. Ris, från
hvilket silfverhinnan helt eller delvis afhigsnats, bör däremot hänföras
till risgryn, enär silfverhinnans aflägsnande — medelst slipning — utgör
det väsentliga i beredningen af risgryn. Enligt den tyska tullagstift¬
ningen dragés på liknande sätt gränsen mellan polera dt och opoleradt ris.
Enligt vedertagen praxis hänföras makaroner och vermiceller till
gryn, andra slag. Då förevarande rubrik i förslaget motsvarar taxans
rubrik för gryn, andra slag, och då det synes lämpligt, att makaroner
och vermiceller fortfarande tullbehandlas såsom gryn af detta slag, hafva
dessa jämförelsevis betydande artiklar ansetts böra här särskild t om¬
nämnas, så mycket mera som de icke äro egentliga gryn. För samtliga
till rubriken hänförliga artiklar hafva likartade emballagebestämmelser,
som redan nu gälla i fråga om stärkelse, ansetts böra i förslaget upp¬
tagas.
Den nuvarande lydelsen af rubriken för stärkelse har synts mindre
lämplig, då stärkelse af andra än vegetabiliska ämnen icke lärer finnas,
35S
hvarjemte angifvandet af vissa slag af stärkelse ansetts öfverflödigt, och
liar därför i förslaget användts uttrycket »stärkelse, alla slag».
Maisena (mjöl af majsstärkelse), om hvilken artikel taxan nu stad¬
gar, att den skall tullbehandlas såsom stärkelse, innefattas tydligen lika
väl som annat stärkelsemjöl under nu ifrågavarande rubrik.
Hos kommittén har hemställts dels om höjande af tullen å timotej- Frö.
frö dels ock om åsättande af tull å andra slag af gräsfrö samt å klöfver- N:r 85~89-
frö. Såsom af förslaget framgår, har kommittén dock icke ansett sig
kunna biträda dessa framställningar. Kommittén har visserligen icke
förbisett, att det, särskildt med hänsyn därtill, att svenskt frö som ut¬
säde i allmänhet gifver bättre skörd än importeradt sådant, vore för¬
månligt, om landets behof af klöfver- och gräsfrö kunde fyllas af in¬
hemsk vara. Då emellertid de upplysningar, kommittén inhämtat, gifva
vid handen, såväl att någon möjlighet icke för närvarande finnes att
erhålla tillräckligt med frö inom landet som ock att allt det svenska
frö, som utsläppes på den inhemska marknaden, med lätthet vinner
afsättning på grund af sin goda beskaffenhet, oaktadt detsamma van¬
ligen betingar dubbelt så högt pris som utländsk vara, synas öfver¬
vägande skäl tala för att icke vidtaga ändring i nuvarande bestämmelser.
I rubriken n:r 89 har inryckts artikeln fröstoft eller sporer, hvarmed
särskildt afsetts den jämväl nu tullfria artikeln nikt, som utgöres af
fröstoft från en art Lyeopodium.
I gällande taxa stadgas tullfrihet för gräsrep, under det att trän- Gräs, trän-
sadt gräs är åsatt tull med 7 öre per kilogram. Då emellertid gräsrep, som g*0-
för öfrigt är en obetydlig importartikel, endast utgör ett särskildt slag
af tränsadt gräs, har artikeln i fråga ansetts böra tullbehandlas lika
med annat tränsadt gräs och fördenskull icke blifvit särskildt omnämnd.
För färgadt gräs är för närvarande bestämd samma tullsats, 7 öre
per kilogram, som för tränsadt eller upprispadt. Kommittén har ansett
färgadt gräs böra tullbeläggas allenast för så vidt det är afsedt till
prydnad. I den mån, det har praktisk användning, torde det vara af¬
sedt till råmaterial inom industrien och lämpligen kunna lämnas tull-
Iritt. I förstnämnda fall har det synts böra, jämte för prydnad sändamål
annorlunda prepareradt gräs, sammanföras med blad, som äro till prydnad
användbara; i det senare fallet åter skulle detsamma enligt förslaget
komma att hänföras till gräs, ej särskildt nämndt (rubr. n:r 90).
Hvad i öfrigt angår kommitténs förslag till lydelse af rubriken n:r
91, afser det icke någon ändring af bestående tullförhållanden. Tagel -
45
354
Humle.
N:r 92.
Potatis.
N:r 93 -95.
surrogat och till stoppningsmaterial preparerad mossa skola nämligen
enligt gällande taxa tullbehandlas som tränsadt gräs, och gräs i förening
med annat hår än tagel lärer hänföras till tagelsurrogat.
Humle är enligt gällande tulltaxa belagd med en tull af 10 öre
per kilogram. För närvarande tages så godt som all inom landet an¬
vänd humle utifrån, särskild! från Bayern och Böhmen, och endast en
mycket ringa del af bryggeriernas behof af humle tillgodoses åt den
inhemska humleodlingen. Enligt uppgift användes svensk humle egent¬
ligen endast vid mindre svagdricksbryggerier.
Den nuvarande tullsatsen, hvilken är bunden genom tyska handels-
traktaten, är otvifvelaktigt ganska låg i förhållande till varuvärdet.
Medelpriset har nämligen uppgifvits utgöra 1 krona 75 öre a 2 kronor
per kilogram. I motiveringen till senaste tyska tulltarifförslaget upp-
gifves medelpriset för den till Tyskland införda humlen hafva utgjort
2 mark G0 pf. per kilogram. Att tullsatsen bör utan alltför känn¬
bar olägenhet för bryggeriindustrien kunna afsevärdt höjas, framgår
äfven af en jämförelse med tullsatserna å humle i våra grannländer,
hvilka belagt denna artikel med tull, Norge till belopp af 50 öre
(maximalsats 70 öre) och Danmark till belopp af 30 öre, allt per kilo¬
gram räknadt. Lägre än till sistnämnda belopp har kommittén ansett
tullsatsen icke böra sättas.
Denna tullförhöjning torde äfven vara ägnad att främja den
inhemska humleodlingen. På senare tid hafva nämligen försök inom
landet gjorts att uppdrifva denna odling, och dessa försök, som lära
gifvit vid handen, att svensk jordmån väl lämpar sig för humleodling,
skola ock hafva lämnat ett godt resultat. Enligt hvad för kommittén
uppgifvits, komma dessa försök att fortsättas i större utsträckning än
hittills. För att eu mera utvecklad humleodling skall kunna inom landet
motses, torde dock vara nödvändigt att genom en någorlunda effektiv-
tull stödja de igångsatta försöken.
Potatis, äfven krossad eller rifven, åtnjuter nu tullfrihet. Varan
belädes år 1888 med eu tull af 50 öre per 100 kilogram, hvilken tull
emellertid borttogs redan år 1892. Sedermera har frågan om åter¬
införande af tull å potatis varit föremål för riksdagens pröfning vid
flera tillfällen, senast år 1902, men förslagen hafva icke blifvit af riks¬
dagen godkända.
I åtskilliga till kommittén gjorda framställningar hafva nu yrkandena
om åsättande af tull å potatis återupptagits, hvarvid dels förordats tull
355
å all potatis dels ock föreslagits, att färsk potatis måtte under viss del
af året beläggas med införselafgift.
Det liufvudsakliga skäl, som föranledde potatistullens borttagande
och som sedermera med framgång anförts mot tullens återinförande,
liar varit potatisens betydelse såsom näringsmedel särskildt för de
mindre bemedlade. Detta skäl har äfven kommittén funnit tungt
vägande. . Härtill kommer, att det synts kommittén, som om tullskydd
för potatisodlingen i allmänhet icke vore af verkligt behof påkalladt,
dd den potatis, som under senare tid införts, till allra största delen
lärer användts för industriellt ändamål och minskning i denna import
— i den män användning af inhemsk råvara anses böra, främjas —
torde kunna vinnas på annan väg.
Från att under tioårsperioden 1888—97 icke hafva under något
år uppgått till mera än omkring 8,000 ton steg potatisinförseln under
följande femårsperiod till i årligt medeltal ungefär 70,000 ton för att
under perioden 1903—07 åter nedgå till i årligt medeltal omkring
23,000 ton. Dessa siffror, sammanställda med eu till Kungl. Maj-t
under år 1903 ingifven, af särskilda kommitterade för landets brännvins-
brännerier, stärkelsefabrikanter och potatisodlare undertecknad fram¬
ställning om framläggande af förslag till lagbestämmelser, afsedda att
gifva ett verksamt skydd åt den inhemska potatisodlingen och på den¬
samma grundade industrier, särskildt stärkelsefabrikationen — hvilken
framställning blifvit genom nådig remiss den 7 februari 1908 öfver-
lämnad till kommittén för att tagas i öfvervägande vid fullgörande af
det kommittén lämnade uppdrag — gifva tydligt nog stöd för nyss
uttalade uppfattning angående den importerade potatisens liufvudsakliga
användning. Denna uppfattning vinner ock bekräftelse af det för¬
hållande, att den betydande nedgången i importen, som inträdde med
år 1903, sammanfaller med ikraftträdandet af den vid samma års riksdag-
beslutade högre skatten för brännvin, tillverkadt af utländsk potatis.
Med ganska stor visshet torde äfven kunna antagas, att, om man från¬
ser den införda tidiga tyska potatisen, återstoden af importen till en
väsentlig del utgöres af potatis, som förarbetas till stärkelse. Också har
1907 års riksdag i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit om utarbetande
och framläggande för 1908 års riksdag af förslag till bestämmelser om
skatt å fin stärkelse, tillverkad af majs eller utländsk potatis.
Då det förslag, som med anledning däraf förelädes sistnämnda
års riksdag och jämväl af densamma antogs, inskränkts till att afse
allenast majsstärkelse, hade detta, såsom af den kungl. propositionen i
356
ämnet framgår, sin grund däri, att bestämmelserna i den år 1906 af-
slutade handelstraktaten med Tyska riket hindrade antagande af mot¬
svarande bestämmelser för potatisstärkelse.
Vid en jämförelse mellan importen och landets egen skörd al
potatis framstår ock den förra såsom numera af icke allt för stor be¬
tydenhet. Enligt den officiella statistiken utgjorde den årliga införseln
af potatis under femårsperioden 1901—05 i medeltal . 49,609 ton,
under det att landets potatisskörd under samma tid uppgick till 19,327,126
hektoliter per år, motsvarande — med en antagen medelvikt af 66
kilogram per hektoliter — i rundt tal 1,276,000 ton.
Hvad sålunda förekommit synes gifva vid handen, att det i ofvan-
berörda framställning uttalade önskemål bör, i den mån det icke redan
rönt tillmötesgående, kunna efter tyska traktatens utlöpande ytterligare
tillgodoses, på sätt riksdagen ifrågasatt, genom särskild beskattning al
den färdiga produkten i stärkelse!abrilcerna och icke genom en råvaran
åsatt tull, som skulle drabba äfven för omedelbar konsumtion afsedd
potatis. _ ,.0 „ ....
Ehuruväl sålunda kommittén icke velat föreslå, att tull asättes all
potatis, har kommittén dock funnit sig oförhindrad °att förorda en tull
för färsk potatis, som införes under den del af året, då den färska
potatisen i öfvervägande grad har karaktären af en öfverflödsartikel.
En dylik tull vore dessutom ägnad att främja den inhemska trädgårds¬
odlingen, äfven den, som drifves i mindre skala. För att tullsatsen
skall i detta afseende kunna medföra någon verkan, synes den icke
höra sättas lägre än 2 kronor 50 öre per 100 kilogram; och tiden,
hvarunder densamma skall gälla, torde kunna bestämmas lika som för
denna säsongtull i Tyskland eller från och med den 15 februari till
och med den 31 juli.
Skuren och'torkad potatis, som nu hänföres till varor, ej specih-
cerade, arbetade, med tull af 15 procent af värdet, är föremål för
en afse värd import från Tyskland och har användning företrädesvis till
skeppsproviant. Vid tullsatsens omsättande till vikttull har denna med
hänsyn till beskaffenheten af och kostnaden för den beredning, varan
undergått, ansetts icke behöfva sättas högre, än som motsvarar 10
procent af värdet eller, då detta lärer utgöra 50 kronor per 100 kilogram,
5 kronor för samma myckenhet.
Krossad eller rifven potatis lärer ej vara föremål för import,
hvadan särskild taxebestämmelse angående dylik vara icke ansetts
erforderlig.
357
Beträffande hvitbetor har kommittén icke föreslagit annan ändring,
än att i öfverrubriken upptagits ordet sockerbetor för att tydligt utmärka,
att här afses endast dylika betor och att sålunda hvita foderbetor icke
böra tullbehandlas efter förevarande rubriker.
Genom att i rubriken upptaga bestämningen »äfven torkad» har
kommittén afsett att få nu gällande praxis i fråga om tullbehandlingen
af torkad cikorierot fastslagen.
Samtliga till förevarande rubriker hänförliga varor tullbehandlas
som ej specificerade ätbara rötter och åtnjuta sålunda tullfrihet.
I kommittén tillhandakomma framställningar har framhållits, huru¬
som den inhemska trädgårdsodlingen, särskildt odlingen af köksväxter,
ganska kännbart berördes af den utländska konkurrensen. Vissa af dess
alster vore tullfria; andra visserligen belagda med tull, men till otill¬
räckligt belopp. Vid öfvervägande af hvilka förändrade taxebestämmel-
ser här kunde anses erforderliga, borde särskild hänsyn tagas till de höga
arbetslönerna här i landet, likasom ock till stegrade pris å gödnings¬
ämnen samt till de för afsättning af utlandets alster gynnsamma fraktför¬
hållandena, hvaröfver särskildt trädgårdsodlare i södra Sverige klagat.
Genom den enstämmighet, hvarmed krafvet på ett bättre skydd
för trädgårdsskötseln blifvit till kommittén framfördt från denna närings
representanter, och medelst de upplysningar, kommittén dessutom varit
i tillfälle att i denna fråga inhämta, har kommittén öfvertygats om be¬
hof vet af någon ändring i hithörande bestämmelser. Kommittén håller
ock före, att lämpligt afvägda tullsatser för trädgårdsprodukter icke
behöfva nämnvärdt fördyra sådana trädgårdsalster, som äro föremål för
större konsumtion.
Hvad nu närmast beträffar ätbara rötter, har kommittén funnit eu
uppdelning af den nuvarande rubriken för ej specificerade sådana rötter
erforderlig. Till en början har sålunda för pepparrot xxpptagits särskild
tullsats. Denna artikel, hvarå priset på olika jxlatser och under olika
årstider växlar mellan 40 öre och 1 krona per kilogram, är enligt upp¬
gift föremål för stor import till vissa delar af landet. Pepparrots-
odlingen är emellertid för vårt land särdeles naturlig, och med stöd af
lämpligt skydd borde den kunna fylla landets behof af varan. För
detta ändamål har kommittén funnit en tull af 20 öre per kilogram
lämplig. I fråga om andra ätbara, ej särskildt nämnda rötter har gjorts
åtskillnad mellan rötter med blast och sådana utan blast. Det först¬
nämnda slaget, för hvilket en tull af 20 öre per kilogram föreslagits,
Hvitbetor.
N:r96 och 97.
Cikorierot.
N:r 98.
Rötter, etc.
N:r 99-102.
358
omfattar, förutom de tidiga rädisorna, hufvudsakligen, morötter och
palsternacka-, hvilka under årets första månader äro föremål för en ej
obetydlig import. Den kvarsittande blasten hindrar de oftast späda
rötterna att alltför fort skrumpna. Priset å morötter och palsternackor
är under denna årstid ganska högt, och den föreslagna tullen lärer för¬
de konsumenter, hos hvilka varan kan beräknas finna afsättning, icke
verka afsevärdt betungande. Hvad angår rötter utan blast har för
skurna och torkade sådana, hvilken artikel införes företrädesvis från
Tyskland och uppgifvits betinga ett medelpris af omkring 67 kronor
per 100 kilogram, upptagits en tull af 20 öre per kilogram och för
färska rötter, som i vikt betydligt öfverstiga de torkade, föreslagits
hälften så hög tull eller 10 öre per kilogram.
De billigaste slagen af rötter, såsom kålrötter m. fl., äro icke
föremål för import, hvadan den nu föreslagna tullen icke kan komma
att inverka på priset å dessa, särskild! för de mindre bemedlade klasserna
ej oviktiga konsumtionsartiklar.
B. Frukter, bär, grönsaker och lefvande växter m. m.
Beträffande ifrågavarande grupp, som omfattar flertalet trädgårds-
alster äfvensom närstående produkter, såsom olika slag af sy dfrukter,
företer kommitténs förslag i formellt afseende afvikelse från motsvarande
bestämmelser i gällande taxa dels därutinnan, att å ena sidan träd¬
frukter och bär samt å andra sidan köksväxter, hvartill äfven räknas
sådana frukter som meloner och gurkor, upptagits under skilda öfver-
rubriker, dels ock så till vida som under de olika öfverrubrikerna inryckts
åtskilliga dithörande artiklar, som nu äro på skilda ställen i taxan
specificerade. Öfriga formella olikheter mellan gällande och nu före¬
slagna bestämmelser framgå, i den mån de ansetts behöfva särskildt
omnämnas, af hvad här nedan anföres. I fråga om åsättande af
tull å de till gruppen hörande ätbara varor hafva motsatta intressen
funnit uttryck i de till kommittén inkomna framställningar, i det att den
inhemska trädgårdsskötselns målsmän påyrkat ett kraftigt skydd för sin
näring, under del att representanter för den vegetarianska rörelsen
hemställt om tullfrihet i största möjliga utsträckning för här upptagna,
till människoföda tjänliga alster. Kommittén har ansett sistberörda in¬
tresse icke böra få utgöra hinder för beredande af erforderligt skydd åt
den inhemska trädgårdsodlingen; och synes det så mycket mera påkalladt
359
att söka främja denna näring, som densamma, särskild t livad angår fram¬
bringande af nu ifrågavarande alster, kan i stor utsträckning bedrifvas
af landets småbrukare. I den mån krafvet på tullfrihet afser sydfrukter,
blir frågan af hufvudsakligen statsfinansiell innebörd, och kan kommittén
alltså med afseende å framställningarna i denna del inskränka sig till
att hänvisa till hvad i den allmänna motiveringen anförts angående de
s. k. finanstullarna.
De rubriker i gällande taxa, som handla om e j specificerade frukter, Frukter och
bär och grönsaker äro af följande lydelse: N-r jj^g)(7
Frukter, Bär och Grönsaker, ej specificerade:
friska ..................................................................... 1 kilogram —: 10
inlagda i brännvin eller ättika, kärlens vikt 1 :» —: 50
torkade eller saltade .......................................... 1 » —: 25
syltade: hänföras under Konfityrer.
Med friska eller, som de lämpligare torde böra benämnas, färska N:r 105—107
trädfrukter och bär, hafva i öfverensstämmelse med gängse praxis lik¬
ställts frukter och bär, som enbart kokats, äfvensom sådana, som krossats
eller eljest sönderdelats.
Då gällande tull för färska frukter och bär visat sig otillräcklig
såsom skydd mot en tidtals synnerligen skarp utländsk konkurrens, har
kommittén ansett fog förefinnas för en tullförhöjning, hvilken emeller¬
tid, i betraktande af den stora förbrukningen af färsk frukt och denna
varas karaktär af en allmänt mycket uppskattad förbrukningsartikel, bör
begränsas så, att den icke i händelse af dåliga fruktår kännes allt för
besvärande. Kommittén, som med hänsyn till sistberörda förhållande
icke kunnat fästa afseende vid ett från flera håll framställ dt förslag om
en tull af 25 öre per kilogram, har ansett det nödiga skyddet kunna vinnas
med eu. tullsats af 15 öre. Under denna tullsats, som alltså i förslaget
upptagits för färska frukter och bär, andra slag, falla visserligen ej
blott inhemska fruktsorter, utan äfven de utländska, som ej särskildt
specificerats; men oafsedt att ingen af dem är någon ur importsynpunkt
afsevärd artikel, torde de i allmänhet utgöras af sådan bordsfrukt, för
hvilken den föreslagna tullsatsen snarare torde vara för låg än för hög.
För apelsiner, citroner, pomeranser och vindrufvor, hvilka artiklar äro
i gällande taxa specificerade, likasom för bananer hafva nuvarande tull¬
satser bibehållits. Jordgubbar åter, hvilka nu draga tull med 10 öre per
360
kilogram, hafva ansetts kunna likställas med vindrufvor och sålunda åsättas
en tull af 50 öre per kilogram, hvilken tullsats funnits lämplig såsom
skydd för den inhemska odlingen af tidiga jordgubbar. Då dessa bär äro
föremål för import endast under den del af året, då de betinga ett
synnerligen högt pris, och då de sålunda äro att betrakta som en ren
öfverflödsartikel, hafva desamma ansetts utan olägenhet kunna draga
den sålunda föreslagna förhöjda tullen.
Under afdelningen för närings- och njutningsmedel återfinnas
sådana frukter och bär, som äro till kryddor hänförliga. Däremot falla
under förslagets rubrik n:r 107 de nu tullfria artiklarna enbär och en¬
bärsmos. Någon betänklighet mot tull å dessa artiklar lärer så mycket
mindre kunna förutsättas, som något egentligt skäl icke torde kunna
anföras för att enbär, hvilka ymnigt förekomma inom landet, eller af
dessa bär beredd mos skola intaga eu undantagsställning i förhållande
till andra skogsbär och annat bärmos.
N:r 108. Kungl. Maj:t har jämlikt beslut den 6 mars 1908 uppdragit åt
kommittén att vid fullgörande af det kommittén lämnade uppdrag jäm¬
väl taga i öfvervägande riksdagens skrifvelse till Konungen den 21
februari samma år i anledning af väckt motion om nedsättning af tullen
å s. k. »chopped äpples».
Riksdagens ifrågavarande skrifvelse är af följande lydelse:
»Inom Riksdagen har enskild motionär hemställt, att tullen å s. k.
chopped äpples, importerade från Nordamerika, måtte bestämmas till 4
öre för kilogram.
Enligt upplysningar, meddelade af en härvarande importör, aktie¬
bolaget Pomril, utgör »chopped äpples» tredje produkten af Baldwins-
äpplen. Första produkten utgöres af äpplen, plockade från träden, och
hvilka säljas friska. Andra produkten är nedfallna äpplen, något stötta,
hvilka användas till s. k. ringäpplen, och tredje produkten äpplen, som
äro sämre än de föregående. Dessa skäras i bitar med skal, kärnhus och
stjälk, hvarefter de torkas och säljas under namn af »chopped äpples».
Riksdagen finner visserligen ifrågavarande framställning vara värd
beaktande, men anser likväl i sakens nuvarande outredda skick frågan
om en tullnedsättning, på sätt af motionären blifvit ifrågasatt, icke mogen
till afgörande.
Den svenska trädgårdsodlingen befinner sig i ständigt framåtgående
och vid sådant förhållande synas åtgärder böra undvikas, hvilka kunde
komma att inverka menligt på denna näring. Den möjligheten är näm¬
ligen icke utesluten, att äfven inhemsk frukt skulle kunna komma till
361
användning vid tillverkning af vare sig pomril eller andra af samma
råämne framställda, likartade drycker. Enligt upplysningar från landt-
bruksakademien, lär afsikten vara att inom den närmaste framtiden an¬
skaffa och vid akademiens experimentalfält invid hufvudstaden uppsätta
en maskin för torkning af äpplen, afsedda att användas vid här ifråga¬
varande tillverkning.
Vidare synes det med hänsyn till den betydande införseln af
torkad frukt från utlandet (företrädesvis Nordamerika och Tyskland)
vara nödigt att, innan tullnedsättning vidtages, förvissa sig’ om att den
särskilda vara, om hvilken här är fråga, kan bestämdt särskiljas från
annan frukt, särskildt sådan, som är afsedd för matlagning. Och ut¬
redning i detta hänseende torde lämpligen kunna anförtros åt den nu
arbetande kommittén för revision af gällande tulltaxa. Under tiden lärer
man ock hafva vunnit erfarenhet, huru här ofvan omförmälda försök
med torkning af frukt utfallit.
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att Eders
Kungi. Magt täcktes låta verkställa utredning angående tullsatsen för
här ifrågavarande artikel samt därefter till Riksdagen göra den fram¬
ställning i ämnet, hvartill utredningen må föranleda.»
Beträffande de försök med torkning åt frukt, hvilka anställts vid
landtbruksakademiens experimentalfält, har, på kommitténs begäran,
föreståndaren för akademiens trädgårdsafdelning och trädgårdsskola af-
lämnat en den 23 oktober 1908 dagtecknad redogörelse, hvarur må an¬
föras, att försöken, som ägt rum i ett efter amerikansk modell upp-
fördt torkhus, icke vore vid nämnda tidpunkt fullt afslutade, hvarför
fullständiga sifferuppgifter icke kunde erhållas. Emellertid upplystes,
att under tiden 25 augusti—7 september vid verkställd torkning åt
sommarfrukt för erhållande af chopped äpples erhållits af 1,292 kilo¬
gram rå frukt 214 kilogram torkad åt 18.3 procents fuktighetsgrad eller i
medeltal 1 kilogram torkad af 6 kilogram rå frukt. Resultaten af tork¬
ningen af vinterfrukt vore ännu icke kända men syntes säkerligen ställa
sig något gynnsammare. Endast fallfrukt af mindre värde hade an-
vändts vid dessa försök. För torkning af 100 kilogram chopped äpples
hade i medeltal åtgått 66 kilogram krossad koks. Med de nuvarande
torkningsanordningarna erhölles omkring 50 kilogram chopped äpples
per dygn, men genom lämpliga förändringar å torkugnen syntes tork-
ningsresultatet lätt kunna uppbringas till det dubbla. Arbetskostnaderna
för 100 kilogram chopped äpples beräknades med nuvarande torknings-
anordningar och med rådande arbetspris till 6 kronor, men kunde helt
säkert betydligt nedbringas. Bränsle- och arbetskostnaderna för tork-
46
362
ning åt 100 kilogram chopped äpples syntes sålunda i rundt tal kunna
beräknas till 8 kronor per 100 kilogram eller 8 öre per kilogram, hvar¬
till komme ränta och amortering å anläggningskostnaderna. Efter ett
pris af 50 öre per kilogram å chopped äpples, hvilket pris syntes kunna
beräknas i betraktande af att fuktighets halten vore lägre än hos den
amerikanska varan, skulle alltså fruktodlarna erhålla bortåt 42 öre per
kilogram för den torkade varan eller omkring 7 öre per kilogram för
den råa frukten. Från sistnämnda belopp måste emellertid dragas kost¬
naden för transport af den råa frukten till torkhuset, hvadan fruktodlaren
i bästa fall kunde räkna med en behållning af 6 öre per kilogram
rå frukt.
Från aktiebolaget Pomril, som torde utgöra en af de största
konsumenterna af chopped äpples, har kommittén fått emottaga en
framställning, däri bolaget, under yrkande om nedsättning af tullen
å nämnda vara till det inom riksdagen ifrågasatta beloppet af 4 öre
per kilogram, anfört, bland annat, att under den tid, bolaget varit i verk¬
samhet, hade gällande höga tullsats för torkad frukt verkat hämmande
på företagets sunda utveckling. Bolaget hade nämligen från början för
att göra pomril till en verklig folkdryck satt priset så lågt som till 12
öre per halfflaska vid partiförsäljning och 13 öre vid minutförsäljning.
Det hade emellertid visat sig, att detta pris vore ruinerande för bolagets
ekonomi, och under år 1908 hade priset böjts med y3 öre per flaska,
hvilken prisförhöjning dock stött på starkt motstånd hos konsumenterna.
I bolagets skrifvelse har vidare framhållits, att bolaget föredroge att
i sin fabrikation använda svensk frukt, i den mån tillgången däraf
gjorde det möjligt, men det vore ej troligt, att den behöfliga mängden
af chopped äpples kunde frambringas inom landet, isynnerhet under
dåliga fruktår och med hänsyn därtill, att chopped äpples, som vore
äldre än ett år, vore odugliga för tillverkning af pomril och liknande
drycker. Det vore därför orättvist att åsätta ett oumbärligt råmaterial
eu abnormt hög tull.
Enligt hvad för kommittén blifvit upplyst, utgör medelpriset
å amerikanska chopped äpples 20 å 25 öre per kilogram oförtullad
vara. Vidare har inhämtats, att af 1 kilogram chopped äpples kan till¬
verkas 10 å 12 halfflaskor pomril.
Vid denna frågas bedömande har man visserligen att taga hänsyn
till läskedryckstillverkningens behof af billig råvara men också, såsom
i riksdagens skrifvelse framhålles, till de ansatser, som inom landet
förekommit att tillvarataga frukten medelst torkning.
T förstnämnda hänseende torde vara nog att anföra, hurusom de
863
upplysningar, som meddelats om varans pris, lära få anses påkalla eu
nedsättning af den nuvarande tullsatsen. Hvad åter fruktodlingens in¬
tresse beträffar, måste det för denna vara af vikt, att fallfrukt och annan
mindervärdig frukt kunna tillgodogöras och att de planer i detta syfte,
som börjat realiseras och enligt hvilka torkhus skulle uppföras på flera
ställen i landsorten, komma att fullföljas. Men för att så skall kunna
ske, lärer det vara nödvändigt, att priset på torkad frukt hålles så pass
högt, att det för fruktodlarna blir förenad! med någon vinst att till¬
varataga och torka eller till torkning afyttra frukt af nyssnämnda be¬
skaffenhet. Äfven om den beräkning i berörda afseende, som finnes
ofvan anförd, icke får tillmätas större betydelse på grund af den jäm¬
förelsevis ringa erfarenhet, hvarpå den grundar sig, torde den dock
visa, att om skyddet för torkningen skulle, på sätt ifrågasatt blifvit,
reduceras till 4 öre per kilogram, det vore osannolikt, att något till¬
varatagande af frukt inom landet för torkning kunde motses. För ett
framgångsrikt tillvaratagande af frukt på nämnda sätt synes emellertid
icke vara erforderligt att bibehålla nu gällande tullskydd oförändradt;
och nyssnämnda beräkning gifver ej heller stöd för ett sådant antagande.
Nödig försiktighet synes i hvarje fall fordra, att tullen icke sättes lägre
än till 15 öre per kilogram. Fn ytterligare nedsättning skulle för öfrigt
sannolikt icke för konsumenterna af ifrågavarande läskedrycker medföra
lägre pris än som kan motses redan vid en tullsats af 15 öre.
Såsom i riksdagens skrifvelse omförmäles, utgöras chopped äpples
af äpplen, som — utan att skal och kärnhus aflägsnats — skurits i bitar
och torkats. Den omständigheten, att skal och kärnhus icke bortrensats,
utgör ett karakteristiskt kännetecken ä varan i fråga och skiljer den
från annan torkad frukt. Med hänsyn härtill lära några svårigheter
vid tullbehandlingen icke möta. I anslutning till varans beskaffenhet
har en beskrifning å densamma upptagits i förslaget, hvarjämte till
säkerställande af tullen därå under samma rubrik äfven upptagits kärn¬
hus och skal af äpplen.
Dadlar, som nu draga tull med 50 öre per kilogram, hafva likställts N:r 109.
med öfriga i denna rubrik upptagna torkade frukter, enär enligt kom¬
mitténs förmenande intet skäl finnes att belägga dadlar med högre tull
än exempelvis fikon och sviskon. Ehuru torkade apelsin-, citron- och
pomeransskal icke äro frukter eller bär, halva de dock såsom dessa
produkter mycket närstående artiklar och, då de älven för närvarande
äro underkastade samma tullafgift som dessa, inrymts i förevarande
rubrik. Jämväl saltade dylika skal, i den mån de förekomma till in¬
försel, hafva synts böra hit hänföras.
364
N:r 113.
N:r 114.
Då hasselnötter, livilka för närvarande i likhet med nötter, alla
andra slag än kokos-, draga tull med 25 öre per kilogram, icke kunna
anses vara trädfrukter, har det befunnits nödigt att här särskildt nämna
denna artikel. Någon import af andra kastanjer än ätbara sådana torde
icke förekomma.
Tillsammans med mandel hafva upptagits aprikos-, persiko- och
sviskonkärnor, hvilka användas såsom surrogat för mandel. Enligt
bestämmelse i taxan tullbehandlas nu persikokärnor som mandel, hvar¬
emot aprikos- och sviskonkärnor enligt praxis draga 15 procents värde¬
tull, såsom varor, ej specificerade, arbetade. Vidare hafva i rubriken
inrymts dels hela nötkärnor, som nu draga samma tull som mandel eller
35 öre per kilogram, dels ock sönderskurna nötkärnor, hvarmed före¬
trädesvis afses utom s. k. arachidmandel jämväl en i konditorierna
använd vara, som består af kokosnötens sönderskurna, torkade fröhvit-
amne. Sistnämnda artikel äfvensom arachidmandel tullbehandlas nu
likaledes som varor, ej specificerade, arbetade, med en tull af 15 procent
af värdet.
N:r 115 och
116.
Med torkade frukter och bär, andra slag, ej särskildt nämnda,
hafva i öfverensstämmelse med gällande taxas bestämmelser likställts
saltade sådana artiklar. Hit bör äfven föras den i gällande taxa speci¬
ficerade artikeln torra pomeransblomknoppar.
För icke ätbara eller till prydnad användbara torkade eller saltade
frukter och bär, af hvilken artikel import förekommer för industriellt bruk,
har tullfrihet föreslagits. Sådana frukter och bär tullbehandlas nu i all¬
mänhet som ej specificerade råämnen och äro i så fall redan nu befriade
från tullafgift.
för ätbara torkade eller saltade frukter och bär utgör, såsom ofvan
nämnts, gällande tullsats 25 öre per kilogram.
Enligt hvad för kommittén uppgifvits, betinga de vanligaste slagen
af torkad frukt följande pris per kilogram, nämligen äpplen 72 till 90 öre,
päron 87 öre till 1 krona 36 öre, aprikoser 1 krona 84 öre till 2 kronor
24 öre, plommon 42 öre till 1 krona 10 öre och persikor 1 krona 6 öre
till 1 krona 40 öre.
Åt representanter för den inhemska trädgårdsodlingen har påyrkats
höjning af tullen a torkad frukt. Inom kommittén har varit ifrågasatt
att förorda ett dylikt förslag, men frågan härom har fått förfalla. Kom¬
mittén har nämligen icke kunnat undgå att finna, att nu utgående tull¬
afgift, såsom af de anförda prisuppgifterna framgår, är ganska hög.
365
En väsentlig del af importen utgöres af de från Nordamerika införda
s. k. ringäpplena, som betinga ett jämförelsevis lågt pris.
Af saltade frukter finnas i gällande taxa särskild! upptagna oliver
med en tullsats af 50 öre per kilogram. Som emellertid denna artikel
— hvars pris kan enligt uppgift växla mellan något mer än 1 krona
och 2 kronor eller något häröfver per kilogram — icke är föremål för
någon större import, då t. ex. år 1907 infördes allenast 7,256 kilogram,
har ett specificerande af densamma icke ansetts erforderligt. Enligt
kommitténs förslag kommer således artikeln att falla under rubriken
n:r 115 och draga tull med endast 25 öre per kilogram. Då oliver
äro underkastade bruttoförtullning och ändring härutinnan icke synes
böra äga rum, har till nämnda rubrik fogars en anmärkning, innehållande
bestämmelse om dylik förtullning för saltade ätbara frukter och bär.
Den sålunda föreslagna ändringen är icke af någon praktisk betydelse,
då nämnvärd import af andra hithörande artiklar än oliver icke före¬
kommer.
För frukter och bär, inlagda i sprit eller ättika, eller syltade N:r 117.
hafva nu gällande taxebestämmelser bibehållits allenast med den modi¬
fikation, att de syltade varorna i förslaget sammanförts med de inlagda
och icke såsom i gällande taxa hänvisats till konfityrer, hvar] ände med
de i sprit eller ättika inlagda likställts de, som inkomma inlagda i olja,
såsom förhållandet kan vara med oliver.
I dessa rubriker hafva upptagits de köksväxter, som ej återfinnas Köksväxter,
under afd. TII A af förslaget. ' N:r ll8-‘23-
Meloner, gurkor och tomater äro föremål för rätt stor import N:r 118.
under vintern och de tidigare vårmånaderna, då de betinga ganska höga
pris, växlande mellan 2 och 3 kronor per kilogram; men samtidigt där¬
med att priset sjunker — sommartiden kan priset per kilogram nedgå
för meloner till' 75 öre, för gurkor till 30 öre och för tomater till 1
krona 50 öre eller lägre — afstanna!- införseln. Emellertid lärer den
inhemska odlingen af dessa alster vara så pass högt uppdrifven, att
den skulle, om den bereddes ökadt skydd, kunna i hufvudsak tillgodose
landets behof af nämnda artiklar äfven under den kallare årstiden. Eu
häraf betingad förhöjning af tullen till 20 öre per kilogram torde, i
den män den föranleder prisförhöjning, väsentligen drabba konsumenter,
som icke kunna däraf nämn värdi betungas.
366
N:r 119.
N:r 120.
N:r 121.
N:r 122.
N:r 123.
Den inhemska sparrisodlingen har enligt kommittén meddelade
upplysningar äfven med den tullsats af 30 öre per kilogram, som gällde
före den svensk-tyska handels- och sjöfartstraktaten, haft att utstå eu
afsevärd konkurrens från utlandet, särskild! från Tyskland. Då därtill
kommer, att priset å sparris är jämförelsevis högt, växlande mellan 6
kronor ocht 1 krona 50 öre per kilogram och varan sålunda synes
kunna bära en något förhöjd tull, har kommittén icke tvekat att för¬
orda en tullsats för sparris af 40 öre per kilogram.
Med hänsyn därtill, att afsevärd import förekommer af sådan lök,
som ej kan med fördel odlas inom landet, har kommittén icke ansett
sig kunna tillmötesgå framställda kraf på förhöjning af tullen för denna
vara. Likaså har tullen för hvitkål synts böra bibehållas vid nu stadgadt
belopp. Följaktligen och då kommittén förordat höjning af tullen å
färska köksväxter, andra slag, hafva förstnämnda två artiklar särskild t,
upptagits med bibehållande af nuvarande tullsats.
I till kommittén ingifna svar å kommitténs frågeformulär n:r 1
bär framhållits, att åtskilliga slag af köksväxter, såsom rabarber, blomkål
och selleri i stor myckenhet importerades; att denna införsel nästan
omöjliggjorde inhemsk odling af flera slag af ifrågavarande produkter
under annan tid än sommarmånaderna; samt att ifrågavarande växter
med fördel skulle kunna odlas inom landet i eu för det inhemska be¬
hof vet tillräcklig omfattning.
Med hänsyn till hvad sålunda uppgifvits och af kommittén i öfrigt
inhämtade upplysningar gifvit vid handen, har kommittén funnit sig
böra förorda, att tullen å ej specificerade köksväxter höjes från 10 öre
till 15 öre per kilogram. Fn sådan åtgärd till köks växtodlingens främ¬
jande skulle säkerligen icke minst lända till fördel för småbrukare och
egnahemsinnehafvare i närheten af städer och andra tätare bebyggda
samhällen.
Stadgandet, att den för saltade eller torkade köksväxter bestämda
tullsats skall gälla äfven för sådana i blandning med rötter, öfverens-
stämmer med nuvarande tullbehandlingspraxis.
Syltade köksväxter hafva utbrutits från rubriken för konfityrer,
till hvilken de nu hänföras, och upptagits i denna rubrik, som eljest
öfverensstämmer med motsvarande rubrik i gällande taxa.
367
Den för svampars tullbehandling nu gällande bestämmelse, enligt Sranpar.
hvilken i varans vikt skall inräknas vikten af kärlet, hvari densamma
inkommer, har enligt kommitténs mening i vissa fall ledt till en allt
för hög tullafgift för ifrågavarande artikel, och har därför i förslaget
intagits en något modifierad föreskrift angående emballagets inräknande
i varans vikt.
Inom vårt land finnas icke obetydliga anläggningar för drifning Biomster-
af blomsterlökar, och dessutom har under vintern en mängd i mindre N;°c“25.
skala arbetande trädgårdsmästare sin hufvudsakliga inkomst af lök-
drifning. Dessa näringsfång skulle tillskyndas stort men, om blomster¬
lökar, livilka icke kunna inom landet produceras, skulle åsättas tull.
Vid sådant förhållande har kommittén ansett sig icke kunna förorda
de yrkanden om tull å denna artikel, som framställts i afsikt att till
förmån för odlingen af inhemska blomväxter söka få den stora importen
af holländska blomsterlökar inskränkt.
Kommittén har fått emottaga förslag om åsättande af tull å alla Blomster¬
slag af blomsterrötter. Af tulltekniska skäl låter sig emellertid ett dylikt N;rr^Q roch
förslag icke i sin helhet genomföra, enär man i allmänhet icke kan vid 127.
tullbehandlingen skilja blomsterrötter från andra, icke ätbara rötter.
Kommittén har därför icke ansett sig böra förorda detsamma i vid¬
sträcktare mån, än för så vidt detsamma afser liljekonvaljerötter, livilka
äro lätt igenkännliga. Sistnämnda slag af rötter lärer införas i stor
mängd, men skall, enligt uppgift, kunna i en för det inhemska behofvet
tillräcklig omfattning produceras inom landet. Vid sådant förhållande
synes det vara skäligt, att dessa rötter beläggas med tull, hvilken
kommittén ansett böra sättas till samma belopp som för lefvande växter
eller till 10 öre per kilogram.
För andra blomsterrötter än liljekonvaljerötter samt för öfriga
icke ätbara rötter har gällande tullfrihet bibehållits.
I förevarande rubrik har jämväl införts bestämmelse för pulveri-
serade icke ätbara rötter. Dessa, som torde utgöra en obetydlig import¬
artikel, tullbehandlas nu som varor, ej specificerade, arbetade, med en
tull af 15 procent af värdet. På grund af ifrågavarande varors använd¬
ning hufvudsakligen för tekniskt ändamål Jiafva de i förslaget upptagits
med tullfrihet.
För att vinna större reda och öfverskådlighet i taxeförslagets
uppställning har det synts lämpligt, att naturliga blommor upptagas
Blommor.
N:r 128 och
129.
368
Växter.
N:r 130.
N:r 131 och
132.
Kvistar och
blad.
N:r 133 och
134.
särskild för sig och icke, såsom i gällande taxa, sammanföras med
kvistar och blad. Med hänsyn till att import förekommer af torkade,
till prydnad användbara fröhus och andra blomdelar, hvilka plägat tull-
behandlas som blommor, hafva i förevarande rubriker jämte blommor
upptagits blomdelar. Tillika har i rubriken n:r 129 inrymts den nu
tullfria artikeln insektpulver, som utgöres af torkade och pulveriserade
blomdelar, med eller utan tillsättning af mineraliska beståndsdelar.
I öfrig! förete nu ifrågavarande rubriker, frånsedt den redaktionella
affattningen, icke någon afvikelse från taxans bestämmelser om naturliga
blommor.
Tullsatsen för lefvande växter är i förslaget återställd till samma
belopp som före ikraftträdandet af den svensk-tyska handels- och
sjöfartstraktaten. Eljest öfverensstämmer förslaget med gällande taxas
stadganden i ämnet. Ett uttalande, att åtgärder till förekommande af
införsel af mindre växtkraftiga fruktträd och bärbuskar skulle vara af
nöden, bär kommittén icke funnit bekräftadt, och har kommittén alltså
icke kunnat understödja ett i anslutning därtill framställdt förslag om
tullsatsens förhöjning.
För torkade eller annorledes preparerade växter, som icke äro
till apoteksvaror hänförliga, hafva i förslaget upptagits särskilda bestäm¬
melser. För närvarande hänföras dylika växter, för så vidt de icke äro
till prydnad användbara, till varor, ej specificerade, råämnen, och åtnjuta
sålunda tullfrihet. Aro sådana växter däremot användbara till prydnad,
tullbehandlas de efter arten af den bearbetning, de undergått, antingen
som konstgjorda växter med en tull af 15 kronor per kilogram eller
som varor, ej specificerade, arbetade, med en tull af 15 procent af värdet.
I anslutning till nu rådande tullbehandlingspraxis hafva ifrågavarande
växter i förslaget uppdelats i sådana, som äro till prydnad användbara,
och andra slag. För de senare har förordats bibehållande af tullfrihet.
I fråga om prydnadsväxterna har kommittén föreslagit tullens bestäm¬
mande till samma belopp som tullen för till prydnad användbara kvistar
och blad eller 50 öre per kilogram. Detta innebär visserligen en betydande
reduktion af tullafgiften för sådana hithörande artiklar, hvilka nu
tullbehandlas som konstgjorda blommor, men häremot torde så mycket
mindre vara att invända, som den nuvarande höga tullen nästan omöjlig¬
gjort import af ifrågavarande, jämförelsevis billiga varor.
Enligt gällande taxa draga friska eller torkade, till prydnad använd¬
bara, lösa eller sammanbundna kvistar och blad en tull af 50 öre per
369
kilogram. Den något vidlyftigare affattning, som i förslaget gifvits åt
detta stadgande, afser icke någon ändring i sak utan endast ett för¬
tydligande. Att, på sätt ifrågasatt blifvit, med högre tull belägga ett
visst slag af målade blad (cykasblad), har kommittén icke funnit erfor¬
derligt, dels emedan de målade bladen redan i följd af sin större tyngd
draga högre tull än de enbart torkade, dels ock enär stora utsikter väl
ej torde förefinnas, att en förhöjning af tullen skulle framkalla någon
beredning af målade blad inom landet. Ej heller i Tyskland — där
tullsatsen för cykasblad är 2 mark 50 pf. per kilogram — göres
någon åtskillnad mellan de torkade och de jämväl målade. Råvaran,
de torkade cykasbladen, lärer importeras från Japan.
Jämte till prydnad användbara kvistar och blad har i rubriken
n:r 133 äfven upptagits för dylikt ändamål afsedt gräs. Sistnämnda
artikel tullbehandlas nu som varor, ej specificerade, arbetade, med 15
procents värdetull.
Förslagets rubrik n:r 134 öfverensstämmer i sak med motsvarande
stadgande i gällande taxa. För flätning och dylik bearbetning afsedda
kvistar äro upptagna i rubriken n:r 265.
IY. Närings- och njutningsmedel, ej annorstädes upptagna.
I de fall, då mjölk och grädde varit föremål för import, hafva
de hittills hänförts till varor, ej specificerade, råämnen, och sålunda
åtnjutit tullfrihet. Kommittén har ansett varorna i fråga böra i förslaget
specificeras. Med anledning häraf har det synts nödigt att jämväl upp¬
taga särskild bestämmelse om tullbehandlingen af kondenserad mjölk.
Denna vara, hvilken alltid lärer importeras i hermetiskt slutna kärl,
hänföres nu till konserver. Härutinnan har kommittén icke velat föreslå
ändring, då, enligt hvad från sakkunnigt håll upplysts, den för konserver,
andra slag, gällande tullen af 50 öre per kilogram synes vara lämplig
för kondenserad mjölk. Uttrycklig bestämmelse angående varans tull¬
behandling har inrymts i en anmärkning under förevarande rubrik.
Torrmjölk tullbehandlas nu som varor, ej specificerade, arbetade,
och drager följaktligen tull med 15 procent af värdet.
Inom landet förekommer numera fabriksmässig framställning af
mjölk i torr form eller, såsom varan vanligen kallas, torrmjölk. Vid
47
Mjölk etc.
N:r 135.
Torrmjölk.
N:r 136.
370
denna fabrikation, som hufvudsakligen bedrifves efter den s. k. Eken-
bergska metoden, lärer i allmänhet förarbetats endast skummad mjölk.
Enligt hvad upplyst blifvit, hafva i England verkställda undersökningar
utvisat, att den Ekenbergska torrmjölken är af bättre beskaffenhet och
tillika billigare än andra torrmjölksfabrikat. Till följd af den svenska
varans goda beskaffenhet lärer någon nämnvärd införsel af torrmjölk
icke äga rum. Priset å torrmjölk af skummjölk utgör omkring 50 öre
per kilogram, och å torrmjölk af oskummad vara torde värdet uppgå
till 1 krona 25 öre å 1 krona 50 öre per kilogram. Ehuru denne icke
obetydliga värdeskillnad kunde synas påkalla olika tullsatser för nämnda
varuslag, bär likväl kommittén, såväl i betraktande af att tullskyddet
lärer äga jämförelsevis ringa betydelse för den inhemska fabrikationen
och öfva föga inflytande på torrmjölkens marknadspris inom landet, som
ock med hänsyn därtill, att det vid tullbehandlingen torde mota svårighet
att skilja mellan torrmjölk af olika slag, ansett sig böra föreslå allenast
en gemensam tullsats, hvilken i enlighet med sakkunniga personers
uttalande upptagits till 15 öre per kilogram.
Ost. Ett till kommittén inkommet förslag om höjning af tullen ä desert-
N:r 137. otg ]lar kommittén funnit sig icke böra biträda, då det i många fall
torde möta svårighet att bestämdt afgöra hvad som skall till desertost
hänföras. Dock har, i betraktande däraf att flertalet slag af desertost
inkommer i askar, under det att annan ost icke packas i sådant em¬
ballage, föreslagits, att vid tullbehandlingen afdrag i vikten ej måtte
medgifvas för askar.
Konstgjord Då fråga väckts om nedsättning af tullen å konstgjord! smör
N*M39. eller margarin, hvilken tull nu utgår med samma belopp som för natur¬
smör eller 20 öre per kilogram, har kommittén till eu början haft att
tillse, huruvida eu dylik nedsättning kan vidtagas utan att skada de
intressen, som tullen å naturligt smör afser att skydda.
Vid 1888 års riksdag, då nämnda tullsats infördes för de ifråga¬
varande förut tullfria artiklarna, framhölls i bevillningsutskottets betän¬
kande, att mejerihandteringen syntes komma att lida ett högst väsentligt
afbräck genom täflan med det delvis för samma ändamål användbara
och i alla händelser billigare konstgjorda smöret. Den sålunda befarade
konkurrensen mellan mejerihandteringen och margarin tillverkningen har
emellertid, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, visat sig icke
lända till förfång för vår smörproduktion, och för närvarande torde
nämnda näringsgrenar hafva förvärfvat sig såpass skilda afsättningsområden,
371
att, äfven om priset ä margarin genom en reduktion af tullsatsen för
denna vara komine att något sjunka, detta icke skulle inverka hinderlig!
för afsättningen af smör. Ej heller tulltekniska skäl kräfva bibehållande
af likställigheten mellan dessa båda varuslag; och linnes sålunda ur
nämnda synpunkter intet hinder för eu nedsättning af tullen å margarin.
Under sked d af denna tull har margarinindustrien emellertid
kraftigt utvecklat sig, i synnerhet sedan densamma efter mellanriks-
lagens upphörande under år 1897 blef fullt verksam äfven mot Norge.
Af den officiella statistiken framgår, att tillverkningen af margarin, som
år 189b utgjord*; 2,399,709 kilogram, under den följande tioårsperioden
steg från 3,729,562 kilogram år 1897 till 14,373,608 kilogram år 1906,
under det att införseln af samma vara sjönk från 1,776,556 kilogram
år 1897 till 6,296 kilogram år 1906, och exporten, som år 1897 stod
ovanligt högt — nära 200,000 kilogram högre än såväl nästföregående
som närmast efterföljande år — ökades från 262,354 kilogram år 1897
till 658,642 kilogram år 1906. 1907 års statistik utvisar eu ytterligare
nedgång af importen till 3,200 kilogram och en export af 1,194,841
kilogram eller nära nog en fördubbling mot föregående år.
Dessa siffror visa, att gällande tullskydd varit synnerligen effektivt
och gifva äfven, i betraktande af importens så godt som fullständiga
upphörande och med hänsyn till andra under tiden uppkomna förhållanden,
anledning att undersöka, om icke margarinindustrien skulle vara till¬
räckligt skyddad med eu lägre tull, tillmätt utan hänsyn till tullen å
naturligt smör.
Af de råämnen, som vid margarintillverkningen ifrågakomma,
åtnjuta flertalet tullfrihet såsom råtalg och premier jus, feta oljor, mjölk
och salt. Däremot äro ister och smör liksom äfven halffabrikatet oleo-
margarin tullbelagda, och torde för margarintillverkningen särskild! tullen
å ister vara af betydelse. Denna vara måste nämligen till hufvudsaklig
del importeras. Då emellertid ister eller rättare den af ister framställda
produkten neutral lärd icke i något fall lärer ingå i margarinet till
mer än 30 å 40 procent och i fråga om totaltillverkningen motsvarande
procenttal torde ställa sig betydligt lägre, synes tullen å råämnena icke
motivera eu så hög tullsats för den färdiga varan, som den nuvarande.
Hvad vidare beträffar själfva fabrikationen, lärer den vara af för¬
hållandevis enkel beskaffenhet. Vid jämförelse mellan margarintillverk¬
ningen och en annan i vissa afseenden närstående industri inom fett-
ämnenas områd*;, nämligen stearinljusfabrikationen, visar sig, såsom ock
från sakkunnigt håll påvisats, att sistnämnda fabrikation såväl med
afseende å maskinella anordningar samt bränsle och kemikalieåtgång
272
som med hänsyn till erforderligt antal arbetare och behofvet af tekniskt
utbildadt arbetsbefäl ställer sig afsevärdt dyrare. Visserligen har mar¬
garinfabrikationen att bära kostnaden för den vid densamma förekom¬
mande kontrollen, men denna kostnad lärer mer än väl uppvägas af
ljusfabrikernas större utgifter för arbetsledare. Trots den väsentligt
dyrbarare driften vid stearinljustillverkningen har denna industri dock
med en tullsats, som med 8 öre per kilogram understiger margarintullen,
varit tillräckligt skyddad.
Jämväl den omständigheten, att en kartellartad sammanslutning
mellan flertalet af landets margarinfabriker nyligen trädt i verksamhet
i syfte att reglera priset och de olika fabrikernas försäljning, synes
förtjäna beaktande, då den innefattar eu särskild anledning att tillse,
att margarintullen icke hålles högre, än som nödvändigt erfordras för
tryggande af margarinindustriens bestånd och utveckling. I följd af
sammanslutningen skulle nämligen ett högre skydd, än som är nödigt,
lätteligen kunna komma att verka mer än skäligt fördyrande på den
viktiga förbrukningsartikel, hvarom här är fråga, och hvilken särskild!
bland de mindre bemedlade klasserna vunnit stor användning.
Om än kommittén sålunda varit öfvertygad om, att margarintullen
kan nedsättas utan fara för margarinindustrien, likasom ock därom, att
eu dylik nedsättning bör ske, har det dock icke framstått lika tydligt,
huru långt nedsättningen lämpligen borde gå. Kommittén har emeller¬
tid funnit öfvervägande skäl tala för att icke gå längre ned än till
samma belopp som i Norge eller 15 öre per kilogram. Med hänsyn
till ofvan framhållna förhållanden förefinnes visserligen, enligt kommit¬
téns mening, grundad anledning för den uppfattning, att en nedsättning
af tullen till samma belopp, hvarmed tullen på ljus utgår, icke skulle
i och för sig innebära någon större risk vare sig för att det inhemska
kapital, som nedlagts inom den ifrågavarande industrien ej skulle kunna
lämna skälig vinst, eller för att det vida ansenligare utländska kapital,
hvarpå den svenska margarinindustrien är grundad, skulle dragas ut¬
landet, men i betraktande af den omläggning af margarintillverkningen,
som, på så sätt förut framhållits, torde blifva en följd af bifall till den
af kommittén förordade förändringen i fråga om gränsen i tullbekand-
lingshänseende mellan oleomargarin och talg, och med hänsyn till de
mindre gynnsamma produktionsvillkor, detta kan komma att innebära,
har kommittén funnit med nödig varsamhet mest förenligt att icke nu
ifrågasätta reduktion i nuvarande skydd med mera än 25 procent.
Beträffande den nedsättning af tullsatserna för ister och oleomargarin,
som föreslagits i sammanhang med nedsättningen af margarintullen,
hänvisas till motiveringen för de båda ifrågavarande artiklarna.
373
Sedan, utredningen i frågan blifvit slutförd och kommitténs för¬
slag i denna de! redan förelåg tryckfärdigt, ingick den 27 januari
1909 från sex af landets margarinfabriker, hvilka bildat den ofvan
berörda sammanslutningen, den inlaga i ämnet, som återfinnes bland
bilagorna till kommitténs betänkande (bil. R); och ehuru tiden icke med-
gifvit upptagande till närmare granskning af detta nya inlägg, anser
sig kommittén dock, under framhållande att en eller flera representanter
för de ifrågavarande margarinfabrikerna vid mer än ett tillfälle varit
under utredningen inkallade för att höras, böra i korthet beröra några af
de invändningar, som mot den föreslagna tullnedsättningen framställts.
Beträffande hänvisningen till andra länders tullsatser för margarin
torde — o afse dt att de i inlagan inom parenteser anförda minimaltull-
satserna äro de,, som egentligen förtjäna uppmärksamhet — vara nog
att påminna därom, att i dessa länder margarin tullen säkerligen, liksom
på sin tid hos oss, bestämts äfven med hänsyn till tullen å natursmör,
och att antagligen ingen anledning att rubba sambandet mellan nämnda
tullar sedermera där tillkommit. För ett smörexporterande land som
vårt ställa sig förhållandena, såsom redan påvisats, helt annorlunda.
Möjligheten att med utsikt till framgång vid införsel utgifva
billigare smörsorter för margarin synes vara utesluten, då ett djdikt,
i tullförfattningarna med straff belagdt tullsvek säkerligen icke kunde
undgå upptäckt.
Den förmenta faran för vår smörexport af en lägre tullsats för
margarin än för natursmör synes allt annat än påtaglig. Margarin¬
industriens påstådda sträfvan att genom befordrande af ökad margarin¬
konsumtion främja natursmör exporten kan väl nämligen icke gärna mot¬
verkas af ett i följd af minskadt tullskydd för såväl margarinet som
därtill erforderliga råvaror möjligen något reduceradt margarinpris.
Det proportionella fördyrande af margarinindustriens materi ali er,
som befarats följa däraf, att nämnda industri nödgades använda smör,
för hvilket priset vore noteradt under högre skydd än det för margarinet
gällande, torde icke heller behöfva tagas i betraktande, då det svenska
smörpriset icke lärer vara högre än världsmarknadspriset å smör af mot¬
svarande kvalitet. I den mån ett billigare margarin uttränger natur¬
smöret på den inhemska marknaden, synes snarare tullnedsättningen
för margarinet kunna bidraga till reglerande af smörpriset.
Hvad angår fördelen af att kunna inom eget land öfvervaka till¬
verkningen af margarin, så synes denna fördel hittills hafva i viss mån
saknats hos oss, i det att framställningen af för den svenska margarin¬
tillverkningen erforderlig oleomargarin hufvudsakligen skett utomlands
374
och sålunda varit undandragen svensk kontroll. Förändrade bestämmel¬
ser i enlighet med kommitténs förslag angående hvad som skall till
oleomargarin hänföras, torde dock vara ägnade att medföra ändring i
detta förhållande; och i den mån dessa bestämmelser skulle kunna ur
berörda synpunkt kompletteras med lämpliga stadganden, afsedda att
försvåra importen af »okontrollerad billighetsmargarin», lärer därigenom
konsumenternas likaväl som de svenska margarinfabrikernas välförstådda
intresse tillgodoses.
Honung. Af Sveriges allmänna biodlareförening bär i en till kommittén
N:r 141. ingifven framställning föreslagits förhöjning af tullen ä honung från
nuvarande belopp, 10 öre per kilogram, till 50 öre per kilogram, hvarvid
såsom hufvudsakligt skäl åberopats stark utländsk konkurrens. Enligt
hvad upplyst blifvit, lärer emellertid det pris, som erhålles för svensk
honung, hvilken är mera begärlig än utländsk, och hvarå efterfrågan
till och med är större än tillgången, kunna anses fullt tillfredsställande.
Från skyddssynpunkt sedt torde därför ej föreligga skäl att höja tullen
å honung. Då kommittén icke desto mindre föreslagit en förhöjning
af denna tull till 23.5 öre per kilogram, har orsaken därtill varit följande.
Med naturlig honung måste af tulltekniska skäl likställas konst¬
gjord honung, som svårligen lärer kunna ens vid kemisk undersökning
skiljas från den naturliga. Den konstgjorda honungen, hvilken utgör
eu kemisk produkt, erhållen ur raffinerad t, eller åtminstone mycket rent
socker, är en artikel, som i sin tur står mycket nära ett slag af sirap,
som beredes af raffinadsocker genom invertering med en syra och
hvilken, förutsatt att dess askhalt uppgår till högst 0.3 procent, tull-
behandlas såsom stärkelsesirap och alltså drager tull med 23.5 öre per
kilogram. Då sådan sirap, hvilken icke skäligen bör draga lägre tull
än stärkelsesirap, svårligen kan vid tullbehandlingen skiljas från konst¬
gjord honung, synes det följaktligen af goda skäl påkalladt att till
sistnämnda belopp bestämma tullsatsen för all honung, vare sig naturlig
eller konstgjord.
*99 (etc. I rubriken för ägg hafva jämväl inrymts äggulor och till albumin-
rubriken n:r 1213 icke hänförlig ägghvita, d. v. s. sådan, som är flytande.
Sistberörda artiklar tullbehandlas nu som varor, ej specificerade, råämnen,
och åtnjuta följaktligen tullfrihet.
Kaviar etc.
N:r 144. ,
och
Enligt nuvarande tullbehandlingspraxis hänföres äfven sådan kaviar
saltad fiskrom, som förvaras i hermetiskt slutna kärl, till kaviar,
07^
fj/O
och inräknas vid tullbehandlingen i varans vikt jämväl vikten af kärlet.
1 förslaget har nu uttrycklig bestämmelse härom inryckts.
Färsk fiskrom lärer bära hänföras till rubriken »djurdelar, ej sär¬
skild! nämnda».
Af de varor, som finnas upptagna i denna rubrik, tullbehandlas Beredda kött-
flertalet. såsom varor, ej specificerade, arbetade, med en tull af 15 procent VN™r|47C"
af värdet. Soja och såser däremot draga tull med 50 öre per kilogram.
För rubrikens tillämplighet på djurdelar, som beredts till människo-
föda, kräfvés, såsom af ordalydelsen framgår, att beredningen varit af
eu mera ingående beskaffenhet än de enkla procedurerna saltning,
torkning eller rökning, Indika i allmänhet icke ansetts böra föranleda
annan tullbehandling än den, som föreskrifves för den helt och hållet
oberedda varan.
I betraktande däraf, att en stor del af de till denna rubrik hän¬
förliga varor, hvad beredningssättet beträffar, äro att likställa med kon¬
server, samt äfven med hänsyn till det pris hithörande artiklar i all¬
mänhet betinga, har den för konserver, andra slag, fastställda tullen —
hvilken nu likaledes utgår för soja och såser — synts lämplig för samt¬
liga bär ifrågavarande artiklar. Vanliga köttstycken, införda i steriliserad!
skick, afses naturligen icke i denna rubrik.
Enligt gällande taxa draga finare småbröd, bakelser, käx, peppar- Fi«are kak-
kakor in.' fl. dylika slag af bröd, Indika ej kunna hänföras till konfi- Nt I48.
tyrer, en tull af 30 öre per kilogram, hvaremot bröd, som rubriceras
som konfityrer, belägges med eu tullafgift af 50 öre per kilogram.
Den ur importsynpunkt mest betydande af hit hänförliga varor
är käx, hvilken artikel tullbehandlas såsom konfityrer, när varan är
öfverdragen med socker, choklad eller liknande ämne, och eljest som
finare småbröd. Medelpriset beräknas för det förra slaget till 1 krona
90 öre och för det senare till 1 krona 10 öre per kilogram.
Denna artikel är emellertid äfven föremål för betydande inhemsk
tillverkning, hvilken lyckats i högst väsentlig man uttränga den utländska
varan. På senare tid har dock importen visat sig vara i stigande; och,
enligt hvad som meddelats kommittén, skulle särskild! under allra senaste
tid konkurrensen från engelsk och tysk sida hafva bedrifvits på ett för
den inhemska tillverkningen högeligen besvärande sätt. Åt en representant
för käxindustrien har också framhållits, att ifrågavarande industris läge
numera vore synnerligen ogynnsamt, hvilket bäst framginge häraf, att
under senare år flera käxfabriker måst upphöra med sin verksamhet.
376
Barnmjöl etc.
N:r 150.
Detta öde syntes komma att drabba äfven de återstående, om icke
erforderlig höjning af skyddet bereddes. Härjämte har erinrats därom,
att de för käxtillverkningen viktiga ingredienserna mjöl och socker be¬
tingade1 ett betydligt lägre pris i England än i vårt land.
De förhållanden, hvilka sålunda påvisats, torde vittna om, att
det nuvarande skyddet för käxtillverkningen är väl knappt, något som
icke heller motsäges af en jämförelse med tullsatserna i åtskilliga främ¬
mande länder. 8å drager käx exempelvis i Tyskland tull med 60 pf.
och i Norge vanligen med 50 öre per kilogram.
Med hänsyn härtill samt till det. förhållande, att hvarken käx eller
annat finare bakverk lärer kunna anses såsom en nödvändig förbruknings¬
artikel, torde någon betänklighet icke böra möta däremot, att, på sätt
kommittén föreslagit, den osockrade käxen likasom finare bakverk i all¬
mänhet åsättes samma tull, som nu gäller för sockrad käx. Ett samman¬
förande af käx under en enda rubrik erbjuder dessutom en fördel i
tulltekniskt afseende. Det har nämligen blifvit upplyst, att nuvarande
åtskillnad mellan osockrad och sockrad käx vållat synnerligt stor tids-
utdräkt vid tullbehandlingen och äfven, enär nya slag af käx oupp¬
hörligen släppas ut i marknaden, förorsakat en viss osäkerhet vid för-
tullningen. Ur tullbehandlingssynpunkt måste det därför betecknas som
eu vinst, om uppdelning af varan kan undvikas.
1 denna rubrik hafva sammanförts åtskilliga, hufvudsakligen som
stärkande näringsmedel för barn och svaga personer använda preparat
af företrädesvis vegetabiliskt ursprung. Barnmjöl och annat kraftmjöl
samt s. k. maltextrakt tullbehandlas nu som varor, ej specificerade,
arbetade, med en tull af 15 procent af värdet. Mjölksocker och malt¬
socker förtullas däremot som stärkelsesocker och beläggas följaktligen
med eu tullafgift af 23.5 öre per kilogram.
Enligt kommittén meddelade uppgifter utgör värdet per kilogram
å olika slag af barnmjöl i medeltal 2 kronor, å mjölksocker 65 öre och
ä maltextrakt 1 krona 80 öre till 2 kronor 20 öre.
Efter sakkunnigas hörande har kommittén upptagit tullsatsen till
40 öre per kilogram. För mjölksocker är visserligen denna tullsats hög
i förhållande till priset; men å andra sidan torde det nuvarande parti-
priset vara onaturligt lågt, hvartill kommer att priset i minut för denna
vara ställer sig betydligt högre och ingalunda sänkts i förhållande till
partiprisets nedgång. För öfrigt är tullförhöjningen nödvändig för att
skydda den nyligen inom landet upptagna tillverkningen af mjölksocker.
Ifrågavarande fabrikation, som, då den tillvaratager eu eljest så godt som
377
värdelös affallsprodukt eller mjölkvassla]! vid mejerierna, lärer vara för¬
tjänt af att på allt sätt stödjas, har nämligen att utstå en särdeles skarp
konkurrens med tysk vara, som i betydande mängd och till mycket
billigt pris införes. I sistnämnda afseende har för kommittén blifvit
upplyst, att så länge mjölksocker icke framställdes inom landet, hölls
det tyska exportpriset uppe i 110 å 120 mark per 100 kilogram, under
det att priset å tyskt mjölksocker, afsedt för export till Sverige, numera
utgjorde 70 mark per 100 kilogram, samtidigt därmed, att samma
vara vid försäljning inom Tyskland noterades till 110 a 115 mark
per 100 kilogram.
Sådant mjölksocker, maltsocker och maltextrakt, som inkommer i
hermetiskt slutna kärl, bör, såsom hittills, hänföras till konserver och
sålunda icke falla under denna rubrik. Hit bör vidare icke hänföras
tunnflytande maltextrakt, hvilken artikel likasom tillförne blifver att hän¬
föra till maltdrycker. Sistnämnda vara går oftast under namn af s. k.
sundhetsöl och importeras vanligen från Danmark.
En till kommittén inkommen framställning om nedsättning af tullen
å jäst har kommittén icke funnit anledning att i förslaget tillmötesgå,
då en rubbning af den nuvarande tullsatsen sannolikt skulle skada den
svenska jästfabrikationen, hvars produkt nu enligt samma framställning
säljes till skäligt pris.
För kommittén har framhållits möjligheten af att import kunde
förekomma af malen eller rifven osockrad kakaomassa, som skulle komma
att tullbehandlas som malen eller rifven kakao och draga tull med o0
öre per kilogram, då däremot den omalna kakaomassan, ellei, som arti¬
keln vanligare benämndes, kakao i block, hänfördes till choklad och så¬
lunda drabbades af en tull af 50 öre per kilogram.
Med anledning häraf har kommittén ansett ett förtydligande erfor¬
derligt till utmärkande däraf, att den lägre tullsatsen afser allenast
kakaopulver, på sätt äfven vid tillkomsten af denna tullsats år 1892
utan allt tvifvel åsyftats.
I enlighet med nuvarande praxis och för större tydlighets skull
liar i rubriken för choklad intagits cm. erinran, att kakao i block bör dil
hänföras. 1
1 denna rubrik har för brändt eller, som det äfven kallas, rostadt
kaffe, i öfverensstämmelse med hvad som nu tillämpas, upptagits tillägget
»äfven målet».
Jäst
N:r 151.
Kakao och
choklad.
N:r 152-154.
Brändt kaffe,
etc. N:r 156.
48
378
Socker.
N:r 158—160.
Det tullskydd, som käft eros tmngsindustri eu åtnjuter här i landet,
uppgår till 8 öre per kilogram, om man frånser viktförlusten vid röst¬
ningen. Detta skydd är anmärkningsvärd! lågt och i flera främmande
länder är skillnaden mellan tullarna å obränd t och bränd t kafle betyd¬
ligt större. I Norge utgör densamma 20 öre, i Tyskland 20 pf.
och i Österrike-Ungern minst 25 h., allt per kilogram räknadt. Den
inhemska kafferostningsindustrien har ock rönt olägenhet af det anmärkta
förhållandet, och representanter för denna industri hafva i en till kom¬
mittén inlämnad framställning begärt, att tullen å rostadt kaffe måtte
höjas från 20 till 30 öre per kilogram, då sålunda tullsatsen för brändt
eller rostadt kafle skulle komma att öfverskjuta tullen å det obrända
med 18 öre per kilogram. Till stöd för denna framställning har hufvud¬
sakligen åberopats, att industrien i fråga vore jämförelsevis ny och
arbetade under ogynnsamma förhållanden, samt att, sedan den tyska
kafterostningsindustrien helt nyligen erhållit betydande lättnader i af¬
seende ä villkoren för tullrestitution vid export af rostadt kaffe, det vore
att befara, att eu för den svenska industrien ödesdiger konkurrens från
Tyskland skulle uppstå, om ej nu gällande skydd höjdes. Kommittén,
som i detta sammanhang erinrar om hvad i motiveringen till § 14 tull-
taxeförordningen anförts angående viktförlusten vid kaffets rostning, har,
då den gjorda framställningen synts befogad, funnit sig böra för brändt
eller rostadt kaffe i förslaget upptaga eu tull af 30 öre per kilogram.
Någon anledning att icke låta kaffesurrogat fortfarande draga samma
tull som den vara, hvilken den afser att ersätta, har kommittén icke
funnit forell o'o-a.
OO
Det kan med skäl ifrågasättas, huruvida nuvarande uppdelning af
artikeln socker i taxan är tillfredsställande. Uppdelningen i oraffineradt
och raffinera dt har redan tidigare gifvit anledning till erinringar. Här
må ytterligare framhållas, att särskiljandet enligt gällande föreskrifter af
de olika slagen af den oraffinerade varan är ganska vanskligt. De före-
simma normalprofven utgöras nämligen af rörsocker, hvilket vid profvets
renhetsgrad företer en gråaktig färgton, under det att betsocker af mot¬
svarande renhet stöter i gult, hvarigenom jämförelsen försvåras. Dess¬
utom lärer möjlighet till missbruk genom färgning af socker icke vara
utesluten. Andra och säkrare sätt att bestämma en lämplig gräns
mellan de renare och värdefullare sockerslagen, ä ena sidan, samt de
mindre rena och billigare, å den andra, lära finnas, om än äfven de
bereda svårigheter vid tillämpningen. Emellertid låter det sig icke göra
att med annan indelning komma till fullt samma resultat, som den nu-
379
varande medför; och då riksdagen så nyligen som sistlidet år reglerat
förhållandet mellan tull och skatt å socker, samt därvid bibehållit hittills¬
varande uppdelning i taxan af de olika sockerslagen, har kommittén
ansett ändring däri icke nu böra ifrågasättas.
i gällande taxa saknas närmare bestämmelser angående förtullning
af sockerlösningar, och svårighet kan därför yppa sig att skilja dem
från sirap likasom från konstgjord honung. Till af hjälpande af denna
brist har, i enlighet med hvad af sakkunnig person förordats, intagits
eu föreskrift i anm. 1, enligt hvilken gränsen för hvad som skall anses
såsom socker bestämts i enlighet med hvad redan förut gäller i fråga
om beskattning' af socker.
Bestämmelser om de tilläggstullar, som på grund af Sveriges an¬
slutning till Brusselkonventionen skola utgå för socker, kommande från
land, som beviljar premier för tillverkning eller utförsel af sådan vara,
återfinnas nu i taxan. Då dessa bestämmelser emellertid sällan behöfva
tillämpas men äro underkastade ofta återkommande förändringar, synas
desamma lämpligare böra införas i en särskild förordning. Därest så
skulle blifva förhållandet, lärer det dock vara nödvändigt att, på sätt i
anm. 2 skett, här intaga en hänvisning till denna förordning.
Den i en anmärkning under rubrikerna för socker i nu gällande
tulltaxa upptagna föreskriften om tullbehandling af i ett och samma
kolli inkommande särskilda sockerslag, som äro underkastade olika tull-
satser, har, i den mån föreskriften i fråga icke återfinnes i anm. 1 till
rubriken för sirap eller i § 1 a) tulltaxeunderrättelserna, ansetts öfver¬
flödig såsom saknande praktisk betydelse.
Sådan sirap, som framställes genom invertering af raffinadsocker
med eu syra, kännetecknas genom ljusare färg och större sötma än
vanlig sirap samt har på grund af sin stora sötningsförmåga i praxis
tullbehandlats icke såsom annan sirap utan såsom stärkelsesirap med en
tull af 28.5 öre per kilogram. 1 regel lärer redan af varans utseende
kunna bedömas, om den utgör sirap af förstnämnda slag, men i
tvifvelaktiga fall har för varans identifiering måst anlitas utvägen att
undersöka dess askhalt, Till stärkelsesirap har då hänförts endast sådan
sockersirap, som hade eu askhalt af högst 0.3 procent. Något skäl att
ändra tullen för denna vara synes icke förefinnas. Däremot torde det
vara oegentlig! att hänföra varan till stärkelsesirap, enär, enligt hvad
som uppgifvits, i densamma alls icke ingar vare sig stärkelsesirap eller
stärkelsesocker. Då ifrågavarande sockersirap till sin kemiska beskaffen¬
het står konstgjord honung mycket nära, har det synts lämpligt, att den-
Sirap och
melass.
N:r 161
380
Konfityrer.
N:r 164.
Lakrits.
N:r !65.
Konserver.
N:r (66 och
167.
Kryddor.
N:r f68 —180.
samma blefve hänförd till sistnämnda varuslag, för hvilket eu tullsats
af 23.5 öre per kilogram i förslaget upptagits.
Beträffande melass har yrkande framställts om borttagande af nu
utgående tullafgift. Kommittén har emellertid ansett sig icke böra för¬
orda detta förslag, då, enligt hvad upplyst blifvit, det möter stora tull¬
tekniska svårigheter att skilja mellan melass och lägre kvaliteter af sirap.
Det till rubriken för konfityrer fogade tillägget »ej särskildt
nämnda» har afseende på syltade frukter, bär och köksväxter, hvilka
äro upptagna under andra rubriker i förslaget. De emballagebestäm¬
melser, som i gällande taxa innehållas i en anmärkning, hafva i förslaget
intagits i rubriken i en något förändrad affattning, afseende större lik¬
formighet vid tullbehandlingen.
f ör lakrits upptager förslaget nu gällande tullsats. Enligt nuva¬
rande praxis tullbehandlas lakrits med tillsats af socker, kryddor eller
essenser såsom konfityrer, och har i en anmärkning uttrycklig bestäm¬
melse härom införts.
i fråga om konserver har icke föreslagits annan förändring än att
genom tillägget »åt animaliskt eller vegetabiliskt ursprung» de olika
hufvudgrupperna åt här ifrågavarande artiklar antydts.
Med hänsyn till det förhållande, att vissa ätbara varor understun¬
dom importeras i lufttätt tillslutna kärl, hvilka endast äro afsedda att
skydda varan under transporten och icke användas vid varans försälj¬
ning i detaljhandeln, samt då sådana matvaror icke synas böra draga
den för konserver afsedda tull, har i eu anmärkning upptagits en med
nuvarande praxis öfverensstämmande föreskrift i syfte att förebygga ett
dylikt förtullningssätt. Någon svårighet att vid tullbehandlingen skilja
sålunda i lufttätt emballage inkommande varor från verkliga konserver
lärer icke möta, då berörda emballage vanligen utgöres af hoplödda
bleckkanistrar med helt annat utseende än konservförpackningar.
För kommittén har det framstått som en brist i gällande taxa,
att med undantag af senap kryddor draga samma tull, vare sig de
importeras hela eller form alna. Härigenom har importen af mulna
kryddor, ofta af underhaltig beskaffenhet, uppmuntrats till förfång för
den förmalningsindustri, som under senare år uppstått här i landet.
Också hafva representanter för denna industri hos kommittén gjort
framställning om tullskydd för sin tillverkning, därvid de bland annat
381
uppgifvit, att den svenska fabrikanten stundom finge för den omalna
råvaran betala högre pris, än hvad å utländsk marknad begärdes för
malen vara, samt att svensk vara vanligen vore af oklanderlig beskaffen¬
het, synnerligast som flera inhemska kryddmalningsanstalter ställt sig
under sakkunnig kontroll. Tillika har upplysts, att de slag af kryddor,
som plägade förmalas, vore peppar, alla slag, ingefära, nejlikor och
kanel. På grund af hvad sålunda anförts, har kommittén funnit sig
böra i fråga om nämnda slag af kryddor upptaga särskilda tullsatser
för malen och omalen vara.
Ehuruväl anmärkt blifvit, att tullsatserna för vissa slag af kryddor
äro rätt höga, liar kommittén dock endast i ett par fall föreslagit
ändring, då den industri, som företrädesvis beröres af dessa tullar, näm¬
ligen konservindustrien, enligt infordrade upplysningar icke nämnvärdt
betungas af desamma.
Beträffande senap innehåller gällande taxa följande bestämmelser:
Senap:
omalen ................................................................... 1 kilogram —lö
malen, kärlens vikt Oberäknad ..................... 1 .. —: 30
preparerad, kärlens vikt inberäknad............... 1 ,, —: 50
Senap.
M:r 168 och
169.
Tullen å omalen senap är hufvudsakligen att anse som en finans-
tull, då senapsfrö hittills icke torde hafva producerats annat än
för husbehof i vissa delar af landet. Kommittén bär icke ansett sig
böra förorda en framställning om att omalen senap eller senapsfrö måtte
i likhet med i taxan ej särskild! nämnda frösorter göras tullfria. Däremot
har kommittén Upptagit ett af en inhemsk näringsidkare framställdt för¬
slag att låta malen senap draga samma tull som preparerad. Den verk¬
ställda utredningen har nämligen visat, att skillnaden mellan malen och
preparerad senap är svår att bestämma, hvilket ock förorsakat ojämnhet
vid tullbehandlingen; att malen senap icke importeras för vidare industriell
bearbetning här i landet; men att däremot eu stor mängd dylik senap
för utländska firmors räkning införes för att efter någon preparering'
förpackas i för detaljhandeln afsedt emballage och föras ut på den
inhemska marknaden till förfång för den svenska berednings-
industrien.
För att tydliggöra, att med omalen senap afses senapsfrö, och för
att i taxeförslaget bereda plats för denna benämning har densamma
upptagits i rubriken för omalen senap.
382
Peppar etc.
N:r 17! och
(72.
Kanel.
N:r !74 och
175.
Anis etc.
N:r 176—180.
Brännvin etc.;
Likör etc.
N:r 181—183.
I fråga om peppar, alla slag, ingefära samt nejlikor och. nejlik-
stjålkar hafva olika tullsatser föreslagits för omalen och malen vara.
För nämnda kryddor, omalna, tiar i förslaget bibehållits nu utgående
Till!afgift, 25 öre per kilogram, hvaremot eu tull af 40 öre per kilogram
förordats för berörda kryddor, om de underkastats målning, hvilken
beredning enligt uppgift kostar, för peppar 20 öre samt för ingefära
och nejlikor 30 öre per kilogram.
För de ifrågavarande mulna kryddorna har, i likhet med hvad nu
är föreskrifvet för peppar, föreslagits brutto förtullning. Bestämmelserna
härom hafva emellertid ansetts böra göras något mera omfattande än i
nu gällande taxa i fråga om hvad som skall räknas till ^illpliktigt
emballage.
Enligt särskild föreskrift i tulltaxan tullbehandlas nu syltad inge¬
fära som konfityrer. Då kommittén ansett själffallet, att denna artikel
liksom andra syltade kryddor bör hänföras till konfityrer, har bestäm¬
melse härom synts obehöflig.
Medelpriset å olika slag af kanel utgör omkring 2 kronor per
kilogram. Gällande tull, 60 öre per kilogram, torde således vara jäm¬
förelsevis hög. Kommittén har af denna anledning och för att bereda
skydd för förmalningsindustrien föreslagit nedsättning af tullen till 50
öre för omalen kanel och höjning af tullen för malen till 65 öre per
kilogram, hvarjämte bruttoförtullning föreslagits för sistnämnda artikel.
Enligt inhämtad upplysning uppgår kostnaden för målning af kanel till
omkring SO öre per kilogram.
Bestämmelserna i rubrikerna n:r 176—180 äro lika med motsvarande
föreskrifter i gällande taxa med det undantag, att för tamarinder, som
nu draga en tull af 10 öre per kilogram och hvilka — vanligen impor¬
terade i form af mos — företrädesvis användas vid beredning af tugg¬
tobak, föreslagits tullfrihet.
Under rubrikerna för brännvin och sprit i gällande taxa finnes i
en anmärkning föreskrifvet, att, om varan befinnes vara försatt med
socker eller annat främmande ämne, hvarigenom alkoholhalten angifves
oriktigt å profvaren, skall erläggas tull såsom för likör. Denna be¬
stämmelse har kommittén ansett böra bibehållas endast med afseende å
drickbara spritlösningar. Stadgande härom har införts i samma rubrik,
som upptager likör och absint. Hvad åter angår icke drickbara sprit¬
lösningar, h vilkas alkohol halt, på grund af förefintligheten af lösta ämnen,
383
icke kan direkt bestämmas, har det synts vida naturligare att hänföra
dem till spritfernissa, hvarom ock bestämmelse upptagits i anm. 3.
I en till Kungl. Maj:t ingifven skrift har ett inhemskt aktiebolag
för tillverkning af sprängämnen gjort framställning därom, att bolaget
vid införsel af amylalkohol (finkelolja) för sin kruttillverkning måtte få
åtnjuta lindring i tullen, motsvarande den brännvinstillverkningsafgift,
som belöpte på samma mängd inom landet framställd amylalkohol. Till
stöd för sin ansökan har bolaget anfört, att amylalkohol af erforderlig
beskaffenhet, utvunnen ur inhemsk skattefri finkelolja, ställde sig all¬
deles för dyr, samt att från utlandet införd amylalkohol likaledes be¬
tingade ett alltför högt pris för att kunna användas för ifrågavarande
ändamål, hvilket senare berodde därpå, att amylalkohol eller finkelolja
tullbehandlades såsom brännvin och sprit; och har vidare framhållits,
att, därest icke den för bolagets tillverkning af röksvagt krut erforder¬
liga amylalkoholen finge på andra villkor införas från utlandet, bolaget
vore nödsakadt nedlägga denna tillverkning. Sedan generaltullstyrelsen
öfver denna ansökning afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvaraf
inhämtas, att amylalkohol eller finkelolja är i tullbehandlingsafseende hän-
förlig till brännvin och sprit, har Kungl. Magt genom nådig remiss
den 4 juni 1907 anmodat kommittén att taga detta ärende i öfvervägande
vid fullgörande af det kommittén lämnade uppdrag.
Enligt gällande författningar kan fabriks- eller yrkesidkare för¬
värfva rättighet att på vissa villkor och under viss kontroll inköpa och
för sin rörelse eller sitt yrke använda skattefri finkelolja, som tillverkats
inom landet. Näringsidkaren beredes härigenom tillfälle att erhålla
finkelolja, som icke är fördyrad genom tillverkningsskatt. Denna för¬
mån gäller dock endast med afseende å inom landet framställd sådan
olja. För införd vara däremot skall tull alltid erläggas med fulla be¬
loppet utan afseende å varans användning. Emellertid synes hinder icke
böra möta att äfven i fråga om importerad finkelolja bereda näringsidkare
eu motsvarande förmån som den nyss omförmälda; och lärer detta lämp¬
ligast kunna ske genom att reducera tullafgiften med så stor del, som
motsvarar bränn vinstillverkningsafgiften. En dylik åtgärd bör icke
kunna gifva de inhemska reningsverken, vid hvilka finkeloljan erhålles
som biprodukt, anledning till berättigad erinran, alldenstund de fort¬
farande skulle komma i åtnjutande af det skydd, som ursprungligen
afsetts; och för staten skulle minskningen i inkomst blifva af ringa
betydelse, då importen af finkelolja är obetydlig (år 1907 belöpte den
sig till 3,672 liter å 50 procent). En afsevärd fördel skulle däremot be-
Finkeiolja
384
redas de industrier, för hvilkas tillverkning' finkelolja är ett nödvändigt
beredningsämne. Hvad särskild! beträffar fabrikationen af röksvagt
krut, har kommittén ansett det vara så mycket lämpligare, att den
komrne i åtnjutande af en dylik förmån, som kommittén funnit sig icke
kunna förorda framställdt förslag om höjning af tullen för det färdiga
fabrikatet. Rätt att införa finkelolja mot den lägre tullafgiften bör
gifvetvis endast tillerkännas fabriks- eller yrkesidkare, som är berättigad
använda skattefri finkelolja, och denna rätt bör afse endast olja af samma
beskaffenhet som den, för hvilken inom landet åtnjutes skattefrihet, eller
med andra ord finkelolja, som håller minst. 75 volymprocent i koncen¬
trerad klorkalciumlösning olöslig olja. För öfvervakandet att finkelolja,
för hvilken erlagts reducerad tullafgift, icke kommer till obehörig an¬
vändning, erfordras uppenbarligen anordnandet af kontroll. Denna borde
lämpligen kunna ansluta sig till den kontroll, som för närvarande ut-
öfvas öfver användningen af skattefri finkelolja, så att redan vid varans
undersökning inom tullverket och densammas försegling därstädes anlitas
biträde af vederbörande denatureringskontrollant. De närmare före¬
skrifterna angående denna kontrolls anordnande lära emellertid böra
ankomma på Kungl. Maj:t.
Tullafgiften för brännvin och sprit, inkommande på fat, regleras
efter varans alkoholhalt. Då finkelolja tullbehandlas som brännvin och
sprit, blir jämväl i fråga om denna artikel, när den intages på fat,
styrkan bestämmande för tullafgiftens storlek. Det torde dock icke
vara nödvändigt att, hvad beträffar för tekniskt bruk införd finkelolja,
låta tullsatsens storlek röna inflytande af oljans styrka, enär, enligt
hvad från sakkunnigt håll upplysts, för dylikt ändamål användbar finkel¬
olja i allmänhet visar en styrka på brännvinsprofvaren af 86 procent.
För denna olja, för hvilken tullen torde böra beräknas efter varans vikt,
synes vara tillfyllest att upptaga en fix tullsats samt bestämma denna
med hänsyn till tullen för vara af nämnda styrka. För brännvin
af 50 procents alkoholhalt utgör tullen 1 krona och tillverkningsafgiften
65 öre, allt per liter räknadt. Vid restitution af skatten för finkelolja
innehålles emellertid som afgift för oljans undersökning 2 öre för hvarje
liter af normalstyrka, hvadan det restituerade beloppet uppgår till 63
öre per liter. Då jämväl ifråga om införd finkelolja tarfvas undersökning-
vid tullbehandlingen för utrönande, om varan är af beskaffenhet, som ofvan
angifvits, lärer äfven för den importerade varan en dylik undersöknings-
afgift böra gäldas och tullafgiften icke reduceras med större belopp än
som motsvarar 63 öre för en liter af normalstyrka eller med andra ord
bestämmas efter en tull af 37 öre för samma myckenhet. I anslutning
385
härtill och med beräkning, på sätt nyss angifvits, af eu styrka hos
varan af 86 procent erhålles, då, enligt uppgift, 1 kilogram finkelolja
utgör l.is liter, en tull för finkelolja af ^
37 x 86 x 1.18'
50
= 75.0952 öre
per kilogram. Till sistnämnda belopp, afrundadt till 75 öre, bör ock,
enligt kommitténs mening, tullafgiften för finkelolja, som importeras för
tekniskt bruk, lämpligen bestämmas. Stadgande härom synes böra upp¬
tagas under taxans rubriker för brännvin och sprit; och ett stadgande
i detta s_yfte återfinnes i anm. 4 till berörda rubriker. I samma
anmärkning har jämväl intagits föreskrift om tull behandling af annan
finkelolja än den nyssnämnda.
1909 års riksdag har beslutat, att, så länge den med Frankrike
afslutade handelstraktaten af den 30 december 1881, sådan den blifvit
förlängd genom konventionen, undertecknad den 13 januari 1892, för-
blifver i kraft, tullen å icke musserande vin af 14 procents alkoholhalt
och därunder skall utgöra, då vinet införes på fat, 34 öre för kilogram
och, då vinet införes på andra kärl än fat, 69 öre för liter. Då emel¬
lertid efter ikraftträdande af ny tulltaxa de sålunda nedsatta tullarna
lämpligen synas böra tillämpas, förutom mot Frankrike, endast mot länder,
som förvärfvat rätten att behandlas som mest gynnad nation, hafva
dessa tullsatser icke upptagits i förslaget, hvilket innehåller de före
nedsättningen gällande tullsatser.
Tullen å maltdrycker och mjöd utgör för närvarande, om dessa
varor inkomma på fat, 8 öre per kilogram, fatets vikt inberäknad,
samt, om de införas på andra kärl, 15 öre per liter. Under erinran
därom, att tullen å maltdrycker icke höjdes samtidigt med införandet
af gällande maltskatt, hafva representanter för den inhemska bryggeri¬
näringen påyrkat, att enär genom nämnda skatt öltillverkningen för¬
dyrats med 3 öre per liter, tullarna å maltdrycker måtte höjas till 10
öre per kilogram för vara, införd på fat, och 18 öre per liter för vara,
införd på andra kärl. Denna framställning har kommittén funnit vara
befogad; och har kommittén med afseende å den förhöjning af malt¬
skatten, som nu torde förestå, ansett tullsatserna böra bestämmas till
resp. 12 öre per kilogram och 20 öre per liter. Mjöd förtullas äfven
enligt gällande taxa såsom maltdrycker.
Beträffande de skäl, som föranledt kommittén att i förslaget i
oförändradt skick upptaga taxebestämmelserna för tobak, hänvisas till
den allmänna motiveringen.
Vin etc.
N:r !84—M*S,
Maltdrycker
etc.
N:r 187 ock
188.
Tobak.
N:r 190-192.
49
386
V. Hudar och skinn, läderarbeten, pälsvaror in. m.
I den allmänna motiveringen har påvisats, hurusom landtbruket
alltmera utvecklats i riktning af utvidgad boskapsskötsel, och naturligt
är, att denna utveckling medfört ökad tillgång på hudar och skinn.
Denna ökade tillgång har tagit sig uttryck närmast i en starkt väsande
export af oberedda hudar och skinn men ock i en förhållandevis mindre
stark stegring af importen af samma varuslag, samtidigt därmed, att
garfveriernas produktion afsevärdt ökats, hvilket senare förhållande
utan tvifvel sammanhänger därmed, att de inom landet erhållna hudarna
till väsentlig del äfven blifva inom landet beredda. Exporten af obe¬
redda hudar och skinn uppgick i årligt medeltal åren 1871 — 75 till 673,661
kilogram, 1886—90 till 1,801,218 kilogram och 1901—05 till 5,790,458
kilogram, samtidigt hvarmed motsvarande införsel belöpte sig till, i
årligt medeltal, resp. 3,659,562 kilogram, 2,884,910 kilogram och
7,478,043 kilogram. Garfveriernas årsproduktion steg, hvad angår sul-
och bindsulläder, från 1,877,114 kilogram år 1896 till 6,246,925 kilogram
år 1906. I fråga om läder, andra slag — för hvilken artikel på grund
af ändrade garfningsmetoder en jämförelse mellan tillverkningskvanti-
teten under olika perioder icke gifver tillförlitligt utslag och beträffande
hvilken kvantitetsuppgifter för de senaste åren icke heller återfinnas
i den officiella statistiken — har år 1896 att uppvisa en tillverkning af
1,338,781 kilogram med ett beräknadt värde af 3,064,977 kronor. År
1904 voro motsvarande siffror 1,966,102 kilogram och 5,337,801 kronor.
För år 1906, då kvantitetsuppgift saknas, utgjorde tillverkningsvärdet
7,362,794 kronor. I förestående siffror äro ej inräknade vare sig små-
garfveriernas produktion eller den beredningslöu, som de större garfve¬
ri erna intjänt.
I detta sammanhang må erinras om den tullförhöjning, som år
1897 genomfördes för sulläder och bindsulläder från 24 till 40 öre per
kilogram och för andra slag från 47 till 65 öre per kilogram, hvilken
förhöjning synes, hvad beträffar förstnämnda varuslag, hafva varit fullt
effektiv. I afseende å ofvanläder har däremot berörda förhöjda tullsats
så småningom kommit att innefatta ett vida mindre effektivt skydd, än
som vid dess antagande tydligen afsågs. Ofvanlädersberedningen, vid
hvilken på 1890-talet ännu vegetabiliska garfningsämnen kommo till
användning, har nämligen under senare tid i stor utsträckning öfvergått
till s. k. mineralgarfning; och vid denna erhålles ett läder, så betydligt
387
lättare än det efter äldre metoder garfvade, att enligt meddelade upp¬
gifter detsamma stundom icke har mer än hälften så hög specifik vikt
som detta sistnämnda. Denna förändring i garfningsmetod måste gifvet-
vis föranleda, att om skyddet för ofvanlädersberedningen skall bibe¬
hållas så, som år 1897 afsågs, den nuvarande tullsatsen höjes i mot¬
svarande mån. Den ofvan berörda betydande exporten af oberedda hudar
och skinn lärer också, då vi ännu i stor utsträckning importera läder
och beredda skinn, vittna om, att inom garfverinäringens område ännu
finnas möjligheter för förädling af svensk råvara i afsevärdt större
utsträckning än för närvarande.
Rubriken för oberedda hudar och skinn har fullständigats genom
uppräkning af de vanligaste fprmer, i Indika varan såsom råmaterial
för garfveriindustrien inkommer. Dock hafva spaltade hudar ej upp¬
tagits bland de oberedda, ehuru de enligt nuvarande praxis äro tullfria.
Af läderimportörer har tullfrihet förordats under motivering, att varan
ifråga vore att betrakta som råmaterial för garfverierna. Emellertid
hafva garfveriidkarna skälfva bestämdt påyrkat, att spaltade hudar måtte
tullbehandlas som beredda, och därvid anfört, att skyddet för de sist¬
nämnda för närvarande vore i vissa fall illusoriskt i följd af svårigheter
att vid tullbehandlingen särskilja spaltade hudar från andra, i viss mån
beredda. Under sådana omständigheter har eu ändring i nuvarande
praxis synts kommittén befogad.
Äfvenledes bär i framställning till kommittén påyrkats, att, såsom
skett i Tyskland, Österrike och Frankrike, tullen å halfberedda, ofärgade
får och getskinn måtte borttagas eller betydligt nedsättas i ändamål
att gynna en ökad tillverkning inom landet af chagrin och saffian.
Dessa skinn erhölles nämligen från Ostindien till så billigt pris, att de
i förädladt skick kunde säljas billigare än motsvarande vara, beredd
af inhemska get- och fårskinn. Så länge tullsatsen vore densamma för
halffabrikatet som för den förädlade varan, saknades erforderligt skydd
för upptagande af eu tillverkning, baserad på ostindiska skinn. Denna
framställning förskref sig från innehafvaren af eu större fabrik af
finnfisk- och glacéläder, hvilken redan år 1899, under instämmande
från ett större antal skofabriker, framförde samma begäran till bevill¬
ningsutskottet, som emellertid icke med anledning däraf vidtog någon
åtgärd. Motion i ämnet väcktes vid 1900 års riksdag men afslogs,
efter det bevillningsutskottet afstyrkt densamma. För sitt afstyrkande
åberopade utskottet i hufvudsak dels det skälet, att borttagande af eller
en väsentlig nedsättning i tullen skulle i hög grad inskränka beredningen
Hudar och
skinn,
oberedda.
N:r f93.
388
Hudar och
skinn,
beredda.
N:r 194—198.
af inhemska får- och getskinn till nackdel för såväl de garfverier, Indika
hittills arbetat därmed, som ock för svenska landtbruket, dels ock ett
tulltekniskt skäl, nämligen att halfgarfvade får- och getskinn, å ena
sidan, samt helgarfvade sådana skinn äfvensom garfvade kalfskinn, å
den andra, blott mod svårighet kunde tulltekniskt skiljas.
Kommittén bär funnit de af bevillningsutskottet anförda skälen
och särskild! dess farhåga för en ogynnsam inverkan på den svenska
jordbruksnäringens afsättning af fårskinn alltjämt grundade. Därjämte
hafva representanter fö]- landets garfverinäring afstyrkt förslaget, därvid
framhållande, att den ökade tillverkning af chagrin, saffian och liknande
skinn, som i följd af tullnedsättningen skulle kunna motses, ej torde
medföra fördelar stora nog att uppväga risken för att garfverier i
grannländerna till filialer härstädes öfversände garfvade skinn, som efter
en obetydlig och billig eif erbehandling inom Sverige kunde på den
svenska marknaden konkurrera med fabrikat, som helt och hållet till¬
verkats inom landet. För dessa sistnämda blefve då skyddet utan nytta.
På grund häraf bär kommittén funnit sig icke kunna tillmötesgå den
ifrågavarande framställningen.
Af beredda hudar och skinn draga sulläder och bindsulläder eu
tull af 40 öre per kilogram, under det att andra slag äro åsätta eu tull
af 65 öre per kilogram.
Den enklaste och mest rationella uppdelningen i tullbehandlings-
afseende af beredda hudar skulle erhållas genom att åsätta de olika tull¬
satserna efter styckevikten och utan afseende ä varans beskaffenhet i
öfrig!. Så har skett i den tyska tulltariffen, hvars styckeviktgränser
äro 3 kilogram och 1 kilogram. Samma uppdelning och viktgränser
hafva ock under utredningen förordats af svenska importörer. Emellertid
hafva representanter för garfveriindustrien bestämdt påyrkat, att botten¬
läder och ofvanläder fortfarande må hållas åtskilda och att endast
sistnämnda slag uppdelas efter styckevikt, hvarvid samma viktgränser
som i tyska tariffen borde ifrågakomma och tullsatserna bestämmas
till, per kilogram räknadt, 65 öre för stycken, vägande mer än 3
kilogram, 1 krona för stycken af 1—3 kilograms vikt och 1 krona
50 öre för stycken, vägande mindre än 1 kilogram. En sådan anord¬
ning gjorde det möjligt att undvika den tullförhöjning för bottenläder,
som nödvändigt måste medfölja det andra alternativet, då vid dess
antagande bottenlädret skulle erhålla samma tullsats som smorläder och
annat tyngre ofvanläder och för detta någon tullnedsättuiug icke kunde
vidtagas utan synnerlig risk för den inhemska tillverkningen.
389
Då garfveriindu siden är att räkna bland landets mera betydande
näringar, liar, ehuru någon jämkning i den ganska höga tullen på en
så oumbärlig förbrukningsartikel som det grofva ofvanlädret vore
mycket önskvärd, en sådan jämkning likväl synts icke böra genomföras
med risk för tillverkningens fortsatta bestånd inom landet. Kan sålunda
konsumenternas intresse ej i denna del tillgodoses, måste skälig hänsyn
till detta intresse dock anses utgöra ett hinder för att höja tullen å
det lättare ofvanlädret i den utsträckning, som garfveriidkarna begärt,
ehuruväl eljest med hänsyn till hvad ofvan anförts angående förändrad
garfningsmetod fog därför måhända icke skulle saknas. Därtill kommer,
att med skäl kan ifrågasättas, om ens de af garfveriidkarna föreslagna
tullsatserna, utgörande 10 å 15 procent af värdet, skulle vara tillräckliga
att framkalla eu svensk industri för sådana lättare slag af ofvanläder,
som hittills icke kunnat tillverkas inom landet, när den redan blomstrande
tillverkningen af tyngre kvaliteter ej anses kunna bestå utan ett skydd,
som närmar sig 25 procent af värdet.
På grund af hvad sålunda anförts hafva beredda hudar uppdelats
i sill- och bindsull åder jämte närstående slag å ena sidan och alla öfriga
slag å den andra. Beträffande de sistnämnda åter har kommittén, med
hänsyn till hvad nyss anförts, ansett sig böra stanna vid blott två
viktgrupper, med gräns vid 2Vs kilogram per stycke, i stället för af
garfveriidkarna föreslagna tre grupper. Ytterligare skäl för detta för¬
slag har kommittén funnit i det förhållandet, att de flesta lättare skinn,
som beredas inom landet, och för hvilka högre tullskydd i främsta
rummet torde erfordras, väga mellan 1 och 2 kilogram per stycke i
hel hud och att sålunda eu rubrik för skinn, vägande 1 kilogram eller
därunder per stycke, med en särskild, högre tullsats icke synes vara
af behofvet påkallad. Nu importeras visserligen eu med nämnda svenska
vara konkurrerande utländsk i halfva hudar, vägande 1 kilogram eller
därunder per stycke, men denna sistnämnda vara komme sannolikt att
importeras i hela hudar, därest, på sätt här ofvan anförts, ytterligare
en viktgräns vid 1 kilogram per stycke infördes. En högre tullsats
för skinn, vägande 1 kilogram per stycke eller därunder, skulle dessutom
komma att drabba icke blott de finare och dyrare skinnsorterna såsom
chevreau utan äfven de för skofabrikationen viktiga, billiga, färgade
fårskinnen, s. k. saffianer, som icke tillverkas inom landet, och hvilka
icke kunna tulltekniskt skiljas från chevreau. Eu af importörer fram¬
ställd begäran att, om blott två viktgrupper skulle ifrågakomma, sätta
gränsen vid 2 kilogram i stället för vid 2Va kilogram per stycke har
kommittén icke ansett sig kunna tillmötesgå, enär erfarenheten från
390
Norge, där vid senaste tulltaxere vision en viktgräns vid 2 kilogram
infördes, lärer gifvit vid handen, att den därmed åsyftade verkan delvis
uteblifvit, i det att man i stället för de förut i marknaden vanliga
halfva hudarna importerat hela hudar af samma slag, vägande något
öfver 2 kilogram per stycke.
Då kärnstycken af sul- och bindsulläder i allt större utsträckning
börjat föras i marknaden och deras värde per viktenhet är 20 å 25 procent
högre än värdet å hela eller halfva hudar, har förstnämnda vara ansetts
böra upptagas under särskild rubrik, hvars tullsats föreslagits till 45 öre,
motsvarande 16 till 18 procent af värdet, eller ungefärligen samma skydd,
som den icke renskurna varan enligt förslaget skulle erhålla. Maskin-
remläder, som i handeln alltid förekommer renskuret, står, frånsedt
högre fetthalt, sullädret mycket nära och betingar blott cirka 10 procent
högre pris än detta. Det lärer hittills stundom hafva förtullats med
65 öre per kilogram, men torde, särskildt med hänsyn till sin industriella
betydelse, böra i tullhänseende jämställas med renskuret sulläder. Det
har föreslagits att hit hänföra jämväl plattläder, som också står sul¬
lädret nära, ehuru dess fetthalt är ändå högre än remlädrets. Emellertid
användes jämte det billigare svarta plattlädret äfven i betydlig utsträck¬
ning färgad! sådant, hufvudsakligen för militära ändamål och i. ett
prisläge af 4 till 6 kronor per kilogram. Då för det sistnämnda slaget
den hittillsvarande tullsatsen af 65 öre per kilogram synes ur skydds¬
synpunkt erforderlig och det ej är lämpligt att vid tullbehandlingen
gorå skillnad mellan olika färgade slag af plattläder, har allt plattläder
ansetts böra såsom hittills hänföras till beredda hudar, andra slag.
De vid hudars renskäring fallande stycken från hufvud, hals, buk
och ben förekomma i marknaden till lägre pris än hela eller halfva
hudar eller ungefär 1 krona 50 öre per kilogram. Kommittén kar
emellertid icke ansett denna affall sprodid-ct vara af den betydelse, att för
densamma särskild rubrik med lägre tullsats bort i förslaget upptagas.
Då kommittén funnit det nuvarande skyddet för sullädertillverkningen
böra, i stort sedt, bibehållas oförändradt och faran för någon mera
besvärande utländsk konkurrens väl — af de till kommittén ingifna
framställningar att döma — hufvudsakligen hänför sig till möjligheten
af införsel af renskuret läder, har kommittén ansett den för sistnämnda
slag förordade tullförhöjning böra åtföljas af en motsvarande nedsättning
af tullen å hela och halfva hudar, hvilken därför blifvit i förslaget
391
upptagen till 35 öre per kilogram, motsvarande 16 ii 18 procent å priset
för hela eller halfva hudar och 20 å 25 procent å värdet af hudstycken.
Enligt denna rubrik bibehålies den nuvarande tullsatsen för det tunga N:r 196.
ofvanlädret och går densamma för den mest använda kvaliteten upp till
25 procent af värdet. För boxsidor, som dock i regel falla under vikt¬
gränsen, kan tullafgiften emellertid gå ned ända till 7 procent af värdet.
Inhemsk tillverkning af lackeradt skinn förekommer blott i helt N:r l97-
ringa skala, och det torde ännu vara för tidigt att döma om dess ut¬
vecklingsmöjligheter. Priset å varan växlar mellan 11 och 20 kronor
per kilogram. Då lackeradt skinn är att i de flesta fall betrakta som
lyxvara, har ansetts berättigad! att höja tullen därå till 2 kronor per
kilogram, motsvarande 10 till 18 procent af värdet. Härigenom skulle
varan drabbas af en tull, ungefär motsvarande tullen å flertalet öfriga
skinnslag; och anses en sådan tullförhöjning kunna komma att föran¬
leda fördyrande af lackerade skor med ungefär 50 öre per par.
Tullsatsen 1 krona 20 öre per kilogram utgör 6 till 18 procent af N:r 198.
värdet, hvarvid märkes, att den för chevreau kommer nära det lägre
procenttalet, medan den åter för boxkalfskinn, boxhudar och saffianer
närmar sig det högre.
Konstgjord! läder, hvilket nu tullbehandlas såsom varor, ej specifice- Konstgjord*
rade, arbetade, eller som sulläder, är en mycket underhaltig vara, be- N.® 199,
tingande ett pris af ungefär 80 öre per kilogram. Då ur konsument¬
synpunkt import däraf icke är önskvärd och då varans användning till
förfång för den inhemska lädertillverkningen därför icke synes böra
främjas, har tullsatsen ej ansetts böra sättas lägre än den för sulläder
föreslagna eller 35 öre per kilogram.
Limläder har hittills åtnjutit tullfrihet såsom affall, ej specificerad!. Limiäder^tc.
Då det såsom råmaterial för tillverkning af draglim har ganska stor
betydelse, har det här särskild! omnämnts. (Ifrigt till denna rubrik
hänförligt affall har för närvarande användning blott som råmaterial
för konstgjord! läder.
De mest betydande af hit hänförliga artiklar äro s. k. resefter Läder- och
till skodon. Dessutom förekomma utskurna stycken till handskar och
andra läderarbeten. Hittills hafva dessa halffabrikat i allmänhet tull- etc.
behandlats såsom den råvara, hvaraf de tillverkats, alltså med tullsats N:r 201-203.
392
af 40 eller 65 öre per kilogram. Då detta förhållande af samma skål,
som anförts beträffande kärnstycken, kan göra råvarutullen mindre
effektiv, än afsedt vant, har denna senare här ansetts böra förhöjas
enligt samma princip, som tillämpats rörande kärnstycken; dock hafva
omkring ö
kronor 50 öre
hästskyltbitar, som betinga ett lågt pris __o _ _______
per kilogram och synas hafva föga intresse för svenska tillverkare,
sammanförts med bitar af sulläder under gemensam tullsats af 65 öre
per kilogram, motsvarande den tull, hästskyltar nu draga. Rubriken har
samtidigt sa formulerats, att äfven hästskyltar, som ej skurits till resefter,
fälla därunder. Hopskarfvade ränder draga redan nu, såsom hänförliga
till ej specificerade läderarbeten, tull med 1 krona 20 öre per kilogram.
■*r204—208 Beträffande tullsatserna å skodon har den önskan uttalats, att tull-
' satsen för do slag af skodon, som upptagits i rubriken n:r 578 i gäl¬
lande taxa, måtte höjas till 6 kronor per kilogram eller samma belopp,
som gällde före handelstraktaten med Tyskland, hvar jämte yrkats, att
skodon af annan väfnad än hel- eller halfsiden måtte erhålla samma
tullsats af 5 kronor per kilogram, som nu gäller för sagda rubrik, af
hvilka framställningar kommittén dock funnit blott den förstnämnda
tillräckligt motiverad. Vidare har i tulltekniskt hänseende gjorts an¬
märkning mot den otidsenliga formuleringen af nyssberörda rubrik och
i samband därmed föreslagits en uppdelning af skodonen efter vikt i
stället för efter däri ingående material. Genomförandet af sistnämnda
förslag har emellertid vid samråd med sakkunniga funnits möta alltför
stora svårigheter.
Den formulering, som gifvits åt förslagets rubrik n:r 205 med
tillhörande anmärkning, öfverensstämmer med nuvarande tullbehandlings-
praxis, enligt hvilken såsom skodon af färgade svarta skinn tullbe-
handlas endast de, där den svarta färgen genomträngt narfven och
färgat snittet, såsom a chevreau och boxkalf’. Benämningarna saffians-
och karduans- samt pressade hafva ansetts kunna utgå, då skodon af
därmed betecknade skinn numera dels hafva ringa användning dels
tillika äro svartfärgade eller färgade annorlunda än svart.
Mandskar.
N:r 209.
Af Sveriges handskfabrikantförening har påyrkats ett väsentligt
högie tudskydd a handskar än det nu gällande, 6 krono!' per kilogram,
under anförande att den svenska tillverkningen måst afsevärdt inskrän-
kas. under senaste år samt att dumping förekommit från länder med
billigare tillverkningskostnader. Statistiken gifver ock vid handen, så¬
väl att den inhemska produktionen är stillastående som att importen
393
är afsevärd. Därest man med ledning' af de viktuppgifter, som åter¬
finnas i senaste tullkommittés betänkande af den 24 februari 1891 jäm¬
för produktionsstatistiken, där tillverkningskvantiteten angifves i par,
och handelsstatistiken, som angifver införseln i kilogram, synes af jäm¬
förelsen framgå, att den senare omfattar inemot hälften så stor kvan¬
titet som tillverkningen inom landet. Hufvudsakliga importen äger
ruin från Tyskland och Österrike, men äfven England och Frankrike
bidraga med finare kvaliteter. Då därtill kommer, att råmaterialet för
handskfabrikalionen skulle fördyras genom den föreslagna tullförhöj¬
ningen för skinn och tillskurna delar af sådana från 65 öre per kilo¬
gram till 1 krona 20 öre per kilogram, har kommittén ansett skäl före¬
ligga för höjning af tullsatsen, hvarvid denna, utan åsidosättande af
nödig hänsyn till den af senaste tullkommitté berörda faran för smugg¬
ling, torde kunna bestämmas till 8 kronor per kilogram. Värdet å
handskar växlar mellan 20 och 100 kronor per kilogram med ett
medeltal af ungefär 55 kronor, hvarå den föreslagna tullsatsen alltså
utgör 14 å 15 procent. 1 enlighet med nuvarande praxis hafva fäkt-
och boxhandskar blifvit i tullbehandlingshänseende likställda med sadel-
makararbeten.
I denna rubrik hafva sammanförts de flesta lädervaror med teknisk Drif- och
användning, bland hvilka de olika slagen af maskinremmar hafva den största traJJ)8apr0^trcem~
betydelsen. Dessa draga för närvarande tull med 10 procent af värdet, N:r 210.
om de äro hopsydda, hopnitade eller på annat sätt hopfästade eller
eljest synbarligen ämnade att begagnas såsom dragremmar till maskiner,
hvilket i allmänhet är förhållandet med här angifna slag af remmar
med undantag af syremmar, hvilka nu tullbehandlas såsom hudar och
skinn, ej pälsverk, beredda, andra slag, med en tullsats af 65 öre per
kilogram. Såsom maskinremmar tullbehandlas äfven för liknande ända¬
mål apterade snören af läder. Öfriga här upptagna artiklar hafva dragit
den för delar till maskiner, redskap och verktyg bestämda tull, 10 procent
af värdet, med undantag dock af guldslagarhinna, som hänförts till tull¬
taxans sista rubrik med tullsats af 15 procent af värdet. Enligt hvad
kommittén inhämtat, utgör ungefärliga medelvärdet å drifremmar 6 kronor,
å ryck- och slagremmar 7 kronor 50 öre samt å syremmar 4 kronor,
allt per kilogram räknadt. Äfven med fullt beaktande af den hänsyn,
varans användning kräfver, lärer tullsatsen icke kunna sättas lägre än
tullen för utstansade eller utskurna stycken af sulläder. En tull af 65
öre per kilogram lärer för öfrigt icke, i allmänhet taget, öfverstiga den
nu för dessa varuslag utgående. Jämväl för öfriga i denna rubrik upp¬
åt)
394
Mösskärmar.
N:r 211.
Väskor, vä¬
gande per st.
netto högst
0.5 kg. etc.
N:r 212.
Etuier etc.
N:r 213.
Väskor, vä¬
gande per st.
netto mer än
0.5 kg. etc.
lN:r 214.
tågna artiklar liar den föreslagna tullsatsen synts väl afpassad efter de olika
artiklarnas värde med undantag dock för guldslagarhinna, som betingar
ett pris af SO till 500 kronor per kilogram. Då emellertid denna artikel,
som har obetydlig användning, numera ej lärer tillverkas inom landet,
bör ur nu ifrågavarande synpunkt hinder ej möta för dess upptagande
i denna rubrik.
Mösskärmar, som tidigare förtullades efter det ämne, hvaraf de
tillverkats, hafva sedan år 1882 haft gemensam rubrik i taxan, men hafva
1 enlighet med det föreliggande förslagets uppställning åter uppdelats
och finnas förutom i denna rubrik särskildt. nämnda äfven i afdelningen
för spånadsvaror. Tullsatsen är på båda ställena oförändrad. Impor¬
ten har uppgått till ett värde af omkring 70,000 kronor årligen under
senare tid.
Portföljer, plånböcker och portmonnäer af skinn draga för när¬
varande tull med 1 krona 20 öre per kilogram. Ett genomsnittsvärde
för dessa varor är gifvetvis mycket svårt att fastställa, men torde ett
sådant, ej få beräknas lägre än 15 å 20 kronor per kilogram, ehuruväl
mycket billiga kvaliteter förekomma i marknaden. Konkurrensen uti¬
från är mycket kännbar för de svenska fabrikanterna, som därjämte be¬
tungas af tullen på skinn; och har kommittén med hänsyn härtill ansett
en tullförhöjning till 3 kronor per kilogram berättigad. Med nämnda
artiklar hafva lättare skinnväskor ansetts böra jämställas. Den hufvud-
sakliga importen af de i rubriken upptagna artiklar förskrifver sig från
Tyskland. Af dylika varor af annat ämne än siden infördes år 1906
98,478 kilogram, däraf icke mindre än 85,064 kilogram kornrno från
Tyskland.
Etuier, helt eller delvis öfverklädda med skinn, draga nu tull med
2 kronor, läderbälten och skärp 1 krona 75 öre, cigarrfodral 1 krona
20 öre samt askar, helt eller delvis af skinn, resp. 1 krona 20 öre
eller 1 krona per kilogram. Den föreslagna gemensamma tullsatsen
utgör i genomsnitt 10 procent af varuvärdet eller något däröfver.
På grund af den föreslagna högre tullen å skinn har nuva¬
rande tullsats för hithörande varor, 1 krona 20 öre per kilogram, höjts
till 1 krona 50 öre, som utgör 15 till 25 procent af varuvärdet. Tilläggas
bör, att den nuvarande tullsatsen för en eller annan hithörande artikel,
som hänförts till etuier, utgått med 2 kronor per kilogram.
395
Samma skäl för höjning af tullsatsen till 1 krona 50 öre per
kilogram, som vid nästföregående rubrik anförts, gäller äfven de i dessa
rubriker upptagna varor.
Emot hittillsvarande tullbestämmelser för lösa, beredda pälsverk
bär anmärkts, dels att särskiljandet af de med olika tullsatser belagda
skinnsorterna, såsom gränsen nu är dragen, fordrar stor varukännedom
och ofta vållar svårigheter vid tullbehandlingen, dels att tullen, som
för vissa, särskild! nämnda dyrbarare slag utgår med 50 öre och för alla
öfriga med 25 öre per kilogram, är alltför låg i förhållande till värdet af
dessa varor, hvilka till mycket stor del kunna betraktas som lyxartiklar.
Emot åsättandet af högre tullsatser än de nuvarande har å andra sidan
anförts, att enligt statistiken importen af dyrbarare, lösa, beredda päls¬
verk uppginge blott till 1,000 å 2,000 kilogram årligen, hvarför en lyxtull
därå blefve af jämförelsevis ringa betydelse, samt att en sådan tull komme
att vålla ej obetydligt afbräck för de svenska pälsvarufabrikerna, enär
den skulle minska deras konkurrensförmåga såväl i den numera icke
så obetydliga exporthandeln som ock vid afsättning^! till utländska
turister i Sverige. Restitution af tullen vid export skulle i praktiken
ej kunna genomföras, då den exporterade varan vore sammansatt af olika
material i mycket varierande förhållande.
Kommittén, som ansett fog förefinnas för eu lyxtull å sådana päls¬
varor, som ej äro att anse som nödvändighetsartiklar, har emellertid
funnit denna synpunkt lämpligen kunna tillgodoses endast i den mån,
förhöjda tullsatser icke kunna antagas allvarligt äfventyra exporthan¬
delns intresse. Från denna utgångspunkt har hittillsvarande lägsta
tullsats, 25 öre per kilogram, bibehållits för de billigaste slagen af
beredda lösa skinn af inhemska djur. Tullen är därvid att anse blott
som nödigt skydd för beredningen. Nuvarande högre tullsats af 50 öre
per kilogram för beredda lösa skinn har föreslagits för öfriga vanligast
förekommande och lättast igenkännliga pälsverk. Tullsatsen torde för
dessa i genomsnitt utgöra ungefär 5 procent af varuvärdet. Alla förut
ej nämnda beredda lösa skinn, eller, med andra ord, de dyrbaraste äro
sammanförda i rubriken n:r 220 med en tullsats af 1 krona per kilo¬
gram. som i vissa fall utgör 5 till 10 procent af varuvärdet men i regel
icke ens så mycket.
I anledning af hemställan från päls varu fabrikanter har, i motsats
till hvad nu är fallet, skillnad gjorts mellan delvis bearbetade persedlar
å ena sidan och fullt färdiga å den andra. Då ett flertal sådana hall-
Klädesper-
sedlar;
sadelmakar-
arbeten etc.
N:r 215 och
216.
Pälsverk,
lösa.
N:r 218-220.
Pälsverk,
hopsydda.
N:r 221—222.
396
Fullfärdiga
persedlar af
pälsverk.
N:r223—224.
fabrikat, såsom foder af hamster, bisam och nutria samt konstgjorda
svansar af hare, get och räf, äro föremål för hemindustri och i sålunda
bearbetadt skick inköpas af pälsvarufabrikanterna, har ej ansetts lämpligt
att föreslå höjning af nuvarande tullsats, 3 kronor per kilogram, för
halffabrikat af de i n:r 218 och 219 upptagna skinnen.
Likaså har tullsatsen 6 kronor per kilogram bibehållits för half¬
fabrikat af de hittills särskildt namngifna finaste pälsverken, men där¬
emot inträder enligt nu föreslagna formulering en tullförhöjning från
3 till 6 kronor per kilogram för vissa för närvarande mera sällan an¬
vända eller jämförelsevis dyrbara skinn, såsom å ena sidan opossum,
mufflon och wallaby, samt å andra sidan gråverk och persian.
De föreslagna tullsatserna för fullfärdiga persedlar af pälsverk
innebära i stort sedt en tullförhöjning från 3 till 6 kronor per kilogram
för mera vanliga artiklar och från 6 till 9 kronor för de dyrbaraste
skinnvarorna. Här likasom i fråga om de delvis bearbetade persedlarna
gäller dock, att för vissa mera sällan förekommande eller jämförelsevis
dyrbara skinn tullförhöjningen blifver ansenligare, i det att den nuva¬
rande tullsatsen 3 kronor i förslaget motsvaras af 9 kronor per kilo¬
gram. Varor af billigare skinn tillverkas inom landet i ganska stor ut¬
sträckning handtverksmässigt; och enär konkurrensen de inhemska till¬
verkarna emellan torde hålla sådana varor fortfarande nere i pris, lära icke
ens i fråga om dem de höjda tullsatserna behöfva blifva mera kännbara.
11. Trävaror, ilätade varor, borstbindararbeten samt ben, horn och andra
formbara ämnen in. m.
Sveriges införsel af trävaror är gentemot utförseln försvinnande
liten. De enda nämnvärda införselartiklar af furu och gran äro spiror
och timmer, hufvudsakligen mindre sådant, samt ved. Införsel af furu-
och granved öfverstiger till och med afsevärdt utförseln. Så är äfven
förhållandet med björkved liksom ock med oarbetade trävaror af annat
slag än furu och. gran, i fråga om hvilka införseln hufvudsakligen lärer
omfatta aspvirke.
Sveriges export af gröfre trävaror bär icke hämmat utvecklingen
af den finare trävaruindustrien, utan har äfven denna, synnerligast efter
1880-talet, att uppvisa ett mycket kraftigt uppsving. Betydande trävara-
397
fabriker kafva anlagts för speciella tillverkningar, samtidigt med att de
gamla kandtverkerierna uppdrifvit sin rörelse i fabriksmässig skala. Sär¬
skild! betydande kar utvecklingen varit för snickeri- ock möbelfabrikerna,
för lådfabrikerna och för träsko- och lästfabriker (svarfverier). Vid sidan
däraf äro att nämna träull- ock möbelspånfabriker, reveteringsmatt-
fabriker, tunnbinderier, skopliggfabriker och persiennfabriker, för kvilka
dock, om man undantager de båda förstnämnda, tioårsperioden 1896—
1905 icke uppvisar något egentligt uppsving. För vissa andra hithörande
slag af fabriker, såsom käpp- ock pip fabriker, synes man kunna iakttaga
en tillbakagång.
Flera af dessa fabriker kafva särskild! inriktat sin verksamhet på ex¬
port. Följden har också blifvit en betydande omkastning ifråga om
handelsutbytet med andra länder på dessa områden såsom helt betraktade,
i det att utförseln ökats och införseln gått tillbaka. Då vid slutet
af 1880-talet införseln af snickararbeten, möbler, tunnbindar- och svarf-
vararbeten m. in. ännu värderades till 1.2 miljon kronor emot en ut¬
försel af 2.4 miljoner kronor, utgjorde införseln 1901—05 i årligt
medeltal endast 0.G miljon kronor emot eu utförsel af 11.7 miljoner
kronor. Dessa siffror utvisa en förskjutning, betydligt kraftigare än
inom andra förädlingsindustrier; och är det framförallt på rena snickar¬
arbeten (byggnadsmaterial, möbler m. in.), som den stora ökningen faller.
Då någon gång import af julgranar lärer kunna förekomma, bär
jämte oarbetad! virke äfven artikeln fällda, icke afkvistade träd ansetts
böra i rubriken upptagas.
Träull drager för närvarande tull med 15 procent af värdet. Fram¬
ställningen af denna artikel torde på grund af varans beskaffenhet och
med hänsyn till fraktförhållandena knappast tarfva skydd; och kommittén
har därför ansett tullfrihet kunna medgifva s för träull. Med träull afses
här emellertid allenast den till förpacknings- eller stoppningsändamål
tjänliga varan och icke en under samma namn stundom förekommande
artikel, bestående af sönderraspad eller malen trämassa, preparerad med
något desinfektionsmedel för medicinskt bruk.
Den i gällande tulltaxa tillsammans med korkbark upptagna ar¬
tikeln cols, hvarmed afses till korkämnen delvis bearbetadt korldbarks-
affall, torde, såvidt kommittén kunnat erfara, numera icke förekomma i
handeln åtminstone under detta namn, hvarför densamma uteslutits.
Skulle sådan vara inkomma, lärer den i allt fall komma att, såsom
hänförlig till rubriken n:r 227, åtnjuta tullfrihet.
Virke etc.
N:r 225.
Ved, träull
pff*
N:r 226.
Bark.
N:r 227.
398
Biälkar ete. Samtliga här upptagna artiklar äro äfven nu tullfria. Den för när¬
varande icke särskild! specificerade artikeln reglar, har i enlighet med
sakkunnigas uttalande blifvit särskild! omnämnd.
Lister hänföras till denna rubrik endast för så vidt de äro ohyflade;
hyflade, polerade, belagda med massa eller på annat liknande sätt be¬
arbetade, äro de att hänföra till »andra bearbetade trävaror».
Lådämnen af Till cigarrlådor ämnade träskifvor af 7 millimeters tjocklek och
7 lek’ etc"* därunder äro i gällande tulltaxa likställda med fanerskifvor af samma
N:r 230. tjocklek och draga — då de icke torde kunna tillverkas af furu eller
gran — tull med 10 öre per kilogram.
Förbrukningen af cigarrlådämnen inom landet är ganska afsevärd;
man beräknar, att sådana erfordras till ungefär 3 miljoner lådor år¬
ligen. Emellertid lära de inhemska fabrikerna utan svårighet kunna
fylla detta behof, men från deras sida klagas öfver, att de lida svårt
intrång genom konkurrens från Tyskland, hvilken konkurrens särskildt
i tider af öfverproduktion inom nämnda land blifver ytterst känn¬
bar. Härförutom anföres till stöd för anspråk på högre tull, att lik¬
ställigheten med fanerskifvor icke är befogad, då för framställning af
dessa senare afsevärdt mindre arbete erfordras. Erinras kan ock, att
i Norge minimal tullsatsen för cigarrlådämnen är 20 öre per kilogram.
Kommittén har med afseende härå ansett fog förefinnas för eu höjning
af tullsatsen till 15 öre, hvilket belopp cigarrfabrikanter, som därom
tillfrågats, i allmänhet ansett icke vara oskäligt.
Till parfymlådor afsedda, hyllade träskifvor — af asp eller annat
löfträ — hvilka nu tullbehandlas såsom snickararbeten, hafva undergått
eu med cigarrlådämnen likartad bearbetning. Med anledning däraf hafva
de ock ansetts böra med cigarrlådämnen likställas.
Inpressning eller inbränning af ornament föranleder för närvarande,
att lådämnen af ifrågavarande slag hänföras till snickararbeten med
en tull af 30 öre (för förgyllda 60 öre) per kilogram. Då denna ytter¬
ligare bearbetning ej nämnvärdt fördyrar varan, har kommittén ansett
densamma icke böra inverka på tullbehandlingen.
Benämningen parfymlådämnen lärer icke behöfva eller böra tolkas
så inskränkt, att icke därunder må inbegripas äfven ämnen till lådor,
som användas för inpackning af andra toalettmedel än parfymer. Något
särskiljande af det ena slaget från det andra vid tullbehandlingen torde
för öfrigt knappast vara möjligt.
399
Böjda käppämnen tullbehandlas nu såsom snickararbeten. Den be- Lådämnen
arbetning, varan undergått, är dock ganska obetydlig och torde knappast ochN.fa23ietC‘
ändra dess egenskap af råvara, så mycket mindre som nämnda bearbet¬
ning måste utföras på växtorten eller i dess närhet. Vid sådant förhål¬
lande har kommittén i anledning af därom gjord framställning funnit
sig böra upptaga varan såsom tullfri.
En annan artikel, för hvilken tullfrihet begärts i liera till kommit¬
tén inkomna framställningar, är tändsticksämnen (splint och spån) af
asp, hvilken artikel, äfven den, för närvarande hänföres till snickararbe¬
ten och sålunda drager tull med SO öre per kilogram.
1 följd af bristande tillgång inom landet på för tändsticksfabrika-
tionen erforderligt aspvirke äro de svenska tändsticksfabrikerna nödsa¬
kade att från utlandet fylla sitt behof af denna vara, hvilket hittills
skett genom införsel af helt och hållet oarbetade stockar. En afsevärd
lättnad skulle emellertid, enligt hvad berörda framställningar gifva vid
handen, kunna beredas den svenska tändsticksindustrien, om i stället
för oarbetadt aspvirke däraf framställda tändsticksämnen, dels splinten
till stickorna och dels spånen till askarna, kunde införas, hvilket dock
nu omöjliggöres genom den höga tullen. Kommittén har så mycket
mindre haft anledning att ställa sig afvisande till ifrågavarande begäran, som
aspvirkets bearbetning till tändsticksämnen inom landet lärer bedrifvas
allenast af tändsticksfabrikerna själfva.
Tangentskifvor af ebenhols äro enligt föreskrift i gällande taxa
tullfria. Tangentskifvor af annat träslag däremot rubriceras som ej
specificerade, särskildt inkommande delar och tillbehör till musikaliska
instrument och draga sålunda tull med 15 procent af värdet. Då det
lärer vara förenad! med svårighet att vid tullbehandlingen afgöra, huru¬
vida materialet utgöres af ebenhols eller af genomfärgadt trä, har kom¬
mittén ansett lämpligt att föreslå tullfrihet äfven för tangentskifvor af
annat träslag.
Fanerskifvor af furu eller gran, som nu äro åsätta tull af 5 öre per Fanerskifvor
kilogram, äro så sällan föremål för import, att särskild rubrik för denna fj.^2'32
artikel icke ansetts behöflig. År 1891 infördes 182 kilogram; seder¬
mera har ingen import däraf förekommit förr än år 1907, då 304 kilo¬
gram infördes.
Hvad angår fanerskifvor af annat träslag har visserligen från eu
fabrik hemställts om förhöjning af nuvarande tullsats, 10 öre per kilo¬
gram; men med hänsyn till denna artikels betydelse för våra snickeri¬
fabriker, hvilka framhållit önskvärdheten af att råvaror och halffabrikat
400
ej fördyras och beträffande faner till och med påyrkat borttagande af
tullen, bär det synts kommittén lämpligast, att tullsatsen i fråga bibe¬
hålies vid nuvarande belopp, hvilket uppgifvits motsvara omkring 10
procent af det pris, de till import vanligen förekommande slagen af fa-
nerskifvor betinga.
Af hoppressade faner- eller träskifvor bestående s. k. limbräder
draga för närvarande tull med 30 eller 60 öre per kilogram, allt
efter det olika träslag, hvaraf de bestå. Någon inhemsk framställning
af detta för vissa slag af snickararbeten särskild! lämpade material lärer
icke förekomma; och sedan kommitténs uppmärksamhet blifvit fäst därpå,
att med tillämpning af nuvarande tullsatser import af varan knappast
kan äga rum, då dess värde icke lärer uppgå till fullt 1 krona per
kilogram, har kommittén ansett sig skäligen böra hemställa om dess
likställande med den i visst hänseende jämförliga artikeln fanerskifvor.
Huggblock Huggblock för styckning och hackning af kött tullbehandlas nu
N-^233 såsom redskap, ej specificerade, med en tull af 10 procent af värdet.
Då värdet lärer utgöra allenast omkring 20 öre per kilogram, skulle
varans hänförande i tullbehandlingshänseende till vanligt snickar¬
arbete — såsom följden blefve, därest icke i sammanhang med nyss¬
nämnda rubriks bortfallande varan i taxan särskild! upptoges — med¬
föra en alldeles för hög tull, hvarför artikeln i fråga, trots dess jäm¬
förelsevis ringa betydelse ur importsynpunkt, ansetts böra specificeras.
Träspån, afsedd till rening af maltdrycker eller andra vätskor, är där¬
emot en rätt afse värd importartikel, som för närvarande tullbehand¬
las enligt taxans sista rubrik med en tull af 15 procent af värdet.
Detta lärer utgöra 12 å 14 öre per kilogram. Den här upptagna tull¬
satsen, 2 öre per kilogram, skulle alltså för bägge de nu nämnda
artiklarna ungefär motsvara den nuvarande tullen. Spån för taktäck¬
ning, lärer sällan vara föremål för import. Varan bör gifvetvis hänföras
till denna rubrik. För tändstickstillverkning äfvensom för flätning af¬
sedd spån har upptagits i andra rubriker.
Tannbindar- Jämlikt bestämmelse i gällande taxa, upptagen i en anmärkning
N-rr234-eoch ^ rubrikerna n:r 659 och 660, skola såsom tunnbindararbeten förtullas
235. lagg- oc'l1 bottenstäfver, som äro så färdigarbetade, att de kunna ome¬
delbart till kärl sammansättas. Försök lära emellertid hafva gjorts att
kringgå afsiktcn med denna föreskrift genom att låta någon obetydlig
del af stäfvernas bearbetande återstå ofullbordad vid införseln. Med
anledning häraf och till förekommande af olikformig tullbehandling,
401
synes stadgandet böra så fullständigas, att äfven helt eller delvis hyf-
lade stäfver få draga den för tunnbindararbeten bestämda tull.
Hos kommittén gjord framställning om tull å allenast sågade stäf¬
ver har kommittén icke kunnat biträda.
Lösa vagnshjul, som äro föremål för afsevärd tillverkning inom Vagnshjul etc.
landet, tullbehandlas såsom ej specificerade vagnmakararbeten med en ^:r
tull al 15 procent al värdet. Priset å dylika hjul växlar allt efter
materialets beskaffenhet och den olika graden af bearbetning. Värdet
bär uppgifvits utgöra i medeltal 70 öre för enklare hjul ocli 2 kronor
för hjul, afsedda för finare åkdon, allt per kilogram räknadt. Med hänsyn
därtill att företrädesvis det senare slaget af hjul är föremål för import,
har kommittén ansett tullsatsen ej böra sättas lägre än 20 öre per kilo¬
gram, hvilken tullsats ansetts böra upptagas äfven för hjuldelar och skaklar
samt ämnen till dessa artiklar. Skaklar hänföras för närvarande till
vagnmakararbeten, under det att hjuldelar och ämnen därtill tullbehand¬
las i enlighet med hvad för trävaror är stadgadt. Dessa båda sist¬
nämnda artiklar hafva i följd häraf, särskildt om de tillverkats af ut¬
ländskt träslag eller varit helt eller delvis svarfvade, drabbats af en i
förhållande till värdet onaturligt hög tull, nämligen 30 eller 60 öre
eller till och med 1 krona per kilogram, hvilket verkat betungande för de
inhemska vagnfabrikanterna, som genom import måste fylla sitt behof
af hjuldelar af utländskt träslag. Visserligen är äfven den nu föreslagna
tullsatsen rätt hög, då fråga är om sådana hjuldelar och ämnen därtill,
som äro tillverkade af inhemska träslag, i det att tullen i dylika fall
lärer motsvara omkring 40 procent af värdet, men denna omständighet
torde icke vara af den betydelse, att olika, efter träslagets beskaffenhet
lämpade tullsatser böra ifrågasättas, alldenstund dessa artiklar enligt
uppgift kunna erhållas vid fabriker inom landet till samma pris eller
till och med billigare än den utländska varan.
Beslag, anbragta å här ifrågavarande artiklar, synas ej böra ut¬
öfva inflytande å tullbehandlingen. Däremot hafva med gummiringar
försedda hjul ansetts böra draga en efter deras högre värde bättre af-
passad tull, och sålunda ej hänförts till förevarande rubrik, utan upp¬
tagits i rubriken n:r 1056.
k ör industriella ändamål afsedda formar af trä, likaväl som af Träskor, for-
annat ämne, tullbehandlas nu såsom ej specificerade maskiner, redskap ®ar „e^-
och verktyg, med tull af 10 procent af värdet. Med hänsyn därtill, att * '
dylika formar, enligt för kommittén tillgängliga prisuppgifter, i medel-
51
402
tal kosta omkring 1 krona per kilogram, har den tullsats af 10 öre per kilo¬
gram, som i gällande taxa är åsatt träskor och s. k. borstträn, och hvari
ändring ej blifvit ifrågasatt, synts lämplig äfven för nu ifrågavarande
artikel.
Block och Block och Bister till skoarbeten äro nu åsätta en tull af 10 öre per
N:rS238. kilogram. Sådana block och läster, som användas för att bevara formen å
färdiga skodon, äro vanligen urhålkade och försedda med gångjärn, samt
betinga enligt uppgift ett afsevärdt högre pris, per kilogram räknadt, än
blockoch läster för skotillverkning och hafva under senaste tid icke tullbe-
handlats såsom block och läster till skoarbeten utan såsom snickararbeten.
Denna praxis har kommittén genom den i rubrikens formulering före¬
slagna förändringen afsett att fastslå.
Af läster för tillverkning af skodon betinga s. k. lian delsläster,
som användas af skomakare, ett pris af 70 å 80 öre per kilogram, under
det att värdet af de för mekanisk skofabrikation afsedda lästerna, hvilka
i allmänhet äro å undersidan helt eller delvis försedda med beslag af
järn, uppgår till omkring 2 kronor per kilogram.
Enligt hvad som blifvit kommittén meddeladt, har den inhemska
skolästfabrikationen haft svårighet att konkurrera med åtskilliga ut¬
ländska fabriker; och särskildt skall detta gälla i fråga om handels-
läster, hvilka ofta nog lära utbjudas till underpris. Med hänsyn härtill
har kommittén ansett sig böra så till vida tillmötesgå en till kommit¬
tén inkommen framställning om fördubbling af den nuvarande tullsatsen,
att kommittén upptagit denna med ett till 15 öre förhöjdt belopp.
Skofla!-, rem- För de i rubrikerna n:r 239—241 upptagna artiklar utgår tullen
8k'larretcnd" för närvarande med 10 procent af värdet. Undantag göra dock i detta
Nr 239-24!. afseende de till rubriken n:r 241 hänförliga ämnen af trä till ej sär¬
skildt nämnda maskindelar eller redskap, afsedda lör textilindustrien, i
det att sådana ämnen ofta nog lära hafva tullbehandlats såsom snickar¬
arbeten.
N:r 23S. Tillgängliga prisuppgifter gifva vid handen, att värdet å de i
rubriken n:r 239 upptagna artiklar utgör, per kilogram räknadt, för skofla!’
och ugnsspadar 30 å 60 öre, för skruftvingar 36 å 63 öre, för skruf-
knektar 50 å 71 öre, för hyfvelstockar 70 öre å 3 kronor 50 öre, för yxskaft
32 öre å 1 krona för släggskaft 40 å 48 öre, för hammarskaft 37 å 80 öre,
för skyffelskaft 30 å 58 öre, för spadskaft 44 öre, för skaft till hackor
50 öre, för lieskaft 65 öre och för skaft till högafflar 20 å 26 öre.
403
Härjämte tiar upplysts, att hyfvelstockar icke äro föremål för till¬
verkning- inom landet samt att en afsevärd del af de öfriga hithörande
artiklar, som införas, utgöras af jämförelsevis dyrbara skaft af hickory
och andra utländska träslag.
Den föreslagna tullsatsen synes sålunda, på samma gång den möj¬
ligen medför ett något ökadt skydd för vissa inom landet tillverkade
artiklar, innebära en väsentlig - nedsättning af tullen å andra artiklar,
som icke äro föremål för tillverkning inom landet, däribland verktygs-
skaft, af Indika redskapstillverkningen har behof.
För de till rubriken n:r 240 hänförliga träarbeten har en tullsats
af 10 öre per kilogram, motsvarande 8 å 15 procent af värdet, ansetts
erforderlig till skydd för den inhemska tillverkningen. För kommittén
har uppgifvits, att priset, per kilogram räknadt, utgör för remskifvor
samt slip- och polerskifvor omkring 70 öre, för verktygsskaft 70 öre till
1 krona 25 öre samt för sågställningar 70 öre till 1 krona.
Inom textilindustrien använda maskindelar och redskap af trä,
såsom spindlar, bobiner, spolpipor och skyttlar in. m., Indika i värde
växla — enligt uppgift från 60 öre till omkring 3 kronor per kilogram
— allt efter den olika grad af bearbetning de undergått, äro visserligen
föremål för tillverkning inom landet, men förbrukarna af dessa artiklar
lära dock vara nödsakade att till största delen fylla sitt behof genom
import. Med hänsyn till den inhemska fabrikationen har tullsatsen ej
ansetts höra sättas lägre än 20 öre per kilogram, hvilken tullsats i stort
sedt torde ungefärligen motsvara den nuvarande värdetullen.
I denna rubrik hafva äfven upptagits delar af trä till sy-, stick- och
nåtlingsmaskiner, såsom bordskifvor, hufvar och trampstickor. För de vä¬
sentligaste af dessa delar, nämligen bord och hufvar, beräknas ett me¬
delvärde af resp. 1 krona 10 öre och 2 kronor 50 öre per kilogram.
Med hänsyn härtill och i betraktande däraf, att den utländska varan på
grund af massproduktion och billigare arbetskraft kan säljas till lägre
pris än den svenska, torde eu lägre tullsats än 20 öre per kilogram icke
kunna antagas bereda den svenska tillverkningen nödigt skydd. För när¬
varande lära särskild! de utländska symaskin sfabrikanter, hvilka hit im¬
portera delar af symaskiner för att här sammansättas, i afsevärd om¬
fattning importera äfven nu ifrågavarande artiklar.
Såväl skurna som oskurna träsnittstockar äro för närvarande tull¬
fria. För de senare, som tillverkas af buxbom och ej lära kunna er¬
hållas här i landet, torde tullfriheten böra bibehållas. Skurna träsnitt-
N:r 240.
N:r 24L
Träsnitt-
stockar.
N:r 242 och
243.
404
Käppar etc.
N:r 244 och
245.
stockar däremot hafva synts i tullbehandlingshänseende böra likställas med
klichéer; och har alltså den för sistnämnda artikel föreslagna tullsats,
15 procent af värdet, upptagits jämväl för skurna träsnittstockar. Vis¬
serligen kunde med visst fog ifrågasättas att för konstnärligt skurna
träsnittstockar bereda tullfrihet, men då sådana ytterst sällan förekomma
till införsel och det skulle blifva förenad t med stora vanskligheter att
vid tullbehandlingen afgöra, om en träsnittstock vore att anse såsom
konstnärsarbete eller icke, lärer någon åtskillnad mellan olika slag af
skurna träsnittstockar icke behöfva eller böra göras.
Enligt gällande taxa äro för käppar följande tullsatser bestämda,
nämligen för sådana, som synbarligen äro afsedda till paraplyer eller
parasoller, 25 öre och för andra 2 kronor 70 öre, allt per kilogram räknadt.
Af en inhemsk käppfabrikant har, under åberopande af svårigheten
att kunna konkurrera med de utländska fabrikerna, gjorts framställning
om väsentligt ökadt tullskydd för ifrågavarande artikel.
Visserligen har äfven införseln af andra käppar än de till para¬
plyer och parasoller afsedda under senaste tiden ökats, så att den från
att i början af 1890-talet icke hafva uppgått till mer än några hundra
kilogram om året, år 1907 belöpte sig till nära 3,400 kilogram; men den
hufvudsakliga importen omfattar dock paraply- och parasollkäppar, hvaraf
sistnämnda år infördes nära 30,000 kilogram. Paraply- och parasollkäppar
tagas, enligt uppgift, hufvudsakligen från de stora fabrikerna i Tyskland,
hvillca inrättat sig särskildt för tillverkning af delar till paraplyer och para¬
soller och lära fullständigt behärska världsmarknaden å detta område. De
försök, som af härvarande paraplyfabrikanter gjorts att upptaga tillverk¬
ningen af paraply- och parasollkäppar, torde också få anses hafva gifvit vid
handen, att äfven med afsevärdt högre tullskydd än det nuvarande denna
tillverkning ej skulle kunna blifva någon lönande industri; och har med
hänsyn härtill kommittén ansett sig icke böra föreslå någon höjning af
tullen å detta slag af käppar. Värdet därå lärer växla mellan 1 och
7 kronor per kilogram.
Värdet å andra slag af käppar har för kommittén uppgifvits utgöra
8 å 9 kronor per kilogram för de till införsel vanligast förekommande
slagen. Då i betraktande häraf gällande tullsats -—• hvars storlek torde
hafva bestämts hufvudsakligen med hänsyn därtill, att de införda käp¬
parna i allmänhet hafva karaktär af lyxvara — bör anses innefatta ett
ingalunda lågt skydd, bär kommittén icke funnit annan ändring på¬
kallad, än att tullsatsen lämpligen torde kunna afrundas till 3 kronor
per kilogram.
405
Lösa kryckor af trä till käppar af sist omförmälda slag lära ej
förekomma i marknaden. Däremot äro dylika kryckor till paraply- och.
parasollkäppar föremål för afsevärd import och tullbehandlas nu såsom
snickar- eller svarfvararbeten. För underlättande af den nu tidsödande
sorteringen vid tullbehandlingen hafva dessa synts böra likställas med
käppar, helst som intet svenskt industriellt intresse lärer skadas af den
nedsättning i tullen, som förändringen innebär.
Beslag af metall eller annat ämne, hvilka stundom finnas anbragta
å hithörande artiklar, hafva ej ansetts böra utöfva något inflytande
å tullsatsen.
Stadgandet angående inräknande i varans vikt af visst emballage har
affattats med hänsyn till de olika förpackningssätten för här samman¬
förda artiklar och öfverensstämmer med hvad nu är stadgadt i fråga
om paraply- och parasollkäppar.
För svarfvar- och bildhuggararbeten, ej specificerade, stadgas i
gällande taxa en tull af 1 krona per kilogram, dock att, om vikten af
varan per stycke öfverstiger 2 kilogram, tullen för den Överskjutande
vikten beräknas som för snickararbeten.
Vid tullbehandlingen af hithörande artiklar lärer ofta nog osäker¬
het råda i fråga om huru stor del af varan, som skall vara svarfvad
eller snidad för att varan rätteligen bör hänföras till svarfvar- och bild¬
huggararbeten. Med hänsyn härtill samt då lämpligheten af uttrycket
bildhuggararbeten, för så vidt därmed — såsom enligt häfdvunnen tull-
behandlingspraxis är förhållandet — skall afses ej blott verkliga konst-
närsarbeten utan äfven andra med rikare snideri försedda arbeten, torde
kunna ifrågasättas, har kommittén ansett, att åt rubriken borde gifvas
en något tydligare affattning. Tillika har i densamma, i anslutning till
hvad redan nu i tillämpningen iakttages, upptagits oval- och rundfrästa
arbeten. Rubrikens omfång för öfrigt har dock ansetts böra väsent¬
ligen inskränkas. Någon egentlig anledning att tillämpa en särskild,
högre tullsats för möbler och andra dylika tyngre snickararbeten därför,
att svarfning, fräsning eller snidning till någon större eller mindre del
ingått i arbetet, synes icke förefinnas, då detta förhållande icke lärer i
nämnvärd grad fördyra arbetet. Däremot torde för smärre svarfvade,
frästa eller snidade artiklar, med hänsyn till deras på beskaffenhet och
afsedd användning grundade högre värde i förhållande till vikten, en
högre tull än för snickararbeten vara skälig; och torde i anslutning till
den ofvan omnämnda nuvarande viktgränsen denna tullsats kunna be-
Svarfvar-
arbeten etc.
N:r 246.
406
S. k. wiener¬
möbler.
N:r 247.
Snickar¬
arbeten.
N:r 248—253.
stämmas att gälla för dylika artiklar, för så vidt de väga netto högst 2
kilogram per stycke.
S. k. wienermöbler, hvilka vanligen äro gjorda af rödbok och
varit föremål för bearbetning i fräs ma sk in, hafva tidigare på grund
af tillverkningssättet ansetts hänförliga till svarfvararbeten, men tull-
behandlas numera, i anslutning till Kungl. Maj:ts i särskild! mål med¬
delade beslut, såsom snickararbeten och draga således i allmänhet en
tull af SO öre per kilogram.
Eu inhemsk snickerifabrik, som sedan flera år tillbaka bedrifvit
tillverkning af wienermöbler, därvid enligt uppgift sysselsättande ett
40-tal arbetare, har gjort framställning om ökadt tullskydd för att
sättas i stånd att möta den starka konkurrensen med införda dylika
möbler. Om också anledning ej synts föreligga att, på sätt i berörda
framställning föreslagits, upptaga tullsatsen till det belopp, hvarmed
densamma tidigare utgick, eller 1 krona per kilogram, i den mån vikten
per stycke icke öfversteg 2 kilogram, har dock kommittén med hänsyn
till den omfattande bearbetning varan undergått i jämförelse med det å
vanliga snickarvaror i allmänhet nedlagda arbete, ansett eu till 50 öre per
kilogram bestämd tullsats icke bereda den inhemska tillverkningen högre
skydd än skäligt.
Beträffande snickararbeten samt andra, ej specificerade, bearbetade
trävaror innehåller tulltaxan följande bestämmelser:
Trävaror:
snickararbeten samt alla andra mer eller mindre
bearbetade trävaror, ej specificerade:
af furu eller gran:
utan betsning, målning eller lackering...... .1 kilogram
med betsning, målning eller lackering...... 1 „
af alm, ask, björk, bok, ek och andra inhemska,
ej specificerade träslag, massiva eller där¬
med fanerade, äfvensom arbeten, belagda
med massa, utan målning eller annan
^betäckning ..................................................... 1
af päron och valnöt samt af mahogny,
jakaranda och andra utländska träslag,
massiva eller därmed fanerade, äfvensom
arbeten, försedda med äkta eller oäkta
—: 05
—: 10
—: 30
407
förgyllning eller belagda med färgad eller
förgylld massa.................................................. 1 kilogram —: 60
Anm. Är arbetet sammansatt af flera träslag, sker förtullningen efter det slag
däribland, som drager högsta tullafgift.
Med det till öfverrubriken för ifrågavarande artiklar i förslaget
fogade tillägget »äfven i förening med annat ämne än trä» åsyftas allenast
att fastslå nuvarande tullbehandlingspraxis. För öfriga af kommittén
föreslagna, delvis ganska genomgripande förändringar af berörda taxe-
bestämmelser redogöres bär nedan under de särskilda rubrikerna.
Arbeten, belagda med massa, hafva i förslaget upptagits under N:r 248 och
egna rubriker. Vid affattande! af dessa bär hänsyn tagits därtill, att
dylika arbeten, hvilka företrädesvis utgöras af lister till fotografi- och
tafvelramar eller färdiga sådana ramar, ofta äro endast delvis belagda
med massa. Värdet å här ifrågavarande artiklar lärer vara ungefärligen
lika, vare sig den pålagda massan såsom sådan är ofärgad eller färgad,
och de inhemska fabrikanterna lära understundom hafva intresse af
att för en jämförelsevis låg tull få införa sådana s. k. rålister, som
äro belagda med färgad massa. I betraktande häraf bär kommittén
ansett massans egenskap af ofärgad eller färgad ej höra. utöfva infly¬
tande på tullbehandlingen. Den däraf påkallade förändringen af gäl¬
lande bestämmelser torde äfven ur tullteknisk synpunkt vara att förorda.
Polerade och bonade snickararbeten, delvis belagda med massa,
synas böra draga samma tull som öfriga polerade och bonade snickar¬
arbeten, i följd hvaraf de upptagits i rubriken n:r 249.
I samma rubrik hafva äfven inrymts alla s. k. japanska arbeten,
som ej äro hänförliga till annan rubrik — såsom exempelvis föl¬
hållandet är med askar och etuier af trä i förening med vissa andra
materialier. Japanska arbeten tullbehandlas nu efter arten af det trä,
hvaraf de äro framställda. Det föreslagna sammanförandet af dem
i en gemensam rubrik har ansetts särskildt lämpligt med hänsyn till
de olägenheter, som äro förknippade med den nuvarande tullbehand¬
lingen. För att utröna träets art måste nämligen den å varan an-
bragta lackeringen på någon del af föremålet aflägsnas, hvarigenom
föremålet mer eller mindre skadas. Fn tullsats af 60 öre per kilogram
synes för öfrigt icke vara för hög, då dessa arbeten till stor del ut¬
göras af prydnads- och toalettartiklar.
För arbeten af furu eller gran, icke belagda med massa, hafva N:r 250 och
nu gällande tullsatser bibehållits. Med snideri försedda dylika arbeten,
408
vägande per stycke netto mer än 2 kilogram, Indika enligt gällande
taxa skola förtullas efter hvad för svarfvararbeten stadgas, hafva emel¬
lertid, då de nu skola förtullas som snickararbeten, ansetts icke böra
draga den här bestämda låga tullen utan i stället upptagits i nästföl¬
jande rubrik med tull af 30 öre per kilogram. Fernissade arbeten hafva
funnits skäligen böra likställas med betsade, målade och lackerade.
Gällande taxa upptager som hufvudgrund för olika tullsatser å
snickararbeten och bearbetade trävaror af annat träslag än furu eller
gran träslagets egenskap af inhemskt eller utländskt. Denna åtskillnad
synes emellertid mindre lämplig, ty oafsedt svårigheten i många fall,
särskildt beträffande polerade, bonade eller på liknande sätt å ytan
bearbetade trävaror, att vid tullbehandlingen afgöra, af hvilket träslag
varan består, är oftast träets art föga normgifvande för värdet. 1
detta afseende kan framhållas, att lyxmöbler och andra finare snickar¬
arbeten numera i stor utsträckning tillverkas af inhemska träslag
och betinga höga pris, under det att arbeten af utländska träslag
ofta äro afsevärdt billigare. Jämväl en annan omständighet talar för
omläggning åt tullarna å här ifrågavarande artiklar. Då kommitténs
förslag icke upptager särskild rubrik för ej specificerade redskap och
verktyg samt delar därtill, komma dessa, för så vidt de äro af trä och
i den män de icke äro i förslaget särskildt nämnda, att blifva hän¬
förliga till här ifrågavarande trävaror. Dessa för industriellt bruk eller
för handtverkeri behof afsedda artiklar äro ofta förfärdigade af utländskt
träslag och den för bearbetade trävaror af dylikt träslag stadgade
tullen blefve här utan tvifvel ganska dryg och äfven i det afseende!
föga motiverad, att i regel dessa artiklar icke underkastats någon
långt drifven bearbetning.
Med bibehållande af gällande två tullsatser, 30 och 60 öre, för
kilogram räknadt, har en lämpligare och — då oarbetad! virke såväl af
inhemskt som af utländskt träslag är tullfritt — rättvisare uppdelning-
synts kunna ernås därigenom, att graden af bearbetning, som varan under¬
gått, gjorts bestämmande för tillämpligheten af den ena eller andra af
nämnda tullsatser.
Beträffande förevarande rubriker torde ytterligare endast behöfva
nämnas, att, ehuruväl skäl kunde anföras för en lägre tull å gröfre
snidade arbeten, tulltekniska hänsyn torde omöjliggöra en åtskillnad
mellan gröfre och finare snidade arbeten likasom ock mellan snidade
arbeten och skulptur- eller bildhuggararbeten, hvilka senare i för¬
slaget äro inbegripna under snidade arbeten.
409
Arbeten af konstgjord^ trä hafva likställts med arbeten af annat
naturligt trä än furu eller gran, hvarom bestämmelse inrymts i en
under förevarande rubriker intagen anmärkning.
För möbler hafva nu gällande bestämmelser bibehållits oförändrade;
dock har med hänsyn till sådan öfverklädnad, som utgöres af läder eller
skinn, uttrycket »öfvertyg)) utbytts mot »öfverklädnad».
Medelst målning eller på liknande sätt sönderdeladt korkaffall,
hvilken artikel har användning för olika ändamål, såsom i linoleum-
industrien samt för tillverkning af de i nästföljande rubrik upptagna
artiklar, drager nu tull enligt taxans sista rubrik med 15 procent af
värdet. Den af kommittén föreslagna tullen af 5 öre per kilogram mot¬
svarar ungefär 15 procent af det uppgifna medelvärdet å ifrågavarande
artikel.
För de i denna rubrik upptagna artiklar — hvilka hafva användning
hufvudsakligen såsom byggnads- eller isoleringsmateriel — utgår tullen
efter varuvärdet. För flertalet billigare hithörande artiklar, såsom block
och plattor, utgör densamma 15 procent af värdet, under det mera
förarbetade och dyrbarare varor, såsom formstycken, draga allenast
10 procent, då de hänföras till rubriken maskiner, redskap och verktyg,
ej specificerade. Den af kommittén föreslagna tullen, 10 öre per kilogram,
torde tämligen nära öfverensstämma med den tull, som nu belöper å
flertalet af här ifrågavarande artiklar, hvaraf för öfrigt landets behof lärer
till största delen fyllas genom inhemsk tillverkning. Till jämförelse må
nämnas, att motsvarande tullsats i den tyska tulltariffen är 10 mark
per 100 kilogram.
Lifbojar, lifbälten och s. k. fendertar, hvilka varor bestå af kork
i förening med väfnad, utgöra jämförelsevis obetydliga importartiklar. De
hafva dock ansetts icke lämpligen böra draga den för korkarbeten, ej
särskildt nämnda, föreslagna tull och därför särskildt upptagits med en
lägre tullsats, 20 öre per kilogram, som synts komma att öfver hufvud taget
nära motsvara den nuvarande värdetullen, hvilken utgår med 10 procent
för lifbojar och lifbälten samt 15 procent för fendertar.
I gällande taxa stadgas för korkar, skurna, utan beslag, hvarmed
likställts korksulor, en tull af 35 öre per kilogram och för korkar med
beslag en tull af 1 krona 20 öre per kilogram.
Möbler.
N:r 254 och
255.
Korkaffall.
N:r 256.
Arbeten af
korkaffall.
N:r 257.
Arbeten af
kork.
N:r 258.
N:r 259.
52
410
1 fråga om sistnämnda artikel må framhållas, att den däri in¬
gående korken till såväl vikt som värde i allmänhet är af så under¬
ordnad betydelse i förhållande till beslaget, att varan knappast kan be¬
traktas som korkarbete, utan synes böra förtullas såsom arbete af det
ämne, hvaraf beslaget består. Bestämmelse härom har upptagits i en
anmärkning under denna rubrik.
Skurna korkar utan beslag utgöras företrädesvis af butelj- och
andra flaskkorkar. Hos kommittén hafva två korkfabrikanter, under
framhållande af de mindre gynnsamma förhållanden, under hvilka de
svenska korkfabrikerna arbeta, jämfördt med utlandets, gjort framställ¬
ning om ökadt skydd för tillverkning af dylika korkar, därvid de på¬
yrkat skilda tullsatser för ölkorkar och vinkorkar, hvilka olika slag
skulle särskiljas efter korkarnas mindre eller större diameter. Tillika
har uppgifvits, att priset utgjorde å de förra 3 å 4 kronor och å de
senare 8 å 10 kronor, allt per kilogram räknadf.
Enligt den officiella statistiken har in- och utförseln af korkar
utan beslag — däri inräknad äfven den obetydliga artikeln korksulor —
under femårsperioden 1903—07 utgjort:
Åv
|
Införsel.
|
Utförsel.
|
|
Kg.
|
Kg.
|
1903
|
76,415
|
63,766
|
1904
|
60,215
|
40,545
|
1905
|
35,537
|
43,027
|
1906
|
33,924
|
73,484
|
1907
|
29,390
|
53,128
|
Tillverkningen inom landet af skurna korkar har under samma tid
uppgått till:
År.
|
Stycken.
|
1903
|
454,239,354
|
1904
|
509,500,627
|
1905
|
453,528,423
|
1906
|
538,459,653
|
1907
|
529,415,070
|
Af dessa siffror framgår, att införseln är stadd i stadigt sjunkande,
under det att utförseln och den inhemska tillverkningen i stort sedt icke
visa någon nedåtgående tendens. Det vill sålunda synas, som om kork¬
fabrikernas ställning, så vidt den af officiella siffror kan bedömas, icke
med nödvändighet kräfde ökadt skydd. Visserligen må medgifvas, att
411
nuvarande tull är ganska låg för den dyrbara artikeln vinkork; men
då, enligt uppgift, införseln af det slags kork, som enligt bemälda fabri¬
kanters förslag skulle anses såsom vinkork, icke lärer omfatta mera än
högst en femtedel af hela importen af korkar samt det sålunda torde
vara ovisst, om en höjd tull å vinkork skulle lända korkfabrikationen
till något större gagn, och då därtill kommer, att upptagande i fasan
af en särskild, högre tull för denna artikel möter svårighet i tulltekniskt
hänseende, har kommittén icke ansett sig böra föreslå någon ändring
af tullen å korkar utan beslag.
Arbeten, ej särskild! nämnda, af kork, såsom skifvor för mellan¬
lägg i hattar och andra smärre artiklar, hvilka nu draga tull med 15
procent af värdet, hafva ansetts lämpligen kunna sammanföras med
skurna korkar utan beslag.
I likhet med hvad under trävaror föreslagits för arbeten af konst-
gjordt trä, har äfven beträffande konstgjord kork och arbeten däraf an¬
setts skäligt att likställa den konstgjorda varan med den naturliga.
Dessa rubriker innehålla i sak endast den förändring af gällande
bestämmelser, att tullfrihet föreslagits för klufven och. skalad eller hyflad
rotting. Dylik rotting, hvilken har stor användning vid korgfabrikatio¬
nen, lärer nämligen ej med fördel kunna beredas inom landet.
Vass, som i taxan återfinnes bland vegetabiliska rör, har i för¬
slaget upptagits bland de för flätning och dylik bearbetning afsedda
vegetabiliska ämnena.
De sakliga förändringar i gällande bestämmelser för arbeten af
rör, som af kommittén föreslagits, betingas däraf, att käppar och kryckor
ansetts böra likställas med motsvarande artiklar af trä; och innebära
dessa förändringar, att tullen å käppar höjts från 2 kronor 70 öre till
3 kronor per kilogram, samt att tullen å här ifrågavarande kryckor
nedsatts från 1 krona till 25 öre per kilogram. Dessutom bör anmärkas,
att till rubriken n:r 264 blifver hänförlig en i handeln förekommande
artikel, hvilken nu tullbehandlas som ej specificerade redskap med 10
procents värdefull, nämligen rottingbyster till skyltfigurer. Det till
öfverrubriken fogade tillägget »äfven i förening med annat ämne» med¬
för icke någon afvikelse från nuvarande praxis.
Samtliga här upptagna vegetabiliska råämnen åtnjuta för när¬
varande tullfrihet med undantag af spån, då den är hyflad, i hvilket fall
den förtullas som snickararbete. Tullfrihet äger likaledes rum för bastrep
Vegetabiliska
rör.
N:r 260 och
261.
Arbeten af
rör.
N:r262—264.
Flätnings-
ämnen etc
N:r 265.
412
och bastmattor. Beträffande sistnämnda artikel har ansetts att tullfriheten
bör inskränkas att gälla endast för sådana bastmattor, som äro afsedda
till varuemballage. Någon anledning att stadga tullfrihet för fotmattor af
bast, hvaraf tillverkning bedrifves som hemslöjd inom vissa delar af
landet, synes nämligen icke föreligga.
Inom korgfabrikationen använda flätor al saf lära icke kunna
erhållas inom landet till något så när samma pris, som de utländska
betinga. Emellertid fördyras dessa senare afsevärdt genom den tull af
1 krona per kilogram som nu tillämpas för dem, då de förtullas som
arbeten al rör. I korgmakerinäringens intresse har kommittén därför
ansett sig böra föreslå tullfrihet för ifrågavarande artikel lika val, som
till hattfabrikationens fromma tullfrihet medgifvits för hattflätor af saf,
hvilken senare artikel återfinnes i afd. Vill G.
Korgmakar
arbeten etc
N:r266
Vissa
270. hänförliga
slags
arbeten af de i rubriken n:r 265 angifna materialier äro
till särskilda rubriker, såsom barnvagnar, leksaker in. fl. De
öfriga, hvilka icke äro sålunda särskild! nämnda, hafva här upptagits
tillika med ej särskild! nämnda arbeten af gräs och rötter.
För korgm akararbeten hafva nu gällande tullsatser bibehållits oför¬
ändrade. S. k. korgmöbler draga nu samma tull, oafsedt om de äro
försedda med stoppning och öfverklädnad eller om så icke är förhål¬
landet; och då med hänsyn till tullsatsens belopp samt stoppningens
och öfverklädnadens värde i förhållande till själfva möbelns icke något
torde vara att häremot erinra, har uttrycklig bestämmelse om sådan
tullbehandling fått här inflyta.
Mattor af spån, strå, rötter, gräs, vass, säf, kokostågor eller rotting-
draga nu tull med 7 öre per kilogram. Med den affattning, som gifvits åt
kommitténs förslag, skulle mattor af rotting drabbas af en tull af 1
krona per kilogram. Detta torde dock sakna praktisk betydelse, allden¬
stund mattor af rotting ytterst sällan torde förekomma.
För mattor af gräs i förening med bomullsgarn har, med stöd af
generaltullstyrelsens i särskild! mål meddelade beslut, tullen utgått med
15 procent af varuvärdet. Likaså draga för byggnadsändamål afsedda
mattor s. k. reveteringsmattor — bestående af vass, sammanbunden
medelst metalltråd — tull med 15 procent af värdet. Slutligen hafva
ock mattor af kokostågor i förening med hampa tullbehandlats som
hampväfnader. Det synes emellertid icke vara lämpligt att låta tull¬
behandlingen af mattor, tillverkade af här ifrågavarande flätnings-
413
materialier, påverkas däraf, att i dem möjligen äfven ingår något annat
ämne — exempelvis metalltråd, varp af spånadsämne till mattväfnaden
eller, såsom äfven förekommer, foder af något groft tyg —; och förslaget
har därför synts böra så affattas, att därunder innefattas äfven mattor
af sistberörda slag.
Af här nämnda slag af mattor utgöra de af kokostågor förfärdi¬
gade den största importartikeln. Dessa likasom öfriga här ifrågavarande
mattor utom reveteringsmattorna förekomma dels i afpassade stycken,
såsom fot- och vagnsmattor, dels ock i längder. I allmänhet lära de
i längder förekommande vara af finare beskaffenhet och därför afse-
värdt dyrare än de afpassade. Ett undantag härifrån göra dock mattor
af kokostågor utan inblandning af annat spånadsämne, hvilka, då de
förekomma i längder, icke lära i pris mycket skilja sig från afpassade
dylika mattor. I anslutning till nu berörda förhållanden har kommittén
funnit en uppdelning af ifrågavarande varuslag erforderlig, hvarvid för
de billigare slagen, till hvilka äfven reveteringsmattorna hänförts, den
nuvarande tullsatsen, 7 öre per kilogram, bibehållits, under det att för
den värdefullare gruppen en tullsats af 20 öre per kilogram ansetts
lämplig, dåden, enligt uppgift, motsvarar ungefär 15 procent af medel¬
värdet på därunder fallande varor.
För arbeten, upptagna i rubriken n:r 270, hvilka i praxis hänförts
till korgmakararbeten, andra slag, har nu gällande tullsats ansetts
böra bibehållas.
Förevarande bestämmelser äro i sak lika med motsvarande stad-
ganden i gällande taxa.
För borstbindararbeten innehåller tulltaxan följande bestämmelser:
Bor stbindar arbeten:
af fibrer, gräs, rötter eller andra vegetabiliska
ämnen, utan afseende å infattningen; äfvensom
penslar, murar- och målarborstar, alla slag...... 1 kilogram —: 15
af andra ämnen:
med infattning af opoleradt eller måladt trä
eller järn ........................................................ 1 „ —: 50
med annan infattning ............................................ 1 ,, 1: 20
Anm. Afdrag i vikten göres ej för askar, papper eller dylikt omslag samt kartor.
N:r 270
Haimarbeten.
N:r 271 —273.
BorstbimSar-
arbeten.
N:r274—277.
414
Till borstbmdararbeten bär kommittén funnit böra hänföras äfven
kvastar och viskor, hvilka artiklar i allmänhet icke ansetts elit hänförliga
utan dragit värdefull. Kvastar och viskor lära enligt förslaget komma att
i regel beläggas med eu tull af 15 öre per kilogram, hvaremot intet torde
vara att erinra, då de betinga ett pris af 70 öre till 1 krona 50 öre
per kilogram. Damm- eller pudervippor, som nu likaledes förtullas
efter värdet, hafva inrymts i rubriken n:r 277, hvars tullsats, 1 krona
50 öre per kilogram, lärer beträffande dammvippor innefatta en obetyd¬
lig ökning och vidkommande pudervippor medföra en nedsättning af
nu utgående tullafgift.
I åtskilliga till kommittén ingifna framställningar hafva tillverkare
af borstbmdararbeten gjort gällande, att nuvarande tullsatser vore otill¬
räckliga såsom skydd för den inhemska borstbinderiindustrien, därvid
bland annat framhållits, att eu stor del af de för denna industri erfor¬
derliga råvaror måste importeras från utländska specialfabriker och
droge en tull, som i vissa fall öfvers tege tullen å det färdiga fabrikatet.
Därjämte har äfven betonats, att den utländska tillverkaren hade till¬
gång till billigare arbetskraft och billigare arbetsmaskiner, hvarförutom
han ägde större möjlighet att specialisera sin fabrikation. Särskildt i
fråga om penslar samt murar- och målarborstar hade den utländska
konkurrensen blifvit svårt kännbar för den svenska industrien.
Att borstbinderiindustriens ställning är mindre god, synes ock
framgå af den officiella statistiken, som visar, att årliga införseln af
borstbmdararbeten af fibrer, gräs, rötter m. m. samt af penslar, målar-
och murarborstar under åren 1901—07 stigit från 18,607 kilogram till
51,791 kilogram, af hvilken sistnämnda kvantitet 33,595 kilogram ut¬
gjorde penslar och 7,220 kilogram murar- och målarborstar; att utförseln
af samma varuslag under berörda tid nedgått från 51,902 kilogram år
1901 till 1,468 kilogram år 1907; samt att årsimporten under nämnda
period af dels borstbmdararbeten af andra ämnen med infattning af trä
eller järn dels borstbmdararbeten af andra ämnen med annan infatt¬
ning ökats från resp. 2,026 kilogram och 15,670 kilogram till 6,849
kilogram och 32,849 kilogram. Tilläggas kan, att af hela införseln af
borstbmdararbeten den ojämförligt största delen kommer från Tyskland.
N:r 275. Redan 1888 års tullkommitté fann skäligt föreslå en tullsats af
50 öre per kilogram för penslar samt murar- och målarborstar, hvilken
tull emellertid bevillningsutskottet vid 1892 års riksdag ansåg sig ej
böra tillstyrka. I enlighet med utskottets förslag bestämdes tullsatsen
i stället till det ännu gällande beloppet. I betraktande däraf, att medel-
415
värdet å nämnda artiklar lärer utgöra, lågt räknadt, omkring 7 kronor
per kilogram samt med hänsyn till den stegrade importen af dessa
varor, synes för penslar samt murar- och målarborstar — andra än
sådana af fibrer, gräs, rötter eller andra vegetabiliska ämnen — en tull
af GO öre per kilogram böra vara af förhållandena motiverad. Penslar
förfärdigas vanligen af borst, men därjämte finnas penslar af hår, hvilka
äro betydligt dyrare än borstpenslarna och kunna betinga ett pris af
ända till flera hundra kronor per kilogram. Kommittén har emellertid
funnit hårpenslarna vara för obetydlig artikel för att tarfva annan tullsats
än den för penslar af borst föreslagna. De borstbinda rarbeten, som nu
draga tull med 50 öre per kilogram, synas, då äfven för dem någon
ökning af tullsatsen lärer vara behöflig, lämpligen kunna sammanföras
med de nyssnämnda i gemensam rubrik.
På framställning af en importör hafva i denna rubrik upptagits
de vanligaste slagen af tandborstar, nämligen sådana, som hafva infatt¬
ning af ben eller celluloid. Då dylika borstar icke lära tillverkas
inom landet, synes intet vara att invända mot en nedsättning af tullen
å dessa nödvändighetsartiklar. Deras medelpris lärer utgöra omkring
12 kronor 50 öre per kilogram.
Såsom en brist i gällande taxa har anmärkts, att rubrik saknas N:r 276
för borstbindararbeten med infattning eller montering af guld eller
silfver. Förhållandet lärer ock hafva förorsakat osäkerhet vid tull-
behandlingen. Särskild rubrik för varan ifråga har nu upptagits med
en såsom lämplig ansedd tullsats af G kronor per kilogram.
Frånsedt den ofvan omförmälda artikeln vippor, lära de till denna N:r 277
rubrik hänförliga slag af borstbindararbeten företrädesvis utgöras af
hår-, klädes- och nagelborstar. Kommittén har inhämtat, dels att medel¬
priset, per kilogram räknadt, för svensk vara utgör för hårborstar af
bästa beskaffenhet 22 kronor 50 öre och för dylika borstar af enklare
slag 10 kronor 70 öre samt för klädesborstar af bättre slag 22 kronor
10 öre och af enklare slag 7 kronor 90 öre, dels ock att importerad
vara af i allmänhet enklare slag i medeltal kostar per kilogram, hår-
borstar i infattning af polera dt trä eller celluloid 11 kronor, klädesborstar
i dylik infattning 7 kronor 25 öre och nagelborstar i beninfattning
9 kronor 40 öre, samt att medelpriset å importerade borstar i allmänhet
ej torde få sättas lägre än till 12 kronor per kilogram. I betraktande
häraf och med hänsyn till den ökade importen af bär ifrågavarande
borstbindararbeten har kommittén ansett sig äga skäl biträda gjord fram-
416
Ben och
horn.
N:r 278.
Arbeten af
ben,horn eller
sköldpadd.
N:r 279-281.
Pärlemor etc.
K:r282—284.
ställning om eu till 1 krona 50 öre pr kilogram förhöjd tullsats för
dessa artiklar.
Till förtydligande af taxebestämmelserna för borsfbindararbeten
har uttrycket »infattning» ansetts böra fullständigas genom tillägg af
ordet » montering».
Då ben och horn äro ämnen med likartad användning och jämväl
ur tullteknisk synpunkt skäl tala för deras likställande i tullhänseende,
hafva desamma, tillika med sköldpadd, som redan nu tullbehandlas
som horn, här sammanförts.
8. k. hornborst samt spjälkade och klufna gåspennor, hvilka
artiklar nu draga tull med 15 procent af värdet, hafva användning inom
borstbinderiyrket. Med hänsyn till denna deras användning som råvara
och till den jämförelsevis obetydliga bearbetning, de undergått, synas
artiklarna i fråga böra upptagas till tullfrihet.
Plattor och skifvor af horn eller sköldpadd åtnjuta nu tullfrihet,
under det att dylika artiklar af ben med undantag af tangentskifvor
draga tull. Kommittén har emellertid ansett, att likställighet borde
åvägabringas mellan dessa artiklar, och med hänsyn till den inhemska
förädlingsindustriens intressen föreslagit tullfrihet äfven för plattor och
skifvor af ben. Dock bör, enligt kommitténs mening, med afseende å
såväl horn eller sköldpadd som ben tullfriheten utom i fråga om tangent¬
skifvor afse endast plattor och skifvor, som kunna betraktas som half-
fabrikat för vidare bearbetning.
På framställning af eu piskfabrikant har tullfrihet i detta samman¬
hang äfven föreslagits för piskskaftämnen.
Med arbeten af elfenben och hvalrosständer, hvilka nu draga
samma tull som bijouteri varor eller 2 kronor pr kilogram, hafva, såväl
af tulltekniska skäl som med hänsyn till värdet, arbeten af flodhäst-
tänder ansetts böra likställas, och har tillika tullsatsen för samtliga dessa
artiklar bragts till öfverensstämmelse med den för bijouterivai’or föreslagna.
I rubriken n:r 281 hafva upptagits arbeten af fjäderspolar, för
hvilka tullen nu i allmänhet utgår med 15 procent af värdet. För dessa
arbeten, hvilka utgöras af tandpetare in. fl. smärre artiklar, som ej äro
föremål för tillverkning inom landet, lärer den föreslagna tullen, 80 öre
per kilogram, i allmänhet medföra en nedsättning af nu utgående tullafgift.
Samtliga här upptagna ämnen, oarbetade, äfvensom knifskaft samt
ämnen därtill af pärlemor äro nu tullfria. Andra arbeten af pärlemor
417
draga tull med 2 kronor per kilogram, hvilken tullsats i förslaget höjts
till samma belopp som den af kommittén förordade tullen å bijouteri¬
varor eller till 2 kronor 50 öre per kilogram. För arbeten af mussel-
eller snäckskal, i den mån de icke äro hänförliga till galanterivaror,
utgår nu tull med 15 procent af värdet, och lärer den för dessa artiklar
föreslagna tullsatsen, 50 öre per kilogram, ungefärligen motsvara nämnda
värdetull.
De i förevarande rubriker upptagna bestämmelser innebära i hufvud¬
sak allenast den afvikelse från gällande taxas föreskrifter, att tullsatserna i
rubrikerna n:r 288 och 289 höjts från 2 kronor till 2 kronor 50 öre
per kilogram, hvilken förändring ansetts påkallad af motsvarande höjning
af tullen å bijouteri varor.
Konstgjorda formbara ämnen hafva vunnit allt större användning
dels som ersättning för ben, horn, sköldpadd och liknande naturliga
ämnen dels ock för andra ändamål. Främst bland dessa ämnen fram¬
ställer sig celluloid, som sedan det för ungefär 40 år sedan först kom i
marknaden fått användning för allt flera olika ändamål. Af detta ämne
tillverkas kragar och manschetter, biljardbollar, knifskaft och diverse
toalettartiklar in. m. I rubriken nämnas vidare celloidin och galalit,
hvilket senare ämne liksom celluloid brukas som ersättning för kautschuk,
exempelvis vid tillverkning af kammar, samt eburin och ambroin. Dessa
sistnämnda ämnen hafva hufvudsaklig användning för tillverkning af
maskin- och apparatdelar, särskild! elektriska.
Beträffande celluloid innehåller gällande taxa, frånsedt en anmärk¬
ning med föreskrift om bruttoförtullning. följande bestämmelser:
Celluloid:
oarbetad .......................................................................... — fri
arbetad:
tangentskifvor samt knifskaft och ämnen därtill — fria
andra slag, äfven i förening med väf ............... 1 kilogram —: 80
Öfrig::!, bär ifrågavarande konstgjorda ämnen och arbeten däraf
tullbehandla^ i regel som varor, ej specificerade, arbetade, med tull af
15 procent af värdet. Vissa sådana arbeten hänföras dock till andra
rubriker, såsom till maskiner, redskap och verktyg eller delar däraf, ej
specificerade, såsom ock förhållandet är med vissa arbeten af celluloid.
Då inom landet tillverkning af här upptagna ämnen icke lärer
förekomma, synes den nu för oarbetad celluloid stadgade tullfrihet böra
53
Parter.
N:r286—290.
Celluloid etc.
N:r 291—293,
N:r 291.
418
utsträckas äfven till de öfriga, då de förekomma i oarbetad! skick. Med
hänsyn till den afsevärda inhemska produktionen af celluloidarbeten samt
för att underlätta upptagande af framställning inom landet af arbeten af
öfriga formbara konstgjorda ämnen har tullfrihet ansetts böra föreslås
jämväl för plattor, stänger och rör af dessa ämnen, hvarjämte den för
tangentskifvor samt knifskaft och ämnen därtill af celluloid nu stadgade
tullfrihet funnits böra göras gällande äfven för dylika artiklar af andra
här nämnda ämnen.
N:r 292 och För arbeten af celluloid, hvilkas värde, enligt uppgift, växlar mel-
293, lan 7 och 20 kronor per kilogram — priset å flertalet inhemska
fabrikat, såsom kragar o. d., ligger i närheten af den lägre siffran —
har med nyss nämndt undantag gällande tull synts böra bibehållas. Då
galalit äfven användes som ersättningsämne för celluloid, torde det vara
lämpligt, att arbeten däraf i tullbehandlingsafseende likställas med arbeten
åt celluloid. För galalitvaror har uppgifvits pris, växlande mellan 7 och
15 kronor per kilogram.
Beträffande arbeten af öfriga hithörande konstgjorda ämnen har
blifvit ifrågasatt, huruvida eu uppdelning af desamma med olika tullsatser,
allt eftersom materialet i varan vore af öfvervägande organiskt eller af
oorganiskt ursprung, möjligen skulle kunna vara lämplig, hvarvid i
händelse tvifvel uppstode om ett ämnes beskaffenhet, varans askhalt
möjligen skulle kunna göras utslagsgifvande för tullbehandlingen. Af
sakkunnig person har emellertid konstaterats, att, med hänsyn , till dessa,
ämnens växlande sammansättning, en dylik uppdelning vore opraktisk.
Den enhetliga tullsats för arbeten af samtliga här ifrågavarande konst¬
gjorda ämnen, som sålunda bort föreslås, har i betraktande däraf, att
ingen tillverkning af sådana artiklar lärer bedrifvas inom landet, samt
med hänsyn till dessa varors betydelse för åtskilliga industrier ansetts
icke böra sättas högre än 20 öre per kilogram. Arbeten af ambroin,
ebroin och dylika ämnen lära kosta 1 krona 50 öre till 4 kronor 50 öre
eller ännu mera per kilogram.
I anslutning till taxans bestämmelse om att i arbeten af celluloid
må få ingå väf, utan att detta inverkar på tullbehandlingen, samt i an¬
seende därtill, att åtskilliga hithörande tekniska artiklar äro beslagna
med oädel metall eller på annat, liknande sätt monterade, har till här
ifrågavarande öfverrubrik fogats tillägget »äfven i förening med väf,
oädel metall eller dylikt)).
*/
419
YII. Papper och tryckalster m. in.
Eu artikel, som sedan. 1870-talet trängt sig fram till en särskild!
framskjuten ställning i den svenska marknaden, är trämassa. Då tillverk¬
ningsvärdet vid landets samtliga trämassefabriker år 1896 beräknades till
18.7 miljoner kronor, både summan år 1905 stigit till 52.8 miljoner
kronor, och då förstnämnda år trämassa utfördes för 14.4 miljoner
kronor, värderades utförseln sistnämnda år till 42.8 miljoner kronor.
Hela exporten bar på de sista trettio åren stigit så, att, då dess värde
åren 1871—75 utgjorde l.l miljon kronor och åren 1886—90 uppgick
till 6.0 miljoner kronor, beräknades detsamma åren 1901—05 till 33.8
miljoner kronor, allt i årligt medeltal räknadt. Under de allra senaste
åren bar dock utförseln stigit ännu mera. Den största ökningen kommer,
såväl i fråga om tillverkning som utförsel, på kemisk massa.
I närmaste samband med träm as seindustri eu står den alltmera
utvecklade pappersfabrikationen. Såsom framgår af jämförelsen mellan
beredning och utförsel af trämassa, bär förbrukningen af denna artikel
inom landet alltjämt ökats. Den beräknades redan år 1905 uppgå till
10 miljoner kronor årligen och torde numera hafva stigit till minst 15
miljoner kronor; och är det just pappersindustrien, som bär är kon¬
sumenten.
Pappersfabrikationen är i Sverige gammal; men. det är först sedan
trämassa kommit till användning inom denna industri, som den fått
verklig betydelse för vårt ekonomiska lif. Lump användes numera
endast i jämförelsevis ringa omfattning vid pappersfabrikationen. Emeller¬
tid införes denna vara i ökad mängd, samtidigt med att utförseln minskas.
De svenska pappersbrukens antal och tillverkning har efterhand
ökats betydligt. Från 1896 till 1905 har tillverkningen nästan tre¬
dubblats. Den största ökningen kommer på kardus- och makulatur-
papper, på post-, skrif- och tryckpapper samt på förhydnings-, press-
ocb takpapp.
Om Sveriges utförsel af papper och papp också icke ökats så
relativt hastigt som trämasseexporten, har den i alla händelser fram¬
stående betydelse för vår handelsomsättning med utlandet. Särskildt
har Sverige bragt i marknaden billigt papper och papp. I statistiken
420
Pappers¬
massa.
N:r 294.
angifna exportvärden äro visserligen missvisande, då de tidigare an¬
vända genomsnittsprisen tydligen vant alltför höga. Med skäl kan
emellertid anses, att värdet stigit nära no g i samma proportion som
kvantiteten, hvilken, hvad angår papp, andra slag, åren 1886—90 ut¬
gjorde 1.9 miljon kilogram samt 1901—05 icke mindre än 9.9 miljoner
kilogram och i fråga om papper, andra slag, resp. 6.7 miljoner och
72.7 miljoner kilogram, allt i årligt medeltal räknadt. Det är också
dessa två stora varugrupper, som göra, att Sverige har ett betydligt
utförselöfverskott för papp och papper, medan däremot af vissa speciali¬
teter införseln mer eller mindre öfverstiger utförseln. Så t. ex. införas
förhydnings-, press- och takpapp samt poler-, smärgel-, förgylldt, för-
silfradt och glacépapper fortfarande i större mängd än de utföras. Sist¬
nämnda förhållande lärer ock, ehuru det ej framgår af nuvarande statistik,
gälla med afseende å finare skri!-, rit- och silkespapper, pergament¬
papper, bestruken och obestruken kartong, fotografiskt papper m. fl.
sorter. Landets hela utförsel af papp och papper värderades 1901—05
till 19.3 miljoner kronor, och införseln till 3.0 miljoner kronor i årligt
medeltal. Båda dessa siffror hafva under de senaste åren stigit.
Tillverkningen af åtskilliga pappersarbeten har också alltmera
börjat drifvas fabriksmässigt. Särskildt hafva svenska papperspåsar
och kuverter, album, portföljer och kartonger samt bokbinderiarbeten
börjat uttränga motsvarande utländska varor. Landets tapetfabriker
hafva också väsentligen utvecklats; och numera torde det vara hufvud¬
sakligen blott dyrbarare tapeter, som importeras, om än införseln ännu
öfverstiger utförseln.
A. Pappersmassa, papp och papper; äfvensom arbeten däraf.
I det i allmänna motiveringen omförmälda, af representanter för
svenska pappersbruksföreningen m. fl. afgifna utlåtande bar i afseende
å pappersmassa föreslagits införande af den i Tyskland, Frankrike in. fl.
länder föreskrifna makuleringsskyldigheten till skiljande af torr pappers¬
massa från papp eller papper. Kommittén har dock icke funnit anled¬
ning att biträda detta förslag. Det föreligger nämligen, som erfaren¬
heten visat, ingen nämnvärd tullteknisk svårighet att äfven utan maku-
lering skilja den tullfria artikeln pappersmassa från de fullbelagda artik¬
larna papp och papper. Makuleringen medför alltså inga afsevärda
fördelar, men skulle i viss mån vålla fabrikanten af pappersmassa kost-
421
nåd och. besvär, som kunde komma att för den svenska köparen medföra
ökadt pris på varan.
Beträffande rubrikens afsedda omfattning bör nämnas, att kom¬
mittén ansett, att till pappersmassa bör hänföras äfven filtrermassa af
lumphalftyg, som vanligen förekommer pressad i plattor af 3 centimeters
tjocklek och användes bland annat vid ölbryggerier. Likaledes bör en
tillsats af lim, fyllnadsämnen eller dylikt till pappersmassa ej inverka
på tullbehandlingen.
Artikeln papp har fördelats på tre rubriker, af hvilka den första
omfattar varor, som ej vidare förarbetats, de två sista åter sådana,
som undergått någon fabrikationsprocess utöfver den vanliga på papp¬
maskinen.
Presspapp, som åtminstone i de bättre kvaliteterna tillverkas af
lumphalftyg, användes till pressning af väfnader. Varan har hittills
ej kunnat med framgång tillverkas i Sverige på grund af det låga tull¬
skyddet, 1 öre per kilogram; men de svenska fabrikanterna anse sig i
stånd att upparbeta en fullgod vara, om den föreslagna tullsatsen, som
utgör ungefär 8 procent af värdet, antages. Med undantag af press¬
papp draga de i rubriken upptagna slag af papp redan nu en tull
af 5 öre per kilogram. Hit hör, bland annat, den stora artikeln vanlig trä-
massepapp.
Med konstläderpapp afses en läderliknande papp af lumphalftyg,
cellulosa eller basad trämassa, utan tillsats af läderaffall.
Genom tillägget »äfven guskad» utmärkes, att hit hänföres sådan
papp, som i pappmaskin eller för hand i vått tillstånd sammanpressats
af flera skikt utan användning af bindemedel. Sådan vara användes
bland annat i stor utsträckning till järnvägsbiljetter.
Nuvarande tullsats, 1 öre per kilogram, utgör omkring 5 procent
af värdet å impregnerad papp, hufvudsakligen utgörande takpapp samt
förhydnings- och isoleringspapp. Eu tullförhöjning till 2 öre synes
kommittén vara skälig särskild! med hänsyn till den i jämförelse med
utländsk vara afsevärdt bättre kvalitet, som tillverkas vid de svenska
fabrikerna. Dessa använda som råmaterial hufvudsakligen halfylle,
under det att den importerade pappen innehåller slipad trämassa och
andra billiga ämnen, som i hög grad nedsätta varans motståndskraft
mot atmosfärens inverkan.
Papp.
:r295-297.
Presspapp
etc.
N:r 295.
Asfaltpapp
etc.
N:r 296.
422
Till denna rubrik har äfven hänförts s. k. asfalt- och tjärfilt, som
användes dels till bitning af fartygsdäck, dels till mellanlägg i skodon.
Den är till fabrikat) onssätt och värde närmast likställd med asfaltpapp
och utgör trots benämningen ingalunda något slag af filt, äfven om
till någon del nöthår eller dylikt ämne däri ingår. Under samma tull¬
sats som den impregnerade pappen har likaledes ansetts böra uppföras
annan för byggnadsändamål använd grof papp, nämligen förhydnings-
(väggpapp) och grålumppapp (golfpapp), icke impregnerad. Detta innebär
så till vida en oegentlighet, som i förhållande till varuvärdet per vikt¬
enhet den gemensamma tullsatsen ställer sig vida högre för den impreg¬
nerade pappen än för den icke impregnerade. Visserligen är den senare
råvara för framställning af den förra — takpapp göres af grålumppapp,
som därför äfven kallas råpapp — men kostnaden för impregneringen
och därvid använda beredningsämnen är ganska ringa, och därtill kom¬
mer, att impregneringen medför en väsentlig förtyngning af varan.
I impregneradt skick ställer sig därför denna 10 till 50 procent per kilo¬
gram billigare än den icke impregnerade. På grund häraf hafva ock
i andra länder, såsom Tyskland, tullsatserna ursprungligen bestämts
högre för deri icke impregnerade varan; och pappfabrikanterna i
Sverige hafva föreslagit samma förfaringssätt här. Otvifvelaktigt är,
att därigenom skulle man i hög grad råda bot för det nu förefintliga
missförhållandet, att billig utländsk råpapp af underhaltig kvalitet im¬
porteras till svenska tjärdränkerier för att sedermera från dessa efter
impregnering försäljas som svensk vara i konkurrens med den utmärkta
vara, som erhålles af svensk råpapp. Då det är svårt att bedöma
egenskaperna bos impregnerad papp, förrän den varit i bruk något år,
länder denna trafik byggnadsindustrien till stort men. Emellertid är
förhållandet det, att i Sverige samtliga fabriker, som tillverka icke im¬
pregnerad papp, förarbeta den i eget tjärdränkeri och sålunda icke af¬
yttra den till annan för impregnering. På kontinenten däremot äro
i regel råpappsfabrikerna och tjärdränkerierna skilda affärer. Medan
exempelvis de tyska tjärdränkerierna utan svårighet förskaffa sig in¬
hemsk råpapp, äro de svenska, om de ej tillhöra eu pappfabrik, ute¬
slutande hänvisade till importerad råpapp; och deras fortsatta existens
skulle sålunda sannolikt omöjliggöras, om råpappstullen gjordes nämn¬
värdi högre än tullen å impregnerad vara. Inför denna konsekvens,
om den än i stort sedt ej vore att synnerligen beklaga, har kommittén
icke ansett sig böra föreslå ändring i nuvarande förhållande.
Till förhydningspapp är att räkna äfven halmpapp.
423
Till papp, som undergått annan efterarbetning än bestickning eller Färgad^ !ia')p
impregnering med asfalt, tjära eller tjäroljor, bör jämväl hänföras taktäck- N.r 297.
ningsämnet ruberoid, hvars impregnering uppgifves i hufvudsak ske med
stearin, järnoxid m. fl. ämnen, och som till utseendet väsentligen skiljer sig
från vanlig takpapp, ehuru den för närvarande tullbehandlas som sådan.
1 afseende på tillverkningssättet skiljes kartongpapp från den
ofvan omnämnda guskade pappen därigenom, att den består af flera
skikt papp eller papper (lameller), som förenats genom något binde¬
medel. Sålunda tillverkad papp är af betydligt bättre kvalitet än guskad
papp och har hittills tullbehandlats som papper, alltså dragit 10 eller 20
öre per kilogram, alltefter ytbehandlingen. Enligt förslaget skulle den
vid eu vikt af 350 gram eller mera per kvadratmeter oafsedt sina
egenskaper i öfrigt tullbeläggas med 10 öre.
Öfriga hithörande pappsorter hafva hittills dragit tull med blott
5 öre per kilogram. Kommittén har dock ansett den föreslagna höj¬
ningen till 10 öre vara fullt motiverad af det högre värdet, jämfördt
med det å icke förarbetad vara.
Beträffande åtskillnaden mellan papp och arbeten däraf har kom¬
mittén ej afsett ändring i hittillsvarande tullbehandlingspraxis, enligt
hvilken varan behandlas som papp allenast när den införes i rullar eller
som ark i form af rät- eller snedvinklig^ paralellogrammer.
Papper har liksom papp uppdelats med hänsyn till graden af den
bearbetning det undergått.
Rubriken motsvarar nuvarande tulltaxas n:r 511, hvars termer Papper, grå-
»kardus- och makulaturapper» dock enligt nutida språkbruk mindre be- i“^p29t8c‘
teckna viss kvalitet än ett användningssätt. Märkas bör, att de vikti¬
gaste hithörande importartiklarna, halmpapper och grålumppapper, ehuru
de betecknas som omslagspapper, mindre användas till omslag än som
halffabrikat för annan svensk industri, nämligen vid tillverkning af
wellpapp och vulkanfiber. Vore ej så förhållandet, kunde förevarande
rubrik saklöst indragas i den för dyrbarare pappersslag afsedda, enär
omslagspapper liksom tidningspapper, hvilket det i pris står nära, genom
konkurrensen mellan de svenska bruken hittills vanligen sålts till pris,
oberoende af tullsatsen och för öfrigt så lågt, att import ej heller
framdeles är sannolik. Det har ansetts nödvändigt att från denna
rubrik genom särskild anmärkning frånskilja det tunnaste papperet eller
det, som väger 30 gram eller mindre per kvadratmeter, enär detsamma
dels i värde ligger högre än öfriga hithörande varor dels ofta svårligen
kan skiljas från silkespapper.
424
PapPetc8krif ^ ^et ^^anberörda utlåtandet af representanter för pappersbruken
N:r 299—301. m- har föreslagits att nedsätta tullen å tidningspapper från 10 till
4 öre per kilogram. Medgifvas måste ock, att den nuvarande tullsatsen
år alltför hög i förhållande till varans värde, som allt efter olika kvali¬
teter växlar mellan 15 och 30 öre per kilogram. Emot ett särskiljande
af tidningspapper från öfriga pappersslag talar emellertid den tulltek¬
niska svårigheten vid att snabbt och säkert konstatera den för tid¬
ningspapper bestämmande halten af slipmassa. Mindre halt af slipmassa
låter sig rätt väl fastställa medelst vissa reagenser; men om slipmassan
ingår till hälften eller däröfver af papperets vikt, kan bestämningen
ske endast genom eu omständlig mikroskopering. Därtill kommer också,
att tidningspapperets pris hittills, tack vare konkurrensen mellan de in¬
hemska fabrikanterna, varit lägre i Sverige än å världsmarknaden. Så¬
lunda uppgifves, att 1907 års svenska, till 25,000 tons uppgående kon¬
sumtion såldes till ett genomsnittspris af 15.5 öre vid ett samtidigt
världsmarknadspris af 18.75 öre per kilogram. Då under sådana om¬
ständigheter tullsatsens större eller mindre belopp synes vara utan
egentlig betydelse, torde åtminstone tills vidare, så länge icke någon
varaktig sammanslutning till skyddets utnyttjande fabrikanterna emellan
kan konstateras, ej vara skäl att närmare inlåta sig på en så svårlöst
fråga.
De till dessa rubriker hörande papperskvaliteter hafva mycket
växlande prislägen. Frånses tidningspapperet, ligger priset å tryckpapper
mellan 30 öre och 1 krona per kilogram; å skrifpapper växlar priset
mellan 35 öre och 3 kronor, hvarjämte eiy särskild grupp, konceptpapper,
kommer så lågt som 25 till 35 öre. Å läskpapper är priset 50 öre
till 1 krona, å filtrerpapper går det upp till 15 kronor, å silkes- och kopie-
papper utgör det 30 öre till 2 kronor, å fint omslagspapper såsom sulfit-
påspapper och kraftpapper 20 till SO öre, samt å olifantpapper 25 till
50 öre, allt per kilogram räknadt. De viktigaste slagen äro gifvetvis
tryck- och skrifpapper. I Norge har man skilt dem åt och åsatt olika
tullsatser om resp. 3 och 13 öre per kilogram; men skiljemärket -— använd¬
barheten för skrifning •— är ej bestämdt nog att hindra tvistigheter,
hvarför subsidiärt arkstorleken måst göras bestämmande för åtskillnaden.
Vida enklare blir tullbehandlingen, om den gamla genomsnittstullen
bibehålies, oaktadt den drabbar ganska ojämnt. Någon framställning
från förbrukarnas sida angående en uppdelning föreligger ej heller.
Bör man sålunda, enligt kommitténs mening, afstå från att söka skilja
mellan tryck- och skrifpapper, kan man däremot i syfte att skilja mellan
mer och mindre dyrbara slag af skrifpapper med fördel följa Norges,
425
Danmarks och Schweiz’ exempel att bestämma en högre tullsats för
maskinlinjeradt papper. Samma syfte torde äfven, och detta till och
med ändå bättre, kunna fullföljas g’enom att på samma sätt förfara
med vattenmärkt papper, vare sig vattenmärket utgöres åt figurer, bok-
stäfver eller linjatur, dock naturligtvis icke vanlig tät randning. Visser¬
ligen medför linjeringen i och för sig ganska obetydlig prisförhöjning
(4 till 10 öre per kilogram) och samma är förhållandet med vatten¬
märke. Men bådadera och särskildt vattenmärket äro i regel kriterium
på högre kvalitet och däraf följande högre värde hos varan. Medelvärdet
å det papper, som skulle drabbas af den föreslagna högre tullen, kan
sättas till 70 öre å 1 krona 50 öre per kilogram. Ett särskildt skäl för
tullförhöjningen ligger också däruti, att de svenska finpappersbruken
därigenom kunna erhålla något vederlag för de ökade kostnader, som
de hafva att motse, därest den föreslagna tullsatsen för den hittills tull¬
fria klorkalken antages.
Emellertid har inför kommittén af en bland landets största import¬
firmor i branschen påyrkats, att den föreslagna tullförhöjningen, hvars
berättigande i öfrigt erkändes, skulle utgå för papper al visst mindre
format i stället för vattenmärkt eller linjeradt sådant. I enlighet här¬
med skulle rubrikerna n:r 299—302 erhålla följande affattning:
Skri!-, rit- och tryckpapper:
inkommande med kuverter i askar af papp,
papper eller trä, äfven med inredning för an¬
bringande af olika slag af pappersark, korre¬
spondenskort eller kuverter (s. k. papeterier) 1 kilogram —: 50
i annan förpackning:
hvit!, naturfärgadt eller färgad! i massan, i
ark om minst 1,385 kv.-cm. storlek............ 1 „ —: 10
andra slag.............................................................. 1 ,, —: 20
Anm. Såsom tryckpapper, andra slag, tullbe-
handlas äfven med hvit färg bestruket,
s. k. kriteradt papper.
Läsk-, filtrer-, kopie-, silkes- och annat fint
omslagspapper samt andra ej särskildt nämnda
slag af papper:
302 naturfärgadt, livitt eller färgadt i massan... 1 „ —10
302 Vs färgadt annorlunda än i massan, förgyll dt,
299
300
301
54
426
försilfradt eller belagdt med annan metall,
lackeradt, försedt med tryckta mönster eller
bilder i en eller flera färger, plisseradt eller
pressadt, äfvensom kartongpapper.................. 1 kilogram —: 20
Genom detta förslag skulle man vinna en bekvämare tullbehand¬
ling, i det att intet öppnande af papperspaketen för undersökning om
förekomst af vattenmärken eller liniering behöfde ifrågakomma. Verk¬
ställda undersökningar hafva äfven ådagalagt, att de kvantiteter im-
porteradt papper, som skulle träffats af tullförhöjningen, blefve ungefär
lika stora, vare sig kommitténs förslag eller det här omförmälda blefve
tillämpad!. Då emellertid, om endast arkstorleken skulle vara bestäm¬
mande för tullsatsens storlek, den högre tullsatsen körnare att drabba
en så allmän konsumtionsartikel som vanligt brefpapper i s. k. träfri
kvalitet, äfven om det ej vore linjeradt, med 40 å 50 procent af dess
värde, har kommittén ej ansett sig kunna biträda förslaget i fråga.
Till förebyggande af eu alltför tidsödande och omständlig tull-
behandling vid antagande af kommitténs förslag har i eu anmärkning
till rubrikerna n:r 300—302 tätt — likasom på åtskilliga andra ställen
i förslaget och efter föredöme från gällande taxa — inflyta en bestäm¬
melse, som kan förutsättas skola hafva till följd, att papper, under-
kastadt olika tull, endast undantagsvis inkommer förpackadt i samma
kolli.
Med papeterier betecknar man askar —- äfven fackinredda — inne¬
hållande brefpapper eller korrespondenskort tillsammans med kuverter.
i den af pappersbrukens representanter m. fl. afgifna framställningen
har föreslagits höjning af nuvarande, genom tyska handelstraktaten fast¬
ställda tullsats, 25 öre per kilogram, till dubbla detta belopp. Enligt pris-
uppgifter från eu af landets största importörer af denna vara utgör den
nuvarande tullsatsen 3 till 25 procent (i medeltal 13.5 procent) af värdet,
den föreslagna åter 27 procent. Från importörer har, och visserligen
icke utan skål, erinrats, att vid den ringa omsättningen på inhemsk
marknad svenska fabrikanter ej kunna tillfredsställa köparnas fordringar
på rikhaltiga sortiment, hvarför under alla förhållanden eu stor del af
landets konsumtion af denna vara måste importeras. Därjämte kan icke
förbises, att ej ens af de hittills rätt väl skyddade billigare kvaliteterna
någon svensk tillverkning af betydenhet ännu kommit till stånd. Då
emellertid å andra sidan kan anföras, att det här uteslutande gäller eu
lyxartikel, hvars något högre tullbeläggande ej blir afsevärdt kännbart för
427
konsumenten, äfvensom att, om ock förhållandena hittills, då vår pappers¬
tillverkning företett en så betydande produktionstillväxt, ej lockat till
upptagande af förädlingsindustri, tiden därför numera torde vara inne,
synas tillräckliga skäl föreligga för ifrågavarande förslag. En tull af
50 öre stämmer ock med de tull satser, som föreslagits för åtskilliga
af de i papeterier ingående artiklar såsom brefkuverter samt visit- och
korrespondenskort. Papeterierna, likasom det linjerade papperet, åro ju
ock att betrakta såsom alster af mera framskriden förarbetning, ehuru
de ansetts böra sammanföras med det pappersslag, hvarifrån man vid
förädlingen utgått.
Ofri ga ytterligare förarbetade pappersslag äro uppdelade på fyra
rubriker. I den första af dem bär med de i nuvarande taxerubrik
n:r 512 omnämnda slagen, annorlunda än i massan färga (it, iörgylldt
m. fl., för livilka gällande tullsats skulle bibehållas, sammanförts papper
med tryckta mönster eller bilder, samt stansadt, pressadt, såsom s. k.
linneimitation, äfvensom kartongpapper. Till annorlunda än i massan
färgadt papper har tänkts hänförligt äfven brefpapper med sorgkanter.
Likaledes afses, att papper med guldsnitt skall tullbehandlas som för-
gylldt.
Af eu fabrik för fotografiska artiklar har begärts tullfrihet för
s. k. barytpapper, hvilken artikel ej kunnat i fullgod kvalitet erhållas
inom landet. Detta papper kan emellertid icke vid tullbehandlingen
skiljas från det för tryckeriändamål använda s. k. kriterade papperet,
hviiket åter är föremål för betydande svensk tillverkning, som sannolikt
skulle tillintetgöras genom borttagande af skyddet.
Papper, försedt med tryckta mönster eller bilder, bör hänföras
hit och ej till bilder, så snart mönstren eller bilderna allenast afse att
åt papperet förläna prydligare utseende. Exempel på sådant är för-
sättspapper för bokbinderier, koffertpapper samt tryckta eller målade
papper för varuemballering.
Från plisseradt papper, som å särskild maskin veckats i regel¬
bundna större veck, bör skiljas det kreperade, som direkt å pappers¬
maskinen försetts med oregelbundna smårynkor. Det sistnämnda,
enfärgad!., är afsedt att som hittills draga tull t tf blott 10 öre per
kilogram. Pussering och pressning användas i stor utsträckning å silkes¬
papper, ofta äfven efter föregående impregnering. Pressning i halande!'
mellan mönstervalsar eller tygstycken i fråga kommer för brefpapper, som
får en tygliknande yta eller förses med ränder, motsvarande liniering,
Papper,
färgadt, etc.
N:r 302.
428
Papper,
fotografiskt
etc.
N:r 303.
äfvensom för ett flertal s. k. fantasipapper, oftast dock därjämte »annor¬
lunda än i massan färgadt». Ett pressadt papper är äfven det s. k.
peltinlädret, bestående af flera sammanguskade lager af långa fibrer,
genomdränkt med kautschukslösning samt på ena sidan färgadt och
pressadt till likhet med läder.
Kartongpapper har hittills dragit en tull af JO öre per kilogram.
Dess genomsnittsvärde ligger mellan 50 öre och 1 krona 50 öre per
kilogram, hvarvid emellertid märkes, att den svåraste konkurrensen från
utlandet äger rum i afseende å de dyrbaraste kvaliteterna. Då tillverk¬
ningen af dessa ännu är helt ny inom Sverige och bevisligen har att
kämpa mot svåra underbud från tyska fabriker, skulle den erhålla ett
godt stöd genom den föreslagna tuilförhöjningen.
fotografiskt papper har hittills, något oegentligt, tullbehandlats,
’ såsom »annorlunda än i massan färgadt». Det har numera blifvit af vida
större betydelse än förr som importartikel och torde därför böra sär¬
skild! nämnas. Det är också i någon mån föremål för inhemsk fabrika¬
tion. Donna har emellertid att kämpa med betydande svårigheter, hvar¬
till säkerligen äfven tullförhållandena bidraga. Den hittillsvarande
tullsatsen, 20 öre per kilogram, motsvarar endast 1.5 procent af genom¬
snittsvärdet, under det att tullen å de viktigaste råvarorna, eter, alko¬
hol, kolodium, lapis och råpapper, uppgifvas tillsammans öka tillverk¬
ningskostnaden med omkring 10 procent af saluvärdet. Om tullen
skulle blifva effektiv borde den därför, såsom ock af en fabrikant före¬
slagits, höjas till belopp, motsvarande minst nämnda procent å värdet
eller ungefär 1 krona 30 öre per kilogram. Å andra sidan har emellertid
framhållits, att i betraktande af den jämförelsevis obetydliga inhemska
marknaden och de afsevärda tekniska svårigheterna vid fabrikationen,
t vilka senare gifvetvis ej så lätt kunna öfvervinnas vid mindre fabriker,
utsikterna för en fotografipappersfabrikation inom landet äro mycket
små, äfven om skyddet sättes jämförelsevis högt. Under sådan förhållanden
lärer någon förhöjning af hittillsvarande tullsats icke kunna anses
lämplig.
Priset a äkta pergamentpapper uppgifves till ungefär SO öre per
kilogram och varan är föremål för ej obetydlig import. Förutsätt¬
ningar för dess tillverkning inom landet finnas; men ett omfattande
försök, som nyligen gjorts, ledde ej till något resultat, hufvudsakligen
på grund af öfvermäktig konkurrens från Tyskland. Om emellertid,
på sätt förslaget innehåller, skyddet höjes till 20 öre per kilogram,
429
torde bättre framgång för svensk fabrikation vara att vänta, imiteradt
pergamentpapper, s. k. pergamyn, bör, med hänsyn till sin likhet med
det äkta, tullbehandlas som detta. Att tullsatsen därvid blir hög, jäm¬
förd med varans pris (30 till 60 öre per kilogram), torde ej betyda
svnnerligen mycket, enär här inträffar samma förhållande som i fråga
om tidningspapper, eller att skyddet i följd af konkurrens mellan de
inhemska fabrikerna ej kan utnyttjas. Öfriga i denna rubrik samman¬
förda slag af papper tillverkas visserligen icke eller endast i ringa mån
inom landet; men då behofvet däraf utan olägenhet borde kunna fyllas
af inhemska fabriker, har det synts vara skäligt att tullsatsen å den
förädlade varan blefve bestämd i ungefär samma proportion till den
oförädlade varans tull som den, hvari de olika varuslagens pris stå till
hvarandra.
Vulkanfiber är föremål för tillverkning vid tvenne svenska fabriker Vulkanfiber
och drager för närvarande tull efter värdet med 10 procent, då varan N.ret|g4
inkommer i form af plattor (såsom »redskap och verktyg») samt 15 procent,
då den förekommer i form af rör eller stänger (såsom »varor, ej speci¬
ficerade, arbetade»). Med hänsyn till konkurrens från Förenta staterna
bör hittillsvarande tullskydd ej borttagas. Den föreslagna tullen mot¬
svarar 11 till 14 procent af värdet.
Nuvarande rubricering »papper i förening med bomulls- eller linne- Papper med
väfnad» synes icke nog tydligt angifva, att spånadsvaran har till ända-
mål allenast att förstärka papperet, som är den väsentliga beståndsdelen.
Ett förtydligande bär därför ansetts påkalladt, hvarvid med de nämnda
slagen af väfnad likställts väfnader af andra textilämnen, såsom jute
eller silke, samt metallduk likasom ock tråd af textilämnen eller åt
metall, enär tråden tjänar samma ändamål som väfnaden. Till denna
rubrik böra exempelvis hänföras s. k. papyrolin lör adresslappar samt för
öfverklädnad af planschettfjädrar afsedt papper i förening med bomulls¬
väfnad (äfven kallad kaschierter Schirting), hvilken sistnämnda artikel
nu tullbehandlas som blekt bomullsväfnad med tull af 90 öre per kilogram.
De till rubriken för slip- eller polerpapper hörande varor hafva Polerpapper.
hittills förtullats med 10 procents värdefull. Priset, per kilogram räknadt, . N r 3 6‘
växlar mellan 40 öre för de billigaste och 1 krona 20 öre för de
dyraste slagen, hvarför kommittén ansett en vikttull af 10 öre per
kilogram till fullo motsvara nuvarande värdefull. Tillverkning åt denna
vara bedrifves vid en svensk fabrik.
430
lapp och" Kommittén har afsett att viktgränsen skall under alla förhållanden
papper, vara utslagsgifvande för åtskillnaden mellan papp och papper och ej
blott, såsom enligt den tyska taxan, när utslaget ej kan fällas på grund
af andra egenskaper hos varan.
lappSoch* Denna bestämmelse, hvarmed afses att för visitkortsblanketter,
papper, korrespoudenskort och dylikt bereda ett efter varans högre värde — jäm-
fördt med värdet å papp och papper — afpassadt skydd, förutsätter för
tillämpning af blankettullen, att kortet eller blanketten samtidigt har¬
en längd af högst 20 centimeter och en bredd af högst 12 centimeter.
Tapeter etc.
N:r307—309.
Senast år 1905 hafva landets tapetfabriker vädjat till riksdagen
angående ökadt skydd för de bättre och dyrbarare tapetsorterna, och
uppenbart synes vara, att deras framställning käft berättigande. Importen
af tapeter ökas årligen och exporten synes vara i aftagande, något som
torde bero på den mängd af nya tapetfabriker, som på senare tid upp¬
stått i utlandet, framför allt i Tyskland, och hvilka tydligen exportera
sitt produktionsöfverskott af nämnda högre kvaliteter till själfkostnads-
pris. Därjämte underlättas tapetimporten medelst den lindring i be¬
stämmelserna angående handel med arsenikhaltig;', varor, som inträdde
genom den från och med den 1 februari 1907 tillämpade nya gift¬
stadgan. Exporten från Tyskland lärer ock, enligt uppgift, främjas
genom därstädes existerande exportpremier och låga exportfrakttariffer.
Under dessa förhållanden ock då nu gällande tullsats är fullt
tillräcklig att skydda de billigare kvaliteterna, synes det vara skäl
att genom uppdelning af rubriken n:r 515 i gällande taxa bereda
möjlighet att träffa de dyrbarare tapeterna med en mot deras värde
svarande högre tull. De föreslagna tullsatserna motsvara, enligt pris¬
uppgifter från svenska fabriker, för relieftapeter omkring 14 procent,
för bottentapeter och pressade naturelltapeter 12.5 procent samt för
vanliga naturelltapeter omkring 25 procent af värdet. Förslaget öfverens-
stämmer med bevillningsutskottets förslag vid 1905 års riksdag med
blott den afvikelse, att relieftapeter upptagits med särskild, högre
tullsats.
Spelkort etc. Tull satsen för spelkort har upptagits lika med tullsatsen för lacke-
fs'r 3i0' rade papp- och pappersarbeten, ej särskilt nämnda, hvarjämte rubriken
genom tillägget »alla slag», gjorts så omfattande, att dit böra hänföras
patience- och spelkort af hvilken storlek och form som helst. Hittills
har kunnat inträffa, att dylika kort hänförts i vissa fall till leksaker
431
och i andra — där de inkommit i ark — till litografiska arbeten. Huru¬
vida häraf påkallas någon jämkning i gällande bestämmelser om stämpel¬
afgift för spelkort, har kommittén ansett icke påkalla undersökning
eller yttrande från kommitténs sida.
Enligt inhämtade uppgifter växlar priset å vanliga kuverter mellan
50 öre och 2 kronor 90 öre och å påsar mellan 33 öre och 1 krona
20 öre per kilogram. Kommittén har ansett hittillsvarande tullsats böra
för dem bibehållas. Kuverter och påsar med tryck utvändigt hafva
däremot på grund af det ytterligare arbete, som å dem nedlagts, funnits
skäligen böra beläggas med högre tull, hvilken upptagits till 50 öre
per kilogram. Med dessa senare hafva ock, på grund af likställighet i
värde, sammanförts kuverter och påsar, bestående af papper i förening
med andra ämnen, såsom t. ex. de med väf, stanniol, metallpapper o. s. v.
fodrade. Den högre tullsatsen blifver däremot icke tillämplig därför,
att på insidan anbragts litografisk! eller annat tryck för att göra pap¬
peret mindre genomskinligt.
Före tillkomsten af handelstraktaten med Tyskland drogo alla slag
af album en tull af 2 kronor per kilogram. Enligt nämnda traktat äro
däremot numera tre olika tullsatser gällande för samma artikel, allt
eftersom fråga är om frimärksalbum, brefkortsalbum eller andra album.
Kommittén har i enlighet med hvad pappersbrukens representanter m. fl.
föreslagit, ansett sig böra likställa brefkortsalbum med frimärksalbum,
då deras värde är ungefär detsamma; och har den gemensamma tull¬
satsen upptagits lika med den för brefkortsalbum nu gällande eller
1 krona 50 öre per kilogram. Därjämte har ansetts lämpligt att utbyta
den nuvarande beteckningen brefkortsalbum emot vykortsalbum, enär det
stora flertalet i sådana album uppsatta brefkort utgöres af s. k. vykort.
Med delar till album förstås i förslaget likasom enligt gällande taxa
endast sådana, som äro bestämdt igenkännliga såsom af sedda till album.
Detta har emellertid numera icke behöft särskildt utsättas, då den gene¬
rella bestämmelsen i tulltaxeunderrättelserna § 1 d) härvid är tillämplig.
Beträffande fotografialbum har saknats skäl till ändring af nuva¬
rande tullsats.
Efter öfriga album hafva i rubriken för böcker med inbundet,
rent eller linjeradt papper sammanförts födelsedags-, vers-, skiss- och
s. k. scrapsalbum, beträffande hvilkas tullbehandling hittills rådt en viss
Papperspåsar
etc.
N:r 311 och
312.
Frimärks¬
album etc.
N:r 313.
Fotografi¬
album.
N:r 314.
Notisböcker
gIc.
N:r 315 och
316.
432
Bobisier,
verktygsskafi
etc.
N:r 317.
Modeller,
anatomiska.
N:r 318.
osäkerhet. De till denna rubrik hörande varor växla afsevärdt i pris,
hufvudsakligen beroende på det material, hvaraf pärmarna förfärdigats.
Med hänsyn därtill och då konkurrensen från utlandet är mycket känn¬
bar, särskildt hvad de dyrare slagen beträffar, har en uppdelning på
två olika rubriker ansetts nödig. Den föreslagna högre tullsatsen be¬
räknas drabba annotationsböcker o. d. med ungefär 8 procent af genom¬
snittsvärdet. Den lägre tullsatsen innefattar visserligen äfven den en
förhöjning af den nu gällande (35 öre per kilogram); men den torde
ej kunna sättas lägre, om den skall kunna bereda nöjaktigt skydd mot en
för de svenska tillverkarna svår konkurrens med underhaltig utländsk vara,
hvilken, såsom på goda grunder antages, ofta utgöres af fängelsearbete.
Kontorsböckerna skulle, om de i nämnvärd mån vore föremål för
import, högst afsevärdt drabbas af tullsatserna ifråga. Men det ligger
i sakens natur, att de i allmänhet måste tillverkas inom landet under
nära förbindelse mellan fabrikanter och köpare för att kunna lämpas
efter de sistnämndas mycket växlande behof. Etuier eller fodral, in¬
rymmande ett mindre antal notisböcker och afsedda för uppställning å
skrifbord in. m., hafva hittills tullbehandlats som pappersarbeten, men
torde böra ingå under här ifrågavarande rubriker.
Verktygsskaft samt inom textilindustrien använda bobiner och
spolpipor af pappersmassa äfvensom inom samma industri förekommande
jacquardkort af papp tullbehandlas nu som redskap med 10 procents värde¬
tull. Dessa artiklars pris växlar mellan 60 öre och 2 kronor per kilogram.
Då de ej tillverkas inom landet, har en tullsats af 8 öre per kilogram,
motsvarande den nuvarande tullen å de billigare slagen, ansetts ej böra
öfverskridas. Vid de snören, hvarmed jacquardkort äro sammanbundna,
fästes ej afseende.
_ _ En lågvärdig vara, ehuru den på grund af sitt framställningssätt
möjligen borde hänföras till arbeten af papper, är den till förpackning
använda artikeln wellpapp eller wellpapper, bestående af genom pressning
vågigt halmpapper, sammanklistradt med ett eller flera lager plant sådant
papper. Den har ansetts lämpligen kunna föras till denna rubrik; den före¬
slagna tullsatsen utgör 16 till 20 procent af varans värde. För att emel¬
lertid^ förväxling ej må uppstå med pressadt papper af högre kvalitet,
har hit hänförts blott klistrad wellpapp eller wellpapper, ej dylik vara
af ett enda vågigt eller annorlunda pressadt papperslager.
De för skolundervisningen i allt större utsträckning använda ana¬
tomiska modellerna af papier maché äro icke och kunna ej gärna antagas
4B3
blifva föremål för lönande svensk tillverkning. Kommittén bär därför
ansett sig böra föreslå tullfrihet för dessa, hittills som lackerade pappers-
massearbeten tullbelagda varor. Rubriken afser emellertid äfven de af
utskurna, litografisk tryckta pappers- eller pappstycken bestående,
olackerade, hopläggbara anatomiska modeller, som åtfölja vissa läro¬
böcker och nu hänföras till pappersarbeten, olackerade. Dessa kunna
visserligen tänkas tillverkade inom landet, men utgöra, jämförda med
de nyssnämnda, en alltför obetydlig artikel för att behöfva undantagas
från den föreslagna tullfriheten.
Eu icke obetydlig importartikel är kortblanketter, ofta försedda
med prägling, guld- eller silfvertryckta kanter eller annan dylik bear¬
betning, samt afsedda att förses med texttryck vid svenska tryckerier.
Då de för pappersarbeten föreslagna tullsatserna i viss;: fall skulle drabba
dessa varor för hardt, hafva de, såsom ock i gällande tulltaxa är fallet,
uppförts i särskild rubrik med tullsats af 50 öre per kilogram. Vid jäm¬
förelse med den nuvarande rubriken befinnas dock uteslutna dels gratula-
tionskort, som enligt förslaget skulle falla under rubriken för bilder,
dels pappkort för fotografier, som enligt förslaget böra tull behandlas
som. papparbeten, dels slutligen alla till merkantilt tryck hänförliga kort,
hvilka i tryckerinäringens intresse uppförts med särskild, högre tull.
De å adresskort och etiketter ofta förekommande metallbeslagen hafva
ej ansetts böra inverka på tullbehandlingen.
Rubriken öfverensstämmer i hufvudsak med gällande taxas rubrik
n:r 107, för så vidt där är fråga om etuier, hvilka väsentligen bestå af
papp, papper eller pappersmassa. Fodral och attrapper äro underkastade
olika tullbehandling allt efter beskaffenheten. Askar och dosor, icke fack-
inredda, af sammansatta ämnen draga tull med 1 krona per kilogram.
Artiklar af här nämnda slag, hufvudsakligen bestående af papp, papper
eller pappersmassa i förening med andra ämnen än de i rubriken nämnda,
komma att förtullas som ej särskildt nämnda arbeten af papp, papper
eller pappersmassa.
I anslutning till nuvarande tulltaxa hafva arbeten af papp, papper
eller pappersmassa, hvilka ej särskildt rubricerats, i förslaget uppdelats
med hänsyn till utstyrseln. Den nuvarande uppdelningen i lackerade,
bronserade, förgyllda eller försilfrade, å ena, samt olackerade, å andra
sidan, har dock ansetts behöfva i viss mån jämkas. Sålunda hafva med
lackerade o. s. v. sammanförts fernissade, som, ehuru en billigare vara,
55
Blanketter
utan tryck,
etc.
N:r 319.
Etuier etc.
N:r 320.
Papparbeten
ctc
N:r 321-1-323.
434
dock ofta vid tullbehandlingen svårligen kunna skiljas från de lackerade.
Vidare hafva af de olackerade arbetena ansetts böra med särskild, högre
tullsats utskiljas de mera bearbetade, ofta till lyx- eller reklamvaror
hänförliga.
Af tillverkare föreslagen tullförhöjning för askar och kartonger
från nuvarande 50 öre till 1 krona per kilogram har synts kommittén för¬
tjäna afseende endast för så vidt sagda varor genom rikare utstyrsel angifva
ett högre värde. . 1 afsikt att vanliga, jämförelsevis enkla förpacknings-
kartongor icke må få vidkännas någon tullförhöjning, har ock ansetts
nödigt att från sådana, hvilka skola anses såsom försedda med dylik rikare
utstyrsel, undantaga dem, som allenast försetts med eu dekorativ rand
eller kant, likasom äfven att afseende ej fästes vid påklistrad etikett
utan dekorativt tryck. Bestämmelse härom återfinnes i anm. 1 under
rubrikerna n:r 321—323. Hvad särskildt etiketter beträffar, bör, enligt
kommitténs åsikt, förefintligheten af sådana, om de äro genom guld-,
silfver- eller färgtryck eller genom prägling eller på annat liknande
sätt dekorerade, föranleda varans hänförande under högre tullsats.
Etiketten kan nämligen utöfva ett väsentligt inflytande å värdet af lyx-
kartonger och askar.
Bland artiklar, som skulle komma att beläggas med den föreslagna
tullsatsen af 1 krona per kilogram, kan framhållas till eu början pappers-
filtra i etiketterade förpackningar för detaljhandeln. Importerade sådana
konkurrera nu i pris med i kvalitet öfverlägsen svensk vara och torde inga¬
lunda blifva för högt fullbelagda med förenämnda tullsats, som utgör 10 till
20 procent af värdet, flit höra vidare, i allmänhet taget, sådana artiklar
som masker (värde 2 kronor till 5 kronor 25 öre per kilogram), reklam¬
skyltar, i den män de ej falla under den högre tullsatsen af 2 kronor
per kilogram (värde 3 till 5 kronor per kilogram), fat- och tårtpapper
med utstansadt mönster (värde c:a 3 kronor per kilogram), hyllremsor
(värde 1 krona 40 öre till 2 kronor 50 öre per kilogram) samt pappers-
servetter med färgtryck. Tullsatsen kan synas hög men motiveras af
den nuvarande starka konkurrensen utifrån, som landets fabrikanter ej
anse sig kunna med utsikt till framgång möta, om de icke vid pappers-
förädlingsindustriens upparbetning till storindustri stödjas åt den före¬
slagna, ifrigt påyrkade tullförhöjningen.
Med samma tull som för närvarande, 50 öre per kilogram, skulle
enligt förslaget sådana varor beläggas som enklare kartonger och askar,
vanliga obundna block af skri!- eller ritpapper å pappskifva, därest de ej
i följd af tryckt försättsblad falla under högre tullsats, utskurna schabloner, (
gummerade fönsterremsor i detaljförpackning, s. k. konietti, hjul- och
435
reinskifvor af pappersmassa, kannor för spinnerier af vulkanfiber samt
andra kärl af pappersmassa.
Till ifrågavarande rubriker hänförliga artiklar lalla delvis under
andra rubriker i nuvarande taxa än de för papp-, pappers- cell pappers-
massearbeten gällande. Så t. ex. förtullas vissa såsom galanterivaror;
cigarrfodral draga den för dylika artiklar bestämdt!, tull af 1 krona 20 öre
per kilogram; masker äro särskild t i taxan upptagna med tull af 50 öre
per stycke.
Jämte makulerade frimärken — livilkas värde ej står i något Pappers-
soin helst förhållande till vikten och hvilka för öfrigt vid införseln lätt
kunna undandragas hvarje tull — äro under denna rubrik upptagna
makulatur och affallsprodukter vid pappersförarbetningen, användbara
blott som råmaterial för pappers- och papptillverkning samt som billigt
förpackningsmaterial.
B. Tryckalster, alster af grafisk konst samt målningar.
I tullsatserna för bundna, på svenska språket tryckta biblar och Biblar etc.
psalmböcker har ändring ej föreslagits. Andra böcker, tryckta i utlandet 32gÉ
på svenska språket, hafva varit föremål för växlande bestämmelser i raböeker
taxan. Före år 1860 drogo de såsom häftade en tull af 15 öre och n:r 327.
såsom inbundna 20 öre per skålpund. Sistnämnda är nedsattes tullen
å de inbundna till samma belopp som för de häftade, och år 1874 gjordes
bägge slagen tullfria. Motioner om återinförande af boktullen ledde vid
1882 och 1884 årens riksdagar ej till resultat, men år 1885 åsattes
inbundna böcker eu tull af 25 öre per kilogram. Redan år 1888 af-
skaffades emellertid denna, och tullfrihet har sedan dess ridt.
Boktryckerierna hafva nu, i förening med samtliga större till¬
verkare och konsumenter af papper med undantag af bokförläggarna,
hemställt, att på svenska språket i utlandet, dock ej i Finland, tryckta
böcker måtte oinbundna åsättas eu tull af 30 öre per kilogram och
inbundna samma tull, som nu biblar och psalmböcker draga, eller 50
öre per kilogram, då de förekomma i band af papper eller klot utan
guldsnitt, och 2 kronor per kilogram, då de äro bundna i andra band.
Såsom stöd för denna framställning har anförts, att böcker och
andra tryckalster på- senare tid i mycket stor omfattning trycktes i
utlandet, och att de svenska tryckerierna, utan skydd för egen näring,
486
vore betungade af tull å nästan alla de utensilier och materialier som
för boktryckeriyrkets utöfvande vore nödvändiga, såsom maskiner, papper,
stilar, färger och fernissor. Häremot hafva representanter för svenska
bokförläggareföreningen anfört, att införseln af utomlands annorstädes
än i Finland tryckta böcker ej vore af nämnvärd betydelse. Den torde
nämligen inskränka sig till ett par arbeten i populärmedicin, förlagda
af tyska firmor, som ej lyckats sälja författarrätten för Sverige till
någon svensk förläggare, samt ett fåtal af svenska förläggare utgifna
böcker, som ej kunnat tryckas inom landet af tekniska skäl eller på
grund af hinder från utländsk rättsinnehafvare. Det föreslagna skyddet
skulle sålunda blifva af ringa nytta för boktryckerierna. Däremot skulle
det vålla betydande svårigheter vid reimport af svenska böcker och
kunna föranleda repressalier från Finland — det för detta land föreslagna
undantag torde nämligen icke kunna genomföras — och från Förenta
staterna samt äfven från de öfriga länder, där svenska bokförlag, om än
mera i undantagsfall, vunnit marknad.
Kommittén kan ingalunda underkänna befogenheten af de erinringar,
boktryckerinäringens representanter framställt i afseende å denna
närings nuvarande ställning. Också bär kommittén, såsom på annat ställe
i förslaget inhämtas, funnit sig böra till boktryckerinäringens förmån föreslå
tullfrihet för de viktigaste slagen af tryckpressar. Emellertid vill det
synas, som om boktryckeriernas förespråkare ej tillräckligt beaktat den
skillnad, som måste göras mellan böcker af hufvudsakligen litterärt
eller vetenskapligt innehåll, å ena sidan, och merkantila tryckalster, å
den andra. Det af bokförläggarnas representanter påvisade förhållandet,
att till den. förra gruppen af tryckalster hörande, på svenska språket
utomlands tryckta böcker, ej i nämnvärd mån importeras, bär kom¬
mittén funnit bekräftadt; men på samma gång har också framgått, att
klagomålen öfver svår konkurrens från utlandet äro fullt berättigade
i fråga om merkantilt tryck. Kommittén, som ej förbisett vare sig
vikten af, att ej genom tullbeskattning hämsko lägges på andlig
odling, eller de af bokförläggarnas representanter påvisade praktiska
svårigheterna vid en tull å böcker, bär ansett sig tillmötesgå alla
berättigade intressen genom att föreslå bibehållande af nu gällande
tullfrihet för böcker men samtidigt tillse, att därmed ej må, såsom
i nuvarande taxa, likställas annat boktryck eller sådana tryckalster
som priskuranter, kataloger och prospekt, broschyrer för reklamända-
mål och liknande. Dylika tryckalster hafva i förslaget erhållit sär¬
skild rubrik med tullsats af 75 öre per kilogram. Tilläggas må, att
äfven i Tyskland, där dock förutsättningarna för lönande utförande af
437
merkantil t tryck äro vida bättre än hos oss, har man ansett sig hora
sätta tull å dylika alster.
Att i bokbinderinäringens intresse tullbelägga på svenska språket
tryckta böcker, som införas inbundna, under det att oinbundna skulle
vara tullfria, kan kommittén med hänsyn till erfarenheterna från den
tid, åren 1885—88, då dylik tull förekom, ej anse lämpligt. År
1888 upphäfdes denna tull på hemställan af, bland andra, representanter
för bokbinderiet, i hvars intresse den tillkommit.
Tidningar och tidskrifter böra gifvetvis i likhet med böcker vara
tullfria. De i modetidningar ofta förekommande bilagor af papper, som
utstansats eller skurits till mönster för delar af klädespersedlar, torde
rätteligen vara att anse blott såsom en del af tidningen och böra i
denna egenskap vara tullfria. Enahanda är förhållandet med såsom
bilagor i barntidningar inkommande spel, figurer o. d. af papper
eller papp. Såsom handskrifter lära böra tullbehandlas jämväl aktier,
obligationer, sedlar och dylika med namnteckning — äfven i facsimile
— eller annan handskrift försedda värdepapper. Blanketter till sådana
utan namnpåskrift äro däremot tydligen att betrakta som merkantilt
tryck.
Till kommittén har ingått dels hemställan om bibehållande af den
för kartor med svensk text nu bestämda tullsats, 1 krona 50 öre per
kilogram för sådana i exemplar eller häftade och 2 kronor per kilogram
för kartonnerade, bundna eller på väf uppfodrade, dels ock om tull¬
frihet för alla slag af kartor. Sistnämnda förslag, hvilket afgifvits af
representanter för svenska bokförläggareföreningen, har motiverats bland
annat därmed, att som våra skolors behof af väggkartor och skolatlaser
näppeligen kunde tillgodoses af utländska tryckerier, då geografiundervis¬
ningen fordrade ett inhemskt och för svenska förhållanden lämpadt ma¬
terial, så vore tullen obehöflig ur skyddssynpunkt. Tullen vållade vi¬
dare tidsutdräkt i följd däraf, att kartorna i många fall inkomme i
samma kolli som tullfria böcker. Den nuvarande importen af fullbe¬
lagda kartor vore ock mycket ringa. Då emellertid representanter för¬
svenska litografiska anstalter bestämdt framhållit, att tullfrihet å kartor
skulle gorå konkurrensen gent emot utländska tryckerier med deras
större resurser alltför betungade, har kommittén ansett sig ej böra före¬
slå ändring i nuvarande tullsatser.
I fråga om musiknoter har af svenska bokförläggare föreslagits tull¬
frihet; från annat håll däremot har ifrågasatts ej blott bibehållande af
Kartor otc.
M:r 328-330.
Musikanter.
N:r 331.
438
Bilder etc.
N:r 332.
nuvarande tullsats å de inbundna, 1 krona per kilogram, utan därjämte
ny tull af 30 öre per kilogram å oinbundna musiknoter med svensk text.
Motiveringen för sistnämnda förslag ansluter sig till den från samma håll
afgifna för tull å svenska böcker i allmänhet.
Kommittén liar för sin del funnit de från bokförläggare anförda
skälen emot nuvarande och föreslagna tullar mest vägande. Dessa skäl
äro, beträffande tullen å den inbundna varan, att som musiknoter i fler¬
talet fall importeras och försäljas i obundet skick, enär de i regel ut¬
göras af tunna häften om några blad, hvilkas inbindning ej skulle löna
sig, så är tullen utan nytta. Emot tull för de obundna noterna har
anförts, att tryckning af musiknoter i Sverige icke skulle ekonomiskt
bära sig med den ringa omsättning, som här kan ifrågakomma; att
också det enda svenska tryckeri, som i någon mån sysslat med sådant
tryck, saknat större intresse för denna verksamhetsgren, och att sålunda
de svenska bokförläggarna nästan uteslutande vore hänvisade till utlan¬
det för tryckning af sina hithörande förlagsartiklar; att musikarbeten af
utländska tonsättare och försedda med svensk text ofta nog på grund af
hinder från utländska rättsinne!)afvare ej finge tryckas i Sverige; samt att
sådan tull skulle verka godtyckligt, då den drabbade blott sångmusik men
ej instrumentalmusik. 1 tulltekniskt hänseende skulle äfven svårigheter
kunna möta, då ofta ej vore lätt att afgöra, i hvad mån förekommande
musiktermer vore att hänföra till svensk text eller ej, hvartill korame,
att vid förpackning af musiknoterna blandning af tullfria och tullpliktiga
lätt kunde ske.
De i gällande tulltaxa förekommande rubrikerna för boktryck samt
för litografiska m. fl. arbeten hafva på grund af tryckeri teknikens snabba
utveckling under senare år vållat svårigheter vid tullbehandlingen, be¬
roende därpå, att åtskillnad mellan de i nämnda rubriker augifna re-
produktionsmetoder och ett flertal sådana, som senare kommit i bruk,
ofta ej kan göras af andra än fackmän på området. På grund häraf
har i förslaget ingen skillnad gjorts mellan olika reproduktionsmetoder,
men i stället skiljes på bildtryck och texttryck, hvarvid till förstnämnda
kategori föras jämväl sådana artiklar som vykort, gratulationskort samt
bilderböcker och målarböcker för barn, kvilka visserligen kunna förete
äfven något texttryck men där detta i regel ej ger varan dess ka¬
raktär. En tullsats af 75 öre per kilogram torde ej vara för hög, åt¬
minstone för gratulations- och vykort, då den enligt insamlade pris¬
uppgifter icke synes utgöra mera än omkring 15 procent af de mest
gångbara sorternas värde. För billigare sådana kort äfvensom för målar-
439
och bilderböcker, som i mycket underhaltiga kvaliteter införas från utlan¬
det, kan tullsatsen visserligen uppgå ända till 40 å 50 procent, men någon
verklig olägenhet häraf kan väl knappast befaras, då våra litografiska
anstalter och tryckerier förmå lämna en i konstnärligt hänseende full¬
god vara till billigt pris. För varor af verkligt konstvärde såsom ets¬
ningar och kopparstick, hvilka gifvetvis så litet som möjligt böra drab¬
bas af tull, är ock den föreslagna tullsatsen för lag att kunna nämn-
värdt inverka på priset. Tullsatsen kommer dock gifvetvis att verka
mycket ojämnt. Införskaffade uppgifter om hithörande varors värde —
de till konstverk hänförliga dock ej medtagna — hafva gifvit till re¬
sultat, att detta kan växla mellan 1 krona 50 öre och 15 kronor per
kilogram. Med anledning häraf hafva undersökningar gjorts, huruvida
den i norska tulltaxan tillämpade uppdelningen med olika tullsatser
efter antalet färger i trycket möjligen skulle kunna med fördel tilläm¬
pas. En sådan uppdelning har emellertid blifvit på det bestämdaste
åtrådd af sakkunniga inom tryckeribranschen, Indika framhållit den
stora svårigheten för andra än fackmän att vid det nu vanliga s. k.
krom otryck et — med i hvarandra förtonande färger — afgöra färg-
antalet. ' Med tryckta bilder hafva fotografiska arbeten likställts.
Bilder, som tillhöra tryckta verk och med dem inkomma, äro för
närvarande tullfria. Enligt förslaget skulle de tullbehandlas såsom del
af det tryckta verket, hvilket innebär, att de blifva tullfria, allenast om
det tryckta verket ej är att hänföra till merkantilt tryck. Iakttagas
bör naturligtvis, att det tryckta verket är hufvudsaken och ej tydligen
blott bilaga till en eljest under rubriken n:r 032 hänförlig artikel.
Vid tullbehandling af infattade bilder bör, i enlighet med hvad
ock nu är fallet, infattningen vara afgörande för rubriceringen.
Bilder, livilka — såsom t. ex. karamell omslag o. d. — erhållit
jämväl annan bearbetning än den, som åstadkommes genom tryckför¬
farande, böra tullbehandlas efter hvad för pappersarbeten, ej särskild t
nämnda, är stadgadt.
Såsom redan framhållits i motiveringen till artikeln böcker, lider
den svenska tryckerinäringen afsevärdt intrång genom utländsk kon¬
kurrens i merkantilt tryck, och kännes den nuvarande bristen på skydd
mot denna konkurrens så mycket hårdare, som de flesta tryckerimaterialier
äro fullbelagda. De af boktryckeriernas representanter framhållna skä-
Anm. 2 till
nr 332.
Anm. 3 till
n:r 332.
Anm. 4 till
n r 332.
Tryckalster
etc.
N:r 333 cell
334.
440
len för åsättande åt tull å tryckalster hafva ej heller från något håll
gendrifvits ifråga om merkantilt tryck. Förslaget afser ock att bereda
skydd åt allt merkantilt tryck, som ej innehåller utländsk text, sålunda
utom de särskildt uppräknade artiklarna äfven för exempelvis tabell¬
tryck till kataloger o. d. Tullsatsen har föreslagits till 75 öre per kilogram
med hänsyn därtill, att de kortblanketter, hvarå eu stor del af hit hän-
iörligt tryck anbringas, vid import skulle, enligt förslaget liksom hit¬
tills, draga en tull af 50 öre per kilogram och sålunda först det belopp,
hvarmed tullsatsen öfverstiger 50 öre, kan anses utgöra skydd för själfva
tryckerinäringen.
Vill. Spånadsämnen ur djur- ock växtriket samt däraf
framställda varor.
Redan de statistiska data, som anförts i den allmänna motiveringen,,
antyda, att textilindustrien spelar en betydande roll inom landets pro¬
duktion. Visserligen gäller detta icke i fråga om förädlingen af samt¬
liga slag af mera betydande spånadsämnen. Så finner man, hurusom
den redan förut obetydliga tillverkningen af sidenvaror under senare
tider gått ytterligare tillbaka. Ser man däremot till, huru förhållandena
ställa sig inom de viktiga ylle- och bomullsindustrierna, faller genast i
ögonen, hvilken betydande insats dessa göra i landets näringslif, lika¬
som ock huru storartad utvecklingen inom dem bägge varit under de
senaste två årtiondena.
Den tillförlitligaste måttstocken för ett omdöme i denna fråga torde
vara att söka i importsiffrorna för råvaran. År 1886 infördes af ull-
och konstull 2.7 miljoner kilogram och af bomull 10.6 miljoner kilogram,
år 1896 resp. 4.:! miljoner kilogram och 13.9 miljoner kilogram samt år
1906 resp. 7.1 miljoner kilogram och 20.7 miljoner kilogram. Går man
vidare till halffabrikatet, garnet, så finner man, hvad först ullgarnet be¬
träffar, att under det införseln år 1886 omfattade sammanlagdt 1.3 mil¬
jon kilogram och år 1896 både stigit till 2.7 miljoner kilogram, var den¬
samma år 1906 allenast 1.6 miljon kilogram. Bomullsgarn infördes
år 1886 till en myckenhet af 1.6 miljon kilogram; år 1896 hade in¬
förseln stigit till 2.4 miljoner kilogram för att år 1906 förete en ned¬
gång till 1.4 miljon kilogram.
Af ofvanstående siffror synes den slutsats kunna dragas, att utveck-
lingsgången varit följande. Före den senaste systemförändringen inom
441
vår tullpolitik — hvarvid dock visserligen icke några mera afsevärda
förändringar för textilindustrien vidtogos — var importen såväl af råvara
som af halffabrikat mindre betydande. Under de närmaste åren efter
denna förändring stegrades importen märkbart både i fråga om råvara
och halffabrikat. I mån, som industrien sedermera hann att anpassa sig
efter de nya förhållandena, minskades importen af halffabrikatet samtidigt
därmed, att råvaruimporten steg i ökad progression.
I öfverensstämmelse härmed står förloppet med afseende å väf-
nadsimporten under samma tid. År 188G infördes af ylleväfnader 2. i
miljoner kilogram och af bomullsväfnader 1.0 miljon kilogram. År
1896 voro motsvarande importsiffror 2.5 miljoner kilogram och 1.9 mil¬
jon kilogram. År 1906 slutligen hade importen af ylleväfnader ned¬
gått till 1.7 miljon kilogram, under det att bomullsväfoadsimporten
visserligen något ökats, i det den uppgick till 2.0 miljoner kilogram.
Den vid betänkandet fogade produktionsstatistiken gifver äfven den
en klar belysning af utvecklingen, hvad de sista tio åren beträffar, om
än dess siffror af naturliga skäl icke kunna vara lika noggranna som
importstatistikens. År 1896 tillverkades inom landet 5.1 miljoner kilo¬
gram ullgarn och 12.9 miljoner kilogram bomullsgarn samt 4.9 miljoner
kilogram ylleväfnader och 9.4 miljoner kilogram bomullsväfnader. År
1906 uppgick tillverkningen af ullgarn till 9.7 miljoner kilogram, af
bomullsgarn till 15.1 miljoner kilogram, af ylleväfnader till 8.1 miljoner
kilogram samt af bomullsväfnader till 10.9 miljoner kilogram.
Såväl om ylle- som om bomullsindustrien gäller, såsom naturligt
är, att de hafva sin hufvudsakliga afsättning inom landet, och att de
för sitt bestånd och sin utveckling i stort sedt äro hänvisade till den
inhemska marknaden. Med hänsyn härtill må erinras om, hurusom dessa
industrier intill senaste tid hufvudsakligen befattat sig med tillverkningen
af de gröfre artiklarna; och synas de inom detta område hafva i det
närmaste nått gränsen för landets konsumtionsförmåga.
Tillgodoseende äfven af behofvet af finare varor torde alltså vara
ett mål, som ifrågavarande industrier hafva att för framtiden för sig
uppställa, och angelägenheten af att under den fortsatta utvecklingen
äfven tillverkningen af finare alster må kunna upptagas i större om¬
fattning än hittills, framgår med ökad styrka af det förhållande, att i
jämbredd med stigande välstånd och köpförmåga hos allt större lager
af befolkningen efterfrågan å dessa alster tilltager. Härtill kommer,
att icke heller en i förhållande till folkinängdstillväxten fortgående ökning
af åtgången af de gröfre varorna kan motses, då, förutom det att lands¬
bygdens befolkning, bland hvilken dessa varor haft sin förnämsta af-
56
442
sättning, icke företer den tillväxt som städernas, denna befolkning i af¬
seende å efterfrågan af de finare varorna följer den allmänna smaken.
Vid sidan af ylle- och bomullsindustrierna liar äfven tillverkningen
af lin- och liampvaror raskt utvecklat sig. Äfvenså utgör tillverkning
af juteväfnader en icke obetydlig faktor inom den inhemska textil¬
industrien, ehuru densamma icke företett någon egentlig utveckling under
de sista tio åren.
Bland textilfabriker, Indika icke medräknats i förestående redo¬
görelse för ylle- och bomullsindustrierna, märkas trikå fabriker, band-
fabriker och gardinfabriker, Indika representera afsevärda tillverknings¬
värden. Särskild uppmärksamhet förtjäna de förstnämnda, Indika under
tioårsperioden tredubblat sitt tillverkningsvärde och tillika med den på
detta område betydande hemindustrien i det närmaste täcka landets be¬
hof af trikåvaror, frånserlt strumpor och vantar.
Att en utveckling af landets textilindustri bör gå i här ofvan
an gifven riktning, därom synas också dess målsmän vara ense. I de
flesta till kommittén inkomna framställningar från korporationer och
enskilda industriidkare klagas nämligen (ifver, att nu gällande taxa på
grund af dess allt för ringa specialisering icke; skänker nödigt skydd
för eu del lättare och dyrare varor, hvilka till följd af hård konkurrens
från utlandet icke nu kunna fabriceras inom landet, ehuru för öfrigt
förutsättningar finnas för sådan tillverkning. Till denna omständighet
har vid förslagets utarbetande också tagits särskild hänsyn. Som en
* följd häraf och på grund af spånadsämnenas mångfald och skiftande
värde samt det stora antal olika förädlingssätt, som förekomma, har
gruppen blifvit en af de mest omfattande af alla i det föreliggande
förslaget, eller ungefär 250 rubriker, hvilka i nu gällande, i bokstafs¬
följd efter varornas benämning ordnade tulltaxa motsvaras af omkring
hälften eller 130 stycken.
Vid förslag till tullsatser har, så vidt varit möjligt, hänsyn tagits
ej blott till framställningar från olika grenar inom textilindustrien utan
äfven från importörer. I öfrigt har den princip följts, att råvaror, af
hvilka jute, hampa, ramie, bomull m. fl. icke alls, och öfriga, såsom t. ex.
ull och lin, icke på långt när tillräckligt för behofvet produceras inom
landet, böra vara tullfria, samt att balffabrikat, som icke nu kunna och
ej heller inom öfverskådlig framtid torde komma att fabriceras inom landet,
böra lämnas tullfria eller beläggas med låg tull. Sådana varor åter,
hvilka. säkerligen kunna blifva eller redan äro föremål för fabrikation
inom landet, hafva efter graden af förädling uppdelats och tullsatserna
föreslagits så, att de så vidt möjligt komma att stå i lämpligt förhållande
443
till varornas värde. Härvid hafva i de flesta fall och alltid, då sa varit
möjligt, värdet å importerad, oförtullad vara lagts till grund för beräk¬
ningen.
Å. Silke, äfven konstgjord!:.
Bestämmelsen, att konstgjordt silke skall vid tullbehandlingen lik¬
ställas med naturligt, finnes i nu gällande tulltaxa införd i anmärkningen
under rubriken n:r 574 men har i förslaget uppflyttats till öfver rubriken.
Stadgandet i fråga bär väl från en del håll varit föremål för invänd¬
ningar, men kommittén har det oaktadt bibehållit detsamma dels på
grund af svårigheten att skilja mellan naturligt och konstgjordt silke,
och dels emedan det konstgjorda silke! användes som ersättning för
det äkta. Äfven om det konstgjorda silke! är billigare, öfverstiger dock
dess pris för närvarande hälften åt det äkta silkets. Under de senaste
åren har en fabrik för konstgjord! silke (cellulosasilke anlagts inom
landet, men synes densamma vara oberoende af tullskydd för sin pro¬
dukt. det ofärgade konstsilket, då tillverkningen uteslutande lärer vara
afeedd för export.
1 gällande taxa innefattas under rubriken )> Affall, ej specificeradt»
de flesta slag däraf. Med hänsyn till den i förslaget genomförda syste¬
matiska uppdelningen af varuslagen har emellertid ansetts, att äfven
affall borde, allt efter den ursprungliga varans art, hänföras till olika
afdelningar. Beträffande silkesaffall har det ofärgade hänförts till taxans
rubrik ntr 1 och sålunda vant tullfritt, hvaremot sadant affall, som efter
uppraspningen färgats, till följd af denna förarbetning hänförts till
rubriken n:r 740 och sålunda dragit en tull af 15 procent af värdet.
Detta senare slag af silkesaffall utgör emellertid råvara för bland annat
vaddtillverkning, som bedrifves inom landet; och har kommittén, efter det
att från representanter för denna industrigren uttalats önskan, att sådan
vara måtte i likhet med öfriga färgade spånadsämnen åtnjuta tullfrihet,
så mycket hellre ansett sig höra tillmötesgå denna, önskan, som något
uttalande i motsatt riktning icke förekommit och någon färgning af
dylikt affall inom landet veterligen icke äger rum.
Gällande tulltaxa skiljer mellan vadd, bestruken med lim eller
gummi, samt annan (rubr. n:r 680 och 682). Medan det förra slaget
drager eu tull af 8 kronor per kilogram, är det senare tullfritt. För-
SiikesaffaM.
N:r 336,
Vadd.
N:r 337.
444
slaget upptager i motsats härtill silkesvadd under gemensam rubrik med
eu tullsats af 3 kronor per kilogram. Kommittén har ansett sig kunna
föreslå tull för den hittills tullfria artikeln oklistrad silkesvadd, sedan
upplyst bill vit, att framställandet af själfva den oklistrade vadden eller
kardningen _ är det hufvudsakliga arbetet, under det att klistringen —
som för Girigt ifrågakommer endast för en mindre del af vadden —
drager vida mindre kostnad. Erinras bör oek, att importen af silkes¬
vadd, såväl klistrad som oklistrad, är synnerligen obetydlig — år 1907
förekom ingen import af klistrad silkesvadd — hvaremot export af svensk
vara enligt eu tillverkares uppgift lärer äga rum till Ryssland och
Finland.
Silke, etc.
N:r 338—340.
Oarbetad! silke, likasom oek spunnet eller tvinnadt, finnes i Gäl¬
lande tulltaxa upptaget under rubrikerna n:r 573 och 574, den förra
omfattande rätt, ofärgadt silke, den senare färgadt eller blekt. Af dessa
båda slag åtnjuter det förra tullfrihet, hvaremot för det senare är fast¬
ställd en tullsats af 2 kronor per kilogram.
I fråga om benämningen af de under denna rubrik hänförliga
varor må till en början framhållas, att som blekt silke oftast lärer ru¬
briceras äfven sådan vara, som endast genom degummering eller s. k.
afkokning, d. v. s. kokning i såpvatten, befriats från basten eller det
limartade öfverdraget och icke därefter underkastats blekning, alltså icke
blott silke, som undergått verklig blekningsprocedur med eller utan
föregående afkokning, iled hänsyn härtill har ordet »blekt» ersatts
med uttrycket »alkokt, äfven blekt», i öfverensstämmelse med rådande
praxis har vidare i förslaget icke gjorts någon skillnad mellan spunnet
och ospunnet silke utan endast mellan rått, ofärgadt, å ena sidan, samt
afkokt, äfven blekt eller färgadt, å den andra.
För rätt, ofärgadt silke har föreslagits tullfrihet, i öfverensstäm¬
melse med hvad nu äger rum. I fråga om öfriga slag af silke skulle
möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke någon nedsättning af gällande
tullsats, 2 kronor per kilogram — exempelvis till I krona, såsom den
närmast före år 1899 utgjorde — kunde vara befogad, särskildt i be¬
traktande åt varans betydelse som halffabrikat eller förnödenhetsartikel
för viktiga industrier, såsom för tillverkningen af tråd för elektriska
ledningar, åt band och väfnader, för sömnadsindustrien, sko fabrikationen
in. il. Förslag i sådan riktning hafva också framkommit från en de!
industriidkare, som i sin fabrikation använda färgadt silke. Å andra
sidan hafva i framställningar från silkefärgare uttalats önskan om eu
förhöjning af den nuvarande tullen, med 30 till 50 procent, hvarjämte
445
särskild* anhållits, att spoladt silke skulle beläggas med 50 procent högre
tull än hittills. Till denna senare begäran, som kommittén funnit hafva
skäl för sig, bär hänsyn tagits så till vida, att för silke, blekt eller
färgadt, som importeras i smärre, för detaljhandeln lämpade upplägg¬
ningar, såsom dockor, spolar, rullar o. d., föreslagits en tullsats af
3 kronor per kilogram. 1 (ifrigt har däremot kommittén icke funnit
skäl föreligga att tillmötesgå framställningarna om ändring af tullsatsen.
Anmärkningen afser att ersätta anmärkningen under rubriken n:r Anm. till
170 i gällande taxa, i hvad den senare rör garn af blandade spånads- n'r 340
ämnen, innehållande silke. I tydlighetens intresse har uttrycket »sam¬
manhängande tråd» användts i stället för enbart »sammanhängande»,
hvilket senare uttryck varit utsatt för olika tolkning.
Här nämnda, till filtar afpassade väfnader draga nu en tull af 6 Filtväftaadw
kronor per kilogram, om de äro enbart af silke eller innehålla jämte silke n-^341
annat spånadsämne till myckenhet af högst 15 procent, i Indika fall de
betraktas såsom helsidenvaror, och 2 kronor 50 öre per kilogram, om
de innehålla jämte silke mer än 15 procent annat spånadsämne. Kantade
eller fållade draga de samma tull med tillägg af 10 procent.
De varor, som i denna rubrik afses, utgöras af s. k. italienska
filtar, hvilka enligt till kommittén lämnade uppgifter i icke obetydlig
mängd lära införas af resande för personligt bruk och sålunda tull¬
fritt. Priset på dessa filtar, hvilka väga omkring 1 kilogram per stycke,
är, på grund däraf att vid fabrikationen silkesaffall kommer till använd-
ning, ganska lågt, varierande mellan 4 och 7 kronor per stycke. Genom
att, såsom i förslaget skett, skilja dessa varor från andra väfnader af
silke samt för dem. upptaga en till 2 kronor nedsatt tullsats, har kom¬
mittén velat tillmötesgå från importörer af dessa varor gjorda fram¬
ställningar och åstadkomma ett rimligare förhållande mellan tullsatsen
och värdet för den vanligast förekommande varan.
Väfnader af hithörande slag draga nu såsom hel- eller halfsiden Fälb, plys»*
tull med 6 kronor eller 2 kronor 50 öre per kilogram. I en till rubrikerna N.ret^2
n:r 703 och 704 i gällande taxa fogad anmärkning är vidare stadgadt,
att fälb-, plysch- och sammetsväfnader skola tullbehandlas såsom helsiden,
så snart hela ytan utgöres af silke, ehuru frånsidan utvisar annat
spånadsämne.
Kommittén har ansett lämpligast att upptaga nu ifrågavarande
slag af väfnader under en särskild rubrik, utan uppdelning i hel- och
446
Väfnådår.
N:r 343-345.
halfsiden, med den för helsiden väfnader föreslagna tullsatsen af 10
kronor per kilogram. Varor af ifrågavarande slag, i hvilka icke hela
ytan ntgöres af silke, förekomma nämligen sällan, och för varor, hvilkas
yta till någon del ntgöres af annat spånadsämne än silke, ställer sig
priset i allmänhet lika högt som för helsidenväfnader. Därtill kommer
ock, att en undersökning af ytan i syfte att utröna närvaron af annat
spånadsämne erbjuder svårigheter. Af i saken hörda importörer har
någon erinran mot förslaget i denna del icke framställts.
Efter utbrytning af de i föregående rubrik omnämnda fälb-, piysch-
och sammetsväfnader, och sedan spetsväfnader och tyll sammanförts med
spetsar, återstå de här upptagna, egentliga sidenväfnaderna, hvilka lik¬
som i nu gällande taxa uppdelats i hel- och halfsidenväfnader, hvarjämte
af de senare en ytterligare uppdelning ägt. rum, nämligen i oblekta och
ofärgade, vägande per kvadratmeter 100 gram eller därunder, samt andra
slag. 1 eu anmärkning har vidare stadgats undantag för s. k. yllekostym-
väfnader, hvilka, om de väga 300 gram eller däröfver per kvadratmeter
och hafva effekttrådar, helt eller delvis af silke, skulle hänföras till
väfnader af ull, så framt silket utgör högst o procent af väfnadens hela
vikt. Det slag af yllekostym väfnader, som här åsyftas, är sådana, hufvud¬
sakligen till manskläder afsedda ylleväfnader, hvilka innehålla effekttrådar
af silke, enstaka eller flera tillsammans men dock icke på ytan så fram¬
trädande, att varan därigenom förlorar sin karaktär af ylle väfnad och
företer utseendet af verklig halfsiden väfnad. Hit böra naturligen hänföras
icke blott väfnader, afsedda till hela kostymer, utan äfven byx- och
ö fv err o cksty ger.
Enligt tui gällande tulltaxa är eu väfnads hänförlighet till hel-
eller halfsiden beroende af den omständigheten, huruvida uti varan ingår
mer än 15 procent andra spånadsämnen än silke eller icke, i det att
väfnaden i förra fallet betraktas såsom halfsiden, i det senare åter såsom
helsiden. Ifrågavarande gräns, som före afslutandet af handelstraktaten
med tyska riket år 1906 icke var i taxan bestämd, sattes enligt traktaten
till 15 procent från att förut enligt på prejudikat grundad praxis hafva
varit 20 procent. Denna senare gräns, som bestämts efter hörande af
sakkunniga, har i förslaget återupptagits.
Tullsatserna för sidenväfnader utgöra för närvarande, för helsiden
6 kronor och för halfsiden 2 kronor 50 öre per kilogram, och voro
före afslutandet af nämnda traktat resp. 8 och 3 kronor. I fram¬
ställningar, som till kommittén inkommit, har hemställts om återin¬
förande af dessa senare tullsatser, hvarvid framhållits, att sidenväfnader
447
äro att betrakta såsom lyxvaror samt tidigare visat, sig väl kunna bära
nämnda högre tullsatser. Hvad helsiden väfnad er beträffar, har emeller¬
tid kommittén med hänsyn till deras höga värde ansett sig böra föreslå
en tullsats af 10 kronor per kilogram, utgörande enligt verkställda
undersökningar för 33 olika prof 17.4 procent af varornas medelvärde i
oförtulladt skick. Då 1888 års tullkommitté dels för att skydda in¬
hemsk industri på detta område och dels på grund af hithörande väf-
naders egenskap af lyxvara föreslog en tullsats af 12 kronor per
kilogram för sidenväfnader och eu sådan tullsats icke skulle utgöra mer
än 20.8 procent af varuvärdet, efter nyssberörda prof räknadt, kunde
möjligen denna högre tullsats ifrågasättas. Men då 1892 års riksdag
icke godkände tullkommitténs förslag i denna del, och då faran för
omfattande smuggling vid höga tullsatser icke är utesluten, har kom¬
mittén stannat vid ofvannämnda, i förslag .‘t upptagna tullsats.
För halfsidenväfnader har upptagits eu tullsats af 5 kronor per
kilogram. Halfsidentullens bestämmande till hälften af helsidentullens
belopp hade af gammalt ansetts lämpligt, tills ändring häri genomfördes
i enlighet med 1888 års tullkommittés förslag. Den då antagna lägre
halfsidentullen motiverades därmed, att till halfsidenväfnader räknades
en del varor, som icke hade karaktär af sidenväfnader. Sedan i före¬
liggande förslag yllekostymväfnader, som hafva effekttrådar helt eller
delvis af silke, utbrutits och hänförts till ylleväfnader, torde nämnda
skäl för eu halfsidentull, lägre än halfva helsidentullen, hafva bortfallit.
I vissa andra länders tulltaxor utgör halfsidentullen antingen hälften af
helsidentullen eller ännu mera. Den föreslagna tullsatsen utgör för
22 undersökta prof af halfsidenväfnader 18 procent af medelvärdet å
varorna, oförtullade. För oblekta och ofärgade halfsidenväfnader, vägande
per kvadratmeter 100 gram eller därunder, har emellertid en tullsats af
endast 3 kronor 50 öre upptagits. Väfnader af detta slag äro nämligen att
betrakta såsom hallfabrikat för vidare förädling, och eu förädlingsindustri,
som lämpligen kan upptaga äfven bearbetningen af dessa väfnader,
linnes sedan lång tid tillbaka inom landet. På detta sätt uppkommer-
en skillnad i tull mellan halflfabrikatet och den förädlade varan af 1
krona 50 öre per kilogram, hvilken skillnad visserligen till afsevärd del
uppväges af under förädlingen uppkommande viktförlust men dock torde
vara stor nog att möjliggöra import af hallfabrikatet för förädling inom
landet.
I detta sammanhang bör måhända nämnas, att enligt uttalande
från sakkunnigt håll den föreslagna tullen för sidenväfnader icke torde
kunna åstadkomma någon ökad tillverkning af sådana väfnader inom
448
Anm. till
H:r 343—345.
Anm till
n:r 341—345.
Band.
N:r346—348.
landet, hvilken tillverkning-, såsom af nedanstående siffror framgår, under
1 O-årsperioden 1897—1906' gått tillbaka, under det att importen ökats.
Fabrikationen inom landet visade åren 1897 och 1906:
År.
1897
1906
Antal
fabriker.
3
9
Antal
arbetare.
233
99
Tillverkning.
Kilogram.
6,501
2,875
Tillverkningens värde.
Kronor.
357,898
168,333
Importen af sidenväfnader uppgick under åren 1898 och 1907 till:
Helsiden. ^ Halfsiden.
År.
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
Kilogram.
|
g|: Kronor.
|
1898
|
46,132
|
2,168,204
|
108,981
|
2,942,487
|
1907
|
96,670
|
4,523,582
|
92,711
|
2,781.330]
|
Benämningarna guld- och silfvertyg, hvilka återfinnas i gällande
taxas rubrik n:r 703, hafva i det föreliggande förslaget uteslutits, enär
desamma dels torde vara föråldrade och dels gifvit anledning till olika
tolkningar. T stället har i anmärkning till n:r 343—345 införts en
bestämmelse, enligt hvilken i sidenväfnad ingående metalltrådar eller
med metalltråd eller silke öfverspunnet garn icke skola bidraga att
göra varan hänförlig till halfsiden.
I fråga om denna anmärkning hänvisas till hvad i allmänna moti¬
veringen anförts beträffande förändrade emballagebestämmelser.
Tillägget »ej särskildt nämnda» i öfverrubriken afser att fästa
uppmärksamheten på, att en del band, innehållande metalltråd eller med
metalltråd öfverspunnet garn, hänföras till gulddragararbeten, upptagna
i rubriken n:r 557, samt att band i förening med kautschuk eller annan
vattentät massa föras till sina respektive rubriker under afd. VIII E och F.
I gällande tulltaxa finnes icke någon bestämmelse om, hvad som
bör. hänföras till band och till snören. Också har uppfattningen härom
varit sväfvande, hvithet naturligtvis medfört olägenheter vid tull-
behandlingen. Detta missförhållande har kommittén sökt afhjälpa genom
det i en anmärkning införda stadgande, enligt hvilket till band af spånads-
varor hänföras:
1) egentliga band, d. v. s. på bandstol framställda, smala väfnader
med varp och inslag;
2) s. k. konstgjorda band, bestående af i bandform ordnade längs-
gående och sammanklistrade spånadsfibrer eller garn; samt
449
3) i form af band, om högst 20 centimeters bredd, klippt eller
skuren annan väfnad än spetsväfnader och tyll.
De under 2) omnämnda s. k. konstgjorda banden hafva hittills
förts till rubriken »Varor, som icke kunna hänföras under någon af de
i tulltaxan upptagna bestämmelser» och dragit en tull af 15 procent
af värdet. Kommittén har emellertid ansett dem på grund af likhet
med egentliga band samt med hänsyn till användningssätt och värde
böra föras till »band». De under 3) nämnda hafva förts till band,
emedan desamma icke utan betydande olägenheter vid tullbehandlingen
skulle kunna, såsom hittills skett, likställas med väfnader, för hvilka
senare enligt kommitténs förslag i många fall vikten per kvadratmeter
måste utrönas.
Tullsatserna hafva likasom i nu gällande taxa upptagits till samma
belopp som för motsvarande väfnader. Dessa tullsatser utgöra för i
rubrikerna n:r 347 och 348 upptagna varor 11.7 och 10.7 procent af
medelvärdet.
Enligt gängse praxis hafva en del bandliknande, flätade snören Snören etc.
hänförts till band, sannolikt för att åt dessa i fråga om värde N:r 349 ~351
och användning likställda varuslag bereda likställighet i afseende å
tullsats men i strid mot ett uttalande af 1888 års tullkommitté. Med
den definition på band, som förslaget innehåller, kunna sådana snören
icke längre utan särskild bestämmelse tullbehandlas såsom band. Då
emellertid, enligt kommitténs förmenande, samma skäl alltjämt tala
för bibehållande af enahanda tullsats för båda varuslagen, hafva i
särskilda rubriker ifrågavarande bandliknande snören upptagits med
samma tullsatser som de för band föreslagna. Dock har denna undan¬
tagsbestämmelse icke ansetts böra sträckas längre än till att omfatta
sådana billigare bandartade snören utan inlägg och med raka kanter,
hvilka antingen sakna mönster eller förete allenast sådant mönster, som
åstadkommits genom färgade trådar. Hvad åter beträffar de med mönster
af annat slag eller med inlägg försedda, så äro dessa i regel dyrare,
hvarför de ansetts icke böra i något fall draga lägre tull än 10 kronor
per kilogram.
Genom nu föreslagna förändringar i fråga om band och snören
har, på samma gång den i praxis fastslagna likställigheten mellan band
och bandartade snören i hufvudsak bibehållits, erforderlig reda och tyd¬
lighet med afseende å tullbehandlingen af dessa varuslag vunnits. De
föreslagna tullsatserna utgöra för varor, hänförliga till rubriken n:r 349,
57
450
Anm. till
n:r 351.
Anm. till
n:r 347 -350.
Spetsar, tyll
etc.
N:r 352.
Strit mpstols-
arbeten etc.
N:r 353.
Ull etc.
N:r 354.
22.9 procent samt för varor, hänförKga till rubriken n:r 351, lo procent
af medelvärdet.
Såsom af denna anmräkning framgår, hafva vissa besättnings-
och garneringsartiklar, som merendels iiro högre förädlingsprodukter af
band eller snören, ansetts böra draga den för snören, andra slag, före¬
slagna högre tullsatsen af 10 kronor per kilogram.
Denna anmärkning — hvilken i likhet med anmärkningen till n:r
343—345 är ägnad att bereda lättnad vid tullbehandlingen — moti¬
veras af det jämförelsevis höga värdet hos sådana trådar, som äro täckta
med silke eller metalltråd.
Uttrycket »ej särskild! nämnda» har i rubriken införts för att
fästa uppmärksamheten vid liknande varor, innehållande metalltråd,
hvilka äro särskild! upptagna under afd. Vill Gr (rubr. n:r 557).
Spetsar af silke förtullas enligt gällande taxa med 12 kronor per
kilogram (rubr. n:r 605), hvaremot tyll tullbehandlas såsom väfnad (oftast
helsiden) och spetsväfnader dels såsom väfnad, dels såsom spetsar. I
förslaget hafva samtliga dessa varor sammanförts under en gemensam
rubrik med tullsats, motsvarande nuvarande spetstull. Såsom skäl för
förändringen må framhållas, att dessa varor oftast äro sinsemellan lik¬
värdiga och ifråga om till verkningssätt hvarandra närstående, att en
del spetsar icke äro annat än ur spetsväfnad klippta remsor samt att,
hvad angår tyll, denna vara ofta är försedd med mönster, som ger den
utseende af spetsväfnad. Den föreslagna tullsatsen utgör för under¬
sökta prof af hit hänförliga varor 8.6 procent af medelvärdet.
Uttrycket »blonder» i nu gällande tulltaxa har, såsom föråldrad t
och obehöflig!, i förslaget uteslutits.
Det sammanfattande uttrycket strumpstolsarbeten har i förslaget
användts i stället för det i nu gällande taxa förekommande »strumpor
och andra på strumpstol — — — tillverkade arbeten», hvarjämte hit
hänförts äfven vantar, som nu hafva egen rubrik i taxan. Denna sam¬
manslagning har nödvändiggjort tillägget »härunder inbegripna äfven
vantar, sydda af väfnad». För i rubriken upptagna varuslag har före¬
slagits nu gällande tullsats af 9 kronor per kilogram, hvilken i procent
af medelvärdet för undersökta prof utgör 8.6.
B. Ull och andra djurhår.
De i denna rubrik omnämnda varor återfinnas i nu gällande taxa
dels under rubriken n:r 672, ull, ofärgad och färgad, tullfri, och dels under
451
rubriken n:r 231, som upptager hår. andra slag-, ej specificerade, Indika
likaledes äro tullfria. I förslaget hafva ull och andra djurhår med
undantag af tagel och borst sammanförts i gemensam rubrik, omfattande
hithörande varor såväl i oberedt skick som i olika stadier af förädling
före spinningen. Under rubriken »Hår, andra slag» i gällande taxa
hänföras äfven människohår. Denna vara har i förslaget genom ett
särskild! tillägg till nu ifrågavarande rubrik förts hit. I anmärkningen
till rubriken har vidare angifvits, hvad som skall med ull förstås, och
har definitionen därå affattats efter samråd med sakkunniga. Anled¬
ningen därtill, att äfven »ullhår af andra djur» medtagits i begreppet
ull, är svårigheten att vid tullbehandlingen skilja dem från vanlig ull.
Enligt förslaget innefattas sålunda i begreppet ull alla slag af finare
djurhår, under det att gröfre slag af hår, såsom nöthår, hästhår m. fl.,
falla under »andra djurhår». Hvad tagel beträffar, har detsamma upp¬
tagits under afdelningen för djur och animaliska ämnen.
I rubriken u:r 567 i nuvarande taxa upptages såsom tullfri artikeln
schoddy eller konstull, alla slag, färgad eller ofärgad. Härutinnan har i sak
icke vidtagits någon ändring. Konstull, med eller utan inblandning af
annat spånadsämne, utgör råvara för framställning af billigare streich-
garner. Den förekommer dels i form af s. k. schoddy, som framställes
genom rifning eller uppkardning af ovalkade hel- (dier halfyllevaror
eller affall där af, och som vanligen har en större hårlängd, samt dels
såsom s. k. mungo, hvilken framställts af valkade eller filtade varor
eller affall däraf och i regel har kortare hårlängd än schoddy. Beteck¬
ningen schoddy användes emellertid oftast, såväl hos oss som i utlandet,
för konstull i allmänhet.
Förutom konstull har i den ifrågavarande rubriken upptagits äfven
ullaffall, därunder inbegripet s. k. ullstoft. Denna senare produkt, som
bland annat finner användning inom tapetfabrikationen, har enligt den nu
gällande taxan hänförts till rubriken n:r 617, stoft, ofärgadt eller färgad!.
Den egentliga införseln af denna artikel torde hafva omfattat just ullstoft.
Ehuru vadd af ull icke torde hafva någon nämnvärd betydelse, N.r 35g och
bär denna vara dock för fullständighetens skull upptagits i förslaget med ' 35?.
enahand a bestämmelser som för vadd af bomull. Tillägget »annat liknande
ämne» i rubriken n:r 356 bär gjorts med hänsyn därtill, att äfven andra
klistrande ämnen än gummi och lim kunna förekomma vid vaddberedning.
Enligt gällande taxebestämmelser åtnjuter stampad nöthårsfilt tull- Nöthårsfilt,
frihet. T till kommittén ingifna framställningar hafva tillverkare af
452
sådan filt uppgifvit, att icke väfda nöthårsfiltar framställas äfven på
annat sätt än genom valkning och stampning, samt hemställt, att
ifrågavarande taxerubrik måtte erhålla en lydelse, som gåfve uttryck
åt detta förhållande. Emellertid torde den på annat sätt än genom
stampning beredda, icke väfda filten förete samma utseende som den
stampade, hvarför någon svårighet eller tvekan vid tullbehandlingen
knappast torde kunna uppstå. Under alla förhållanden bör dylik filt,
så snart den icke är väfd, hänföras till denna rubrik.
Af stampad nöthårsfilt förekomma flera kvaliteter, af hvilka de
billigaste tillverkas enbart af nöthår eller liknande gröfre djurhår och
mest användas till värmeisolering, såsom till beklädnad af väggar, vid
ångpannor, värmeledningar och kylanordningar, men äfven såsom ljud¬
dämpande materiel för en del maskiner. För framställning af sådan filt
fanns tidigare inom landet en fabrik, som dock, enligt uppgift hufvudsak¬
ligen på grand af utländsk konkurrens, måst nedlägga driften. Fabrika¬
tionen har senare upptagits af ett aktiebolag, som anskaffat moderna
maskiner och vidtagit tidsenliga anordningar för framställande af varan.
Från detta bolag har emellertid i flera till kommittén inkomna framställ¬
ningar klagats öfver, att denna industri fortfarande har att dragas med
svårigheter i följd af utländsk konkurrens, som är så mycket mera be¬
svärande, som alla våra grannländer hafva tullskydd för stampad nöt¬
hårsfilt. Så har t. ex. Norge, hvilket land liksom Sverige icke äger
mer än en fabrik i denna bransch, helt nyligen (år 1905) pålagt sådan
vara en tull af 10 öre per kilogram. Detta synes hafva åstadkommit,
att Sveriges export af nöthårsfilt till nämnda land totalt upphört, under
det att svenska förbrukare från Norge importera en del af sitt behof.
Enligt i de inkomna framställningarna lämnade uppgifter, hvilka, i den
mån de icke direkt framgå af tulltarifferna, icke kunnat af kommittén
kontrolleras, ställa sig tullsatserna för nöthårsfilt i de länder, hvilkas
konkurrens gör sig mest kännbar, sålunda:
Per kilogram.
Kr. öre.
Danmark
02.5
52.5
Finland
Ryssland
2: 45
(eller, därest styrkas kan, att filten skall an¬
vändas till fabriksändamål) ...........................
Tyska riket
j—: 90
\—: 02.7
453
Exporten af stampad nöthårsfilt, som ett år (1903) uppgick till
12,050 kilogram, upphörde därefter helt och hållet till år 1907, då den
utgjorde 5,313 kilogram, under det att importen, som år 1898 utgjorde
34,110 kilogram, år 1907 vuxit till 85,075 kilogram med ett beräknadt
pris af lika många kronor, fördelad på olika länder, som följer:
Från Kilogram.
Norge ......................................................... 3,110
Danmark .................................................. 8,235
Finland ...................................................... 1,875
Ryssland ................................................... 12,170
Tyska riket............................................... 19,315
Storbritannien .......................................... 40,370
Summa 85,075
Kommittén har på grund af anförda förhållanden i förslaget upp¬
tagit en tullsats af 10 öre per kilogram för nöthårsfilt, stampad (icke
väfd), hvilken tullsats motsvarar 15.4 procent af medelvärdet för
undersökta prof.
Understundom är det förenadt med svårighet att afgöra, huru¬
vida eu filt är tillverkad af enbart nöthår eller af nöthår i förening
med ull. Sådana tullbehandlingsfrågor hafva ock vid åtskilliga tilltallen
dragits under generaltullstyrelsens pröfning, hvarvid bestämts, att filt
af nöthår för att få såsom sådan tullbehandlas icke må innehålla större
kvantitet ull, än som motsvarar den mängd ullhår, som vissa tider af
året kan ingå i hårbeklädnaden hos nötkreatur och andra djur med
gröfre hår. Den princip, som sålunda tillämpats, synes kommittén riktig
och så naturlig, att särskild bestämmelse i ämnet icke kan erfordras.
Stampad maskinfilt af ull torde enligt gällande taxa få anses vara
underkastad en tull af 60 öre per kilogram i likhet med annan stampad
(icke väfd) filt af ull. Denna tullsats har, för så vidt den afser maskinfilt,
nedsatts till 50 öre per kilogram för åvägabringande af öfverensstäm¬
melse med den för väfd maskinfilt upptagna. Någon tillverkning af
stampad maskinfilt, ändlös eller i slangform, förekommer icke inom landet.
Med uttrycket maskinfilt »i slangform», som för fullständighetens skull
tillagts i förevarande rubrik, afses s. k. manchonfilt, hvilken inom
pappers- och textilindustrierna användes till öfverdrag å valsar.
Till rubriken bör hänföras afl stampad filt, som icke är ändlös
och ansedd för fabriksbehof eller på grund af materialets beskaffenhet
hänförlig till rubriken n:r 358, således äfven stampad filt af nöthår med
Maskinfilt,
stampad.
N:r 359.
Stampad filt,
andra slag.
N:r 360.
454
Garn
af all etc.
Hs 361—370.
inblandning af större mängd ull, än som i motiveringen till sistnämnda
rubrik angifvits. För sådan vara gäller nu en tullsats af 60 öre per
kilogram. Tillverkning af de flesta hithörande varuslag har under eu
längre tid bedrifvits af-åtminstone två fabriker inom landet. I fram-
ställning från den ena af dem bär anförts, att vinsten på tillverkningen
af de flesta filtsorter till följd af tryckande utländsk konkurrens vore
ringa eller ingen, samt att- en del sorter, såsom t. ex. mattfilt, icke ens
kunde tillverkas inom landet, ehuru maskiner för tillverkningen vore
anskaffade. 1 samma framställning yrkas på eu tullsats af 1 krona
eller åtminstone 90 öre per kilogram för all ullfilt. Öflig;; framställ¬
ningar, som inkommit från representanter för spinneri- och väfnads-
industrierna, gå ut på att jämställa den stampade filten med ylleväfnader,
för hvilka föreslås tullsatser från 1 krona 25 öre till 2 kronor 50 öre per
kilogram allt efter olika vikt per kvadratmeter. Bland flit hänförliga filt¬
sorter märkas filt för broderi och annat sömnadsarbete, mattfilt, sadel-
filt, toffelfilt, filt till polerskifvor samt filt för isoleringsändamål. Priset
å de olika filtsorterna växlar högst betydligt, beroende på det material,
hvaraf de tillverkats. Så t. ex. är priset för vissa slag af importerad
mattfilt, 2 kronor 80 öre, medelpris för broderfilt 5 kronor 50 öre, för
sadelfilt 5 kronor, för filt till polerskifvor 6 kronor 20 öre, för toffelfilt
3 kronor 75 öre, allt per kilogram. För åvägabringande af bättre öfver¬
ensstämmelse mellan värde och tull å dessa varuslag hade det varit
önskligt att kunna verkställa en uppdelning i flera rubriker med olika
tullsatser, men detta bär visat sig praktiskt omöjligt. Uppdelning efter
vikt per viss ytenhet är icke lämplig af den anledning, att filt af för
öfrigt samma beskaffenhet kan vara af väsentligt olika tjocklek utan att
priset per kilogram växlar; uppdelning åter efter materialet är till följd
af de tulltekniska svårigheter, som skulle vara därmed förknippade, ute¬
sluten. Gemensam tullsats för samtliga hithörande filtsorter bär där¬
för måst bibehållas, och har denna i förslaget upptagits till 90 öre
per kilogram, utgörande 17.8 procent af medelvärdet för undersökta prof.
I denna rubrik hafva äfven polerskifvor af filt upptagits, på det
att de icke måtte, såsom eljest fallande under rubriken n:r 390, komma
att draga lägre tull än den filt, hvaraf de vanligen tillverkas.
För garn af ull, alla slag,
ning och tullsatser:
enkelt:
ofärgadt och oblekt .........
färgad* blekt eller tryckt
innehåller tulltaxan följande uppdel-
. 1 kilogram
. i :»
Tullsats.
Kronor.
Tullsats.
Kronor.
455
två- eller flertrådigt:
ofärgadt och. oblekt ........................... 1 kilogram —: 25
färgadt, blekt eller tryckt, s. k.
briljantgarn därunder inbegripet... 1 » —: 40
I framställningar, som till kommittén inkommit, hafva tillverkare
af ullgarn efter samråd med representanter för flera af de största
förbrukarna, ylleväfverierna, hemställt om en uppdelning af ullgarn i
två hufvudafdelningar, nämligen en för kardulls- eller s. k. streichgarn,
framställdt af kardad ull med i regel kortare fibrer, och en annan för
kamullsgarn, tillverkadt af kammad, mera långfibrig ull, hvarjämte inom
hvardera afdelningen ytterligare uppdelning skulle äga rum i öfverens¬
stämmelse med nu gällande taxa. 1 en af framställningarna har vidare
föreslagits eu utbrytning af sådant garn, som framställts af hår från
andra djur än får, alpacca, lama och kamel, hvarvid denna grupp skulle
åsättas en enhetlig tullsats af 12 öre per kilogram. Andra inkomna
framställningar innehålla en längre gående specialisering, i det att »garn
af ull eller andra djurhår» uppdelats i — förutom de redan omnämnda
grupperna, kardulls- och kamullsgarn — följande tre grupper:
1) garn af nöthår utan inblandning af andra spånadsämnen;
2) garn af hår från djur, tillhörande häst-, hund- eller svinsläktet,
med eller utan inblandning af andra animaliska eller vegetabiliska
spånadsämnen med undantag af silke, fåra 11 eller gethår;
3) garn af gethår, med eller utan inblandning af andra animaliska
eller vegetabiliska spånadsämnen, med undantag af silke eller fårull.
För dessa tre grupper har dessutom föreslagits en uppdelning i
enkelt och två- eller flertrådigt garn samt för hvardera slaget ytterligare
uppdelning i, å ena sidan, oblekt och ofärgad samt, å andra sidan, blekt,
färgad eller tryckt vara. Beträffande den i dessa framställningar före¬
slagna ytterligare specialiseringen må nämnas, att i samtliga förslag-
förekommer en uppdelning af kardullsgarn i två finhetsgrader med gräns
vid sådan vara, som håller 15,000 meter enkelt garn per kilogram, mot¬
svarande n:r 15 efter metrisk numrering, och en liknande uppdelning
af kamullsgarn med gräns vid 40,000 meter per kilogram eller vid n:r
40 efter metrisk numrering. Hvad angår tullsatserna, tiar man i all¬
mänhet önskat den nuvarande tullen bibehållen för de gröfre gar ris! agen,
samtidigt därmed att för de finare vidtoges en förhöjning med 10 öre
per kilogram. För nöthårsgarn upptager en af framställningarna följande
tullsatser, nämligen:
456
Per kilogram.
enkelt: Kronor-
o färgad t och oblekt................................................... —: 07
färgad!, blekt eller tryckt...................................... —: 15
två- eller flertrådigt:
ofärgadt och oblekt.................................................. —: 10
färga dt, blekt eller tryckt ...................................... —: 18
hör garn af hår från djur, tillhörande häst-, hund- eller svinsläktet,
upptager samma förslag tull satser af resp. 20 och 30 öre samt 25 och
35 öre, allt per kilogram, efter samma indelningsgrunder som för nöthår.
Tilläggas bör, att, de framställningar, för Indika nu redogjorts, äro af¬
gift af representanter för flertalet af Sveriges mest betydande ullgarns-
spinnerier och ylleväfverier.
1 motiveringen för förslaget har bland annat anförts, att hittills
gällande tullsatser visat sig alltför låga för finare garn, medan de i fråga
om de gröfre garnnumren befunnits tillfredsställande. Vidare har såsom
svar på eu förfrågan, huruvida det vore sannolikt, att utländsk tillverk¬
ning sålts hit till landet till pris, som understigit produktionskostnaden,
eller åtminstone utan vinst, framhållits, att en stor tysk firma, som har
vidsträckta förbindelser i Sverige, enligt allmän uppfattning tidvis
»dumpat» hit afsevärda partier garn. Detta skulle vanligen bero an¬
tingen på tillfällig öfverproduktion eller ock därpå, att den utländska
tillverkaren, i fall han vid prisfall a råvaran hade stora garnpartier på
lager, ofta nog funne med sin fördel förenligt att sälja billigt till ut¬
landet och taga den mindre förlusten lör att undgå den större, som ett
ytterligare prisfall skulle medföra. I sammanhang härmed har anförts,
att England skulle i hög grad vara besväradt af »dumping» från de
störa belgiska kamgarnsspinneriernas sida. Till åskådliggörande af
tullens förhållande till varuvärdet har i en af framställningarna anförts,
att enkelt, oblekt kamullsgarn af n:r 40 i lägsta kvalitet vid tiden för
framställningens afgifvande kostade omkring 5 kronor per kilogram,
hvadan alltså den nuvarande tullsatsen af 20 öre per kilogram här ut¬
gjorde 4 procent af varuvärdet. Det torde dock böra anmärkas, att
garnprisen vid nämnda tidpunkt voro osedvanligt höga. Genomsnitts¬
priset å nyssnämnda garnsort torde för de sista 10 åren hafva utgjort
ungefär 4 kronor per kilogram. Slutligen har i nu ifrågavarande fram¬
ställningar hänvisats till den utländska industriens i de flesta afseenden
gynnsammare ställning samt till de åtgärder, som i vissa större industri¬
länder vidtagits för främjande af exporten.
457
Under utredningen liar kommittén tagit i öfvervägande, huruvida
i förslaget, liksom fallet är såväl i den tyska som i den österrikiska
tulltaxan, åtskillnad borde göras mellan garn af mollah--, alpacca- och
liknande ullsorter, å ena sidan, samt garn af annan ull, å den andra,
i syfte att det förra slaget, oaktadt detsamma är finare och dyrare,
skulle åsättas eu lägre tull än det senare. En dylik anordning skulle
betingas däraf, att mohair- och alpaccagarn icke tillverkas inom landet,
och antogs kunna utan att skada något inhemskt intresse främja till¬
verkningen af väfnad er af sådant garn inom landet. Emellertid hafva
representanter för spinneriindustrien motsatt sig en dylik uppdelning;
och som tanken ej heller från annat håll rönt något understöd, har
densamma fått förfalla, hvartill äfven den omständighet bidragit, att en
utbrytning af de nämnda garnslagen skulle vålla en viss svårighet vid
tullbehandlingen. Det har vidare under kommitténs förhandlingar satts
i fråga att i förslaget sammanföra oblekt och blekt ullgarn i afsikt att
undanröja den svårighet att skilja dessa varuslag från hvarandra, som
åtskilliga gånger yppat sig vid tullbehandlingen. Äfven detta ändrings¬
förslag bär emellertid på grund af inhämtade upplysningar fått förfalla.
Efter upprepade öfverläggningar med de i frågan intresserade,
såväl tillverkare som förbrukare, bär kommittén slutligen stannat vid
att uppdela garn af djurhår i, ä ena sidan, ullgarn, d. v. s. af i regel
finare djurhår, och, å andra sidan, garn af gröfre djurhår. En ytterligare
uppdelning af det egentliga ullgarnet i streichgarn och kamullsgarn
liar däremot icke ansetts lämplig. Det har nämligen för kommittén
upplysts, att krafvet på särskiljande af streichgarnet från annat ullgarn
delvis haft sin grund i önskan att erhålla ett högre skydd för s. k.
effekt- och fantasigarn; och detta önskemål har kunnat i förslaget på
annat sätt tillgodoses. Under utredningen har vidare af eu kamgarns-
spinnare framhållits, att intet skäl förelåge att belägga de finare numren
af streichgarn med högre tull än motsvarande nummer af det i regel
dyrare kamgarnet, i hvilket uttalande äfven förbrukare instämt. Dessutom
har eu under utredningen tillkallad streichgarnsspinnare förklarat sig
nöjd med nu gällande tullsats å streichgarn, under förklaring att upp¬
tagandet af tillverkningen af finare nummer af streichgarn äfven vid
högre tullsats än den nuvarande knappast kunde ifrågasättas. Genom
att bibehålla likställigheten mellan streichgarn och kamgarn undgår man
ock svårigheten att i tvifvelaktiga fall afgöra, huruvida en vara är att
hänföra till det ena eller andra slaget, en svårighet, med hvilken dock
måste räknas, då garn, utgörande en blandningsprodukt af kamull
och kardull, förekommer. Enligt den officiella statistiken utgjorde im¬
58
458
porten af kam garn år 1907 1,488,802 kilogram (häri inberäknadt 46,496
kilogram alpacca- och mohairgarn), under det att endast 280,868 kilo¬
gram annat ullgarn, antagligen uteslutande streichgarn, samtidigt in¬
fördes. Sammanlagda tillverkningen af kamullsgarn vid 6 svenska
fabriker utgjorde under år 1907, enligt kommittén lämnade upplysningar.
2,218,200 kilogram.
För att emellertid tillmötesgå krafvet på ett högre skydd för
de finare garnsorterna har beträffande ullgarn föreslagits en uppdelning
i två rubriker med gräns vid n:r 40, metrisk numrering, d. v. s. sådant
garn, hvaraf 1 kilogram innehåller 40,000 meter. För det gröfre,
oblekta och ofärgade enkla garnet har den nuvarande tullen af 20 öre
per kilogram bibehållits, utgörande denna tullsats vid ett genomsnitts¬
pris af 3 kronor 80 öre per kilogram något mer än 5.2 r. procent af
varans värde. För de finare garnnumren, Indika uteslutande utgöras af
kamgarn, i det att streichgarn icke spinnes finare än n:r 40, har före¬
slagits en tull af 30 öre per kilogram, utgörande, vid ett genomsnitts¬
pris af 5 kronor 50 öre per kilogram, i det närmaste 5.5 procent af
varuvärdet.
För två- eller fiertrådigt, garn äfvensom för den genom blekning,
färgning eller tryckning förädlade varan innehåller förslaget samma för¬
höjningar af tullsatserna för det oblekta och ofärgade enkla garnet,
som nu gällande taxa upptager.
1 anmärkning till rubrikerna n:r 365-—368 har bestämmelse införts
därom, att vid utrönande af ett tvinnadt garns nummer hänsyn icke
skall tagas till s. k. tvinningsförlust, d. v. s. den minskning i det enkla
garnets längd, som uppstår vid tvinningen, och som är olika, allt efter
som den tvinnade varan är mer eller mindre snodd. Stadgandet i fråga
är nödvändigt för undvikande af allt för stor tidsutdräkt vid tullbe¬
handlingen.
För effekt- och fantasigarn, hvilka, enligt hvad i anmärkning
till rubrikerna n:r 369 och 370 närmare angifves, i regel äro två-
eller flertrådiga, hafva föreslagits samma tullsatser som för två- eller
fiertrådigt ullgarn, finare än n:r 40. De hafva förutom af redan angifna
skal äfven af den anledning måst upptagas i särskilda rubriker, att ett
fastställande åt numret för dylikt garn icke kan ifrågakomma. Genom -
snittspriset för hithörande garn utgör enligt till kommittén lämnade upp¬
lysningar 7 kronor 25 öre per kilogram för färgad vara, motsvarande
sålunda tullsatsen icke fullt 7 procent af varuvärdet. För oblekt garn
m
af nu ifrågavarande slag torde motsvarande procentsats blifva ungefär
densamma, möjligen något lägre.
Anmärkningen till rubrikerna n:r 361—370 har tillkommit för att
underlätta införseln af de uteslutande för fabriksbehof afsedda garnsorterna
falskfärgadt garn och grisaillegarn. För att utmärka, huruvida ett garn skall
användas till varp eller till inslag, huruvida det är höger- eller vänstersnod t
o. s. v., underkastas garnsorterna stundom en viss, mycket svag men olika
färgning, som dock icke ger varan karaktär af i vanlig mening färgad!
garn och ej heller gör densamma såsom sådant användbar. Denna färg¬
ning (s. k. falskfärgning) är nämligen endast en behandling af garnet
med eu svag färglösning vid sådan temperatur och på sådant sätt, att
färgämnet icke fixeras. Kommittén har inhämtat, att om också till
import förekommer färgadt garn, hvars färg icke kan betecknas såsom
äkta, och hvithet sålunda möjligen skulle kunna förväxlas med det falsk-
färgade garnet, så har dock det förra utfärgats under kokning, eller vid
sådan temperatur, att färgen icke försvinner vid den behandling, som
enligt anmärkningen skulle tjäna att skilja falskfärgadt garn från annat.
Från tulltjänstemannahåll har emot den föreslagna bestämmelsen om
det falskfärgade garnets tullbehandling såsom oblekt och ofärgadt gjorts
den anmärkning, att svårligen kan afgöras, huruvida falskfärgadt garn
före färgningen' vant blekt eller oblekt, och att alltså ett blekt garn,
inkommande såsom falskfärgadt, kunde blifva förtulladt efter den för
oblekt vara föreslagna lägre tullsatsen. Emellertid torde denna an¬
märkning sakna praktisk betydelse, enär, enligt hvad kommittén in¬
hämtat, någon import af falskfärgadt, blekt garn icke förekommer och
det knappast torde vara tänkbart, att falskfärgning kunde förekomma
allenast i syfte att erhålla gynnsammare tullbehandling, emedan kost¬
naden för färgningen och dess borttagande helt visst skulle öfverstiga
skillnaden i tullbelopp mellan blekt och oblekt vara.
Hvad åter beträffar grisaillegarn, är det en produkt af konstull
eller schoddv, som icke färgats efter uppraspningen. De i affallet före¬
kommande olika färgerna förläna åt den nva garnprodukten en täm¬
ligen obestämd färg, från gråaktig till gråbrun eller smutsigt rödbrun,
beroende på huru mycket ofärgad ull som inblandats i schoddymaterialet,
eller på dettas olika färger. Förbrukare af grisaillegarn hafva i fram¬
ställningar till kommittén anhållit, att varan måtte i tullbehandlings-
hänseende jämställas med oblekt och ofärgadt garn. Då ifrågavarande
garn är billigare än garn af ren ull, då det icke underkastats färgning
eller spunnits af material, som blifvit färgadt, och svårighet icke torde
460
Garn för
detaljhandel!!
N:r 37L
mota att, åtminstone med tillhjälp af mikroskop, afgöra, huruvida i ett
ullgarn ingår — förutom oblekt och ofärgad ull — äfven affall efter
färgade varor åt ull, har kommittén här tillmötesgått nämnda framställ¬
ningar. En liknande bestämmelse återfinnes i "den tyska tulltaxan,
h rån sakkunnigt håll har upplysts, att grisaillegarn alltid är streichgarn
(garn af kardad ull), samt att kamullsgarn icke kan spinnas af konstull
eller åt sådant kortare ullaffall, som förekommer i grisaillegarn. Tvin-
nadt grisaillegarn kan möjligen tänkas förekomma, men för industrien
;ir det hufvudsakligen af betydelse, att det enkla grisaillegarnet blir
tillförsäkrad) den lindrigare, nu föreslagna tullbehandlingen.
Den i nuvarande taxa (rubr. n:r 160) förekommande bestäm¬
melsen, att s. k. briljantgarn skall tullbekandlas såsom två- eller fler-
trådigt ullgarn, färgadt, blekt eller tryckt, liar i förslaget uteslutits,
enär dylikt garn, som i regel utgöres af bomullsgarn i förening med
metalltråd, numera icke torde importeras, och därest det skulle åter
förekomma till import, lämpligen torde kunna hänföras till effekt- eller
fantasigarn.
Den nyhet, som förslaget, enligt hvad nyss nämnts, innehåller i
afseende å garntullen, i def att olika tullsatser skulle tillämpas allt
efter olika garnnummer, bör icke i tillämpningen medföra någon större
svårighet, hör utrönande af garnets nummer betjänar man sig af en för
ändamålet särskild! konstruerad mätningsapparat, å hvilken af enkelt
garn lämpligen 400 meter afhasplas för vågning. Af två- eller fler-
trådigt garn tages motsvarande mindre garnlängd, således af tvåfal¬
digt garn 200 meter o. s. v. Väger nämnda garnlängd 10 gram eller
däröfver, hänföres garnet till garn n:r 40, metrisk numrering, eller
gröfre. År vikten mindre än 10 gram, tullbehandlas garnet såsom
finare, än n:r 40. Erforderliga närmare instruktionsföreskrifter för tull-
myndig] i eterna lära gifvetvis böra i administrativ väg meddelas. Därvid
torde möjligen äfven böra beaktas, att understundom garn, afsedt för
varp och hållande en viss bestämd längd, inkommer i s. k. »färdiga
varpar» antingen i nystan eller i långa flätor eller upprulladt på s. k.
varpbommar. Da den för undersökning erforderliga kvantiteten garn
icke kan tagas från flätan, nystanet eller varpbommen utan att varan
skadas, sa torde uppmärksamheten böra fästas därå, att varan i och för
tullbehandlingen bör åtföljas af en viss mindre mängd garn af samma
exempelvis 1,000 meter, afsedt för de undersökningar, som tull¬
behandlingen kraf ver.
Upptagandet i särskild rubrik af hithörande varor betingas dels
' af svårigheten vid tullbehandlingen att efter nummer åtskilja sådant
461
garn, som inkommer i särskilda uppläggningar, och dels af varans,
hufvudsakligen af högre arbetskostnad härflytande, större värde. I fram¬
ställningar, som till kommittén ingifvits, har också, på sätt i förslaget
skett, en utbrytning af ifrågavarande artiklar påyrkats samt för dem
föreslagits en tullsats af 50 öre per kilogram utöfver det för garnet
eljest utgående tullbelopp. Vid af kommittén företagna undersökningar
har det visat sig, att garn i sådana uppläggningar, som i förevarande
rubrik afses, vanligen är flertrådigt, blekt, färgadt eller tryckt och i
regel icke finare än n:r 40, alltså sådant garn, som i vanlig förpack¬
ning fortfarande skulle draga en tull af 40 öre per kilogram. Med
hänsyn till den förut omnämnda ökade arbetskostnaden för garn, hvar¬
om nu är fråga, har kommittén ansett en förhöjning af den nämnda
garntullen med 25 öre per kilogram vara lämplig och skälig. En mot¬
svarande högre tullsats för garn i småförpackningar förekommer äfven
i vissa främmande länders nyare tulltaxor. Anmärkas bör, att, såvidt,
kommittén kunnat utröna, garn af andra djurhår än ull icke förekommer
i småförpackningar för detaljhandeln.
Garn tillhörande denna grupp har, för så vidt varan icke inne¬
hållit någon inblandning af ull, hittills hänförts under rubriken n:r 740 i
gällande taxa och sålunda dragit eu tull af 15 procent af värdet.
Kommittén har emellertid, såsom redan nämnts, ansett nu ifrågavarande
garn lämpligen böra i förslaget upptagas under särskild rubrik. I vissa
framställningar har, såsom ock i det föregående omnämnts, föreslagits,
att garn af gröfre djurhår skulle uppdelas såväl efter råvarans beskaffen¬
het som efter olika förädlingsgrad. En annan framställning upptager för
allt garn af gröfre djurhår en enhetlig tullsats af 12 öre per kilogram.
Vid den utredning, som af kommittén verkställts, har det visat
sig, att en vidare uppdelning, än förslaget innehåller, hvarken är af
praktiska hänsyn påkallad eller i tulltekniskt hänseende lämplig. Det
kan icke anses föreligga skäl för att i tulltaxan göra någon åtskillnad
vare sig mellan enkelt samt två- eller flertrådigt sådant garn eller
mellan oblekt och ofärgadt, å ena sidan, samt blekt, färgadt eller tryckt,
å den andra, emedan sådant garn icke är någon särdeles betydande
artikel samt tvinning, färgning eller blekning antingen icke alls eller
endast obetydligt inverkar på de här hufvudsakligen ifrågakommande
garnsorternas pris. Med hänsyn till hvad nu framhållits, har kommittén
funnit sig böra föreslå eu enhetlig tullsats för allt garn af gröfre djurhår,
och har denna upptagits till 10 öre per kilogram, hvilket belopp utgör
i genomsnitt 15 procent af värdet å de undersökta garnsorterna.
Garn af andra
djurhår.
H-.r 372.
462
Väfnader
af ull etc.
Mt 373 - 383.
Åt öfverrubrikem bär gifvits en lydelse, som afser att fastslå det
tnllbehan dl i ngssätt, som nu tillämpas för väfnader, innehållande förutom
ull äfven andra spånadsämnen med undantag af silke, och blifva här¬
igenom alla väfnader, som innehålla till, men ej silke, under densamma
hänförliga. Förhållandet i fråga betonas ytterligare i anm. 1 till afd.
VIII A—F.
Pressduk etc.
N:r 373.
Hithörande varor, hvilka uteslutande användas för tekniskt bruk,
äro äfven i gällande taxa upptagna under särskild rubrik (n:r 705),
dragande en tull af 25 öre per kilogram. Uti inkomna framställningar
hafva representanter för två filtfabriker inom landet begärt höjning af
tullen för maskinfilt till 1 krona per kilogram. Samma tullsats har af
garn- ocli väfnadsfabrikanter, hvilka äfven representera förbrukare af
maskinfilt, påyrkats för såväl pressduk som ändlös maskinfilt för fabriks-
behof. 1 den från Södra Älfsborgs läns industri- och handelskammare
inkomna framställning anföres, att som ifrågavarande väfnader icke
fabricerades inom handelskammarens verksamhetsområde, förfrågningar
angående lämplig tullsats gjorts ä andra orter hos flera olika fabrikanter
af maskinfilt. Då härvid enhälligt uttalats, att eu tullsats af 1 krona
per kilogram vore erforderlig, hade handelskammaren ansett sig böra
i sitt förslag upptaga densamma. Tullsatsen syntes emellertid vara
alltför högt tilltagen, men handelskammaren tilltrodde sig icke att med
säkerhet bedöma, hvilken lägre tullsats kunde anses vara för ifrågava¬
rande industrigrens behof tillräcklig.
Vid den tidpunkt, då nu gällande tullsatser fastställdes, var till¬
verkningen inom landet af såväl maskinfilt som pressduk synnerligen
obetydlig. Sedermera har visserligen den inhemska fabrikationen af
dessa väfnader ökats, men enligt lämnade upplysningar har denna jäm¬
förelsevis nya industri att kämpa med stark konkurrens från utlan¬
det, hvilken är så mycket kännbarare, som skydd saknas, då gällande
tullsats för dessa varor är densamma som tullsatsen för det garn, som
ingår i väfnaden. Hvad beträffar priset å maskinfilt, torde detta utgöra
för sådan vara, som användes inom textilindustrien, likaväl som för
motsvarande filt för pappersindustriens behof 8 kronor per kilogram
eller något därunder. Då detta senare slag utgör den ojämförligt största
delen af den maskinfilt, som inom landet förbrukas, skulle den från
flera håll föreslagna tullsatsen af 1 krona per kilogram utgöra omkring
12 procent af varans värde. Emellertid har af representanter för pappers¬
industrien framhållits, att den inhemska tillverkningen af maskinfilt
kunnat val utvecklas äfven under hittillsvarande tullförhållanden; att
463
den begärda tullsatsen af 1 krona skulle innebära en alltför stor tullför¬
höjning; samt att eu tullsats af 50 öre per kilogram vore den högsta,
som med hänsyn till pappersindustrien borde ifrågakomma. Denna tullsats
utgör ungefär 6 procent af värdet å de filtslag, hvilka vanligast före¬
komma inom nämnda industri.
1 öfverensstämmelse med hvad i gällande taxa är fallet har i före¬
varande rubrik upptagits äfven pressduk, som är till beskaffenhet och
värde jämställd med maskinfilt.
Tullsatsen för mattor af ylle har hittills varit 60 öre per kilogram,
för så vidt icke på varan nedlagts något sömnadsarbete. Uti en till
kommittén afgifven framställning (från Södra Ålfsborgs läns industri-
ocli handelskammare) föreslås nu beträffande hithörande varor följande
specialisering och tullsatser:
Per kilogram.
Kronor.
mattor
knutna ................................................................... 2: —
plyschartade (uppskurna och ouppskurna)
afpassade................................................................. 1: 50
metervara .............................................................. 1: —
andra slag
afpassade................................................................1: —
metervara .............................................................. 0: 60
Ett annat förslag, som inkommit från handelskammaren i Göte¬
borg och utarbetats af särskilda af handelskammaren utsedda kom-
rnitterade, upptager följande indelning jämte tullsatser:
Per kilogram.
Kronor.
mattor
knutna........................................................................... 2: —
plysch och plyschartade, häri inbegripna imi¬
terade orientaliska................................................ 1: 50
kidderminster ......................................................... 1: —
andra slag ................................................................. 1: —
Detta senare förslag åtföljdes af en motivering, hvilken kommittén
funnit lämpligt att här in extenso återgifva.
»Sammanförandet af alla slags yllemattor under en rubrik utan
underafdelningar samt fastställandet af en och samma tullafgift för alla
till denna grupp hörande varor anse kommitterade synnerligen olämp¬
ligt. Kvaliteten af de olika slagens yllemattor och i följd däraf också
Mattor.
N:r 374-378.
464
priserna äro mycket växlande, från 36 kronor och. därutöfver per kva¬
dratmetern ned till 2:5 0 kronor. Redan af denna anledning förmena
kommitterade, att en uppdelning af hufvu drubriken mattor i skilda
grupper och ett bättre afvägande af tullskyddet är en nödvändighet.
Sedan 1866 bär i hufvudsak den nuvarande tullsatsen af 60 öre per
kilogram vant gällande; den obetydliga förhöjning från 25 öre per
skålpund till 60 öre per kilogram, som företagits, har endast afsett
att till eu rund summa af jämna det tal, som erhölls vid omräkning af
tullsatserna, när metersystemet infördes. Under den långa tidrymd,
som sedan dess förflutit och särskildt under sista tiden, har textilindu¬
strien inom Sverige tagit ett storartadt. uppsving och produkter, hvilka
förr alltid måste importeras, tillverkas numera i stor mängd och af
god kvalitet inom landet. »
vhitt undantag från detta allmänna uppsving inom textilindustrien
utgör matt- och den därmed i allra närmaste samband stående möbel-
tygstillverkningen. Visserligen hafva betydande ansatser äfven inom
denna gren af textilindustrien icke felats, och en rätt afsevärd industri
förefinnes redan inom landet, men det ekonomiska resultatet af driften
har i regel varit föga tillfredsställande samt icke lockat till efterföljd.
Orsaken till detta förhållande anse kommitterade ligga i den starka
konkurrens, som detta slags produktion har varit utsatt för, särskildt
från Tyskland. Mot denna konkurrens är den nuvarande tullsatsen af
60 öre per kilogram ett ringa och otillräckligt skydd. De svenska matt¬
fabrikanterna äro i regel hänvisade att förse sig med sitt råmaterial —
färgadt eller tryckt flertrådigt ullgarn — från utlandet, och fa för detta
vid införseln erlägga eu tullsats af 40 öre per kilogram. Det verkliga
skydd, den färdiga produkten åtnjuter, uppgår således i regel endast till
20 öre per kilogram. Men äfven för det fall, att inhemskt råmaterial
användes, ställa sig tullsatserna, enligt kommitterades förmenande, allt
för låga för att gifva den inhemska industrien det skydd mot särskildt
den tyska konkurrensen, som är nödvändigt för att densamma skall
kunna bestå och utveckla sig. Enligt de kommitterade meddelade upp¬
gifterna ställer förhållandet mellan varans värde och tullsatserna sig föl¬
jande. Genomsnittspriset för det i forsta gruppen upptagna mattslaget
— knutna mattor (äkta orientaliska och smyrnamattor) — uppgår till
25 kronor per kvadratmeter och genomsnittsvikten per kvadratmeter till
2.7 50 kilogram. Med den nuvarande tullsatsen af 60 öre per kilogram
betalas i tull för detta slags varor i genomsnitt 1:6 5 kronor per kvadrat¬
meter, utgörande 6.6 procent åt varans värde. För de under andra gruppen
upptagna mattslagen — plyschartade mattor (axminster-, velour-, bryssel-
465
mattor) uppgår genomsnittspriset till 6 kronor per kvadratmeter och
genomsnitt,svikten till 1.150 kilogram för samma mått. Den nuvarande
tullsatsen uppgår i genomsnitt till 69 öre per kvadratmeter eller 11.5
procent af värdet. Inom den tredje gruppen mattor — yllemattor andra
slag, kidderminster m. m. — ställer sig medelpriset till 3 kronor 25 öre
per kvadratmeter och genom snittsvikten 0.7 so kilogram. Den nuvarande
tullen utgår i genomsnitt med 45 öre per kvadratmeter eller 13.8 procent
af värdet. De tullsatser, kommitterade föreslå för de olika grupperna,
äro ungefär desamma, som förefinnas i den tyska tulltaxan samt utgöra,
om samma genomsnittsvärden och vikter läggas till grund för beräk¬
ningen, för de respektiva grupperna 22, 28.7 och 30.7 procent af vär¬
dena. Visserligen kunna dessa tullsatser synas höga, men de öfverskrida
ej det skydd, som i genomsnitt tillförsäkrats industrien genom den nu¬
varande tulltaxan».
Lika lydande uttalanden i frågan hafva gjorts af börssällskapet i
Göteborg samt af handels- och sjöfartsnämnden därstädes.
Under den af kommittén verkställda utredningen hafva importörer
af mattor gjort invändningar såväl mot den i förslaget genomförda
specialiseringen af dessa varor som mot de föreslagna tullsatserna. Till
dessa invändningar har kommittén så till vida tagit hänsyn, att, efter
samråd med såväl tillverkare som importörer, endast för knutna mattor
den ofvan anförda, högre tullsatsen i förslaget upptagits, hvaremot för
plyschartade, icke knutna mattor endast en mindre förhöjning föreslagits.
För öfriga slag har den nu gällande tullen bibehållits, såvidt fråga är
om metervara, hvaremot afpassad vara, som kräfver högre tillverknings¬
kostnad, ansetts böra draga en tull af 1 krona per kilogram.
Enligt nu gällande bestämmelser skall för fållade eller kantade
likasom för hopsydda mattor utgå en förhöjning af 10 procent å den
för väfnaden fastställda tullsatsen och för mattor med påsydda fransar
en tullförhöjning af 75 procent. I förslaget hafva emellertid sådana
mattor likställts med afpassade. Att sömnadsarbetet icke ansetts böra
föranleda tullförhöjning, beror därpå, att fällningen och kantningen meren¬
dels endast afser att skydda varan under transporten, samt att, hvad
beträffar mattor med påsydda fransar, det stundom erbjuder svårigheter
vid tullbehandlingen att skilja mellan påsydda fransar och sådana, som
på annat sätt anbragts å varan. Med de i förslaget omnämnda, hop¬
sydda mattorna afses sådana i regel afpassade mattor, som af tekniska
skäl framställts i delar, hvilka, därefter hopsytts.
Hithörande varor, hvilka enligt nu gällande taxa hänföras under
rubriken n:r 707, »ylleväfnader, andra slag» och draga en tull af 1 krona
59
Sammet,
plysch etc,
N:r 379.
466
Af passad 8
väfnader.
N:r 380.
Väfnader,
oblekta etc.
N:r 381.
Väfnader,
andra slag.
N:r 382 och
383.
75 öre per kilogram, hafva i förslaget måst upptagas under särskild rubrik,
emedan de icke utan olägenhet kunna underkastas den undersökning
beträffande vikt per kvadratmeter, som föreslagits för de flesta med dem
för närvarande likställda ylleväfnader. I nu gällande tullsats, som i
medeltal för undersökta prof utgör 19.5 procent af värdet, har ändring
icke blifvit från något håll ifrågasatt.
Af samma skäl, som ofvan anförts beträffande sammet och plysch,
hafva de i förevarande rubrik omförmälda varor utbrutits från den stora
gruppen för vanliga slag af ylleväfnader. Den nuvarande tullsatsen,
1 krona 75 öre per kilogram, har i förslaget bibehållits; utgörande den¬
samma för undersökta prof af hithörande varor 24.7 procent af medelvärdet.
Äfvenledes hafva vissa lättare ylleväfnader upptagits i särskild
rubrik med bibehållande af nu gällande tullsats af 1 krona 75 öre per
kilogram. Dessa väfnader utgöra nämligen ett inom landet för när¬
varande knappast tillverkadt halffabrikat och äro i förädladt skick före¬
mål för en icke obetydlig import, om ock denna starkt beröres häraf, att
efterfrågan å dessa varor är mycket växlande. Genom att för halffabri-
katet bibehålla den lägre tullsatsen synes utsikt förefinnas, att förädlingen
af varan skall komma att upptagas inom landet, och att därigenom så
småningom äfven framställningen af själfva väfnaden skall kunna visa
sig mera lönande.
Af de väfnader, som dessa två rubriker omfatta, draga nu de i
n:r 383 upptagna yllekostymväfnader, såsom innehållande silke, den för
halfsidenväfnaderna bestämda tull. alla andra 1 krona 75 öre per kilo¬
gram. Mot denna senare tullsats, som synts allt för summarisk, hafva
de flesta, som i detta ämne inkommit med framställningar, uttalat sig
och föreslagit större specialisering. I en af dessa framställningar har
betonats, att skillnad borde göras mellan hel- och halfylleväfnader. 1
en annan har man, efter att för pressduk, ändlös maskinfilt, mattor,
möbeltyger och remmar hafva föreslagit särskilda tullsatser, uppdelat
öfriga ylleväfnader sålunda:
Tull per kilogram.
Kronor.
vägande per kvadratmeter
högst 150 gram .................................................................... 2: 50
mera än 150 gram, men icke öfver 300 gram............... 2: 25
mera än 300 gram ................................................................ 1: 75
467
med det tillägg, att afpassade varor af här nämnda väfnader borde draga 25
öres högre tull per kilogram. I en tredje framställning har för de slag
af väfnader, som nyss återgifna uppdelning omfattar, jämte möbeltyger
och stampad filt föreslagits följande indelning:
Tull per kilogram.
Kronor.
vägande per kvadratmeter
t. o. m. 150 gram............................................................... 2: 50
mera än 150 gram, men ej öfver 300 gram.............. 2:25
mera än 300 gram, men ej öfver 700 gram ............ 1:75
mera än 700 gram, men ej öfver 900 gram ............ 1: 50
mera än 900 gram............................................................... 1: 25
hvartill skulle komma 25 öres tillägg per kilogram för afpassade varor.
Som skäl för en dylik, jämförelsevis långt gående specialisering
anföres prisskillnaden per kilogram mellan lättare, af finare garn väfda
samt tyngre och i regel af gröfre garn förfärdigade väfnader. Vidare
anföres, att högre tullsats för lättare väfnader än för tyngre är en
princip, som tillämpats uti alla moderna tulltaxor.
Hvad först beträffar krafvet på uppdelning af ylleväfnader i hel-
och halfyllevaror, är det nogsamt bekant, att en del halfylleväfnader
kunna vara betydligt billigare än likartade helylleväfnader. Att upp¬
draga en gräns mellan hel- och halfylleväfnader skulle emellertid vara
förenadt med stora svårigheter, och dessutom skulle det blifva praktiskt
omöjligt att tillämpa sådana bestämmelser på grund af de svårigheter
vid tullbehandlingen, som en ingående undersökning af väfnaderna ofta
skulle medföra. En väfnad kan nämligen i såväl varp som inslag-
innehålla garn af olika slag af spånadsämnen, oblandade, eller garn,
utgörande eu blandningsprodukt af olika spånadsämnen. Däremot har
kommittén redan från början af frågans behandling varit öfvertygad
om, att för här ifrågavarande väfnader måste sökas någon annan in¬
delning, som möjliggör att bättre än hittills skott lämpa tullsatserna
efter väfnadernas olika värde. Vid föregående revisioner af tulltaxan
hafva förhållandena ställt sig väsentligt annorlunda. Den nuvarande
tullsatsen, 1 krona 75 öre per kilogram, tillkom på en tid, då visser¬
ligen ylleindustrien inom landet var gammal och i afseende å till¬
verkningens såväl beskaffenhet som mängd stod högt, men då den dock
endast befattade sig med framställning af tyngre väfnader. Under åt¬
njutande af det nuvarande skyddet har också tillverkningen af dessa
tyngre väfnader nått en utveckling, som måste betecknas såsom till¬
fredsställande, då importen af ylleväfnader numera i hufvudsak torde
468
omfatta lättare väfnad er. Någon fabriksmässig tillverkning af lättare
och finare ylleväfnader torde däremot knappast hafva förekommit inom
landet före år 1892, då sådan tillverkning upptogs af eu fabrik. Den
har emellertid sedan dess utvecklat sig så, att för närvarande åt¬
minstone 6 mera betydande fabriker befatta sig därmed. Detta oaktadt
importeras betydande kvantiteter sådana varor. Införseln af ylleväfnader
utgjorde år 1907 1,417,762 kilogram med värde af 11,441,610 kronor;
och såsom redan härofvan påpekats, omfattade den helt visst till större
delen lättare väfnader. Till framställande af dessa användas hufvud¬
sakligen finare garnnummer och ofta de dyrbara kamullsgarnerna, hvar¬
emot det billigare konstullsgarnet, som i stor utsträckning användes vid
tillverkning af tyngre väfnader, härvid mindre torde komma i fråga.
Äfven måste, hvad de lättare väfnaderna beträffar, mönstren oftare och
rikare varieras, något som gifvetvis också inverkar på tillverkningspriset.
På grund af dessa omständigheter har nuvarande tullsats af 1 krona
75 öre per kilogram för sådana väfnader visat sig för låg, då den icke
kunnat hindra, att utländsk konkurrens på detta område blifvit synner¬
ligen tryckande. Med hänsyn härtill och till följd af att ullgarn i för¬
slaget blifvit uppdeladt i två grupper med högre tullsats för det finare,
har kommittén ansett de finare, lättare väfnaderna böra skiljas från
de gröfre och tyngre. Vikt per kvadratmeter har härvid visat sig
som den enda användbara indelningsgrunden. Däremot har af liera
skäl en så långt gående uppdelning, som i ofvan omförmälda fram¬
ställningar begärts, icke kunnat föreslås. Vid utredning på grundval
af införskaffade prof och prisuppgifter har utrönts, att de i en af fram¬
ställningarna. föreslagna viktgränserna vid 700 och 900 gram torde sakna
större praktisk betydelse. Af samtliga undersökta prof af utländsk till¬
verkning hade nämligen intet så hög vikt. Emellertid hafva vissa
fabrikanter af gröfre ylleväfnader uttalat farhåga för utländsk konkurrens,
om tullen skulle nedsättas för varor, som hittills kunnat med fördel
fabriceras inom landet. Dessutom har framhållits, att den svenska till¬
verkningen af gröfre väfnader är fullt tidsenligt ordnad och stor nog
att fylla landets behof samt att priset på svenskt fabrikat till följd af
inhemsk konkurrens är lågt. Med hänsyn härtill har en uppdelning af
de tyngre vlleväfnaderna, vägande mer än 300 gram per kvadratmeter,
nu icke ansetts lämplig.
Vid undersökning af prof, vägande högst 150 gram, och af
sådana, som vägde mera än 150 men mindre än 300 gram, allt per
kvadratmeter, bär befunnits, att medelvärdet för 39 stycken af det förra
slaget uppgick till 11 kronor 26 öre, under det att för 55 stycken af
469
det senare slaget medelvärdet utgjorde 9 kronor 81 öre per kilogram.
Då skillnaden icke är större, liar viktgräns vid 150 gram icke ansetts
nödig, samt därför och då hvarje ytterligare viktgräns medför betydande
svårigheter vid tullbehandlingen, funnits ej böra föreslås. Under utred¬
ningens gång har från sakkunniga, företrädande importintressen, före¬
slagits eu viktgräns af 250 gram i stället för 300 gram. Därmed skulle
emellertid en stor grupp af ylleväfnader, nämligen foderväfnader, hvilka
både hvad material och värde beträffar äro likställda, blifva hänförliga
till rubriker med olika tullsatser, i det att undersökta prof visat sig
falla dels öfver och dels under denna gräns, hvilken därför synts olämp¬
lig. Kommittén har sålunda funnit sig böra föreslå uppdelning af ylle¬
väfnader, andra slag, ej särskild! nämnda, i två grupper, nämligen väf-
nader, som väga per kvadratmeter mer än 300 gram, och sådana, som
väga per kvadratmeter 300 gram eller därunder, med nu gällande tull
för de förra samt för de senare en tullsats af 2 kronor 50 öre per kilo¬
gram. Dessa tullsatser utgöra för undersökta prof af väfnader, vägande
mer än 300 gram, 19.2 och för de lättare 23.9 procent af medelvärdet.
För sådana hit hänförliga kostym väfnader, om hvilka redan i anmärkning
till rubriken n:r 345 stadgats, har föreslagits samma tullsats som den nu
gällande. Denna utgör 19 procent af medelvärdet för undersökta prof.
Ylleväfnader med effekttrådar, innehållande silke, som icke följer garnets
hela längd, hvilka väfnader i nu gällande tulltaxa omnämnas i anmärkning
till rubrikerna n:r 703 och 704, hafva icke ansetts böra med hänsyn
till nu angifna egenskap göras till föremål för särskilda bestämmelser.
Åro de yllekostymväfnader, lära de väl ock i allmänhet ttppfylla de i
anmärkningen till rubriken n:r 345 omförmälda öfriga förutsättningar
för att blifva hänförda till rubriken n:r 383. Oftast torde de emeller¬
tid utgöras af andra slags ylleväfnader, hvilka tidtals förekomma i mark¬
naden och vanligen äro en för den mera köpstarka publiken afsedd
modevara, som väl tål den för halfsiden föreslagna tullen. Ett ytter¬
ligare skäl att icke göra något undantag för desamma, är svårigheten
att utröna, huruvida i en sådan väfnad ingående silke följer garnets
hela längd.
Förevarande rubriker med tillhörande anmärkning öfverensstämma
med gällande taxa, såsom denna tillämpats.
De i denna rubrik upptagna varor återfinnas i gällande taxa i
rubriken n:r 232 såsom »Hår-'och Tagelarbeten, ej specificerade» med
tullsats af 2 kronor per kilogram. Bland hit hänförliga tagelarbeten
Tagelväf-
nader ete.
N:r 384 och
385.
Andra tagel¬
arbeten eto.
N:r 386.
470
Spetsar,
tyll etc.
M:r 387.
Band, snören
etc.
N:r 388.
Sadelgjords-
väf.
N:r 389.
Drifremmar
etc.
N:r 390.
torde emellertid äfven förekomma en del lyx- och prydnadsartiklar, hvilka
rätteligen äro att betrakta såsom bijouterivaror och sålunda böra i af¬
seende å tullsats jämställas med dessa. Då i förslaget upptagits en
till 2 kronor 50 öre förhöjd tullsats för bijouterivaror, har det ansetts
lämpligt att till samma belopp höja tullen för de i denna rubrik upptagna
andra arbeten af tagel. Hvad beträffar perukmakararbeten, hafva dessa
hittills liksom hår- och tagelarbeten förtullats med 2 kronor per kilogram
men komma enligt förslaget att drabbas af den förutnämnda tullförhöj¬
ningen af 50 öre. Som emellertid importen af sådan vara är mycket obe¬
tydlig (år 1906 endast 256 kilogram, med beräknadt värde af 50 kronor
per kilogram) och det föreslagna tullbeloppet endast skulle utgöra 5
procent af detta värde, torde tullsatsen icke böra möta någon betänklighet.
Spetsar och spetsväfnader af ull eller andra djurhår utgöra för
närvarande en synnerligen obetydlig artikel men hafva tidigare före¬
kommit till import i afsevärdt större omfattning. Någon tillverkning
af sådana varor inom landet torde icke förekomma. I förslaget hafva
dessa varor sammanförts af samma skäl, som anförts vid motsvarande
rubrik under afd. Vill A (silke, rubr. n:r 352).
Band och snörmakararbeten samt strumpstolsarbeten af ull eller
andra djurhår äro för närvarande i tullbehandlingshänseende likställda
med dylika varor af andra spånadsämnen med undantag af silke. Härut¬
innan har i förslaget icke gjorts ändring. Hvad för öfrigt beträffar
uppdelning af och tullsatser för hithörande varuslag, hänvisas till hvad
vid motsvarande rubriker under afd. Vill D anföres.
Sadelgjordsväf af ull har hittills tullbehandlats såsom band eller
väfnad af detta spånadsämne och i bägge fallen dragit tull med 1
krona 75 öre per kilogram. Då emellertid i förslaget väfnader af ull
uppdelats i flera rubriker med olika tullsatser, har det blifvit nödvändigt
att i särskild rubrik upptaga sadelgjordsväf, och har varan ansetts böra
tullbehandlas lika med band. Samma skäl, som i motiveringen under
utdelningen för bomull anföras i fråga om förhöjningen af tullen å band,
gälla äfven för sadelgjordsväf. Den föreslagna tullsatsen utgör för de
prof, som undersökts, 23.5 procent af medelvärdet.
Bortsedt från de ofvan omnämnda varuslagen, maskinfilt och press¬
duk, torde drifremmar vara den förnämsta af de tekniska artiklar,
som höra till denna afdelning. Dylika remmar draga enligt gällande
471
taxa (rubr. n:r 547) tull med 10 procent af varans värde. I fråga
om tullsatsens belopp föreligger ingen framställning; efter samråd med
tillverkare och importörer har kommittén föreslagit en tullsats af 3o
öre per kilogram, såsom enligt verkställda undersökningar närmast mot¬
svarande den nu gällande värdetullen. För slangar och öfriga hithöiande
tekniska artiklar blifver tullsatsen visserligen låg; men de utgöra nöd¬
vändiga förbrukningsartiklar för en mängd olika industrier och äro icke
föremål för mera afsevärd inhemsk tillverkning.
C. Vegetabiliska spånadsämmen med undantag af bomull.
Samtliga de i förevarande rubrik upptagna varor åtnjuta enligt
uttrycklig bestämmelse i gällande taxa eller enligt vedertagen praxis
tullfrihet, och har härutinnan ingen ändring föreslagits. Det i nuvarande
taxerubnken nir 97 förekommande uttrycket ))drefmat)) hai, såsom för-
åldradt, uteslutits. Märkas bör för öfrigt, att »drefmat», som utgör ett
slags afl all af förbrukadt tågvirke, såsom sadant är i denna rubiik in¬
begripet.
Emedan vadd af andra vegetabiliska spånadsämnen än bomull
någon gång torde förekomma, har varan omnämnts med föreskrift att
densamma, liksom nu är fallet, skall tullb ekan dias lika med vadd af
bomull.
Med afseende därå, att kokostågor vid införsel städse förete en
viss bearbetning, bestående däri, att de färska fibrerna å.växtorten
sammansnotts, hafva de hittills tullbehandlats såsom varor, i taxan ej
nämnda, arbetade, med tull af 15 procent af värdet. ^ Då emellertid sådan
bearbetning icke bör anses förtaga karaktären af råvara och da aitikeln
i fråga äfven användes såsom råmaterial för tillverkning af tågvirke,
mattor och dylikt, har densamma ansetts böra åtnjuta tullfrihet. Dock
har tullfriheten inskränkts till att gälla, förutom den otvinnade, endast
tvåtrådig vara, då det ifrågavarande råmaterialet i allmänhet icke före¬
kommer i annan form. Flertrådigt garn af kokostågor har, i öfverens¬
stämmelse med hvad hittills förekommit, hänvisats till tågvirke.
I fråga om detta garn torde först böra erinras, hurusom riks¬
dagen år 1888 beslöt att åsätta ofärgadt och oblekt jutegarn, hvilken
artikel före nämnda år var tullfri, en tull af 6 öre per kilogram, samt
att höja tullen å färgadt, blekt eller tryckt jutegarn från dess dåvarande
Lin, hampa
etc.
N:r 391.
Vadd.
N:r 392.
Garn af
kokostågor.
N:r 393 och
394.
Jutegarn.
Nr 395—399.
472
Garn af
etc.
N r400—
belopp, 10 öre per kilogram, till 18 öre, i sammanhang hvarmed stad¬
gades, att dubbleradt eller tvinnadt jutegarn skulle förtullas såsom
bindgarn. Dessa bestämmelser, som sedan dess icke ändrats, hafva i
förslaget i hufvudsak bibehållits. Så äro i fråga om det enkla garnet
ingå andra ändringar vidtagna än smärre redaktionsjämkningar. Hvad
beträffar det två- eller flertrådiga, har emellertid i öfverensstämmelse
med eu praxis, som under årens lopp utbildat sig, gjorts eu uppdelning
' två grupper, finare och gröfre vara. Gränsen mellan dessa båda har
böjts från hvad nu i detta hänseende tillämpas eller 4 millimeter till
5 millimeter för vinnande af likformighet med hvad i fråga om tåg¬
virke föreslås. I sak har ingen annan ändring föreslagits.
,in . För lm- och hampgarn upptager nu gällande taxa särskilda
405. rllbriker, enligt hvilka enkelt garn, ofärgadt och oblekt, drager tull med
20 öre per kiiogram samt färgad!, blekt eller tryckt 40 öre. Två- eller
flertrådigt tullbehandlas såsom tråd och drager såsom sådan eu tull af
40 öre per kilogram såsom oblekt samt 60 öre såsom blekt eller färgadt.
Sedan vidare jämväl bomullsgarn och jutegarn specificerats, stadgas i
den nuvarande taxan, att garn af andra vegetabilier skall förtullas lika
med segel- och bindgarn.
I förslaget har icke denna skillnad bibehållits mellan linne- och
hampgarn, å ena sidan, samt garn af »andra vegetabilier», å andra
sidan. Det har nämligen befunnits, att af sistnämnda slag intet annat
garn än ramiegarnet förekommer till import i nämnvärd myckenhet,
och detta står lingarnet till beskaffenhet och värde så nära, att del
synes böra därmed likställas. Tillägget i öfverrubriken »äfven i för¬
ening med bomull eller jute» afser att för dessa varuslag ersätta be¬
stämmelsen i anmärkningen under rubriken n:r 170 i gällande tulltaxa
angående beräkning af tullafgiften för garn, spunnet af olika råämnen
eller tvinnadt af till råämnet olika garnsorter.
Bortsedt från en framställning om kombinerad vikt- och värdetull,
hvithet förslag af principiella skäl lämnats utan afseende, har i samtliga
inkomna framställningar rörande det hithörande enkla garnet föreslagits
en uppdelning, af såväl det oblekta och ofärgade som det blekta, färgade
eller, tryckta i lem olika grupper. Gränsen mellan grupperna har be¬
funnits satt vid n:r 14, 25, 40 och 75 (engelsk numrering), och hafva
tullsatserna beträffande det oblekta och ofärgade garnet föreslagits till
20 öre per kilogram för den lägsta gruppen med 2 öres förhöjning;
för hvarje grupp intill 28 öre för de finaste numren, det vill säga för
garn af högre nummer än 75., samt i fråga om det blekta, färgade eller
473
tryckta garnet till 40 öre per kilogram för de lägsta numren eller t. o. m.
n:r 14 med motsvarande förhöjning upp till 48 öre för de finaste garn-
sorterna. I fråga om tullsatserna har förslaget omfattats af landets alla
större fabrikanter på hithörande område, såväl spinnare som väfvare,
med undantag af en enda, hvilken hufvudsakligen befattar sig med till¬
verkning af gröfre garn och väfnader. Hans förslag afviker emellertid
endast därutinnau från de öfrigas, att tullsatsen för de gröfsta garnerna,
till och med n:r 14, af honom upptagits till 18 öre per kilogram.
Med hänsyn till de svårigheter i tulltekniskt afseende, som skulle
blifva därmed förenade, har eu så långt drifven specialisering icke
kunnat förordas. Beträffande det enkla garnet har dock, med bibehållande
af nuvarande uppdelning i oblekt och ofärgadt, å ena sidan, samt blekt,
färgad! eller tryckt, å den andra, i förslaget gjorts eu ytterligare upp¬
delning, nämligen efter garnets finlek, hvarvid gränserna satts vid n:r
25 och 75 (engelsk numrering). För den första gruppen af oblekt och
ofärgadt garn har nuvarande tullsats af 20 öre per kilogram, utgörande
cirka 8.5 procent af varuvärdet, bibehållits; för de finare garnerna, öfver
n:r 25 till och med n:r 75, har föreslagits en tullsats af 25 öre per
kilogram, utgörande ungefär 7.5 procent af varans värde; och slutligen
har för de finaste numren (öfver 75) upptagits tullfrihet. För enkelt,
blekt, färgadt eller tryckt garn föreslås tullsatser af resp. 40 och 45
öre per kilogram, medförande detta samma förhållande mellan tullsatserna,
som hittills gällt. För de finaste numren, d. v. s. för garn öfver n:r 75,
föreslås tullfrihet liksom i fråga om motsvarande oblekta garn.
Efter upprepade öfverläggningar med såväl tillverkare som för¬
brukare af nu ifrågavarande garn sorter bär kommittén stannat i den
uppfattning, att något ökadt tullskydd för garn under n:r 25 icke kl¬
af behofvet påkalladt. Härunder faller det billigare, gröfre lingarnet,
som till största delen framställes af blår. Garn af detta senare ämne
spinnes nämligen hufvudsakligen gröfre än n:r 25, och endast i mindre
omfattning förekommer här i landet, att däraf tillverkas något finare
nummer, dock icke öfver n:r SO. Garn af lin framställes däremot icke
i gröfre nummer än 25. Vid n:r 25 vidtager för svenska spinnare
svårigheten att framställa garn af blånor och vid n:r 30 samma svårighet
beträffande lingarn. Enligt lämnade uppgifter har inom landet spaning
af blångarn hittills i allmänhet icke sträckt sig längre än till n:r 22
och i fråga om garn af lin icke längre än till n:r 40. Några svenska
spinnerier tillverka visserligen eu del finare nummer, upp till 60 och
möjligen något därutöfver, men i obetydlig mängd, och garn af blånor,
finare än n:r 22, samt lingarn, finare än n:r 40, måste därför importeras.
60
474
Då gröfre garn vanligen spinnes i jämna nummer, har till lättnad för
tullbehandlingen gränsen mellan första och andra gruppen satts vid
n:r 25. Under den första gruppen ingår allt hampgarn, då sådant garn
icke spinnes finare än n:r 20.
Någon tillverkning af lingarn n:r 75 eller finare nummer före¬
kommer, såsom redan nämnts, icke inom landet och torde enligt lämnade
upplysningar ej heller för framtiden komma att uppstå. Dessa garn¬
nummer framställas nämligen knappast ens i Tyskland utan nästan
uteslutande i Storbritannien eller Irland, hvarest tillgången på lämp¬
ligaste råvara och ett för spinningen gynnsamt klimat utgöra särskilda
förutsättningar för denna tillverkning. Garn af denna finlek användes
till framställning af finare linneväfnader, afsedda för broderiändamål
eller för tillverkning! af kragar, manschetter och dylikt. Under det att för
öfriga linneväfnader tullsatserna höjts, har i fråga om dessa finare slag
just med hänsyn till deras nyssnämnda användning såsom halffabrikat
för viktiga grenar af sömnadsindustrien den nuvarande tullsatsen bibe¬
hållits. Den för det finare lingarnet föreslagna tullfriheten torde emeller¬
tid i och för sig kunna bidraga till, att framställningen af finare linne¬
väfnader inom landet i större utsträckning än hittills upptages.
Anm. till Anmärkningen åsyftar att förmå importören föranstalta om ett
n:r400—405. förpackningssätt, som förebygger allt för stor tidsutdräkt vid tullbe¬
handlingen.
Träd ctc. Enligt gällande taxa tullbehandlas två- eller flertrådigt linne-
N:r 407 0Ch oc^1 hampgarn såsom tråd; och utgöra tullsatserna 40 öre per kilogram
för oblekt samt 60 öre för blekt eller färgad vara. Anledning att
minska skillnaden mellan tullen å det enkla garnet — hvithet kan anses
såsom halffabrikat för det två- eller flertrådiga — och tullen å detta
senare föreligger icke. Då vidare för tillverkning af två- eller flertrå¬
digt garn de finare numren, för hvilka en förhöjning af 5 öre per
kilogram föreslagits, användas i så stor utsträckning, att en uppdelning
äfven af det tvinnade garnet efter finleken icke synts erforderlig, hafva
de nuvarande tullsatserna för två- eller flertrådigt garn, tråd därunder
inbegripen, höjts med 5 öre per kilogram.
Tågvirke, De här under gemensam hufvudrubrik sammanförda varor, som i
segeigänfeic afseende å råämne och tillverkningssätt äro nära besläktade, återfinnas
N:r 408—416. i gällande taxa under rubriker n:r 668 »Tågvirke, nytt» samt 169 och
170 »segel- och bindgarn» (under hufvudrubriken garn). För tågvirke
475
utgör tullen nu 10 öre per kilogram; för segel- och bindgarn 20
öre i fråga om oblekt och ofärgadt samt 40 öre, då det är blekt, färgadt
eller tryckt. Till tågvirke hafva i praxis räknats repslagarvaror med
en genomskärning af 4 millimeter eller däröfver, medan sådana varor af
mindre genomskärning tullbeliandlats såsom segel- och bindgarn, för
så vidt de icke på grund af sin beskaffenhet hänförts till lin- eller
hampgarn eller till tråd af sådant garn. Gränsen mellan segel- och
bindgarn, å ena sidan, samt tråd, å den andra, har emellertid varit
obestämd, hvilket föranledt svårigheter och ojämnheter vid tullbe¬
handlingen.
Hvad först tågvirke beträffar, förekomma i de framställningar,
som af Sveriges repslageriidkareförening samt större fabrikanter af hit¬
hörande varor till kommittén ingifvits, klagomål öfver det otillräckliga
skydd, repslagerihandteringen förmenas för närvarande åtnjuta, samt
öfver den svåra konkurrens, för hvilken på grund af nämnda förhållande
tillverkarna inom landet vore utsatta. 1 dessa framställningar föreslås
för den skull en höjning af tullen för allt tågvirke till 20 öre per
kilogram. Det framhålles emellertid samtidigt, att tullskyddet i sig
själft vore illusoriskt, då sju tiondelar af det tågvirke, som användes
af svenska fartyg, köpes utomlands eller tages från tullnederlag, i hvilka
fall tullafgift icke behöfver erläggas. Såsom bevis för den brist på
uppmuntran, som anses hafva visats den svenska repslagerinäringen,
anföres vidare, att svenska flottan alltjämt själf tillverkar sitt tågvirke
på gammaldags sätt genom handspinning i stället för att köpa den
billigare och bättre fabriksprodukt, som framställes inom landet. Enligt
samma framställningar föredraga köparna ofta utländskt fabrikat i
stället för svenskt på grund af en oberättigad förkärlek för den främ¬
mande varan, och har man i allmänhet större anspråk på kvaliteten, då
det gäller svenskt fabrikat. Så lärer särskild! i fråga om tågvirke
från 8 till 15 millimeters genomskärning importeras belgisk vara af låg
kvalitet, tillverkad af Bombay-hampa. Såsom anledning till, att utländskt
tågvirke ofta betingar ett lägre pris än det svenska, anföros vidare att
exempelvis i Belgien arbetslönerna äro synnerligen låga.
Under utredning af hithörande frågor inom kommittén har en af
landets största tillverkare af tågvirke framhållit, att en höjning af tullen
å skeppstågvirke skulle ytterligare befordra inköpet af utländsk vara,
på grund hvaraf nämnda fabrikant bestämdt afrådde från en sådan
åtgärd. Äfven om de smärre tillverkarna, repslagarna, möjligen kunde
hafva fördel af höjningen för sin afsättning till fartyg och båtar, som
476
icke angöra utländska hamnar, samt för annan förbrukning inom landet,
så skulle däremot de större tillverkarna, som under nu rådande för¬
hållanden och trots de ofvan omnämnda tullfria inköpen kunde vinna
afsättning för en del af sitt fabrikat äfven till fartyg i utländsk
fraktfart, tillfogas skada genom den ifrågasatta tullförhöjningen. Här¬
emot ansåg samma fabrikant en höjning af tullen för finare tågvirke,
af 5 till 15 millimeters genomskärning, icke vara olämplig. Under det att
gröfre tågvirke för närvarande vid högt liamppris betingade ett pris af
cirka 80 öre per kilogram, hvarå nu gällande tullsats utgjorde 12.5
procent, ställde sig medelpriset för det finare tågvirket vida högre, då
däribland förekomme, förutom vanligt skeppstågvirke af mindre genom¬
skärning, äfven bättre kvaliteter, såsom finare linor af 5 till 8 millimeters
genomskärning, för hvilka medelpriset torde utgöra 1 krona 10 öre per
kilogram. En tullsats af 15 öre skulle för dessa senare varor utgöra
likaledes 12.5 procent af värdet. Med afseende å tillverkningskostnaden,
som först i afseende å vara åt 8 millimeter eller därunder i genomskär¬
ning ställde sig högre, kunde möjligen ifrågasättas, att gränsen mellan
gröfre och finare tågvirke borde sättas vid 8 millimeter. Då emellertid
den mindre fabrikanten kunde hafva verklig nytta af eu tullförhöjning
endast under förutsättning, att man gånge så pass långt upp som till
15 millimeter, så syntes denna sistnämnda gräns höra väljas.
Under den fortsatta utredningen hafva dessa uttalanden i hufvud¬
sak bekräftats. På grund häraf har också i förslaget tågvirke upp¬
delats i två grupper med gräns vid 15 millimeters genomskärning, hvar¬
vid för det gröfre gällande tullsats bibehållits samt för det finare, d. v. s.
med genomskärning af mer än 5 till och med 15 millimeter, en till 15
öre per kilogram förhöjd tullsats upptagits. Då den nedre gränsen satts
vid 5 millimeter i stället för hittillsvarande 4 millimeter, må nämnas, att
denna från olika håll påyrkade ändring förordats af samtliga i frågan
hörda sakkunniga, och torde jämväl böra framhållas, att genom val af
ifrågavarande gräns likformighet vinnes med flera nyare utländska tull¬
taxor. De flesta, linor komma i allt fall icke att draga högre tull än 15
öre per kilogram, då desamma vanligen hålla mer än 5 millimeter i
diameter.
Till det gröfre tågvirket, d. v. s. af mer än 15 millimeters diameter,
har i öfverensstämmelse med nu gällande stadgande (anm. vid rubr.
u:r 162) hänförts s. k. kabelgarn, som utgör en mellanprodukt vid till¬
verkning af tågvirke. En höjning af tullen för denna vara skulle
blifva utan betydelse för de större fabrikanterna till följd af förhållan¬
den, som i det föregående anförts. Hvad angår de mindre tillverkarna
477
af tågvirke, torde de importera kabelgarn, eu omständighet, som jämväl
talar emot en tull förhöjning.
De till gruppen hörande artiklar, som hafva eu genomskärning
af 5 millimeter eller därunder, hafva uppdelats efter vikt per 100 meter
efter enkelt garn räknadt). Äfven i fråga om dessa har förslag fram¬
ställts om uppdelning efter tjocklek. En dylik uppdelning skulle emel¬
lertid här möta svårigheter vid att noggrant fastställa diametern, hvar¬
till kommer, att denna uppdelningsgrund skulle verka orättvist, då
det är det i varan ingående enkla garnets finlek, som i hufvudsak
bestämmer värdet, och icke den färdiga varans större eller mindre
genomskärning. För de grofva varorna komma finare garnnummer
mera sällan till användning, hvarför i fråga om dem hänsyn icke
behöfver tagas till garnets nummer. Genom den valda indelningsgrunden
vinnes äfven trygghet för likformig tullbehandling. I den senaste
norska tulltaxan har man med frångående af varans genomskärning-
såsom indelningsgrund likaledes användt uppdelning efter det i varan
ingående enkla garnets vikt för viss längd; hvaremot de tyska och
österrikiska tulltaxorna bibehållit diametergräns äfven för ifrågava¬
rande varor.
Hvad härefter angår tullsatserna, har i inkomna framställningar
föreslagits höjning af de nuvarande, 20 öre för ofärgadt och oblekt
och 40 öre för färgadt, blekt eller tryckt, till resp. 25 och 50 öre,
allt per kilogram; och har såsom skäl för den sålunda önskade för¬
höjningen framhållits den svåra konkurrens, särskildr i fråga om de
finare garnsorterna, som de svenska tillverkarna hade att utstå med
utländsk vara. Kommittén, som icke kunnat förorda eu höjning af
tullen för det gröfre bindgarnet, har emellertid genom den ofvan om-
förmälda uppdelningen funnit utväg att lämpa tullen för det finare,
efter hvad omständigheterna ansetts kräfva. Sålunda har, i fråga om
det två- eller flertrådiga, för de gröfre slagen nu gällande tullsatser
bibehållits och för de finare, som i regel framställas af garn u:r 5
eller högre nummer, eu förhöjd tullsats af 25 resp. 50 öre per kilo¬
gram föreslagits. Till den senare gruppen torde dessutom komma att
hänföras allt egentligt segelgarn för sömnad af segel, presenningar och
dylikt, hvilket i betraktande af detta garns värde, som är betydligt
högre än värdet å vanligt bindgarn, också synes vara riktigt. Det
enkla har utan afseende på vikt hänförts till garn, hvarigenom såväl
det gröfre som det finare enkla bindgarnet kommer att falla under den
för gröfre garn (n:r 25 och därunder) föreslagna, äfven nu gällande
tullsatsen af 20 öre per kilogram, för så vidt det icke är af jute, i
478
Anm. till
n:r 408.
Anm. till
n:r 411—416.
Tågvirke,
fiäiadt.
N:r 417 och
418.
livilket fall det hänföres till garn af detta spånadsämne. Beräknadt
efter noteringar, upptagna i en prislista af den 4 november 1907 från
en af utlandets förnämsta tillverkare, skulle de föreslagna tullsatserna
komma att variera mellan 10 och 15 procent af resp. varors värde.
Af eu svensk tillverkare har uppgifvits, att priset för det gröfre
bindgarnet i de billigaste kvaliteterna utgör omkring 80 öre per kilo¬
gram och i bättre kvalitet 1 krona 50 öre samt att importeradt finare
garn skulle betinga ett pris af 1 krona 40 öre å 1 krona 50 öre
oförtulladt, och skulle med denna beräkningsgrund de föreslagna tull¬
satserna utgöra för det gröfre garnet 25—13 procent och för det finare
omkring 17 procent af varans värde.
Genom den föreslagna bestämmelsen, att segel- och bindgarn,
vägande 17 gram eller därunder per 100 meter, skall hänföras till
garn, torde svårigheten att skilja mellan segel- och bindgarn, å ena sidan,
samt garn och tråd, å den andra, i hufvudsak hafva undanröjts. Sådant
segel- och bindgarn, hvarom här är fråga, är såväl till beskaffenhet som
till pris fullt jämställdt med garn eller tråd, och den nämnda viktgrän¬
sen torde också i det närmaste motsvara den, som man nu i praxis
söker gorå gällande.
I denna anmärkning har lämnats definition på kabelgarn, hvarvid
afsetts att förebygga, att s. k. skördegarn, ett typiskt, enkelt bindgarn,
må, såsom hittills skett, tullbehandlas såsom kabelgarn. I frågan hörda
förbrukare af skördegarn hafva för sin del icke haft något att erinra
emot, att detta garn likställes med bindgarn.
Hvad denna anmärkning beträffar, hänvisas till hvad som anförts
i fråga om anmärkningen till rubrikerna n:r 365—368.
Ehuru gällande tulltaxas ordalydelse i rubriken n:r 590 borde
gifva anledning till den tolkning, att snodda och flätade snören af lin,
hampa och dylika vegetabiliska ämnen skulle föras till denna rubrik,
har dock så ej skett, utan hafva de hänförts till tågvirke eller till bind-
och segelgarn, beroende på deras större eller mindre genomskärning.
Tullsatsen för hithörande varor af 4 millimeters tjocklek och häröfver har
sålunda utgjort 10 öre per kilogram, oafsedt om desamma varit oblekta,
blekta eller färgade, under det att varor af mindre än 4 millimeter i
genomskärning dragit tull med 20 öre resp. 40 öre per kilogram såsom
bindgarn. I förslaget har för flätade, oblekta, oafsedt tjockleken, upp¬
tagits eu tullsats af 35 öre per kilogram, utgörande vid ett uppgifvet
479
pris af 1 krona 98 öre för utländsk, oförvållad vara 17.7 procent af
värdet, under det att blekta, färgade eller tryckta hänvisats till snören
och andra snörmakararbeten, dit de på grund af både värde och beskaffen¬
het rätteligen höra.
Frånsedt artikeln kokosmattor, som upptagits i rubriken n:r 268,
synes af väfnader, tillverkade af enbart kokostågor, egentligen endast
ett slag, nämligen s. k. pressduk, vara föremål för import. Denna
väfnad har på grund häraf, att gällande taxa icke innehåller någon
annan rubrik, under hvilken den lämpligen kunnat hänföras, förtullats
såsom linneväfnader, innehållande mindre än 25 trådar per centimeter
i kvadrat och betingat en tull af 25 öre per kilogram (gällande taxa
rubr. n:r 708). Då varan i fråga emellertid är till pris och beskaffenhet
jämställd med mattor af kokostågor, har samma tullsats som för dessa
senare eller 7 öre per kilogram ansetts böra i förslaget upptagas. Hit
hafva också hänförts väfnader af kokostågor och jute, ej till mattor
hänförliga, för hvilka den föreslagna tullsatsen äfvenledes synts lämplig.
Väfnader af kokostågor i förening med annat spånadsämne äro,
så vidt undersökta prof gifvit vid handen, i värde jämförliga med mot¬
svarande väfnader af detta senare och hafva ansetts böra med dem
likställas.
Gällande tulltaxa uppdelar juteväfnader i oblekt och ofärgad säck-
eller packväf, med tullsats af 10 öre per kilogram, samt andra slag,
dragande en tull af 40 öre per kilogram. Olika önskningsmål rörande
tullen å juteväfnad hafva till kommittén framförts. Sålunda hafva in¬
hemska tillverkare af hithörande väfnader hemställt om eu förhöjning
i tullsatsen för oblekt säck- och packväf till 15 eller, under viss förutsätt¬
ning, 13 öre per kilogram, medan däremot innehafvaren af en sulfitfabrik
föreslagit borttagande af tullen å packväfnader, afsedda för emballering
af trämassa. Jutefabrikanterna hafva till stöd för krafvet på ökadt skydd
hänvisat till, bland annat, den inhemska juteindustriens ringa afkastning
under nuvarande förhållanden. Så skulle ett af landets större juteväf-
verier under åren 1900—05 hafva gifvit en årlig nettovinst af i medel¬
tal endast 17,000 kronor, hvarvid dessutom någon afskrifning å maskiner
och redskap, uppgående i värde till ungefär 1 miljon kronor, icke
kunnat göras.
I riksdagen har fråga om höjning af tullsatsen för oblekt säck-
och packväf förevarit åren 1904 och 1905. Vid förstnämnda riksdag-
yrkades uti en i första kammaren afgifven motion, att tullen måtte
Väfnader af
kokostågor.
Nr 419.
Anm. till
n:r 419.
iuteväfnader.
N:r420—422.
480
Anm. till
n:r 420 och
421.
höjas till 13 öre per kilogram. Bevillningsutskottet hemställde om an¬
slag, och efter gemensam votering i frågan blef denna hemställan, riks¬
dagens beslut. Nästföljande år väcktes i andra kammaren motion om
tullsatsens höjning till 15 öre per kilogram. Denna gång föreslog
bevillningsutskottet eu tullförhöjning, dock endast till 13 öre; men efter
gemensam votering afslog riksdagen såväl den i ärendet väckta motionen
som utskottets hemställan.
1 den nuvarande rubriken för oblekt och o färgad säck- eller pack¬
väf ingår emellertid ej blott den glesa och billiga packväfven, som man
vid tullfrågans behandling synes hufvudsakligen hafva fäst sig vid, utan
äfven den tätare och dyrare säckväfven. Väf af hirra slaget, som
användes till packningsändamål, kunde enligt af jutefabrikanter lämnade
uppgifter hösten 1907 framställas till omkring BO öre per kilogram vid
ett jutepris, som under samma år växlat mellan 337 och 437 kronor
för 1,016 kilogram, hvadan den nuvarande tullsatsen af 10 öre per
kilogram skulle utgöra 12.5 procent af varans värde. Finare jutesäck-
väf åter såsom s. k. tine hessians skulle enligt samma källa kosta 95
öre å 1 krona per kilogram. Med afseende härå har kommittén, efter
öfverläggningar med såväl tillverkare som importörer af jnteväl, i för¬
slaget uppdelat oblekt och ofärgad säck- och packväf i i va rubriker
efter trådtal per 2 centimeter i kvadrat, hvarvid gränsen mellan de
båda grupperna satts vid 17 trådar. För sådan vara, som håller högst
3 7 varp- och inslags trådar på ofvan angifna yta, har gällande tull¬
sats bibehållits, hvaremot för den tätare föreslagits eu tullsats åt 13
öre per kilogram. Härigenom blir trämasseväfven, som aldrig lärer
innehålla mer än 16 trådar per 2 centimeter i kvadrat, alldeles oberörd
af tullförhöjningen. Det torde för (ifrigt böra erinras, att trämassefabri-
kanterna vid export af sin tillverkning åtnjuta tull restitution för af dem
till omslag använd importerad juteväf. Med hänsyn härtill har icke
heller ansetts behöfligt att till närmare behandling upptaga det från
en enstaka trämassefabrikant framställda krafvel på tullfrihet för nu
i frågavar ande v äfn åder.
Uppdelning af juteväfnader efter trådtalet förekommer äfven i de
franska, tyska och österrikiska tulltaxorna. Den tyska taxan har in¬
delat oblekta juteväfnader i tre grupper med gränser vid 40 och BO trådar
per 2 centimeter i kvadrat samt med tullsatser af resp. 12, 24 och 36 pf.
Denna anmärkning afser att fastslå nuvarande, på prejudikat
grundade praxis, att sådana ränder, som i anmärkningen beskrifvas,
icke föranleda väfnadens tullbehandling såsom färgad. Bestämmelse
481
härom liar, oaktadt invändningar från tillverkare af säckväf, ansetts
böra i förslaget upptagas.
Anmärkningen afser att bibehålla däri nämnda mattor vid den
tullsats, som tillämpas enligt nu gällande tulltaxa. Sådana mattor blifva,
då de, såsom vanligen är fallet, bestå af jute i förening med bomull,
tullbehandlade såsom mattor af bomull och draga eu tull af 40 öre per
kilogram, men skulle enligt förslaget, i hvilket särskild rubrik för bom-
ullsmattor icke förekommer, falla under rubrik med högre tullsats, om
särskild! stadgande till förebyggande häraf icke infördes.
Väfnader af jute med inblandning till större eller mindre del af
annat spånadsämne tullbehandlas äfven nu såsom väfnad af detta senare
spånadsämne.
Gällande taxa indelar väfnader af lin, hampa eller andra ej speci¬
ficerade vegetabiliska spånadsämnen, med eller utan inblandning af bom¬
ull eller jute, på följande sätt och med nedanstående tullsatser:
Tallsats.
Kronor.
al släta, tvåskaftade och sådana kyprade, hvilkas hela
yta är till väfnadssättet likartad (icke mönsterväfd),
satin- eller atlasväfnad undantagen:
som på en yta af 1 cm. i kvadrat innehålla till¬
sammans högst 25 varp- och inslagstrådar,
äfvensom all segelduk:
oblekta och ofärgade ....................................... 1 kilogram —: 25
andra slag ........................................................... „ „ —: 40
som på en yta af 1 cm. i kvadrat innehålla till¬
sammans mer än 25 t. o. m. 85 varp- och
inslagstrådar ........................................................... „ „ —: 45
som på en yta af 1 cm. i kvadrat innehålla till¬
sammans mer än 35 t. o. in. 50 varp- och
inslagstrådar ............................... ,, ,, 1: -—
som på en yta af 1 cm. i kvadrat innehålla till¬
sammans mer än 50 varp- och inslagstrådar „ „ 1: 75
b) till a) ej hänförlig mattväfnad .................................... ,, „ —: 40
-c) till a) ej hänförlig bolstervars- och s. k. korsettväf ,, „ —: 90
•d) andra slag........................................................................... 1: 50
61
Anm. till
n:r 422.
Väfnader af
jute och
annat spå-
nadsämne.
N:r 423.
Linne- och
hampväf-
nader.
N:r424 —440.
482
I inkomna framställningar har föreslagits förändrad och längre
gående specialisering af hithörande väfnader, med tullsatser, som i flera
fall skulle blifva afsevärdt högre än de nuvarande, såsom ock framgår af
följande utdrag ur det förslag, som inkommit från de sju större fabriks¬
företag inom landet, hvilka uteslutande eller hufvudsakligen sysselsätta
sig med tillverkning af lingarn och linneväfnader.
Föreslagen
tullsats per kgv
Kronor.
»Väfnader:
af lin, hampa eller andra ej specificerade vegetabiliska
spånadsämnen, i hvilka väfnader sådana spånadsämnen
förekomma oblandade eller blandade:
a) släta väfnader, det vill säga tvåskaftade, kyprade
eller satinväfnader (icke mönsterväfda, ej heller till
<•) hänförliga väfnader. Se anm.), som på en yta af
1 cm. i kvadrat innehålla tillsammans:
1) högst 25 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade............................................. —: 45
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda............................................................... —: 55
2) mer än 25 till och med 35 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade............................................. —: 60
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda............................................................... —: 70
3) mer än 35 till och med 50 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade............................................. 1: 30
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda............................................................... 1: 45
4) mer än 50 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade............................................. 2: 10
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda............................................................... 2: 45
Amu. Till färgade och tryckta väfnader hänföras under a) äfven
enbart genom färgade och tryckta varp- eller inslagstrådar
eller bådadera framställda randningar och rutningar, som
till sitt väfnadssätt eljest kunna hänföras till släta, kyp¬
rade eller satinväfnader.
b) mönsterväfnader (sådana randiga, rutiga, småmönstrade
och jacquardväfnader, hvars mönster uppkommit på
annat sätt än i enkla väfnader förekommande genom
Föreslagen
tullsats per k
. Kronor.
färgade varp- eller inslagstrådar bildade ränder och
rutningar), ej. hänförliga till d) och e), som på en
vta af 1 om. i kvadrat innehålla tillsammans:
1) högst 25 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade........................................ 1: _
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda....................................................... 1: lo
2) mer än 25 till och med 35 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade ....................................... 1: 55
blekta, färgade, appreterade eller på annat, sätt
beredda ................................... 1: 70
3) mer än 35 till och med 50 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade ........................................ 1: 95
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda ........................................................ 2: 15
4) mer än 50 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade ........................................ 2: 35
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda ........................................................ 2: 75
c) väfnader, ej mönstrade, som på endera eller båda
sidor äga en af öglor eller plyschartad lugg (fälb)
bildad yta (t. ex. vissa badväfnader och dammdukar,
s. k. linneplvsch och vissa slag af mattor), samt där¬
till hänförliga väfnader:
oblekta och ofärgade .............................................. 1: 75
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda ........................................ 1: 85
d) mönstrade väfnader, som på endera eller båda sidorna,
äga en af öglor eller plyschartad fälb bildad yta
(t. ex. mönstrade badväfnader, band, dammdukar, s. k.
linneplysch och vissa slag af mönstrade mattväfnader)
samt därtill hänförliga väfnader:
oblekta och ofärgade ............................................. 2:_
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda .............................................................. 2: 25
e) väfnader med inväfda namn, monogram eller siffror
draga 75 procents förhöjning å den tullsats resp.
väfnader eljest draga.
484
Föreslagen
tullsats per kg-
Kronor.
f) andra slag, ej liänförliga till kläder:
oblekta och ofärgade ............................................. 2: 35
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda .............................................................. 2: 75
Anm. Segel, presenningar, säckar och dylikt förtullas såsom
den väfnad, hvaraf de framställts, med 10 procents för¬
höjning.
Anm. Väfnad, sammansatt af till råämnen olika garnsorter,
skall beräknas efter högsta afgiftsbestämmelsen.»
Från detta förslag skilja sig öfriga framställningar angående spe¬
cialisering af och tullsatser för linneväfnader endast i oväsentlig mån;
dock må anmärkas, att det här ofvan vid rubrikerna för lingarn om¬
nämnda särskilda förslaget — afgifvet af en fabrikant, hvilken endast
befattar sig med tillverkning af gröfre väfnader — upptager såväl för
gröfre som för finare väfnader tullsatser, hvilka i eu del fall äro 5 å
20 procent lägre än de i ofvanstående förslag förekommande men i
öfrigt lika höga eller högre.
De nämnda förslagen äro till sin motivering i stort sedt lika, och
må här såsom uttryck för den allmänna uppfattningen bland represen¬
tanterna för landets linneindustri anföras följande uttalanden, hämtade
ur en af de inkomna framställningarna.
»Fabriksmässig tillverkning af linnevaror är eu jämförelsevis ny
industri för vårt land, och behöfver densamma gynnas med ett jämnt
och väl afvägdt tullskydd. Särskild! talar härför den omständigheten,
att det är möjligt att förskaffa åtminstone en stor del af den erforder¬
liga råvaran inom landet, därest tidsenliga linberedningsanstalter an¬
läggas. De odlingsförsök af lin, som gjorts litet hvarstädes i vårt
land, utvisa, att så är fallet. Det anses till och med, att en inhemsk
lin- och hampodling kan gifva nästan lika godt ekonomiskt resultat
som odlandet af sockerbetor, och beräknas den areal, som måste besås
för att fylla den nuvarande importen af lin och hampa i rått och för-
ädladt tillstånd till c:a 18,000 tunnland. Att beakta är dessutom, att
lin och hampa äro de enda vegetabiliska spånadsfibrer, som äro odlings¬
bara inom vårt land.»
»Att de nu gällande tullsatserna i allmänhet äro för låga framgår
af den betydliga importen. Under år 1903 importerades ensamt från
Tyskland väfnader af linne till ett värde af 1,158,005 kronor. Där-
utöfver importerades under rubriken kläder linneväfnader, som undergått
fållning, t. ex. näsdukar och bäddlinne, till högst betydligt värde, utan
485
att man dock på grund af deri bristfälliga statistiken kan uppgifva
något exakt belopp. Till jämförelse må nämnas, att exporten till Tysk¬
land af väfnader af alla slag (sålunda ej blott linne- utan äfven ylle-,
bomulls- m. in.) under år 1903 uppgick till ett värde af endast 37,675
kronor, och däribland ingingo med all säkerhet icke alls några linne-
väfnader.»
»Det är i första hand de finare kvaliteterna af linnevaror, som tarfva
högre tullskydd. Under nuvarande förhållanden fylles nämligen den
hufvud sakligaste delen af behofvet af sådana kvaliteter genom import.
Såsom ett exempel på svårigheten för den svenska linneindustrien att
härutinnan konkurrera med t. ex. den tyska, må nämnas, att, oaktadt
leveransanbud gjorts från flera svenska linnefabriker, till Statens Järn¬
vägar inköpts ganska betydliga kvantiteter af tyska linneväfnader,
hörande under den grupp (väfnader a) 3), som föreslås skola draga 1
krona 30 öre i tull.»
»Beträffande svenska tulltaxans n:r 715 »andra slag» etc. påpekas
det oegentliga i att t. ex. mönsterväfnader draga samma tull oberoende
af varans värde. En fin damastvara med ett försäljningspris af 5 kronor
per meter och en vanlig jacquardväfnad af samma bredd, tillverkad af
groft garn med ett försäljningspris af kronor 1,7 5 per meter draga
alltså samma tull per kilogram, hvilket ej sällan är liktydigt med lägre
tull för den fina väfnaden än för den gröfre, emedan den förra ofta är
proportionsvis lättare än den senare. Dessa tullförhållanden tarfva med
nödvändighet rättelse.»
»Men det nuvarande skyddet är icke heller i allmänhet tillräckligt
i fråga om de gröfre kvaliteterna. Utländska fabriker sälja här vissa
två- och fyrskaftade väfnader några öre billigare per meter än vi kunna
tillverka dessa varor, och af så kallade slaglärft eller kanvas, som faller
under de grupper väfnader, som föreslås skola draga 45 resp. 60 öre
i tull, och hvilka slag af väfnader särskild! på senare tider blifvit eu
högst betydlig artikel, importeras för närvarande nästan hela vårt
lands behof. Detta beror med all säkerhet på de nuvarande låga tull¬
satserna. Den hufvudsakligaste konkurrensen härrör från Tyskland och
Österrike. Näsdukar importeras lika mycket från Irland som från de
båda förstnämnda länderna tillsammans.»
»Bland orsakerna därtill att från sagda länder varan kan säljas till
pris, med hvilket svenska tillverkare hafva svårt att konkurrera, må
särskild! anmärkas den större arbetsintensiteten inom sagda staters
industrier, deras större anläggningar, deras större inhemska marknad,
som möjliggör specialisering och fördelaktigare fraktsatser för exportgods.»
486
»Vidare är att märka, att arbetslönerna i Tyskland i genomsnitt
äro betydligt lägre än hos oss. Det är ingen öfverdrift att påstå, att
lönerna inom den svenska linneindustrien äro allra minst 25 procent högre
än inom den tyska, och våra löner synas äfven stiga i starkare pro¬
portion än de tyska.»
»När en arbetare i Schlesien förtjänar t. ex. Mk. 1,20—1,50 per
dag, så betalas en arbetare för samma slags vara kronor 2,— å 2,2 5
här i Sverige per dag. För ackordsarbete t. ex. betalas för en vara
(150 cm. bred) här 15 å 18 öre per meter och i Schlesien 10 å 12
pf. per meter. I Westfalens linnedistrikt betalas visserligen något
högre arbetslöner än i Schlesien, men dock ej på långt när så höga
som i den svenska linneindustrien.»
»I utlandet, i synnerhet i Tyskland råder, såsom bekant, en synner¬
ligen fast ringbildning, som förhindrar den enskilde fabrikanten att
afyttra sin vara inom landet under ett visst, af ringen fastställdt pris.
För att öka sin omsättning och därigenom nedbringa sina produktions¬
kostnader finner emellertid fabrikanten med sin fördel förenligt, att till
ett ej obetydligt lägre pris sälja till utlandet, hvarest han har fria,
händer att nedsätta priset. Linnefabrikanterna lida i hög grad af kon¬
kurrens med dylikt varuöfverskott från utlandet.»
»Vidare fästes uppmärksamheten på att anläggningen af frihamnar
torde komma att för liera industrier, däribland linneindustrien, försvåra
konkurrensen med utlandet. Det är nämligen att antaga, att utländska
fabrikanter och grossörer komma att i frihamn upplägga större partier
af sina varor och därifrån förmedelst agenter sälja i mindre poster.
Därigenom förlorar den svenska varan sitt nuvarande företräde att vara
lättare tillgänglig än den utländska.»
»Som ett bevis på de schlesiska linneväfnadsfabrikanternas öfver-
lägsna konkurrensstyrka må nämnas följande:
En af de större firmorna där, sysselsättande c:a 10,000 arbetare,
lät genom sin representant i Sverige meddela personer, som voro in¬
tresserade för ett projekteradt linneväfveri och ledare af ett här redan
befintligt etablissement, hvilket de hade för afsikt att utvidga, att därest
de genom ökad inhemsk tillverkning sökte minska ifrågavarande schlesiska
firmas import hit, denna senare firma vore beredd att under en period
af 3—5 år sälja sina varor hit, utan någon som helst förtjänst för att
säkra sin afsättning, och sade den sig vara i stånd härtill just genom
de låga lönerna såväl för handväfvarne som maskinväfvarne, i synnerhet
de förstnämnda, samt äfven på grund däraf att maskinerna uti ifråga¬
varande firmas fabriker voro nästan helt och hållet amorterade. Vi
487
draga ej i tvifvel, att, därest ifrågasatta nya linneväfveri kommit till
stånd, omnämnda firma skulle satt detta hot i verkställighet, emedan
deras konkurrensmöjligheter äro oss allt för väl kända.»
»Att andra tyska fabrikanter hysa liknande åsikter som ofvan an¬
tydda firma, framgår af det bekanta yttrandet i tyska riksdagen under
förhandlingarna angående traktatsförbindelse med 'Sverige, då den 4 Vr¬
änga traktatstiden ansågs för kort, att tyska fabriker, som ville utvidga
sig särskildt för exporten å Sverige, ej hunne få dessa utvidgningar
hastigt nog färdiga för att kunna hinna afskrifva dem i någon nämn¬
värd grad under berörda korta traktatstid.»
»Erfarenheten ger vid handen, att varor af utländsk tillverkning
sålts hit till landet till pris, som sannolikt understigit produk¬
tionskostnaden eller åtminstone sålts utan vinst, »dumping». De till¬
fälliga ringbildningarna, särskildt i Rhenlandet, omöjliggjorde för några
år sedan för de svenska lingarnsspinnarna försäljning af vissa garn¬
nummer till och med för enbart produktionskostnaden, så att en del
svenska spinnerier måste upptaga fabrikationen af andra nummer till
försäljning och afyttra lager af förstnämnda garner till underpriser.»
Produktionsstatistiken upptager i afseende å tillverkningen inom
landets linne- och hampväfverier för åren 1897 och 1906 följande siffror:
Antal Antal Tillverkning.
År. väfverier. arbetare. Kilogram. Kronor.
1897.................. 9 580 683,124 1,407,190
1906.................. 10 942 1,408,941 3,376,412
Införseln af hithörande varor har enligt handelsstatistiken för åren
1898 och 1907 omfattat följande kvantiteter:
af släta tvåskaftade väfnader, inne¬
hållande per 1 cm. i kvadrat:
högst 25 trådar:
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
1898................................
|
............. 327,478
|
654,956
|
1907................................
|
.............. 303,454:)
|
703,742
|
26—35 trådar:
1898................................
|
............. 114,133
|
342,399
|
1907...............................
|
............. 208,808
|
532,324
|
*) Häraf oblekta och ofärgade 174,974 kilogram med värde af 374,623 kronor
samt andra slag 128,480 ,, v 329,119 ,,
488
36 — 50 trådar:
|
Kilogram.
|
Kronor.
|
1898............................................
|
38,501
|
154,004
|
1907.............................................
|
53,288
|
290,762
|
mer än 50 trådar:
|
1898...........................................
|
32,238
|
161,190
|
1907............................................
|
23,751
|
210,993
|
af till a) ei hänförlig mattväfnad:
|
1898.............................................
|
971
|
1,942
|
1907.............................................
|
324
|
972
|
af till a) ej hänförlig bolstervar-
och korsettväfnad:
|
1898.............................................
|
5,660
|
22,640
|
1907.............................................
|
2,442
|
9,768
|
samt af andra slag af linneväf¬
nader :
|
1898...........................................
|
79,565
|
413,671
|
1907.............................................
|
42,567
|
367,460
|
Utförseln af alla slags linneväf-
nader utgjorde:
1898............................
|
................. 10,210
|
40,840
|
1907...........................
|
................ 10,928
|
25,788
|
I de förslag’, som innefattas i ofvan berörda framställningar, har
kommittén beträffande såväl specialisering som tullsatser funnit väsent¬
liga jämkningar af nöden. Visserligen har det under utredningen visat
sig, att den nuvarande tullsatsen för olika slag af linneväfnader är låg,
i det att skyddet för en hel del artiklar utgör endast 7 å 15 procent
af varans värde; men i afseende å ett flertal andra gäller däremot, att
de nu gällande tullsatserna lämna linneväfnadsindustrien tillräckligt
skydd, ett förhållande, hvarom också de ur produktionsstatistiken anförda
siffrorna bära vittne. Kommittén har efter upprepade öfverläggningar
med de i saken intresserade, hvarvid äfven representanter för import¬
handeln varit tillstädes, funnit sig böra stanna vid den specialisering
och de tullsatser, som i förslaget upptagits. Särskildt torde i detta
sammanhang böra påpekas, att den i gällande taxa förekommande
gruppen linneväfnader, »andra slag», som nu omfattar såväl mönster-
väfda varor som plyschartade väfnader, satinväfnader m. fl., ansetts
böra, sedan såväl sammets- och plyschväfnader som släta satin- och atlas-
489
väfnader utbrutits, till följd af hithörande varors olika värde uppdelas
i två rubriker efter antal trådar per centimeter i kvadrat.
För sammets- och plyschväfnader har, såsom nämnts, upptagits
särskild rubrik med tullsats af 1 krona 75 öre per kilogram eller 25 öre
högre än den nu gällande. Bestämmande för förslaget i denna del
har varit, att rubriken i fråga omfattar linneplysch, som är en dyrbar
lyxvara, samt plyscliartade badväfnader, hvilka utan att utgöra någon
stor förbrukningsartikel hufvudsakligen Unna användning hos den eko¬
nomiskt bättre situerade publiken. Importen af hithörande varor är med
säkerhet icke betydande, och särskild rubrik för dem hade visserligen
icke erfordrats, därest den hittillsvarande rubriken för linneväfnader,
»andra slag», icke måst af ofvan angifna skäl uppdelas.
Äfven näsduksväfnader hafva upptagits i särskilda rubriker.
Eu uppdelning af dessa varor har vidare ägt rum i två grupper efter
trådtal på en centimeter i kvadrat med gräns vid 50 trådar. Enligt
uppgift väfvas i Sverige näsdukar af importeradt oblekt garn, dock
icke finare än u:r 60, hvaremot fabriksmessig tillverkning af finare
näsdukar icke äger rum; och torde öfver hufvud taget fabrikationen af
linnenäsdukar inom landet endast bedrifvas i ringa omfattning. Den
nuvarande tullsatsen för näsduksväfnader, innehållande högst 50 varp-
och inslagstrådar per centimeter i kvadrat, har således icke visat sig
förmå framkalla någon mera omfattande tillverkning ens af gröfre slag.
Näsduksväfnader, som innehålla mindre än 35 trådar per centimeter
i kvadrat, torde knappast förekomma. Nu gällande tullsats utgör för
de varor, med 50 trådar och därunder, som undersökts, 14.9 procent
af medelvärdet; den föreslagna tullsatsen skulle uppgå till 19.3 procent.
För hithörande väfnader med mer än 50 varp- och inslagstrådar per
centimeter i kvadrat utgör den föreslagna tullsatsen, 2 kronor 25 öre
per kilogram, 23.7 procent af de undersökta profvens medelvärde.
Importerade näsdukar, väfda af blekt garn, äro i allmänhet
hellinne. Visserligen förekommer äfven import af halflinnenäsdukar,
men dessa äro i regel färgade eller tryckta. Ej heller för dessa torde
de föreslagna tullsatserna vara för höga, enär de af färgadt garn
väfda näsdukarnas pris gifvetvis ställer sig högre vid användning af
samma garnnummer än priset på sådana, som väfts af blekt garn.
Med hänsyn till den bård, som förekommer i näsduksväfnader,
borde desamma egentligen anses som mönsterväfnader, men hafva vanligen
i praxis icke betraktats såsom sådana utan tullbehandlats såsom släta
62
Sammet etc.
N:r 424.
Näsduks-
väfnader.
N:r 425 och
426.
490
Anm. till
1N:r 425 och
426.
Bokbindar-
klot.
N:r 427.
Satin och
atlasväf-
nader.
N:r 428.
Tvåskaftade
och kyprade
väfnad er.
N:r429 -438.
väfnader. Genom näsduksväfnadernas upptagande i särskilda rubriker
har all tvekan i detta afseende försvunnit.
Den anmärkning, som tinnes införd efter rubriken n:r 426, afser
endast fastslående af nuvarande praxis.
Priset å bokbindarklot af linne är högre än å vanlig bokbindar-
klot af bomull, men då 'någon tillverkning inom landet af förstnämnda
vara eller förutsättningar för upptagande af dylik fabrikation icke för
närvarande torde förefinnas, och då endast en bråkdel af all importerad
klot är linneklot, har likställighet mellan dessa båda slag af väfnader
ansetts lämpligen kunna åvägabringas, helst därigenom en fördel beredes
bokbinderiindustrien, utan att något svenskt industriintresse trädes för nära.
Enligt gällande taxa hafva, såsom förut nämnts, satin- och
atlasväfnader hänförts till linneväfnader, andra slag, med en tullsats
al 1 krona 50 öre per kilogram. Då de i förslaget erhållit särskild
rubrik, motiveras detta därmed, att de eljest skulle hafva fallit under
rubriken mönsterväfnader och sålunda vid tullbehandlingen måst under¬
kastas trådräkning, hvilket, om än de flesta hithörande väfnader hålla
mer än 50 varp- och inslagstrådar per centimeter i kvadrat, skulle
hafva medfört afsevärda svårigheter. Härtill kommer, att den för
mönsterväfnader med öfver 50 trådar upptagna tullsatsen af 2 kronor
25 öre per kilogram synts alltför hög för här i frågakommande varor.
För samtliga dessa väfnader har föreslagits eu enhetlig tullsats af
i krona 25 öre per kilogram. En uppdelning efter väfnadernas be¬
skaffenhet af oblekta och ofärgade, å ena sidan, samt blekta, färgade
eller tryckta, å den andra, bär nämligen synts obehöflig af anledning,
att dessa väfnader, hvilka mest användas till gångkläder, sällan torde
förekomma eller importeras i annat än oblekt tillstånd. Den föreslagna
tullsatsen innebär eu nedsättning af den nu gällande med 25 öre per
kilogram, hvilket synts motiveradt af varornas hufvudsakliga användning
till beklädnad för post- och järnvägspersonal, och hafva för öfrigt
under utredningen hörda tillverkare af satinväfnader förklarat sig icke
hafva något att erinra mot en sådan nedsättning. Den föreslagna tull¬
satsen motsvarar 17.0 procent af medelvärdet för undersökta prof.
Tillägget i öfverrubriken »ej särskildt nämnda» afser, förutom
ofvan nämnda väfnader, äfven den i särskild rubrik upptagna artikeln
sadelgjordsväf.
491
För hithörande väfnader har, i stort sedt, den nuvarande indel¬
ningsgrunden bibehållits. I stället för bestämmelsen, att segelduk skall
vara underkastad samma tullsats som sådana släta, tvåskaftade väfnader,
hvilka på en yta af 1 centimeter i kvardat innehålla högst 25 varp-
ocli inslagstrådar, har emellertid i förslaget införts eu särskild rubrik
för oblekta och ofärgade hithörande väfnader, som, oafsedt trådtalet,
väg a per kvadratmeter 500 gram eller däröfver. Härunder skulle då
falla all den segelduk, som kan hafva någon betydelse för den stora
förbrukningen, enär sådan duk är oblekt och ofärgad samt icke väger
under 500 gram per kvadratmeter. Tullsatsen har bibehållits vid nu¬
varande belopp 25 öre. Visserligen blifva enligt denna anordning vissa
slag af gröfre väfnader, som nu skola draga högre tull än segelduk,
likställda med denna; men dels torde de väfnader af denna vikt, hvilka
hålla mer än 25 trådar per kvadratmeter, endast i ringa utsträckning
kunna blifva föremål för import, dels innebär likställigheten eu afsevärd
lättnad i tullbehandlingen, då det torde vara svårt och ofta omöjligt
att afgöra, om eu gröfre linneväfnad skall användas till segel, presen¬
ningar, maskindragremmar eller andra ändamål. Förslag om sådan
likställighet har för öfrigt framställts af en af landets största tillverkare
af grafva linneväfnader. I praxis har man såsom segelduk förtullat
sådana oblekta och ofärgade varor, som hållit högst 36 trådar per
centimeter i kvadrat och i öfrigt företett viss beskaffenhet i fråga om
täthet och väfnadssätt, hvarvid dock svårighet och osäkerhet vid tull¬
behandlingen icke kunnat undvikas.
Anmärkningen fastslår den i afseende å tullbehandling af segelduk
nu rådande praxis, att afseende icke fästes vid längs väfnadens stad
löpande färgade trådar, samt utsträcker denna princip att gälla äfven
för ränder inuti väfnaden, hvilka tjäna till ledning vid klippning eller
sömnadsarbete.
Beträffande andra tvåskaftade och kyprade väfnader, som på en yta
af 1 centimeter i kvadrat innehålla sammanlagdt 25 varp- och inslags¬
trådar, har föreslagits förhöjning i nu gällande tullsats med 10 öre
såväl för oblekta och ofärgade som för blekta, färgade eller tryckta.
I de ofvannämnda framställningarna från industriidkare har be¬
gärts, att appreterade väfnader skulle jämställas i afseende å tullsats
med blekta, färgade eller tryckta. Såsom skäl härför har anförts, att
appreteringen utgjorde en förädling, som till kostnaden vore jämförlig
med blekning eller färgning. De i saken hörda importörerna hafva
N:r 429.
Anm. till
n:r 429.
N-.r 430 och
431.
492
N:r 432 och
433.
N:r 434 och
435.
emellertid motsatt sig förändringen i fråga. Med hänsyn därtill, att
den appreterade varan genom själfva klistringen högst betydligt ökas
i vikt, har kommittén för sin del ansett appreteringen icke behöfva
särskild! tullskydd. Den genom appreteringen tillkomna viktökningen
utgjorde för fyra undersökta prof 15, 15, 25 och 50 procent. Mot
förändringen talar ock i sin män det förhållande, att i många fall svårig¬
het skulle möta att skilja mellan appreterade och oappreterade väfnader.
De föreslagna tullsatserna utgöra för de prof, som undersökts af
oblekta och ofärgade väfnader, 16.7 och för blekta och färgade 17.i mot
11.9 och 13.7 vid nuvarande tullskydd, allt i procent af medelvärdet.
Af tvåskaftade och kyprade släta väfnader med mer än 25 t. o. m.
35 varp- och inslagstrådar, likasom ock af dem med högre trådtal, hvilka
finnas upptagna i de efterföljande rubrikerna, har uppdelning skett i,
å ena sidan, oblekt och ofärgad vara och, å den andra, blekt, färgad
eller tryckt. Kommittén har nämligen ansett, att, sedan tillverkningen
af linneväfnader utvecklat sig, den år 1902 införda skillnaden mellan
oblekt och blekt väfnad, hållande högst 25 varp- och inslagstrådar,
borde utsträckas äfven till öfriga grupper. Blekt vara är i genomsnitt
dyrare än oblekt, per kilogram räknadt, i det att viktförlusten vid
blekningen kan uppgå ända till 30 procent, hvartill kommer kostnaden
för blekningen. Till blekta väfnader böra dock hänföras äfven de, som.
endast undergått en ofullständig blekning, s. k. V.-, Va- och 3/.j- blekta.
De för ifrågavarande grupp föreslagna tullsatser utgöra för oblekt
och ofärgad vara 18.8 samt för blekt, färgad eller tryckt 19.9 procent
af medelvärdet; motsvarande, nu gällande tull belöper sig- till 15.4
och 12.8 procent.
Bufvuddelen af importerade väfnader, hörande till de två första
grupperna, utgöres dels af s. k. kanvas (slaglärft), hvilken i regel in¬
kommer i oblekt, hardt appreteradt skick, och dels af handduksväf, som
vanligen importeras i blekt eller färgadt tillstånd.
Under denna grupp, som omfattar väfnader med mera än 35
t. o. m. 50 varp- och inslagstrådar per centimeter i kvadrat, faller den
hufvudsakliga importen af lakanslärfter samt en del väfnader för till¬
verkning' af damklädningar och underkjolar äfvensom s. k. kadettyg
för mans- och gosskläder. De för denna grupp föreslagna tullsatser
utgöra för oblekt och ofärgad vara 25.1 och för blekt, färgad eller
tryckt 19.5 procent af medelvärdet; motsvarande, nu gällande tull
493
uppgår till 22.8 och 15 procent. Enligt uppgift har det hittills varit
för svenska tillverkare omöjligt att i fråga om sådana lakanslärfter,
som falla under denna grupp, upptaga konkurrens med utlandet. Hvad
särskildt dessa väfnader beträffar, har den föreslagna tullförhöjningen
för oblekt vara ringa betydelse, i det att varan vanligen importeras blekt.
Väfnader af nu ifrågavarande slag med mer än 50 t. o. m. 65
varp- och inslagstrådar utgöras hufvudsakligen af finare lakanslärfter
äfvensom af finare lärfter för tillverkning af underkläder. Enligt in¬
hämtade upplysningar väfvas sådana lärfter i regel af garn n:r 50—70
och betinga i oblekt tillstånd ett pris af 10 å 12 kronor per kilogram.
Med hänsyn härtill och då, hvad särskildt hellinneväfnader af denna
trådtäthet beträffar, sådana äro att anse väsentligen såsom lyxvaror,
har för väfnader i denna grupp föreslagits eu tullsats af 1 krona 90 öre
för oblekt och ofärgad vara samt 2 kronor 25 öre för blekt, färgad
eller tryckt, utgörande för det förra slaget, efter nyss angifna värde¬
beräkning, 17.3 procent samt för det senare 22 procent af medelvärdet.
Nuvarande tull belöper sig till 15.9 och 17. i procent. Mot de sålunda
föreslagna tullbeloppen hafva de under utredningen hörda represen¬
tanterna för importhandeln icke haft något att erinra.
Den nya grupp, som omfattar hithörande väfnader med mer än
65 varp- och inslagstrådar, liar särskiljts från den nästföregående
för att kunna bibehålla vissa för tillverkning af kragar, manschetter
och skjortbröst i stor omfattning använda väfnader vid samma tullsats
som den nu gällande. Detta halffabrikat för en näringsgren, hvilken
inom landet nått en ej obetydlig utveckling, har så mycket mindre
ansetts böra underkastas tull förhöj ning, som detsamma till stor del torde
framställas af garn, finare än n:r 75, för hvilket tullfrihet föreslagits.
Äfven med bibehållande af nu gällande tull för dessa finare linneväfna-
der, torde utsikten för upptagande inom landet af tillverkning däraf
hafva i viss mån ökats i följd af den föreslagna tullfriheten för garnet.
En uppdelning af denna, grupp i, å ena sidan, oblekta och ofärgade
och, å andra sidan, blekta, färgade eller tryckta väfnader har visat sig
obehöflig, då hithörande varor knappast torde importeras i oblekt
skick. Färgade väfnader af denna trådtäthet synas vara en obetydlig
importartikel, och tryckta sådana torde sällan förekomma.
Enär vid tullbehandlingen icke utan svårighet kan utrönas, huru¬
vida varan är väfd af blekt garn eller först efter väfningen blifvit
N:r 436 och
437.
N:r 438.
Anm. till
n:r 429-438.
494
Väfnader,
andra slag.
N:r 439 och
440.
blekt, har det befunnits nödigt stadga att, därest till framställande af
en väfnad användts blekt garn, densamma skall tullbehandlas såsom
blekt väfnad. Här har för vinnande af likformighet äfven införts be¬
stämmelse därom, att väfnader, som äro väfda af färgad! eller tryckt
garn, jämställas med färgade eller tryckta väfnader. Dessa bestäm¬
melser innebära emellertid endast ett fastslående af nu vid tullbehand¬
lingen rådande praxis.
Under denna öfverrubrik innefattas alla öfriga, ej särskildt nämnda
slag af linneväfnader eller, i stort sedt, de mönsterväfda. Den vidtgående
specialisering af mönsterväfda varor, som de ofvan berörda framställ¬
ningarna innehålla, har ej kunnat i förslaget genomföras, utan har det
befunnits nödigt att inskränka uppdelningen till två grupper med gräns
vid 50 trådar på en väfnadsyta af 1 centimeter i kvadrat. Då så¬
lunda förslaget upptager trådräkning äfven för mönsterväfnader, bör
nämnas, att denna indelningsgrund icke utan tvekan godkänts, enär
trådräkning för andra än tvåskaftade och kyprade väfnader erbjuder
afsevärda svårigheter. Emellertid har någon annan möjlighet icke stått
öppen. En uppdelning efter väfnadssätt eller han delsbeteckning, t. ex.
damast och liknande, är nämligen ohållbar till följd häraf, att antydda
beteckningar äro synnerligen sväfvande och svårbestämbara. I Tysk¬
land är äfven trådtalsräkning föreskrifven beträffande mönsterväfda
linneväfnader, i det att den tyska tulltariffen för dessa varor upptager
två grupper med gräns vid 120 trådar på en yta af 2 centimeter i
kvadrat, motsvarande 60 trådar på 1 centimeter i kvadrat. Då i för¬
slaget gränsen mellan de båda grupperna satts vid 50 trådar per centi¬
meter i kvadrat, har detta sin grund däri, att väfnader med öfver 50
trådar utgöra den hufvudsakligaste delen af importerade mönsterväfda
varor. Den inhemska tillverkningen har nämligen vid redan bestående
tullskydd kunnat utveckla sig så, att den täcker behofvet inom landet
af hithörande gröfre väfnader (d. v. s. med mindre än 50 trådar), men
har däremot icke kunnat i nämnvärd grad upptaga konkurrens med ut¬
landet i fråga om finare väfnader (med mer än 50 trådar). Då nu
gällande tullsats bestämdes, förekom icke inom landet någon annan
fabriksmässig tillverkning af mönsterväfda linnevaror än möjligen af
gröfre handduks väfnader. Däremot bedrefs redan då tillverkning af
handväfda varor af något finare slag, men måste denna tillverkning
sedermera upphöra, ej blott på grund af otillräckligt tullskydd utan
äfven till följd däraf, att den fabriksmässiga tillverkningen alltmer in¬
kräktade på det område, som dittills behärskats af handväfnadsindu-
495
strien. Emellertid liar, såsom ofvan antydts, fabrikationen utvecklat sig
i fråga om sådana varor, för hvilka den nuvarande tullsatsen i allmänhet
beredt tillverkarna skydd mot utländsk konkurrens, men står, efter hvad
de inom denna industri sarskildt sakkunniga allmänt anse, om den skall
kunna gå en gynnsam utveckling till mötes och i någon mån tillfreds¬
ställa det stegrande behof vet af bättre väft) åder, inför nödvändigheten att
söka förskaffa sig ett bättre skydd för finare kvaliteter. En lägre tullsats
än 2 kronor 50 öre har icke ansetts kunna effektivt skydda tillverk¬
ningen af dessa finare varor. Som en följd af denna tullförhöjning har
emellertid tullsatsen för varor med högst 50 trådar på eu yta af 1 centi¬
meter i kvadrat mast upptagas med 25 öres högre belopp än nu gällande
tullsats, då det är att befara, att en större skillnad mellan tullsatserna
för gröfre och finare varor än 75 öre skulle kunna alltför starkt gynna
importen af varor, som hålla 50 trådar eller något därunder. En dylik
förhöjning torde, hvad de allmännast använda gröfre varorna angår,
icke förorsaka någon höjning af den svenska varans pris. Konkurrensen
mellan de inhemska tillverkarna är nämligen på detta område tillräckligt
stor för att hindra skyddets fulla utnyttjande. Däremot har uppdelning
i oblekta och ofärgade väfnader å ena sidan samt blekta, färgade eller
tryckta å den andra icke föreslagits, då någon import af oblekta väfna¬
der af hithörande slag icke torde förekomma.
Enligt lämnade upplysningar och företedda prof utgjorde priset
för hithörande väfnader ined mer än 50 trådar, inköpta af en svensk
importör och utgörande tre af dennes mest betydande importartiklar,
11 kronor, 11 kronor 15 öre och 13 kronor per kilogram, men dessutom
förekomma till import duktyger med priser, växlande från 10 kronor
70 öre och 13 kronor 25 öre ända till 24 och 26 kronor, allt per kilo¬
gram. . A andra sidan har en representant för kontinentens största linne-
väfveri företett tva prof, som vid normala prisförhållanden skulle kosta
resp. 4 kronor 90 öre och 8 kronor per kilogram. Tages hänsyn därtill,
att hvarken de billigaste eller de dyraste varorna utgöra hufvuddelen
af importen, utan att denna består af mellankvaliteter, så torde ett
genomsnittspris af 10 kronor per kilogram utan tull kunna beräknas,
och skulle den föreslagna tullsatsen då utgöra 25 procent af värdet.
För de profver, som af kommittén undersökts, utgör den föreslagna
tullsatsen 24.3 procent af medelvärdet.
Emot bestämmelsen, att sådana varor, som på olika ställen af
väfnadens yta _ förete olika trådtal, skola jämställas med de finare
mönsterväfda linneväfnaderna (med mer än 50 varp- och inslagstrådar),
kunde möjligen den invändningen göras, att bestämmelsen skulle komma
496
att medföra, att vissa gröfre väfnader belädes med en tull, som vore
för hög i förhållande till värdet. Häremot kan emellertid framhållas,
att sådana väfnader icke utgöra någon konsumtionsartikel för den stora
allmänheten, utan äro lyxvaror. Härtill kommer, att, enligt inhämtade
upplysningar från en af landets största importörer, säkerligen minst
nio tiondelar af de importerade varor, som skulle falla under rubriken
ifråga, innehålla mer än 50 trådar per centimeter i kvadrat, hvadan de
i alla händelser skulle komma att draga den för de finaste väfnaderna
föreslagna tullen.
Såsom af en jämförelse mellan gällande taxa och förslaget framgår,
har i det sistnämnda icke upptagits de under taxans rubriker n:r 713
och 714 hänförliga mattväfnader samt bolstervars- och s. k. korsettväf.
Särskild rubrik för dessa varor synes icke böra bibehållas, enär de mer¬
endels äro i värde jämställda med andra mönsterväfda linnevaror och
för öfrigt endast med svårighet kunna skiljas från dessa, Anmärkas bör
ock, att sådana väfnader numera icke äro föremål för någon afsevärd
import, enär tillverkning af desamma upptagits inom landet.
Anm. till 1. Då vanliga, tvåskaftade väfnader stundom benämnas mönster-
n:r428—440. väfda, om i dem genom färgade trådar åstadkommits ränder eller rutor,
har bort påpekas, att i taxeförslaget uttrycket »mönsterväfda» ej afser
varor med så beskaffade mönster. Denna begränsning öfverensstämmer
ock med nu rådande praxis.
2. I de ingifna framställningarna hafva fabrikanterna begärt
särskild^ högre skydd — 75 eller 100 procent utöfver de vanliga,
allmänna tullsatserna — för sådana väfnader, som äro försedda med
inväfda namn, monogram, bokstäfver eller siffror. Ehuruväl god¬
kännande af så långt gående kraf icke synes kunna ifrågasättas, har
dock frågan funnits förtjäna beaktande. Vid undersökning bär nämligen
visat sig, att framställningen af dylika med namn o. s. v. försedda väfnader
drager, allt efter partiets storlek, en 10 till 20 procent högre arbets¬
kostnad än väfnader utan sådan utstyrsel. Med afseende härå har i
förevarande anmärkning föreslagits eu höjning af det eljest utgående
tullbeloppet med 20 procent, hvarvid hänsyn äfven tagits därtill, att
vid tillverkning af sålunda märkta väfnader felaktigheter ofta uppstå och
att den felväfda varan icke lian afyttras utan afsevärd förlust. Tull¬
förhöjningen torde vara af så mycket större betydelse för den inhemska
tillverkningen, som användningen af väfnader med inväfda namn synes
vinna allt större utsträckning, särskildt för hotell och restaurator.
Anledning torde också finnas antaga, att med stöd af ifrågavarande
497
tull förhöjning- den inhemska fabrikationen skall blifva i stånd att inrätta
sig- för produktion i större skala af hithörande varor. Därest en med
inväfdt monogram eller dylikt försedd vara för öfrigt icke är mönster-
väfd, bör tull satsen beräknas såsom för icke mönsterväfd, med den i
anmärkningen föreslagna förhöjningen.
Af skal, som anförts bär ofvan vid motsvarande rubrik under
afd. . Vill A (n:r 352), hafva dessa varuslag sammanförts i gemensam
rubrik. Beträffande den föreslagna tullsatsen hänvisas till den motivering
som lämnas vid motsvarande rubrik under åtel. Vill D.
Bestämmelsen, att hithörande varor skola tullbehandlas lika med
motsvarande varor af bomull, öfverensstämmer med nu gällande före¬
skrift, och hänvisas i öfrigt till den vid rubriken n:r 494 gifna motivering.
Uttrycket Dej till annan rubrik hänförliga:» syftar, i likhet med
uttrycket »ej särskildt nämnda» i rubriken n:r 441, på de varor af lik¬
nande beskaffenhet, som upptagits i rubriken n:r 557.
Enligt praxis, som utbildat sig vid tullbehandlingen af sadel-
gjordsvall, uppdelas densamma efter sin bredd i två slag med gräns vid
35 millimeter. De smala slagen behandlas som band, de bredare åter så¬
som väfnader. Genom denna anordning hafva i synnerhet de sistnämnda
kommit att underkastas eu mycket omständlig- uppdelning efter trådtal
och beskaffenhet i öfrigt. Bibehållande af en dylik grund för tull-
behandlingen af en så enkel och i allmänhet likartad vara som den här
ifrågavarande har emellertid synts olämpligt. I anseende härtill och
då sadelgjordsväf närmast har karaktären af band, har ansetts höra
uppställas såsom regel, att sadelgjordsväf skall såsom band tullbehandlas.
Undantag bär ciock gjorts för tvaskaftad, oblekt och ofargad vara, hvilken
på grund åt sitt laga pris och sin störa användning inom sadelmakeriet
och möbeltillverkningen ansetts höra upptagas med lägre tullsats, 35
öre per kilogram, motsvarande 25.7 procent af medelvärdet å de gröfre,
vanligen förekommande sorterna, Tullsatsens bestämmande till högre belopp
an 25 öre per kilogram skulle måhända kunna synas obehöflig. Emellertid
tillverkas varan af garn, som enligt förslaget drager en tull af 20 öre
per kilogram. Härtill kommer vidare, att tullsatsen för sådana linne-
väfnåder, med hvilka den nu ifrågavarande sadelgj ordsväfven hittills
varit likställd, i förslaget höjts till 35 öre per kilogram, hvarjämte bör
erinras, att eu del hithörande varor, nämligen de, som hålla mindre än
35 millimeter i bredd, hittills tullbehandlats såsom band med en tull af
63
Spetsar eie.
N r 441.
Band etc.
N:r 442.
Sadelgjord^-
väf.
N:r 443 och
444.
498
1 krona 75 öre per kilogram. Med hänsyn till dessa olika omständigheter
torde den föreslagna tullsatsen kunna anses lämplig.
Slangar och Slanga!' af lin, hampa och andra hithörande spånadsämnen, väfd»
eller flätade, hafva-, såsom tillbehör till brandsprutor, förtullats med be-
‘r ‘ lopp, utgörande 10 procent af varans värde. Efter samma beräkningsgrund
har tullsatsen utgått äfven för drif-och transportremmar. Dessa värdetullar
hafva i förslaget omsatts till vikttull af ungefär motsvarande belopp.
I inkomna framställningar hafva också- inhemska tillverkare af slangar
föreslagit en tullsats af 85 öre per kilogram, under anförande, att den¬
samma utgjorde 7 ;\ 10 procent af varuvärdet.
Fisknät etc. I denna rubrik hafva fisknät och nät för tekniskt bruk, häng-
N;r 446. mattor, pytsar eller hinkar och andra ej särskild! nämnda tekniska
artiklar, äfven i förening' med annat ämne med undantag åt kautschuk,
sammanförts. Åt dessa varor hafva hittills fisknät, dragit samma tull
som det för varan använda garnet med 10 procents tillägg, hvilket vid
eu tullsals af 40 öre för det vanligen använda tvinnade garnet motsvarar
en tull af 44 öre per kilogram för den färdiga- varan. Andra nät- lära
stundom förtullats som fisknät. Rätteligen synas de dock hora- enligt
gällande bestämmelser hänföras till knutna varor och törtullas såsom
strumpstolsarbeten med 1 krona 75 öre per kilogram. Samma tullsats
gäller för knutna hängmattor, hvaremot sådan;), som äro sydda af väfnad,
draga olika tull allt efter den väfnads beskaffenhet, hvaraf de äro för¬
färdigade. Pytsar eller hinkar, sydda af gröfre segelduk, lortullas nu
som slöjdvara, af sådan duk, alltså, med samma tullsats som för vålnaden
eller i vanliga, fall 25, 40 eller 45 öro per kilogram. Slutligen äro hit
hänförliga ett fatal artiklar, som nu tullbehandla» såsom ej. specificerade
redskap eller som slöjdvaror åt sammansatta ämnen eller som tågvirke.
Samtliga dessa varuslag hafva synts böra underkastas enhetlig tullbe-
handling, och har vid undersökning utrönts, att för de flesta hithörande
varor en tullsats af 50 öre per kilogram skulle nära motsvara nu
gällande tull.
D. Bomull.
Bomull. I gällande taxa stadgas tullfrihet för bomull, ofärgad eller färgad.
M:r 447 och Härutinnan har ingen annan ändring vidtagits än att uttrycket »ofärgad»
448' blifvit ersatt med »oblekt eller blekt» för att tydligen angifva, att blekt
bomull är tullfri.
499
För medicinskt behof beredd bomull är äfven nu, enligt stadgande
under rubriken vadd, tullfri. Kemiskt renad bomull linnes visserligen
icke i taxan särskildt nämnd, men den tullbehandlas likaledes såsom vadd.
I likhet med hvad som ägt rum under öfriga afdelningar för
spånadsämnen, har äfven här särskild rubrik för affall spröd likt er ansetts
böra upptagas. Importen af trassel är betydande och uppgick år 1907
till 1,849,576 kilogram med ett uppgifvet värde af 1,109,746 kronor.
1 eu från ägaren af en nyanlagd teknisk fabrik inkommen fram¬
ställning har begärts, att kommittén skulle föreslå eu tullsats af 20 öre
per kilogram för s. k. nitrerbomull. Denna artikel utgöres oftast af
uppraspadt bomullsaffall, som sedermera genom en reningsprocess, med
efterföljande uppluckring, gjorts lämplig för framställande af bomulls¬
krut. Till följd af det dyrbara förarbetet, som kan betinga eu kostnad
af upp till 35 öre per kilogram, anses varan enligt nämnda framställ¬
ning icke längre kunna räknas såsom råämne utan böra betraktas så¬
som halffabrikat. Såsom ytterligare skäl för varans beläggande med
tull har framhållits, att tyska fabriker, för att försvåra konkurrensen
för den svenska fabriken, betydligt nedsatt sin varas pris, hvithet skulle
framgå af nedanstående, af den svenska fabrikanten lämnade prisuppgifter.
År. t'er 100 kg.
Kronor.
1906 ................................................................. 84 å 65
1907 .................................................................. 91 å 65
1908 .............................................................. 59 å 48
Kommittén, som vid mottagande af ifrågavarande framställning
redan slutfört det för taxeförslagets affattande erforderliga utrednings¬
arbetet, har sedermera icke medhunnit att ägna denna fråga en allsidig
och uttömmande granskning. Dock har kommittén inhämtat yttranden
såväl från eu krutfabrik som ock från ytterligare en förbrukare af varan,
nämligen en konstsilkefabrik. Bägge'hafva motsatt sig tull för denna
för dem nödiga råvara, hvilken, enligt hvad de framhållit, åtnjutit tull¬
frihet alltsedan de började drifva sin verksamhet. Vidare har kommittén,
med anledning af gjord förfrågan hos Åkers krutbruk, fått från armé¬
förvaltningens artilleridepartement mottaga en'; skrifvelse af den 14
december 1908, hvari likaledes tull å ifrågavarande artikel afstyrkes.
Emellertid lärer fragan om rätta tullbehandlingen åt nitrerbomull för
närvarande vara föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, sedan general¬
tullstyrelsen i ett under år 1908 afgjordt tullbehandlingsärende hänfört
artikeln i fråga till varor, i taxan ej specificerade, arbetade, och be-
BomullaafTali.
för 449.
Vadd.
N:r 450 och
431.
500
svär mot detta styrelsens beslut anförts. Då vid prutningen åt dessa
besvär frågan kan väntas erhålla den erforderliga utredningen, har
kommittén ansett lämpligast, att artikeln icke nu i förslaget specificeras.
Beträffande artikeln vadd bär ingen annan förändring vidtagits, än
att kemiskt renad eller för medicinskt behof beredd vadd, inkommande i
småförpackningar för detaljförsäljning, ansetts böra beläggas med samma
tullsats, 20 öre per kilogram, som gäller för den med gummi, lim eller
liknande ämne bestrukna. Den arbetskostnad, som på dessa varor genom
förpackningen nedlagts, har nämligen ansetts kunna väl motsvara den
af kliatringen eller limningen föranledda. Åtgärden är ytterligare moti¬
verad af den af kommittén förut uttalade åsikten om lämpligheten af,
att varor af skilda slag, som importeras i småförpackningar och äro af-
sedda för detalj försäljning, åsättas särskild tullsats i afsikt att främja
dylik förpackningsverksamhet inom landet.
Under senare skedet af kommitténs arbeten, då etter utredningens
afslutande förslaget till tulltaxa redan förelåg i utkast, har från tio åt
landets vaddfabriker hemställts, att, med bibehållande af tullfrihet för
all okardad bomull, rå, blekt, färgad eller kemiskt renad, tull måtte
åsättas alla kardade tillverkningar af bomull eller bomullsaffall, vare sig
dessa införas i balar eller paket. Såsom skäl för denna hemställan fram-
hålles den svara konkurrensen med utlandet, äfvensom att de flesta
konkurrerande länder, såsom Norge, Danmark, Finland, Tyska riket,
Österrike, Ryssland och Frankrike, hafva skyddat sin fabrikation af hit¬
hörande slag genom tullar, hvarjämte anföres, att, om enbart vadd i
småförpackningar skulle beläggas med tull, apotek och större affärer
skulle importera varan i balar och själfva förpacka densamma och att
sålunda därigenom intet skydd bereddes tillverkningen af vadd inom
landet. Hvad kemiskt ren bomull beträffar, önskades fortfarande tull¬
frihet, emedan den utgjorde eu viktig råvara för vaddfabrikationen,
ehuruväl samma vara, därest denna industrigren gåfves till!allo att ut¬
veckla sig, helt visst med fördel skulle kunna tillverkas inom landet.
Visserligen utvisar importstatistiken, att införseln af obestruken vadd
under tioårsperioden 1898—1907 ökats från 36,337 till 132,o02 kilogram
(sistnämnda kvantitet motsvarande i värde 177,791 kronor), alltså nära
fvrdubblats, under det att tillverkningen inom landet endast ökats från ett
värde af 500,534 kronor år 1897 till 796,801 kronor år 1906; men då å
andra sidan en större del al importen torde utgöras af kardad bomull
för sjukvårdsändamål, och då ytterligare utredning icke medhunnits, har
det ansetts lämpligt att tills vidare bibehålla tullfrihet för denna vara.
501
Enligt gällande tulltaxa uppdelas bomullsgarn på följande sätt
och drager nedannämnda tullsatser:
enkelt:
ofärgadt ..............................................
färgadt eller tryckt .......................
två- eller flertrådigt:
ofärgadt ............................................
färgadt eller tryckt .......................
I inkomna framställningar bär
specialisering af bomullsgarn med i
satser, cell följer här det utförligaste, det
handelskammare afgifna, förslaget beträffande
för garn af bomull:
ofär
1
1
1
1
kilogram
Tullsats.
Kronor.
—: 15
—: 30
—:20
—: 35
vida längre gående
begärts en
många fall väsentligt höjda tull-
v
af Södra
uppdelning
Ålfsborgs
läns
och tull satser
|
Per kilogram
Kronor.
|
•gadt och oblekt:
anligt bomullsgarn:
|
under n:r 12 enligt engelsk numrering............
|
.......... —: 12
|
n:r 12—23................................................................
|
............ —: 15
|
öfver n:r 23 t. o. m. 38 ......................................
|
........... : 18
|
öfver n:r 38...............................................................
|
......... —: 25
|
igogne- och imitatgarn:
|
under n:r 9 .............................................................
|
........... —: 15
|
n:r 9 och högre nummer......................................
|
........... —: 20
|
färgadt, blekt eller tryckt:
(samma uppdelning som ofvan)
två- eller flertrådigt, en gång tvinnadt:
ofärgadt och oblekt :
(samma uppdelning som ofvan) ..
färgadt, blekt eller tryckt:
(samma uppdelning som ofvan) .
flertrådigt, tvinnadt mer än en gång:
ofärgadt och oblekt ................................
färgadt, blekt eller tryckt ....................
j iulien på
J oblekt garn
| -!- 15 öre
tullen på
motsvarande
nummer
j enkelt, oblekt
[garn 4- 5 öre
f tullen på
: motsvarande
•' nummer
] enkelt, oblekt
(garn + 20 öre
—: 40
—: 55
Sam.
N:r 452!—461.
502
i berörda framställning bar —■ i afsikt att påvisa behofvet af
högre tullskydd för de finare nummer af bomullsgarn, i fråga om hvilka
konkurrensen från England omöjliggjort upptagandet af tillverkning
här i landet — intagits i öfversättning följande utdrag ur nederländska
konsulns i Manchester ämbetsrapport för år 1905:
»Manchesters handel och industri 1905.
Boniullsaffärerna.
Bomullsindustrien, hvars återuppblomstring bevittnats af 1904 års
senare hälft, har ökats och utvecklats öfver all förväntan. Det var
den lifligaste period vi någonsin upplefva!, i vår stapelhandtering. Hvarje
väfstol och spindel arbetade med full kraft. Yäfveriernas och spinne¬
riernas produktion liar aldrig varit större. Öfverflödande tillgång på
råmaterial och — under årets första del — måttliga priser därpå till¬
sammans med ökad efterfrågan från Indien och China satte väfvare och
spinnare i stånd att sälja en mycket ökad produktion af garn och väf-
nader till fördelaktiga priser. Hela året har arbetats full tid, och aktie¬
bolagen hafva gifvit ståtliga utdelningar. Vid slutet af augusti 1905
visade det sig, att den amerikanska bomullsskörden gifvit 15,557,000
balar emot 10,124,000 säsongen 1903—1904. Spinnare af amerikansk
bomull hafva icke en så god ställning vid årets slut som vid dess början,
då råvarupriserna stått högre och skillnaden i pris för färdig produkt
och råvara till täckande af arbetslöner och vinst har minskats. Följande
tabell visar detta tydligt nog:
Genomsnittspriser.
1905. Middling amerikansk. 82 varp gods. Skillnad.
Per Ib. Per Ib. Per Ib.
Jan. 3 .................. 3,83 d. 7 % d. 3,54 d.
Dec. 29 ................. 6,24 d. 9 d. d. 2,76 d.
Sådana nummer, som användas i hemlandet, voro mycket begär¬
liga till slutet af juni och stor förtjänst uppstod. Sedan dess har efter¬
frågan minskats. Tillgången på garn har varit något större än väf¬
stol arnas behof. I följd häraf har skillnaden mellan garnpris och
bomullspris så småningom minskats till en ren obetydlighet.
503
Beträffande det egyptiska garnet hafva förhållandena varit helt
olika. Boltongarner (spunna af egyptisk bomull) voro i ett dåligt läge
under flere månader. För ett par månader sedan började likväl en
förbättring inträda, som tyckes komma att fortfara. Skillnaden i pris
mellan garn och egyptisk bomull är för närvarande större än den varit
på 4 år.
I början af året gjorde spinnarne och kardrumsarbetarne anspråk
på att få någon del i arbetsgifvarnes fördel af de gynnsamma konjunk¬
turerna och en strejk tycktes nära förestående. Manchesters lordmayor
visade sig emellertid hafva en rätt syn på tingen, då lian föranledde
arbetsgifvarnes och arbetarnes representanter att sammanträda till kon¬
ferens på rådhuset under sistlidne augusti, hvarvid ömsesidiga medgif-
vanden gjordes, strejktillkännagifvandet togs tillbaka och arbetsgifvarne
gingo in på att lämna 5 procents förhöjning under 12 veckor (utom i
Bolton-distriktet . Då hvardera parten är fri och obunden, må löne¬
frågan komma upp igen den 1 mars 1906. Vid konferensen skissera¬
des anordningar, genom hvilka lönefrågor skulle för framtiden regleras
automatiskt. Dock har man sig icke bekant, att något vidare steg
tagits i denna riktning.
På grund af uppblomstra ngen under de senaste 18 månaderna
hafva många utvidgningar af spinnerier beslutats. Hela antalet spindlar
i bomullsspinnardistriktet uppskattas till 51,000,000. Genom de om¬
nämnda utvidgningarna uppkommer en ökning al 5,000,000 spindlar
fördelade tämligen lika emellan 30 spinnerier för tillverkning åt egyp¬
tiskt och 27 för tillverkning af amerikanskt garn. Man får eu idé om
Lancashire-industriens ofantliga betydelse, då man besinnar att Frankrike
har endast något öfver 6 millioner spindlar och Tyskland mindre än 9
millioner. Det finnes i Oldham flera spindlar än i hela Tyskland.
504
Åt nedanstående tablå framgår spinneriindustriens nettovinst och
förlust från 1884.
År.
|
Viu.u.
Pd st, .
|
Förlust.
Pd st.
|
Genomsnitt per
bolag. Genomsnitt j
utdelning j
Vinst. Förlust, j per §r
Pd st. j Pd st. |
|
1905 ............
|
693,070
|
|
7.701
|
7
|
1904 ..........
|
31,729
|
—
|
352
|
2 V,
|
1903 ............
|
—
|
45,322
|
|
503 3
|
1902 ........
|
|
1,436
|
—
|
16 4 %
|
1901.............
|
279,345
|
|
3,494
|
7 7c i
|
! 1900 ..........
|
344,548
|
|
4,307
|
7 V* I
|
1 1899 ..........
|
381,176
|
|
4,432
|
6 7c
|
1 1898 ............
|
271,804
|
!
|
3,020
|
4 7» 1
|
1897 .......
|
157,570
|
|
1,676
|
O
0
|
1896 ...........
|
49,631
|
|
528
|
1 7,
|
1895 ............
|
63,167
|
|
672
|
1 7*
|
1894 ............
|
4,491
|
|
48
|
1 7,
|
1893 ...........
|
-----
|
60,790
|
—
|
613 i 1
|
1892 ..........
|
|
94.770
|
--
|
957 i 1 7i
|
1891 ......
|
38,758
|
|
383
|
5 7,
|
1890 ..........
|
384,050
|
|
4,220
|
— 7
|
1889 ............
|
220,587
|
|
2,565
|
5
|
1888 ...........
|
250,932
|
- 1
|
2,925
|
5
|
1887 ..........
|
86,810
|
|
986
|
4 7±
|
1886 ........
|
|
61,718
|
—
|
686 I 3
|
1885 ..........
|
—
|
2,750
|
|
31 ! 2
|
1884 .........
|
i 25,000
|
— |
|
2,083
|
5
|
Ofvanstående tabell visar, att af de 22 sista åren hafva 16 varit
vinstgifvande, summan af vinsten uppgående till pd st. 3,382,868; då
förlusten för de andra 6 åren varit pd st. 266,766, skördades eu
nettovinst af pd st, 3,116,102.
Herrar Ellissons7 årliga öfversikt af bomullsindustrien framhåller
att 96 spinnerier offentliggjorde sina bokslut. Alla både att uppvisa
vinst för åren. Något dylikt bär icke förekommit under de sista 20
eller 30 åren. Vinsterna hafva icke endast varit allmänna, de hafva
också varit rikliga. De 96 bolagens hela vinst — efter afdrag natur-
505
'ligtvis för af sk ritningar, räntor cell andra kapitalomkostnader — upp¬
gick till den väldiga summan af pd st. 746,913 eller pd st. 7,780 per
bolag. Våra i tabellform uppställda rapporter gå tillbaka till 1884,
och sedan dess har vinsten per bolag aldrig uppgått till ett liknande
belopp. Den högsta punkt, som förut uppnåtts, var pd sr. 4,406 under
1899, 1890 var beloppet pd st. 4,177 och 1900 var det pd st. 4,179,
och dessa siffror visade »högvattenstånd» under föregående blomstrings-
perioder inom bomullsindustrien».
I flera af do inkomna framställningarna har föreslagits en ned¬
sättning af tullen å gröfre garn (under n:r 12) till 12 öre per kilogram.
Till detta förslag har kommittén emellertid icke anslutit sig. Anledningen
härtill är, att genom ett särskiljande af detta gröfre garn och den däraf
föranledda nya rubriken skulle uppstå eu ökning af arbetet vid tullbe¬
handlingen, som icke synts uppvägas af någon verklig fördel för gam-
förbrukarna, i det att tillverkarna af dessa gröfre nummer inom landet
på grund af inbördes konkurrens eller af andra orsaker icke till fullo
utnyttjat det nu bestående skyddet af 15 öre per kilogram. Det
torde i detta sammanhang böra anmärkas, att export af svenskt bom¬
ullsgarn förekommer i ej ringa utsträckning, och att, enligt uttalanden
af samtliga i ärendet börda sakkunnig;!, det just är gröfre garn, som
exporteras.
Under utredningen har vidare ifrågasatts att för oblekt bomullsgarn
af mycket fina nummer (90 och däröfver) föreslå tullfrihet. Ej heller
till detta förslag har emellertid kommittén ansett sig böra taga hänsyn,
dels för att undvika den därmed förenade ytterligare uppdelningen med
åtföljande ökadt arbete vid tullbehandlingen, och dels med hänsyn till
dessa fina nummers i jämförelse med andra garnsorter afsevärdt höga
pris, hvaraf den föreslagna tullsatsen utgör endast eu. ringa bråkdel.
Tullfrihet för ifrågavarande finare nummer skulle visserligen för de
industrier, som använda dem, särskild! tillverkare af öfverspunnen,
elektrisk ledningstråd, medföra eu viss lättnad, men i den män dessa
industrier arbeta för export torde, på grund af möjligheten att erhålla
restitution af tullen för till exportvaror använda råmaterialier, den ifråga¬
satta tullfriheten vara af mindre betydelse.
Ett ännu viktigare ändringsförslag har under utredningen förevarit,
nämligen om tullfrihet för sytråd. Af representanter för spinneriindu¬
strien och öfriga i frågan börda sakkunniga hafva ej heller några invänd¬
ningar emot berörda förslag framställts, och detta helt naturligt, då sytråd
icke är eller torde komma att blifva föremål för tillverkning inom lan¬
det. På grund af denna varas allmänna användning synes ock ett bort¬
64
506
tagande af tullen vara ägnadt att medföra afsevärd lättnad för konsumen¬
terna. Emellertid liar af personer, som äro närmare förtrogna med varans
försäljning inom landet, påpekats, att ett borttagande af tullen alldeles
icke kan beräknas medföra eu motsvarande nedsättning i trådpriset.
Detta förhållande skulle vara beroende på, att priset å varan, som
för närvarande af svenska importörer köpes tullfritt levererad i svensk
hamn, bestämmes af en större trustartad sammanslutning mellan
trådfabrikanter i utlandet och på grundval af helt andra förhållanden
änji de olika länderna gällande tullsatser. Detta till synes egendomliga
förhållande har från fullt tillförlitligt håll bekräftats, och skulle därför
tullens borttagande sannolikt icke medföra någon afsevärd lättnad för den
svenska konsumenten men däremot beröfva statskassan en säker inkomst
af cirka 140,000 kronor årligen. Det torde dock äfven böra i detta
sammanhang nämnas, filt i ett af eu kommittéledamot på privat väg
inhämtadt meddelande i frågan från trådtrustens centralledning den
åsikten uttalats, att borttagande af tullen a sytråd skulle medföra
motsvarande minskning i priset.
I den nuvarande uppdelningen af bomullsgarn i ofärgadt, å ena
sidan, samt färgadt eller tryckt, å den andra, har i förslaget vidtagits
den förändring, att blekt garn, som nu hänföres till ofärgadt, samman¬
förts med färgadt »iller tryckt. Denna åtgärd, hvartill motsvarighet
återfinnes på flera ställen i tulltaxan, är motiverad dels af det blekta
garnets egenskap af förädlad vara och dels af hänsyn till den vikt¬
förlust, som uppstår vid blekningen af garnet. Importen af blekt garn
är numera icke betydande, då garnblekning utföres inom landet i stor
utsträckning och till billigt pris.
I förslaget har bomullstråd hänförts till garn. Vid sådant för¬
hållande skulle fortfarande större delen af sytråd, som utgör den hufvud-
sakliga i småförpackningar importerade varan, komma att lika som hittills
draga en tull af 40 öre per kilogram. Tråd i annan uppläggning kommer
däremot i de flesta fall, då fråga icke är om fyrtrådig vara, mer än
en gång tvinnad, att enligt förslaget draga lägre tull än hittills. Genom
trådens likställande med garn vinnes eu afsevärd lättnad i tulltekniskt
hänseende. Hittills hafva många fall förekommit, då man vid tullbe¬
handlingen varit tveksam, om eu vara vore hänförlig till garn eller
till tråd.
I förslaget har vidare, för tillmötesgående af önskemål, som ut¬
talats i flera af de ingifna framställningarna, gjorts åtskillnad mellan
två- eller flertrådigt garn, en gång tvinnadt, samt flertrådigt, mer än
en gång tvinnadt, i syfte att, hvad det senare beträffar, undvika eu
507
efter garnets finlek gjord uppdelning, som här skulle vålla svårigheter
vid tullbehandlingen. I)å vidare detta senare slag af garn, i den mån
det förekommer till import, oftast torde vara tillverkadt af enkelt garn
af de finare numren, skulle uppdelning efter nummer praktiskt taget
vara utan betydelse. Beträffande uppdelningen i (ifrigt skiljer den sig
i det afseendet från den nuvarande, att med undantag, som nyss be¬
rörts, uppdelning ägt rum ej blott efter olika förädlingsgrad utan äfven
efter finleken al' det enkla garnet, därvid gränsen blifvit satt vid n:r 23
(engelsk numrering... Don svenska spinneriindustrien har hittills icke lyc¬
kats att i större skala drifva upp tillverkningen till finare nummer än 40.
Visserligen förekommer, fastän i ringa utsträckning, fabrikation af något
finare nummer, men med nu gällande skydd och vid normal efterfrågan
å garn kan denna tillverkning af finare nummer förvisso icke vara i
stånd att tillfredsställande utveckla sig. Till oeli med ett så groft
O Ö
nummer som 24 är äfven under vanliga förhållanden föremål för im¬
port. Den längre gående uppdelning, som upptages i de till kommittén
ingifna förslagen, bar däremot icke kunnat vinna lina letande, enär
därmed förenade svårigheter vid tull behandlingen samt däraf föranledda
ökade kraf på tullpersonal och utrymme icke synts kunna uppvägas af
motsedd fördel för den inhemska spinneriindustrien. För industrien
gäller det att vinna ett bättre skydd för de finare numren, hvilket mål
i hufvudsak synes kunna ernås äfven med den förenklade uppdelning,
som förslaget innehåller.
Hvad själfva tullsatserna beträffar, bär för oblekt och ofärgadt,
enkelt garn under n:r 23 upptagits samma belopp som i nuvarande
taxa, eller 15 öre per kilogram; för garn af nämnda nummer och där-
öfver åter ett med 5 öre förhöjdt belopp, eller 20 öre. Tullsatserna
för öfriga rubriker bestämmas af de nu nämnda. 1 förslaget bär nämligen
bibehållits det nuvarande förhållandet i afseende å tullbeloppen mellan
de olika förädlingsgraderna. De föreslagna tullsatserna utgöra för gröfre
nummer 9 procent och för finare 8 å 9 procent af varuvärdet, beräk¬
nad! efter ett bomullspris af 6 pence per engelskt skålpund; dock bör
anmärkas, att vid denna, procentberäkning hänsyn icke tagits till de
finasto numren .'öfver 100-, hvilkas pris är mycket högt, men som
endast i mindre omfattning importeras.
Beträffande innehållet i dessa båda anmärkningar hänvisas till moti¬
veringen för anmärkningarna till rubrikerna n:r 365—368 och 400—405.
På grund af framställning från en inhemsk tillverkare af merceri-
seradt garn bär föreslagits, att dylikt garn skall tullbehandlas lika med
Anm. till
n:r 456—459
och
452 -459
Anm. till
n:r 452 — 46!
508
Sant för
detalj¬
handeln.
N:r 4S2.
Effektgarn.
N:r 463.
blekt, färgadt eller tryckt. Såsom skäl för detta förslag må framhållas,
att merceriseringsprocessen innebär eu lika hög grad af förädling sota
blekning eller färgning, samt att vid sådan behandling uppstår en be¬
tydande viktförlust, hvilken kan uppgå ända till 10 procent. Vid vissa tull¬
förvaltningar lärer mereeriseradt garn tidigare hafva tullbehandlats såsom
blekt eller färgadt. Ändring häri skall dock numera hafva inträdt,
sedan riktigheten af sådan tullbehandling underkänts af generaltull¬
styrelsen, som icke funnit stöd därför i gällande tulltaxa. Mercerisering
har ock först på 1890-talet — sålunda efter det den senaste tulltaxe-
revisionen ägde rum — vunnit industriell betydelse.
I nyare utländska tulltaxor föreskrifves beträffande mereeriseradt
cjam, antingen att detsamma skall tullbehandla^ såsom blekt, eller ock
att för sådant garn skall beräknas en särskild förhöjning åt den eljest
gällande tullsatsen, vare sig det är oblekt, blekt eller färgadt, så att
exempelvis för ett både färgadt och mereeriseradt garn tullen är högre
än för ett, som endast är färgadt. Slutligen torde böra nämnas, att,
enligt ett af packhusinspektionen i Göteborg afgifvet utlåtande, det icke
förefinnes någon tullteknisk svårighet att skilja mereeriseradt garn från
icke mereeriseradt.
Garn, som i denna rubrik afses, utgöres, såsom ofvan nämnts,
hufvudsakligen af hvad som i handeln går under namn af sytråd. Rubriken
omfattar emellertid äfven garn, såsom t. ex. s. k. ankartråd och annat
garn i nystan samt brodergarn i dockor. Här har ansetts nödvändigt
att föreslå enhetlig tullsats, dels emedan garnnumret svårligen kan
kontrolleras, utan att varan skadas, och dels af samma skäl, som nämnts
i fråga om småförpackningar under andra afdelningar i förslaget. Be¬
träffande den af hithörande artiklar, som förutom sytråd mest torde
förekomma till import, nämligen ankartråd, gäller, att densamma hittills
tullbehandlats såsom tråd, d. v. s. med samma tullsats, som nu föreslagits.
För här nämnda varuslag har föreslagits likställighet med ffer-
trådigt, mer än eu gång tvinnadt garn. .Detta har skett med afseende
å den oegentlighet, det skulle innebära, om effektgarnet, hvilket oftast
är tvåtrådigt, skulle jämställas med annat tvinnadt garn. För detta
senare gäller nämligen såsom regel, att eu högre vikt för viss längd gör
varan billigare, något som däremot icke kan sägas vara förhållandet
med effekt- eller fantasigarn, hvilken artikel jämväl med hänsyn till
värdet snarare bör likställas med det mer än eu gång tvinnade garnet.
Den föreslagna tullen utgör i medeltal 8.9 procent af värdet för
509
blekt eller färgad vara. Oblekt och ofärgadt effekt- eller fantasigarn
torde knappast förekomma.
1 denna anmärkning bär upptagits samma definition på effekt- ^nrm4^11
och fantasigarn, som återfinnes vid motsvarande rubrik under afd.
VIII B.
Nu gällande tulltaxa upptager i rubriken n:r 716 »maskinfilt, Maskinfilt
ändlös för fabriksbehof» med en tullsats af 20 öre per kilogram. cohNsres4e6,J,,k-
Enligt den i förslaget upptagna ändrade lydelsen kommer att här¬
under hänföras äfven sådan maskinfilt, som är afpassad i längder,
hvilken vara på grund af sin likvärdighet, med den förutnämnda och
på grund af sin stora betydelse för pappersindustrien, inom hvilken den
kommer till användning i vissa pappersmaskiner af amerikansk typ, synes
skäligen böra föras till samma rubrik som den ändlösa. Tullsatsen har
bibehållits vid samma belopp som den nu lör ändlös filt, gällande,
hvarigenom ett från förbrukare framställd! kraf vunnit beaktande.
I de framställningar, som till kommittén inkommit, har i fråga
om väfnader, vägande mer än 250 gram per kvadratmeter, icke gjorts
någon uppdelning, bortsedt dock från ett förslag, som upptager 3 olika
rubriker för hithörande varor, med gränser vid 500 och 1,000 gram
per kvadratmeter. Samtliga förslag utgå ifrån, att intet skäl före¬
finnes att för segelduk medgifva gynnsam,mare tullbehandling än för
annan liknande väfnad, samt hänvisa till omöjligheten att skilja dessa
varuslag från hvarandra. Trots nu gällande tulltaxas beteckning »segel¬
duk» har bomullsväfnad, afsedd för sko fabrikationen eller för tillverkning
af remmar, presenningar, tält och markiser, hvilken vara i de flesta fall
har samma utseende och är tillverkad på samma sätt som segelduk, säker¬
ligen kunnat hittills införas till den för sistnämnda artikel gällande lägre
tullsatsen. Om emellertid segelduk skulle jämställas med andra liknande
väfnader, skulle detta medföra en afsevärd tullförhöjning, och då kom¬
mittén ansett den olägenhet, som därigenom kunde tillskyndas den
svenska fiskerinäringen och sjöfarten med mindre farkoster, hafva större
betydelse än berörda tulltekniska svårigheter och textilindustriens in¬
tresse i denna fråga, så har för segelduk — med den begränsning,
som förslaget upptager, och hvilken i hufvudsak öfverensstämmer med
den tolkning af begreppet segelduk, som nu tillämpas — gällande tull¬
sats af 20 öre per kilogram bibehållits och varan förts till samma
rubrik som maskinfilt. Genom att för segelduk bestämma en största
bredd af 65 centimeter har åsyftats att i viss mån förebygga,
510
att såsom segelduk må kunna införas liknande väfnad, afsedd till annat
ändamål. Från sakkunnigt håll liar nämligen inhämtats, att den i all¬
mänhet använda segelduken har omkring 60 centimeters bredd.
Anm. till
segelduk.
N:r 464.
Anmärkningen vid denna rubrik fastslår rådande tullbehandlings-
praxis i fråga om ränder invid kanterna å segelduks väfnad. Principen
har emellertid utvidgats att omfatta äfven ränder inuti väfnaden. som
tjäna till ledning vid klippning eller sömnadsarbete.
Bokbindar-
klot etc.
N:r 465.
I gällande tulltaxa upptages i rubriken n:r 719 »bokbindarklot af
bomull, klistra! I och pressad eller med eu täckande färg öfver dragen»
med en tullsats af 50 öre per kilogram. Den nämnda beskrifningen å
varan har vållat tvistigheter och gif\ it anledning till olika tullbehandling.
Enligt prejudikat har ett slags vanlig bokbindarklot af sämre kvalitet
och ringare värde än annan samt, för att hindra klistret att slå igenom
på framsidan, förstärkt med papper, hä nförts till bo i null sväfnader, andra
slag, samt tullbelagts såsom färgad med 'JO öre och såsom pressad
med 1 krona 10 öre per kilogram. Tryckt bokbindarklot har inåst
hänföras till tryckt väfnad med tullsats af 1 krona 10 öre per kilo¬
gram, då i rubriken n:r. 719 tryckt vara icke omnämnes. Däremot har
eu del icke pressad och ej med papper förstärkt klot, ehuru den icke varit
med läckande färg öfverdragen, tullbehandlats såsom bokbindarklot. Till
aflägsnande af dessa olägenheter för förbrukarna bär begreppet bokbilldar-
klot i förslaget gjorts mera omfattande, hvarigenom alla sådana varor,
som bär ofvan beskrifvits, och som äro verklig bokbindarklot, komma
att hänföras till donna, rubrik. Någon obehörig utvidgning af rubrikens
omfattning torde icke vara att befara, då bokbindarklot är en typisk,
lätt igenkännlig vara, som i motsats till de flesta andra väfnader impor¬
teras i rullar samt i allmänhet äfven därigenom kan lätt identifieras, att
den i regel vid fuktning färgar starkt ifrån sig. Dock finnes numera
vara, som har i detta afseende mera hållbar färg.
Från förbrukare af hithörande vara hafva ingifvits framställningar
om tullsatsens nedsättning till 30 öre per kilogram, hvarjemte eu kartong¬
fabrikant påyrkat tullfrihet för varan. För att i någon mån tillmötesgå
dessa framställningar bar kommittén föreslagit eu nedsättning af tullen
till 40 öre per kilogram, hvilken tullsats enligt verkställda beräkningar
skulle utgöra cirka 11 procent af varans värde. Denna nedsättning
har ansetts så mycket hellre kunna förordas, som någon tillverkning
åt egentlig bokbindarklot icke, så vidt utrönas kunnat, förekommer
inom landet. Visserligen har meddelats, att vid två fabriker man skulle
511
vara betänkt på att upptaga eller redan hafva upptagit denna tillverk¬
ning, men närmare upplysningar har kommittén icke lyckats erhålla.
Väf till adresslappar (labelcloth) utgöres af eu hvit, mycket starkt
appreterad, gles bomullsväfnad med vikt af ungefär 225 gram per kva¬
dratmeter, hvilken vara efter tvättning förlorar mer än två tredjedelar
af sin ursprungliga vikt. Den tullbehandlas nu såsom bomullsväfnad,
andra slag, blekt, med tullsats af 90 öre per kilogram. Denna tullsats
har synts alltför hög, i det att den utgör SO procent af varuvärdet för
de prof, som undersökts. Till följd häraf, och då varan hvad beträffar
värde och tillverkning närmast synts jämförlig med bokbindarklot, har
den upptagits i samma rubrik, och utgör den föreslagna tullsatsen
omkring 22 procent af varuvärdet.
Af fälb, plysch och sammet upptager gällande taxa i särskild
rubrik (n:r 720) endast de båda första slagen, för hvilka gäller en tull¬
sats af 90 öre per kilogram, hvaremot sammet hänföres till bomulls-
väfnader, andra slag. Då det i många fall torde vara svårt att särskilja
dessa likartade slag af väfnader, hafva de sammanförts i gemensam
rubrik, liksom förhållandet varit med samma slags varor under föregående
afdelningar af spånadsgruppen.
För den sammetsartade vara, som går under benämningen man¬
chester och som utgöres af en randig, uppskuren, grof s. k. bomulls¬
kor deroj, vanligen vägande mer än 400 gram per kvadratmeter, stundom
äfven något lättare, har särskild rubrik ansetts nödvändig. Varan är
nämligen jämförelsevis billig, användes hufvudsakligen till arbetarekläder
och kan icke i fråga om värde jämställas med öfriga slag af bomulls¬
sammet. Af de vid förslaget fogade tabeller framgår, att nuvarande
tullsats för manchester utgör 29.2 procent af den färgade varans värde,
hvarför någon höjning icke torde böra ifrågakomma. Den mindre för¬
höjning af tullsatsen, som i flera inkomna framställningar begärts, har
sålunda icke kunnat vinna beaktande. Tryckt manchester tillverkas icke
inom landet och torde ej heller förekomma till import. För öfriga slag
af fälb-, plysch- och sammetsväfnader har i samtliga framställningar
begärts ganska afsevärd förhöjning af tullsatserna. Emellertid hafva
anspråken, både hvad specialisering och tullsatser beträffar, varit väl
vidgående. Så torde väfnader, som väfts af blekt, färgadt. eller tryckt
garn i två eller liera färger, äfvensom tryckta, icke vara af den betydelse
eller af det högre värde, att särskild rubrik för dem erfordras. För
likställande af den färgade och den tryckta varan talar dessutom den
O J
Fäibsammet
etc.
N:r 466—469.
512
Näsduks-
väfnader.
N:r 470 och
471.
omständigheten, att fargningen af finare bomullssammet torde vara en
lika omständlig och dyrbar procedur som tryckningen. Som nuvarande
tullsats af 90 öre per kilogram för färgad väfnad är i förhållande till
värdet jämförelsevis lag, i medeltal för undersökta prof icke mer
än 10 procent, har en höjning af densamma synts befogad, i all synner¬
het som på senare tid tillverkning af sammets- och plyschväfnader upp¬
tagits af åtminstone en svensk fabrik, hvarförutom en tidigare igångsatt
tillverkning inom landet förekommer af handduks- och lakansväfnader
för badändamål m. m. — väfnader å en eller två sidor försedda med
öglor eller plyschartad lugg — hvilka genom tillägget i öfverrubriken
»samt sammets- och plyschartade väfnader» falla under denna rubrik.
För oblekta och ofärgade fälb- och plyschväfnader, hvilka knappast
torde importeras, inträder enligt förslaget en minskning i tullsatsen
med 10 öre per kilogram. , För färgade väfnader af hithörande slag ut¬
gör den föreslagna tullsatsen 17.8 procent af medelvärdet.
Som afpassade varor af hithörande väfnader i de flesta fall äro
dyrare än metervara och sålunda böra draga minst samma tull, har
till rubriken fogats tillägget »äfvensom afpassade varor däraf», för att
ej, såsom eljest blefve fallet, sådana varor må hänföras till rubrik med
lägre tullsats.
För näsduks väfnader liar särskild rubricering ansetts erforderlig.
Varan har dels af tulltekniska skäl icke kunnat upptagas bland sådana
väfnader, för hvilka tull efter vikt per kvadratmeter föreslagits, dels ej
heller kunnat hänföras till mönsterväfda, afpassade varor, dit den egent¬
ligen hör, men för hvilka icke föreslagits någon indelning efter trådtal per
centimeter i kvadrat. Näsduksväfnaders pris bestämmes nämligen i stort
sedt efter numret å det garn, som till desamma användts, och torde
det lämpligaste sättet att taga hänsyn härtill vara att indela dem efter
trädtalet i två grupper med gräns vid 60 trådar. För sådana näsduks-
väfnader, som hålla högst 60 varp- och inslagstrådar per centimeter
i kvadrat, har föreslagits tull af 1 krona 25 öre samt för dem, som hålla
mer än 60 varp- och inslagstrådar, 1 krona 50 öre, allt per kilo¬
gram. Som dessa väfnader, livad vikt per kvadratmeter och värde be¬
träffar, äro närmast jämställda med de bomullsväfnader, ej särskild!
nämnda, som väga mindre än 100 gram, bär vid föreslåendet af dessa tull¬
satser tagits hänsyn till de för de blekta eller enfärgade väfnaderna
inom nämnda viktgrupp föreslagna. Praktiskt taget innebär detta ett
jämställande af näsduksväfnader med sagda bomullsväfnader, vägande
mindre än 100 gram, i det man i fråga om näsduksväfnader icke torde
513
behöfva taga hänsyn till olika grad af förädling. Oblekta sådana torde
nämligen icke importeras; fler färgade och tryckta äro eu mindre betydande
införselartikel och lära dessutom i regel vara, per kilogram räknadt,
billigare än de blekta till följd af billigare material eller gröfre garn
som kommer till användning.
I detta sammanhang bör anmärkas, att, ehuru för eu stor del näs-
duksväfnader de föreslagna tullsatserna innebära en förhöjning i jäm-
föielse med de nu gällande, det dock, enligt uppgifter från importörer,
för närvarande införes en ganska afsevärd mängd näsduksväfnader, som per
centimeter i kvadrat innehålla sammanlagdt 80 varp- och inslagstrådar eller
häröfver, och hvilka enligt gällande taxa draga en tull af 1 krona 75
öre per kilogram. För dessa innebär förslaget sålunda eu ^nedsättning
af 25 öre per kilogram. De föreslagna tullsatserna utgöra för näsduks¬
väfnader med högst 60 trådar 24.2 procent och för de öfriga 17.5
procent af medelvärdet för undersökta prof.
I denna anmärkning har i öfverensstämmelse med den praxis, som Anm.
nu följes, föreskrifvits, att trådtalet i näsduksväfnader skall räknas i tin ":r 470
bottenväfven och icke i bården. och 471'
Beträffande afpassade, till föregående rubriker ej hänförliga varor, Afpassade,
såsom bord- och hufvuddukar, servetter, gobelänger in. fl., bär svång- släta väf
heten att bestämma en enhetlig tullsats varit större än i fråga om näs- NaMT^ och
duksväfnader, i det att bland de förra kunna förekomma varor af de 473-
mest skiftande slag med högst varierande vikt per kvadratmeter och
med större eller mindre trådtäthet, Sedan mönsterväfda, afpassade varor
sammanförts med motsvarande väfnader, återstå emellertid endast sådana
icke mönsterväfda varor, som antingen genom fransning eller genom
färgade trådar, genom tryckning, målning, ritning eller på annat lik¬
nande sätt afpassats för visst ändamål. 1 likhet med hvad som skett
beträffande näsduksväfnader, bär en uppdelning af hithörande varor ägt
rum efter trådtal med gräns vid 60 trådar; och har för den grupp, som
omfattar varor med högst 60 trådar, föreslagits en tullsats af 1 krona
25 öre och för den andra gruppen 1 krona 50 öre per kilogram eller
samma tullsatsei som för näsduksväfnader. Härvid bär hänsyn tagits
därtill, att varor, hänförliga till ifrågavarande rubriker, skulle, därest de
vägde under 100 gram per kvadratmeter och, såsom ofta torde vara
lället, äro väfda i två eller flera färger eller tryckta, draga tull med 1
krona 50 öre resp. 1 krona 75 öre per kilogram, beroende på trådtät¬
heten, för så vidt de icke, såsom nu skott, i förslaget i särskild rubrik
* 65
514
upptoges. Emellertid hafva en del hithörande varor en vikt af öfver
100 gråta per kvadratmeter, i hvilket fall de under samma förutsättning-
enligt förslaget skulle draga tull af 1 krona 10 öie resp. 1 kiona 50
öre per kilogram. Den föreslagna tullsatsen för varm med högst 60
trådar utgör sålunda ett ungefärligt medeltal al de tullsatser, som skulle
ifrågakommit, om dessa afpassade varor icke särskild! upptoges, utan
att väsentligen afvika från den lör motsvarande, icke afpassade Velin ad er
föreslagna eller 1 krona 10 öre per kilogram, hvaremot varor med mer
än 60 trådar i de flesta fall torde komma att draga samma tull som
motsvarande, icke afpassade välnader, då alpassade varor af denna tråd-
tätliet i regel lära väga mer än 100 gram per kvadratmeter.
Såsom ett ytterligare skäl lör föreslagna uppdelning och tullsatsei
kan framhållas fördelen åt att hithörande varor blifva i tullbehandlings-
hänseende jämställda med näsduksväfnader, från hvilka de i vissa fall
torde vara svåra att skilja. _ -n .,
Afpassade varor al välnader, som icke äro hänförliga till rubrikerna
n:r 464—491, såsom tyll, böra gifvetvis icke hänföras hit utan lörtullas
efter sin beskaffenhet som motsvarande väfnader eller sömnadsarbeten
häraf.
Väfnader, ej Öfriga väfnader åt bomull uppdelas i gällande taxa pa följande
nämnda!^, sätt och draga nedannämnda tullsatser (rubr. n:r 718 samt 720-725):
N;r 474-'-491 Tullsats.
Kronor.
mattor ..............................................................................
filtar och parkum .........................................................
tyll ....................................................................................
andra helt och hållet eller delvis glesa väfna¬
der, såsom gas, stramalj m. fl., äfvensom
täta, tvåskaftade sådana, som öfverallt eller
delvis på eu yta af 1 centimeter i kvadrat
innehålla tillsammans minst 80 varp- och in-
slagstrådar.................................................................
andra slag:
oblekta, ofärgade och otryckta...........................
blekta eller färgade................................................
tryckta eller pressade.............................................
kilogram
n
11
—: 40
—: 90
2: 50
11
1: 75
11
11
11
—: 50
—: 90
1: 10
515
Denna uppdelning har visat sig synnerligen otillfredsställande och
vållat svårigheter såväl för importörer som för tulltjänstemän samt gifvit
anledning till tvister och ojämnheter vid tullbehandlingen. Såsom exem¬
pel på anmärkningar, som kunna framställas mot gällande taxa i denna
del, kan till en början anföras, att i en särskild rubrik upptagas varor,
rörande hvilkas beskaffenhet ingen annan antydan lämnas än den, som
kan ligga i en viss beteckning, angifvande användningssättet eller ut¬
görande en vanlig handelsterm. Dylika beteckningar äro emellertid
synnerligen godtyckliga och ofta af 'tillfällig natur samt tydas af olika
personer på olika sätt. Också hafva ifrågavarande bestämmelser af de
af tullverket anlitade sakkunniga ofta nog tolkats på ett sätt, som synes
knappast kunna hafva varit i taxan afsedt. (Som bevis härpå må an¬
föras, till en början i fråga om den förut omnämnda artikeln segel¬
duk, . att en väfnad, för att få såsom segelduk tullbehandlas, af sak¬
kunniga förklarats icke få innehålla mer än 36 varp- och inslagstrådar
på en yta af en centimeter i kvadrat, ehuru all segelduk till bist¬
ock fiskjakter torde innehålla större antal trådar och är till väfnads-
sättet fullkomligt likartad med den, som på samma yta innehåller färre
trådar. Hvad angår rubriken mattor, torde det möta svårigheter att
noggrant angifva, hvad som dit bör hänföras, enär en väfnad, afsedd
att användas exempelvis som gångmatta, ofta kan med samma fördel
brukas till handdukar, möbeltyg och dylikt. Rörande den vara, som
upptages under benämningen parkum, hafva noggranna undersökningar
anställts. Därvid har visat sig, att man i köpmannakretsar därmed
förstår varor af vidt skilda slag; den vanligaste åsikten torde dock vara
den, att med parkum menas ett visst slag som fodervara använd kyprad
väfnad. Denna senare har emellertid hittills icke tullbehandlats såsom
parkum, ehuru den såsom färgad drager samma tull som den för parkum
bestämda. Den vara däremot, som enligt hos tullverket förvarade prof
bör såsom parkum tullbehandlas, och som är en kyprad eller mönster-
väfd vara, ruggad å ena sidan, kallas i handeln icke parkum. Till filtar
hänföras nu enligt prejudikat endast afpassad vara af filtväfnad, hvar¬
emot tidigare äfven oblekt och å båda sidor ruggad väf dit hänförts.
Hvad de glesa väfnaderna angår, är det öfverlämnadt åt tulltjänste¬
männens subjektiva omdöme att afgöra, om eu väfnad skall anses såsom
gles eller icke; och i praxis hafva äfven flera egendomligheter vid tull¬
behandlingen af dylika väfnader utbildat sig. Så t. ex. har inom tull¬
verket på sista tiden tillämpats den grundsatsen, att en väfnad skall
»verka» gles, d. v. s. äga en viss grad af genomskinlighet, för att så¬
som gles tullbehandlas. Vidare har fastslagits, att s. k. viktorialawn
516
bör hålla mindre än 66 trådar per centimeter i kvadrat för att betraktas
såsom gles, ehuru sådan väfnad enligt anmärkning till rubriken n:r 722
i gällande taxa synes i hvarje fall böra tullbehandlas såsom gles väfnad.
Ihågkommas bör ock, att sådana väfnader äro dyrare, i mån af högre tråd¬
tal. Likaså har beträffande förbands- och fodergas bestämts, att dylika väf¬
nader, innehållande 27 trådar eller därunder per centimeter i kvadrat,
skola tullbehandlas såsom glesa väfnader, hvaremot sådana med mer än
27 trådar tullbehandlas såsom bomullsväfnader, andra slag. Härvid är lik¬
som i fråga om viktorialawn att beakta, att genom nämnda godtyckliga
bestämmelse de dyrare väfnaderna komma att draga en lägre tull än
den billigare varan. Hvad som emellertid särskildt förtjänar att i detta
sammanhang framhållas, är det missförhållandet, att de i rubrikerna n:r
720 och 722 af gällande taxa upptagna varuslag icke på något sätt upp¬
delats efter olika grad af förädling, hvilket missförhållande framför allt
gör sig kännbart i afseende å rubriken n:r 722. I fråga om hithörande
väfnader framträder nämligen skillnaden i värde allt efter olika grad
af förädling ofta nog vida skarpare än i fråga om väfnader, för hvilka
uppdelning efter förädlingsgraden är genomförd. I afseende å denna
rubrik märkes ock, att, då man enligt densamma afsett att belägga
vissa väfnader af högre trådtäthet (minst 80 trådar) med högre tull,
men därvid upptagit endast tvåskaftade väfnader, så hafva härigenom
flera väfnadsslag kommit att uteslutas, hvilka på lika goda skäl bort
vid motsvarande högre trådtäthet draga högre tull, ett förhållande, som
särskildt gäller i fråga om de i stor utsträckning förekommande satin -
väfnaderna.
Då kommittén i särskilda rubriker upptagit en del bomullsväfnader,
hvilka antingen icke kunnat sammanföras med sådana väfnader, som
enligt förslaget skola uppdelas efter vikt per kvadratmeter, eller af annan
orsak måst specificeras, så hafva därvid beteckningar eller bestämningar
användts, som torde utesluta tvekan om hvad som bör till dessa särskilda
rubriker hänföras. Beträffande artikeln manchester kan i detta samman¬
hang påpekas, att denna vara redan tidigare varit i den svenska tull¬
taxan omnämnd samt att dylik väfnad är till utseende och beskaffenhet
så typisk, att enhetlig tullbehandling lätt torde kunna åstadkommas.
Till kommittén hafva inkommit åtskilliga framställningar, inne¬
hållande förslag om en synnerligen detaljerad uppdelning af bomulls¬
väfnader. Af dessa förslag må här intagas ett, som synes i stor ut¬
sträckning omfattas af representanter för landets bomullsväfnadsindustri:
517
Bomullsväfnader:
för möbel- och rumsutstyrsel med undantag af mattor,
glesa gardiner, sammet och plysch samt sammets- och
plyschartade väfnader, äfven blekta, färgade, tryckta
eller väfda af blekt, färgadt eller tryckt garn:
såsom metervara.........................................................
afpassade, såsom borddukar, portierer m. in., äfven om
de äro garnerade eller försedda med fransar...............
Föreslagen
tullsats per kg.
Öre.
120
160
mattor:
metervara........................................................................ 5 q
afpassade ................................................................................. 75
sammet och plysch, sammets- och plyschartade väfnader:
s. k. Manchester:
oblekta och ofärgade............................................................
blekta, färgade eller tryckta ...............................................
andra slag:
oblekta och ofärgade........................................................
blekta och färgade .................................................................
tryckta eller väfda af blekt, färgadt eller tryckt garn
gardiner, glesa:
metervara...............................................................
afpassade ..................................................................
andra glesa väfnader såsom gas, stramalj, tyll m. fi.:
oblekta och ofärgade...............................................................
blekta eller enfärgade ........................................................
tryckta eller väfda af blekt, färgadt eller tryckt garn
filt:
60
100
100
200
250
175
225
150
l'tullen på väf-
: nåden, oblekt,
( + 100 öre
(tullen på väf-
Inaden, oblekt,
( + 150 öre
metervara:
oblekta ............................................................
blekta eller färgade ........................................
tryckta eller väfda af blekt, färgadt eller trvckt.
afpassade ..........................................................
......... 50
......... 100
garn 125
( tullen på
........; metervaran
I + 20 öre
518
näsdukar:
metervara:
oblekta .......................................................................................
blekta eller färgade ...............................................................
tryckta eller väfda af blekt, färgadt eller tryckt garn
afpassade ..................................................................................j
remmar ...........................................................................................
andra slag:
oblekta och ofärgade:
a) vägande 250 gram per kvadratmeter eller mera,
oberoende af trådtätheten .........................................
b) vägande 130 gram eller mera, men mindre än
250 gram per kvadratmeter:
om sammanlagda antalet väft- och varptrådar på
en centimeter i kvadrat uppgår till 60 eller
mindre ......................................................................
om trådtalet är större än 60, men mindre än 80
om trådtalet är större än 80 ..............................
c) vägande 65 gram eller mera, men mindre än 130
gram per kvadratmeter:
om sammanlagda antalet väft- och varptrådar på
en centimeter i kvadrat uppgår till 60 eller
mindre......................................................................
om trådtalet är större än 60, men mindre än 80
om trådtalet är större än 80 .................................
d) vägande mindre än 65 gram per kvadratmeter,
såvida de icke hänföras till glesa väfnader
Föreslagen
tullsats per kg.
Öre.
blekta eller enfärgade
och c) ...................
väfnader af »andra slag»
A bl
100
150
175
tullen på
metervaran
+ 20 öre
50
50
50
70
90
80
110
150
150
tryckta eller väfda af blekt, färgadt eller tryckt garn
af »andra slag» a), b) och c)........................................
blekta eller enfärgade väfnader af »andra slag» d)
tryckta eller väfda af blekt, färgadt eller tryckt garn
af »andra slag» d) .................................................................
( tullen på
. 1 väfnaden +
1 50 öre
tullen på
j väfnaden +
1 75 öre
( tullen på
. { väfnaden
! 100 öre
+
t tullen på
I väfnaden +
t 150 öre
519
Såsom i del föregående antydts, är för närvarande indelningen af
bomullsväfnader, bortsedt från några undantag, grundad på skillnaden
mellan täta och glesa väfnader samt på väfnadernas olika grad af för¬
ädling. I kommitténs förslag bär, med bibehållande af den senare in¬
delningsgrunden, upptagits eu ny sådan, nämligen efter vikt och tråd¬
tal per ytenhet. De afvikelser, som ägt rum från denna indelnings¬
grund, bero hufvudsakligen på tulltekniska skäl. Att för bomullsväf¬
nader bibehålla enhetliga tullsatser utan hänsyn till vikten per viss
ytenhet torde icke böra ifrågakomma, då därigenom den skjuldade indu¬
strien drifves till framställning af gröfre varor, i det dessa i allmänhet
äro tyngre och därför blifva bättre skyddade än de lättare och finare
varorna. Lika olämpligt skulle det vara att bestämma olika tullsatser,
grundade allenast på vikt per kvadratmeter eller efter trådtal, enär man
i intetdera fallet ens närmelsevis kan sätta tullsatserna i lämpligt för¬
hållande till varornas värde. Däremot kan man med tillämpning sam¬
tidigt af båda de ifrågavarande indelningsgrunderna särskilja de finare
väfnaderna, för att belägga dem med en högre tullsats, och erhålla en
visserligen icke fullkomlig men dock betydligt bättre anpassning af tull¬
satserna efter väfnadernas värde än hittills. Förslaget afser i denna del
att, så långt möjligt är. främja den ännu icke till önskvärd höjd ut¬
vecklade inhemska produktionen af bättre, fingarniga bomullsväfnader
genom att för sådana åstadkomma ett mera verksamt skj-dd. Den in¬
hemska tillverkningen af bomullsväfnader har hittills åtnjutit ett skydd,
som för de gröfre slagen, hvilka äro föremål för den största för¬
brukningen, tämligen fullständigt uteslutit utländsk konkurrens, ett för¬
hållande, som genom förfrågningar hos industriens målsmän, kunnat
konstateras. Den tilltagande införseln består också hufvudsakligen af
finare väfnader. Om man icke bereder tillverkningen af fingarniga väf¬
nader ett högre skydd än det nu gällande, kommer hädanefter såsom hit¬
tills denna tillverkning att på den inhemska marknaden befinna sig i
underlägsenhet gentemot den utländska, särskild! den engelska konkurren¬
sen. Det engelska finväfveriets höga ståndpunkt beror, liksom förhållan¬
det ock är med framställningen af finare bomullsgarn, till stor del på
Englands tidiga industriella utveckling, hvilken fortgått så raskt, att de
engelska bomullsväfverierna för närvarande äga mera än 600,000 meka¬
niska väfstolar, ett antal, som icke i något annat land ens närmelsevis
uppnåtts.
Likasom den af kommittén antagna grunden för uppdelningen
har stöd i vederbörande industriidkares framställningar, så hafva äfven
de importörer, som under utredningens gång blifvit hörda, anslutit sig
52ö
till förslaget. Kommittén inser dock val, att detsamma kommer att
ställa betydligt ökade anspråk på tullverket och medföra afsevärda
kostnader. Detta oaktadt bär kommittén icke ansett sig kunna förorda
en enklare uppdelning. Vid jämförelse med hvad fabrikanterna i detta
afseende begärt torde väl framgå, att kommitténs förslag innebär väsent¬
liga förenklingar, och att till de tulltekniska svårigheterna tagits hänsyn
så långt möjligt varit. Det torde i detta sammanhang förtjäna anföras,
att en importör, som biträdt vid utredningen, för sin del uttalat den
mening, att såväl uppdelningen som tullsatserna i det föreliggande för¬
slaget vore riktiga och måste anses nödvändiga, om den svenska bomulls-
väfnadsindustrien skulle kunna framgångsrikt vidare utvecklas. Nämnda
importör har såsom skäl för denna sin åsikt anfört, att den svenska
industrien på detta område med nuvarande summariska tullsatser endast
ifråga om tillverkning af väfnader med upp till 60 trådar kunnat till¬
fredsställande utveckla sig, att det vore uppenbart, att vid uppdelningen
hänsyn måste tagas till såväl väfnadernas vikt som trådtal, att de
svenska tulltjänstemannen redan ägde vana vid trådräkning upp till 80
trådar, samt att sålunda ett införande, såsom i förslaget skett, af tråd-
talsgräns vid 60 trådar, innebure en förenkling och i vissa fall eu lättnad
i jämförelse med nu gällande bestämmelser.
Emot uppdelning efter trådtal har särskild! den invändning gjorts,
att ett fastställande af trådtalet vid tullbehandlingen i många fall vore
svårt. Detta gällde särskild! mönsterväfda bomullsvaror och inom
denna grupp speciellt sådana slag, hvilka företedde olika trådtal på
olika ställen af väfnadsytan. Beträffande dessa sistnämnda kunde tråd¬
räkningen icke verkställas enbart på en yta af en centimeter i kvadrat,
utan måste, för erhållande af ett medeltal per centimeter, antalet trådar
räknas från ett visst ställe å väfnaden till motsvarande ställe, där
samma mönster ånyo upprepades. Vid mycket stora mönster skulle
därför trådräkning mången gång erbjuda oöfverstigliga svårigheter. Till
dessa anmärkningar har kommittén också tagit hänsyn så till vida,
som förtullning efter vikt per kvadratmeter och trådtal inskränkts till
släta, d. v. s. icke mönsterväfda varor, och de mönsterväfda uppdelats
endast efter olika grad af förädling. Då den tyska tulltariffens uppdel¬
ning af äfven mönsterväfda varor efter trådtäthet åberopats som skäl
för en dylik specialisering, torde böra framhållas, hurusom i motiven
till den nya tyska taxan uttalas, att i fråga om dessa väfnader skäl
kunde vara att frångå trådräkningen, men att man afstått därifrån, då
frågan ej bragts på tal vid hörandet af de sakkunniga.
521
Då sålunda förslaget i fråga om icke mönsterväfda bomullsväfnader
inför trådräkning mera allmänt, bör uppmärksamheten fästas därpå, att
trådräkning redan nu förekommer för linneväfnader äfvensom i fråga
om tvåskaftade bomullsväfnader af ända upp till 80 trådar per centimeter
i kvadrat, där, såsom redan i det föregående anförts, svårigheterna vid
trådräkning äro större än intill 60 trådar. Visserligen motväges denna
lättnad af svårigheten att utföra trådräkning äfven å andra väfnader än
tvåskaftade, såsom exempelvis satin väfnader, men i fråga om väfnader
med intill 60 trådar och möjligen något därutöfver torde antydda svårig¬
heter likväl icke vara större än att de genom anlitande i svårare fall af
de utvägar, som för ändamålet begagnas i utlandet, kunna öfvervinnas.
Det har upplysts, att man i Tyskland för att utröna trådtalet stundom an¬
vänder en dubbelsax, medelst hvilken man kan afskära de enligt den tyska
tulltaxan föreskrifna 5 millimeter af väfnaden för att genom utplockning
räkna trådarna. I Österrike användes för samma ändamål ett dubbelt
huggjärn, hvars begagnande dock icke lärer visat sig fullt så praktiskt.
Vid den indelning af de släta väfnad erna efter trådtalet, som så¬
lunda förekommer jämte indelning efter vikt per kvadratmeter, har
gränsen blifvit satt vid 60 trådar, sedan under utredningen visat sig,
att den inhemska tillverkningen af bomullsväfnader i stort sedt kunnat
tillfredsställande utveckla sig i fråga om hithörande väfnader, som hålla
högst 60 varp- och inslagstrådar per centimeter i kvadrat, och att
importen till öfvervägande del utgöres af väfnader med mer än 60 trådar.
Då i fråga om väfnader, vägande 250 gram eller däröfver
per kvadratmeter, den hufvudsakliga förbrukningen torde omfatta sådana
gröfre varor, som redan vid nu gällande tullsats blifvit föremål för stor
tillverkning inom landet och därför endast i obetydlig mängd importerats,
har för dem i hufvudsak nuvarande tullsatser bibehållits. En nedsätt¬
ning af tullen skulle här med all sannolikhet icke medföra någon sänk¬
ning af försäljningspriset, enär den inhemska fabrikationen nått så långt,
att dessa varor delvis äro föremål för export, i följd hvaraf konkurrensen
inom landet är tillräckligt stor för att omöjliggöra fullt utnyttjande af
det bestående skyddet.
Vid bestämmandet af den lägre viktgränsen för de till rubri¬
kerna n:r 477—482 hänförliga väfnader har kommittén måst taga
hänsyn såväl till det i ofvan nämnda framställningar från fabri¬
kanter inom landet framlagda förslag att sätta denna gräns vid 130 ^
gram som till den önskan, som af en större importör uttalats, att
gränsen måtte sättas så, att vissa såsom konsumtionsartikel viktiga
66
522
foderväfnader folie inom denna grupp. Genom att sätta gränsen
vid 100 gram tiar kommittén i hufvudsak tillmötesgått denna senare
önskan utan att åsidosätta den svenska tillverkningens intressen, då
äfven för dessa foderväfnader, för så vidt de hafva mer än 60 trådar
per centimeter i kvadrat, förslaget upptager förhöjda tullsatser.
Under utredningen har med anledning af gjorda framställningar
ifrågasatts att upptaga ytterligare en viktgrupp, som skulle omfatta väf-
nader, vägande per kvadratmeter mindre än 65 gram. Efter noggranna
undersökningar och upprepade öfverläggningar med representanter för
industrien och importhandeln har kommittén emellertid funnit sig icke
höra göra en sådan uppdelning. De väfnader, som skulle komma att till
den ifrågasatta gruppen hänföras, utgöras visserligen till stor del af finare
lyxvaror, hvilka såsom sådana skulle kunna åsättas en relativt hög tull.
Emellertid omfattar importen äfven en ej obetydlig mängd billiga varor,
som finna vidsträckt användning, t. ex. tarlatan, lättare smörduksväfnad
o. d., för hvilka de i förslaget upptagna tullsatserna torde vara fullt
tillräckliga. Besinnas bör ock, att hvarje ny viktgräns medför olägenheter
vid tullbehandlingen i form af ökade utgifter för statsverket och större
tidsutdräkt för importören. Härtill kommer, att de i ämnet hörda repre¬
sentanterna för väfnadsindustrien förklarat, att ett högre tullskydd för
dessa lätta väfnader icke torde kunna framkalla någon tillverkning inom
landet af andra hithörande slag än de, som redan nu här framställas.
Vid bestämmandet af nuvarande skillnad mellan tullsatserna för
å ena sidan oblekta och ofärgade bomullsväfnader och å andra sidan
samma varor i olika grader af förädling, torde hufvudsaklig hänsyn
hafva tagits till de i regel gröfre slag af väfnader, som hittills till¬
verkats inom landet. Om emellertid en uppdelning skall ske i gröfre
och finare väfnader, bör för de senare ifrågavarande skillnad göras större
än för de gröfre väfnaderna. Framställningar i detta syfte hafva också,
såsom ofvan anförts, till kommittén ingått. Däri har framhållits, att
väfnaderna under förädlingen ofta underginge en afsevärd viktminskning,
uppgående ända till 20 procent af råvarans vikt, äfvensom att använd¬
ningen af sådana väfnader, som i förädladt skick hade eu lägre vikt
än motsvarande oberedda vara, under senare år blifvit allt större,
hvilket särskildt gällde merceriserade varor. Dessa underginge meren¬
dels icke någon klistring, enär vålnadens genom merceriseringsprocessen
s förhöjda utseende därigenom åter skulle försämras. Vidare har erinrats,
att förädlingskostnaden för de finare varorna voi’e större, särskildt där¬
för, att massfabrikation härvid vore utesluten. Enligt uppgift är kost-
523
nåden för tryckning af en lätt väfnad af vanligaste slag, vägande 50 till
100 gram per kvadratmeter, ofta ända till 10 gånger högre, per kilo¬
gram räknadt, än tryckningen af en tyngre vara med en vikt af 200
gram per kvadratmeter och däröfver. Härtill bidrager såväl kostnaden
för siälfva mönstret som den större omsorg, med hvilken den lättare
varan under förädlingsproceduren måste behandlas.
Den nu gällande tulltaxan känner icke någon åtskillnad mellan
väfnader, väfda af färgad! garn, samt färgade väfnader. Det är emel¬
lertid uppenbart, att förstnämnda slag af väfnader, s. k. mönsterväf-
nader, rättvisligen bör draga högre tull. Tillverkningen af dylika
väfnader kan med undantag för vissa allmännare kvaliteter icke ske i
större skala, i följd hvaraf den dryga kostnaden för uppläggande af
nya mönsterkollektioner för hvarje säsong återkommer. Vidare upp¬
står med nödvändighet vid tillverkning af väfnader i två eller flera
färger mindrevärda garnrester i vida högre grad än vid tillverkning
af andra väfnader, hvilket är af afsevärd betydelse i fråga om produk¬
tionskostnadens storlek. Med hänsyn härtill och i öfverensstämmelse
med hvad andra länders nyare tulltaxor i detta hänseende innehålla, hafva
väfnader, väfda i två eller flera färger, i förslaget likställts med tryckta
väfnader. Däremot hafva väfnader, framställda af färgad! garn i en
färg, fortfarande jämställts med enfärgade eller blekta dels på grund
däraf, att hvad ofvan yttrats om väfnader, väfda af färgadt garn, hufvud¬
sakligen gäller sådana, som äro utförda i två eller liera färger, och dels
med hänsyn till svårigheten och i många fall omöjligheten att skilja
mellan en enfärgad vara. som färgats efter väfningen, och en sådan
vara, väfd af färgadt garn. Med varor, väfda i två eller liera, färger,
afses äfven sådana, som äro väfda af hvita (blekt eller oblekt) garn i
för enm o* med färgadt, d. v. s. det blexta eller oblekta garnet betraktas i
detta fåll såsom färgadt. En väfnad, framställd af blekt eller oblekt
garn och företeende ett mönster af t. ex. röda trådar, räknas sålunda som
en i två färger väfd vara. Däremot bör en vara, väfd af oblekt och blekt
garn tillsamman, anses såsom blek! och icke såsom väfd i två färger.
De i förslaget upptagna tullsatserna äro, där förhöjning skett
af de nu gällande, betydligt lägre än de, som upptagas i ofvan be¬
rörda, från industriidkarnas sida gjorda framställningar. Kommittén
har, såsom redan nämnts, ansett ett bättre skydd erforderligt för väf¬
nader, hållande mer än 60 trådar per centimeter i kvadrat, äfvensom
för de lättare och finare väfnaderna i allmänhet. Såmedelst bör åt den
inhemska industrien beredas möjlighet att utveckla sig vidare i fråga
om tillverkning af finare produkter, sedan denna industri nu nått den
524
punkt, att den antingen måste upptaga tillverkning af sådana varor,
ii vilka med den stigande konsumtionsförmågan inom landet röna allt
större efterfrågan, eller ock afstå från tanken på vidare utveckling.
I detta sammanhang bör erinras, att vid bestämmande af tullsatserna
för väfnader hänsyn äfven måste tagas till den föreslagna tullförhöj¬
ningen för de finare garnsorterna. Äfvenledes torde uppmärksamheten
böra fästas därå, att förslaget icke upptager någon tullsats, som öfver-
stiger den nu gällande högsta, eller 1 krona 75 öre per kilogram. För
de väfnader, som enligt gällande taxa draga denna högsta tull, innebär
förslaget i många fall en tullnedsättning, i det att tullsatsen i fråga
endast bibehållits för sådana varor, som undergått eu högre grad af
förädling, medan däremot alla oblekta och ofärgade äfvensom blekta och
enfärgade åsatts eu tull, som med belopp, varierande mellan 1 krona
och 25 öre per kilogram, understiger den nu gällande.
Pa grund af svårigheterna att å mönsterväfnader af bomull —
hvilka förekomma i sådan mångfald — utföra trådtalsräkning hafva
dessa, såsom ofvan anförts, icke uppdelats efter sådan indelningsgrund.
Kommittén har däremot under utredningen tagit i öfvervägande lämp¬
ligheten af att för mönsterväfnader föreslå eu uppdelning efter vikt
pei kvadratmeter med gräns vid 250 gram. Den tyngre gruppen,
d. v. s. den, som skulle omfatta varor, vägande 250 gram och däröfver,
Lomme i sådant fall att till väsentlig del utgöras af möbeltyger och
kiknande väfnader. För sfi vidt dömas kan af det undersökningsmaterial,
som stått till kommitténs förfogande, skulle genomsnittsvärdet för dessa
varor, hvilka i allmänhet äro väfda i tvä eller flera färger, utgöra 6 kronor
42 öre per kilogram, samt för motsvarande väfnader, tillhörande den
lättare gruppen, d. v. s. väfnader, vägande mindre än 250 gram, uppgå
till 7 kronor 49 öre per kilogram. Vid sådant förhållande har tillräcklig
anledning icke ansetts föreligga att föreslå någon uppdelning efter
vikt, utan hafva samtliga mönsterväfda varor i förslaget sammanförts
i. en grupp med uppdelning endast efter förädlingsgraden, hvarjemte
hit äfven hänförts alla afpassade varor af mönsterväfnader. Eu bety¬
dande lättnad vid tullbehandlingen skulle härigenom vinnas, samtidigt
därmed att en utbrytning af afpassade mönsterväfda varor blifvit
öfverflödig. Med hänsyn till hithörande varors värde har för dem före¬
slagits samma tullsatser som för de lättaste, icke mönsterväfda bomulls-
väfnaderna.
. Beträffande de föreslagna tullsatsernas förhållande till varuvärdet
hänvisas till de tabeller, som åtfölja förslaget. Här må endast fram¬
hållas, att för oblekta och ofärgade släta väfnader med mindre än 60
525
trådar per centimeter i kvadrat utgjorde medelpriset för åren 1904—
1906 2 kronor 39 öre per kilogram och för dylika vålnader med mer än
60 trådar 2 kronor 96 öre per kilogram för oförtullad vara med tillägg
af frakt. Denna beräkning grundar sig på uppgifter af importörer,
hvilka under de nämnda tre åren infört sammanlagdt 454,361 kilogram.
Större delen af ifrågavarande väfnader med mera än 60 trådar vägde
mer än 100 gram per kvadratmeter.
I förslaget hafva pressade väfnader, Indika i gällande taxa äro
likställda med tryckta, icke särskildt omnämnts. Dessa väfnader skulle
sålunda komma att behandlas efter sin beskaffenhet i öfrigt, oafsedt
pressningen. Såsom skäl härför må framhållas svårigheten att skilja
vissa slag af dylika väfnader från icke pressade, i det att pressningen
understundom åstadkommits med så fint reffiade valsar, att densamma
knappast är för blotta ögat skönjbar. Enligt praxis tullbehandlas så¬
som pressade väfnader visserligen endast sådana, som förete en tydligt
markerad, genom mönstervalsar åstadkommen pressning, hvaremot sådana,
som pressats med reffiade valsar, likasom ock sådana vattrade eller
moarerade väfnader, som erhållit ett oregelbundet mönster därigenom,
att två väfnader pressats mot hvarandra mellan släta valsar, enligt
prejudikat tullbehandlas såsom icke pressade. Denna tämligen god¬
tyckliga skillnad, som för öfrigt vållar svårigheter, kan icke moti¬
veras af varornas olika värde. Importen af med mönstervalsar pressade
väfnader torde vara obetydlig, och kostnaden för själfva pressningen
kan icke jämställas med kostnaden för tryckning. Under sådana om¬
ständigheter har kommittén icke ansett sig böra upptaga dessa väfnader
särskildt i förslaget, hvilket ej heller synes vara fallet i andra nyare
tulltaxor.
Angående motiven för denna anmärkning hänvisas till hvad här
ofvan anförts beträffande lika lydande anm. 1 till n:r 428—440.
1. Denna anmärkning motiveras däraf, att merceriseradt garn
enligt förslaget skall tullbehandlas lika med färgadt garn.
2. Hörande denna anmärkning hänvisas till hvad i motiveringen
tidigare anförts angående väfnader, i hvilka ingår blekt, färgadt eller
tryckt garn (anm. till n:r 429—438).
Af samma skäl, som anförts vid motsvarande rubrik i afd. VIII A,
hafva i förevarande öfverrubrik spetsar samt spetsväfnader och tyll
sammanförts. För närvarande hänföras spetsar af bomull till spetsar och
Anm. till
n;r472—491.
Anm. till
n:r 464—491.
Spetsar,
spetsväfnader
6tc.
N:r 492 och
493.
526
Band.
N:r 494.
blonder, andra slag, och draga eu tull af 4 kronor per kilogram. Spets-
väfnad och tyll däremot tullbehandlas dels såsom spetsar, andra slag-,
och dels såsom bomullstyll (rubr. n:r 721) med en tullsats af 2 kronor
50 öre per kilogram. Under denna sistnämnda rubrik har enligt rådande
praxis hänförts äfven trådgardins väfnad.
I särskild rubrik hafva upptagits trådgardinsväfnad och slät (icke
mönsterväfd) tyll, för hvilka varu sia.g nu gällande tullsats af 2 kronor
50 öre per kilogram bibehållits, hvaremot för hithörande väfnader af
andra slag föreslagits en tullsats af 4 kronor per kilogram. Då å ena
sidan är lämpligt, att alla verkliga spetsar underkastas enhetlig tull-
behandling', och å andra sidan till trådgardiner afsedd väfnad i allmänhet
ej torde hafva mindre bredd än 50 centimeter, har det synts skäligt att
inskränka begreppet trådgardinsväfnad, på sätt bär ägt ruin.
Kommittén har ansett sig böra bibehålla den nuvarande tullen å
trådgardinsväfnad och slät tyll, enär dessa varor, som äro afsevärdt
billigare än andra, för lyxändamål afsedda spets- och tyllvaror, utgöra
en stor konsumtionsartikel. Den nuvarande tullen har visat sig fullt
tillräcklig för att uppamma en betydande tillverkning af trådgardins¬
väfnad inom landet. Hvad tyllen åter beträffar, torde densamma icke
blifva föremål för inhemsk tillverkning'. Enligt af en större importör
lämnade uppgifter, som dock icke kunnat af kommittén kontrolleras,
utgör den föreslagna tullen för spetsar från 10 till 34.7 procent af
varuvärdet och för spetsväfnader 24.2 procent. För slät, icke mönster¬
väfd tyll utgör den föreslagna tullsatsen 5 procent af medelvärdet.
Det i rubriken förekommande uttrycket »ej särskildt nämnda» har
tillkommit af skäl, som i motiveringen tidigare anförts, under afd. Vill A,
silke, rubrikerna n:r 346—348.
Enligt gällande taxa hänföras band af bomull under rubriken n:r 24,
»Band, andra slag», och draga en tull af 1 krona 75 öre per kilogram,
hvilken tullsats enligt motiveringen till senaste tullkommittés förslag
bestämts med hänsyn till högsta, för motsvarande väfnad fastställda
tullsats. I det nu föreliggande förslaget hafva tullsatserna för vissa väf¬
nader blifvit höjda, hvadan det med tillämpning af nämnda grundsats
kunnat ifrågasättas att höja bandtullen till 2 kronor 50 öre, d. v. s. till
öfverensstämmelse med den högsta, för ylleväfnader föreslagna tullsatsen.
En sådan förhöjning har också, oafsedt den ifrågavarande principen,
påyrkats i flera till kommittén ingifna framställningar. Emellertid har
efter verkställda utredningar befunnits, att tillverkningen af band
inom landet redan med nuvarande tullskydd nått en betydande utveck¬
527
ling, under det att importen samtidigt väsentligt minskats, hvarför
kommittén icke ansett sig kunna i vidare män tillmötesgå krafven på
ökadt skydd för denna artikel än genom att med hänsyn till tullförhöj¬
ningen för vissa slag al garn och väfnader i förslaget upptaga en tull¬
sats för band af 2 kronor 25 öre per kilogram.
Beträffande denna anmärkning hänvisas till motiveringen vid mot¬
svarande rubriker (n:r 346—348) under afd. Vill A. Anmärkningarnas
innehåll är detsamma, frånsedt att den nu ifrågavarande fått tillägget
»eller stampad filt» med hänsyn därtill, att band af ull hänvisats till
motsvarande varor af bomull.
Uppdelningen af hithörande varor i dels snören, flätade i band¬
form och af viss i rubriken n:r 495 närmare angifven beskaffenhet, och
dels »andra slag», föranledes af den begränsning i visst afseende, som
begreppet band enligt förslaget erhållit, och afser att utbryta de nu såsom
band tullbehandlade bandliknande snörena i afsikt att för dem bibehålla
samma tullsats som för band. Någon ändring i nuvarande tullbehandlings-
praxis beträffande snören och andra snörmakararbeten har genom denna
uppdelning i stort sedt icke skett, men däremot större säkerhet för
likformig tuilbehandling vunnits. Det har under utredningen ifrågasatts,
huruvida icke äfven vissa andra slag af snören än de bandliknande
borde åsättas en lägre tullsats. På grund af svårigheten att erhålla lasta
och bestämbara gränser vid en sådan uppdelning har kommittén emeller¬
tid måst stanna vid ofvanberörda utbrytning.
Denna anmärkning är likalydande med motsvarande under afd.
VIII A, silke (rubr. n:r 351), och hänvisas till hvad där i motive¬
ringen yttrats.
Hithörande varor återfinnas i gällande taxa dels under rubriken
strumpor etc. (n:r 619) och dels under den särskilda rubriken för
vantar (n:r 687). I förslaget hafva samtliga strumpstolsarbeten samman¬
förts under gemensam öfverrubrik. För sådana varor al annat spånads-
ämne än silke utgår för närvarande tullen med samma belopp, vare
sig fråga är om strumpor och med dem jämställda varor eller om
vantar, nämligen 1 krona 75 öre per kilogram.
De hufvudsakliga framställningar, som beträffande strumpstols¬
arbeten inkommit, upptaga följande uppdelning och tullsatser:
Anm. till
n:r 494.
Snören etc.
N:r 495 och
49o.
Asm. till
n:r 496.
Strumpor,
vantar etc.
N:r497—499
528
strumpstolsarbeten:
vägande per dussin:
|
Föreslagen tullsats
per kilogram.
Kronor.
|
till och med 1 kilogram .....................
|
.......... 3: —
|
mer än 1 till och med 2 kilogram ....
|
.......... 2: 50
|
mer än 2 till och med 3 kilogram ....
|
2; _
|
mer än 3 kilogram .................................
|
.......... 1: 75
|
metergods alla slag .....................................
vantar:
|
.......... 3: —
|
ylle och bomull i tät väfnad.....................
|
.......... 3: —
|
i genombruten väfnad..............................
|
......... 4: 50
|
i tät väfnad med skinnbesättnine;.......
O
|
......... 9: —
|
Tillverkningen inom landet vid trikå- och strumpfabriker utvisar
följande siffror:
År. Antal fabriker. Antal arbetare. Tillverkningsvärde.
Kronor.
1897 ........................ 42 2,415 4,893,795
1906 ........................ 48 3,262 9,920,988
Importen under åren 1898 och 1907 utgjorde:
af strumpor och strumpstolsarbeten, andra slag:
År.
|
Kilogram.
|
Värde.
Kronor.
|
1898 ...........................................
|
.. 104,008
|
829,880
|
1907 ..........................................
|
.. 137,172
|
1,646,561
|
af vantar, andra slag:
|
|
|
1898 ...........................................
|
.. 28,106
|
421,590
|
1907 ..........................................
|
.. 39,570
|
831,645
|
Såsom af förestående statistiska uppgifter framgår, har den in¬
hemska tillverkningen af strumpstolsarbeten nått eu betydande utveck¬
ling, och kan den import, som för närvarande äger rum, sägas i stort
sedt vara obetydlig redan i jämförelse med landets fabriksmässiga pro¬
duktion, oafsedt den högst betydande tillverkning, som äger rum
inom hemindustrien. De hufvudsakligaste importartiklarna äro vantar
och strumpor, hvarjämte en del finare underkläder och annat dussin¬
529
gods, såsom barnsockor, mössor, hufvuddukar, axelschalar m. m., äfven¬
som, om än i mindre utsträckning, metervara, äro föremål för import.
Hvad särskild! angår strumpor — hvilken artikel först i 1907 års sta¬
tistik uppförts särskild! för sig — utgjorde importen häraf nämnda år
87,146 kilogram med ett värde af 974,887 kronor.
Efter det kommittén tagit närmare del af de olika synpunkter,
från hvilka tillverkare och importörer velat fa frågan skärskådad, har
kommittén funnit sig böra förorda, att, frånsedt strumpor och vantar,
hithörande artiklar i öfrig! med undantag af de finaste slagen af under¬
kläder bibehållas vid nu gällande tullsats. Nyssberörda slag af under¬
kläder, hvilkas vikt naturligtvis är obetydlig, hafva med hänsyn till
sitt högre värde ansetts böra draga en tull af 2 kronor 50 öre per
kilogram, hvilken tullsats, därest, såsom i förslaget förekommer, maxirni-
vikten bestämmes till 1 kilogram per dussin, icke torde öfverstiga 12
procent af värdet. Gängse praxis, att begreppet strumpstolsgods om¬
fattar äfven metervara, har ansetts höra fastslås.
Sedan sig visat, att under hägn af gällande tullsats endast gröfre
strumpor kunnat med framgång inom landet tillverkas, har, i syfte att främja
fabriksmässig tillverkning äfven af medeltunga kvaliteter, tullsatsen ansetts
böra höjas till 2 kronor per kilogram. Likaledes har ej mindre med
hänsyn till varuvärdet än äfven för att befordra utvidgad tillverkning af
vantar tullen å denna artikel ansetts böra sättas till samma belopp som
för de lättaste underkläderna, hvilket, då de till import vanligast före¬
kommande vantarna lära betinga ett medelpris af 34 kronor per kilogram,
skulle motsvara ungefär 7.5 procent af värdet. En uppdelning, på sätt
ifrågasatt blifvit, i genombrutna och täta — med högre tullsats för
de förra, som hafva låg vikt men betinga hög framställningskostnad —
har af tulltekniska skäl icke kunnat förordas.
För lamp- och ljusvekar, hvilka i gällande taxa återfinnas under
rubriken n:r 692, har den nuvarande tullsatsen, 1 krona per kilogram,
bibehållits. Visserligen har garntullen delvis förhöjts, men denna höj¬
ning torde i fråga om hithörande varor sakna betydelse, enär lamp-
och ljusvekar i allmänhet framställas af gröfre garn, för hvilket ingen
höjning af tullen föreslagits. Det nuvarande skyddet synes för öfrig!
vara fullt tillräckligt. Med hänsyn därtill, att vekar ofta äro flätade
och sålunda i fråga om framställningssättet jämställda med snörmakar-
arbeten, har icke heller skäl ansetts föreligga att förorda tullnedsättning.
Fisknät hafva hittills förtullats lika med det garn, hvaraf de äro
tillverkade, med tillägg af 10 procent. Vid en tull af 20 öre för tvin-
67
Lampvekar
N:r6t500.
Fisknät etc.
N:r 501.
530
Slangar etc.
Nr 502.
nadt garn, hvaraf denna vara i allmänhet förfärdigas, har sålunda
den nuvarande tullsatsen utgjort 22 öre. I förslaget har emellertid
tullen för flertr&digt, mer än en gång tvinnadt garn höjts till 25 öre.
Då kommittén föreslagit samma tull för fisknät som för det. garn,
hvaraf denna vara framställes, har detta skett med hänsyn därtill, att
ansenligare höjning af tullen för en vara, som i så stor utsträckning
användes inom eu näring, hvilken sjä-lf icke åtnjuter något tullskydd, ej
synes vara tillrådlig. Med fisknät hafva nät för tekniskt bruk likställts.
Hittills hafva sådana ofta importerats under benämningen fisknät till
den för dessa senare fastställda lägre tullsatsen. Såsom,, exempel på hit¬
hörande varor kunna nämnas nåt för torkning af lim. Ofriga slag af nät
komma enligt förslaget att liksom hittills hänföras till strumpstolsarbeten.
För tågvirke och linor, hvilka varor, därest de varit försedda med
koppling, hittills förtullats med 10 procent af värdet och i annat fall
såsom det enkla garn, hvaraf de varit framställda, skulle tullsatsen nu
blifva lika med den för mer än eu gång tvinnadt, oblekt garn gällande.
Med tågvirke och linor af ses här gröfre, snodda eller flätade artiklar,
framställda af i regel oblekt, ofärgadt garn, som dock stundom kan
vara impregneradt. Hit hänföras äfven transmission slinor. . .Tågvirke
och linor af blekt eller färgadt garn torde mera sällan förekomma.
Finare artiklar, flätade eller snodda, tullbehandlas efter sin beskaffenhet
såsom snören eller garn.
För slangar, hvilka hittills för tullats med 10 procent af värde i,
har i inkomna framställningar påyrkats eu tull af 50 öre per kilogram.
Priset skulle enligt lämnad uppgift utgöra 2 kronor 39 öre per kilo¬
gram. Med slangar hafva likställts väfda eller af väfnad sydda drif-
remmar af bomull, hvilkas värde enligt inhämtade upplysningar växlar
mellan 2 kronor 36 öre och 2 kronor 61 öre per kilogram. Ehuruväl för
drif- och transportremmar, som äro föremål för afsevärd tillverkning inom
landet och ofta sys af två eller flera lag af gröfre, oblekt bomullsväf — för
hvilken vara den föreslagna likasom den nuvarande tullsatsen utgör 50 öre
per kilogram -— en tullsats till nämnda belopp kunde synas motiverad,
har dock, med hänsyn till varans stora betydelse för industrien och dess
uppgifna värde, tullsatsen ansetts böra upptagas allenast till 35 öre per
kilogram. Artikeln solf, som i hufvudsak består af tvinnadt och fernissadt
garn och som hittills varit belagd med tull af 10 procent af värdet,
har ansetts äfven kunna lämpligen här upptagas, då den föreslagna
tullsatsen motsvarar nära 10 procent åt värdet enligt af för¬
brukare till kommittén lämnade prisuppgifter. En tillverkare har emel-
531
lertid begärt afsevärdt högre tullsats för denna vara. Till rubriken hafva
äfven hänförts andra, ej särskilt nämnda tekniska artiklar af bomull, i
hvilka kautschuk eller liknande ämne icke ingår.
För vissa till rubriken hänförliga varor, hvilka hittills tullbehandlats
såsom band, exempelvis i spinnerier använda spindelband, innebär den
i förslaget upptagna tullsatsen en betydande nedsättning. Såsom motiv
härför må framhållas, att dylika artiklar, hvilka i likhet med maskin-
remmar vanligen äro framställda af oblekt bomullsgarn, äro med
dessa senare i pris likställda. Den hittillsvarande tullsatsen, 1 krona
75 öre per kilogram, har sålunda utgjort 70 å 75 procent af varans
värde. Tullbehandlingen af sådana band bär också, enligt hvad kom¬
mittén erlarit, nyligen varit föremål för besvär hos Kungl. Maj:t, som
emellertid på grund af nu gällande bestämmelser icke kunnat tillmötesgå
yrkandet på tillämpning af lägre tullsats.
E. Spånadsvaror i förening med kautschuk.
I denna afdelning af spånadsgruppen hafva sammanförts väfnader
och andra varor af spånadsämnen i förening med kautschuk, vare sig
kautschuken ingår såsom impregneringsämne eller har till uppgift att
göra varan elastisk.
Tullbehandlingspraxis med afseende å varor, hörande till nu ifråga¬
varande afdelning, har i stort sedt stadgat sig sålunda.
Om en väfnad på båda sidor är (Överdragen med kautschuk, hän-
töres den till gällande taxas rubriker n:r 282 eller 731, d. v. s., om
varan är af 1 millimeters tjocklek eller däröfver, åtnjuter den tullfrihet,
hvaremot vara af mindre tjocklek än 1 millimeter tullbehandlas såsom
vattentät väfnad med en tullsats af 1 krona 75 öre per kilogram. År
varan försedd med väfomlägg, äfven om sådant endast förekommer på ena
sidan, hänföres den likaledes till rubriken n:r 731. Strumpstolsgods med
öfverdrag af kautschuk har hänförts till strumpstolsgods, »andra slag»
(rubr. n:r 619), äfvenledes med tull af 1 krona 75 öre. Dylika varor,
innehållande silke, med öfverdrag af kautschuk, torde knappast hafva
förekommit till import. Skulle stampad filt, öfverdragen med kautschuk,
hafva förekommit, torde den hafva tullbehandlats såsom väfnader med
kautschuk, eftersom stampad filt i taxan finnes upptagen under öfver-
rubriken »väfnader». Spånadsvaror med. öfverdrag af kautschuk, andra
än de ofvan nämnda, torde knappast förekomma.
Väfnader, Im¬
pregnerade
med kaut¬
schuk etc.
N:r 503—505.
Denna tullbehandlingspraxis liar emellertid lämnat rum för be¬
fogade anmärkningar. Sä har t. ex. en för packningsändamål afsedd
gummiplatta med väfnadsöfverdrag a endera sidan eller å båda sidorna
tullbehandla!» såsom vattentät väfnad, oaktadt den med afseende å såväl
användning som värde vant likställd med sådana gummiplattor, Indika
nu allt efter tjockleken antingen äro tullfria eller draga en tull af 1
krona 75 öre per kilogram. Därest emellertid samma gummiplatta in¬
kommit utskuren till färdiga packningar, har den förtullats med blott 10
procent af varans värde, i hvithet fall den mera förarbetade varan dragit
en bråkdel af den tullafgift, som utgått för halffabrikatet, gummiplattorna.
En annan oegentlighet, hvarom äfven kan erinras, har varit, att en för
packningar afsedd vara under 1 millimeters tjocklek dragit den höga tullen
af 1 krona 75 öre per kilogram, under det att samma slags vara af
större tjocklek varit tullfri. Ej heller har den nuvarande taxan tagit
hänsyn till beskaffenheten hos den vara, som öfverdragits eller impreg¬
nerats med kautschuk, i föl jd hvaraf t. ex. en sil besvara dragit ena¬
handa tull som varor af annat spånadsämne.
För elastiska spånadsvaror hafva hittills följande bestämmelser
gällt (rubr. n:r 24 och 590). Band cell väfnader, innehållande trådar
af kautschuk, hafva tullbehandlats såsom band, andra slag, med en tull
af 1 krona 75 öre per kilogram, äfven om de innehållit silke; och snören
hafva dragit en tull af 3 kronor per kilogram, äfvenledes oafsedt spånads-
materialet.
Kommittén har tillämpat annan indelningsgrund för varor, im¬
pregnerade eller öfverdragna med kautschuk, i det att först och främst
undantag gjorts för allt egentligt packningsmaterial, i hvithet kautschuk
utgör hufvudsakliga beståndsdelen (med vare sig inlägg eller omlägg af
väfnad och utan afseende å varans tjocklek), hvilket varuslag hänförts
till afd. IX. Under spånadsgruppen hafva endast sådana med kautschuk
impregnerade eller öfverdragna varor ansetts böra hänföras, där spånads-
varan kan sägas utgöra den hufvudsakliga beståndsdelen, och i hvilka
kautschuk endast förekommer såsom en tunn hinna, antingen utgörande
ytbetäekning eller sammanhållande två eller flera lag af väfnad.
I rubriken n:r 503 har därefter upptagits för tekniskt bruk af-
sedda varor. Hit skulle komma att hänföras, bland annat, vissa för
fabriksbehof inkommande s. k. tryckfiltar, som icke bestå af egentlig
fil tvåfotad utan utgöras af två eller flera hvarf af oblekt och ofärgad
bomullsväfnad, förenade genom kautschukslösning, samt väfnader, af-
533
sedda för kardläderfabrikationen. Tullsatsen har ansetts lämpligen kunna
bestämmas till samma belopp som för gummiduk af högst 10 millimeters
tjocklek med inlägg eller omlägg af väf (rubr. n:r 588), d. v. s. BO
öre por kilogram.
Öfriga varuslag hafva uppdelats i sådana, som innehålla silke, för
hvilka föreslagits en tullsats af 4 kronor per kilogram, samt sådana,
som icke innehålla silke, för hvilka förslaget upptager eu tullsats af 2
kronor per kilogram. Uppdelningen i två rubriker har erfordrats med
hänsyn till de väsentligt olika tullsatserna för halffabrikatet, allt efter
som detta utgöres af siden eller annan spånadsvara. Det har nämligen
ansetts orimligt, att med kautschuk impregneradt siden fortfarande skulle
draga samma tullsats som eu på samma sätt preparerad bomullsväfnad. Den
föreslagna tullsatsen, 4 kronor per kilogram, har valts med hänsyn till
den stora ökning af halflabrikatets vikt, som impregneringen åstad¬
kommer, och hvilken torde utgöra minst 100 procent. Den förhöjning i
nuvarande tull, som tullsatsen i rubriken n:r 505 företer med 25 öre
per kilogram, motiveras af föreslagen tullförhöjning för halffabrikatet.
Att märka är dock, att denna förhöjning inträder allenast för band och
vålnader. För snören däremot innebär tullsatsen en tu linea sättning
med icke mindre än 1 krona per kilogram. Band och snören af ifråga¬
varande slag torde dock såväl i fråga om värde som framställningssätt
vara sa likställda, att äfven likställighet i tullsats är påkallad. Någon
afsevärd olägenhet för svensk industri af tullnedsättningen antages icke
vara att befara. Ä andra sidan gäller såsom skäl för tullförhöjningen,
att en tull af 1 krona 75 öre per kilogram visat sig otillräcklig såsom
skydd för den inhemska tillverkning af elastiska spånadsvaror, som
inom landet upptagits.
De föreslagna tullsatserna utgöra för elastisk;! spånadsvaror, inne¬
hållande silke, 12.8 och för elastiska, spånadsvaror, andra slag, 15.5
procent af medelvärdet för undersökta prof, under det att nuvarande
tullsatser utgöra för elastiska band med silke 5.0, för elastiska snören
med silke 11.9, för band utan silke 12. 2 och för snören utan silke 30.8
procent af medelvärdet.
Elastiska varor, hänförliga till rubriken n:r 503, torde knappast
förekomma.
534
Väfnader, vat
tentäta etc.
N:r 506 och
507.
Väfnader,
sammanklist¬
rade etc.
N:r 508 och
509.
F. Spånadsvaror, vattentäta, belagda eller impregnerade med annan massa
än kautschuk; väfnader, sammanklistrade med annat ämne
än kautschuk; polerduk.
I denna afdelning' hafva sammanförts varor, som i nuvarande taxa
återfinnas i rubrikerna n:r 732 och 733, samt delvis i rubriken n:r 731,
k varjämte polerduk, såsom smärgel-, karborundum-, pimstens-, glas-
och flintduk, ansetts kunna lämpligen här upptagas.
Beträffande varor, i förslaget upptagna under rubrikerna n:r 506 och
50/, har till eu början den förändring ägt rum, att beteckningen vatten¬
tät för massan, hvarmed de äro belagda, blifvit, såsom obehöflig och i
detta sammanhang svårtolkad, i förslaget utesluten, och att ? öfver-
rubriken tillagts uttrycket »impregnerade» för att tydligt utmärka, att
den massa, hvarmed varan behandlats, icke behöfver utgöra endast
^betäckning. Härtill kommer, att ordet »andra» i nu gällande taxas
motsvarande rubrik, genom hvilket vaxduk oriktigt betecknas såsom
fernissad eller lackerad väfnad, utelämnats. Anmärkas bör dessutom,
att öfverrubriken fått sådan affattning, att band, klippta ur väfnad, fort¬
farande, som hittills, kunna hit hänföras.
I rubriken n:r 506 hafva linoleummattor upptagits i öfverens¬
stämmelse med gängse tullbekandlingspraxis. Dylika mattor äro den
egentliga hithörande importartikeln. Trots inhemsk tillverkning äger
en synnerligen stor och alltjämt stegrad import rum från Tyskland
och England; och har med hänsyn härtill en förhöjning af tullsatsen
med 5 öre per kilogram synts påkallad.
Till dessa rubriker skulle ock, såsom ofvan berörts, de i nu
gällande tulltaxa under rubriken n:r 731 upptagna vattentäta, dubbla
väfnader, sammansatta med annat ämne än kautschuk, blifva hänförliga.
1 fråga om dem skulle sålunda nuvarande tullsats af 1 krona 75 öre
blifva nedsatt till 60 öre per kilogram, hvilken tullsats dock synes stå
i lämpligare förhållande till varuvärdet än den nuvarande. Det har
nämligen visat sig, att hithörande varor i regel bestå af billigare,
gröfre väfnader, som dessutom vanligen genom sammanklistringen er¬
hållit en betydligt ökad vikt.
I dessa rubriker upptagas sådana icke vattentäta varor, som
bestå af t va eller flera lag af väfnader, sammanklistrade med annat ämne
än kautschuk, exempelvis med något appreturmedel. Afsikten med
535
upptagande af rubriker för sådana varor bär varit att förebygga svå¬
righeter, som skulle uppstå, därest dylika varor skulle tullbehandlas
såsom andra väfnader, hvarvid utrönande af trådtal samt vikt per
kvadratmeter kunde ifrågakomma. Såsom exempel, på dylika samman¬
klistrade väfnader kan anföras den för tillverkning af hattstommar
använda artikeln »marin». Då emellertid för sidenväfnader någon upp¬
delning efter vikt per kvadratmeter icke föreslagits, bär beträffande
sammanklistrade sådana väfnader, därest de skulle förekomma till
import kunnat föreskrifvas, att de skola tullbehandlas såsom siden¬
väfnader. För andra hithörande väfnader åter har föreslagits en tullsats
af 1 krona per kilogram eller 25 öre mindre, än i förslaget upp-
tao-its för de väfnader, Indika ingå i artikeln mark, en nedsättning, som
motiveras af den viktökning, hvilken uppstår genom klistringsämnet.
Möjligheten att använda rubriken n:r 509 till kringgående af för vissa
väfnader föreslagna, högre tullsatser genom att införa , dem samman¬
klistrade torde icke äga någon praktisk betydelse, da klistring en alltid
gör varan tyngre, samt det dessutom måste vara förenad t med besvär
och kostnad att åtskilja de sammanklistrade väfnaderna.
De i gällande taxa under rubriken n:r 586 omnämnda artiklarna
smergel-, glas- och flintduk hafva i förslaget upptagits . under den
gemensamma beteckningen polerduk, hvarjemte exemplifieringen äfven
upptager karborundum- och pimstensduk, hvilka varuslag hittills tull-
behandlats såsom smärgelduk. Tullsatsen för dessa varor har i förslaget
bibehållits oförändrad.
1. Denna anmärkning har nödvändiggjorts af de föreslagna
bestämmelserna i tulltaxeunderrättelsernas § 1, hvilka eljest skulle kunna
gifva anledning till ett tullbeliandligssätt i fråga om spånads\aioi af
blandade spånadsämnen, stridande mot det nu tillämpade, hvithet det
föreliggande förslaget i stort sedt afser att bibehålla.
2. Denna anmärkning fastslår ett tullbehandlingssätt, som föi
vissa varor börjat tillämpas, och som enligt kommitténs förmenande
bör utsträckas att gälla alla väfnader. Stadgandet bör dock gifvetvis
gälla endast stad af vanlig beskaffenhet och icke sådan, som kan afse
att vid varans användning tjäna något prydnadsändamål..
3. Genom denna anmärkning hafva med kautschuk likställts gutta-
perka och balata, såsom äfven i afdelningen för kautschuk och kaut¬
schuksvaror är fallet.
Polerduk etc.
N:r 510.
Anmärk-
ningartill afd.
Vill A—F.
536
G. Sömnads- och andra arbeten, ej särskilt nämnda, af spånadsvaror.
äfven i förening med annat ämne; hattfiätor, hattar,
prydnadsfjädrar, solfjädrar.
Da för flera olika slag af väfnader indelning efter vikt per kvadrat¬
meter föreslagits och för väfnader i allmänhet specialiseringen gjorts
betydligt utförligare än hittills, har kommittén ansett sig i allmänhet
böra för sömnads- och andra arbeten af väfnader föreslå fasta tullsats Ga¬
per kilogram.
Spånadsvaror, Bestämmelsen, att tillklippta, tillskurna och utstansade varor utan
“ÄS * * 8 * 10* sömnadsarbete skola tullbehandla» lika med den vara, hvaraf de framställts,
utan förhöjning, öfverensstämmer med hvad nu tillämpas.
Mot nuvarande tullbehandlingssätt i fråga om de i denna rubrik
upptagna varor bär riktats den anmärkningen, att därigenom det för
spånadsvaran afsedda skydd reduceras, då affallet undgår att draga tull.
Emellertid synes denna anmärkning sakna praktisk betydelse. Verkliga
olägenheter af förhållandet hafva i hvarje fall icke påvisats. Tillägget
»ej särskild t nämnda» har införts med hänsyn till de under rubrikerna
n:r 517, 529 och 530 samt 531 och 532 eller annorstädes i förslaget
upptagna tillskurna varor.
Sfäi"adeVotcr’ öällaritie bestämmelse, att kläder af linne eller bomull samt
Nfr 512. alla siags sydda lmshållspersedlar skola, för sa. vidt de endast äro fållade
eller kantade, draga väfnadstullen med tillägg af 10 procent, har i förslaget
utsträckts att gälla alla sömnadsarbeten, för så vidt sömnaden endast
utgöres af fållning eller kantning. Någon anledning att i afseende å
vissa slags väfnader låta denna bestämmelse fortfarande gälla endast
hushållspersedlar har icke synts föreligga. Såsom eu oegentlighet måste
väl nämligen betecknas, att enligt gällande tulltaxa och prejudikat exempel¬
vis kantade hästtäcken skola, såsom icke hänförliga till hushållspersedlar,
draga väfnadstullen med tillägg af 75 procent, under det att samma
sömnadsarbete på t. ex. en duk icke höjer tullen för varan med mer än
10 procent utöfver väfnadstullen. Kantningen ökar dock icke i ena
fallet varans värde med större belopp än i det andra. Af utlåtande från
sakkunnigt håll har framgått, att det på nu nämnda varor nedlagda arbete
i de flesta fall fullt skyddas åt det föreslagna procentuella tillägget.
537
Med enkel hålsöm afses här en samtidigt med fållens sömnad Anm. till
nen på samma maskin som denna åstadkommen, långs med fållen mr 5I2‘
löpande rad af hal, som tydligen uppkommit genom varp- och inslag,s-
trådarnas undanskjutande och tillfästande utan utdragning af trådar i
väfnaden.. Detta sömnadsarbete, som är betydligt billigare än sådan
hålsöm, vid hvilken en del trådar ur väfnaden utdragits, har synts böra
i öfverensstämmelse med gängse praxis jämställas med fållning, hvar¬
med det ock i fråga om arbetskostnad torde vara jämförligt. ^
■Segel draga nu väfnadens tull utan förhöjning. Anledning att Segel.
häri föreslå någon förändring synes icke föreligga, då importen af segel N:r 5I3-
är obetydlig (för ar 1907 endast 1,251 kilogram och i medeltal för
åren 1898 1907 896 kilogram) och då någon framställning i berörda
afseende under utredningen icke inkommit.
I eu till kommittén inkommen framställning hafva tillverkare af Presenningar,
piesennmgar anhållit, att tullen för denna artikel måtte föreslås till N.t 514.
samma, belopp som för den väfnad, hvaraf presenningarna förfärdigats.
med tillägg af 15 procent. Tullsatsen är nu 25 öre por kilogram, i
det att varan enligt gällande tulltaxa hänvisats till väfnader, vattentäta,
mattor.. Presenningar kunna vara förfärdigade antingen af grofva segel-
duksväfnader af lin, hampa eller bomull — i gällande taxa fullbelagda,
lin- och hampduk med 2o öre samt horn ullsduk med 20 öre per kilo-
gram — eller ock af något finare väfnader, såsom t. ex. 36—50 trådig
linneväfnad (tullsats 1 krona per kilogram) eller af mer än 36-trådig,
oblekt eller färgad bomullsväfnad (tullsats 50 resp. 90 öre per kilo¬
gram). I de två förstnämnda fallen kostar den färdiga varan sålunda
i . tull antingen lika mycket som eller 5 öre mera än den till presen¬
ningen använda, väfnaden; i de öfriga fallen drager väfnaden högre
tull an ^en färdiga varan. Enligt förslaget skulle de väfnader, hvaraf
pi esenningar förfärdigas, draga tull med följande belopp, nämligen linne¬
vara i regel 2o öre, men äfven 35 öre, 55 öre och 1 krona 10 öre
samt bomullsvara 50 eller 90 öre, allt per kilogram.
. En tullsats för presenningar lika med väfnadstullen med tillägg
af vissa procent, såsom i framställningen begärts, skulle emellertid
vara förenad med svårigheter vid tullbehandlingen, då man nödgades
bestämma vikt per kvadratmeter eller trådtätheten, för en afpassad,
fäidigsydd vaxa, försedd med olika tillbehör och ofta impregnerad. En
enhetlig, tullsats af 50 öre per kilogram eller samma tullsats som för
den väfnad, af hvilken presenningar oftast torde tillverkas, har därför
68
538
Säckar.
N;r 515 och
516.
synts vara att föredraga. Det på den färdiga varan nedlagda arbetet
torde i allmänhet fullt skyddas genom den högre tull för densamma,
som betingas af den viktökning, impregneringen och i fabrikatet ingå¬
ende tågvirke eller andra tillbehör förorsaka. Enligt inhämtade pris¬
uppgifter utgör den föreslagna tullsatsen mellan 11 och 15 procent al
varuvärdet.
Tydligen brukade och slitna säckar äro enligt gällande tulltaxa,
rubriken n:r 634, tullfria. Tvenne tillverkare af säckar hafva, med erinran
om den skada, deras fabrikation finge vidkännas i följd af denna tull¬
frihet, hemställt, att varan måtte åsättas tull, om ock lägre än c eu
för nya säckar föreslagna. Under utredningen har upplysts, att vid
tullbehandlingen tvist ofta uppstått, huruvida säckar skolat anses vara
slitna eller icke; och befaras kan, att man ofta nog lagt hufvudvikten
på bestämningen »brukade». Af följande tablå ur den oificiella
statistiken framgår också, att den tullfria importen af säckar förtjänar
beaktande.
År.
1894
1898
1902
1907
Värde.
Kronor.
134,910
282,546
365,733
722,797
Äfven om på grund af växlande kvaliteter, olika slitning ellei andra
olikheter i afseende å de säckar, som under de olika åren införts,
värdesiffrorna icke skulle utan vidare kunna antagas såsom fullt tillför¬
litliga mätare af importen, framgår dock tydligt nog, att densamma äi
ansenlig och stadd i tillväxt. Detta oaktadt har kommittén med hänsyn
hufvudsakligen till de inhemska konstgödselfabrikernas behof al. dylikt
emballage för sin tillverkning, ansett sig icke kunna förorda tullfrihetens
upphäfvande. Det torde emellertid kunna ifrågasättas, om icke vid bibe¬
hållande af tullfrihet för tydligen brukade och slitna säckar kontrollen
vid tullbehandlingen skulle kunna skärpas så, att endast säckar, som
verkligen äro genom ett längre begagnande slitna, lämnas tullfria.
Från fabrikanter af juteväfnad och säckar hafva inkommit, fram¬
ställningar om högre tullsatser för båda varuslagen, under uppgift att
konkurrensen i fråga om säckar vore synnerligen svår, samt att betydliga
partier från utlandet sålts hit till pris, som måste understiga tillverknings¬
kostnaden. Importstatistiken utvisar också under 1 O-årsperioden 1898
1907 en betydlig ökning. Från att år 1898 hafva utgjort 42,040 kilo-
539
f1’a.nj f.f1 ett värde af 46.244 kronor och ett ur, nämligen 1901, endast
/,ol/ kilogram med ett värde al 8,049 kronor, hade importen 1907 vuxit
till 342,Tis kilogram med ett värde af 384,228 kronor. Krafvel på
tuilforhojiiing lör säckar har därför ansetts befogadt, och har tullsatsen
upptagits lika med väfnadstullen med tillägg af 15 i stället för förut¬
varande 10 procent. Denna tullsats utgör för under utredningen under¬
sökta prof i. medeltal 15 procent af värdet. Tilläggas kan, att gällande
1yska tulltariff upptager för säckar 15 procents tillägg till väfnadstullen,
som för vissa slag af säckväfnader dessutom är högre än det före¬
liggande förslagets motsvarande tullsatser.
Ia01n, ett flertal industrier _ användas ett slags säckar af konisk
01nb benamnc!a droppsäckar, hvilka i regel äro förfärdigade af gröfre
våtväder. Dylika säckar, hvilka enligt prejudikat tullbehandlas såsom
slöjdvara af väfnaden, hvaraf de äro framställda, och sålunda med
samma tullsats som denna, hafva i förslaget på grund af sömnads¬
arbetets beskaffenhet jämställts med andra säckar.
För närvarande tullbehandlas skosulor af spånadsvaror på flera
ouka sätt, varierande från tullfrihet, såsom för skosulor, utstansade ur
stampad nöthårsfilt, till 1 krona 5 öre per kilogram för sydda sulor af
stampad yllefilt. Skulle skosulor af väfd filt eller annan ylleväfnad före¬
komma, kan tullsatsen uppgå ända till 3 kronor 6 öre per kilogram.
Äfven en tullsats af 15 procent af varans värde kan i en del fall
förekomma. . Dock torde de oftast inkommande skosulorna af spånads¬
varor vara tillverkade af stampad nöthårsfilt. För att åt ifrågavarande
artikel bereda enhetlig tullbehandling har densamma funnits böra erhålla
egen rubrik; och har såsom lämplig ansetts eu tullsats af 40 öre per
kilogram, i medeltal utgörande, enligt uppgift, omkring 15 procent af
de vanligast förekommande varornas värde.
. Enligt gällande bestämmelser draga hithörande varor af hel- eller
halfsiden en tull af 3 kronor samt andra slag, därunder inbegripna
äfven sådana af silke, i hvilka kautschuk eller dylikt ämne ingår, 1
^r0“;a. 75 ore Per kilogram. Dessa tullsatser hafva måst upptagas till
förhöjda belopp med hänsyn till den tullförhöjning, som föreslagits för
band af hel- och halfsiden, af ull, lin och andra vegetabiliska spånads-
ämnen samt för elastiska band, hvilka varor användas som material
vid tillverkning af hängslen, bälten etc. Tullsatsen för bälten af guld-
dragararbete är nu 1 krona 75 öre per kilogram, under det att det
Skosulor.
N:r 517.
Hängsle!) eto.
iN:r 518 och
519.
540
material, hvaraf varan hufvudsakligen består, drager eu tull åt 9 kronor
per kilogram. Som, trots det att det färdiga bältet oftast till icke
oväsentlig de! tynges af metallspännen, förhållandet i fråga får anses
innebära en oegentlighet, hafva i förslaget bälten och likartade varor
af gulddragararbete ansetts böra likställas med sädana ar oklar åt
hel-' eller halfsiden, hvarmedelst inkomna framställning;!!- i ämnet i viss
mån vunnit beaktande. Till samma tullsatser, som föreslagits lör hängslen,
bälten och andra till dessa rubriker hörande varuslag, hafva, i öfverens¬
stämmelse med hvad nu gäller, äfven upptagits delar till sadana, för så
vidt dessa delar äro tillverkade af spånadsämnen. Delar af läder eller
skinn till dylika artiklar, äfven i förening med annat material, finnas
upptagna i afdelningen för läder- och skinnarbeten.
Tullsatserna, om k vilkas lämplighet tillkallade importörer och
fabrikanter i hufvudsak varit ense, utgöra, beräknadt eitei de pioi,
kommittén haft tillfälle att undersöka, för varor under rubriken n:r 518
14.7 samt för varor under rubriken n:r 519 16.6 procent af värdet.
Väskor. Af de i dessa tvä rubriker upptagna varor halva portmonnäer,
stycke enetto penningbörsar, -plånböcker, väskor samt necessärer hittills varit jäm-
högst 0.5 ställda med portföljer, d. v. s. dragit eu tull af 4 kronor, om de varit
kNOrB520 och' af fiol- eller halfsiden, samt 1 krona -JO öre, om de utgjorts af andra
521 slag. Artiklarna fodral och necessärer, hvilka — frånsedt eu eller annan
specialartikel — hittills icke varit i tulltaxan nämnda, hafva här upp¬
tagits, enär de synts höra likställas med öfriga i rubrikerna nämnda
varor. Äfven etuier och askar, åt hvilka de förra nu draga eu tull
af 2 kronor och do senare 1 krona per kilogram, hafva, såsom i afse¬
ende å pris och tillverkning närstående, ansetts höra hit hänföras.
Med anledning däraf, att särskildt necessärer och etuier pläga vara
försedda med inredning, har i rubriken tillägget .»med eller utan inred¬
ning'» införts. Hvad väskor ånger, upptagas bär endast sådana, som
väga netto högst 0.5 kilogram per stycke, hvarigenom öfverensstämmelse
vunnits med uppdelningen i rubrikerna för väskor af läder eller skinn.
Tillägget »klädda med» i rubriken n:r 520, hvilket icke har mot¬
svarighet i nu gällande taxa, medför den ändring i nu rådande piaxis,
att hänsyn kommer att tagas älven till foder af hel- eller halfsiden. I af¬
seende å”de föreslagna tullsatserna erinras, att ingen förändring föreslagits
för varor, klädda med eller bestående af hel- eller halfsiden, hvaremot
för andra slag, i likhet med hvad som skett för motsvarande artiklar
af läder, upptagits eu med 30 öre per kilogram förhöjd tullsats, hvilken
motsvarar ungefär 26 procent af värdet ä undersökta varor.
541
I denna rubrik, där förutom väskor, vägande per stycke netto mer Väskor,
än 0.5 kilogram, upptagits äfven nattsäckar, turist- och klädsäckar samt StnfZ
hattfodral, förekommer samma tullsats som för liknande varor af läder mer än 0.5
eller skinn. , kilogram, etc.
M:r 522.
Ehuruväl de uppgifter om införseln, som den officiella statistiken Sängkläder
innehåller, icke torde vara fullt tillförlitliga, då dels gällande bestämmelse, N.r och
att sängkläder skola tullbehandlas såsom den väfnad, hvaraf öfvertyget '' 524.
består, torde föranleda, att importerade sängkläder stundom attesteras
såsom motsvarande väfnad, dels vissa hithörande artiklar ingå under
andra rubriker, lider det dock intet tvifvel, att icke införseln af sådana
varor är högst obetydlig. På grund af den specialisering, som förslaget
upptager för väfnader, delvis efter vikt för kvadratmeter, hafva för
sängkläder och öfriga i rubriken omnämnda varor föreslagits enhetliga
tullsatser.
Tullsatsen liar för varor med öfvertyg af hel- och halfsiden upptagits
till 6 kronor, då hänsyn ansetts böra tagas hufvudsakligen till den tullsats,
som föreslagits för halfsidenväfnader. Särskilda rubriker för varor med
öfvertyg af helsiden och för sådana med öfvertyg af halfsiden hafva an¬
setts öfverflödiga med hänsyn till den obetydliga importen samt till
svårigheten att å färdigsydda persedlar af ifrågavarande slag bestämma,
huruvida öfvertyget utgöres af hel- eller halfsiden.
För hithörande varor, med öfvertyg af annan väfnad, har före¬
slagits en tull af 1 krona 50 öre per kilogram med hänsyn till tullsatsen
för de såsom öfvertyg vanligast ifrågakommande väfnadsslagen.
Lämpligheten åt de tullsatser, hvilka, efter samråd med importörer
och fabrikanter blifvit i förevarande rubriker upptagna, bör bedömas
äfven med hänsyn därtill, att varorna ifråga tyngas af stoppningsmaterial.
som ofta har betydligt lägre värde än öfvertyget.
Sedan enhetliga tullsatser föreslagits, har anledningen till den i
nu gällande tulltaxa under rubriken sängkläder införda anmärkningen
bortfallit.
Hithörande artiklar, hvilka nu förtullas såsom klädespersedlar af Kragar etc.
linne eller bomull, hafva redan på grund af sin betydelse ur handels- N:r 52$ och
och bnp ortsynpunkt ansetts böra för sig upptagas. Dessutom har, livad 526'
särskild! angår de med broderier eller spetsar försedda, en sådan an¬
ordning påkallats däraf, att tullsatsen bär bör sättas lägre än för andra
542
Snörlif.
M:r 527 och
528.
med broderi eller spetsar försedda linne- och bomullspersedlar, Indika
senare ej blott pläga vara försedda med rikare dylik utstyrsel utan ock
i regel äro lättare än de stärkta artiklarna.
Svenska tillverkare af kragar, manschetter och skjortbröst hafva
såsom ett synnerligen beaktansvärdt skäl för höjning af tullen å dessa
artiklar framhållit, att tillverkningen däraf i vissa främmande länder i
stor utsträckning och med ringa arbetskostnad sker i straffanstalter för
kvinnor och att sålunda tillverkade varor icke lära få försäljas inom¬
lands utan måste exporteras, eu omständighet, som gör det ytterst svårt
för den svenska industrien på detta område att uthärda konkurrensen
med utlandet. Äfven för dylika artiklar, tillverkade i utländska fabriker,
lärer arbetskostnaden ställa sig afsevärdt lägre än här i landet.
Tullsatsen i rubriken n:r 526 utgör för undersökta prof 32.2
procent af medelvärdet.
Nuvarande tullsats för snörlif utgör, för sådana af helsiden 10 kronor
50 öre eller 12 kronor, för dem af halfsiden 4 kronor 37.5 öre eller
5 kronor samt för vanligast förekommande snörlif af bomulls- eller
linneväfnad 1 krona 57.5 öre och 1 krona 80 öre, allt per kilogram.
Då sidensnörlif icke äro någon afsevärd importartikel, kan upp¬
delning i sådana af hel- och sådana af halfsiden icke erfordras, utan
synes man kunna åtnöjas med en enhetlig tullsats af 8 kronor per
kilogram, utgörande ett ungefärligt medeltal af nuvarande tullsatser
och motsvarande omkring 12. i procent af värdet för oftast förekom¬
mande hithörande varor. Mot en högre tullsats talar den stora vikt¬
ökning, som orsakas af tillbehör, såsom planschetter, fjädrar och snören.
Beträffande snörlif af annan väfnad har eu af landets största
tillverkare uppgifva, att genomsnittsvärdet af den inhemska produk¬
tionen utgör 26 kronor 48 öre per dussin, hvithet med en medelvikt
af 2 kilogram per dussin skulle utgöra 13 kronor 24 öre per kilogram.
Enligt eu annan uppgift skulle den väfnad, som åtgår för framställande
af ett dussin, till en vikt af 2.8 8 0 kilogram beräknade korsetter väga
1.7 00 kilogram och sålunda efter en tullsats af 90 öre per kilogram
draga en tull af 1 krona 53 öre. Därjämte åtginge spetsar, som be¬
räknades draga en tull af 50 öre; och tillkomme slutligen tull för plan¬
schetter, fjädrar och annat tillbehör till belopp, som tillsamman med de
ofvan nämnda skulle motivera en tullsats af 3 kronor per kilogram
för den färdiga varan, därest denna fabrikation skulle erhålla något
skydd.
543
Med hänsyn härtill och på grund af den föreslagna tullförhöj¬
ningen för de väfnader, hvaraf här ifrågavarande slag af snörlif oftast
äro tillverkade, har tullsatsen för snörlif af annan väfnad än hel- eller
halfsiden — hvilken tullsats för närvarande i regel kan beräknas utgöra
1 krona 80 öre — i förslaget höjts till 2 kronor 25 öre per kilogram,
som motsvarar för undersökta prof 28.1 procent af medelvärdet.
Den nuvarande tulltaxan innehåller bestämmelse, att hattfoder af Hatt- och
väfnad utan förening med annat material skola tullbehandlas såsom den Nmös5S29der'h
väfnad, hvaraf de hufvudsakligen bestå, hvarjämte för hattfoder af 530. °C
väfnad i förening med annat material stadgas en tullsats af 1 krona
80 öre per kilogram, oafsedt väfnadens art. På samma sätt förtullas
äfven mössfoder. Denna uppdelning synes otillfredsställande så till
vida, som hel- eller halfsidenfoder i förening med en obetydlighet papper
kunna införas till en i jämförelse med väfnadstullen alldeles för låg tull¬
sats och som i fråga om foder af andra väfnader väfnadstullens till-
lämpning skulle blifva förenad med svårigheter i följd af nödvändighet
att bestämma väfnadens vikt per kvadratmeter. Lämpligare synes då
vara att utan hänsyn till möjligen ingående annat material bestämma
fixa tullsatser, olika allteftersom väfnaden är siden eller annat slag.
Då i fråga om sidenfoder hufvudsakligen halfsidenvara torde im¬
porteras och då foder af siden i förening med annat material nu kan
införas till den låga tullsatsen åt 1 krona SO öre per kilogram, har
för denna artikel, som utgör hallfabrikat för en betydande svensk
industri, föreslagits en tullsats af 4 kronor, något understigande half-
sidentullen, Pullsatsen för hattfoder, andra slag, har föreslagits till 2
kronor per kilogram med hänsyn till den föreslagna höjningen af tullen
för vissa väfnader.
Importen af hatt- och mössfoder i färdigt skick synes, af stati¬
stiken att döma, vara obetydlig. Också lära de svenska hatt- och mössfabri-
kanterna i stor utsträckning själfva tillverka sina foder. De föreslagna
tullsatserna motsvara för hattfoder af halfsiden 25.6 och för hattfoder
af bomullsväfnad 24 procent af värdet å undersökta prof.
taxa
Paraply öfvertyg, tillskurna eller sydda, förtullas
lika med den väfnad, hvaraf de bestå, med tillägg
Tullsatserna äro sålunda:
för paraply öfvertyg af helsiden ......................................
» » » halfsiden.......................
enligt gällande Paraply-
af 50 procent. öperbB- etc.
1 N:r 53! och
532.
Per kilogram.
Kr. öre.
...... t): —
o.
75
544
Per kiiogram.
Kr. öre.
för paraplyöfvertyg af ylleväfnad ...................................... 2: 62.5
)j ;» ' » 80-trådig bomullsväfnad ............... 2: 62.5
>, » » bomullsväfnad, andra slag, färgad 1: 35
Paraplyöfvertyg af sistnämnda väfnad äro de vanligaste.
Från svenska paraply tillverkare har till kommittén inkommit framställ¬
ning med anhållan, att tullsatserna för sammansatta ställningar och för
öfvertyg måtte bestämmas per stycke och sättas till nedan nämnda belopp:
Per stycke.
Kronor.
öfvertyg, tillskurna eller sydda:
af hel- eller halfsiden .......................... 1: —
andra slag ............................................... 0: 50
ställningar, sammansatta ............................. 0: 25;
samt att tullsatsen för paraplyer och parasoller, andra slag, måtte sättas
till 7 5 öre per streke. Dessa tullsatser ansåges erforderliga till ställande
af den import af lösa paraplydelar (färdiga käppar, ställningar eller öfver¬
tyg), genom hvilken nu stadgade stycketull för den färdiga varan kring-
ginges. Paraplyfabrikanterna måste äfven importera det mesta af till¬
behören för sm tillverkning, dock icke pa nämnda sätt utan i form
af t. ex. spröt, löpare, kronor, stoppare, tofsar, käppar och kryckor
hvar för sig, hvarjemte öfvertyget importerades såsom metervara.
Utredningen' har visat, att tullen för dessa materialier ställer sig
sålunda:
Tull för lösa delar
till ett dussin paraplyer.
Kronor.
för paraplyer med öfvertyg af:
bomullsväfnad, andra slag, färgad 4: 81 5: 501)
bomullsväfnad med 80 eller flera
trådar per cm. i kvadrat... 6:48 7:160
ylleväfnad, andra slag........................ 6: 21 6: 901)
under det att tullen för ett dussin färdiga paraplyer i alla dessa fall
utgör 6 kronor.
Utredningen har sålunda gifvit till resultat, att tullen å delarna
och tillbehören i fyra fall öfverstiger den för färdig vara utgående.
Om färdiga ställningar och öfvertyg importeras hvar för sig, ställer sig
tullen för ett dussin paraplyer på följande sätt:
b De högre tullbeloppen betingas af s. k. själfspännande ställningar, hvilka äro
tyngre än vanliga.
545
Tull.
Kronor.
12 stycken ställningar, vägande per st. 230
gram, 2.7 6 0 kilogram ä kr. 0: 80............ 2:21
12 stycken öfvertyg af bomullsväfnad, andra slag,
färgad, vägande per stycke 100 gram,
1.2 00 kilogram å kr. 1: 3 5 ................... 1: 62
Summa 3: 83
Då ett dussin paraplyer af ifrågavarande slag drager en tull
af 6 kronor, skulle sålunda en i det närmaste färdig vara kunna im¬
porteras mot en tullafgift, som med 2 kronor 17 öre understiger tullen
lör ett dussin fullt färdiga paraplyer af samma slag. För att undan¬
röja detta missförhållande, som tydligen måste vålla de inhemska paraply¬
tillverkarna stor olägenhet, har för öfvertyg till paraplyer och parasoller
af hel- eller halfsiden föreslagits en tullsats af 12 kronor och för sådana
af annan väfnad en tullsats af 5 kronor, allt per kilogram. Dessa tull¬
satser torde i vanliga fall — äfven vid bibehållen tullsats för ställ¬
ningarna — komma att hafva den verkan, som afsetts af fabrikanterna.
Ställningarna återfinnas i järngruppen.
Rörande tullsatserna för broderier å remsor af linne- eller bomulls¬
väfnad samt för broderade sådana väfnader, synbarligen afsedda att
sönderklippas till remsor, hafva flera såväl skriftliga som muntliga fram¬
ställningar gjorts. Å ena sidan hafva förbrukare begärt, att dessa varor,
som utgöra en synnerligen viktig artikel för den inhemska sömnads-
industrien, särskild! till utstyrsel å kläder för kvinnor och barn, måtte
åsättas en tull af 4 kronor per kilogram eller densamma, som nu gäller
och äfven i förslaget upptagits för spetsar af ull, lin eller bomull. Å
andra sidan har en tillverkare, som enligt egen uppgift under år 1907
till den 1 november fabricerat 2,415 kilogram broderade remsor med
ett värde af 64,700 kronor, motsatt sig hvarje nedsättning i nu gällande
tull. Denna, som före år 1901 var lika med tullen för väfnaden, som
användts till broderiet, med tillägg af 100 procent, höjdes vid sagda
års riksdag på grund af den svenska broderiindustriens trångmål till
en fast tullsats af 5 kronor 50 öre per kilogram. Tullsatsen bestämdes
till detta belopp efter ett nära nog enhälligt tillstyrkande af bevillnings¬
utskottet, i det endast en ledamot reserverat sig. Trots denna betydligt
höjda tull har importen af hithörande varor under de år, för hvilka
exakt statistik kunnat erhållas, eller åren 1902—07, varit stadd i ständigt
stigande, i det att införseln utgjort:
Broderade
remsor etc.
M:r 533.
69
546
Broderier å
spetsar etc.
N:r 534.
Andra
broderier.
N:r 535.
År.
|
Kilogram.
|
Värde.
Kronor.
|
1902 ............
|
6,824
|
341,200
|
1903 ...........
|
13,930
|
696,500
|
1904 ...........
|
14,146
|
707,300
|
1905 ...........
|
....... 15,677
|
783,850
|
1906 ...........
|
18,801
|
940,050
|
1907 ..........
|
19,983
|
601,010
|
Då häraf synes framgå, att tnllsatsen icke varit såsom skyddstull
för högt tilltagen, har kommittén icke ansett sig höra föreslå någon
nedsättning af densamma, hvilken för öfrigt icke synts för hög i för¬
hållande till varuvärdet, i det den för 108 undersökta prof af importerad
vara utgjort 17.9 procent af medelvärdet.
För dessa arbeten har upptagits samma tullsats som för det
material, hvarå broderiet utförts, med tillägg af 100 procent. Härut¬
innan öfverensstämmer förslaget med nu gällande bestämmelse utom i
fråga om broderade remsor af bomullstyll samt broderad sådan tyll,
synbarligen afsedd att sönderklippas till remsor, för hvilka varor 1901
års riksdag samtidigt med höjningen af tullen för broderade remsor å
annan bomullsväfnad bestämde en tullsats af G kronor 50 öre per kilo¬
gram. Då sådana broderier emellertid icke tillverkas inom landet, men
utgöra ett viktigt halffabrikat för den inhemska sömnadsindustrien, har
kommittén, därvid tillmötesgående från sagda industris målsmän uttalade
önskningar, i förslaget icke upptagit särskild rubrik för ifrågavarande
broderier å tyll. Härigenom blifva i tullbehandlingshänseende dessa
varor jämställda med andra broderier å spetsväfnader och tyll, med
hvilka de i fråga om värde äro likställda, och innebär således denna
förändring en nedsättning af tullsatsen från 6 kronor 50 öre till 5
kronor per kilogram för broderad bomullstyll i remsor eller afsedd att
till sådana sönderklippas.
För andra broderier har, på grund af den långt gående uppdel¬
ningen för vissa väfnader, en enhetlig tullsats visat sig nödvändig, och
har densamma föreslagits till samma belopp som för ylle-, linne- och
bomullsspetsar, med hvilka varor ifrågavarande broderier i afseende å
värde ofta äro jämställda. Härigenom vinnes äfven eu viss lättnad
vid tullbehandlingen, i det eu stor del hithörande varor hafva liknande
utseende och samma karaktär i öfrigt som spetsar och spetsväfnader.
Vissa spetsväfnader äro nämligen framställda genom broderi å väfnad,
hvars icke broderade delar därefter bortklippts eller bortetsats.
547
Af hithörande varor hafva s. k. ärmlappar, såsom varande föremål
för stor tillverkning' inom landet och" en icke ringa import, erhållit
särskilda rubriker. För sådan vara med öfvertyg af siden utgår nu
en tull af 10 kronor 50 öre per kilogram, d. v. s. sidentullen, 6 kronor,
med tillägg af 75 procent, under det att, om öfvertyget är af bomulls¬
väfnad men fodret af siden, tullen beräknas som för bonnillsväfnaden
med tillägg af 75 procent och sålunda ställer sig betydligt lägre än i
förra fallet. Xågon anledning att sätta olika tull å sådan vara, allt¬
eftersom öfvertyg eller foder utgöres af siden, lärer så mycket mindre
förefinnas, som priset torde ställa sig lika. Och har för den skull upp¬
tagits en enhetlig tullsats, som med hänsyn till den af kautschuks-
impregneringen eller kautschuksfodret förorsakade viktökning satts till
8 kronor per kilogram.
Tullsatsen för ärmlappar, i hvilkas öfvertyg eller foder silke ej
ingår, har upptagits till 2 kronor 25 öre per kilogram, utgörande ett
afrundadt medeltal af de för dessa varor nu gällande tullsatser, b vilka
äro, för ärmlappar af blekt bomullsväfnad 1 krona 57.5 öre, för sådana
af bomullsväfnad, hållande per centimeter i kvadrat 80 eller flera varp-
och inslagstrådar, eller af vattentät kautschuksväfnad 3 kronor 6 öre
samt för ärmlappar af trikåväfnad 1 krona 75 öre, allt per kilogram.
Hvad beträffar ärmlappar af trikåväfnad, torde importen numera vara
högst _ obetydlig, då behofvet till större delen täckes af inhemsk till¬
verkning. En jämförelse mellan den föreslagna tullsatsen och de nu
gällande visar i procent af varuvärdet följande tal:
Enligt nu Enligt
gällande föreslagen
tullsats: tullsats:
af bomullsväfnad, andra slag, blekt ... 9.9 14.2
af bomullsväfnad med 80 trådar eller
däröfver per cm. i kvadrat samt
af vattentät kautschuksväfnad ...... 26.6 19.5
För andra slag af hithörande sömnadsarbeten och därmed jäm¬
ställda varor, hvilka oftast utgöras af regnrockar och regnkappor, har
i allmänhet, oafsedt om silke i dem ingått eller ej, erlagts en tull af
3 kronor 6 öre; dock att tullsatsen, därest sidenfoder förekommit, utgjort
3 kronor 50 öre per kilogram. Då emellertid de spånadsvaror, som till
ifrågavarande artiklar användas, uppdelats i sådana, som innehålla silke,
och . andra slag, har motsvarande uppdelning måst göras äfven för de
färdiga persedlarna; och hafva tullsatserna föreslagits till belopp, som
motsvara tullen för spånadsvaran med tillägg af 50 procent eller sålunda
Kläder af
kautschuks¬
väfnad etc.
ISI:r536—539.
548
resp. 6 och 3 kronor per kilogram. Den senare tullsatsen utgör för under¬
sökta prof 27.8 procent af medelvärdet, under det att motsvarande
procenttal nu är 28.4.
Anm. till Största delen af de ärmlappar, som importeras, torde vara sådana,
n:r 536 och gom afges t denna anmärkning:. Dessa skulle icke utan särskildt stadgande
blifva hänförliga till ifrågavarande rubriker.
Kläder af För oljade eller fernissade klädespersedlar beräknas enligt gällande
N rX540 och ^axa tuIhi(giften, efter hvad för tyget är bestämdt, utan tullförhöjning;
541. men möter i något fall hinder att utröna, af hvad slags tyg oljade
eller fernissade kläder äro tillverkade, hänföras de till väfnader, vatten¬
täta, med annan vattentät massa belagda, andra slag, och draga alltså
en tull af 60 öre per kilogram. För undvikande af de med ett dylikt
tullbehandlingssätt förenade olägenheter har för oljade eller fernissade
persedlar den i de flesta fall nu utgående tullen af 60 öre per kilogram
föreslagits, hvarjämte i öfverensstämmelse med nu rådande praxis införts
den bestämmelse, att varorna skola vara oljade eller fernissade efter
sömnadsarbetet. På sådant sätt äro äfven de billigare oljekläder, som an¬
vändas af sjömän, lotsar och fiskare, tillverkade. Mösskärmar, sydda af vax¬
duk, hvilken artikel för närvarande drager en tull af 60 öre per kilogram,
äro föremål för import, och det har synts lämpligt att här upptaga dem.
De i rubriken n:r 541 inrymda varuslag draga enligt nu gällande
bestämmelser i allmänhet en tull af 1 krona 5 öre per kilogram eller
tullen för tyget, hvaraf de äro förfärdigade, med tillägg af 75 procent.
Varor, för hvilka tillägget skulle utgöra 100 procent, torde nämligen
knappast förekomma. Vid sådant förhållande har den först nämnda
tullsatsen, afrundad till 1 krona, upptagits.
Kläder etc. Sedan i föregående rubriker särskildt upptagits: 1) alla fållade
N:r542—555. oc]| kantade artiklar, ej särskildt nämnda, 2) kragar, manschetter och
skjortbröst, stärkta och strukna, 3) snörlif samt 4) kläder och andra
arbeten, ej särskildt nämnda, af vattentäta eller elastiska spånadsvaror,
hafva alla öfriga enligt gällande taxa såsom »kläder, ej specificerade» be¬
tecknade varuslag jämte alla andra, i förslaget ej särskildt nämnda söm¬
nadsarbeten af spånadsvaror sammanförts under denna öfverrubrik. Hit
blifva sålunda hänförliga de flesta persedlar, som nu tullbehandlas med
100 eller 75 procents tillägg till tullen för den väfnad, hvaraf de äro
förfärdigade. Det högre tillägget utgår enligt gällande taxa för alla
kläder, försedda med broderi, samt för kläder af hel- och halfsiden,
ylleväfnad eller stampad yllefilt, så framt de äro försedda med fransar,
549
snörmakerier, spetsar eller blonder eller med foder, som drager högre
tull än det tyg, hvaraf klädespersedeln hufvudsakligen består, under
det att 75 procents tillägg beräknas för alla andra i taxan ej specificerade
kläder och klädespersedlar. Dessa senare voro före den 1 april 1908
belagda med ett procentuellt tillägg af endast 50 procent till väfnads-
tullen. Med anledning af den motion vid 1908 års riksdag, som resul¬
terade i nämnda tullförhöjning, lät riksdagens bevillningsutskott verk¬
ställa nödig utredning och meddelade i sitt afgifna betänkande upplys¬
ningar och prisuppgifter, ägnade att möjliggöra ett allsidigt bedömande
af frågan om lämpliga tullsatser för dessa varuslag. I anslutning till
denna utredning framhöll utskottet, att de i motionen anmärkta för¬
hållanden påkallade ett bättre skydd för sömnadsindustrien inom landet
och att, äfven om det då föreliggande förslaget icke kunde undanröja
de befintliga olägenheterna, det dock gifvetvis innebure en förbättring,
den enda som för tillfället på grund af bestämmelserna i den år 1906
med Tyska riket afskräde handels- och sjöfartstraktaten kunde vidtagas.
Denna utredning visade dessutom, att tullsatserna borde bestämmas
efter annan grund än den nuvarande. Kommittén har också ansett sig
böra frångå de gamla bestämmelserna om procentuellt tillägg till väfnads-
tullen och i stället upptagit fixa tullsatser efter den färdiga varans vikt.
En dylik förändring påkallas för öfrigt äfven af den här ofvan påpe¬
kade omständigheten, att ett utrönande af vikten per kvadratmeter å
den i sömnadsarbetet ingående yäfnaden möter nära nog oöfverstigliga
svårigheter.
Kläder, som utgöras af knutna, stickade, virkade eller på strump¬
stol förfärdigade varor (äfven metervara) förtullas nu såsom strumpstols-
arbeten utan förhöjning, enligt hvad gällande taxa under rubriken
»Kläder» innehåller. Den inskränkande bestämmelse, som på grund af
traktaten med Tyskland tillkom år 1906, och enligt hvilken berörda
tullbehandlingssätt tillämpas allenast då klädespersedeln är utan tillbehör
eller försedd med blott vanligt sådant, kan icke anses hafva någon
nämnvärd praktisk betydelse men är däremot ägnad att afsevärdt för¬
svåra tullbehandlingen och har med afseende därå uteslutits. I öfrigt
och då klädespersedlar, som »utgöras af» strumpstolsgods, själffatlet
skola såsom strumpstolsarbeten tullbehandlas, innefattar förslaget ingen
ändring i sak.
För färdigsydda kläder hafva Stockholms och Uppsala skrädderiid-
kareföreningar i till kommittén ingifna framställningar begärt 25 procents
Kläder af
strumpstol»'
arbeten.
N:r 542.
Öfverrockar
etc.
N:r543—545.
550
värdetull under framhållande af, att med nuvarande tullbehandlingssätt
kläder af gröfre och tyngre material draga relativt högre tull än sådana
af finare och lättare väfnader, och att förbrukare af detta senare varu¬
slag i allmänhet tillhörde den mera köpstarka publiken. Då emellertid
införande af värdefull icke lärer böra ifrågakomma och en uppdelning
efter väfnadens art synes utesluten, har kommittén icke kunnat till¬
mötesgå dessa framställningar. Då dessutom eu förhöjning af tullen
för de vanligast förekommande slagen af mans- och gosskläder icke
visat sig behöflig, i det att importen däraf synes vara föga betydande,
och då de större inhemska tillverkarna förklarat sig nöjda med nuva¬
rande tullskydd, hafva för mans- och gosskläder af annan väfnad än
hel- eller halfsiden särskilda rubriker uppförts med fasta vikttullar,
nära anslutande sig till nu gällande tullsatser.
Då af hithörande varor sådana, som förfärdigats af ylle-, linne-
eller hampväfnader, i regel ställa sig högre i pris än öfriga slag,
hafva de sammanförts i en grupp, hvilken i sin ordning uppdelats i
två rubriker.
N:r 543. Den första af dessa omfattar kläder, försedda med foder, uppslag,
krage eller annan besättning af varor, i Indika silke ingår, samt af
yllekostymväfnader, innehållande silke (rubr. n:r 383), och har för dessa
upptagits en tullsats af 4 kronor per kilogram. Då för yllekostym¬
väfnader af nyssberörda beskaffenhet tullsatsen nu är 2 kronor 50 öre,
xippgår för närvarande tullen för kläder däraf, som äro försedda med
foder, dragande högre tull än öfvertyget, eller med snören, till 5 kronor
samt för andra slag till 4 kronor 37.5 öre per kilogram, hvilken senare
tullsats torde vara den vanligen ifrågakommande. För öfriga hit hän¬
förliga kläder af ylleväfnad äro motsvarande tullsatser 3 kronor 50 öre
och 3 kronor G öre per kilogram. Den föreslagna tullsatsen skulle så¬
lunda i en del fall understiga, i andra fall däremot öfverstiga den nu
gällande. Som emellertid de varor, för hvilka förslaget innebär en
tullnedsättning, icke äro och ej heller torde blifva föremål för nämn¬
värd import och de öfriga utgöras af just sådana, för den mera köp¬
starka publiken afsedda, hvilka åsyftas i skrädderiidkarnas framställ¬
ningar, torde förslaget i denna del icke gifva anledning till erinran.
Den föreslagna tullsatsen skulle för öfrig! i allmänhet komma att stå
i bättre öfverensstämmelse med varuvärdet än nu gällande. Kläder
af linne- och hampväfnader, som skulle komma att blifva till denna
rubrik hänförliga, torde knappast förekomma.
N:r 544. För de under denna rubrik hufvudsakligen fallande slag af kläder,
nämligen sådana af ylleväfnad, är den vanligen ifrågakommande tull-
551
satsen nu 3 kronor 6 öre per kilogram, och kar samma tullsats,
afrundad till 3 kronor också här upptagits. För kläder af linneväfnad
innebär detta visserligen någon tullförhöjning, hvilken dock med hänsyn
till de föreslagna höjningarna af motsvarande väfnadstullar synes be¬
fogad. Sådana kläder af linneväfnad torde för öfrigt icke vara föremål
för någon mera betydande import.
Till denna rubrik komma hufvudsakligen att hänföras kläder af N;r 545-
bomullsväfnad, hvilka nu i allmänhet draga en tull af 1 krona 57.5
öre för obroderad och 1 krona 80 öre per kilogram för broderad vara.
Med hänsyn till den för vissa bomullsväfnader föreslagna tullförhöj¬
ning har en tullsats af 2 kronor per kilogram ansetts lämplig.
De föreslagna tullsatserna utgöra i rubriken n:r 543 19.2, i rubriken
n:r 544 20.s samt i rubriken n:r 545 19.8 procent af medelvärdet för
undersökta prof.
Importen af mans- och gosskläder af ylle-, linne- eller bomulls¬
väfnad utgjorde år 1907:
Kilogram. Kronor.
kläder af ylleväfnad 32,542 520,672
. ,, ,, linneväfnad 2,082 16,656
,, ,, bomullsväfnad 23,772 237,720
Tullsatsen för kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskildt Kläder af
nämnda, andra slag, af spetsar, spetsväfnader och tyll, helt eller ^^546—^48
delvis af silke, har upptagits till 20 kronor. Denna tullsats utgör i
afrundadt tal den för materialet föreslagna med tillägg af 75 procent
eller samma tullsats, som i de flesta fall nu torde ifrågakomma för
dessa varor.
Kläder och andra sömnadsarbeten, andra slag, af spetsar, spets¬
väfnader och tyll af annat spånadsämne än silke hafva uppdelats i så¬
dana, som äro försedda med foder af hel- eller halfsiden samt andra;
och har för de förstnämnda föreslagits en tullsats al 9 kronor, för
öfriga åter 7 kronor per kilogram. Bestämmande för det förra beloppet
har varit hänsyn därtill, att kläderna i fråga kunna betraktas såsom
kläder af siden med besättning af spetsar, spetsväfnader eller tyll, och
att fodret ofta torde utgöras af halfsiden. Det senare beloppet mot¬
svarar tullen för spetsar, spetsväfnader och tyll af här i fråga varande
slag med tillägg af 75 procent och öfverensstämmer sålunda med nu
utgående tull utom i afseende å med broderier försedda kläder, för hvilka
tillägget nu utgör 100 procent.
552
Kläder af
helsiden.
N:r 549 och
550.
Kläder af
halfsiden.
N:r 551 och
552.
Kläder af
stampad filt.
N:r 553.
Kläder af
annan
spånadsvara.
N:r 554 och
555.
Med hänsyn till de i förslaget upptagna förhöjda tullsatser för
sidenväfnader hafva för här ifrågavarande sömnadsarbeten väsentligen
höjda tullsatser måst upptagas, eller 20 kronor och 16 kronor i stället
för nu utgående 12 kronor och 10 kronor 50 öre. De föreslagna tull¬
satserna utgöra för undersökta varor 12.6 och 18.6 procent af medelvärdet.
Tullsatserna för varor, hänförliga till dessa rubriker, hafva upp¬
tagits till hälften af motsvarande tullsatser för varor af helsiden.
För rosetter, kravatter och slips af hel- eller halfsiden väfnad,
hvilka utgöra en afsevärd del af den nuvarande importen af varor, till¬
hörande rubrikerna n:r 550 och 552, motsvara de föreslagna tullsatserna
omkring 20 procent af medelvärdet.
Tullsatsen för dessa varor, hvilken nu utgör 1 krona 5 öre eller 1 krona
20 öre per kilogram, har upptagits till närmast afrundade tal, som mot¬
svarar den föreslagna tullen för stampad yllefilt med tillägg af 75 procent.
Bland varor, enligt förslaget hänförliga till kläder och andra
sömnadsarbeten, tilldraga sig de i dessa rubriker upptagna artiklarna
särskild uppmärksamhet såväl med hänsyn till sin allmänna användning
som till den stora import, för hvilken de äro föremål. I fråga om dem
har det hittillsvarande tullskjMdet varit synnerligen ojämnt. Procentuellt
tillägg till väfnadstullen verkar nämligen här ganska olika för klädes¬
plagg, som dock äro alldeles likställda, såsom lärer framgå af efter¬
följande sammanställning, där de väfnadsslag, som i sömnadsindustrien
oftast användas, medtagits och tullskyddet beräknats efter 75 procent
af väfnadstullen:
för plagg
11
|
ii
|
11
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii
|
ii
|
af ylleväfnad, andra slag ...................
„ linneväfnad, 35-trådig .......................
,, „ 50-trådig .......................
,, „ mer än 50-trådig ........
,, bomullsväfnad, gles och 80-trådig..
„ bomullsväfnad, andra slag:
oblekt och ofärgad ....................
färgad eller blekt ......................
tryckt eller pressad .....................
Tullskydd för
sömnadsarbetet.
Per kg.
Kr. öre.
1: 31
—: 34
-: 75
1: 31
1: 31
—: 37.5
—: 67.5
—: 82.5
553
Härvid är att märka, att sömnadsarbetet oftast betingar lika stor
kostnad för de varor, som hafva det lägsta skyddet, som för de högst
fullbelagda.
Till belysande af, huru ojämnt gällande bestämmelser drabba, kan
vidare framhållas, hurusom, under det att exempelvis tullskyddet för
sömnadsarbetet å ett bluslif af ylleväfnad med utstyrsel af fransar,
spetsar eller snörmakerier utgör 100 procent af tullen för väfnaden,
är skyddet för enahanda arbete och utstyrsel på ett bluslif af linne-
eller bomullsväfnad endast 75 procent af väfnadstullen. Närmare ut-
fördt innebär detta, att skyddet för sömnadsarbetet på yllelifvet utgör
per kilogram 1 krona 75 öre, medan motsvarande arbete på ett bluslif
af linne eller bomull skyddas med resp. 34, 37.5, 67.5, 75 och 82.5
öre samt 1 krona 31 öre per kilogram. Och ändock väger icke alltid
ett sådant plagg af ylleväfnad mindre än ett likadant af linne eller
bomull, utan oftast vida mer, i det att till persedlar af linne eller
bomull med nu nämnd utstyrsel i regel användas fina och lätta tyger.
Under utredningen har äfven det missförhållandet påvisats, att, hvad be¬
träffar en del inom landet tillverkade klädespersedlar, summan af tull¬
satserna för till dem använda materialier och sybehör betydligt öfver-
stiger tullen för den färdiga varan.
Eu öfvergång till fixa tullsatser, beräknade efter persedlarnas vikt,
synes erbjuda den enda lämpliga utvägen att ernå ett tillfredsställande
resultat. Mot bibehållande af förtullning efter väfnadens tullsats med
visst procentuellt tillägg talar för öfrigt den omständigheten, att en sådan
anordning skulle visa sig så godt som praktiskt omöjlig vid bifall till
kommitténs förslag om ett flertal väfnaders uppdelning i afseende å
tullsats efter vikt per kvadratmeter. Hvad tullsatserna angår, synas de
böra bestämmas så, att de tillgodose den på flera områden uppblom¬
strande inhemska sömnadsindustriens intresse, och samtidigt, så vidt
möjligt är, blifva afvägda med hänsyn till varornas olika värde och till
den mer eller mindre dyrbara utstyrsel, som vanligen förekommer.
För persedlar med sådan utstyrsel, som här sägs, har, i öfverens- M:r 554
stämmelse med hvad sakkunniga tillstyrkt, tullsatsen ansetts böra be¬
stämmas 50 procent högre än för persedlar utan dylik utstyrsel.
På grund af verkställd utredning rörande beskaffenheten af och N:r 555
prisförhållandena i fråga om hit hänförliga artiklar och sedan i särskilda
rubriker upptagits sådana eljest hithörande kläder och andra sömnads¬
arbeten, som på grund af lägre värde borde draga lägre tull, har tull¬
satsen upptagits till 3 kronor 50 öre per kilogram.
70
554
De i rubrikerna n:r 554 och 555 föreslagna tullsatser utgöra för samt¬
liga undersökta varor, hörande till den förra rubriken, 17.2 och för dem,
som falla under den senare, 19.3 procent af medelvärdet. Till jämförelse
må anföras, att för motsvarande varor den nya tyska tulltariffen upp¬
tager samma tullsatser i mark, som här äro föreslagna i kronor.
A"m- *!“ 1. Motsvarande bestämmelse i fråga om gångkläder återfinnes i
n:r 5il—555. o o o
gällande taxa.
2. Till vinnande af likformig tullbehandling hafva bestämmelser
ansetts erforderliga angående hvad som skall med broderi förstås. Af
de olika slag sömnadsarbete, hvilka, såsom tjänande samma ändamål
som broderiet, funnits böra därmed likställas, hafva s. k. kråkspark och
kedjesöm hittills vanligen betraktats såsom broderi. I slutet af anmärkningen
har emellertid undantagits sådan kedjesöm, som endast afser att fästa
delar af en sydd persedel vid hvarandra, och hvilken i de flesta fall
hvarken kan anses såsom ett för prydnadsändamål åstadkommet arbete
eller torde fördyra varan. Hvad åter beträffar hålsöm, annan än
enkel, hvilken senare omnämnts i anmärkning till rubriken n:r 512, är
dylikt sömnadsarbete ett typiskt broderiarbete och bör därför behandlas
såsom sådant. Att arbeten af spånadsvaror, som medelst metalltråd
eller klistring försetts med prydnader, böra hänföras till broderier, be¬
tingas däraf, att sådant arbete höjer varans värde och i de flesta fall
tillkommit i prydnadssyfte.
3. I särskilda, till kommittén inkomna framställningar och där¬
ibland i sådana från Göteborgs handels- och sjöfartsnämnd, Göteborgs
handelskammare samt en af landets största tillverkare af damkappor,
har uttalats den mening, att applikationer böra betraktas såsom ett söm¬
nadsarbete, jämställdt med broderi och annan prydnadssöm. Detta slag
af arbete utföres antingen genom att i figurer utstansa eller bortklippa
delar af bottenväfnaden, hvarefter i deras ställe på undersidan fastsys
väfnad af samma eller annan beskaffenhet, eller ock genom att i form af
remmar (band) eller figurer fastsy spånadsvaror på bottenväfnaden. Då
sådant arbete är tidsödande och kräfver stor arbetsskicklighet, betingar
det ett betydligt högre pris än vanligt sömnadsarbete, och har därför
äfven kommittén ansett, att applikationer böra i tullbehandlingshänseende
jämställas med broderier. Anbringande i prydnadsändamål å väfnad
eller klädesplagg af band, snören, fransar eller gulddragararbeten är
strängt taget icke annat än applikation.
555
De flesta hithörande artiklar falla under rubriken n:r 198 i gällande ^eteifetc
taxa och draga enligt denna en tull af 9 kronor per kilogram, vare sig N:r 556-558.
de äro »äkta eller oäkta» och utan afseende å beskaffenheten i öfrigt.
Tullsatsen nedsattes enligt traktaten med Tyskland till detta belopp
från förutvarande 12 kronor, hvarvid jämväl tillkom det i en rubriken
tillhörande anmärkning inrymda stadgande, att varor af i rubriken af-
sedt slag, hvilka innehålla guldtrådar eller gulddrageri till en kvantitet
af högst 15 procent af varans hela vikt, icke skola tullbehandlas såsom
gulddragararbeten utan efter varans beskaffenhet i öfrigt. Af guld¬
dragararbeten märkes först och främst gulddragartråden, som intager
en särskild ställning, så till vida som den utgör materialet eller half-
fabrikatet för öfriga hithörande varor. Den består antingen af silke
eller, såsom vanligen är fallet, af bomullsgarn, som på maskin öfver-
spunnits med en tunn, platt metalltråd, hvarigenom varan förlänas ett
guld-, silfver- eller bronsliknande utseende. Af tråden förekomma två
slag, äkta och oäkta, båda i en mängd olika kvaliteter med betydligt
växlande värde. Sålunda lärer den s. k. äkta gulddragartråden betinga
ett pris af ända upp till 400 kronor, under det priset på den oäkta
kan variera från 10 till 50 kronor, allt per kilogram.
I framställningar från gulddragare inom landet har framhållits
det oegentliga däri, att halffabrikatet drager samma tull som däraf fram¬
ställd Vara. Äfven från band- och snörtillverkare har klagats öfver
den enligt deras åsikt dryga tullsatsen. För deras fabrikat får tråden
nämligen allt större betydelse, och är det härvid företrädesvis de
billigare kvaliteterna, som finna användning. För att tillmötesgå dessa
tydligen befogade erinringar har kommittén för gulddragartråd före¬
slagit en särskild, lägre tullsats eller hälften af den för gulddragar¬
arbeten i förslaget upptagna. Från sakkunnigt håll har vitsordats, att det
äfven för fackmannen är svårt att skilja på äkta och oäkta gulddragartråd.
Frånsedt gulddragartråden har gällande taxa till gulddragararbeten N:r 557.
fört, förutom en del rena metallarbeten, snörmakararbeten, innehållande
gulddragartråd. Dessutom har dit hänförts band med gulddragartråd,
emedan beteckningen »galoner», som i rubriken förekommer, ansetts
syfta på så beskaffade band. Däremot hafva icke spetsar, spetsväfnader,
tyll och strumpstolsaxheten, innehållande metalltråd eller med metalltråd
öfverspunnet garn, inbegripits under gulddragararbeten, och detta därför,
att dessa artiklar äro i taxan specificerade. Såväl språkbruket som
värdeförhållandet har emellertid synts påkalla ändring häri och dessa
senare artiklars likställande med öfriga gulddragararbeten. Då äfven
556
N:r 558.
Konstgjorda
blommor etc.
N:r 559.
Delar till
konstgjorda
blommor etc.
!M:r 560.
paljetter och kantilj er ansetts böra bär upptagas, hafva de måst sär¬
skild! nämnas, enär paljetter veterligen aldrig bestå af spånadsvara
utan uteslutande af metall, ebonit, gelatin och dylika ämnen samt kan¬
tiljer oftast förfärdigas enbart af metall.
Hvad tullsatsen för de i rubriken n:r 557 upptagna varor be¬
träffar, har den med hänsyn till varornas relativt höga värde och deras
egenskap af att uteslutande tjäna lyxändamål, upptagits till samma be¬
lopp som före den tyska traktaten; utgörande detta för samtliga under¬
sökta prof 11.3 procent af medelvärdet.
Varor af spånadsämnen i förening med metalltråd eller därmed
öfverspunnet garn till högst 15 procent af varans hela vikt hafva ansetts
fortfarande böra förtullas utan hänsyn till denna beståndsdel och så¬
lunda efter sin beskaffenhet i öfrig!.
Af dessa varor återfinnas konstgjorda blommor af tyg, halm,
papper, fjädrar eller andra dylika ämnen i gällande tulltaxa under
rubriken »Blommor» (n:r 46). Dit hänföras äfven konstgjorda växter.
Däremot hafva konstgjorda frukter tullbehandlats såsom varor, som
icke kunna hänföras under någon af de i taxan upptagna bestämmelser,
arbetade, och sålunda dragit en tull af 15 procent af värdet. Som icke
blott dylika växter och frukter utan äfven efter bildningar af fjärilar,
skalbaggar, prydnadsfjädrar m. m. — hvilka artiklar vanligen plägat
förtullas som bijouterivaror — i afseende å såväl pris som använd¬
nings- och tillverkningssätt i de flesta fall kunna likställas med konst¬
gjorda blommor, hafva de i förslaget sammanförts med sistnämnda
artikel. Tullsatsen har upptagits till samma belopp, som nu utgår för
konstgjorda blommor, eller 15 kronor per kilogram.
Några skriftliga framställningar om ändringar i gällande tull¬
taxa i fråga om konstgjorda blommor eller delar till sådana hafva icke
till kommittén inkommit. Däremot hafva under utredningen såväl till¬
verkare som importörer framhållit önskvärdheten af, att efterbildningar
af i botanisk mening sammansatta blad blefve hänförliga till denna
rubrik och ej som nu till färdiga blommor eller växter. Sådana blad
äro exempelvis törnrosblad, klöfverblad m. fl. Med hänsyn till denna
begäran, som synts befogad, har kommittén i anmärkning, motsvarande
den under rubriken n:r 47 nu befintliga, upptagit en bestämmelse i
detta syfte. I öfrig! har i anmärkningen icke gjorts annan väsentlig
ändring, än att bestämmelsen om, att blad skola importeras i buntar
557
för att hänföras under denna rubrik, uteslutits, då det synts egen¬
domligt, att lösa blad skulle behandlas på annat sätt än sådana, som
importeras hopbuntade. I tullsatsen har ingen ändring vidtagits.
För paraplyer och parasoller af siden har nuvarande tullsats an¬
setts tillfredsställande. Hvad åter angår paraplyer och parasoller, andra
slag, hvilka nu äro åsätta en tull af 50 öre per stycke, har i flera fram¬
ställningar begärts, att tullsatsen måtte höjas till 75 öre. Denna an¬
hållan har motiverats med hänvisning till det förhållandet, att för en
del hithörande varor den sammanlagda tullen för delarna, importerade
hvar för sig, är högre än för den färdiga paraplyen eller parasollen,
något som äfven med siffror påvisats i motiveringen för rubrikerna n:r
531 och 532. Då dessutom tullsatsen för sådana väfnader, hvaraf para¬
plyer och parasoller, andra slag, förfärdigas, i förslaget höjts med be¬
lopp, som för undersökt paraplyöfvertyg af bomullsväfnad i det närmaste
motsvarar 9 öre per stycke, och för plaraplyöfvertyg af ylleväfnad
öfverstiger denna siffra, har kommittén för hithörande varor upptagit eu
tullsats af 65 öre per stycke.
Nuvarande tulltaxa upptager i motsvarande rubrik endast en obetydlig
del af de hattflätor, som förekomma, nämligen sådana af bast, halm
eller träspån. Utom dessa finnes dock en mängd andra, af olika material.
Nuvarande praxis i afseende å tullbehandling af oftast förekommande
hithörande varor utvisas af följande sammanställning:
Tullsats per
kilogram.
Kronor.
Hattflätor:
af bast, halm eller träspån.................................................................... fria
af samma ämnen:
med materialet sammanhållet af garn eller tråd...................... 1: —
med inflätade band:
af helsiden ...................................... 6: —
af halfsiden......................................................................................... 2: 50
af annan väfnad ............................................................................ 1: 75
med inflätade:
silkessnören .................................................................................. 9: —
snören, andra slag ......................................................................... 3: —
med omvirad eller omklistrad väfnad............... för 100 kronor 15: —
med inflätade s. k. konstgjorda band.............. » » » 15: —
Paraplyer
otc
N:r 561 och
562.
Hattflätor.
N:r 563-566.
558
Tullsats per
kilogram.
flätade af konstgjorda band eller af garn eller tråd resp..........
flätade af konstgjorda band eller af spånadsvaror, i förening
med snören resp...............................................................................
flätade af klippta remsor:
af stampad yllefilt eller af väfnad:
enbart, förtullas lika med väfnaden
i förening med snören, lika med snören eller resp............
i förening med konstgjorda band ............... för 100 kronor
Till pärlbroderi eller annat sömnadsarbete på hattflätor
tullbehandlingen icke tagits hänsyn.
För främjande af stråhattstillverkningen inom landet beslöts af
1906 års riksdag tullfrihet för halm- och bastflätor, hvilka dittills varit
underkastade en tull af 1 krona per kilogram, hvarefter år 1907 på
grund af kungl. proposition denna tullfrihet utsträcktes att gälla äfven
hattflätor af träspån. Samtidigt infördes en särskild rubrik för hatt¬
flätor uteslutande af halm, bast eller träspån, hvarvid de under rubri¬
kerna n:r 26 och 201 sedan föregående år med tullfrihet upptagna ar¬
tiklarna halmflätor och bastflätor ur nämnda rubriker uteslötos. Flätor
af gräs torde nu tullbehandlas såsom hattflätor af halm, hvaremot
flätor af rot eller säf tullbehandlas såsom arbeten af vegetabiliska rör
med tullsats af 1 krona per kilogram.
I syfte att åvägabringa reda och likformighet i tullbehandlingen
hafva här sammanförts alla i handeln under benämningen hattflätor
gående varor, äfven om de till följd af materialets beskaffenhet strängt
taget icke skulle kunna anses höra under denna afdelning.
För hattflätor af halm, bast eller träspån har, i likhet med hvad
nu är fallet, tullfrihet ansetts böra äga rum; och med dem hafva jämställts
flätor af gräs, säf, rot och andra vegetabiliska ämnen, ej till spånadsvaror
hänförliga. Hvad beträffar flätor af gräs, kunna de i en del fall ej sär¬
skiljas från flätor af halm. Flätor af säf och flätor af rot torde både
till utseende, värde och tillverkningssätt stå de nu tullfria hattflätorna
så nära, att äfven de böra vara tullfria. 1 rubriken hafva äfven upptagits
Kronor.
f 6
2
1
50
75
I 9:
\ 3:
f 9
! 3
15
har vid
559
flätor af andra vegetabiliska ämnen med undantag af spånadsämnen,
därest sådana skulle kunna tänkas förekomma. Härigenom har den
tankegång, som legat till grund för ofvan omnämnda riksdagsbeslut
fullföljts. livad särskild! beträffar flätor af saf, har inhämtats, att de
utgöra föremål för husslöjd i sådana trakter, hufvudsakligen i Tyskland,
där råmaterialet växer. Försök hafva gjorts att importera detta och
här fläta varan, men försöken hafva misslyckats. Blandningar af de
olika ämnena lära förekomma.
Jämte de af ofvan nämnda ämnen allena fabricerade hattflätor
förekomma sådana i förening med spånadsvaror. För flätor af berörda
ämnen i förening med silke har den tullsats af 2 kronor 50 öre per
kilogram, som redan nu gäller för många af dem, synts lämplig.
Hattflätor af i öfverrubriken nämnda material i förening med
andra ämnen än silke hafva upptagits med en tullsats af 1 krona
per kilogram. Denna, som redan nu tillämpas för en del hithörande
varor och öfverensstämmer med tullsatserna för halmarbeten och korg-
makararbeten, andra slag, utgör, beräknadt efter en del undersökta
prof, endast några få procent af varuvärdet. Då emellertid för flätor
af den hufvudsakliga beståndsdelen föreslagits tullfrihet och varan utgör
ett halffabrikat för en betydande industri inom landet, har tullsatsen icke
ansetts böra sättas högre.
Hattflätor af spånadsvaror eller tagel utgöra antingen band eller
snören eller ock äro de likartade med af sådana tillverkade besättnings-
artiklar fastän oftast försedda med starkare appretur. Som de i regel
icke kunna från sagda varor särskiljas och dessutom, hvad värdet be¬
träffar, äro med dem jämställda, hafva de hänvisats att efter sin be¬
skaffenhet tullbehandlas såsom band eller snören. Den föreslagna tull¬
satsens förhållande till varuvärdet framgår af nedanstående sammanställ¬
ning, därvid materialets beskaffenhet angifves genom hänvisning inom
parentes till den rubrik i förslaget, dit detta i och för sig vore hänförligt.
De föreslagna tullsatserna för varor, fallande under rubriken n:r
566, utgöra i procent af medelvärdet:
Procent.
Vara, hänvisad till n:r 349 ......... 18.8
■» » » » 351 25.4
» » » » 494 26.4
5> » » j> 495 28.9
)> » j> » 496 18.9
N:r 564.
för 565.
N:r 566.
560
Hattar. Tillägget »färdiga eller halffärdiga» har återuppflyttats till öfver-
N.r567—577. där det förefanns, innan med blommor, plymer och spetsar
monterade fruntimmershattar erhöllo egen rubrik. Det har emellertid
visat sig, att dessa senare kunna förekomma till import i halffärdigt skick.
Fruntimmers- Nu gällande tullsats af 4 kronor per stycke har i förslaget
hattar, mon- bibehållits, men rubriken har ansetts böra undergå den föränd-
terade etc. 7 o
Nr 567. ring, att fruntimmershattar, monterade med spetsar, uteslutits. Af
importörer har nämligen framhållits, att med värdefullare spetsar
monterade fruntimmershattar ytterst sällan förekomma till import, utan
att de äfven äro monterade med blommor eller plymer. Däremot före¬
komma flickhattar, vanligen af blekt bomullsväfnad, med en enkel spets
i brättets kant, för Indika en tullsats af 4 kronor per stycke i de flesta
fall öfverstiger varuvärdet. Såväl dessa flickhattar som ock, i den mån
de förekomma, med spetsar monterade fruntimmershattar blifva enligt
förslaget efter sin beskaffenhet hänförliga till någon af rubrikerna n:r
570, 574 eller 577 med tullsatser, bättre afpassade efter varornas värde.
I gällande tulltaxa indelas hattar, andra slag, allt efter det material,
hvaraf de äro förfärdigade, i tre grupper, nämligen 1) af hel- eller
halfsiden, med tullsats af 2 kronor per stycke, 2) af vaxduk, äfvensom
hattar af vaxad väfnad, s. k. sydvästar, med tull af 40 öre per stycke,
samt 3) af annat ämne, med resp. 75 öre och 50 öre per stycke, allt
efter som de är försedda med foder, svettrem, band eller dylikt tillbehör,
eller sakna sådant tillbehör. Mot denna indelning likaväl som mot tull¬
satserna har såväl i skriftliga framställningar som muntligen af till¬
kallade sakkunniga erinran gjorts, hvarvid framhållits, dels att tullsatserna
äro för låga för att skydda den inhemska hattindustrien, dels att indel¬
ningen är alltför summarisk med hänsyn till varornas olika värde.
Hattar med Ofverrubriken har fått ändrad lydelse, emedan det synts riktigt
N:r568—570. att med hattar af hel- eller halfsidenväfnad likställa andra hattar
af vara, innehållande silke. Hittills hafva t. ex. hattar, sydda af
silkessnören (schniljer), och hattar, sydda af flätor, i Indika silke ingått,
måst till följd af rubrikens affattning hänföras till hattar af annat ämne.
Till följd af den sålunda ändrade lydelsen har tillägget »fälbhattar här¬
under inbegripna», såsom onödigt, uteslutits.
Hvad garnering eller utsmyckning af hattar beträffar, har af
hattfabrikanter inom landet klagats däröfver, att i nu gällande taxa för
hattar af hel- eller halfsiden samt för hattar af vaxduk icke alls tages
hänsyn till, huruvida de äro garnerade eller ogarnerade, samt att, då i
561
fråga om hattar af annat ämne eu sådan åtskillnad gjorts, man därvid
inskränkt sig till uppdelning i två slag, nämligen med eller utan i rubriken
nämndt tillbehör. De hattar, som komme att höra till först berörda grupp,
d. v. s. de garnerade, vore dock sinsemellan så olika i värde, att de icke
borde likställas. En del fruntimmershattar — andra än de med blommor
eller plymer försedda — försåges dessutom ofta med så rik utsmyckning,
s. k. montering, att det till desamma använda garneringsmaterialet enligt
uppgift ofta droge högre tull än den färdiga hatten och borde därför
upptagas särskild! för sig med högre tull än de med vanlig enkel
garnering försedda. I anledning häraf hafva i förslaget hattar, andra
slag, med undantag dock för sydvästar, uppdelats i monterade, garnerade
och ogarnerade med den åtskillnad mellan de två senare slagen, som i
anmärkningen under rubriken n:r 577 närmare angifves. Med monterade
afses naturligtvis de, som hafva rikare utsmyckning än de blott garnerade.
Ett slag af sådan rikare utsmyckning, nämligen med spetsar, har ofvan be¬
rörts. För öfrigt användas för ändamålet band, snörmakerier, spännen, in. m.
För ogarnerade sidenhattar har föreslagits en nedsättning af den
nuvarande tullsatsen med 50 Öre eller, till 1 krona 50 öre per stycke,
mot hvilken förändring hörda fabrikanter och importörer icke haft något
att invända.
För de till denna rubrik hänförliga, garnerade sidenhattarna bär
ingen förändring i gällande tullsats föreslagits.
För monterade sidenhattar har däremot föreslagits en med 50 öre
per stycke höjd tull eller 2 kronor 50 öre, en förhöjning, som ansetts
lämplig icke minst med hänsyn till ifrågavarande hattars på grund af
utstyrseln jämförelsevis höga värde.
I motsvarande rubrik af nu gällande taxa upptagas äfven hattar,
sydda af vaxduk, såsom t. ex. matroshattar, en modevara med ofta högre
värde än hattar af flätor, samt kuskhattar, livilkas värde kan uppgå till
14 kronor per stycke. I förslaget hafva emellertid dylika vaxdukshattar
ansetts böra få ingå under hattar af annat ämne. För sydvästar, hvilka
användas af lotsar, sjömän och fiskare, liar den nuvarande tullsatsen
bibehållits.
Af filthattar finnas två i värde vidt skilda slag, nämligen hår¬
filthattar och ull filthattar. Af dessa äro endast de senare föremål för
afsevärd tillverkning inom landet. Hårfilthattfabrikationen lärer visser¬
ligen i mindre omfattning hafva upptagits af åtminstone en fabrik inom
landet; men enligt uppgift har det nuvarande tullskyddet visat sig otill-
71
N:r 568.
N:r 569.
N:r 570.
S. k. syd¬
västar.
N:r 571.
Hattar af
hårfilt eller
annat ämne
etc.
N:r572—577.
562
fredsställande för denna jämförelsevis dyra vara, och har tillverkningen
därför icke kunnat utveckla sig. A andra sidan har uppgifvits, att de
svenska hattfabrikerna icke skulle kunna upptaga denna fabrikation samt
i alla händelser icke kunna, vare sig hvad pris eller kvalitet beträffar,
täfla med de stora utländska fabrikerna. Då emellertid, såsom ofvan anförts,
tillverkning af hårfilthattar om ock i ringa omfattning inom landet
upptagits, då vidare afsättningen af dylika hattar enligt uppgift är stadd
i tillväxt, och då varan i främsta rummet torde användas af den mera
köpstarka publiken, har kommittén ansett sig böra tillmötesgå framställ¬
ningarna om högre skydd för hårfilthattar än för ullfilthattar och i
sådant afseende för ogarnerade hårfilthattar upptagit eu tullsats af 75
öre per stycke.
Emot en uppdelning af filthattar i sådana af hårfilt och sådana
af ullfilt har anmärkts, att det skulle medföra tulltekniska svårigheter
att skilja dem åt. Fabrikanter af de olika varuslagen anse emellertid,
att eu sådan åtskillnad icke bör vara förenad med någon större svårighet.
Hårfilten kännes vid strykning med handens insida len och silkesartad,
ullfilten däremot sträfvare. Också skiljes i flera utländska tariffer mellan
hattar af hårfilt och hattar af ullfilt. Så är förhållandet exempelvis i
tyska, österrikiska och franska tarifferna.
I sammanhang därmed, att tullsatsen för ogarnerade hårfilthattar i för¬
slaget upptagits med höjdt belopp, har gifvetvis tullsatsen för garnerade
sådana hattar ansetts böra undergå motsvarande höjning. För monte¬
rade hattar af hårfilt eller »af annat ämne» har af' samma anledning,
som här ofvan anförts i fråga om hattar af vara, i hvilken silke ingår,
förhöjning af tullsatsen föreslagits, nämligen till 1 krona 50 öre per
stycke. Värdet af så utstyrda hattar är nämligen mera beroende på
utstyrseln än på hattens beskaffenhet i öfrigt, hvartill kommer, att
tullen för de till monteringen använda materialier kan uppgå till samma
belopp som tullen för den färdiga hatten eller mera.
N:r 575. Till denna rubrik, som motsvarar n:r 211 i gällande taxa, hafva
hänförts äfven mössor, sydda af såsom tullfria specificerade hattflätor,
samt hattstumpar. Mössor af berörda slag, hvilka nu tullbehandlas
som korgmakararbete eller halmarbete med en tullsats af 1 krona per
kilogram, äro nämligen i fråga om tillverkning och värde närmast jäm¬
förliga med hattar, sydda af liknande flätor.
Hvad hattstumpar eller filtstumpar beträffar, voro de före år 1886
icke i tulltaxan omnämnda. Enligt beslut vid det årets riksdag infördes
emellertid i taxan uttryckligt stadgande, hvarigenom de hänfördes till
568
halffardiga hattar. I framställningar från firmor, som för sin tillverk¬
ning använda filtstumpar, har nu anhållits, att artikeln i fråga skulle
uppdelas efter olika^ bearbetning med lägre tullsatser för den mindre
bearbetade varan. Å andra sidan har från inhemska hattfabrikanter,
som tillverka filtstumpar, framhållits, att framställandet af stumpar vore
det dyrbaraste, svåraste och sålunda viktigaste arbetet i hattillverknin¬
gen; att konkurrensen med utlandet vore så svår, att högre tullskydd
väl erfordrades; men att i hvarje fall en tullnedsättning skulle göra
tillverkningen inom landet omöjlig.
Då en uppdelning af hattstumpar, sådan som den ofvan före¬
slagna, af tulltekniska skäl synts mindre lämplig, och då af enahanda skäl
jämväl ansetts ensidigt, att nuvarande likställighet mellan hattstumpar och
ogarnerade hattar bibehölles, där ej tungt vägande skäl talade för ett sär¬
skiljande, har för de varor, som skulle blifva hänförliga till förevarande
rubrik, föreslagits en gemensam tullsats af 60 öre per stycke. För en
sådan förhöjning talar ej blott hvad redan anförts utan äfven den höj¬
ning af produktionskostnaderna, som ägt rum, sedan nu gällande tull¬
sats fastställdes. Af inhämtade uppgifter framgår nämligen, att hattar,
som inom landet vid nämnda tidpunkt kunde framställas för en kostnad
af 18 kronor per dussin, nu icke kunna åstadkommas under 29 å 30 kronor.
För hithörande garnerade hattar har upptagits samma tullsats, N:r 576 och
som nu gäller. Beträffande tullsatsen för de monterade hänvisas till 577-
hvad som anförts i sammanhang med frågan om monterade hårfilthattar.
Gällande taxas bestämmelser om hattar, sammansatta af flera
materialier, samt om hattstommar hafva, såsom öfverflödiga, icke i för¬
slaget upptagits.
I gällande tulltaxa upptagas, under rubrikerna n:r 531 och 532, Prydnads-
plymer, oarbetade och arbetade, med tullsatser af resp. 15 och 30 kronor
per kilogram. Benämningen plymer bär här utbytts mot prydnads-
fjädrar såsom mera omfattande och bättre anslutande sig till den tolk¬
ning, som i praxis gifvits åt ifrågavarande rubriker. Af prydnadsfjädrar
förekommer till import en mångfald olika slag, vidt skilda till utseende
och värde. Fn uppdelning af dessa varor har synts lämplig, och de
dyrbara strutsfjädrarna hafva erhållit egen rubrik. En ytterligare upp¬
delning i oarbetad och arbetad vara liar dessutom skett i öfverensstäm¬
melse med nu gällande taxa.
För de oarbetade strutsfjädrarna har föreslagits samma tullsats,
som nu gäller, eller 15 kronor per kilogram.
SÖ4
Konstgjord!
fjäder-
pälsverk.
N:r 582 och
583.
Solfjädrar.
N:r 584.
Tullsatsen för de arbetade har däremot föreslagits till 40 kronor
per kilogram. Denna förhöjning har vidtagits dels på grund däraf, att
varan under bearbetningen förlorar mer än hälften af sin vikt, dels
emedan arbetade strutsfjädrar uteslutande äro att anse som lyxvara.
Tullsatsen är i jämförelse med värdet visserligen låg, men en högre
tullsats torde icke vara tillrådlig, då varan lätt kan göras till föremål
för oloflig införsel.
Andra slag af prydnadsfjädrar äro betydligt billigare, och har för
en del af dem, såsom t. ex. oarbetade gås- och kalkonfjädrar, nuvarande
tullsats af 15 kronor per kilogram synts väl hög. I förslaget har också
för oarbetade prydnadsfjädrar, andra slag, upptagits eu tullsats af allenast
10 kronor per kilogram, under det att för de bearbetade föreslagits
bibehållande af nu gällande tull, SO kronor per kilogram.
I anmärkningen till prydnadsfjädrar har nuvarande, delvis på
prejudikat grundade tullbehandlingssätt fastslagits.
Denna artikel har i gällande taxa upptagits under hudar och
skinn och hänvisats till pälsverk, beredda, hopsydda, af blåräf etc., med
en tullsats af 6 kronor per kilogram. Som emellertid varan icke är
annat än bearbetade prydnadsfjädrar och i värde, efter vikt rälmadt,
öfverensstämmer med sådana, hafva tullsatserna i förslaget utförts med
samma belopp som för arbetade prydnadsfjädrar eller, om varan för¬
färdigats af strutsfjädrar, 40 kronor per kilogram samt eljest 30 kronor.
Rubriken öfverensstämmer med motsvarande i nu gällande taxa,
utom hvad angår tillägget »oafsedt materialet», som tillkommit, då äfven
solfjädrar af andra ämnen än spånadsvaror skola hit hänföras.
IX. Kautschuk och kautsehuksraror samt packningar af spånadsämnen.
Kautschuksvaruindustrien, som inom allt flera områden framträder
såsom konkurrent till läderindustrien, har i Sverige under de senaste åren
nått ett betydligt uppsving. Redan summorna för införsel af råvara tala
i detta hänseende ett tydligt språk. Från det att på 1880-talet nästan ingen
kautschuk infördes, uppskattades årsinförseln 1901—05 till i medeltal
3 miljoner kronor. Landets gummifabriker hafva också ökat sin omsätt¬
ning, synnerligast hvad angår galosch er, hvaraf utförseln numera afse-
.565
värdi öfverstiger införseln (år 1905 1.9 miljon kronor införsel mot
5.1 miljoner kronor utförsel). Äfven beträffande öfriga kautschuks-och
guttaperkaarbeten förete de svenska fabrikerna en afsevärd utveckling, om
de också icke ännu kunna helt fylla landets behof. Af importen belöper
emellertid icke mindre än omkring’ 1.5 miljon kronors värde på hittills
tullfria kautschuks artiklar; och man har, säkerligen på goda grunder, ansett,
att eu stor del af dessa artiklar skulle komma att tillverkas inom landet,
därest tillverkningen erhölle ett måttligt skydd. Motioner i sådant syfte
hafva ock väckts vid 1901 och 1903 årens riksdagar samt i bevillnings¬
utskottet rönt gynnsam behandling, ehuru de ej vunnit riksdagens bifall.
Skälen för afslag synas i hufvudsak hafva varit, att man ansåg de föreslagna
tullsatserna, som skulle drabba artiklar af nästan uteslutande teknisk an¬
vändning, betungande för landets öfriga industrier och för rederinäringen.
Härvid må dock erinras först och främst, att kautschuksindustrien icke
äger sämre naturliga förutsättningar i vårt land än i de större industri¬
länderna, hvarför tillverkningskostnaden, i den män afsättningen ökas,
bör alltmera kunna nedbringas till öfverensstämmelse med hvad utländsk
vara af motsvarande kvalitet i verkligheten kostar. En annan omstän¬
dighet, som likaledes förtjänar beaktande, är att man på marknaden
har att räkna med en mängd tekniska gummivaror af underhaltig kvalitet,
hvilkas ringa värde dock icke förr, än varan någon tid användts, kan af
köparna konstateras; och skydd mot osund utländsk konkurrens med
sådana underhaltiga kvaliteter är visserligen önskvärd! äfven från kon¬
sumenternas synpunkt sedt. Slutligen är med hänsyn till de tekniska
gummivarornas stora betydelse för kommunikationsväsendet en inhemsk
tillverkning däraf, nog stark och produktionskraftig att i händelse af
ofred göra landet oberoende af importen, ganska önskvärd.
Äfven om man ville räkna med eu sådan, ganska visst icke in¬
träffande förutsättning, som att tullsatsen drabbade konsumenterna med
hela sitt belopp, skulle häraf för närvarande icke kunna föranledas en
ansenligare totalbelastning än ungefär 300,000 kronor årligen, därest
tullen bestämmes så, att den— hvithet här torde visa sig tillfyllestgörande
— motsvarar ungefär 10 procent af varans värde. Värdet af tillverkning
och import tillhopa öfverstiger nämligen föga 3 miljoner kronor.
Den inhemska konkurrensen kan emellertid antagas förhindra ett så¬
dant utnyttjande af skyddet. Härtill kommer vidare, att förslaget inne¬
bär tullnedsättning för flera tekniska artiklar, som hittills dragit tull
med 1 krona 20 öre per kilogram. Till stor del faller för öfrigt den
möjligen ökade kostnaden på industrier, som skälfva äro tullskyddade,
såsom sockerfabriker, bryggerier, kvarnar och brännerier; och för export-
566
Kautschuk,
oarbetad, etc.
N;r 585.
Kautschuk,
upplöst, etc.
N:r 586.
Kautschuks-
tråd.
N:r 587.
industrierna, såsom pappers- och trämassefabrikerna samt sågverken, kan
merkostnaden i följd af tullsatsen ej blifva betungande. Ångbåtarna, som
ock äro afsevärda förbrukare af kautschuksvaror, kunna ju, om de
gå på utländska hamnar, där fylla sitt behof, därest den svenska varan
blefve afsevärdt dyrare, och i den mån de användas för inhemsk sjö¬
fart, lärer deras konkurrensförmåga ej beröras af tullen.
I betraktande af alla dessa omständigheter har kommittén icke kunnat
undgå att i princip ansluta sig till den ståndpunkt, som af bevillnings¬
utskottet vid 1903 års riksdag intogs, med iakttagande af de modifika¬
tioner, som ifrågavarande industris senare utveckling påkallar.
I denna rubrik har, jämte de i gällande taxa såsom tullfria upp¬
tagna artiklarna kautschuk och guttaperka, ansetts böra nämnas det när¬
stående ämnet balata, hufvudsakligen användt för remmar, samt re-
genereradt gummi, bestående af från kautschuksaffall, förbrukade gummi-
galoscher o. d. utlöst kautschuk, som pressats i plattor med skroflig yta.
Kautschuk, guttaperka och balata importeras antingen råa, i skrofliga
plattor, flaskor, block m. fl. former, eller renade, i bvilket skick de före¬
komma såsom skrofliga, med hål försedda plattor. Bägge slagen böra
naturligtvis, såsom råmaterial för kautschuksindustrien, fortfarande åt-
njuta tullfrihet.
Hit hänförliga importartiklar äro s. k. gummisolution för hop-
kittning af gummivaror samt skocement. Den förra betingar ett pris
af ungefär 4 kronor per kilogram, den senare ungefär 1 krona per
kilogram. Till rubriken hänföras vidare kautschuk i degform, äfven
med tillsats af andra ämnen, af hvilka svafvel är det vanligaste, samt
konstgjord kautschuk, s. k. faktis, ett preparat af feta oljor med svafvel
eller klorsvafvel, med eller utan inblandning af naturlig kautschuk. Värdet
å faktis är ungefär 1 krona 25 öre per kilogram. Den drager liksom
öfriga till rubriken hörande artiklar för närvarande tull med 15 procent
af värdet.
För att icke äfventyra fördyrande af ett för skofabrikerna erforder¬
ligt beredningsämne, har kommittén ansett önskligt, att tullsatsen icke
komme att öfverstiga den nu för skocement utgående, med hänsyn hvar¬
till densamma upptagits till blott 15 öre per kilogram, ehuru detta be¬
lopp, hvad gummisolution beträffar, är ganska lågt.
Kautschukstråd för elastiska spånadsvaror tillverkas ej inom landet;
och bär därför för sådan vara tullfrihet ansetts böra bibehållas. Af
567
sakkunniga har meddelats, att tjockleken af kautschnkstråd, afsedd för
ifrågavarande ändamål, ej öfverstiger 5 millimeter. Tråd af gröfre dimen¬
sioner skulle enligt förslaget rubriceras som strängar.
Packningar och packningsmaterial, däri kautschuk ingår, före¬
komma i mångahanda former, med högst växlande kautschukshalt samt
för olika användning. Af tulltekniska skäl har ansetts lämpligt, att
alla dessa slag af packningar, äfven om kautschuk ej utgör hufvud-
beståndsdelen, hänföras till kautschuksgruppen, hvarvid de dock uppdelats
på tre olika rubriker. Denna uppdelning är betingad af, å ena sidan,
kautschuksfabrikanternas intresse, att packningar uteslutande af mjuk
kautschuk eller, eventuellt, med en mindre inblandning af grafit, svafvel
eller dylikt, eller hufvudsakligen af hårdgummi, ej erhålla lägre tull¬
satser än öfriga för industriell användning afsedda artiklar af mot¬
svarande material, samt, å andra sidan, hela den öfriga industriens
intresse af, att den betydande förbrukningsartikel, som utgöres af pack¬
ningar af jämförelsevis ringa kautschukshalt och därmed också af mindre
betydelse för kautschuksindustrien, ej onödigtvis fördyras. Olikhet i
tullsatser påkallas äfven af det olika värde dessa skilda slag af pack¬
ningar äga.
Till det billigaste slaget af nu ifrågavarande packningar höra de,
som upptagits i rubriken n:r 588. Ofta förekommande artiklar af detta
slag äro t. ex. blockpackning af spånadsämne med eu liten kärna af
kautschuk äfvensom moorit, klingerit och liknande kompositioner af asbest
och kautschuk. Med hänsyn till värdet och svårigheten att vid tull¬
behandlingen skilja vissa hit hänförliga packningar från andra samman¬
satta packningar, däri kautschuk icke alls ingår, har det ansetts lämp¬
ligast, att äfven vanligen förekommande sådana af det senare slaget
här upptagas, oaktadt de ju icke äro kautschuks varor. Packningar,
bestående af enbart ett ämne, annat än kautschuk eller hårdgummi, för¬
tullas naturligtvis såsom detta ämne, arbetadt, äfven om de icke äro,
såsom förhållandet är med läderpackningar, i taxan särskildt omnämnda.
Medelvärdet å nu nämnda, till rubriken n:r 588 hänförliga pack¬
ningar har beräknats utgöra 2 kronor per kilogram. Till denna rubrik
har emellertid på grund af sin användning förts äfven gummiduk af visst
slag. Denna artikel har hittills tullbehandlats sålunda, att densamma utan
inlägg eller o inlägg af väf varit tullfri oafsedt tjockleken; att den,
försedd med sådant inlägg, åtnjutit tullfrihet vid tjocklek af 1 milli¬
meter eller däröfver och dragit tull, såsom vattentät väfnad, med 1 krona
75 öre per kilogram, om tjockleken understigit 1 millimeter; samt att
Packnings¬
material.
N:r 588.
568
den, försedd med omlägg, alltid, oafsedt tjockleken, tullbehandlats som
vattentät väfnad. Gummiduk med metallinlägg har hänförts till »maskiner,
redskap och verktyg» med 10 procents värdetull. Af sakkunniga har
nu upplysts, att gummiduk med inlägg eller omlägg af väf — dit natur¬
ligtvis väfnader, allenast impregnerade eller sammanklistrade med eu lös¬
ning af kautschuk, icke räknas — i regel har likartad industriell an¬
vändning och samma prisläge oafsedt tjockleken, och att sålunda eu gräns
af 1 millimeter såsom grund för olika tullbehandling icke är befogad. Med
hänsyn härtill har all gummiduk med inlägg eller omlägg af väf ansetts
böra hit hänföras. Med densamma har ock gummiduk med metallinlägg
likställts, ehuruväl sådan vara ställer sig något dyrare. Om den vanligast
förekommande gummiduken med inlägg eller omlägg af väf beräknas
hafva ett prisläge af 1 krona 50 öre eller något därunder, per kilogram
räknadt, torde den med metallinlägg försedda ställa sig 10 å 15 öre
per kilogram dyrare. Ehuruväl gummiduk, tjockare än ungefär 5 milli¬
meter, icke torde förekomma, har dock gränsen mot andra gummiplattor
för säkerhets skull satts så högt som vid 10 millimeter.
Hvad tullsatsen för denna rubrik beträffar, har från fabrikanternas
sida påyrkats samma belopp, som föreslogs i motion vid 1903 års riksdag,
eller 40 öre per kilogram. Kommittén har dock med hänsyn till hit¬
hörande artiklars värde och industriella användning ansett sig höra stanna
vid 30 öre.
Vid rubrikens behandling har kommittén tagit under öfvervägande
en framställning från maskinpackningsaktiebolaget i Sandbäckshult an¬
gående tullen å maskinpackningar, hvilken framställning blifvit genom
remiss den 28 januari 1908 från kungl. finansdepartementet till kom¬
mittén öfverlämnad.
Mattor etc.
N:r 589.
Mattor, hofbufifertar, proppar och de i rubriken nämnda slag af
ringar hafva hittills, såsom hänförliga till »kautschuk, arbetad, andra slag,
ej specificerade», dragit eu tull af 1 krona 20 öre per kilogram. Här
upptagna, för industriella ändamål afsedda artiklar, såsom exempelvis
trattar till radsåningsmaskiner, s. k. nutchers, hattformar, ventilkulor och
ventiler, hafva i regel, såsom hänförliga till redskap eller till formar för
industriens behof, dragit 10 procents värdetull. Buffertar, andra än hof-
buffertar och bestående endast af kautschuk, hafva, likasom strängar,
plattor och packningar, varit tullfria. De plattor, som här afses, äro sådana,
som ej äro hänförliga till nästföregående rubrik, således alla utan mlägg
eller omlägg, oafsedt tjockleken, däribland äfven så beskaffad gummiduk.
I denna rubrik har ej ansetts nödigt att jämte packningar upptaga äfven
569
termen packningsrnaterial, enär detta senare innefattas under »strängar
och plattor». Symaskinsringar äfvensom ringar för industriella behof
kunna ofta nog icke utan svårighet skiljas från packningar; men detta för¬
hållande saknar praktisk betydelse, om, såsom här föreslagits, samtliga
dessa varuslag fälla under samma tullsats.
Medelpriset för de i rubriken sammanförda varuslag torde kunna
uppskattas till omkring 8 kronor per kilogram. Ehuruväl de olika,
varuslagen sinsemellan kunna anses tämligen likställda till värdet, kan
dock för eu och samma artikel priset växla afsevärdt efter olika kvalitet.
Spiral- och pansarslangar äro till förstärkning försedda med spiral
eller flätning af järn eller annan metall, som i och för sig är af be¬
tydligt lägre värde än kautschuk, och. ställer sig därför priset per vikts¬
enhet lägre än å andra slangar. Spiralslang har hittills varit tullfri,
därest den ej genom aptering varit utmärkt såsom tillbehör till sprutor.
Pansarslang har såsom redskap dragit 10 procents värdetull. Medel¬
värdet å dessa slag af slangar är 2 kronor 50 öre å 3 kronor per kilo¬
gram. Den föreslagna tullsatsen understiger sålunda i allmänhet icke
10 procent af värdet.
Det, i rubriken beskrifna slaget af slangar begagnas för eldsläcknings-
ändamål. Sådana slangar hafva såsom oapterade hittills varit tullfria; och
då de tros ej kunna med fördel tillverkas inom landet, har tullfriheten
ansetts böra bibehållas. Kautschukslagret å dessa slangar har blott tätnings-
ändamål och bör icke, där det är ojämnt pålagdt, på något ställe vara
tjockare än 2 millimeter. Skulle så vara fallet, bör slangen, liksom om
den har koppling eller annan aptering, hänföras till nästföljande rubrik.
Hithörande slangars värde varierar betydligt alltefter kvaliteten af
kautschuken i varan. Som genomsnittspris torde kunna antagas 5 å (5
kronor per kilogram. Den föreslagna tullsatsen utgör alltså 10 procent
af värdet eller något därunder.
Drifremmar ; af kautschuk draga nu i allmänhet, såsom hänförliga
till »ej specificerade dragremmar till maskiner», tull med 10 procent af
värdet. Den vikttullsats, som nu föreslagits, motsvarar så nära som. möjligt
denna värdetull. Det har ansetts praktiskt att här sammanföra alla
drifremmar, i hvilka kautschuk, guttaperka eller balata jämte spånacls-
ämne ingår, äfven om detta senare ämne skulle utgöra hufvudbestånds-
delen. Eu hit hänförlig, synnerligen betydande artikel är de s. k. balata-
remmarna. Transportremmar — eu artikel, som på grund af växande
72
Spiralslang
etc,
N:r 590.
Slangar de.
N:r 391.
Slangar etc.
N:r 592.
Remmar.
N:r 593.
570
Skodon.
N:r 594.
Volociped-
delar etc.
N.r 595.
Kautschuks-
varor etc.
N:r 596.
Arheten af
hårdgummi.
N:r 597-600.
användning inom tekniken ansetts böra särskildt nämnas — hafva jäm¬
ställts med drifremmar, hvilka de, frånsedt gröfre dimensioner och ofta
förstärkt ytbetäckning, fullständigt likna.
Rubriken, hvari gällande tullsats bibehållits, afser icke heller
någon ändring i hittillsvarande tullbehandlingspraxis, enligt hvilken till
kautschukskodon föras endast sådana, som utvändigt äro helt och hållet
klädda med kautschuk, alltså galoscher. Med tyg på yttersidan försedda
kautschukskodon, såsom s. k. snow-boots, skola såsom förut hänföras
till skodon af annan väfnad än hel- eller halfsiden.
Enligt denna rubrik skulle för velocipeddelar af kautschuk, hvilka
hittills ingått i den allmänna rubriken velocipeddelar, gällande tullsats
bibehållas.
Af de artiklar, som i gällande taxa innefattas under rubriken
»kautschuk, arbetad, andra slag, oj specificerade», hafva i förslagets före¬
gående rubriker åtskilliga särskildt upptagits, såsom galoscher samt tek¬
niska gummivaror, och sedan dessa sålunda utsöndrats, synes skäligt att
för återstoden eller de i denna rubrik upptagna höja tullsatsen från
1 krona 20 öre till 1 krona 50 öre per kilogram. Om än för de många
olikartade varuslag, som äro hit hänförliga, tullsatsen i något fall kan
blifva hög, är dock så i allmänhet icke förhållandet; och för öfrigt är
ingen af dessa artiklar så betydande i förbrukningen, att tullsatsen ur denna
synpunkt kan hafva större betydelse. Den utgör i genomsnitt 13 procent åt
värdet å slitskenor till automobiler, 8 procent tör luftrör till automobiler,
mindre än 5 procent för kirurgiska artiklar, 5 till 50 procent för diverse
varor såsom tobakspungar, myntbrickor, biljardband, doppskor och bat-
tonger samt 25 till 100 procent för radergummi, sistnämnda procentsats
dock blott för sådana af faktis och dylikt tillverkade sämre kvaliteter,
hvaraf import ej torde vara önskvärd. Med radergummi afses i denna
rubrik endast i bitar för direkt användning apteradt eller i trähylsor
infattadt sådant. Till sönderstyckning afsedda plattor af radergummi
böra, såsom plattor utan inlägg, draga tull af 80 öre per kilogram.
Imitationer af hårdgummi (i handeln vanligen kalladt ebonit), såsom
eburin, ebroin och ambroin, äga ej blott afsevärdt lägre värde än den
äkta varan utan äro ock lätta att skilja från denna. Ebonit har näm¬
ligen, i olikhet med imitationer häraf, t}"pisk lukt af kautschuk samt
drager efter gnidning till sig små pappersbitar och dylika lätta kroppar.
I motsats till hvad beträffande likartade förhållanden eljest i förslaget
är regel, hafva därför imitationer af ebonit ej likställts med den äkta
varan utan upptagits bland formbara ämnen i afd. VI.
571
Oarbetadt hårdgummi i form af block och plattor, hvilken artikel
betingar ett pris af 5 å 6 kronor per kilogram och hittills ej närnn-
värdt varit föremål för svensk tillverkning, införes för närvarande tull¬
fritt. För bibehållande af tullfriheten talar visserligen i sin mån den
omständighet, att varan utgör ett viktigt råmaterial för j acklister i tele¬
fonväxelbord samt för telefonapparater, alltså artiklar, som äro föremål
för betydande svensk export. A andra sidan har emellertid af repre¬
sentanter för kautschuksindustrien framhållits, att fabrikation af block
och plattor skulle under förutsättning af nödigt tullskydd kunna upp¬
tagas inom landet, lika väl som ebonitstänger kunnat under skydd af
gällande tullsats här tillverkas. Kommittén har ansett sig i så måtto
böra taga hänsyn till detta uttalande, att för varan ifråga föreslagits
en tullsats, motsvarande ungefär 8 procent å de billigaste slagen.
Enligt gällande tulltaxa är tråd af kautschuk tullfri. Detta stad¬
gande har tolkats sålunda, att kautschuksträngar (tråd) af intill 10 milli¬
meters tjocklek fått införas tullfritt, hvaremot gröfre vara (stänger) af
samma material hänförts till »kautschuk arbetad, andra slag, ej speci¬
ficerade» och sålunda dragit tull af 1 krona 20 öre per kilogram. På
grundval af detta tullskydd har ock, såsom ofvan antydts, tillverkning
af ebonitstänger upptagits inom landet. Då emellertid varans värde är
5 å 6 kronor per kilogram, torde skyddet kunna anses väl högt för ett
hallfabrikat, och kommittén har funnit tullsatsen böra kunna nedsättas
till 50 öre per kilogram (motsvarande 8 å 10 procent af värdet), förut¬
satt, att denna tullsats komme att gälla äfven för de hittills tullfria
strängarna. Rör af hårdgummi, äfvenledes hittills tullfria, betinga
ett pris af 5 å 6 kronor per kilogram för hårda kvaliteter och omkring
2 kronor per kilogram för mjuka s. k. genomföringsrör för elektrisk
installation. Den föreslagna tullsatsen af 50 öre per kilogram är visser¬
ligen ganska hög för de sistnämnda, men ett undantag för dessa skulle
vålla praktiska olägenheter, enär de lätt förväxlas med »andra» rör af
mjuk kautschuk (rubr. n:r 592). Bibehållas båda dessa slag af rör vid
föreslagna lika tullsatser, behöfver förhållandet ej vålla svårighet för
tullbehandlingen. Till denna rubrik hafva äfven förts hittills tullfria
packningar af hårdgummi. Värdet å dessa är ungefär 5 kronor per kilo¬
gram, och tullsatsen beräknas möjliggöra svensk tillverkning, särskildt
af den hithörande betydande artikel, som benämnes jenkinspackning.
Tullsatsen synes för åvägabringande af likställighet med de i
rubriken n:r 596 upptagna artiklar af mjuk kautschuk böra, likasom för
N:r 597.
N:r 598.
N:r 600.
dessa, höjas från 1 krona 20 öre till 1 krona 50 öre per kilogram. För
kirurgiska artiklar utgör denna tullsats 2 till 5 procent, för kammar
8 till 10 procent af värdet.
X. Lervaror.
Denna afdelning omfattar först och främst de slag af lervaror,
som i gällande taxa återfinnas under öfverrubriken »Lervaror, ej speci¬
ficerade». Därtill kommer emellertid ytterligare ett afsevärdt antal
artiklar och särskild! flertalet sådana lervaror, hvilka nu tullbehandlas
såsom maskiner, redskap eller verktyg eller såsom galanterivaror. I
öfrigt innebär förslaget här, likasom annorstädes, en större speciali¬
sering af de särskilda varuslagen, än hvad gällande taxa innehåller. —
I motsats till hvad eljest i allmänhet i förslaget förekommer, är det
ifråga om denna afdelning egentligen endast de gröfre varuslagen,
för hvilka tallförhöjning funnits nödig. Tillverkningen af gröfre ler¬
varor måste anses vara en för vårt land i hög grad naturlig näring.
1 södra Sverige linnes god tillgång på utmärkta leror, och särskild!
lärer den i Skåne förekommande eldfasta leran vara en af de bästa,
som stå att få. Visserligen företer också lervaruindustrien inom nämnda
provins icke ringa lifaktighet, hvilket bäst framgår af de afsevärda
kvantiteter gröfre lervaror, som exporteras från sydsvenska hamnar;
men då man därjämte ser, att landets totala produktion af de gröfre
lervarorna med undantag af vanligt murtegel icke har att uppvisa någon
starkare tillväxt, och att alltjämt en betydande införsel förekommer, sär¬
skild! af vissa hithörande artiklar, samt att denna införsel i stället för
att aftaga tvärtom under senaste tid ökats, kan man svårligen anse, att
ifrågavarande industri intager den ställning inom vårt näringslif, som
borde kunna tillkomma densamma. Vidare synas åtskilliga omständig¬
heter tala för, att från andra länder, hvilka exportera lervaror, i främsta
rummet Tyskland och England, allvarliga försök kunna motses till kring¬
skärande af den svenska lervaruindustriens afsättningsmöjligheter på vår
egen marknad. Vid sådant förhållande och i betraktande häraf, att våra
grannländer Tyskland och Norge ansett sig behöfva skydda sin in¬
dustri på ifrågavarande område med vida högre tullsatser än de hos oss
gällande, är det förklarligt, att så enträgna framställningar om ökadt
tullskydd för tillverkning af dessa varor framkommit som de, hvilka
kommittén fått emottaga från denna industris målsmän, framställningar
som kommittén funnit sig icke höra lämna obeaktade.
578
Tegel, andra slag, ej specificerade, hvilken rubrik i gällande taxa
praktiskt taget knappast omfattar annat än murtegel; åsattes år 1906
en tull af 10 öre per 100 kilogram, hvarmed afsågs att sätta tegel¬
bruken i de sydvästliga delarna af Sverige i stånd att på vår in¬
hemska marknad konkurrera med tegelslagerierna i angränsande trakter
af Norge. Angående dess verkningar torde ännu vara för tidigt att
döma. Något ändringsförslag har emellertid icke förelegat, och vid sådant
förhållande har för artikeln oglaseradt murtegel gällande tullsats upp¬
tagits oförändrad. Glaseradt murtegel däremot — en sannolikt rätt
sällan förekommande artikel — har, hufvudsakligen af tulltekniska skäl,
ansetts böra sammanföras med annat glaseradt tegel och sålunda ingå
under förslagets rubrik n:r 604.
Hos kommittén gjord framställning om en högre tullsats för s. k.
poröst tegel, har, sedan upplyst blifvit, att någon import af sådant
tegel icke gärna kunde motses, enär varan icke vore i stånd att bära
fraktkostnaderna, lämnats utan afseende. Då emellertid tvekan måhända
skulle kunna uppstå, huruvida poröst murtegel vore att inbegripa under
vanligt murtegel, bär en förtydligande bestämmelse i sådant hänseende
intagits i förslaget.
Till förevarande rubrik har med hänsyn till varans användning
förts äfven kalksandtegel, ehuru detta icke tillverkas af lera. Denna
artikel tullbehandlas för närvarande såsom varor, ej specificerade, ar¬
betade, och drager följaktligen tull med 15 procent af värdet. För priset
å kalksandtegel torde tullen därå vara utan afsevärd betydelse, helst
artikeln i fråga lärer vara föremål för ytterst obetydlig import.
Enligt bestämmelse i gällande taxa draga eldfast tegel och fasad-
tegel tull med 20 öre per 100 kilogram. 1 praxis har såsom fasad-
tegel tullbehandlats äfven det slag af formtegel, som benämnes profil¬
tegel. Annat formtegel samt klinker för murningsändamål — en sanno¬
likt högst obetydlig importartikel — lära rubricerats som tegel, andra
slag, med en tull af 10 öre per 100 kilogram. Trottoar klinker hafva
hänförts till trottoarsten af lera och såsom sådan drabbats af en tull
af 20 öre per 100 kilogram. Hvad syrefasta formtegel och plattor för
kemiskt-tekniska ändamål beträffar, hafva de, i den mån de ej hänförts
till rubriken för maskiner, redskap och verktyg, ej specificerade, och
sålunda dragit tull med 10 procent af värdet, belagts med tull af 20
eller 10 öre per 1.00 kilogram, allt efter som de bestått af eldfast tegel
eller ej. Den senare tullsatsen torde dock ytterligt sällan hafva kommit
Murtegel.
N:r 802.
Tegel,
andra slag.
N:r 603 och
604.
574
till användning. För oglaseradt taktegel är den nuvarande tullsatsen
15 öre och för glaseradt 25 öre, allt per 100 kilogram räknadt.
Af eldfast tegel förekomma flera olika slag, exempelvis chamott-
och dinastegel, kvarts- eller silikategel samt bauxit- och magnesittegel.
Dessa tegelsorter hafva stor användning för olika industriella ändamål
såsom inom järn-, pappersmasse- och glasindustrierna samt vid gasverken.
Landets behof af eldfast tegel lärer endast till en del fyllas af inhemsk
vara; och enligt uppgift skola särskild! kvarts- och magnesittegel af
inhemskt material ännu icke kunna, hvad varans godhet beträffar, mäta
sig med utländska, företrädesvis engelska och tyska fabrikat. Emellertid
lära kraftiga försök göras från den svenska lervaruindustriens sida att
förbättra tillverkningen. Enligt hvad som blifvit kommittén meddeladt,
utgör priset per 100 kilogram å chamott-tegel 7 kronor, å dinastegel 4
kronor 50 öre å 5 kronor 50 öre, å kvartstegel 5 kronor samt å magnesit¬
tegel 11 kronor.
I fråga om betydelsen och omfattningen af benämningen klinker
lära delade meningar råda. Enligt inhämtade upplysningar förstås dock
i allmänhet därmed sådant tegel, som har form af vanligt murtegel men
är af bättre material, starkare brändt och oftast syrefast. Klinker,
hvarå medelpriset uppgifvits utgöra omkring 2 kronor 50 öre per 100
kilogram, torde till allra största delen användas till gatubeläggning.
Ett särskild! slag af klinker utgöres af inom tekniken användt syrefast
formtegel såsom sulfitkokartegel och silplattor.
Till fasadtegel bör räknas hvarje oprofileradt eller i form icke
dekoreradt tegel, som underkastats vidlyftigare bearbetning än vanligt
tegel i afsikt att göra varan användbar för fasadmurning, hvarvid man
i allmänhet torde kunna utgå ifrån, att en af sidorna skall vara felfri,
d. v. s. att en längd- eller kortsida är fullkantig. Däremot är icke
slät eller regelbunden yta utmärkande för fasadtegel, ty äfven om
dylikt tegel vanligen har sådan yta, förekommer dock numera emellanåt
handslaget fasadtegel, som företer en skroflig yta. Ett slag af fasad¬
tegel är den s. k. verblendstenen, hvilken utgöres af mindre, till be¬
klädnad af väggytor afsedt tegel. Verblendstenen lärer dock i allt större
utsträckning ersättas af vanligt fasadtegel. Medelpriset för oglaseradt
fasadtegel har för kommittén uppgifvits utgöra ungefär 3 kronor per
100 kilogram.
Af formtegel för byggnadsändamål har bär ofvan nämnts profil¬
tegel. Medelpriset å denna artikel, hvilken emellertid numera börjat
ersättas med granit och sandsten, har uppgifvits utgöra omkring 5 kro¬
nor per 100 kilogram för oglaserad vara. Men därjämte förekommer
575
sådant formtegel, åt hvilket gifvits en särskild form för att göra det
lämpligt att inmuras i hvalfkonstruktioner, för att förstärka järnbalkar
i trossbottnar eller dylikt. Ett särskildt slag däraf är s. k. Frazzitegel,
som lärer betinga ett pris af i genomsnitt 9 kronor per 100 kilogram.
Al tegel tillverkare har framhållits, att tullsatserna för fasad- och form¬
tegel vore alldeles för låga, hvilket framginge bland annat däraf, att
tillverkningen i Skåne af s. k. gult Flensburgertegel måst nedläggas på
grund af öfvermäktig utländsk konkurrens. Med formtegel hafva slut¬
ligen s. k. reveteringsplattor — afsedda att å trähus bilda underlag för
vanlig puts af murbruk — ansetts böra likställas. Priset å denna vara
utgör 2 kronor 50 öre å 3 kronor per 100 kilogram.
Af taktegel, som införes företrädesvis från Norge, Tyskland och
Holland, förekomma dels de billigare vanliga takpannorna dels ock ett
dyrare slag, falstaktegel. Enligt erhållna upplysningar växlar priset å
oglaseradt taktegel mellan 1 krona och ungefär 3 kronor samt å glase-
radt mellan 2 kronor 50 öre och 6 kronor 50 öre, allt per 100 kilo¬
gram räknadt. De för taktegel nu gällande tullsatser tillkommo år
1906. Redan då var det emellertid tydligt, att de icke gärna kunde
bereda den inhemska taktegeltillverkningen något mera kraftigt skydd,
ty enligt k de vikt- och prisuppgifter, som meddelades af bevillningsut¬
skottet i dess utlåtande, skulle tullsatserna uppgå för det oglaserade till
föga mer..än 4 procent af värdet och för det glaserade till icke fullt
3 procent. I framställningar, som af tegeltillverkare till kommittén ingif-
vits, har också framhållits, att för detta slag af tegel en väsentlig tull-
förhöjning erfordrades, och särskildt, att detta vore förutsättning för att
den inhemska tillverkningen af glaseradt falstaktegel skulle kunna ut¬
vecklas.
I fråga om alla slag af tegel har i de inkomna framställningarna
framhållits nödvändigheten af att i tullbehandlingsafseende göra skillnad
mellan glaserad och oglaserad vara samt åsätta den förra högre tull.
Härvid har betonats, att glasering af en tegelvara vore en jämförelsevis
svår och dyrbar procedur, vid hvilken en mängd tegel förstördes. Till
följd häraf ställde sig priset å glaseradt tegel ganska högt; det upp-
ginge till minst dubbelt men vanligen tredubbelt mot priset å oglase¬
radt tegel. Af hörda sakkunniga hafva ock dessa uppgifter bestyrkts,
hvar)ämte upplysts, att af glaseradt tegel äro fasad- och profiltegel samt
taktegel de ojämförligt vanligaste slagen.
Kommittén, som med beaktande af berörda förhållanden funnit
den för närvarande allenast i fråga om taktegel genomförda olikheten
Anm. 1 tiii
n:r602—604.
Byggnads¬
ornament.
N:r 605 och
606.
576
i tullsatser för det oglaserade och det glaserade böra utsträckas att
gälla för allt tegel, bär, hvad angår tullen å det oglaserade, ej till van¬
ligt murtegel hänförliga, ansett eu tullsats åt o5 öre per 100 kilogram
lämplig. Mot detta belopp hafva de af kommittén hörda sakkunniga,
som representerat förbrukare af tegel, icke gjort någon egentlig erinran
utom för så vidt tullsatsen afsåge eldfast kvarts- och magnesittegel, för
hvilka artiklar lägre tull ansågs önskvärd. Kommittén har dock icke
kunnat fästa afseende vid denna erinran, då inhemsk tillverkning åt
dessa tegelslag icke lärer kunna motses med eu lägre tullsats, då vidare
denna tullsats icke kan anses oskäligt hög i förhållande till varuvärdet
och då slutligen det lärer möta stor svårighet att vid tullbehandlingen
skilja åtminstone kvartstegel från annat eldfast tegel.
Beträffande tullsatsen för det glaserade teglet har kommittén, med
afseende å hvad ofvan anförts, ansett densamma skäligen böra bestäm¬
mas till ungefär tre gånger så högt belopp som tullen för oglaserade
hithörande artiklar och i enlighet därmed upptagit densamma till 1
krona per 100 kilogram. ...... .....
Utom glasering förekommer jämväl annan bearbetning åt ytan a
tegelvaror, nämligen engobering och fanering. I motsats till glasering
lära dock dessa' bearbetningar icke medföra nämnvärd förhöjning af
varans värde, hvadan särskild hänsyn till engoberadt och faneradt tegel
icke ansetts behöfva tagas.
Enligt hvad upplyst blifvit, förekommer en ej obetydlig import åt
fasadtegelj"' som har båda de hvarandra motstående största ytorna gla¬
serade och genom perforering, Etsning eller annorledes så formats, att
teglet med lätthet kan delas till plattor (s. k. klyfsten). Dessa lära an¬
vändas, i stället för vanliga pressade väggplattor, till beklädnad af
väggar och dvlikt. Då de sålunda utgöra ersättningsartiklar för vägg¬
plattor och för vissa ändamål konkurrera med dessa, synas de ock
lämpligen hora sa. förtullas, hvarom stadgande inrymts i anm. 1 under
förevarande rubriker.
Tullsatsen för oglaserade, enfärgade byggnadsornament af vanligt
lergods blef genom handelstraktaten med Tyskland nedsatt från 3 kronor
till02 kronor per 100 kilogram. (Kriga slag af byggnadsornament tull-
behandlas som »andra arbeten» af lera och draga följaktligen, om_ de
äro hvita eller enfärgade, eu tull af 10 öre per kilogram samt eljest
en tull af 16 öre per kilogram.
577
I ett till kommittén ingifvet förslag till ändringar i tullsatserna
för lervaruindustriens alster har upptagits eu tull af 5 kronor per 100
kilogram å alla oglaserade byggnadsornament af lergods, äfven af ter-
rakotta, samt 10 kronor per 100 kilogram för de glaserade, hvarvid
framhållits, dels att förbrukningen af dessa artiklar visserligen för när¬
varande vore rätt obetydlig men att, dä en förändring i detta afse¬
ende mer än val vore tänkbar, tillverkningen borde åtnjuta skäligt skydd,
■dels ock att de vanliga ornamenten och ornament af det något dyrare
materialet terrakotta stode i ungefär samma pris, enär ifråga om be¬
rörda artiklar bearbetningskostnaden vore den hufvudsakligen värdebe¬
stämmande faktorn. Vidare har upplysts, att byggnadsornament utgjordes
dels af egentliga ornament, såsom kapitäler, konsoler och fyllningar,
dels ock af orneringstegel, som genom betydligt rikare dekorering skilde
sig från fasad- och formtegel.
Kommittén, som funnit berörd:: förslag vara att föredraga framför
gällande bestämmelser, har dock ansett tullen å oglaserade ornament
icke böra sättas högre än 3 kronor per 100 kilogram.
Golf- och väggplattor, livilka i gällande taxa återfinnas under ar¬
tikeln tegel, hafva med afseende å varans beskaffenhet ansetts böra sär-
skildt för sig upptagas.
Dylika plattor af 3 centimeters tjocklek eller däröfver, hvilka så godt
som uteslutande utgöras af golfplattor, draga nu tull med 20 öre per
100 kilogram. För enfärgade, oglaserade plattor af denna tjocklek —
hvilka lära betinga ett pris af omkring 3 kronor 50 öre per 100 kilo¬
gram — har föreslagits samma tull, som för oglaserad klinker, d. v. s.
35 öre per 100 kilogram. Af tulltekniska skäl är det nämligen önsk-
värdt, att likställighet i afseende å tullsats äger rum mellan sådan klinker
och de ifrågavarande gröfre golfplattorna. Jämväl varans värde torde
fullt motivera den föreslagna tullsatsen.
Flerfärgade eller glaserade plattor af 3 centimeters tjocklek eller
däröfver lära ej tillverkas inom landet, och importen af dessa artiklar
torde vara ringa eller ingen. För att förebygga den af sakkunniga fram¬
hållna möjligheten, att tullen å de tunnare plattorna skulle kunna
kringgås genom import af plattor, som för ändamålet framställts i en
tjocklek, obetydligt öfverstigande 3 centimeter, synes emellertid försiktig¬
heten bjuda, att tullsatsen för de tjockare plattorna bringas mera i öfver¬
ensstämmelse med tullsatserna för de tunnare, än hvad nu är fallet;
och har i detta syfte tullsatsen för de i rubriken n:r 608 upptagna före¬
slagits till 5 kronor per 100 kilogram.
Golf- och
väggpiattor.
N:r 807—611.
73
578
Deglar, etc.
N:r 612.
För plattor af mindre tjocklek än 3 centimeter hafva gällande tull¬
satser bibehållits utan annan ändring, än att tullen för enfärgade, ogla¬
serade plattor — hvarå priset enligt för kommittén tillgängliga upp-
gifter växlar mellan 5 och 30 kronor per 100 kilogram återställts till
det belopp, den hade före ikraftträdandet af handelstiaktaten med Tysk¬
land. Af en importör har till kommittén framställts förslag, om ytter¬
ligare uppdelning af glaserade plattor af ifrågavarande tjocklek, så
att olika tullsatser skulle bestämmas för plattor af minst 1.5 centimeters
tjocklek och för plattor af mindre tjocklek. Fn dylik uppdelning har
dock kommittén lika litet som sakkunniga, hvilkas mening inhämtats,
funnit vara af något egentligt behof påkallad.
De i taxan "vid golf- och väggplattor upptagna benämningarna
»tiles» och »flisor» hafva, såsom öfverflödiga, uteslutits.
Gällande taxa stadgar tullfrihet för deglar, mufflar och retorter,
hela eller i delar. _ .
Till kommittén har gjorts framställning om en tull åt ^ kionoi
per 100 kilogram a dessa artiklar såsom nödvändig för möjliggörande
af inhemsk tillverkning. Därjämte har blifvit upplyst, att fabrikation
af retorter för gasverk förekommer vid Ifö kaolinbruk; men enligt
uppgift skall företaget hafva att utstå en hård konkurrens med tyska
tillverkare, livilka lära bildat en försälj ningsring, såsom det antages, i
afsikt att genom låga pris eröfra hela den svenska marknaden. Af en
inhemsk förbrukare af gasretorter har uppgifvits, att retorter . af tysk
tillverkning, som kostade omkring 12 kronor 50 öre per 1.00 kilogram,
vore hållbarare än svensk vara i något högre prisläge. Enligt hvad som
meddelats kommittén, har dock på annat hall en ^motsatt erfarenhet,
angående den svenska varans hållbarhet vunnits, k örslaget . att åsätta
deglar tull har mötts af starka invändningar från glasbruksindustriens
sida, därvid bland annat framhållits, att de svenska lergodsverken,
som icke i tillräcklig omfattning tillhandahölle olika slag af deglar,
hade ett naturligt skydd i den omständigheten, att sådan vara pa
grund af sin tyngd icke tålde nagra af sevärda fraktkostnadei. Somliga
slag af deglar vore t. o. m. sa. stora och tunga, att de måste
tillverkas på den plats, där de användes. Däremot hafva represen¬
tanter för järnindustrien icke haft någon erinran att gorå mot tull
å deglar, eu artikel som inom denna industri komme till använd-
ning endast vid framställning af degelstål. Slutligen har utred¬
ningen visat, att mufflar lämpligen kunde i förtullningsafseende jäm¬
ställas med retorter.
579
Då numera inom landet förekommer tillverkning af ifrågavarande
artiklar, hvilka skäligen borde kunna med fördel här framställas, lärer
den industri som befattar sig därmed, få anses vara lika berättigad som
andra näringsgrenar att komma i åtnjutande af nödigt skydd. Äfven
om detta skulle komma att medföra någon mindre prisförhöjning, lärer
denna omständighet icke få tillmätas afgörande betydelse, i synnerhet
om denna olägenhet drabbar eu förbrukare, som själf åtnjuter skydd
för sin tillverkning. Hvad särskild! glasfabrikationen beträffar, torde
denna industri kunna i afsevärd mån gorå sig oberoende af tullen å deglar
genom att — såsom hittills i stor utsträckning lärer hafva förekommit —
låta förfärdiga dessa vid glasbruken. Hänsynen till bär ifrågavarande
artiklars industriella användning lärer dock kräfva, att vid tullens
bestämmande särskild varsamhet iakttages; och har det synts kommittén,
att en tull af 1 krona 50 öre per 100 kilogram skulle kunna bereda
tillverkningen skydd utan att för hardt betunga förbrukarna.
Med deglar af lergods äro deglar af blyerts nu i tullbebandlings-
aiseende likställda. Kommittén, som saknat anledning att föreslå ändring
härutinnan, har dock i stället för uttrycket blyerts användt den inom
tekniken vanligare benämningen grafitmassa. Då priset å grafitdeglar
uppgifvits utgöra 18 kronor per 100 kilogram, lärer den föreslagna tull-
satsen icke verka nämnvärdt betungande för de industrier, som använda
grafitdeglar.
Förutom eldfast tegel och nyss nämnda artiklar finnas åtskilliga,
hufvudsakligen inom järnindustrien använda varor, hvilka tillverkas af
eldfast massa, såsom stoppare, tärningar och bessemerbottnar. Dessa
artiklar, hvilka nu tullbehandlas som delar till maskiner, redskap och
verktyg, ej specificerade, med 10 procents värdetull eller ock som »andra
arbeten» af lera, hafva ansetts lämpligen kunna i afseende å tullsats,
likställas med deglar, retorter och mufflar.
I eu till kommittén inkommen framställning från en tillverkare af Rgr etc
gröfre lergods liar begärts, att oglaserade dräneringsrör utan muffar ffcr 6i3.
matte åsättas en tull åt 50 öre per kilogram samt att för glaserade
rör, rördelar, brunnar och krubbor måtte upptagas en tullsats af 1 krona
per 100 kilogram, hvilka belopp skulle motsvara omkring 20 procent af
varuvärdet. Till stöd härför har anförts, att för rör, med undantag af ogla¬
serade dräneringsrör likasom ock för rördelar vore gällande tull, 75 öre per
100 kilogram, för låg för att skydda den inhemska tillverkningen mot
befarad svårare engelsk konkurrens. Däremot syntes tullen å oglaserade
580
Kranar etc,
M:r 614.
Badkar etc.
M:r 615.
dräneringsrör vara onödigt hög och kunna utan olägenhet sänkas till
50 öre per 100 kilogram. Vidare borde med glaserade lerrör likställas
de grofva och billiga artiklarna brunnar och krubbor, hvilka hittills
tullbehandlats som »andra arbeten» af lera med tull af 10 kronor per
100 kilogram.
Kommittén har icke funnit anledning biträda detta förslag, i vidare
mån, än att brunnar och krubbor sammanförts med rör i gemensam
rubrik, för hvilken den nuvarande rörtullen bibehållits. Den inhemska
lerrörstillverkningen synes nämligen redan för närvarande åtnjuta till¬
räckligt skydd för sina artiklar, och, iifven om tullen a dräneringsrör,
hvarmed hufvudsakligen torde afses täckdikningsrör, är väl hög i för¬
hållande till varans värde, saknas enligt kommitténs förmenande till¬
räcklig anledning att belasta taxan med särskild rubrik för en artikel,
hvilken så godt som uteslutande framställes inom landet och hvars pris
bestämmes oberoende af tullen. Den genom upptagande af brunnar
och krubbor i denna rubrik föreslagna nedsättningen af tullen för dessa
artiklar åstadkommer, utan att medföra någon olägenhet för lervaru-
industrien, ett lämpligare förhållande mellan tullsats och varuvärde än
det nuvarande.
I denna rubrik hafva sammanförts eu mångfald, för tekniskt bruk
afsedda artiklar, nämligen dels ett flertal till fajans- eller porslinsvaror
icke hänförliga artiklar (af s. k. stengods), af hvilka förutom de i rubriken
uppräknade bär må nämnas cisterner, bonboner, turiller och kristallisa-
tionsu pparater, dels ock kapslar och kulör af porslin till kulkvarnar.
Sådana artiklar lära ännu icke i nämnvärd omfattning tillverkas
inom landet utan hufvudsakligen importeras, därvid flertalet tullbe-
handlas som maskiner, redskap och verktyg, ej specificerade, med 10
procents värdetull. Priset är mycket växlande. Enligt uppgift kosta
porslinskulor omkring 24 kronor per 100 kilogram, och för stengods-
artiklarna, hvilka kunna vara armerade, växlar värdet mellan 65 kronor
och 500 kronor eller mera per 100 kilogram. 1 betraktande af bär
upptagna artiklars tekniska användning, har kommittén ansett tullen ej
böra sättas högre än 2 kronor per 100 kilogram.
Badkar, tvättställ, disklådor och klosetter af gröfre, icke till fajans
eller porslin hänförligt lergods (s. k. stengods) tullbehandlas nu såsom
»andra arbeten» af lera och draga sålunda tull med minst 10 öre per
kilogram. Enligt uppgift utgör emellertid medelpriset per kilogram å
badkar allenast omkring 60 öre och å tvättställ endast 48 öre. Värdet
581
å disklådor lärer växla mellan 31 öre och 56 öre per kilogram. Den
nu utgående tullen är sålunda ganska hög; och då fråga är om rätt
stora förbrukningsartiklar, har kommittén i anledning af gjord fram¬
ställning om nedsättning af tullen och efter att hafva förvissat sig om,
att någon svårighet att vid tullbehandlingen skilja mellan ifrågavarande
artiklar och motsvarande artiklar af fajans eller porslin icke anses vara
att befara, funnit sig böra föreslå eu till 5 öre per kilogram nedsatt
tull, hvilken torde motsvara ungefär 10 procent af artiklarnas medel¬
värde. Af inhemska porslinstillverkare har visserligen uttalats betänklig¬
heter mot en dylik tullnedsättning, hvilken befarades komma att menligt
inverka på afsättningen af motsvarande fajansvaror, men kommittén har
icke kunnat dela dessa betänkligheter i betraktande häraf, bland annat,
att stengodsartiklar på grund af godsets groflek och varans större tyngd
åtnjuta ett högre naturligt skydd än fajansvaror.
Kakel och kakelugnsornament hafva ansetts vara så pass betydande
artiklar, att de borde särskildt upptagas i taxan. De hafva hittills hän¬
förts till »andra arbeten» af lera och följaktligen dragit tull, om de varit hvita
eller enfärgade, med 10 öre per kilogram, samt, om de varit förgyllda,
försilfrade, målade eller tryckta, med 16 öre per kilogram. Härutinnan
har kommittén icke föreslagit annan ändring, än att den högre tull¬
satsen, 16 öre, upptagits för två- eller fierfärgade eller förgyllda, för¬
silfrade eller på annat likartadt sätt dekorerade varor, i öfverensstäm¬
melse med hvad som föreslås för de i rubrikerna n:r 623—626 upp¬
tagna varor och af skäl, som i motiveringen för dessa rubriker an-
gifvits.
Vid tullbehandlingen af kakel och kakelugnsornament har helt
naturligt hänsyn plägat tagas allenast till den eller de sidor af varan,
som äro afsedda att vid användningen framträda i dagen, så att exempel¬
vis den omständighet, att yttersidan på ett kakel varit grönfärgad
och baksidan företett massans naturliga färg, icke föranledt att varan
tullbehandlats annorlunda än som enfärgad. För tydlighetens skull
har uttrycklig bestämmelse härom upptagits i en anmärkning under
rubrikerna i fråga.
I förevarande rubriker upptagna isoleringsartiklar för elektriska led¬
ningar tillverkas af äkta porslin och tullbehandla^ nu som arbeten af sådant
material med tull af 30 öre per kilogram för hvit eller enfärgad vara
och 60 öre per kilogram för andra slag. Dessa tullsatser äro anmärk¬
ningsvärd t höga, i det att de, enligt hvad inhemska tillverkare upp-
Kake! ete.
N:r 6!6 och
617.
isolator etc.
N:r 618 och
619.
lyst, motsvara från 20 till inemot 100 procent af varuvärdet. Ehuruväl
tillverkarna ingalunda lära hafva utnyttjat skyddet, hafva dock måls¬
män för den elektriska industrien kraftigt yrkat på eu nedsättning af
v tullsatserna för ifrågavarande isoleringsartildar, hvilka, enligt hvad de
framhållit, måste importeras vid tillfällen, då de svenska tillverkarna
äro öfverhopade af beställningar eller eljest icke kunna tillgodose be-
hofvet. De af kommittén hörda representanterna för porslinsindustrien
hafva icke heller motsatt sig den föreslagna tullnedsättningen.
Pa sätt af den under rubrikerna upptagna anmärkningen framgår,
skulle enligt förslaget vissa icke i dekorativt syfte anbragta märken
eller beteckningar å en i öfrig! hvit isoleringsartikel icke inverka på
tullbehandlingen. Denna bestämmelse, ehuru stridande mot nu rådande
praxis, innebär ett tillmötesgående af ett det praktiska lifvets kraf,
hvaremot någon erinran icke under utredningen förekommit.
LlM-M520,‘ 1 anslutning till de i taxeförslagets första afdelning upptagna
rubrikerna för konst- och konstslöjdartiklar af gips och för prydnads¬
föremål af finare steuarter samt med afseende därå, att i förslaget ute¬
slutits gällande taxas rubrik för galanterivaror af sammansatta ämnen,
har här intagits eu rubrik för lyxföremål eller andra prydnadsartiklar
af lergods jämväl i förening med trä, oädel metall eller dylikt ämne.
Då särskildt i fråga om lervaror olika meningar ofta torde kunna uppstå
om hvad som skall förstås med prydnadsartiklar, har det synts kom¬
mittén angeläget att gifva rubriken eu affattning, ägnad att under¬
lätta tillämpningen. Den föreslagna tullsatsen, 1 krona per kilogram,
har satts lika med den för ofvannämnda motsvarande rubriker upp¬
tagna och torde i betraktande af hithörande artiklars allmänna karaktär
icke kunna anses för hög. Med hänsyn till dessa artiklars synnerligen
växlande värde lärer ett tillförlitligt medelpris knappast kunna angifvas.
De prisuppgifter, som stått kommittén till buds, tyda emellertid på ett
medelpris af .'i kronor 50 öre per kilogram.
Porslinsvaror Till förebyggande af att med tillämpning af de i § 1 b) af för-
'fg™'"etc6d s^aoet ^ tulltaxeunderrättelser införda allmänna bestämmelser porslins-
N:r 821. eller fajansvaror, sammansatta med guld eller silfver, skulle komma att
förtullas som guld- eller silfverarbeten, bär kommittén, ehuruväl in¬
försel af dylika artiklar sällan torde förekomma, ansett lämpligt upp¬
taga eu särskild rubrik för dylika varor, för k vilka eu tull af 5 kronor
per kilogram föreslagits.
583
Fajans- ock porslins varor i förening med annan oädel metall än
järn tullbehandlas nu i allmänhet som arbeten af den metall, hvilken
ingår i varan. Då denna oftast utgöres af mässing eller annan koppar¬
legering och vanligen är försedd med ytbetäckning, komma ifråga¬
varande artiklar antagligen i de flesta fall att drabbas afen tull af 75 öre
per kilogram. Med hänsyn därtill, att hithörande artiklar ofta nog ut¬
göras af brickor, brödkorgar och andra hushållsartiklar, som icke äro
föremål för tillverkning inom landet, och då medelvärdet å dem, enligt
hvad kommittén kunnat utröna, icke torde öfverstiga. 4 kronor per
kilogram, synes ofvannämnda tull vara väl dryg. Kommittén har ansett,
att tullsatsen icke borde sättas högre än den för dekorerade arbeten
af äkta porslin bestämda eller 60 öre per kilogram, hvarjämte synts
lämpligt, att, i likhet med hvad för porslinsvaror i allmänhet gäller,
nettoförtullning finge tillämpas.
Gällande taxa upptager för arbeten af äkta porslin samt för andra,
ej särskildt nämnda arbeten af lera i rubrikerna n:r 358 361, ioljande
bestämmelser:
Lervaror, ej specificerade:
[ _ Tullsats,
arbeten af äkta porslin: Kronor.
hvila eller enfärgade ............................................ 1 kilogram —: 30
förgyllda, försilfrade, målade eller tryckta...... 1 kilogram —: 60
andra arbeten af lera, såsom kakel och kakel-
ugnsornament, krukmakargods, arbeten af
terrakotta, terralit, majolika, s. k. oäkta porslin
och andra slag af fajans m. m.:
hvita eller enfärgade.......................................... 1 kilogram —: 10
förgyllda, försilfrade, målade eller tryckta 1 kilogram —: 16
Anm. till n:r 358—-361. Hvita eller enfärgade lervaror,
å livilka fabriksmärke eller fabrikens namn eller ock en
ingraverad rymdbeteckning finnes anbragt, skola i
följd däraf icke behandlas såsom målade eller tryckta.
1 förslagets motsvarande rubriker hafva med nedan nämndt undan¬
tag gällande tullsatser bibehållits oförändrade. Däremot har eu ändring
och i sammanhang därmed ett förtydligande af taxans ofvan intagna
bestämmelser ansetts erforderliga. Mot dessa bestämmelser, i hvad de
afse enfärgade och målade varor, har nämligen anmärkts, att af dem
Porslinsvaror
i förening med
mässing etc.
N:r 622.
Arbeten af
fajans samt
af äkta
porslin
m. m.
N:r623—626.
584
icke fullt tydligt framginge, livilka artiklar som vore att anse såsom
enfärgade och livilka som borde hänföras till målade. Också hafva i
detta hänseende olika tolkningar gjort sig gällande. A ena sidan har
ansetts, att med målade varor skulle afses endast sådana, som vore
dekorerade med mönster. Å andra sidan har framförts den mening,
som ock torde hafva legat till grund för taxebestämmelserna, att med
enfärgade varor borde förstås sådana, hvarå färgen anbragts genom
neddoppning i färgad glasyr, medan målade varor vore sådana, som,
innan färglös glasyr medelst pensel a dem anbragtes, genom doppning
eller påblåsning försåges med färgbetäckning (engoberades). Sistnämnda
tolkning lärer ock med enstaka undantag hafva hittills tillämpats. Emeller¬
tid medför en dylik tillämpning den olägenhet, att det vid tullbehand¬
lingen är svårt att skilja mellan det i glasyren färgade och det engo-
berade lergodset och har dessutom till följd, att engoberade varor, hvilkas
värde icke nämnvärdt öfverstiger i glasyren färgade varors, beläggas
med en betydligt högre tull än den för de sistnämnda utgående. Det
synes därför vara riktigare, att alla enfärgade artiklar, vare sig de äro
i glasyr färgade eller engoberade, blifva i tullbehandlingsafseende lik¬
ställda, och att för båda slagen den lägre tullsatsen fastställes. 1 detta
syfte hafva i förslaget, i stället för »målade», upptagits bestämningarna
två- eller fierfärgade, hvarjämte i eu anmärkning uttryckligen förklarats,
hvad som skall förstås med enfärgade varor. Det i senare delen af
denna anmärkning intagna stadgande, att vid tullbehandlingen afseende
icke skall fästas vid färgen å bottnars undersida och dylika, för varans
utseende oväsentliga delar af ytan samt ej heller vid ojämnheter i
färgen, livilka föranledas af tillverkningssättet och synbarligen icke till¬
kommit i dekorativt syfte, ansluter sig till den i handeln gängse upp¬
fattningen om hvad som menas med enfärgade varor. Med ojämnheter
i färgen afses hufvudsakligen sådana tunnt färgade, vanligen hvitaktiga
kanter och fläckar, som på en vara uppstå därigenom, att efter varans
neddoppning den färgade glasyren afrinner ojämnt. Utom ofvan berörda
ändring af saklig innebörd, företer denna del af förslaget den formella
skiljaktighet från gällande taxa, att bestämningen »tryckta» ersatts med
orden »på annat likartadt sätt dekorerade». Härigenom afses att bättre
än nu är fallet utmärka, att med den högre tullafgiften skola beläggas
alla hithörande, annorledes än i formen eller genom sammansättning
med andra ämnen dekorerade artiklar. Såsom exempel på dekorering,
som icke åstadkommes genom färgning eller tryckning, kan nämnas
schablonering och anbringande af lyster eller metallskiftande glans.
Vidare bär kommittén funnit den i taxan förekommande uppräkningen
585
af olika finare slag af lergods onödig och i öfverrubriken till n:r 625
och 626 upptagit allenast de vanligaste slagen af dithörande varor.
Det till öfverrubriken gjorda tillägget »äfven i förening med järn
eller trä» innebär, i stort sedt, ett fastslående af nuvarande tullbehandlings-
praxis. De artiklar, som företrädesvis beröras af detta stadgande, utgöras af
porslinsvaror. Värdet å dessa lärer växla mellan 35 öre och 2 kronor
per kilogram.
Den i gällande taxa förekommande, ofvan återgifna anmärkning,
hvilken tillkommit genom traktaten med Tyskland, har i förslaget ute¬
slutits.
XI. Glas och glasvaror.
Den svenska glasindustrien är stadd i tämligen jämn utveckling.
Dess tillverkningar hafva på ett tiotal år ungefär fördubblats. Värdet
uppskattades år 1906 till 9.1 miljoner kronor. Samtidigt har utförseln
stigit, medan införseln för vissa slag af glas gått tillbaka. Landets
hela export af glasvaror uppgick i medeltal åren 1901—05 till 3.4
miljoner kronor årligen, medan införselsumman endast var 1.4 miljon
kronor. Det är framförallt oslipade flaskor samt glas af ej specificeradt
slag, som utgöra föremål för export. Hvad däremot fönster- och spegel¬
glas angår, är utförseln knappast nämnvärd (i årligt medeltal 1901—05
uppskattad till ett värde af 47,852 kronor), medan importen är betydande
och särskild! under de senare åren visat tendens till stegring. Från att
under åren 1901—05 hafva utgjort i årligt medeltal 1,292,311 kilogram,
steg densamma år 1906 till 2,405,7 11 kilogram och år 1907 till 2,828,122
kilogram.
(flas- och glasyrmassa hafva i allmänhet tullbehandlats såsom i
taxan icke specificerade råämnen och följaktligen varit tullfria. Färgad
glasmassa — särskilt den, som går under namn af öfverfångstappar —
torde dock merendels hafva hänförts till varor, ej specificerade, arbetade,
med tull af 15 procent af värdet, hvilken tullsats jämväl tillämpats
för glasull.
Enär glas- och glasyrmassa, såväl färgad som ofärgad, äro rå¬
ämnen för glasfabrikationen, har kommittén ansett, att all sådan massa
bör åtnjuta tullfrihet. Någon tull synes ej heller höra åsättas glasull,
hvilken artikel lärer hafva användning företrädesvis för laboratorie- och
isoleringsändamål. 74
G tast»assa
etc.
N:r 627.
586
Glaspulver
etc.
N:r 628.
Trottoarglas
etc.
N:r 630.
Glaspulver drager nu en tull af 2 öre per kilogram. Hos kom¬
mittén kafva olika framställningar gjorts beträffande denna vara. Å
ena sidan har man önskat tullfrihet; å andra sidan har man velat få
tullsatsen höjd till 10 öre per kilogram.
I betraktande af nämnda artikels betydelse för tändsticksindustrien
torde tullsatsen icke böra höjas. Med hänsyn till den inhemska till¬
verkningen af glaspulver har kommittén emellertid icke heller ansett
den nu utgående tullen böra sänkas. Med glaspulver har här likställts
den mindre betydande artikeln glitter, hvilken nu tullbehandlas såsom
varor ej specificerade, arbetade, och företrädesvis användes för dekorering
af gratulations- och dylika kort.
Enligt gällande taxa inbegripas under oslipadt och ofolieradt
fönster- och spegelglas jämväl s. k. glasämnen. Med sistnämnda artikel
torde hafva afsetts råglas i skifvor, hvilken vara också i regel lärer
hafva förtullats på nu antydda sätt. Af råglas förekomma flera slag,
med olika benämningar. Gemensamt för alla till förevarande rubrik
hänförda slag af råglas är, att de bestå af i skifvor gjutet glas, hvars
yta icke underkastats någon bearbetning. Trådglas utgöres af dylika
glasskifvor med inlägg af tråd eller metallnät; katedralglas är ett med
valsar bearbetadt glas; opalescenlglas är ett visst slag af glasskifvor,
som synas skifta i olika färger.
Om man undantager en mindre betydande fabrikation af trottoar-
glas, kan sägas, att råglas icke är föremål för tillverkning inom landet;
och, enligt hvad kommittén trott sig finna, äro förutsättningarna föl¬
en utvecklad sådan industri här icke stora. Omsättningen inom landet
är nämligen allt för obetydlig och export omöjliggöres genom billigare
tillverkningskostnad utomlands.
Enligt tillgängliga statistiska uppgifter infördes under år 1907
457,766 kilogram glasämnen med ett uppgifvet värde af 73,242 kronor.
Ehuru värdet å råglas lärer vara växlande — för gröfre sorter omkring
22 öre och för finare slag ungefär 50 öre, allt per kilogram — har
kommittén likväl, med hänsyn till råglasets jämförelsevis ringa betydelse
såsom importartikel ansett, att eu uppdelning kunde undvikas, samt
föreslagit eu gemensam tullsats för gröfre och finare vara, och bär be¬
loppet synts lämpligen kunna sättas lika med lägsta tullsatsen för
oslipadt, ofolieradt fönsterglas.
Till nu ifrågavarande rubrik har, på sätt af anmärkningen framgår,
ansetts lämpligen kunna föras äfven alabaster- och opalglas. Nämnda
glassorter, som vanligen förekomma slipade och användas till beklädnad
587
af jäskar i bryggerier, till väggbeklädnad i operationssalar m. in., lära
tillverkas vid fabrik i Tyskland efter en metod, som utgör fabrikens
hemlighet. Priset utgör, för alabasterglaset — som är hvit! till färgen
— omkring 47 öre och för opalglaset — som är färgad! — 51 å 52
öre, allt per kilogram.
De i förevarande rubrik upptagna artiklar hafva enligt gängse
praxis antingen dragit tull som det oinfattade glaset eller ock belagts
med tull såsom för det ämne, arbetadt, hvaraf infattningen bestått.
Detta har gifvetvis medfört en rätt ojämn tullbehandling. För den
inhemska tillverkningen af ifrågavarande artiklar har det dessutom inne¬
burit föga uppmuntran, att den färdiga varan kunnat förtullas efter
samma tullsats som det i varan ingående glas, hvilket måste importeras
från utlandet. Rättelse häri har också synts kommittén påkallad; och
då priset å hithörande artiklar i allmänhet lärer utgöra 3 å 4 kronor
per kilogram, har en tullsats af 30 öre per kilogram synts lämplig.
Glastakpannor och för fartyg afsedda sidventilglas draga nu eu
tull af 10 öre per kilogram. Jämväl glastegel och däcksglas hafva
belagts med enahanda tull, då de ansetts utgöra hvad taxan afsett med
uttrycket patentglas. Däremot hafva krubbor och tråg tullbehandlats
än såsom glas, andra slag, än såsom bunkar och burkar.
Någon tillverkning af nämnda artiklar torde icke förekomma
inom landet. I betraktande häraf och med hänsyn till hithörande varors
jämförelsevis låga värde — så kostar t. ex. tegel 30 öre per kilogram
— har tullen ansetts böra sättas till. samma belopp som den för fler¬
talet hit hänför liga artiklar nu utgående eller 10 öre per kilogram.
i likhet med hvad redan nu är stadgadt för sidventilglas, har
jämväl beträffande däcksglas den omständighet, att glaset är försedt med
ram, ansetts icke böra inverka på tullbehandlingen.
Beträffande fönster- och spegelglas innehåller gällande taxa följande
bestämmelser:
Glas: fönster- och spegel-: Tullsats,
oslipade och ofolierade, s. k. glasämnen därunder Kronor,
inbegripna:
af t. o. in. 7-> kvadrameters yta.................... 1 kilogram —: 7
af större dimensioner.......................................... 1 kilogram —: 10
infattadt
råglas.
N:r 631.
Takpannor
etc.
N:r 632.
Fönster- och
spegelglas.
N:r633—639.
588
ofolierade, mattslipade eller slipade och polerade:
af t. o. m. 1/2 kvadratmeters yta ...................... 1 kilogram —: 20
af större dimensioner ............................................ 1 kilogram —: 30
lolierade:
af t. o. m. Vs kvadratmeters yta ...................... 1 kilogram —: 30
af större dimensioner .......................................... 1 kilogram —: 50
I kommitténs förslag har åtskillnaden mellan det ofolierade och
det folierade glaset bibehållits.
Beträffande det ofolierade glaset upptager förslaget, likaledes i
öfverensstämmelse med nuvarande bestämmelser, för slipadt och poleradt
högre tullsatser än för oslipadt. Etsadt glas, hvilket hittills i tull-
behandlingshänseende likställts med oslipadt, har i förslaget i stället
jämställts med slipadt. Härigenom skulle den inhemska etsningsindustrien
beredas ett skydd, som denna fabrikation, till afsevärdt men för dess
utöfvare, hittills saknat. Skyddet synes vara så mycket mera berättigad!,
som etsning lärer vara en kostsammare bearbetning än mattslipning.
I anslutning till häfdvunnen praxis har färgad! fönsterglas ansetts böra
draga samma tull som det ofärgade.
N:r633—635. Fönsterglastillverkningen inom landet bär vunnit den utveckling,
att den borde kunna fylla landets behof af fönsterglas. Denna industri
har emellertid att kämpa med stark utländsk konkurrens, företrädesvis
från Belgien; och enligt hvad som uppgifvits, har under senaste år den
belgiska varan sålts till så afsevärdt nedsatta pris, att det svenska
glasets afsättningsmöjligheter äfven på den skyddade svenska marknaden
allvarligt hotats. Införseln har också stigit afsevärdt. Under det att
införseln af ofolieradt och oslipadt fönster- och spegelglas år 1901 ut¬
gjorde allenast 330,978 kilogram, både den år 1907 stigit till 1,972,764
kilogram. Af sistnämnda kvantitet utgjordes endast en mindre del af
spegelglas och glasämnen; största delen bestod af fönsterglas, som så¬
lunda direkt konkurrerade med de svenska fönsterglasbrukens tillverkning.
Med hänsyn härtill och till denna näringsgrens allmänt kända ekonomiska
trångmål i senare tid, har kommittén funnit en höjning af skyddet för
glas fabrikationen väl kunna ifrågasättas. Emellertid liar det synts
kommittén möta afgörande betänkligheter i varans egenskap af för-
nödenhetsartikel att höja tullen för glas af mindre dimensioner, för
hvilket tullen redan uppgår till inemot 40 procent af varuvärdet. I
fråga om glas af större dimensioner, beträffande hvilket nyssberörda
589
synpunkt icke torde göra sig i lika hög grad gällande, liar kommittén
däremot funnit sig böra förorda förhöjd tull.
Beträffande skyddets anordnande har kommittén ansett sig böra
frångå gällande taxas bestämmelser. Dessa, hvilka göra tillämpligheten
af de olika tullsatserna beroende på glasets ytinnehåll, ansluta sig näm¬
ligen icke nöjaktigt till varans värde. Priset bestämmes nämligen icke
med hänsyn till ytinnehållet utan, enligt en i alla glasproducerande
länder vedertagen praxis, efter glasets sammanlagda längd och bredd
eller, såsom handelstermen lyder, »efter förenade centimeter». Efter
denna grund hafva därför äfven tullsatserna synts böra bestämmas.
Därvid undvikes sådana oegentligheter, som nu kunna inträffa, då två
glasrutor, som — enär summan af deras längd och bredd är lika — hafva
samma värde, kunna falla under skilda tullsatser. Uppdelningen grundar
sig på hörda sakkunnigas uttalanden angående de olika dimensionernas
marknadsvärde. Framhållas bör, att rubriken för glas af mindre än
135 förenade centimeter i det närmaste sammanfaller med gällande taxas
rubrik för glas med yta af högst V2 kvadratmeter.
Fönster- och spegelglas tullbehandlas nu netto, och utgör enligt
gällande taratariff taran 20 procent för fönsterglas i lådor. Från de
inhemska glasbruken har anmärkts, att denna tara vore för hög och
borde nedsättas till 14 procent för glas med en sammanlagd längd och
bredd af högst 245 centimeter. Kommittén, som inhämtat, att taran
icke lärer afsevärdt växla för detta slag af glas, anser den i förevarande
afseende anmärkta olägenhet kunna enklast af hjälpas genom införande
af bruttoförtullning, på sätt i allmänhet är stadgadt i utlandet. Då
vidare den af fönsterglasbruken förordade taran lärer, i stort sedt,
öfverensstämma med den verkliga, och då med afseende å de större
dimensionerna anledning till erinran mot den nuvarande legala taran ej
förefinnes samt i följd häraf synes kunna räknas med eu tara af 14
procent för de bägge första rubrikerna och 20 procent för rubriken
n:r 635, skulle den nuvarande tullen, bibehållen vid oförändrad höjd
men omsatt till bruttotull för de ifrågavarande tre rubrikerna belöpa
sig till resp. 6.02, 8.6 och 8 öre per kilogram. Såsom förut fram¬
hållits, anser kommittén emellertid, att på samma gång glas af mindre
dimensioner bör bibehållas vid nuvarande tull, ett bättre skydd bör
beredas den inhemska tillverkningen af det större glaset. I öfverens¬
stämmelse härmed hafva i förslaget tullsatserna för de olika rubrikerna
upptagits till resp. 6, 9 och 12 öre per kilogram.
I eu anmärkning under rubriken har införts bestämmelse om,
590
huru den sammanlagda längden och bredden skall beräknas för glas,
som icke har rätvinklig, fyrhörnig form.
N:r 636-639. Gällande taxas bestämmelser angående det till ifrågavarande rubriker
hänvisade glas hafva ansetts böra underkastas jämkning i tvenne af-
seenden. Den nuvarande åtskillnaden mellan hithörande glas af större
och af mindre dimensioner, är, enligt hvad kommittén inhämtat, icke
påkallad af något inhemskt fabrikat]'onsintresse. Ej heller har värdet
å de olika kvaliteter, som väsentligen förekomma till import, synts be¬
höfva föranleda olika tullsatser. Äfven det folierade glaset — hvilket
till allra största delen kommer från Tyskland — lärer nämligen, enligt
hvad upplyst blifvit och såsom jämväl den statistiska värdesättningen
antyder, till hufvudsaklig del bestå af slipadt glas; och i afseende å det
slipade glaset inverka icke dimensionerna i högre grad på värdet. Om
sålunda berörda åtskillnad synts kunna bortfalla, har däremot ett annat
förhållande ansetts tala emot enhetliga tullsatser. Från de under senare
tid inom landet anlagda fabrikerna för fasett- och kantslipning af glas
har nämligen framhållits, att denna industri icke kunnat med framgång
upptaga konkurrensen med utlandet, enär fasett- och kantslipning för
närvarande vore helt och hållet i afsaknad af tullskydd. För fasett-
och kantslipadt spegel- och fönsterglas har därför påyrkats införande
af högre tull, ett yrkande, som, då det för kommittén framstått såsom
en brist i gällande taxa, att berörda bearbetning, genom hvilken glasets
värde lärer höjas med en tredjedel, icke åtnjuter något som helst skydd,
ansetts förtjänt af beaktande; och har kommittén sålunda funnit så väl
det slipade, of olierade, som det folierade glaset böra, sedan dimensions-
gränsen bortfallit, åsättas olika tull, allt efter som det är försedt med
eller saknar fasett- eller kantslipning.
Hvad beträffar ofolieradt slipadt eller ctsadt glas utan fasett- eller
kantslipning, hvarå medelvärdet lärer uppgå till omkring 75 öre per
kilogram, har tullen för detsamma ansetts böra sättas till medeltalet af
gällande tullsatser för dylikt glas eller till 25 öre per kilogram. — För
folieradt glas utan fasett- eller kantslipning har tullsatsen ansetts böra
sättas något närmare den högre nu utgående tullen eller till 45 öre
per kilogram. För fasett- och kants lip ningen har ett skydd af 15 öre
per kilogram befunnits lämpligt och har därför det fasett- eller kantslipade
glaset upptagits med tullsatser af resp. 40 och 60 öre per kilogram.
Inom kommittén har ifrågasatts att föreslå bruttoförtullning för
de till ifrågavarande rubriker hänförliga artiklarna. En utredning i ämnet
591
har emellertid gifvit vid handen, att eu dylik bestämmelse skulle komma
att verka ganska ojämnt, enär taran för dessa artiklar visat sig vara
mycket växlande.
Den i gällande taxa upptagna tull å fotografiska torrplåtar, 30
öre per kilogram, infördes år 1895 till skydd för då förefintlig inhemsk
tillverkning af ifrågavarande artiklar. Denna tillverkning har emellertid,
enligt hvad upplyst blifvit, numera nedlagts, och, såvidt kommittén
kunnat inhämta, lära inga utsikter finnas för dess återupptagande. På
grund häraf och då tullsatsen onekligen verkar betungande för de foto¬
grafiska ateljeerna inom landet — importen af denna artikel utgjorde
under femårsperioden 1901—05 i årligt medeltal omkring 120,000 kilo¬
gram •—- har kommittén ansett artikeln i fråga höra upptagas såsom tullfri.
Till underlättande af tullbehandlingen — särskilda af passagerargods
— hafva äfven de med negativbilder försedda torrplåtarna ansetts kunna här
upptagas. De tullbehandlas nu som fotografiska arbeten, andra slag.
Andra arbeten af fönster- och spegelglas än de i nästföregående
rubrik eller eljest särskildt nämnda hafva här sammanförts. Desamma
hafva hittills tullbehandlats efter olika grunder. Så draga speglar en
tull af 60 öre per kilogram, under det att öfriga hithörande arbeten vanligen
tullbehandlas antingen såsom fönster- och spegelglas eller, i den mån
de äro försedda med någon mera afsevärd dekorering i form af målning
eller dylikt, såsom varor, ej specificerade, arbetade, eller ock slutligen,
då de äro sammansatta med annat ämne, såsom detta ämne, arbetadt.
Med den för dylika varor här föreslagna gemensamma rubriken torde
\lnnas större enkelhet och likformighet i tullbehandlingen. Tullsatsen
har ansetts lämpligen kunna sättas till 70 öre per kilogram. Detta
innebär visserligen någon förhöjning i tullen å speglar, men densamma
påkallas däraf, att tullsatsen för vissa slag af folieradt spegelglas i för¬
slaget upptagits till 60 öre per kilogram. Vidare bör framhållas, att
den föreslagna tullsatsen skulle komma att för tillverkningen af sådana
hit hänförliga artiklar, som nu tullbehandlas såsom fönster- eller spegel¬
glas, medföra ett välbehöfiigt, hittills saknadt skydd. För arbeten af
fönster- och spegelglas i sammansättning med annat ämne skulle där¬
emot tullsatsen i stort sedt ungefär motsvara nuvarande tull, som, då
sammansättningsämnet vanligen utgöres af ett med ytbetäckning försedt
arbete af kopparlegering, utgår med 75 öre per kilogram.
Rubrikerna n:r 176—178 i gällande tulltaxa innehålla i fråga om
bunkar, burkar, buteljer och flaskor följande bestämmelser:
Fotografiska
torrplåtar.
N:r 640.
Arbeten af
fönsterglas
m, ra.
N:r 641.
Flaskor och
burkar.
N:r 642-646.
592
bunkar, burkar, butelj er och flaskor, helt och Tullsats.
" t oi • n Kronor.
hållet oslipade och utan målning eller annan
dekorering-:
af mörkgrön eller brun massa. ..................... 1 kilogram —: 2
af annan massa................................................... 1 kilogram —: 6
bunkar, burkar, buteljer och flaskor, med slipade
kanter eller bottnar eller inslipade proppar,
men utan annan slipning och utan målning
eller annan dekorering.......................................... 1 kilogram —: 10
Artikeln bunkar, hvaraf ingen nämnvärd import lärer förekomma
och som ifråga om såväl till verkningssätt som användning är likställd
med vanligt hushållsglas, har ansetts böra, i likhet med sådant, tull-
behandlas såsom glasvaror, ej särskild! nämnda, och förty här uteslutits.
Med afseende a det i gällande taxa förekommande uttrycket deko¬
rering har ansetts böra uttryckligen angifvas, att därmed icke skall afses
sådan dekorering, som åstadkommes genom gravyr i formen. Tillika har
förgyllning, som hittills ansetts ingå under begreppet dekorering, sär¬
skild! omnämnts.
I till kommittén inkomna framställningar har för pressblåsta flaskor,
hvilken artikel icke tillverkas inom landet, påyrkats högre tull i syfte
att skydda den tillverkning af flaskor, som inom landet förekommer.
Pressblåsning är en hittills företrädesvis i Amerika använd ny
metod för framställning af glas, hvilken skiljer sig från äldre metoder
hufvudsakligen därigenom, att man vid blåsningen betjänar sig af maskin¬
kraft för luftens inpressning. Denna metod fordrar dyrbara anlägg¬
ningar, och torde detta vara det förnämsta skälet, hvarför den icke
kommit till användning i vårt land. Metoden ifråga lärer emellertid
vara ekonomiskt fördelaktigare än den vanliga blåsningen, i följd hvaraf
pressblåst glas ställer sig billigare än annat glas. Med hänsyn härtill
synes lämpligheten af att genom förhöjd tull å pressjäst glas söka
skydda ett till verkningssätt, som i fråga om massfabrikation måhända är
på väg att blifva föråldrad!, kunna ifrågasättas. Men oafsedt denna syn¬
punkt har kommittén funnit sig icke böra föreslå olika tullsatser för
pressblåst och icke pressblåst glas, enär det lärer vara förenad! med
svårighet att vid tullbehandlingen afgöra, huruvida en glasvara är press-
blåst. eller icke.
N:r642—644. Till kommittén har från inhemska tillverkare inkommit, ett flertal
framställningar om ett mer verksamt skydd än det nuvarande för
oslipade, till buteljer ej hänförliga flaskor. 1 syfte att tillmötesgå denna,