UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
AFGIFVET AF
DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ
RÖRANDE
n it
LÖNEFÖRHÅLLANDEN 1. M.
XXII.
REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.
VID
FÖRSÄKRINGSINSPEKTIONEN.
0924S0
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1910
INNEHÅLL.
Underdånig skrifvelse till Konungen
Sid.
I—II.
Betänkande och förslag.
Inledning.............
Försäkringsinspektionens organisation och verksamhet
Inkomna framställningar...........
Kommitténs förslag..........
Försäkringsinspektionens uppförande å ordinarie stat. Personalens
pensionering...........
Förändringar i organisation.........
Aflöning sförmåner.........
Alderstillägg............
Utsträckt arbetstid............
Aflöning svillkor............
Omkostnader.............
Grunderna för den extra personalens aflöning
Stat...............
Kostnadsberäkning.........
Ang. beredning af försäkring särenden inom civildepartementet
38.
40.
42.
45.
»
46.
50.
51.
52.
53.
092480
Till KONUNGEN.
Den kommitté, åt hvilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 upp¬
dragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering af
statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden in. m., öfverlämnade,
II
med underdåniga skrivelser af den 8 december 1909, delarna XX och
XXI af dess betänkanden, innefattande förslag beträffande tandläkar-
institutet och undervisningsanstalterna för barnmorskor.
Sedermera har kommittén, bland annat, afgifvit infordrade under¬
dåniga utlåtanden
den 16 december 1909 i fråga om provisorisk lönereglering för
tjänstemän och vaktmästare inom Eders Kungl. Maj:ts nedre justitierevision,
samma dag i fråga om dylik lönereglering för statsdepartementen
samt vissa centrala ämbetsverk,
den 13 januari 1910 i fråga om ändringar i staten för tandläkar-
institutet, samt
den 24 i sistnämnda månad angående förhöjning i anslag till
domänstyrelsen.
Kommittén får härmed i underdånighet öfverlämna delen XXII al
dess betänkanden, innefattande utlåtande och förslag rörande reglering af
löneförhållanden in. m. vid försäkringsinspektionen.
Stockholm den 25 januari 1910.
Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.
Th. af Callerholm. Philip Klingspor. Carl Persson.
Richard Vide. Ivar Whig
Elis Sidenbladh.
Försäkringsinspektionen.
1
Inledning.
För anordnande inom civildepartementet af kontroll å försäkrings-
anstalterna anvisades, på framställning af Kungl. Maj:t, vid 1886 års riks¬
dag på extra stat för år 1887 ett belopp af 4,500 kronor.
I sammanhang med utfärdande den 22 oktober 1886 af kungörelser
dels angående anordnande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter och
dels angående villkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i
riket drifva försäkringsrörelse förordnade Kungl. Maj:t för tiden från och
med 1887 års ingång en person att såsom chefens för civildepartementet
biträde i egenskap af inspektör öfver försäkringsanstalterna i riket tills
vidare inom civildepartementet handlägga ärenden rörande försäkringsvä¬
sendet.
Försäkringsinspektören jämte en till hans biträde anställd amanuens
aflönades af ofvanberörda anslag sålunda, att 3,000 kronor utgingo till
försäkringsinspektören och 1,500 kronor till amanuensen.
För fortsatt uppehållande af ifrågavarande kontroll beviljade Riks¬
dagen anslag till enahanda belopp jämväl för hvart och ett af åren
1888—1903.
Från och med år 1892 erhöll försäkringsinspektören jämväl uppdrag
att utarbeta årsredogörelser för sjukkasseväsendet i riket. Till biträde
vid utarbetandet af dessa redogörelser anställdes till en början en och
sedermera två amanuenser, hvilka åtnjöto arfvoden från de till under¬
lättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp. Den för de egentliga försäkringsärendena anställde
1—092480. Löneregleringskommitténs bet. XXII.
2
amanuensen åtnjöt för biträde vid vissa sjukkasseväsendet rörande göro¬
mål under en del år ett särskildt arfvode från nyssnämnda medel.
Uti proposition (n:r 33 a) vid 1903 års riksdag framlade Kungl.
Maj:t förslag till lag om försäkringsbolag samt till lag om utländsk för-
säkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket.
Enligt 131 § i förslaget till lag om försäkringsbolag, hvilket förslag
afsåg allenast inländska försäkringsanstalter, skulle tillsyn öfver försäkrings¬
bolag utöfvas af en för hela riket gemensam försäkringsinspektion, om
hvars organisation och verksamhet närmare bestämmelser skulle meddelas
af Konungen.
Uti 4 § i förslaget till lag beträffande utländsk försäkringsanstalt
fanns intagen den bestämmelsen, att utländsk försäkringsanstalt skulle,
innan densamma finge börja drifvandet af försäkringsrörelse här i riket,
förvärfva särskildt tillstånd därtill af försäkringsinspektionen.
Till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisa¬
tion och verksamhet skulle enligt 133 § i förslaget till lag om försäk¬
ringsbolag och 16 § i förslaget till lag beträffande utländsk försäkrings¬
anstalt i allmänhet af försäkringsanstalt årligen erläggas bidrag enligt
bestämmelser, som af Konungen meddelades, dock under iakttagande att
detta bidrag icke i något fall finge öfverstiga en femtedels procent af
anstaltens hela premieinkomst för näst föregående kalenderår af försäk¬
ringar, som tillhörde anstaltens rörelse här i riket.
* *
*
På uppdrag af chefen för civildepartementet hade dåvarande pro¬
fessorn A. Lindstedt utarbetat förslag angående den ändrade organisation af
försäkringsinspektionen, som erfordrades, därest de nyssnämnda lagförsla¬
gen bifölles.
Uti sitt förslag anförde professor Lindstedt beträffande till en början
arten af de göromål, som enligt lagförslagen hufvudsakligen skulle komma
att åligga försäkringsinspektionen, följande.
Dessa göromål kunde för öfverskådlighetens skull indelas i tvenne
grupper, af hvilka den ena skulle omfatta löpande eller eljest mera regel¬
bundet återkommande göromål och den andra göromål af tillfällig
beskaffenhet. Ämbetsverkets organisation måste, tydligtvis, väsentligen
vara afsedd för den förra gruppen af göromål, under det att för det se¬
nare slaget af göromål erforderliga arbetskrafter borde anlitas endast i
mån af behof.
Till försäkringsinspektionens förnämsta åligganden hörde de göro¬
mål, som föranleddes af bestämmelserna i 136 § af lagförslaget om för¬
säkringsbolag, och hvilka syntes kunna betecknas såsom de egentliga
inspektionsgöromålen.
Enligt denna § skulle det tillkomma försäkringsinspektionen att
öfvervaka försäkringslagens efterlefnad och tillse, att ej afvikelse!-
skedde från bolagsordnings föreskrifter eller från öfriga för bolags
verksamhet enligt 5 § stadfästade grunder. Dessa grunder, som huf¬
vudsakligen gällde i fråga om lifförsäkringsverksamheten, afsåge före¬
trädesvis beräkningen af försäkringspremierna och af den för försäkringens
soliditet så viktiga fond, som i lagförslaget kallades premiereserv, samt
äfven beräkningen och fördelningen af den vinst, som finge utdelas till
försäkringstagarna.
I 136 § ålades inspektionen därjämte att pröfva det sätt, hvarpå
försäkringsrörelsen i öfrigt bedrefves, och att därvid tillse, att verksam¬
heten utöfvades på ett för försäkringstagarna betryggande sätt.
Funne försäkringsinspektionen ett bolags verksamhet i något af
nämnda hänseenden icke motsvara lagens bestämmelser och syfte, ägde in¬
spektionen förelägga bolaget att vidtaga åtgärder, som pröfvades erforder-
liga för rättelses vinnande. Jämväl i det fall, att en bolagsordning eller
de för ett bolag i öfrigt gällande, stadfästade grunder icke längre funnes
vara betryggande, borde inspektionen ingripa genom att till Konungen göra
anmälan därom för vinnande af erforderlig rättelse.
De åligganden, som sålunda tillkomme försäkringsinspektionen,
förutsatte naturligtvis, att inspektionen icke allenast i allmänhet öfver-
vakade de olika bolagens verksamhet och endast ingrepe, då den ge¬
nom anmälan från intresserade personer eller eljest tillfälligtvis erhölle
4
kännedom om förhållanden, som borde ändras, utan att inspektionen
äfven tid efter annan, utan att särskild anledning vore för handen,
företoge noggranna undersökningar eller inspektioner af bolagens räken¬
skaper och handlingar i öfrigt. I fråga om lifförsäkringsbolagen, hvilkas
verksamhet vore föremål för särskildt ingående och för försäkrings tågbär-
nas säkerhet betryggande lagbestämmelser, syntes dylika inspektioner
böra återkomma periodvis, t. ex. minst en gång hvart femte år eller åt¬
minstone en gång hvart tionde år.
I sammanhang med uppgiften att öfvervaka försäkringsbolagens verk¬
samhet stode äfven inspektionens göromål med granskningen och bearbet¬
ningen af de uppgifter angående försäkringsverksamheten, som det enligt
134 § ålåge hvarje försäkringsbolag att årligen ingifva. En statistisk sam¬
manställning af dessa uppgifter borde af inspektionen årligen offentliggöras
i sammanhang med berättelse om dess verksamhet i öfrigt.
Till de mera' regelbundet återkommande göromålen komme att
höra äfven de utlåtanden, som inspektionen skulle hafva att afgifva rörande
frågor, hvilka af Kungl. Maj:t hänskötes till densamma. Företrädesvis
komme dessa frågor att röra sig om beskaffenheten af förslag till bolags¬
ordning och öfriga grunder för försäkringsverksamheten för nybildade
bolag samt, i fråga om äldre bolag, om beskaffenheten af föreslagna för¬
ändringar af dessa grunder. Försäkringsinspektionens yttrande öfver dylika
frågor syntes blifva af ingripande betydelse för afgörande af ärendena
rörande stadfästelse af nämnda grunder eller däri vidtagna förändringar,
och kunde därför antagas komma att utförligen motiveras.
Ett antal ärenden, hvilka jämväl skulle af försäkringsinspektionen
handläggas, såsom uppgörande af plan för amortering af skillnaden mellan
premiereservens belopp efter olika beräkningsgrunder vid ändring af dessa
grunder (121 §), fastställande af grunder, efter hvilka penningplacering i
fast egendom finge tillåtas (123 §), pröfning af frågor om frivillig öfver¬
låtelse af ett bolags lifförsäkringar (145 §), o. s. v., vore af den beskaf¬
fenhet, att de antingen kunde hänföras till någon af de redan omnämnda
grupperna af göromål, eller ock endast erfordrade ett tillfälligt ingripande
eller arbete, och ansåges därför ej behöfva i detalj anföras.
5
Till försäkringsinspektionens ordinarie göromål hörde slutligen de
åligganden, som tillkomme densamma på grund af bestämmelserna i för¬
slaget till lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrö¬
relse här i riket. Dessa åligganden bestode hufvudsakligen i pröfningen af
de handlingar, som enligt 4 § af sistnämnda lagförslag skulle inlämnas för
vinnande af tillåtelse till rörelsens bedrifvande här i riket, äfvensom i
bearbetningen af den årliga statistiken öfver de utländska anstalternas
verksamhet och i öfvervakandet af lagföreskrifternas efterlefvande.
Förutom anförda antingen oafbrutet fortgående eller ock periodvis
återkommande göromål skulle enligt lagförslaget om försäkringsbolag
tillkomma försäkringsinspektionen de högst betungande göromål, som blefve
förenade med den särskilda administration, hvilken inträdde vid ett
lifförsäkringsbolags likvidation; eller konkurs och funnes beskrifven i
139—143 §§ af lagförslaget. Det finge emellertid antagas, att dylika
fall, åtminstone sedan lagens verkningar hunnit göra sig gällande, endast
ytterst sällan komme att inträffa, och det syntes i följ d häraf lämpligast att
vid dylika tillfällen bereda inspektionen tillgång till de ytterligare arbets¬
krafter, som därvid funnes erforderliga.
Det finge ej förbises, att antalet göromål under den allra första
tiden efter lagens trädande i kraft komme att blifva väsentligt större
än under senare mera normala förhållanden, i följd af öfvergångsbestäm-
melserna i 166 §, enligt hvilken paragraf en mängd bolag genast måste begära
stadfästelse å sina stadgar eller öfriga grunder. Men äfven för detta fall
syntes genom biträde af tillfälligt anställda sakkunnige eller kontorshjälp
kunna vederbörligen sörjas för ärendenas snabba afgörande.
Professor Lindstedt ansåg alltså organisationen af det ifrågasatta
ämbetsverket allenast böra motsvara de vanliga regelbundna göromålen,
utan särskild hänsyn till förhållanden af angifna mera tillfälliga eller
ock öfvergående natur. •
De ämbetsverket i vanliga fall åliggande göromål skulle hufvudsak-
ligeli vara af följande slag, nämligen:
1) försäkring stekniska och statistiska göromål, bestående i fortgående
undersökning af de tekniska grundlagen för försäkringsbolagens verk¬
samhet och framför allt pröfning af grunderna för lifförsäkringsbolagens
6
beräkningar m. rn. äfvensom bearbetning af de årligen inkommande upp¬
gifterna angående försäkringsanstalternas ekonomiska ställning och verk¬
samhet;
2) känslig öromål, bestående i utfärdande af beslut af försäkringsin-
spektionen i frågor, som direkt hörde till dess handläggning, pröfning af
handlingar, som inlämnades af utländska bolag för vinnande af tillstånd
till försäkringsrörelses drifvande här i riket, granskning af förslag, som
af Kungl. Maj:t hänskötes till inspektionen angående bolagsordningar, m. in.,
och uppsättande af utlåtanden, som däraf föranleddes, o. s. v.;
3) profning af den säkerhet, med hvilken bolagens medel vore pla¬
cerade.
Beträffande därefter den föreslagna försäkringsinspektionens organi¬
sation anförde professor Lindstedt följande.
Hvad anginge de medlemmar, af hvilka den egentliga inspektions-
myndigheten borde bestå, d. v. s. de medlemmar af ämbetsverket, som
skulle utöfva beslutanderätten, så hade man i det då nyligen till danska
riksdagen inlämnade försäkringslagförslaget förutsatt minst tre medlemmar,
af hvilka eu, som skulle vara chef, borde vara matematiskt bildad för-
säkringstekniker, och af de två öfriga en borde innehafva de »för domare
nödvändiga egenskaper».
I fråga om den för vårt land ifrågasatta inspektionen syntes
emellertid antalet medlemmar böra bestämmas något högre eller till minst
fyra af den anledning, att det svenska lagförslaget icke, såsom det danska,
afsåge allenast lifförsäkringsrörelsen utan äfven alla andra slag af försäk¬
ring, såsom brandförsäkring, sjöförsäkring, o. s. v., och det därför blefve
nödvändigt att inom ämbetsverket hafva att påräkna sakkunskap äfven för
de olika slagen af egendomsförsäkring.
O O o
Att ämbetsverkets chef borde vara en i lifförsäkringstekniken förfaren,
matematiskt bildad person framginge med nödvändighet af lagens hufvud-
uppgift, som tydligen vore att söka skapa en effektiv kontroll öfver lif-
försäkringsbolagens verksamhet. I jämförelse med denna inspektionens
centrala uppgift vore öfvervakandet af den öfriga försäkringsverksamheten
af underordnad betydelse. Och då det uppenbarligen vore af största
vikt, att chefsposten måtte kunna beklädas med en person, som både ägde
de nödiga förutsättningarna för densamma och åt den därmed förenade
uppgiften ägnade hela sin arbetskraft, ansågs för chefen ej böra föreslås
lägre aflöning än 10,000 kronor, hvaraf 7,000 såsom lön och 3,000 såsom
tj änstgöringspenningar.
Hvad de andra tre medlemmarna af inspektionen beträffade, förut¬
satte, tydligtvis, handläggningen af de ganska talrika och viktiga kansli¬
ärendena med nödvändighet en juridiskt bildad ämbetsman, och syntes
man för denne, som tillika skulle vara sekreterare, böra föreslå en aflöning,
motsvarande den, som gällde andra gradens tjänstemän, d. v. s. en be¬
gynnelselön af 3,000 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,
jämte 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar.
I fråga om de båda öfriga ledamöterna ansågs, att de borde repre¬
sentera sakkunskap på de områden af inspektionens verksamhet, där nödig
sakkunskap icke kunde förutsättas hos chefen eller sekreteraren, nämligen,
å ena sidan, vid bedömandet af den säkerhet, bolagens placeringar er-
bjöde, och därmed sammanhängande frågor samt, å andra sidan, vid hand¬
läggning af en mängd ärenden rörande andra slag af försäkring än lif¬
försäkring. Att kunna påräkna dylik sakkunskap hos vanliga ämbetsmän,
särskildt om de befunne sig i en jämförelsevis underordnad ställning,
kunde icke med säkerhet antagas. Ej heller skulle de ärenden, vid hvilkas
handläggning dessa två ledamöters biträde erfordrades, vara af den art,
att de skulle utfylla en fast anställd tjänstemans hela tjänstetid, utan,
förutom vid de ordinarie sammanträdena, endast kräfva de ifrågavarande
ledamöternas närvaro vid särskilda tillfällen.
Tänkte man sig, att de ordinarie sammanträdena skulle hållas en
gång hvarannan vecka, skulle de båda nyssnämnda ledamöterna där-
utöfver knappt behöfva anlitas i andra fall än, i fråga om den ena leda¬
moten, då det gällde inspektion och inventering af något bolags värde¬
handlingar eller, i fråga om den andra, vid inspektion af andra försäk¬
ringsbolag än lifförsäkringsbolag.
På grund däraf och då det kunde befinnas ändamålsenligt att genom
tid efter annan skeende ombyte af dessa ledamöter sörja för en allsidi¬
gare behandling af ärendena, föreslogs, att nämnda två ledamöter endast
skulle tillsättas genom förordnande tills vidare, samt att de skulle aflö-
nas med ett årligt arfvode af 3,000 kronor för hvardera.
Förutom de tre ledamöterna af försäkringsinspektionen erfordrades
äfven en registrator med aflöning såsom en| första gradens tjänsteman,
således med en lön af 1,800 kronor jämte två ålderstillägg, hvardera
å 500 kronor, och med 1,200 kronor i tj änstgöringspenningar. Jämte
skötandet af de löpande registratorsgöromålen skulle det äfven åligga honom
att biträda vid bearbetningen af det statistiska materialet, åtminstone i
fråga om de mindre bolag, å hvilkas bolagsordning enligt lagförslaget
Kungl. Maj:ts stadfästelse icke skulle erfordras. I den mån arbetskrafter
i öfrigt kunde finnas erforderliga, skulle man kunna hjälpa sig med till¬
fälligt anställda amanuenser.
Slutligen föreslogs för en vaktmästare en lön af 600 kronor och
tj änstgöringspenningar af 300 kronor.
Förslaget till aflöningsstat för försäkringsinspektionen skulle sålunda
erhålla följande utseende.
|
Lön.
|
Tjänst-
görings-
pennin-
gar.
|
Summa
kronor.
|
|
Chefen..............
|
7,000
|
3,000
|
10,000
|
|
1 ledamot.............
|
—
|
—
|
3,000
|
|
1 d:o .............
|
—
|
—
|
3,000
|
|
1 sekreterare ...........
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
| Efter 5 år kan lönen höjas med
> 500 kronor och efter 10 år med
|
1 registrator ...........
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
) ytterligare 500 kronor.
|
1 vaktmästare...........
|
600
|
300
|
900
|
|
Summa
|
—
|
—
|
24,400
|
|
Under antagande att till bestridande af utgifter för hyra, ljus, ved¬
brand och dylikt, så länge den dåvarande lokalen kunde begagnas, ej skulle
behöfvas mer än omkring 1,500 kronor, att till tryckningskostnader er¬
fordrades omkring 4,500 kronor, samt att till anställande af extra räkne-
hjälp eller andra biträden, för kontorsrekvisita och till vikariatsersättningar
skulle åtgå omkring 7,000 kronor, komme man för expenserna till en summa
af 13,000 kronor, hvilket belopp dock, för oförutsedda utgifter, höjts till
9
13,600 kronor. På grund däraf skulle till aflöningar och expenser erfordras
sammanlagdt 38,000 kronor om året.
I denna summa var icke inberäknad den extraordinära kostnad, som
skulle erfordras för bestridande af de två första årens på grund af öfver-
gångsbestämmelserna ökade göromål. Ej heller hade därvid beräknats de
kostnader, som uppstode vid den särskilda administration, hvilken ålåge för-
säkringsinspektionen, då ett lifförsäkringsbolag råkat i likvidation eller
konkurs. Då det emellertid vore omöjligt att förutse, hvilket belopp i
nämnda fall kunde blifva erforderligt för aflöning af extraordinarie ar¬
betskrafter, ansågs, att för ändamålet ett ytterligare belopp å exempelvis
6,000 kronor borde ställas till förfogande.
Professor Lindstedt fäste vidare uppmärksamheten därå, att vid ofvan
anförda beräkningar hänsyn ej tagits till det åliggande, som då tillkom
försäkringsinspektören därigenom, att åt honom anförtrotts utarbetandet af
en statistisk redogörelse för registrerade sjukkassors verksamhet. Enär detta
åliggande ej stode i närmare samband med försäkringsinspektionens öfriga
uppgifter utan vida naturligare tillhörde området för arbetarförsäkringen,
och då äfven kostnaden för nämnda arbete bestredes genom andra medel
än som i fråga om försäkringsinspektionen afsetts, syntes det professor
Lindstedt lämpligt att befria försäkringsinspektionen från det ifrågavarande
åliggandet och öfverflytta detsamma på den då nyligen inrättade riksför-
säkringsanstalten.
Därjämte framhöll professor Lindstedt, att den dåvarande försäkrings-
inspektörsbefattningen äfven efter inrättandet af den i lagförslaget förutsatta
försäkringsinspektionen måste, om ock i modifierad gestalt och utan då
gällande benämning, fortfarande bibehållas för att möjliggöra sakkunnig hand¬
läggning inom vederbörande departement af alla de olika försäkringsärenden,
som komme under departementets pröfning, såsom besvär öfver försäkrings¬
inspektionens beslut i sådana mål, där nämnda myndighet vore själfständig
instans, mål rörande fastställande af bolagsordningar och öfriga försäkrings-
grunder o. s. v.
2—092480. Löner egleringskommitténs bet. XXII.
10
Man borde därvidlag ej heller förbise den stora vikt en dy¬
lik anordning skulle hafva jämväl i fråga om försäkringsinspektionens
ställning och verksamhet. Genom ärendenas handläggning af sakkunnig
person inom departementet skulle å ena sidan förtroendet till inspektionen
och därmed äfven dess auktoritet ökas, samt å andra sidan en nödig mot¬
vikt mot möjlig ensidighet vid lagens tillämpning beredas.
Hvad arfvodet åt denne tjänsteman beträffade, erinrades, att visser¬
ligen antalet mål, som skulle handläggas af honom, genom den nya för¬
säkringslagen komme att blifva betydligt större än hvad dittills varit fallet,
men att å andra sidan det honom åliggande bestyret med försäkringssta-
tistiken in. in. skulle bortfalla; och ansågs fördenskull det dittills utgående
arfvodet af 3,000 kronor fortfarande kunna vara tillräckligt. Huruvida
detta arfvode borde bestridas af samma medel, som enligt lagförslagets
133 § skulle disponeras för försäkringsinspektionen, syntes dock kunna
ifrågasättas.
Slutligen hade professor Lindstedt verkställt en beräkning af det be¬
lopp, som skulle inflyta genom den försäkringsbolagen och de utländska
försäkringsanstalterna enligt lagförslagen tillhörande förpliktelsen att erlägga
bidrag till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisa¬
tion och verksamhet. Han hade därvid, utgående från förhållandena under
år 1900, funnit att, om man undantoge samtliga bolag, som enligt 162 § icke
skulle behöfva Kungl. Maj:ts stadfästelse å sina stadgar, samt ränte-
och kapitalförsäkringsanstalterna, den ifrågvarande premieinkomsten under
sagda år för inländska bolag uppgått till omkring 49 millioner kronor och
för- de utländska försäkringsanstalterna till omkring 41/2 millioner kronor. Eu
beskattning till belopp motsvarande hälften af det i lagförslagen angifna
maximum skulle således inbringa något öfver 50,000 kronor eller mer ån
tillräckligt för att täcka kostnaderna för försäkringsinspektionen.
om
Vid föredragning inför Kung]. Maj:t den 30 januari 1903 af frågan
försäkringsinspektionens organisation och verksamhet yttrade veder-
11
börande departementschef, att han funnit sig kunna i allo biträda det af
professor Lindstedt uppgjorda organisationsförslaget.
Mot de föreslagna aflöningarna eller beräkningen af öfriga kostnader
för ämbetsverket hade departementschefen icke någon annan invändning
att göra, än att kostnader syntes uppkomma jämväl för resor i följd af de
inspektioner, som behöfde göras i landsorten, men dessa kostnader borde
ej komma att uppgå till mera än 1,000 kronor årligen.
Departementschefen ansåg det emellertid icke böra ifrågasättas, att
det nya ämbetsverket då skulle uppföras å ordinarie stat. Enär de bidrag,
som försäkringsanstalterna skulle hafva att erlägga till inspektionens bekost¬
ande, enligt hvad den verkställda beräkningen gåfve vid handen, borde blifva
fullt tillräckliga, syntes det departementschefen sålunda ej erfordras mera
än att utverka Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att använda
nämnda bidrag till aflöning åt inspektionens tjänstemän och betjänte samt
expenser vid densamma.
I likhet med professor Lindstedt ansåg departementschefen vidare,
att jämväl efter inrättandet af den ifrågasatta försäkringsinspektionen till
chefens för civildepartementet förfogande borde finnas anställd en person att
inom departementet biträda vid beredning af ärenden rörande försäkrings¬
väsendet, äfvensom att den försäkringsinspektören för det dåvarande
åliggande skyldigheten att utarbeta en statistisk redogörelse för de regist¬
rerade sjukkassornas verksamhet lämpligast borde öfverflyttas till riksför-
säkringsanstalten.
Såsom professor Lindstedt framhållit, syntes, äfven om utarbetandet
af berörda statistiska redogörelse icke komme att öfverlämnas åt chefens
för civildepartementet nämnda biträde vid beredning af försäkringsärenden,
detta biträde, i betraktande af göromålens ökning i öfrigt, ej gärna kunna
a.flönas med mindre belopp än 3,000 kronor. Denna aflöning kunde dock ej
skäligen böra bestridas af de från försäkringsanstalterna utdebiterade medel,
utan syntes anslag därtill böra äskas af Riksdagen i likhet med hvad dittills
ägt rum beträffande den dåvarande försäkringsinspektionen.
Vid sådant förhållande och då den nya försäkringsinspektionen vore
afsedd att träda i verksamhet med ingången af år 1904, borde det uti
1903 års statsverksproposition på extra stat för år 1904 upptagna anslag
12
å 4,500 kronor för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna utbytas
mot ett anslag å 3,000 kronor till biträde inom civildepartementet vid
beredning af ärenden rörande försäkringsväsendet, och syntes i samman¬
hang därmed jämväl böra föreslås Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte be¬
myndigas använda de till underlättande af åtgärder för arbetares olycks¬
fallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp, förutom till för-
valtningsbidrag åt sjukkassor, jämväl till utarbetande och offentliggörande
genom riksförsäkringsanstaltens i stället för genom försäkringsinspektörens
försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.
I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t
uti proposition n:r 34 vid 1903 riksdag,
att, under förutsättning af bifall till Kungl. Maj:ts förslag till lagar
om försäkringsbolag och om utländsk försåkringsanstalts rätt att drifva
försäkringsrörelse här i riket, Riksdagen måtte
ej mindre medgifva, att de bidrag, som enligt sagda lagförslag skulle
af försäkringsanstalterna årligen erläggas till bestridande af kostnaden
för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet, finge från och
med år 1904 tills vidare af Kungl. Maj:t användas till bestridande af
aflöningar till försäkringsinspektionens tjänstemän och betjänte samt expen¬
ser vid densamma,
än äfven till biträde inom civildepartementet vid beredning af ärenden
rörande försäkringsväsendet för år 1904 på extra stat anvisa till Kungl.
Maj:ts förfogande ett belopp af 3,000 kronor samt medgifva, att Kungl.
Maj:t skulle äga för år 1904 använda de till underlättande af åtgärder
för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp
i mån af behof, förutom till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, jämväl till
utarbetande och offentliggörande genom riksförsäkringsanstaltens försorg
af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.
Uti skrifvelse, n:r 135, af den 20 maj 1903 anförde Riksdagen, att
den ej funnit anledning till någon anmärkning mot den af Kungl. Maj:t
föreslagna organisationen af den blifvande försäkringsinspektionen, mot de
ifrågasatta aflöningarna för dess tjänstemän och betjänte eller mot den
13
gjorda beräkningen af öfriga kostnader för ämbetsverket, utan anslöte sig
i nämnda hänseenden, liksom i fråga om det föreslagna anslaget till biträde
inom civildepartementet vid beredning af ärenden rörande försäkringsväsendet,
i hufvudsak till hvad föredragande departementschefen anfört på grund af
den utaf professor Lindstedt gjorda utredning.
Riksdagen, som vidtagit en ändring i 162 § åt Kung!. Maj:ts för¬
slag till lag om försäkringsbolag, ansåg emellertid denna ändring med all
säkerhet ej föranleda någon nämnvärd afvikelse från det resultat, hvartill
professor Lindstedt kommit vid beräkningen af det belopp, som skulle in¬
flyta genom den försäkringsbolagen och de utländska försäkringsanstalterna
ålagda förpliktelsen att erlägga bidrag till bestridande af kostnaden för
försäkringsinspektionens organisation och verksamhet.
Beträffande åter det uti ifrågavarande proposition framställda för¬
slag om bemyndigande för Kungl. Maj:t att använda de till under¬
lättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, förutom till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, till
utarbetande och offentliggörande genom riksförsäkringsanstaltens i stället
för genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasse-
väsendet i riket, ansåg Riksdagen det visserligen vara riktigt, att ifrågavarande
uppdrag icke öfverlämnades åt försäkringsinspektionen, men enligt Riks¬
dagens mening borde nämnda uppdrag ej heller gifvas åt riksförsäkrings-
anstalten, enär denna lika litet som försäkringsinspektionen vore en myn¬
dighet med speciellt statistisk kompetens och verksamhet. Uppdraget borde
i stället lämpligen anförtros åt kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik.
Riksdagen tillkännagaf, att densamma, som funnit Kungl. Maj:ts
proposition n:r 34 ej kunna oförändradt bifallas,
dels medgifvit, att de bidrag, som enligt de af Riksdagen beslutade
lagar om försäkringsrörelse och om utländsk försäkringsanstalts rätt att
drifva försäkringsrörelse här i riket skulle af försäkringsanstalterna årligen
erläggas till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens orga¬
nisation och verksamhet, finge från och med år 1904 tills vidare af Kungl.
Maj:t användas till bestridande af aflöningar till försäkringsinspektionens
tjänstemän och betjänte samt expenser vid densamma,
14
äfvensom, till biträde inom civildepartementet vid beredning af
ärenden rörande försäkringsväsendet, för år 1904 på extra stat anvisat till
Kung!. Maj:ts förfogande ett belopp af 3,000 kronor,
dels medgifvit, att Kungl. Maj:t skulle äga för år 1904 använda de
till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjuk¬
kassors bildande afsätta belopp i mån af behof, förutom till förvaltningsbidrag
åt sjukkassor, jämväl till utarbetande och offentliggörande af en statistisk
årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.
Därjämte anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t ville taga i öfvervägande,
huruvida icke sistberörda arbete lämpligast borde anförtros åt kommers-
kollegii afdelning för arbetsstatistik.
Utarbetandet af berörda statistiska årsredogörelse för sjukkasseväsen¬
det i riket blef sedermera jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 oktober 1903
öfverlämnadt åt kommerskollegium.
*
Kungl. Maj:t utfärdade den 24 juli 1903 dels lag om försäkrings¬
rörelse (motsvarande förslaget till lag om försäkringsbolag) dels ock lag om
utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket
(svensk författningssamling n:r 94).
Ur de nämnda lagarna torde böra anföras vissa bestämmelser, som
särskildt afse försäkringsinspektionen.
Uti 131 § af lagen om försäkringsrörelse stadgas, att den i samma
las: föreskrifna tillsyn öfver försäkringsbolag utöfvas af en för hela riket
O J o
gemensam försäkringsinspektion.
Ledamot af försäkringsinspektionen må ej deltaga i styrelsen af eller
vara anställd vid försäkringsbolag eller vid utländsk försäkringsanstalt, som
erhållit tillstånd att här i riket drifva försäkringsrörelse; ej heller må leda¬
mot af inspektionen vara aktieägare eller garant i sådant företag.
Närmare bestämmelser om försäkringsinspektionens organisation och
verksamhet meddelas af Konungen.
15
Till bestridande af kostnaden för inspektionens organisation och verk¬
samhet skall, enligt 133 § af samma lag, försäkringsbolag årligen erlägga
bidrag enligt bestämmelser, som meddelas af Konungen. Detta bidrag må
icke i något fall öfverstiga en femtedels procent af bolagets hela inkomst
af afgifter för näst föregående kalenderår för försäkringar, som tillhöra
bolagets rörelse bär i riket.
Enligt 162 § åligger dock sådan bidragsskyldighet ej ömsesidigt
försäkringsbolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af
egendom inom ett län.
Bidrag erlägges ej heller af de från lagens tillämplighetsområde
undantagna, uti 163 § angifna slag af anstalter, nämligen: anstalt, som in¬
rättats af staten, anstalt, som allenast meddelar försäkring mot förlust å
skuldebref eller andra värdehandlingar, rånte- och kapitalförsäkringsanstalt,
ömsesidigt försäkringbolag för försäkring af egendom å landsbygden, hvars
verksamhetsområde är mindre än ett härad, sjuk- och begrafningskassa
eller annan dylik understödsförening, hvars verksamhet icke afser affärs¬
mässigt drifvande af försäkringsrörelse.
Beträffande Stockholms stads brandförsäkringskontor äro särskilda
föreskrifter meddelade i lag den 4 december 1908, innefattande tillägg till
162 § i lagen om försäkringsrörelse.
I fråga om utländsk försäkringsanstalt gäller enligt 16 § af lagen
om sådan anstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket, att äfven
dylik anstalt skall efter enahanda beräkningsgrunder som inhemsk försäk¬
ringsanstalt erlägga bidrag till bestridande af kostnaden för försäkrings-
o oo o o
inspektionen.
Då enligt 21 § af lagen angående utländsk försäkringsanstalt denna
lag icke äger tillämpning å utländsk försäkringsanstalt, hvars rörelse här
i riket allenast afser återförsäkring, är sådan anstalt naturligen icke heller
bidragsskyldig.
Genom kungörelse den 31 december 1903 (svensk författningssam¬
ling n:r 134) har Kungl. Maj:t bestämt försäkringsanstalternas bidrag till
bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionen till en tiondedels procent
af vederbörande anstalts hela inkomst af afgifter för näst föregående kalen¬
16
derår för försäkringar, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket. Anstalt,
som meddelat återförsäkring, är dock icke skyldig att för afgift för sådan
försäkring lämna bidrag, därest annan försäkringsanstalt är pliktig att för
det återförsäkrade beloppet utgifva bidrag.
*
Sedan Kungl. Maj:t den 24 juli 1903 utfärdat de nämnda lagarna
om försäkringsrörelse och om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva
försäkringsrörelse här i riket, beslöt Kungl. Maj:t, jämlikt nådigt bref den
12 augusti 1903, att den i 131 § af lagen om försäkringsrörelse omför-
mälda försäkringsinspektion skulle inrättas och med 1904 års ingång träda
i verksamhet samt att chefen för inspektionen skulle benämnas öfverdirektör.
Tillika förordnade Kungl. Maj:t, att i försäkringsinspektionen skulle
anställas dels två ledamöter, hvilka borde innehafva nödig sakkunskap den
ena för bedömande af den säkerhet, de under försäkringsinspektionens upp¬
sikt stående anstalternas penningplaceringar erbjöde, och därmed samman¬
hängande frågor, samt den andra för handläggning af försäkringstekniska
ärenden, dels en juridiskt bildad sekreterare, hvilken jämväl skulle vara
ledamot i inspektionen, dels en registrator, hvilken jämväl skulle vara
skyldig att biträda vid bearbetningen af det statistiska materialet, och dels
en vaktmästare. Samtliga befattningar skulle tillsättas på förordnande tills
vidare.
Samtidigt med utfärdande den 31 december 1903 af instruktion för
försäkringsinspektionen fastställde Kungl. Maj:t följande stat för ämbets¬
verket för år 1904.
Öfverdirektören..............kronor 10,000
däraf 7,000 skulle anses motsvara lön och
3,000 tjänstgöringspenningar.
1 ledamot, arfvode............ » 3,000
1 » » » 3,000
Transport kronor 16,000
17
Transport kronor 16,000
1 sekreterare............... » 4,500
däraf 3,000 skulle anses motsvara lön och
1,500 tjänstgöringspenningar.
1 registrator............... » 3,000
däraf 1,800 skulle anses motsvara lön och
1,200 tjänstgöringspenningar.
1 vaktmästare.............. » 900
däraf 600 skulle anses motsvara lön och
300 tjänstgöringspenningar.
Kostnad för vikariatsersättningar, ersättning till
extra tjänstemän och andra biträden, rese¬
kostnads- och traktamentsersättningar,
tryckningskostnader, hyra, kostnader för
ljus, vedbrand, städning, möbler, böcker,
tidningar, kontorsrekvisita m. in., förslagsvis » 14,600
Kostnad för extra ordinarie arbetskrafter på
grund af ökade göromål under öfvergångs-
tiden och vid möjligen förekommande sär¬
skild administration af lifförsäkringsbolag,
förslagsvis.............. > 6,000
Summa kronor 45,000
Tillika anbefalldes statskontoret att utanordna nyssnämnda belopp,
45,000 kronor, till försäkringsinspektionen, i mån af behof och efter rekvisi¬
tion, från de bidrag, som af försäkringsanstalterna årligen skulle erläggas
till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och
verksamhet, och bemyndigades statskontoret tillika att, i den mån dylika
bidrag icke vore tillgängliga, af under händer varande medel förskjuta
erforderligt belopp för att sedermera af inflytande bidrag godtgöra förskottet.
Beträffande aflöningsvillkor för befattningar vid försäkringsinspek¬
tionen stadgade Kungl. Maj:t:
att de med hvarje befattning förenade tjänstgöringspenningar finge
uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort —
3—092480. Löneregleringslcommitténs bet. XXII.
18
däri inbegripen den tid han vore upptagen af tjänsteresa — eller åtnjutit
semester, men skulle för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad,
utgå till den, som förrättat tjänsten;
att den, som af sjukdom hindrades att förrätta sin tjänst, ägde upp¬
bära hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kunde förpliktas
att under ledigheten, utöfver sina tj änstgöringspenningar, afstå så mycket
af lönen, som erfordrades för tjänstens förrättande eller eljest pröfvades
skäligt; samt
att vid sjukdomsfall eller när det erfordrades i följd af tjänsteresa eller
för beredande af semester tjänsteman af lägre grad skulle vara skyldig
att, om han förordnades till högre befattning inom verket, densamma mot
åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgörings-
penningar men eljest af däremot svarande belopp, i stället för egna tjänst-
göringspenningar, bestrida, dock ej längre än tre månader under året.
Enahanda stat jämte aflöningsvillkor blef genom särskilda kungl. bref
den 2 december 1904, den 2 december 1905, den 21 december 1906 och
den 29 november 1907 fastställd att gälla för hvart och ett af åren 1905
— 1908.
Genom kungl. bref den 18 december 1908 angående stat för inspek¬
tionen för år 1909 förklarades nuvarande sekreteraren — hvilken med
1908 års utgång varit förordnad i nämnda egenskap under sammanlagdt
fem år — berättigad att från och med år 1909 åtnjuta ålderstillägg å lö¬
nen med 500 kronor. Uti staten för år 1909 uppfördes fördenskull ett
belopp af 500 kronor för ålderstillägg åt sekreteraren. Därjämte höjdes
det till kostnad för vikariatsersättningar m. m. förslagsvis uppförda beloppet
till 17,600 kronor, i följd hvaraf statens slutsumma uppgick till 48,500
kronor, öfriga poster i staten äfvensom aflöningsvillkor lämnades oförändrade.
Kungl. Maj:t medgaf emellertid därjämte genom beslut den 30 juli
1909, att af de bidrag, som af försäkringsanstalterna skulle erläggas till
bestridande af kostnaderna för försäkringsinspektionens organisation och
verksamhet, Ange för år 1909 till sekreteraren, registrator!! och vaktmästaren
19
hos inspektionen utgå extra lönetillägg i enlighet med de grunder, som
stadgats i kungl. kungörelsen den 5 juni 1909 angående extra lönetillägg
för år 1909 åt en del tjänstemän och betjänte m. m.
Äfven åren 1904—1908 åtnjöto vissa tjänstinnehafvare hos försäk-
ringsinspektionen lönetillägg motsvarande de dyrtidstillägg resp. extra
lönetillägg, som beviljats en del tjänstemän och betjänte inom andra verk.
Samma stat som för år 1909 har genom kungl. bref den 17 decem¬
ber 1909 fastställts att gälla äfven för år 1910. De uti nämnda kungl.
bref stadgade aflöningsvillkoren öfverensstämma med dittills gällande
villkor.
20
Försiikriiigsinspektionens organisation och verksamhet.
För försäkringsinspektionen har, såsom redan nämnts, instruktion
utfärdats den 31 december 1903 (svensk författningssamling n:r 138).
Instr. § l. I fråga om försäkringsinspektionens ämbetsbefattning gäller enligt
instruktionen, att det åligger denna myndighet
dels att utöfva den i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903
föreskrifna tillsyn öfver försäkringsbolag;
dels ock att, på sätt som stadgas i lagen af samma dag om utländsk
försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket, taga be¬
fattning med dylik anstalts verksamhet.
£ s. Försäkringsinspektionen har att för hvarje år afgifva berättelse till
Kungl. Maj:t om inspektionens verksamhet under året.
Därjämte skall inspektionen för hvarje år utarbeta och till Kungl.
Maj:t. öfverlämna redogörelse för de in- och utländska försäkringsanstalter,
som i enlighet med bestämmelserna i omförmälda lagar under året drifvit
försäkringsrörelse här i riket, äfvensom för dessa anstalters verksamhet
och räkenskaper. Denna redogörelse skall hafva i sin helhet inkommit till
Kungl. Maj:t inom ett och ett hälft år efter utgången af det år redo¬
görelsen afser.
§ 3. Försäkringsinspektionen skall utgöras af:
en öfverdirektör och chef samt
tre ledamöter, af hvilka en tillika är sekreterare och de båda öfriga
skola tjänstgöra såsom sakkunniga, den ena för ärenden rörande penning¬
placeringar och därmed sammanhängande frågor och den andra för försäk-
ringstekniska frågor, särskilt beträffande andra slag af försäkring än
lifförsäkring.
§ 4. Hos försäkringsinspektionen skall finnas anställd en registrator.
21
Därjämte anställes hos inspektionen en vaktmästare.
I mån af behof må ämbetsverket anställa amanuenser och andra
extra biträden samt extra vaktbetjänte.
Försäkringsinspektionen äger att inhämta yttrande från sakkunnig § 5
person, som ej är anställd hos ämbetsverket, då sådant finnes erforderligt
för utredning af förekommande ärende.
Beträffande ärendenas handläggning inom försäkringsinspektionen
in. in. är stadgadt följande.
Öfverdirektören är i första rummet Kungl. Maj:t ansvarig för full- § 6
görandet af försäkringsinspektionens åligganden och äger att ensam be¬
sluta i alla hos ämbetsverket förekommande ärenden.
Han fördelar göromålen mellan ledamöterna och fastställer verkets
arbetsordning samt bör tillse, att verkets ledamöter och öfrig där anställd
personal med nit och ordentlighet uppfylla sina skyldigheter.
Sekreteraren åligger att bereda och inför öfverdirektören föredraga § ?
samtliga till försäkringsinspektionens handläggning hörande ärenden, som
ej på grund af sin beskaffenhet anses böra beredas och föredragas af
annan ledamot eller af öfverdirektören.
Vid föredragning af nedan omförmälda ärenden skola, förutom öf- § s
verdirektören, minst två af försäkringsinspektionens ledamöter vara när¬
varande och deltaga i ärendenas behandling, nämligen ärenden, som angå:
kungl. bref och remisser samt framställningar till Kungl. Maj:t;
ämbetsverkets organisation och arbetsordning;
tillsättande och entledigande samt bestraffning af den under äm¬
betsverket lydande personal äfvensom tjänstledighet och befattnings uppe¬
hållande under ledighet, i den mån dessa frågor äro föremål för ämbets¬
verkets handläggning;
arfvode åt amanuenser och andra extra biträden samt extra vakt¬
betjänte;
utfärdande af sådana allmänna föreskrifter, som afse verkställig¬
heten af gällande författningar eller fullgörandet af Kungl. Maj:ts särskildt
gifna befallningar;
22
förordnande af revisor enligt 135 § i lagen om försäkringsrörelse
samt meddelande af sådant föreläggande, hvarom förmäles i 136 § af
samma lag;
ämbetsverkets årsberättelse och årliga redogörelse för in- och ut¬
ländska försäkringsanstalters verksamhet och räkenskaper; samt
andra frågor, som öfverdirektören finner skäl att göra till föremål
för samfälld behandling.
§ g. Andra ärenden än de i § 8 omförmälda af göras af öfverdirektören
efter rådplägning med den af försäkringsinspektionens ledamöter, som på
grund af hvarje särskildt ärendes beskaffenhet närmast har att taga be¬
fattning med detsamma.
§ 10. Föredragande eller annan vid ärendes afgörande tillstädesvarande
ledamot, hvilkens åsikt icke öfverensstämmer med det af öfverdirektören i
ärendet fattade beslut, åligger att låta till protokoll anteckna sin skilj¬
aktiga mening.
§ u. Utan föredragning eller rådplägning med annan äga öfverdirektören
och sekreteraren, hvar för sig, att genom remiss eller särskild skrifvelse
infordra förklaring, upplysning eller yttrande, som erfordras för ärendes
beredning till afgörande, samt till granskning, anteckning eller förvar be¬
fordra inkommande handling, som är af beskaffenhet att icke föranleda
omedelbar åtgärd af ämbetsverket.
§ i2. Öfverdirektören och ledamöterna, den förre efter anmälan hos chefen
för civildepartementet samt ledamöterna efter försäkringsinspektionens för
hvarje särskild gång lämnade uppdrag, må företaga resor i landsorten,
när sådant erfordras för fullgörande af ämbetsverkets åligganden.
Dylikt uppdrag må ock kunna lämnas annan än ledamot.
§ i3. I öfverdirektörens frånvaro må icke, utan att Kungl. Maj:t annor¬
lunda förordnar, ledig tjänst tillsättas för längre tid än till öfverdirektörens
återkomst, eller ansvar ådömas för fel i tjänsten, eller beslut fattas eller
åtgärd vidtagas, som rubbar de grundsatser för ärendenas behandling
eller ämbetsverkets förvaltning, hvilka förut blifvit stadgade eller följda.
I öfverdirektörens frånvaro afgöras ärendena af inspektionens samt¬
liga ledamöter gemensamt; dock må ärende afgöras jämväl af två leda-
23
möter gemensamt, därest på grund af särskilda förhållanden sådant
erfordras för göromålens fortgång.
Uppstå vid ärendes afgörande i öfverdirektörens frånvaro olika
meningar mellan ledamöterna, utfärdas försäkringsinspektionens beslut i
enlighet med flertalets mening eller, i händelse af lika röstetal för olika
meningar, enligt den mening, som föredraganden uttalat.
I tvifvelaktiga fall bestämmer öfverdirektören eller, i hans frånvaro, § li¬
den äldste i tjänst varande ledamoten i hvilken ordning ett ärende skall
handläggas.
Öfver alla ärenden, som afgöras af försäkringsinspektionen, skall § 15-
upprättas en lista, å hvilken vid hvarje ärende medelst en kort anteckning
utmärkes det beslut, som blifvit fattadt.
Protokoll föres, då skiljaktiga meningar förekomma inom inspektio¬
nen, då beslut skall expedieras genom protokollsutdrag, samt då inspek¬
tionen eljest förordnar, att protokoll skall hållas.
Underdåniga skrivelser och utlåtanden till Kungl. Maj:t underteck- § 16.
nas af öfverdirektören och de ledamöter, som deltagit i ärendets afgörande.
Expeditioner i öfriga ärenden, som afgöras efter föredragning eller
rådplägning, underskrifvas af öfverdirektören med kontrasignation af
sekreteraren.
Skrifvelse!' och remisser, som omförmälas i § 11, underskrifvas af
sekreteraren »På försäkringsinspektionens vägnar».
Expeditioner i ärenden, som af gjorts enligt § 13, undertecknas af
ledamöterna »Under öfverdirektörens frånvaro».
Har vid behandling af ärende, som skall anmälas hos Kungl. Maj:t,
skiljaktig mening blifvit antecknad i protokollet, skall protokolls utdrag
därom bifogas den underdåniga skrifvelsen i ämnet.
Jämte de skyldigheter, som tillkomma sekreteraren i egenskap af § 17.
ledamot i ämbetsverket, åligger honom
att svara för upprättandet af den i § 15 omförmälda lista samt för
förandet af verkets protokoll;
att uppsätta förslag till verkets utgående expeditioner i alla ärenden,
i hvilka icke på grund af ärendets beskaffenhet expeditionen anses böra
uppsättas af annan ledamot eller af öfverdirektören;
24
att ombesörja, att remisser och utgående expeditioner blifva behö¬
rigen afsända eller till vederbörande utlämnade; samt
att företräda försäkringsinspektionen inför domstolar och andra
myndigheter, då inspektionen icke finner särskildt ombud böra förordnas.
$ 18■ Registrator!! åligger att föra diarium öfver inkommande ärenden
och bestrida arkivariegöromålen;
att biträda vid bearbetandet af det statistiska materialet till inspek¬
tionens årliga redogörelse för in- och utländska försäkringsanstalters verk¬
samhet och räkenskaper;
att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilda med de upplysningar
i tjänsten, han må vara i tillfälle att lämna, på begäran utfärda diariebe-
vis och meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag af de hos verket
befintliga handlingar; samt
att därutöfver förrätta de göromål, Indika inspektionen kan finna
lämpligt att uppdraga åt honom.
I fråga om tjänstetillsättning, semester och tjänstledighet, vikariat
och afsked gäller, bland annat, följande.
# 19- Öfverdirektören och ledamöterna i försäkringsinspektionen tillsättas
af Kung!. Maj:t medelst förordnande.
Registrator!! och vaktmästaren tillsättas af ämbetsverket medelst
förordnande.
§ 30. För att kunna antagas till sekreterare fordras att hafva aflagt sådan
examen, som berättigar till inträde i rättegångsverken.
Då sekreterarbefattningen blifvit ledig, insänder öfverdirektören
efter ansökningstidens förlopp inkomna ansökningshandlingar till Kungl.
Maj:t och föreslår därvid till erhållande af förordnande å befattningen
den bland de sökande, som öfverdirektören anser vara lämpligast för be¬
fattningen.
Förslag till förordnande af öfriga ledamöter afgifver öfverdirektören,
utan att ansökning föregår.
Blifver registratorstjänsten ledig, kungör inspektionen tjänsten till
ansökning.
25
Semester må, när sådant kan äga rum utan hinder för göromålens § 31.
behöriga gång, åtnjutas af öfverdirektören och ledamöterna under en och
en half månad samt af registratorn under en månad årligen enligt fördel¬
ning, som bestämmes af öfverdirektören; börande öfverdirektören, då han
vill begagna sig af semester, göra anmälan därom hos chefen för civilde¬
partementet.
Inträffar för öfverdirektören behof af annan ledighet för
längre tid än fjorton dagar, göres ansökning om ledighet hos Kungl. Maj:t.
Åt ledamot må försäkringsinspektionen bevilja tjänstledighet för
högst en och eu half månad. Under sålunda beviljad tjänstledighet, så
ock då ledamot begagnar semester eller befinner sig å tjänsteresa samt
när ledamotsbefattning är ledig, må ämbetsverket — för annan ledamot än
sekreteraren i den mån sådant anses behöfligt för göromålens gång — för¬
ordna lämplig person att uppehålla tjänsten. År ledamot i behof af
tjänstledighet för längre tid, göres ansökning därom hos Kungl. Maj:t,
som då jämväl förordnar om tjänstens bestridande.
Tjänstledighet för registratorn må beviljas af inspektionen för högst
sex månader. Uppstår behof af längre tjänstledighet, göres ansökning
därom hos Kungl. Maj:t. Förordnande om tjänstens uppehållande under
tiden meddelas af inspektionen.
Om ledighet för öfrig hos ämbetsverket anställd personal och om
göromålens uppehållande under tiden äger ämbetsverket förordna.
Ansökning om entledigande från förordnande hos fö r s äkri n gsi risp ek- § S2.
tionen bör, då sökande är förordnad af Kungl. Maj:t, öfverlämnas till
Kungl. Maj:ts afgörande. I annat fall pröfvas dylik ansökning af inspektionen.
I fråga om besvär öfver försäkringsinspektionens beslut stad- § 21.
gas, att den, som icke åtnöjes med beslutet, äger, där ej annorlunda är
stadgadt genom särskilda författningar, att söka ändring hos Kungl. Maj:t
genom besvär, hvilka skola ingifvas till civildepartementet, öfver till¬
delad varning må dock klagan ej föras. Inspektionens beslut om tjänste¬
mans afstängning från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder af
besvärs anförande.
4—092480. Lönereglering skommitténs het. XXII.
26
Inkomna framställningar.
] underdånig skrifvelse den 5 januari 1909 gjorde försäkringsinspek-
tionen framställning angående viss omorganisation af ämbetsverket samt
lönereglering för detsamma.
Försäkringsinspektionen anförde därvid följande.
Det hade visat sig nödvändigt, att öfverdirektören vid sin sida hade
en person, som biträdde honom vid utredningen af tekniska frågor, speciellt
rörande lifförsäkringen. Därför hade under åren 1906—1908 eu assi¬
stent varit anställd med ett arfvode af 3,000 kronor, som utgått af
expensmedlen.1
Med särskild hänvisning till den viktiga kontrollen af lifförsäkrings-
bolagens fondberäkningar framhöll inspektionen, att behofvet af sådant
tekniskt biträde vore oafvisligt och konstant, och ansåg inspektionen för¬
denskull, att vid ämbetsverket borde inrättas en aktuarie^ änst i stället för
den tillfälliga assistentbefattningen. Med hänsyn till de gedigna matema¬
tiska kunskaper, som komme att fordras af den sålunda föreslagna aktua-
rien, måste kompetensfordringarna beträffande honom vara desamma, som
i kung!, kungörelse den 31 december 1903 stadgats angående behörighet
att vara aktuarie vid lifförsäkringsbolag, och, då det vore synnerligen
önskvärd! att ej allt för täta ombyten af befattningens innehafvare ägde
ruin, syntes tjänsten böra hänföras till andra graden.
Sekreterarbefattningen, hvars innehafvare tillika vore ledamot af
inspektionen, vore för närvarande en tjänst af andra graden. I betrak¬
tande af den stora betydelse, inspektionen tillmätte sekreterarens arbete, an¬
såg inspektionen, att tjänsten, i samband med tillsättandet af förenämnda
aktuariebefattning af andra graden, borde höjas till tredje graden, då eljest
ingen utsikt funnes att få på platsen behålla en verkligen duglig man.
Detta vore så mycket angelägnare, som, i samband med försäkrings-
1 Enligt meddelad uppgift utgör assistentarfvodet från och med den 1 september 1909
4,000 kronor för år räknadt.
27
väsendets starka utveckling, i alla länder påginge ett lifligt arbete på för¬
säkringsrättens och försäkringslagstiftningens område, ett arbete, som in¬
spektionen tydligen måste uppmärksamt följa.
I fråga om registratorsbefattningen, som vore en tjänst af första
graden, hade inspektionen ingen anledning att föreslå någon ändring.
Under erinran att Kung!. Maj:t nyligen fastställt ny lönestat för stats¬
kontoret, hvilken stat syntes inspektionen vara afsedd att tjäna såsom
normalstat vid blifvande löneregleringar för de centrala ämbetsverken, hem¬
ställde inspektionen, att Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga för¬
slag om sådana ändringar uti inspektionens organisation och stat,
att en ny aktuariebefattning inrättades med en aflöning af 5,800
kronor, hvaraf 3,600 skulle betraktas som lön, 1,800 som tjänstgörings-
penningar och 400 som ortstillägg, med två ålderstillägg, hvardera å 500
kronor, efter resp. 5 och 10 år;
att sekreterarbefattningen blefve höjd till en tjänst af tredje graden med
eu aflöning af 8,100 kronor, hvaraf 5,000 skulle betraktas som lön, 2,500
som tjänstgörilöspenningar och 600 som ortstillägg, med ett ålderstillägg
å 600 kronor efter 5 år;
att registrator^ aflöning bestämdes till 4,000 kronor, hvaraf 2,200
skulle betraktas som lön, 1,500 som tjänstgöringspenningar och 300 som
ortstillägg, med tre ålderstillägg, hvartdera ä 500 kronor, efter resp. 5,
10 och 15 år; samt
att aflöningen för den hos inspektionen anställde vaktmästaren blefve
bestämd till 1,200 kronor, hvaraf 700 skulle betraktas som lön, 350 som
tjänstgöringspenningar och 150 som ortstillägg, med ett ålderstillägg å
100 kronor efter 5 år.
Aflöningen för öfverdirektören och chefen för försäkringsinspektionen
bestämdes vid inspektionens inrättande till 10,000 kronor, hvaraf 7,000 ut¬
gjorde lön och 3,000 tjänstgöringspenningar. De skäl, som då talade för en
i jämförelse med andra öfverdirektörer högre aflöning, syntes inspektionen
alltjämt kvarstå, och framhöll inspektionen, att de ärenden, som vore föremål
för det ifrågavarande ämbetsverkets handläggning, i långt högre grad än
andra sådana, kräfde kontinuitet i behandlingssättet; det syntes därför vara
af vikt att aflöningen för öfverdirektören ej tillmättes för knappt. De äm-
28
betsmän, som vid tiden för inspektionens inrättande åtnjöto en aflöning
af 10,000 kronor, hade i allmänhet vid företagna löneregleringar fått sina
aflöningar ökade med 2,000 ä 3,000 kronor.
Inspektionen hemställde fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen, att aflöningen för öfverdirektören vid försäkringsinspektionen
blefve bestämd till 13,000 kronor, hvaraf 9,000 syntes böra betraktas som
lön, 3,000 som tjänstgöringspenningar och 1,000 som ortstillägg.
Sammanlagda kostnaden för de sålunda föreslagna aflöningarna till
inspektionens chef och hittillsvarande ordinarie tjänstemän skulle sålunda
blifva: öfverdirektören 13,000, sekreteraren 8,100, registratorn 4,000 och
vaktmästaren 1,200, eller tillhopa 26,300 kronor. Under åren före 1909 hade
utgått, enligt stat, till öfverdirektören 10,000, till sekreteraren 4,500, till regis¬
tratorn 3,000 och till vaktmästaren 900 eller tillhopa 18,400 kronor. Skill¬
naden skulle alltså uppgå till 7,900 kronor. Från detta belopp syntes dock
vid beräknandet af kostnaden för inspektionen böra dragas hvad som under
föregående år utbetalts i tillfälliga lönetillägg eller 1,350 kronor; hvadan
den slutliga ökningen för löneregleringen komme, hvad nämnda befattnings-
hafvare anginge, att uppgå till 6,550 kronor.
För den hittillsvarande assistentbefattningen hade inspektionen en
utgift af 3,000 kronor från expensmedlen. ökningen i utgifter för den
föreslagna aktuarie^änsten skulle följaktligen uppgå till allenast 2,800
kronor.
Den slutliga sammanlagda ökningen för de föreslagna ändringarna
i inspektionens organisation och stat skulle alltså uppgå till endast 9,350
kronor.
Försäkringsinspektionen erinrade vidare, hurusom enligt stadgande i
133 § af lagen om försäkringsrörelse och i 16 § af lagen om utländsk
försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket bidrag till
kostnaden för inspektionen erlades af de in- och utländska försäkringsbola¬
gen, hvilket bidrag dock ej finge öfverstiga Vs % af bolagens premieinkomst
för föregående år. Genom kungl. kungörelse den 31 december 1903 hade
bestämts, att bolagen skulle erlägga allenast Vio % af premieinkomsten.
Huru dessa inbetalningar samt utgifterna för inspektionen balanserade,
framginge af en meddelad tablå, så lydande:
29
År.
|
In¬
betalningar.
|
Ut¬
betalningar.
|
Balans
till nästa år.
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
1904 ..............
|
43,351:02
|
39,840:00
|
3,511:02
|
1905 ..............
|
46,211:45
|
30,490:00
|
19,232:47
|
1906 ..............
|
50,189:80
|
43,989:96
|
25,432:31
|
1907 ..............
|
52,188:91
|
43,180:00
|
34,441:22
|
1908 ..............
|
58,759:48
|
44,843:75
|
48.356:95
|
Denna tablå gåfve vid handen, att skillnaden mellan inbetalningar och
utbetalningar under föregående året uppgått till i det allra närmaste 14,000
kronor, samt att en besparing af närmare 50,000 kronor förefunnes; och skulle
sålunda de af inspektionen föreslagna ändringarna i inspektionens organi¬
sation och stat icke medföra några ökade utgifter för försäkringsbolagen.
Det anmärktes slutligen, att öfverdirektören P. G. Laurin icke deltagit
uti behandlingen af frågan om öfverdirektörens aflöning.
Öfver försäkringsinspektionens nyssberörda framställning afgaf stats¬
kontoret, till följd af remiss, den 4 mars 1909 underdånigt utlåtande, hvari
tillkännagafs, att det föreliggande förslaget till ny lönestat för försäkrings-
inspektionen icke gifvit statskontoret anledning till annat uttalande än föl¬
jande erinringar.
Vid ett öfverslag af de medel, som vore att tillgå för uppehållande
af försäkringsinspektionens verksamhet, Unge icke förbises, att af dessa
medel jämväl borde bestridas kostnaden för pensioneringen af inspektio¬
nens personal, i den mån denna kostnad icke komme att drabba personalen
i form af pensionsafgifter.
Den för öfverdirektören föreslagna aflöningen, 13,000 kronor, hade
statskontoret funnit vara väl hög, helst om hänsyn toges till den aflöning,
9,600 kronor, som år 1908 bestämdes för riksförsäkringsanstaltens chef, med
hvilken befattning chefskapet för försäkringsinspektionen då' ansågs när¬
mast jämförligt.
Förslaget om sekreterareänstens uppflyttning till tjänst af tredje
graden med den för ledamot i centralt ämbetsverk numera fastställda af-
30
löning syntes statskontoret icke fullt tillfredsställande motiveradt, då i be¬
traktande toges, att sekreteraren redan vore ledamot af försäkringsinspek-
t i orion, och han genom tillämpning af de för sekreterare i centralt äm¬
betsverk bestämda nya avlöningsförmånerna skulle få sin aflöning väsent-
ligt höjd.
Vid fastställande af nya aflöningssatser för försäkringsinspektionens
personal syntes jämväl — i likhet med hvad som skedde beträffande riks-
försäkringsanstaltens tjänstemän — böra göras lämpliga afdrag för de
pensionsafgifter, som eljest ålåge tjänstemän af motsvarande lönegrader,
men här för närvarande icke ifrågakomme.
Slutligen syntes, i händelse väsentligen förhöjda aflöningsbelopp be¬
viljades försäkringsinspektionens personal, å denna personal jämväl böra
komma till tillämpning de villkor, som fästats vid den nya lönestaten för
riksförsäkripgsanstalten.
Genom kungl. remiss den 15 juli 1909 öfverlämnades försäkrings¬
inspektionens ofvanberörda skrifvelse jämte statskontorets däröfver afgifna
utlåtande till kommittén för att tagas i öfvervägande vid fullgörande af det
kommittén lämnade uppdrag.
Försäkringsinspektionen inkom därefter till Kungl. Majd med en den
13 juli 1909 dagtecknad skrifvelse.
Under erinran att inspektionen uti ofvanberörda skrifvelse den 5
januari 1909 föreslagit dels inrättande af en aktuariebefattning vid inspektio¬
nen, dels viss lönereglering åt en del tjänstinnehafvare, anförde inspektionen,
att, då denna hemställan, som upptoge de önskemål, Indika ansåges mest
trängande, ännu icke kunnat af Kungl. Majd pröfvas och frågan sålunda
icke kunde afgöras tidigare än vid 1910 års riksdag, inspektionen funne
sig böra bringa under Kungl. Maj ds pröfning ett förslag till fullständigare
lösning af dess omorganisationsfråga, än som var afsedd med framställ¬
ningen i januari 1909.
Försäkringsinspektionen utgjordes af öfverdirektören, sekreteraren och
två ledamöter, hvilka tjänstgjorde såsom sakkunniga. Utom öfverdirektören
och sekreteraren vore vid ämbetsverket anställda en ordinarie tjänsteman,
31
registrator!!, samt fyra extra ordinarie, nämligen en assistent (matematiker)
och tre amanuenser.
Sekreteraren vore ledamot af inspektionen, förde protokoll, uppsatte
förslag till verkets utgående expeditioner, där icke på grund af ärendets be¬
skaffenhet expeditionen ansåges böra uppsättas af annan ledamot eller af
öfverdirektören, ombesörjde, att remisser och utgående expeditioner blefve be¬
hörigen afsända, företrädde inspektionen inför domstol, beredde och före-
droge inför öfverdirektören samtliga till inspektionens handläggning hörande
ärenden, som ej på grund af sin beskaffenhet ansåges böra beredas och
föredragas af annan ledamot eller af öfverdirektören.
Registratorn ålåge, utöfver sådan tjänsteman vanligen tillkommande
skyldigheter, att biträda vid utarbetandet af den årliga statistiken öfver in-
och utländska försäkringsanstalters verksamhet och att förrätta de göromål,
hvilka inspektionen kunde finna lämpligt att uppdraga åt honom.
Assistenten, som hade samma tjänstgöringsskyldighet som de ordi¬
narie tjänstemännen, biträdde öfverdirektören med matematiskt-tekniska
utredningar. Den förre innehafvare!! af denna befattning hade dock varit
tjänstledig från den 1 december 1907 till den 30 september 1908. Under
tjänstledigheten och till och med december 1908 hade tjänsten uppehållits
af en vikarie, som dock hade endast 2 timmars daglig tjänstgöring. Ny
innehafvare af tjänsten vore förordnad och skulle börja sin tjänstgöring
den 1 september 1909.
Den ene amanuensen hade 4 timmars, den andre 3 timmars och
den tredje 2 timmars daglig tjänstgöring. De båda sistnämnda hade dock
under år 1909 och delvis under föregående år haft resp. 5 och 4
timmars tjänstgöring för att forcera det statistiska arbetet.
Missförhållandet mellan antalet ordinarie (3) och antalet extra ordi¬
narie (4) tjänstemän trädde skarpt i dagen. Ett sådant förhållande kunde
försvaras under ett ämbetsverks första organisationsår, under hvilka det
kunde anses ovisst, om det behof af arbetskraft, som framkallat nämnda
förhållande, föranledts af själfva organisationsarbetet för att med dettas afstö¬
tande väsentligen förminskas. Men förefunnes det nämnda behofvet alltjämt
och måste i följd däraf det nämnda missförhållandet fortfara, så koinme
detta med nödvändighet att inverka menligt på ämbetsverkets arbete. In¬
32
spektionen hade fungerat i mer än 5 år, och det kunde nu med full viss¬
het sägas, att det arbete, som ålåge inspektionen, icke komme att minskas,
utan fastmer måste för hvarje år ökas.
Under de första åren hade inspektionen naturligtvis varit upptagen
med åtskilligt arbete, som ej vidare återkomme i samma omfattning, t. ex.
granskning af bolagsordningar och af lifförsäkringsbolagens grunder. Detta
arbete hade under de senare åren reducerats till normala mått, så att man
numera kunde bedöma, huru mycket arbetskraft, som behöfdes och allt
framgent komme att minst behöfvas, för att inspektionen under normala
förhållanden skulle kunna fungera på vederbörligt sätt.
Det hade därvid befunnits, att granskningen af bolagens räkenskaps-
uppgifter och den statistiska bearbetningen af desamma fullt ut kräfde de
arbetskrafter, som inspektionen nu för ändamålet förfogade öfver: registra-
torn och de tre amanuenserna. I detta hänseende vore också att märka, att
dessa räkenskapsuppgifter ännu lämnades enligt föråldrade formulär, hvadan
statistiken, som grundade sig på dem, lämnade mycket öfrigt att önska. Nya
formulär komme att fastställas under år 1909 och därpå följande år. Där¬
efter komme statistiken att blifva fullständigare men också att kräfva ökadt
arbete.
Att öfverdirektören behöfde vid sin sida en aktuarie, vitsordades äf¬
ven kraftigt af erfarenheten. Med den raska utveckling, hvari lifförsäk-
ringsverksamheten befunne sig, uppkomme ständigt nya förslag beträffande
lifförsäkringsbolagens verksamhet, hvilka borde grundligt pröfvas ur teknisk
synpunkt. Rätt ofta hänvisades äfven af Kungl. Maj:t till inspektionen
för yttrande frågor rörande pensionskassor, hvilkas pröfning kräfde en in¬
gående granskning af den tekniska utredning, som presterats. Ärligen in¬
lämnade lifförsäkringsbolagens aktuarier redogörelser för fondberäkningar
och dödlighetsundersökningar, redogörelser, som öfverdirektören ej ensam
kunde hinna att granska, såsom sig vederborde.
Vid bedömande af den arbetskraft, som vore behöflig för de löpande
ärendenas tillbörliga skötande, vore äfven att märka, att med de arbets¬
krafter, som hittills stått inspektionen till buds, det varit omöjligt att i den
utsträckning, som varit önskvärd, företaga fullständiga inspektioner af de
olika anstalterna. Sådana inspektioner hade gjorts nästan endast när sär¬
33
skild anledning funnits att misstänka, att ej allt varit i god ordning.
Kontrollen hade i (ifrigt måst inskränkas till en granskning af säkerhets-
handlingarna samt af de berättelser, som anstalterna ingifvit till inspektionen.
Ej blott inspektionen utan äfven anstalterna hade kännt detta som en brist,
som måste af hjälpas, om inspektionen skulle kunna göra det gagn, som
man väntat sig af densamma.
Systemet att låta kontrollen hufvudsakligen bestå i granskning af
bolagens uppgifter till inspektionen kunde möjligen medföra en besparing
af arbetskrafter inom inspektionen, enär granskning på ort och ställe af
bolagens förvaltning vore mera tidsödande. Men om på detta sätt inspek¬
tionens budget minskades och sålunda bolagens direkta utgifter för inspek¬
tionen reducerades, så ökades däremot bolagens indirekta utgifter för in¬
spektionen och det sannolikt i högre grad. Ty om granskningen på ort
och ställe måste inskränkas till ett minimum, erfordrades att inspektionen
af bolagen kräfde mera detaljerade uppgifter för granskning på ämbets¬
rummet.
Ett godt exempel för belysning häraf lämnade, enligt inspektionens
åsikt, ett af de internationella formulärförslagen. Det afsåge att möjliggöra
en approximativ kontroll af att premiereserven beräknats riktigt efter de
gällande grunderna. Ifyllandet af detta formulär skulle vålla bolagen myc¬
ket besvär och stora kostnader. De svenska bolagen hade äfven lifligt
protesterat mot dess införande, så äfven åtminstone de danska och tyska
bolagen. Inspektionen ansåge ock detsamma fullkomligt umbärligt, om in¬
spektionen kunde ej alltför sällan genom en sin tjänsteman kontrollräkna
hvarje bolags premiereserv. Sådan kontroll blefve vida mer effektiv än
den, som kunde vinnas genom granskning af uppgifter enligt ett formulär,
och den blefve därtill otvifvelaktigt billigare för bolagen.
Äfven ur en annan synpunkt vore det enligt försäkringsinspektionens
åsikt önskvärdt, att inspektionen organiserades så, att dess verksamhet i
jämförelsevis stor utsträckning komme att bestå i granskning af bolagens
förvaltning på ort och ställe. Därigenom bringades nämligen inspektionens
tjänstemän i nära beröring med det praktiska arbetet. Hvad betydelse
detta kunde hafva, syntes inspektionen ligga i öppen dag.
5 -092480. Löneregleringskommitténs bet. XXII.
34
Af hvad sålunda anförts ansåg inspektionen framgå, att ett utbyte
af två extra ordinarie tjänstemän mot tvä ordinarie icke innebure större
ökning af inspektionens arbetskrafter än som redan vore väl behöflig.
Försäkringsväsendets starka utveckling gjorde det ock mer än sannolikt,
att en ytterligare ökning snart nog skulle visa sig nödvändig. Som bevis
på denna utveckling anförde inspektionen de i följande tablå intagna sif¬
feruppgifter angående de under inspektionens kontroll ställda försäkrings-
anstalternas premieinkomster under de räkenskapsår, som närmast motsva¬
rade åren 1902—1907.
Uti tablån omfattade grupp 2 rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,
länens ömsesidiga brandstodsbolag, mindre ömsesidiga brandstodsbolag,
mindre ömsesidiga sjöförsäkringsbolag, ömsesidiga hagelskade- och frost¬
försäkringsbolag samt kreatursförsäkringsbolag. Alla dessa voro inhemska.
Grupp 1 omfattade alla öfriga svenska försäkringsbolag. Grupp 3 omfattade
samtliga i Sverige arbetande utländska försäkringsbolag (premieinkomst på
den svenska rörelsen).
o
Aterförsäkringspremier hade icke afdragits.
Premieinkomsterna hade angifvits i millioner kronor.
Grupp.
|
År 1902.
|
År 1903.
|
År 1904. 1 År 1905.
1
|
År 1906.
|
År 1907.
|
1............
|
06.5
|
70.5
|
75.1 I 79.7
|
84.2
|
93.5
|
2............
|
7.0
|
6.9
|
7.3 | 7.6
|
7.8
|
ungefär 8.0
|
3............
|
5.0
|
5.2
|
5.4 1 5.3
|
5.3
|
5.2
|
Summa
|
78.5
|
82.0
|
87.8 | 92.6
|
97.3
|
ungefär 106.7
|
De två nya ordinarie tjänstemän, som, enligt försäkringsinspektio-
nens förslag, borde anställas hos inspektionen, borde båda vara matematiker
med den formella kompetens, som i kungl. kungörelsen af den 31 de¬
cember 1903 föreskrifvits för anställning som aktuarie vid lifförsäkrings-
bolag. Deras titel kunde lämpligen vara aktuarie. Deras löneförmåner
borde vara lika, nämligen de, som inspektionen i skrifvelsen af den 5
januari 1909 föreslagit för eu aktuarie.
Den ene aktuarien skulle ersätta den nuvarande assistenten. Hans
uppgift skulle vara densamma som dennes, nämligen att biträda öfver-
35
direktören med matematiskt-tekniska utredningar och vid inspektioner,
särskilt af lifförsäkringsbolag.
Den andre aktuarien borde vara statistiker. Såsom förut anförts,
ålåge det registrator!! att biträda vid uppgörandet af den årliga statistiken.
Enär den nuvarande registrator!! vore synnerligen kompetent därtill, hade
åt honom uppdragits den mest maktpåliggande delen af statistiken, näm¬
ligen den, som rörde lifförsäkringsbolagen och öfriga större bolag. An¬
ställdes nu en aktuarie som statistiker, borde denne erhålla detta uppdrag.
Han borde äfven i samband med den statistiska bearbetningen af bolagens
uppgifter underkasta dem den första granskningen, som sedan fullföljdes
af öfverdirektören och, beträffande lifförsäkringsbolagen, äfven af den först
omförmälde aktuarien. Därjämte borde äfven aktuarien-statistikern vara
öfverdirektören behjälplig vid inspektioner, särskildt af sakförsäkringsbolag.
För registratorn skulle gälla samma instruktion som hittills. Men i
stället för de större bolagens statistik skulle han sysselsätta sig med en
del af de mindre bolagens, hvilken nu varit helt och hållet öfverlåten åt
en af amanuenserna. Dennes plats skulle alltså åtminstone tills vidare
indragas. Kunde genom den tänkta arbetsfördelningen registratorn få
o o <T> Ö
mera tid än hittills åt verkliga arkivariegöromål, så vore detta högst
önskvärdt. Dessa hade nu måst stå tillbaka för de statistiska arbetenas
skull.
För att icke vålla uppskof med de mest trängande behofvens till¬
godoseende hade inspektionen i sin skrifvelse af den 5 januari 1909 icke
berört frågan om ämbetsverkets uppförande på ordinarie stat. Då nu lika
fullt uppskof uppstått, ansåg sig inspektionen böra i sin senare framställning
upptaga äfven denna fråga.
Någon vidlyftigare motivering för att ämbetsverket borde, så snart
ske kunde, föras på ordinarie stat, syntes inspektionen ej vara af nöden.
Då denna förändring icke medförde några ökade utgifter för staten, skulle
tvekan om dess lämplighet kunna bero endast därpå, att man ansåge sig
ej hafva tillräcklig erfarenhet för att fastställa inspektionens organisation på
ett mera definitivt sätt.
Skulle sådana betänkligheter finnas och man sålunda menade, att
inspektionens mer än femåriga erfarenhet icke vore tillräcklig för att styrka
36
den föreslagna organisationens lämplighet, ville inspektionen hänvisa äfven
till utländsk erfarenhet i frågan. Inspektionen hade därvid valt den schwei¬
ziska försäkringsinspektionen, dels därför att denna ägt bestånd längre än
någon annan (allt sedan år 1885), dels därför att det schweiziska försäk¬
ringsväsendet vore till sin omfattning jämförligt med det svenska. Där¬
jämte ansåges allmänt inom försäkringsvärlden den schweiziska försäkrings¬
inspektionen vara väl organiserad.
I detta ämbetsverk vore följande tjänstemän anställda: en direktor,
en vice direktor, en chef för den matematiska afdelningen, en chef för den
juridiska afdelningen, en sekreterare, en registrator, två matématiker, ett
tekniskt biträde, två kanslister — summa 11 tjänstemän.
Om man jämförde denna organisation med den för svenska försäk¬
ringsinspektionen föreslagna, ansåg inspektionen det böra framgå, dels
att dess förslag icke kunde betecknas som anspråksfullt, dels att detsamma,
äfven om det icke tillgodosåge mer än det redan förefintliga behofvet af
arbetskrafter, dock vore ägnadt att lägga en grund, som vore lämplig att
bygga vidare på, i den mån behofvet af arbetskrafter växte.
Inspektionen framlade i detta hänseende följande jämförande tablå,
hvari tjänsterna grupperats så, som de i anseende till arten och omfånget
af sina åligganden kunde anses motsvara hvarandra. Direktorn och vice
direktorn i Schweiz vore, liksom öfverdirektören i Sverige, matematiker.
Sverige:
Öfverdirektören.......
Sekreteraren........
Två aktuarie!’........
Registrator!! j
Två e. o. amanuenser)
Schweiz:
Direktorn.
Vice direktorn.
Chefen för den juridiska afdelningen.
Sekreteraren.
Chefen för den matematiska afdelningen.
Två matematiker.
Ett tekniskt biträde.
Registrator!!.
Två kanslister.
I denna tablå öfver tjänstemännen hade emellertid icke kunnat upp¬
tagas de båda ledamöter i den svenska försäkringsinspektionen, hvilka så¬
som sakkunniga de!torn: i arbetet.
o o
37
Det af inspektionen uti skrifvelsen den 5 januari 1909 framlagda
förslaget till omorganisation slutade på en kostnad af 9,350 kronor.
Hvad inspektionen i den senare skrifvelsen föreslagit skulle medföra en
ytterligare ökning uti inspektionens utgifter af ungefär 3,500 kronor och
den slutliga ökningen för hela den föreslagna omorganisationen skulle så¬
lunda uppgå till ungefär 13,000 kronor.
Såsom framginge af den tablå, inspektionen uti sin skrifvelse den
5 januari 1909 meddelat, öfverstege inbetalningarna under år 1908 utgif¬
terna under samma år med ungefär 14,000 kronor och hela den i inspek¬
tionens senare skrifvelse föreslagna omorganisationen kunde sålunda genom¬
föras utan några ökade utgifter för försäkringsanstalterna. Af samma tablå
framginge äfven, att de af bolagen efter eu uttaxering af Vio % af premie¬
inkomsten erlagda afgifterna till inspektionen under de senaste fem åren
ökats med i det närmaste 15,000 kronor, hvadan det vore att vänta, att
äfven efter den föreslagna omorganisationens genomförande ett afsevärdt
öfverskott komme att uppstå.
Inspektionen, som ansåg någon förändring för närvarande icke böra
förekomma i fråga om de två sakkunniga ledamöternas ställning, hem¬
ställde — utöfver den framställning som inspektionen gjort uti sin under¬
dåniga skrifvelse den 5 januari 1909 — att Kungl. Maj:t täcktes för
Riksdagen framlägga förslag om de ändringar i inspektionens organisation
och stat:
att en ny aktuariebefattning måtte inrättas med en aflöning af
5,800 kronor, hvaraf 3,600 skulle betraktas som lön, 1,800 som tjänst-
göringspenningar och 400 som ortstillägg, med två ålderstillägg, hvar¬
dera å 500 kronor, efter resp. 5 och 10 år; samt
att försäkringsinspektionen måtte öfverföras på ordinarie stat.
Genom kungl. remiss den 26 juli 1909 har jämväl sistberörda fram¬
ställning öfverlämnats till kommittén.
38
Kommitténs förslag.
Försäkrings- ' Såsom ofvan omnämnts, ansåg vederbörande departementschef, vid före-
uppförande dragning inför Kungl. Maj:t den 30 januari 1903 af frågan om försäkrings-
“ orsdf'anfane inspektionens organisation och verksamhet, det icke böra ifrågasättas, att
Personalens det nva ämbetsverket då skulle uppföras å ordinarie stat. Detta blef
pensionering..^
Enär emellertid sedan dess åtskilliga års erfarenhet vunnits rörande
inspektionens verksamhet, samt man sålunda torde kunna bestämma det
antal befattningshafvare vid inspektionen, som för den närmare framtiden
blifver oundgängligen nödvändigt, har det synts kommittén, att något
hinder numera icke borde möta för ämbetsverkets uppförande å ordinarie
stat, hvarom ock försäkringsinspektionen hemställt.
Genom en sådan åtgärd skulle gifvetvis icke föranledas någon ändring
beträffande sättet för bestridandet af kostnaderna för inspektionens verk¬
samhet, utan skulle dessa såsom hittills utgå från de under statskontorets
förvaltning ställda bidragen från försäkringsanstalterna till bestridande af
kostnaderna för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet.
Därest försäkringsinspektionen kommer att uppföras å ordinarie stat,
har det emellertid synts kommittén synnerligen önskvärdt, att, oaktadt
kostnaderna för inspektionen icke bestridas af statsmedel, åtgärd måtte vid¬
tagas i syfte, att den af Konung och Riksdag fastställda staten för för¬
säkringsinspektionen varder intagen i den uti statskontoret upprättade
liggaren öfver statsverkets specialutgiftsstater.
En fråga, som på det närmaste sammanhänger med försäkringsin¬
spektionens uppförande å ordinarie stat, är pensioneringen af verkets
personal. Såsom redan nämnts, har statskontoret framhållit, att jämväl
kostnaden för pensioneringen borde bestridas af försäkringsanstalternas
39
Indrag, i den mån denna kostnad icke komme att drabba personalen i
form af pensionsafgifter.
I § 10 uti lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänst-
innehafvarcs rätt till pension är stadgadt, bland annat, att tjänstinne-
hafvare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande af pension erlägga
pensionsafgift till årligt belopp af viss procent å det för honom gällande
pensionsunderlag.
Enligt § 11 i samma lag skall nämnda afgift ingå till eu särskild
fond för pensionering af civila tjänstinnehafvare.
Från denna fond bestrides så stor del af kostnaden för beredande
af pension enligt ifrågavarande lag, som enligt vetenskaplig sannolikhets¬
beräkning finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensions-
afgifternas storlek.
I fråga om fondens förvaltning är uti § 4 af kungl. kungörelsen
den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet af lagen angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension stadgadt, att denna fond skall,
under benämning: »pensionsfonden för civila tjänstinnehafvare», förvaltas
af statskontoret, hvilket ämbetsverk i sådan egenskap, förutom annat, åligger:
att, sedan summan af de pensioner, som under näst föregående
året utbetalts enligt pensionslagen, blifvit tillförlitligen känd, från pensions¬
fonden bereda godtgörelse åt de olika slag af medel, från hvilka pensionerna
utgått, med belopp, som svara mot fondens efter fastställd fördelnings-
grund uträknade andel i pensionsutgifterna.
Vid tillämpning af ofvanberörda bestämmelser skulle alltså de pen¬
sionsafgifter, som enligt pensionslagen komme att åligga ordinarie befattnings-
hafvare vid försäkringsinspektionen, ingå till den under statskontorets för¬
valtning stående pensionsfonden för civila tjänstinnehafvare.
I behörig ordning beviljade pensioner skulle af statskontoret ut¬
betalas från de under statskontorets förvaltning ställda bidragen från för-
säkringsanstalterna till bestridande af kostnaderna för försäkringsinspek-
tionens organisation och verksamhet. Sedermera skulle statskontoret från
pensionsfonden utanordna det belopp, som erfordras för att bereda för-
säkringsanstalternas bidragsmedel godtgörelse för pensionsfondens andel i
pensionsutgifterna.
40
Då den på pensionsfonden belöpande andelen i pensionsutgifterna
är beräknad att utgöra ungefär en tredjedel af hela kostnaden, skulle
alltså från de bidrag, försäkringanstalterna äro skyldiga att erlägga, komma
att bestridas ungefär två tredjedelar af pensionsutgifterna.
Att försäkringsanstalternas bidragsmedel komma att förslå jämväl
till bestridande af nyssnämnda andel af pensionsutgifterna, synes kommittén
uppenbart vid det förhållande, att för närvarande icke på långt när tages
i anspråk den bidragsplikt, som enligt försäkringslagarna kan åläggas för-
säkringsanstalterna.
Föränd- De förändringar i försäkringsinspektionens organisation, hvilka af
taxation, inspektionen föreslagits, äro dels sekreterarbefattningens uppflyttning till
tjänst af tredje graden dels ock inrättandet af nya ordinarie befattningar.
Vidkommande förslaget i fråga om sekreterarbefattningen har stats¬
kontoret icke funnit detsamma tillfyllest motiveradt.
Kommittén får för sin del erinra, hurusom den omständigheten, att
sekreteraren skulle blifva ledamot af försäkringsinspektionen, vid äm¬
betsverkets bildande icke ansågs böra föranleda till befattningens upp¬
förande i tredje graden. Någon ändring uti sekreterarens ställning inom
verket har nu icke ifrågasatts, ej heller har någon ökning i hans ålig¬
ganden föreslagits.
Det torde äfven böra beaktas, att i riksförsäkringsanstalten sekre¬
teraren och ombudsmannen är ledamot af anstalten och att den honom
vid 1908 års riksdag tillerkända aflöningen närmast motsvarar den, som
åtnjutes af tjänstemän i andra lönegraden inom statskontoret in. fl. ny-
reglerade centrala ämbetsverk.
Äfven i den nya kontrollstyrelsen är ämbetsverkets sekreterare
ledamot af styrelsen. I fråga om sekreteraren likasom de öfriga ledamöterna
i kontrollstyrelsen föreslog Kung!. Maj:t vid 1909 års riksdag, att dessa
befattningshafvare skulle i aflöningshänseende sättas i en mellangrad mellan
andra och tredje normalgraderna. Detta vann emellertid icke Riksdagens
bifall, utan bestämdes aflöningen till likhet med andra normalgradens.
Vid nu antydda förhållanden har kommittén icke kunnat biträda
försäkringsinspektionens förslag uti ifrågavarande hänseende.
41
Hvad beträffar den af försäkringsinspektionen uti skrifvelsen den 5
januari 1909 föreslagna nya befattningen, har meddelats, att innehafvaren
af denna befattning vore afsedd att biträda öfverdirektören vid utred¬
ningar af matematiskt-tekniska frågor och vid inspektioner, särskildt af
lifförsäkringsbolag. Ifrågavarande tjänst skulle enligt förslaget tråda i
stället för den tillfälliga assistentbefattningen vid verket.
Inrättandet af den sålunda föreslagna ordinarie befattningen har
synts kommittén ändamålsenligt.
Det torde i detta hänseende särskildt böra beaktas, att försäkringsinspek¬
tionen härigenom skulle tillföras en betydlig ökning i arbetskraft. Vida mera
arbete synes nämligen kunna påräknas af eu ordinarie tjänsteman med
arbetstiden å tjänsterummet bestämd i likhet med hvad som gäller inom
flertalet nyreglerade verk, än af en extra tjänsteman, hvars dagliga ar¬
betstid, enligt hvad inspektionen meddelat, ganska länge endast utgjort två
timmar.
För ifrågavarande nya ordinarie hefattningshafvande med den före¬
slagna benämningen aktuarie har försäkringsinspektionen förutsatt ena¬
handa kompetensfordringar, som i kungl. kungörelse den 31 december 1903
stadgats för behörighet att vara aktuarie vid lifförsäkringsbolag; och har
inspektionen hemställt, att befattningen skulle hänföras till andra graden.
Enligt nämnda kungörelse (svensk författningssamling år 1903, n:r
134, sid. 3) fordras för behörighet att utöfva befattning såsom aktuarie
för försäkringsbolag, som drifver lifförsäkringsrörelse, att hafva antingen
aflagt filosofie kandidatexamen med betyget »berömlig» i matematik eller
filosofie licenciatexamen med minst betyget »med beröm godkänd» i
nämnda ämne eller ock aflagt afgångsexamen vid tekniska högskolan och
därvid i matematik (större kurs) erhållit betyget »berömlig».
Att för den ifrågavarande nya befattningen vid försäkringsinspek¬
tionen sätta kompetensfordringarna lägre än hvad inspektionen hemställt,
bär kommittén ej tilltrott sig att föreslå; och då en person med sådana
matematiska kunskaper torde kunna erhålla anställning hos lifförsäkrings¬
bolag mot ganska betydande aflöning, har det synts kommittén ej kunna
göras någon erinran mot ifrågavarande befattnings uppförande i andra
graden.
6—092480. Lönereglering skommitténs bet. XXII.
42
Vid sådant förhållande torde det emellertid icke vara lämpligt, att
innehafvaren af befattningen benämnes aktuarie. Tjänstinnehafvare med
denna benämning tillhöra nämligen i allmänhet inom andra ämbetsverk
första gradens tjänstemän. Kommittén har fördenskull ansett sig böra
föreslå, att ifrågavarande befattningshafvande hos försäkringsinspektionen
må benämnas förste aktuarie.
Förutom nyss nämnda tjänsteman har försäkringsinspektionen uti
sin senare framställning ansett ännu en ordinarie befattningshafvare, äfven
denne benämnd aktuarie, erforderlig. Denne skulle enligt försäkringsinspek-
tionens mening öfvertaga det statistiska arbete, som nu utföres af registratorn i
verket. Han skulle ock vara öfverdirektören behjälplig vid inspektioner,
särskildt af sakförsäkringsbolag.
Kommittén har emellertid icke funnit sig öfvertygad om behofvet
af den sålunda ifrågasatta nya befattningen.
Särskildt med hänsyn till den längre arbetstid å tjänsterummet,
som i sammanhang med en lönereglering torde böra stadgas för de ordi¬
narie tjänstemännen hos försäkringsinspektionen, har det synts kommittén,
att de göromål, som enligt inspektionens förslag skulle uppdragas åt den
nu ifrågavarande nya befattningshafvaren, borde kunna medhinnas åt annan
eller andra ordinarie tjänstemän, med tillhjälp, i erforderlig mån, af extra
tjänstemän eller kvinnliga biträden.
Af/önings- Hvad aflöningsförmånerna för försäkringsinspektionens personal be-
form ner. }iar £gr öfverdirektören, såsom förut är nämndt, föreslagits, att
han, som nu äger uppbära en aflöning af 10,000 kronor, skulle få denna
höjd till 13,000 kronor. Till stöd därför har, bland annat, åberopats att,
då hans nuvarande aflöning på sin tid bestämdes, denna ansågs böra sättas
till ett i jämförelse med aflöningarna till andra öfverdirektörer högre be¬
lopp, samt att de ämbetsmän, som vid tiden för försäkningsinspektionens
inrättande åtnjöto en aflöning af 10,000 kronor, i allmänhet vid företagna
löneregleringar fått sina aflöningar ökade med 2,000 ä 3,000 kronor.
Gent häremot vill kommittén framhålla, att, då aflöningen åt öfver¬
direktören vid försäkringsinspektionen bestämdes, detta synes hafva skett
utan att någon jämförelse gjordes med öfverdirektörer i andra verk.
43
Beträffande särskilt den af inspektionen åberopade jämförelsen
med de ämbetsmän, som vid tiden för inspektionens inrättande åtnjöto
en aflöning af 10,000 kronor, anser sig kommittén böra anmärka, att de
chefer för ämbetsverk, som då hade nämnda aflöning, utgjordes af presi¬
denter samt generaldirektören i telegrafstyrelsen.
För öfverdirektör eller därmed jämförlig chef i normalgrad har
afiöningen vid 1909 års riksdag bestämts till 9,000 kronor. Där på grund
af särskilda förhållanden en högre aflöning ansetts erforderlig för chef
med öfverdirektörs benämning, har denna aflöning, såsom vid 1908 års
riksdag skedde beträffande öfverdirektörerna i landtbruksstyrelsen och
landtmäteristyrelsen, satts till 10,000 kronor. Äfven för öfverdirektören
vid riksförsäkringsanstalten är afiöningen beräknad efter sistberörda aflönings-
belopp, dock med afdrag af ett pensionsafgift motsvarande, afrundadt
belopp.
Hvad öfverdirektören vid försäkringsinspektionen angår, torde det
ligga nära till hands att jämföra honom med öfverdirektören vid
riksförsäkringsanstalten. Då afiöningen till den sistnämnde beräknats
med hänsyn till den högsta aflöning, som vid nya löneregleringar
ansetts böra tillerkännas chefer med öfverdirektörs benämning, samt
någon anledning icke torde förefinnas att uppflytta chefen för försäkrings¬
inspektionen till generaldirektörsgrad, har kommittén ansett, att afiöningen
till öfverdirektören och chefen för försäkringsinspektionen fortfarande bör
utgöra 10,000 kronor. Dock torde böra iakttagas, att nämnda aflöning
varder fördelad i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg enligt samma
grunder, som gälla för öfverdirektörerna i landtbruksstyrelsen och landt¬
mäteristyrelsen.
Vidkommande sekreteraren vid försäkringsinspektionen har kommittén
redan i det föregående uttalat såsom sin åsikt, att denne bör bibehållas i
andra graden. Emellertid bör han gifvetvis erhålla den förböjning i aflö¬
ning, som blir en följd däraf, att han vid regleringen likställes med be-
fattningshafvare i andra normalgraden inom nyreglerade verk.
I fråga om de bägge öfriga ledamöterna af försäkringsinspektionen
har ej föreslagits någon ändring i dem tillkommande arfvode, och har
44
icke heller kommittén ansett sig hafva anledning att hemställa om någon
ändring därutinnan.
För förste aktuarien, hvilken, såsom redan antydts, synes böra upp¬
föras i andra graden, skulle gälla samma aflöningsförmåner, som för
sekreteraren.
Registrator!!, hvilken tillhör första lönegraden, bör äfven få sin
aflöning reglerad att motsvara hvad dylika befattningshafvare numera fått
sia: tillerkändt.
Hvad slutligen vaktmästaren hos försäkringsinspektionen beträffar,
synes denne böra, såsom vid 1909 års riksdag bestämdes för vaktmästaren
hos kontrollstyrelsen, åtnjuta enahanda aflöningsförmåner, som äro bestämda
för vaktmästare i allmänhet uti statskontoret och vissa andra nyreglerade
ämbetsverk.
Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,
att försäkringsinspektionen må uppföras ä ordi¬
narie stat;
att aflöning en till öfver dir ektören och chefen för
försäkringsinspektionen må utgå med 10,000 kronor, där-
af 6,200 i lön, 2,800 i tjänstgöring spenning ar och 1,000
i ortstillägg;
att arfvodet till en hvar af två ledamöter af för¬
säkringsinspektionen må utgå med 3,000 kronor;
att sekreteraren, tillika ledamot af inspektionen, må
erhålla en aflöning af 5,800 kronor, däraf 3,600 i lön,
1,800 i tjänstgöring spenning ar och 400 i ortstillägg, hvar¬
till kunna komma tvä ålderstillägg till lönen, det ena med
500 kronor efter fem år och det andra, likaledes med
500 kronor, efter ytterligare fem är;
att å staten för försäkringsinspektionen må upp¬
tagas en förste aktuarie med enahanda aflöningsförmåner
som sekreteraren;
45
att för registratorn aflöningen må bestämmas till
4,000 kronor, däraf 2,200 i lön, 1,500 i tjänstgörings-
penningar och 300 i ortstillägg, hvartill kunna komma
tre ålderstillägg till lönen, hvart och ett å 500 kronor,
det första efter fem år, det andra efter ytterligare fem
år och det tredje efter än ytterligare fem är;
att vaktmästaren må tilldelas en aflöning af 1,200
kronor, däraf 100 i lön, 350 i tjänstg öring spenning ar och
150 i ortstillägg, hvartill kan komma ett ålderstillägg till
lönen efter fem år med 100 kronor; samt
att i staten för försäkring sinspektionen den bestäm¬
melsen intages, att, därest vaktmästare i sådan egenskap
åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, sä länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom
å lönen afdrag as 100 kronor ärligen.
o
Ålderstillägg till befattningshafvare vid försäkringsinspektionen utgå Ålderstillägg.
likasom öfriga kostnader för inspektionen af de bidragsmedel, som lämnas
af försäkringsanstalterna. Detta bör naturligen äfven för framtiden blifva
fallet, och har kommittén fördenskull ansett, att i staten för försäkrings¬
inspektionen bör uppföras ett särskildt anslag till ålderstillägg.
Då vid genomförandet af kommitténs förslag ålderstillägg torde
under de närmaste åren kunna komma att utgå endast till de nu¬
varande innehafvarna af sekreterar- och vaktmästarbefattningarna, har kom¬
mittén ansett anslaget till ålderstillägg kunna tills vidare uppföras med
600 kronor.
Kommittén får alltså hemställa,
att i staten för försäkringsinspektionen må upp¬
föras ett anslag till ålderstillägg å förslagsvis 600
kronor.
Vid godkännande af aflöningsstater för statskontoret m. fl. ämbets- utsträckt
verk har Riksdagen under de senare åren uppställt såsom förutsätt- arbetstld-
46
ning för godkännandet, att Kungl. Maj:t före den tidpunkt, då staterna skulle
träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att samtliga ordinarie tjänstemän
och betjänte skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller
för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes
minst 6 timmar hvarje söckendag.
Såsom ofvan redan blifvit antydt, anser kommittén, att arbetstiden å
tjänsterummet för försäkringsinspektionens ordinarie personal bör bestämmas
i likhet med hvad som gäller inom flertalet nyreglerade verk.
Kommittén hemställer,
att såsom förutsättning för den blifvande aflönings-
staten för försäkring sinspektionen uppställes, att samtliga
ordinarie tjänstinnehafvare skola, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter
pröfning medgifvas, vara ä tjänsterummet tillstädes minst
6 timmar hvarje söckendag.
Aflöning*- Vid uppgörande af förslag till aflöningsvillkor vid försäkringsinspek-
" °r' tionen har kommittén tagit behörig hänsyn i tillämpliga delar till de be¬
stämmelser, som vid de senare årens riksdagar fastställts i afseende å åt¬
skilliga då beslutade löneregleringar; hvarjämte beaktats eu i § 131 af
lagen om försäkringsrörelse intagen föreskrift beträffande ledamot af för-
o o o
säkringsinspektionen.
Kommittén hemställer,
att för åtnjutande af de aflöning sfär maner, som i
blifvande stat för försäkring sinspektionen varda upptagna
för ordinarie tjänstinnehafvare, måtte fastställas följande
villkor och bestämmelser, nämligen:
att innehafvare af ordinarie befattning vid försäk¬
ring sinspektionen skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation af
ämbetsverket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,
samt i sådant hänseende äfvensom därest ämbetsverkets
47
ställning inom statsförvaltningen så förändras, att det¬
samma ej längre kan såsom själj'ständigt ämbetsverk anses,
eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande
göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att,
med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han
innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de
med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl.
Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket göro-
målen öfverlämnas;
att med, ordinarie befattning vid försäkring sinspek¬
tionen icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat;
att chef eller ledamot vid försäkring sinspektionen ej
må deltaga i styrelsen af eller vara anställd vid försäk¬
ringsbolag eller vid, utländsk försäkringsanstalt, som er¬
hållit tillstånd att här i riket drifva försäkringsrörelse,
ej heller vara aktieägare eller garant i sådant företag;
att med ordinarie befattning vid försäkring sinspek¬
tionen ej heller i öfrigt må förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj förseclt eller blifvit såsom
aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af
hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår chef eller
ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af
annan befattning, försäkringsinspektionen, uppå därom
gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hederligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner upp¬
draget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas
och bibehållas;
att tjänstgör ing spenning ar få uppbäras endast för
den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men för den tid, han eljest vant från
48
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som erhållit för¬
ordnande att uppehålla befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,
men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vår¬
dande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksda¬
gen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda upp¬
drag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring
eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänst¬
göring spenningar afstå så mycket af lönen eller ortstill-
lägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för
tid, hvarunder han af hållit sig från tjänstgöring utan att
hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänstinnehafvare varder afstånga från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke af för säkring sinspektionen pröfvas böra använ¬
das till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej försäkring sinspektionen finner skäligt
låta honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till
följd af tjänsteresa eller för beredande af semester, tjän¬
steman af lägre grad skall vara skyldig att, om han
för ordnas till högre befattning vid försäkringsinspektionen,
densamma mot åtnjutande, i det förstnämnda fallet af
de för befattningen anslagna tjänstgöring spenning ar, men
eljest af däremot svarande belopp i stället för egna tjänst¬
göring spenning ar, bestrida, dock ej längre än samman¬
lag dt tre månader under ett och samma kalenderår;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fort¬
satt innehafvande af befattning i samma lönegrad är i
49
staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen be¬
stämmes att inträda efter fem år, under villkor att inne-
hafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänste¬
tid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med
godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förord¬
nande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offent¬
ligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid han åtnjutit semester, och för andra för¬
höjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem är,
på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest
sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes
på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en
af omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre
qflöningen ej får tillträdas förr än vid början af ka¬
lenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjän-
steåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid till¬
godoräknas den tid, som före den nya aflöning sstatens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till be¬
fattningen;
att likväl löntagare, som, dä han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pen¬
sion, icke må tillträda samma förhöjning;
att öfver dir ektören, sekreteraren, förste aktuarien
och registratorn äga årligen, när sådant kan ske
utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta se¬
mester, en hvar af de tre förstnämnda under en och en
half månad samt registratorn under en månad;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskeds¬
tagande, entledigande eller dödsfall själfva lönen äfven¬
som ortstillägget utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
7—092480. Löneregleringskomviitténs bet. XXII.
50
pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträ¬
dande eller, sävidt angår innehafvare af befattning, som
därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stad¬
gadt-, samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall
vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts be¬
stämmande, upphörande af eller minskning i extra in¬
komster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed.
o
Omkostnader. A den för försäkringsinspektionen gällande staten är, såsom förut
blifvit nämndt, numera uppfördt ett belopp af förslagsvis 17,600 kronor till kost¬
nad för vikariatsersättningar, ersättning till extra tjänstemän och andra bi¬
träden, resekostnads- och traktamentsersättningar, tryckningskostnader, hyra,
kostnader för ljus, vedbrand, städning, möbler, böcker, tidningar, kontors-
rekvisita m. m. Därjämte är i staten upptaget ett belopp af förslagsvis 6,000
kronor till kostnad för extra ordinarie arbetskrafter på grund af ökade
göromål under öfvergångstiden och vid möjligen förekommande särskild
administration af 1 ifförsäkrino-sbola<r.
O O
Då numera några medel icke vidare torde vara erforderliga
för de särskilda kostnader, som skulle erfordras under öfvergångs-
tiden, skulle sålunda framdeles det senare af de nyss ornförmälda bägge
anslagen endast afse bestridandet af kostnad för extra ordinarie arbets¬
krafter vid särskild administration af lifförsäkringsbolag.
Enär det emellertid torde vara omöjligt att beräkna den för sådana
undantagsfall erforderliga kostnaden, har det synts kommittén lämpligast
att låta densamma ingå under anslaget till vikariatsersättningar in. m.
I fråga om beloppet af det sålunda sammanförda anslaget torde å
ena sidan märkas, att på grund af de föreslagna högre aflöningarna till
vissa tjänstemän vikariatsersättningar under semester och tjänsteresor
komma att något höjas, men å andra sidan böra gifvetvis genom inrättandet
af den nya förste aktuariebefattningen kostnaderna för extra tjänstemän
kunna minskas, hvarjemte bör tagas i betraktande att, såsom förut antydts,
51
några vidare kostnader icke torde behöfva upptagas för ökade göromål under
öfvergångstid.
O o
Med afseende å hvad sålunda anförts, anser sig kommittén böra
hemställa,
att till vikariatser sättning ar, ersättningar till extra
tjänstemän och andra biträden, resekostnads- och trakta-
mentsersättning ar, tryckningskostnader, hyra, kostnader
för belysning, uppvärmning, städning, möbler, böcker,
tidningar, kontor srekvisita in. m. äfvensom till extra
ordinarie arbetskrafter vid möjligen förekommande sär¬
skild administration af lifförsäkring sbolag må i staten
för försäkring sinspektionen uppföras ett anslag af för¬
slagsvis 19,600 kronor.
Uti delen I af sina betänkande^ innefattande allmänna förutsätt¬
ningar och grunder för en reglering af löneförhållanden m. m. inom de
centrala ämbetsverken, uttalade kommittén såsom sin mening, att grun¬
derna för aflöningen till extra ordinarie tjänstemän och extra ordinarie
vaktbetjänte inom de centrala ämbetsverken i allmänhet böra bestämmas
af Kungl. Maj:t på förslag af vederbörande ämbetsverk.
Det har synts kommittén, att jämväl i afseende å försäkringsinspek-
tionen borde, i den ordning nyss är nämnd, fastställas dylika grunder.
Kommittén tillåter sig fördenskull hemställa,
att grunderna för aflöningen till den extra perso¬
nalen hos för säkring sinspektionen må bestämmas af Kungl.
Maja på förslag af inspektionen.
Grunderna för
den extra
personalens
aflöning.
52
Stat.
Enligt kommitténs förslag skulle staten för försäkringsinspektionen
få följande utseende:
A. Aflöning;!!’.
Ofverdirektören och chefen
1 ledamot, arfvode . . .
1 d:o d:o . . .
j 1 ledamot och sekreterare
j 1 förste aktuarie ....
1 registrator.....
1 vaktmästare.....
|
|
K r
|
o n o r
|
Lön.
|
Tjänst-
gö-
rings-
pen¬
ningar.
|
Orts-
till-
lägg.
|
Summa.
|
6,200
|
2,800
|
1,000
|
10,000
|
—
|
—
|
—
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
3,000
|
3,600
|
1,800
|
400
|
x5,800
|
3,600
|
1,800
|
400
|
x5,800
|
2,200
|
1,500
|
300
|
24,000
|
700
|
350
|
150
|
31,200
|
32,800
1 För don ledamot, som tillika är sekreterare, äfvensom för förste aktnarien kan
lönen efter fem år höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500
kronor.
2 För registratorn kan lönen efter fem år höjas med 500 kronor, efter tio år
med ytterligare 500 kronor och efter femton år med än ytterligare 500
kronor.
3 För vaktmästaren kan lönen efter fem år höjas med 100 kronor. — Därest
vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen
afdragas 100 kronor årligen.
Till ålderstillägg, förslagsvis
600
33,400
B. Omkostnader.
Till vikariatsersättningar, ersättningar till extra tjänstemän
och andra biträden, resekostnads- och traktan!ents-
ersättningar, tryckningskostnader, hyra, kostnader för
belysning, uppvärmning, städning, möbler, böcker,
tidningar, kontorsrekvisita m. m. äfvensom till extra
ordinarie arbetskrafter vid möjligen förekommande
särskild administration af lifförsäkringsbolag, förslags¬
vis ......................
Summa
- 19,600
— 58,000
Medan staten för försäkringsinspektionen för år 1910 slutar å
ett belopp af...................kronor 48,500,
skulle enligt kommitténs förslag staten för inspektionen
sluta å...................... » 53,000
och således öfverstiga den nu gällande staten med ... » 4,500.
Därest emellertid till slutsumman i den nu gällande staten lägges
beloppet af de extra lönetillägg, som år 1909 utgingo till vissa befatt-
ningshafvare hos inspektionen, tillhopa 1,350 kronor, skulle den verkliga
ökningen i utgifter uppgå allenast till 3,150 kronor.
* *
*
Kommittén anser sig i sammanhang med frågan om försäkringsin¬
spektionen böra något beröra spörsmålet om sättet för beredande inom
civildepartementet af mål och ärenden, hvilka angå försäkringsväsendet.
Såsom redan förut är nämndt, förordnade Kungl. Maj:t för tiden
från och med 1887 års ingång en person att såsom chefens för civilde¬
partementet biträde i egenskap af inspektör öfver försäkringsanstalterna i
riket tills vidare inom civildepartementet handlägga ärenden rörande för¬
säkringsväsendet. Denna anordning fortfor till och med år 1903.
I sammanhang med beslut år 1903 om inrättande af försäkringsin-
spektionen anvisade Riksdagen, till biträde inom civildepartementet vid be¬
redning af ärenden rörande försäkringsväsendet, för år 1904 på extra stat
till Kungl. Majt:s förfogande ett belopp af 3,000 kronor. För samma
ändamål har Riksdagen för hvart och ett af åren 1905—1910 på extra
stat anvisat enahanda belopp.
För beredning af ärenden tillhörande försäkringsväsendet är det gif-
vetvis en fördel för civildepartementet att kunna påräkna en sakkunnig
person. Den hittillsvarande anordningen med ett särskildt förordnadt
stadigvarande biträde synes kommittén emellertid numera kunna utbytas
mot en annan anordning.
Kommittén tillåter sig i detta hänseende erinra om innehållet af 6
Kostnadsbe¬
räkning.
Ang. beredning
af försäk-
ringsärenden
inom civilde¬
partementet.
54
§ i instruktionen den 17 december 1909 för kontrollstyrelsen (svensk för¬
fattningssamling n:r 160).
Enligt nämnda paragraf åligger det nämligen öfverdirektören
uti sistnämnda styrelse eller den ledamot därstädes, som Kungl. Maj:t i
hans ställe därtill förordnar, att biträda chefen för finansdepartementet
med beredande till underdånig föredragning af ej mindre sådana på Kungl.
Maj:ts afgörande ankommande mål och ärenden, hvilka angå tillverkning
och beskattning af brännvin, maltdrycker och socker, försäljning af bränn¬
vin, vin och öl samt tillagade alkoholfria drycker och svagdricka äfvensom
tillverkning och försäljning af normalpapper och normalbläck, än äfven
andra på Kungl. Maj:ts pröfning ankommande mål och ärenden, tillhö¬
rande förvaltningsområden, i afseende å hvilka kontrollstyrelsen enligt
meddelade bestämmelser har att utöfva inseende eller eljest taga be¬
fattning.
Dylikt stadgande var intaget i 6 § uti instruktionen den 15 no¬
vember 1907 för kontroll- och justeringsstyrelsen.
En liknande anordning synes kunna ifrågasättas att komma till
användning äfven vid beredning af försäkringsärenden.
Då numera en praxis torde hafva hunnit utbilda sig beträffande
tolkningen af vissa förut tvistiga försäkringsfrågor och då det stora fler¬
talet försäkringsärenden, som komma under Kungl. Maj:ts pröfning, torde
efter den ingående granskning, försäkringsärenden hafva att undergå inom
försäkringsinspektionen, vara af den natur att de inom civildepartementet
icke fordra någon särskild försäkringsteknisk behandling eller ock endast
eu mera formell sådan, synes det kommittén, att i regeln det biträde, som
erfordras för beredning inom civildepartementet af försäkringsärenden,
borde kunna lämnas af chefen för försäkringsinspektionen eller annan
medlem af inspektionen.
Härigenom skulle säkerligen, bland annat, vinnas den fördelen, att ett
försäkringsärendes behandling hos Kungl. Maj:t kunde i många fall ske
snabbare, då det sålunda skulle komma att beredas af en person, som
redan handlagt detsamma.
Det skulle visserligen gent emot det nu föreslagna förfaringssättet
kunna invändas, att eu och samma person skulle komma att behandla
ett ärende såväl i den lägre instansen såsom beslutande eller i beslutet
deltagande som ock i den högsta instansen såsom i viss mån rådgifvande.
I fråga om den liknande behandlingen inom finansdepartementet af
ärenden, som handlagts af kontroll- och justeringsstyrelsen (numera kon¬
trollstyrelsen), har emellertid, kommittén veterligt, icke någon olägenhet
uppstått af enahanda anordning.
Kommittén vill dock icke bestrida, att så starka och viktiga princi¬
piella meningsskiljaktigheter i rent försäkringstekniska frågor kunna upp¬
komma mellan vederbörande försäkringsanstalt och försäkringsinspektionen
att för ärendets beredning i högsta instans biträde af en utomstående
särskildt sakkunnig person kan blifva önskligt. Då detta emellertid torde
blifva förhållandet endast i sällsynta undantagsfall, synes hinder icke böra
möta att för hvarje sålunda förekommande fall anlita en sakkunnig person.