Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.
Nr 26.
Ankom till Riksdagens kansli den 24 maj 1910 kl. 1 e. in.
Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till ändrad lydelse af 7, 23 och 38 §§ i för¬
ordningen angående stämpelafgiften den 18 september
1908.
(2:a Afd.)
Genom proposition nr 189 af den 15 nästlidne april, hvilken
hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande
af ett vid propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att från och med
dag, som Kungl. Maj: t bestämde, nedannämnda paragrafer i förord¬
ningen angående stämpelafgiften den 18 september 1908 måtte erhålla
följande ändrade lydelse:
7 §■
Från stämpelafgift enligt denna art. är kronan befriad.
Dessutom äro från stämpelafgift enligt denna art., med undantag
af den särskilda stämpeln å protokoll angående bevakning vid domstol
af testamente, befriade — — — — — — — — — — — — — —
sjukvårdsinrättningar, allmänna;
skogsvårdsstyrelser;
Bih. till Biksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 24 Höft. (Nr 26—27).
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.
Frihet från stämpel enligt denna art. äger jämväl rum —--
i ärenden, som afses i lagen rörande afgäld från afsöndrad lägenhet
eller i lagen angående aflösning af sådan afgäld; i ärenden, som an-
hängiggjorts hos justi ti ekanslersämbetet eller Riksdagens justitieombuds¬
man; så ock i mål och ärenden, som anhängiggjorts hos konsulardomare
eller konsularrätt enligt lagen om konsularj urisdiktion den 5 juni 1909.
I mål, afseende värnpliktigs besvär öfver beslut, hvarigenom böter
blifvit honom enligt värnpliktslagen ådömda, må frihet från stämpel
äga rum, därest den klagande vinner befrielse från eller nedsättning i
bötesbeloppet.
Konungen äger bevilja utländska ångfärjor, hvilka förmedla trafiken
mellan Danmark eller Tyskland, å ena, samt Sverige, å andra sidan,
äfvensom i samband med färjetrafiken stående utländska fartyg, frihet
från stämpel å tullpass, därest motsvarande förmån lämnas dylika svenska
staten tillhöriga ångfärjor och fartyg i vederbörande utländska hamnar.
23 §.
Från stämpelafgift enligt denna art. är kronan befriad.
Frihet från stämpel enligt denna art. äger jämväl rum för hand¬
lingar, hvilka enligt lagen om konsularj urisdiktion den 5 juni 1909
in trifvas till konsulardomare eller konsularrätt.
o
38 §.
Ansvarighet därför, att expedition i vederbörlig ordning förses
med stämpel, åligger vid statsdepartementen och hofexpeditionen den
tjänsteman, till hvilkens tjänstebefattning hörer att hålla expeditionen
vederbörande till hända, samt vid öfriga myndigheter den tjänsteman,
som för expeditionen ansvarar; dock att, där annan tjänsteman veder¬
börligen förordnats att stämpelbeläggningen verkställa, ansvarigheten
åligger denne.
Till kontroll därå, att fullmakt, konstitutorial eller annan handling,
som grundlägger rätt att uppbära aflöning, blifvit behörigen stämpel-
belagd, skall vid hvarje årsredogörelse öfver utbetalta aflöningsmedel
redogöraren foga särskild förklaring af innehåll, att enhvar af de i
redogörelsen upptagna löntagare, som under året tillträdt tjänst eller
sådan löneförhöjning, som påkallat utgörande af stämpelafgift, för
redogöraren uppvisat den handling, på grund af hvilken aflöning blifvit
3
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.
till honom utbetald, samt att den företedda handlingen därvid befunnits
vara belagd med stämpel till behörigt belopp. Har under året icke
förekommit sådan förändring i afseende å den i redogörelsen upptagna
personalens aflöning, som påkallat utgörande af stämpelafgift, skall detta
förhållande i redogörelsen särskild! anmärkas.
Enligt här ofvan åberopade statsrådsprotokoll har chefen för finans¬
departementet vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört
följ ande:
»Då, förutom de ändringar i förordningen angående stämpelafgiften
den 18 september 1908, hvarom nådig proposition den 14 sistlidne
januari aflåtits till Riksdagen, vissa andra ändringar i samma förordning
befunnits önskvärda, anhåller jag nu att få underställa frågan härom
Kungl. Maj:ts pröfning.
I en den 22 januari 1909 till finansdepartementet ingifven under¬
dånig skrifvelse har 1908 års möte mellan skogsvårdsstyrelserna fram¬
hållit, hurusom under den tid skogsvårdsstyrelserna verkat det visat
sig, att de myndigheter, hos livilka styrelserna utlöst expeditioner, på
olika sätt behandlat styrelserna, i det hos somliga af dessa myndig¬
heter skogsvårdsstyrelserna nödgats gälda såväl lösen som stämpelaf¬
gift, under det hos andra expeditionerna erhållits kostnadsfritt. Mötet
hyste den uppfattningen, att skogsvårdsstyrelserna vore att betrakta
som offentliga ämbetsmyndigheter och följaktligen borde erhålla expedi¬
tioner kostnadsfritt, och hemställde på grund häraf i underdånighet, att
Kungl. Maj:t ville utfärda bestämmelse därom, att skogsvårdsstyrelserna
i riket skulle erhålla erforderliga expeditioner hos offentliga myndig¬
heter kostnadsfritt.
I afgifvet utlåtande har domänstyrelsen, i hvad framställningen
afser befrielse från erläggande af stämpelafgifter, erinrat hurusom enligt
lagen angående vård af enskildas skogar samt förordningen angående
skogsvårdsstyrelser den 24 juli 1903 sådan styrelses medlemmar skola
utses, ordföranden af Kungl. Maj:t, eu af vederbörande landsting och
en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Styrelsen, som hade
att ställa sig till efterrättelse af Kungl. Maj:t fastställdt reglemente,
ägde beifra öfverträdelser af nämnda lag, och deras tjänstemän vore
berättigade att med beslag belägga virke, som skulle anses förbrutet,
hvarjämte styrelsen hade att förvalta och på föreskrifvet sätt redovisa
medel, som efter Kungl. Maj:ts bestämmande ställdes till dess förfogande.
Styrelsen ägde således en i viss mån officiell karaktär, och goda skäl
syntes alltså tala för att densamma och dess tjänstemän i likhet med
4
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.
t. ex. länens hushållningssällskap, pensionsinrättningar in. fl. befriades
från stämpel afgifter.
Statskontoret, som jämväl öfver framställningen afgifvit utlåtande,
har uti nu ifrågakomna afseende påpekat, att skogsvårdsstyrelserna
enligt nådigt beslut den 22 juni 1904 erhållit rätt att för postförsän¬
delser i tjänsteärenden begagna tjänstefrimärken och tjänstebrefkort,
samt att därvid tillika förklarats, att belöpande postafgifter för försän¬
delserna skulle gäldas af allmänna medel. I berörda hänseende hade
således nämnda styrelser bekommit enahanda förmån, som tillkomme
statens myndigheter, och ansåge sig statskontoret i likhet med domän¬
styrelsen hafva skäl tillstyrka, att skogsvårdsstyrelserna i afseende å
frihet från stämpelafgift likställdes med de offentliga myndigheter,
hvilka jämlikt 7 § i stämpelföxmrdningen vore befriade från stämpelafgift
med undantag af den särskilda stämpeln å protokoll angående bevak¬
ning vid domstol af testamente.
Jag ansluter mig obetingadt till den mening, som sålunda uttalats
af ämbetsverken, och anser alltså skogsvårdsstyrelser böra upptagas
bland de myndigheter, Indika enligt nyssberörda paragraf i stämpelför¬
ordningen äro, med nämndt undantag, befriade från stämpelafgift enligt
I art.
Vid utöfningen af den konsularjurisdiktion, som på grund af traktat
eller sedvänja tillkommer Sverige i vissa icke kristna länder, skall,
enligt lagen om leonsularjurisdiktion den 5 juni 1909, såvidt förhållan¬
dena å orten medgifva samt ej annat enligt nämnda lag eller eljest är
stadgadt, svensk lag tillämpas. Detta torde innebära, att äfven förord¬
ningen angående stämpelafgiften borde vid berörda jurisdiktion i till¬
lämpliga delar lända till efterrättelse, hvilket skulle få betydelse särskild!
i fråga om utlösande af protokoll, fördt hos konsulardo maren eller kon-
sularrätten, samt med afseende å de i 12 § af nämnda lag omförmälda
ärenden rörande uppteckning och vård af dödsbo, bevakning af testa¬
mente, äktenskapsförord m. m.
Emellertid lärer, då berörda lag om konsularjurisdiktion kom till
stånd, någon afsikt att därigenom göra de denna jurisdiktion under¬
kastade personer skattskyldiga till svenska staten knappast hafva ingått
bland de syftemål, man med lagen ville vinna. Af lagens 62 § fram¬
går, att stadgad expeditionslösen skall till konsulardomaren gäldas; och
i nådig kungörelse den 23 december 1909 är förordnadt, att konsular-
5
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.
domare och konsularrätt skola i fråga om expeditionslösen hänföras till
den första af de i 1 § af förnyade nådiga förordningen angående expe¬
ditionslösen den 7 december 1883 upptagna afdelningar. Men att af
ifrågavarande, konsularjurisdiktionen underkastade personer i aflägsna
länder uttaga stämpelskatt till svenska staten, synes så mycket mindre
böra ifrågakomma, som hvarken konsulardomare eller ledamot af kon¬
sularrätt i sådan egenskap åtnjuter någon aflöning af staten.
Härtill kommer, att stämpelförordningens tillämpning uti ifråga¬
varande afseende skulle möta stora praktiska svårigheter i fråga om
stämpelafgiftens redovisning och tillsynen öfver dess utgörande, beträf¬
fande föreskrifna inventeringar, ställandet af säkerhet för stämpelupp¬
börden m. m. Dessa svårigheter, för hvilka jag ej torde behöfva i
detalj redogöra, skulle utan tvifvel komma att stå i oskäligt förhållande
till beloppet af den stämpeluppbörd, som kunde beräknas inflyta.
På grund af hvad sålunda anförts och med erinran tillika, att
i 1886 års kommittébetänkande rörande svensk och norsk konsulat uris¬
diktion föreslagits, att alla handlingar hos konsulardomare eller konsu¬
larrätt skulle vara från stämpelpapper fria, får jag hemställa, att före¬
skrift må meddelas därom, att såväl de af konsularrätt och konsular¬
domare utfärdade expeditioner, som ock till samma myndigheter ingifna
handlingar skola vara fria från stämpel; och torde bestämmelser härom
böra intagas i 7 och 23 §§ af förordningen om stämpelafgiften.
I en från landtförsvarsdepartementet till finansdepartementet öfver-
lämnad promemoria har framhållits, hurusom Kungl. Maj ds utslag på
besvär af värnpliktig, som af vederbörande länsstyrelse blifvit ådömd
böter för utevaro från inskrifning eller mönstring eller underlåtenhet
att fullgöra föreskrifven anmälningsskyldighet (om flyttning etc.), syntes
enligt bestämmelserna i gällande stämpelförordning höra förses med
stämpel till belopp af minst 20 kronor; och jämlikt § 10 af nådiga
förordningen angående expeditionslösen den 7 december 1883 vore kla¬
ganden skyldig utlösa dylikt utslag. I ett besvärsmål angående böter
för exempelvis utevaro från mönstring, för hvilken förseelse bötesbelop¬
pet utgjorde 5 kronor, vore klaganden alltså skyldig erlägga 20 kronor
för utlösen af Kung!. Maj ds utslag. För att undvika detta missför¬
hållande hade Kungl. Majds beslut i dylika besvärsmål, så länge de¬
samma föredragits i konselj, ej expedierats genom utslag utan medelst
6
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.
nådigt bref eller ämbetsbref. Nu både emellertid ifrågasatts, huruvida
sådan ändring i gällande stämpelförordning icke lämpligen borde vid¬
tagas, att utslag i omförmälda besvärsmål blefve stämpelfria.
Statskontoret, som hörts öfver detta förslag, har i utlåtande den
7 innevarande april såsom sin mening uttalat, att det syntes vara med
billighet öfverensstämmande, att i mål af angifna beskaffenhet stämpel¬
frihet ägde ruin, för den händelse att besvären visat sig befogade. Väl
torde det — anför statskontoret vidare — gifvas åtskilliga andra fall,
då af liknande skäl frihet från erläggande af stämpelafgift borde äga
rum; men, för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna nu föreliggande
fråga böra blifva föremål för särskild pröfning, hade statskontoret för
sin del intet att erinra mot införande i gällande stämpelförordning af
föreskrift därom, att i mål, afseende värnpliktigs besvär öfver beslut,
hvarigenom böter blifvit honom enligt värnpliktslagen påförda, frihet
från stämpel finge äga rum, därest den klagande vunne befrielse från
eller nedsättning i bötesbeloppet.
Då regeringsrättens beslut i sådana besvärsmål, hvarom nu är
fråga, expedieras genom utslag, som klaganden är skyldig utlösa, kan
värnpliktig, som önskar draga länsstyrelses beslut, hvarigenom han böt-
fällts för förseelse mot värnpliktslagen, under Kungl. Maj:ts pröfning,
numera icke undgå att med 20 kronor eller därutöfver erlägga stämpel¬
afgift för regeringsrättens utslag. Detta innebär påtagligen, helst i
betraktande af de låga bötesbelopp besvären i de flesta fall gälla, en
obillighet i det fall, att genom besvären ändring vinnes i det öfver-
klagade beslutet; och lika med statskontoret anser jag det därför vara
önskligt, att i sådant fall frihet från stämpelafgift må äga rum, hvar¬
emot knappast giltiga skäl för stämpelfrihet torde föreligga, i händelse
vid besvärens pröfning den begångna förseelsen befinnes hafva rätt¬
visligen betingat det ådömda bötesstraffet.
Måhända kan det, såsom statskontoret framhållit, befinnas rättvist,
att äfven i andra fall af liknande art sådan stämpelfrihet, som nu ifråga¬
satts, må äga rum; och jag har också låtit föranstalta om en utredning
i dylikt afseende. Men då resultaten af denna utredning ännu ej före-
ligga, och jag anser frågan just i hvad den angår värnpliktslagens till-
lämpning hafva den betydelse, att dess lösning icke bör lämpligen anstå
till nästa år, hemställer jag att Kungl. Maj:t nu måtte föreslå Riks¬
dagen, att i 7 § af förordningen angående stämpelafgiften måtte in¬
tagas en bestämmelse i det af statskontoret föreslagna syfte.
7
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.
I artikel 10 af det mellan Sverige och Tyska riket den 15 novem¬
ber 1907 träffade aftal angående upprättande af en ångfärjeförbindelse
mellan Trelleborg och Sassnitz bestämmes, att båda ländernas regeringar
tillförsäkra hvarandra ömsesidigt befrielse från erläggande af hamnaf-
gifter i Trelleborg och Sassnitz för de i denna trafik insatta ångfärjor
såväl som för de i samband med färjetrafiken stående fartyg.
I underdånig skrifvelse den 14 juni 1909 anhöll järnvägsstyrelsen,
då af ofvanberörda öfverenskommelse icke syntes framgå, att de preus¬
siska ångfärjorna skulle vara befriade från erläggande af lotspenningar
samt fyr- och båkafgifter i Trelleborg, att Kung!. Maj:t måtte meddela
nådig föreskrift, huru i sådant afseende skulle förfaras, hvarjämte järn¬
vägsstyrelsen tillika hemställde om förordnande därom, att frihet från
erläggande af stämpelafgift å tullpass i svenska hamnar lämnades såväl
ifrågavarande ångfärjor som dem, hvilka förmedlade trafiken mellan
Sverige och Danmark, detta likväl under förutsättning att motsvarande
förmån lämnades svenska statens ångfärjor i vederbörande utländska
hamnar. I anledning af denna framställning har Kungl. Maj:t den 2
juli 1909, på föredragning af chefen för sjöförsvarsdepartementet, funnit
godt förordna, att de preussiska ångfärjor, som uppehålla förbindelse
mellan Trelleborg och Sassnitz, skola vara befriade från skyldighet att
anlita kronolots samt från erläggande af fyr- och båkafgift. Genom
nådigt beslut den 30 i samma månad har Kungl. Maj:t vidare, i anled¬
ning af därom gjord framställning, funnit godt förklara, att berörda
tyska ångfärjor äfvensom i samband med färjetrafiken stående tyska
fartyg skola vara befriade från erläggande af lastpenningar och tonaf-
gift till sjömanshus.
I det utlåtande, som öfver sistberörda framställning afgafs af
kommerskollegium och -generaltullstyrelsen gemensamt, framhöllo dessa
ämbetsverk, att enligt lämnad upplysning art. 10 uti ifrågavarande aftal
från tysk sida tillämpades på sådant sätt, att de svenska ångfärjorna
befriades från alla afgifter i Sassnitz. Ämbetsverken tillstyrkte på grund
häraf, att ifrågavarande tyska fartyg befriades, förutom från 1 astpenningar
och tonafgift, jämväl från stämpelafgift för tullpass, allt under förut¬
sättning af ömsesidighet, samt anförde vidare att, om befrielsen komme
att omfatta jämväl nämnda stämpelafgift, befrielse i sådant afseende borde
tillgodokomma äfven de danska ångfärjor, som förmedlade trafiken mellan
Malmö och Köpenhamn samt mellan Hälsingborg och Hälsingör.
Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jämväl infordrats, har i
afgifvet utlåtande förklarat sig icke hafva något i sak att erinra mot
den ifrågasatta befrielsen från erläggande af stämpelafgift för tullpass.
8
Bevillningsutskottets Betänkande JS'r 26.
Med hänsyn till den tolkning, som från tysk sida gjorts gällande
angående innebörden af art. 10 i förenämnda öfverenskommelse, torde
någon stämpelafgift för tullpass för de tyska ångfärjorna och i samband
med färjetrafiken stående fartyg icke böra ifrågakomma, hvarjämte jag lika
med ämbetsverken håller före, att dylik befrielse jämväl bör tillkomma
omförmälda danska ångfärjor. Då befrielse i berörda afseende emeller¬
tid naturligtvis bör beviljas endast under förutsättning, att enahanda
förmån lämnas de svenska ångfärjorna i vederbörande utländska hamnar,
har jag ansett lämpligast, att i stämpelförordningens 7 § införes stad¬
gande om rätt för Kungl. Maj:t att under nämnda förutsättning med¬
dela den befrielse, hvarom nu är fråga.
Riksdagens år 1908 församlade revisorer anförde i sin be¬
rättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1907, bland
annat:
»I förordningen angående stämpelafgiften den 18 september 1908
är, i likhet med hvad som finnes intaget i föregående förordning an¬
gående samma ämne, stadgadt, bland annat, att »fullmakt å ämbete och
tjänst» skall, med vissa uppgifha undantag, »förses för den, som första
gången undfått befordran till ämbete eller tjänst med ordinarie lön,
med stämpel till belopp af 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af lönen,
men för den, som erhållit befordran, som medför högre lön, till belopp
af 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af skillnaden mellan den stämpel¬
afgift underkastade lön, löntagaren näst förut innehaft, och den, som
erhålles; dock att stämpel för fullmakt å ämbete eller tjänst, som icke
medför rätt till tjänstgöringspenningar, beräknas för endast två tredje¬
delar af lönen. Vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, därmed jäm¬
förlig uppflyttning från lägre till högre lönegrad eller lönereglering utgöres
stämpel med 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af skillnaden mellan
den stämpelafgift underkastade lön, löntagaren näst förut innehaft, och
den, som erhålles». Härjämte stadgas i samma förordning, att protokoll,
hvarigenom ämbete eller tjänst tillsättes, är beträffande stämpel belägg¬
ning lika med fullmakt.
Det sätt, på hvilket stämpelbeläggningen enligt anförda bestäm¬
melser skall utföras, eller den ursprungliga utnämningshandlingens för¬
seende med stämpel ej blott vid första befordran till ämbete och tjänst
9
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.
utan äfven sedermera vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, upp¬
flyttning från lägre till högre lönegrad eller lönereglering, synes icke
innebära tillfyllestgörande kontroll öfver att stämpelbeläggningen i före-
skrifven ordning äger rum, då det i dessa fall lärer ankomma på den,
som är skyldig utgöra stämpelafgift, att själf ombestyra vederbörande
handlings förseende med stämpel. På grund häraf och med hänsyn till
de omfattande löneregleringar, som under revisionsåret trädt i kraft och
alltjämt torde komma att åvägabringas, hafva revisorerna velat fram¬
hålla vikten däraf, att bestämmelser utfärdas till vinnande af skärpt
kontroll öfver att föreskrifveu afgift för stämpel i angifna fall kommer
statsverket till godo.»
Med anledning af hvad revisorerna sålunda anfört erinrade stats¬
kontoret i utlåtande den 24 december 1908 till en början därom,
att såväl i då gällande förordning af den 2 juni 1899 angående stämpel-
afgiften (4 § 4 mom.) som i förordningen af den 18 september 1908
angående stämpelafgiften (5 §), hvilken med 1909 års ingång trädt i
kraft, funnes stadgadt, att ämbets- eller tjänsteman ej finge tillgodonjuta
honom tillagd lön eller förhöjning däri, innan han hos den myndighet,
där han ägde uppbära lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd
med stämpel.
Uti nu anförda bestämmelse läge otvifvelaktigt — anförde ämbets¬
verket vidare — den kraftigast verkande påföljd, som kunde stadgas
till förekommande af underlåtenhet i fråga om stämpelbeläggning af
fullmakt å ämbete eller tjänst och därmed jämförlig handling.
Det gällde alltså endast att söka komplettera nu åberopade stadgande
i stämpelförordningen med en bestämmelse om skyldighet för viss
myndighet att öfvervaka, det samma stadgande jämväl etterlefdes i
hvarje särskild! fall.
Statskontoret föreställde sig, att ett sådant öfvervakande lämpligast
borde öfverlämnas åt den granskande myndighet, till hvilken redogörelse
för utbetalta aflöningsmedel författningsenligt skulle ingå, och att därför
en allmän föreskrift borde utfärdas därom, att vid hvarje årsredogörelse
för utbetalta aflöningsmedel redogöraren skulle foga särskild förklaring
af innehåll, att enhvar af de i redogörelsen upptagna löntagare, som
under året tillträdt tjänst eller kommit i åtnjutande af högre aflöning
än han förut ägt uppbära, för redogöraren uppvisat fullmakt, konstitutorial
eller annan handling, på grund af hvilken lön blifvit till honom ut¬
betald, samt att den företedda handlingen därvid befunnits vara belagd
med stämpel till behörigt belopp.
Bih. till Biksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 21 Häft.
2
10 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.
På grund af revisorernas förenämnda framställning och med af¬
seende å hvad statskontoret i ämnet anfört, har Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 25 maj 1909, då anledning funnes att antaga, att ifråga¬
varande stämpelafgift i många fall icke, såsom vederbort, erlagts, samt
kontrollen öfver stämpeluppbörden i detta afseende alltså icke kunde
anses nöjaktigt ordnad, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning, huruvida icke — i syfte att åstadkomma skärpt kontroll öfver
efterlefnaden af stadgandet angående stämpel å fullmakt å ämbete eller
tjänst i gällande stämpelförordning — nämnda stadgande lämpligen
kunde fullständigas med en bestämmelse om skyldighet för vederbörande
myndighet att öfvervaka, att stadgandet jämväl i hvarje särskildt fall
efterlefdes, samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
utredningen kunde föranleda.
Öfver denna Riksdagens framställning har statskontoret den 18
november 1909 afgifvit infordradt utlåtande och därvid, under åbe¬
ropande af sitt förenämnda underdåniga yttrande den 24 december 1908,
hemställt, att i stämpelförordningen under »V Art. Om tillsyn å stämpel-
afgiftens utgörande» måtte införas en ny paragraf eller ock ett nytt
stycke under 38 § af följande innehåll:
»Till kontroll därå, att fullmakt, konstitutorial eller annan hand¬
ling, som grundlägger rätt att uppbära aflöning, blifvit behörigen
stämpelbelagd, skall vid hvarje årsredogörelse öfver utbetalta aflönings-
medel redogöraren foga särskild förklaring af innehåll, att en hvar af
de i redogörelsen upptagna löntagare, som under året tillträdt tjänst
eller kommit i åtnjutande af högre aflöning än han förut ägt uppbära,
för redogöraren uppvisat den handling, på grund af hvilken aflöning
blifvit till honom utbetald, samt att den företedda handlingen därvid
befunnits vara belagd med stämpel till behörigt belopp. Har under
året icke förekommit sådan förändring i afseende å den i redogörelsen
upptagna personalens aflöning, som, till styrkande af skedd stämpel¬
beläggning, påkallat företeende af handling af omförmäldt slag, skall
detta förhållande i redogörelsen särskildt anmärkas.»
Såsom statskontoret framhållit, finnes redan i gällande förordning
angående stämpelafgiften meddelad en bestämmelse, hvars syfte är att
uti ifrågavarande afseende tjäna till kontroll öfver stämpeluppbörden,
nämligen den i 5 § gifna föreskriften, att ämbets- eller tjänsteman ej
må tillgodonjuta honom tillagd lön eller förhöjning däri, innan han hos
den myndighet, där han äger uppbära lönen, uppvisat fullmakten, be¬
hörigen försedd med stämpel. Det i Riksdagens skrifvelse åsyftade
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26. 11
målet lärer också vinnas, i fall man erhåller garanti för att nyssnämnda
bestämmelse i 5 § ej i något fall förbises, och detta torde säkrast äga
rum genom att tillsyn i sådant hänseende ntöfvas af annan myndighet
än den, där aflöningen nppbäres. Då denna tillsyn lämpligen torde
kunna verkställas af den myndighet, som har att granska redogörelsen
öfver de ntbetalta aflöningsmedlen, har jag ej något att erinra mot
innehållet i statskontorets förslag, hvari jag endast låtit vidtaga dels
en förtydligande ändring och dels en på sammanhanget ej inverkande
formell förenkling; och synes den nya bestämmelsen kunna lämpligen
intagas såsom ett nytt stycke under 38 § i stämpelförordningen.»
Såsom af departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet
framgår, har, intill dess regeringsrätten trädde i verksamhet, Kungl.
Maj:ts beslut på besvär af värnpliktig, som af vederbörande länsstyrelse
blifvit ådömd böter för utevaro från inskrifning eller mönstring eller
för underlåtenhet att fullgöra föreskrifven anmälningsskyldighet an¬
gående flyttning m. m. expedierats i sådan form, att stämpelafgift för
expeditionen ej ifrågakommit. Denna omständighet äfvensom förhål¬
landet mellan å ena sidan de bötesbelopp, som ådömas för förseelser
mot värnpliktslagen och hvilka i de flesta fall icke torde uppgå till
mera än fem eller tio kronor, och å andra sidan storleken af den
stämpel, hvarmed regeringsrättens utslag i mål af ifrågavarande be¬
skaffenhet beläggas och hvilken uppgår till minst 20 kronor, hafva
synts utskottet innefatta fullgiltiga skäl för en ändring i förordningen i
den riktning Kungl. Maj:t härutinnan ifrågasatt. Då emellertid den
omständigheten, huruvida klagande vunnit befrielse från eller nedsätt¬
ning i ådömda böter, icke enligt gällande stämpelförordning är af be¬
tydelse med afseende å stämpelbeläggning af expedition i andra lik¬
artade besvärsmål och särskild anledning icke synes förefinnas att i
mål af nu ifrågavarande beskaffenhet göra stämpelbeläggningen be¬
roende af målets utgång, bär utskottet ansett sig böra föreslå, att
stämpelfrihet skall, oberoende af målets utgång, äga rum i mål an¬
gående värnpliktigs besvär öfver beslut, hvarigenom böter blifvit honom
enligt värnpliktslagen ådömda.
I öfrigt har utskottet icke haft något att erinra mot hvad af
Kungl. Maj;t i förevarande proposition föreslagits.
Utskottet.
12
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.
I sammanhang- med de nu af Kungl. Maj:t gjorda framställningarna
om ändringar i stämpelförordningen har utskottet ansett sig böra väcka
förslag därom, att äfven i de i denna förordning innefattade föreskrifterna
angående valören af vissa slag af stämplar må beslutas en ändring,
hvilken synes påkallad till följd af de beslut, Riksdagen innevarande år
fattat rörande höjning i stämpelafgiften för bouppteckningar.
Enligt 27 § b) i nämnda förordning är för närvarande högsta
valören af enkla och dubbla beläggningsstämplar 500 kronor. Med
hänsyn till de betydande belopp, hvarmed bouppteckningar enligt Riks¬
dagens beslut hädanefter kunna komma att stämpelbeläggas, synes, för
att ej i dylika fall alltför stort antal stämplar skall behöfva användas,
det vara erforderligt att af belägga ingsstämplarna utgifvas valörer å
högre belopp, i hvilket afseende utskottet ansett sig böra föreslå valörer
å 1,000 och 5,000 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,
l:o) att Riksdagen, med förklarande, att Kungl.
Maj:ts förslag till ändrad lydelse af 7 § i förordningen
angående stämpelafgiften den 18 september 1908 icke
kunnat oförändradt bifallas, måtte antaga följande för¬
slag till ändrad lydelse af nämnda paragraf:
7 §•
Från stämpelafgift enligt denna art. är kronan
befriad.
Dessutom äro från stämpelafgift enligt denna
art., med undantag af den särskilda stämpeln å proto¬
koll angående bevakning vid domstol af testamente,
befriade — — —-----— — — — —
sj ukvårdsinrättningar, allmänna;
skogsvårdsstyrelser;
Frihet från stämpel enligt denna art. äger jäm¬
väl rum — — — — — — — — — — — — —
i ärenden, som afses i lagen rörande afgäld från af-
söndrad lägenhet eller i lagen angående aflösning af
13
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.
sådan afgäld; i ärenden, som anhängiggjorts hos justitie-
kanslersämbetet eller Riksdagens justitieombudsman;
i mål och ärenden, som anhängiggjorts hos konsular-
domare eller konsularrätt enligt lagen om konsular-
jurisdiktion den 5 juni 1909; så ock i mål, afseende
värnpliktigs besvär öfver beslut, hvarigenom böter
blifvit honom enligt värnpliktslagen ådömda.
Konungen äger bevilja utländska ångfärjor, hvilka
förmedla trafiken mellan Danmark eller Tyskland, å
ena, samt Sverige, å andra sidan, äfvensom i samband
med färjetrafiken stående utländska fartyg, frihet från
stämpel å tullpass, därest motsvarande förmån lämnas
dylika svenska staten tillhöriga ångfärjor och fartyg
i vederbörande utländska hamnar;
2:o) att Riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts
förslag till ändrad lydelse af 23 och 38 §§ i samma
förordning;
3:o) att Riksdagen måtte besluta, att 27 § i
samma förordning skall erhålla följande ändrade lydelse:
27 §.
Stämplar skola vara att tillgå af följande slag,
nämligen:
a) -------------
b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 5,
10, 15, 20, 25, 30, 40, 50, 60, 75 och 80 öre samt
1, 1,20, 1,50, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 12,50,
15, 20, 25, 30, 50, 75, 100, 200, 500, 1,000 och
5,000 kronor; samt
4:o) att Riksdagen måtte besluta, att den ändrade
lydelsen af förenämnda paragrafer skall tillämpas från
och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer.
Stockholm den 24 maj 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.