forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 30.
N:o 20.
Ank. till Riksd. kansli den 20 Maj 1909, kl. 10 f. in.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande N:o 16,
angående Andra Kammarens fattade beslut rörande skrif¬
velse till Kungl. Maj:t om upphörande af tullbevakningens
patrullering medelst segling och rodd å vissa kuster m. m.
Andra Kammaren liar på framställning af sitt fjärde tillfälliga utskott
med anledning af lierr Thorssons motion N:o 234 för sin del beslutat, att
Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller:
dels om utredning i syfte att kustbevakningens patrullering genom
segling och rodd å vissa af våra kuster måtte helt eller delvis upphöra,
samt i ersättning för den eventuellt indragna, dyrare sjöpatrulleringen
måtte, om så anses nödigt, å mera trafikerade platser anställas kustupp-
syningsmän för bevakningens upprätthållande,
dels ock undersöka, huruvida icke ett närmare samarbete kan åstad¬
kommas emellan den inre och yttre bevakningen i syfte att å mindre
hamnplatser, använda samma personal för såväl den inre som den yttre
bevakningen.
Sedan sagda beslut delgifvits Första Kammaren, har kammaren hän¬
visat frågan till sitt andra tillfälliga utskott. Till stöd för sin hemställan
har motionären anfört bland annat:
Tullbevakningen af våra gränser såväl till lands som sjöss har tid
efter annan genomgått vissa förändringar, afsedda att afpassa densamma
efter rådande växlingar, på såväl handelns som det tullpolitiska området.
Därvid bär dock sjöpatrulleringen allt intill senaste tid hufvudsakligen
skett med rodd- och segelbåtar, med det undantag i fråga om segelbåtarne,
Bik, till Riksd. Prof. 1909. 8 Sami. 2 AJd. 1 Band. 29 Höft. (N:o 30). 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 30.
att under år 1907 försök anställdes att medelst motorer göra dessa mera
framkomliga.
På begäran af Kungl. Maj:t ställde 1908 års Riksdag till förfogande
20,000 kronor för ytterligare anskaffning af motorer, och af allt att döma
stå vi inför en hastig och dyrbar utveckling på detta område. Enligt
hvad som framgår af de yttranden, hvilka afgifvits af kustbevaknings-
befälet i denna fråga, skulle den årliga båtlegan komma att höjas med
minst åttio procent jämte skyldighet för tullverket att för motorernas drif¬
vande tillhandahålla det nödvändiga bränslet. För denna dubbla stegring
i den årliga underhållskostnaden skulle visserligen patrulleringsom rådena
något utvidgas och, som Kungl. Maj:t i 1908 års proposition uttrycker
sig, »personalens antal i någon mån minskas».
Som häraf synes framgå, har Riksdagen att emotse en ökning i kost¬
naderna för bevakningen i tvenne afseenden, först ifråga om den nu under
utredning varande nya lönestaten för tullverkets personal (hvaraf särskild!
de, som äro anställda vid den yttre bevakningen, med nu gällande löne-
stat, äro lägre aflönade än sina kolleger i den inre bevakningen) och
sedan i förnöjdt anslag till anskaffande af motorer i bevakningsbåtarna,
Det är helt naturligt Riksdagens plikt att sörja för att icke tullverkets
personal blir vare sig i tjänstgörings- eller i ekonomiskt hänseende sämre
ställd än statens tjänstemän inom andra grenar af förvaltningen, men i
samband med dessa löneregleringar måste Riksdagen tillse, att icke gamla
byråkratiska former och åskådningar omöjliggöra utnyttjandet af arbets¬
kraften på det mest ändamålsenliga sättet. Det synes mig, att den kine¬
siska mur, som sedan gammalt skilt den yttre och inre bevakningen åt
inom tullverket och som kostat svenska staten ansenliga summor, nu
skulle kunna raseras, så att t. ex. eu liten stad, där trafiken icke är af
större dimensioner, än med eu klok arbetsfördelning såväl den yttre
som inre bevakningen kunde anförtros åt samma personer, detta icke
längre till följd af byråkratiska former skulle förhindras. Hittills hav
det helt enkelt ansetts som omöligt, att en person, som antagits till
yttre bevakning, kunnat sköta den inre och tvärtom. Den förmedlande
länken emellan de båda grenarne af bevakningen skall väl vara tullför¬
valtaren. Han har nämligen i uppdrag att i viss män äfven öfvervaka
den yttre bevakningen, och för denna tjänst utgår ett större eller mindre
bidrag i form af båtlega till underhåll af en båt — som ytterst sällan
användes för bevakning af personalen. Så långt vågar jag mig icke
gå, att jag föreslår de båda grenarnes sammanslagning, men jag dristar
mig påkalla en undersökning i afsikt att åstadkomma ett intimare sam-
Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o .10. 3
arbete dem emellan. Vidare dristar jag mig påkalla undersökning i syfte
att borttaga sjöpatrulleringen å vissa sträckor af vår kust, så att båtlcgor
så långt möjligt inbesparas samt att bevakningen ordnas så, att upp¬
syningsman placerades på tätare bebyggda platser. Där bevakningen kan
ytterligare inskränkas, vore det väl ej omöjligt att för kustbevakningen
anställa personer efter samma principer som t. ex. gränsstationsförestån-
darne vid norska gränsen. Våra grannland Tyskland och Danmark ha,
såvidt jag vet, sin kustbevakning ordnad med hufvudsakligen tull¬
bevakning.
Då 1902 års tullstatskommitté behandlade frågan om gränsbevak¬
ningen i Lappmarken, yttrade kommittén, »att den inkomst, statsverket
kunde förvänta af införseln till dessa trakter, näppeligen kunde uppväga
utgifterna för den nödtorftigaste gränsbevakning därstädes». Kommittén
föreslog därför endast tillfällig bevakning af dessa gränssträckor. En
noggrann undersökning skulle helt säkert ge vid handen, att för ansen¬
liga sträckor af vår kust kunde framställas liknande frågor, som 1902
års kommitté gjorde för bevakningen af lappmarksgränsen. Hur ställer
sig kostnaden? Hvad är resultatet?
Jag har genom en tjänsteman i generaltullstyrelsen erhållit en »för¬
teckning öfver de af kust- och gränsbevakningspersonalen i Sverige under
åren 1899—1908 gjorda tullbeslag». Denna förteckning fogas som bilaga
till motionen och jag vill endast här göra några kompletteringar. Under
tio år ha gjorts 43 tullbeslag af kustbevakningen inom följande kust-
bevakningsdistrikt, nämligen Göteborg 11, Marstrand 1, Lysekil 3, Ström¬
stad 2, Falkenberg 1, Halmstad 3, Helsingborg 4, Landskrona 2, Malmö
8, Simrishamn 1, Kalmar 3, Västervik 2, och Nyköping 1. Värdet af
de beslagtagna varorna kan sättas till omkring 1,500 kronor. Ser man
närmare på den specificerade förteckningen, framgår däraf oförtydbart,
att intet organiseradt smuggleri numera bedrifves vid våra kuster. Under
samma tid ha inga beslag gjorts inom följande bevakningsdistrikt, näm¬
ligen Dalarö, Furusund, Öregrund, Gäfle, Söderhamn, Hudiksvall, Sunds¬
vall, Härnösand, Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå, Piteå, Luleå, Haparanda,
Mera, Visby, Oskarshamn, Karlskrona, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg,
Åhus, Ystad, Trelleborg och Varberg.
Som af föregående framgår, har värdet af det under tio år beslag¬
tagna godset icke betäckt aflöningen till en jaktuppsynmgsman för ett år.
Men under samma tid hafva säkerligen aflöning och båtlegaafgifter för
kustbevakningspersonalen uppgått till omkring 4 miljoner kronor. För
1909 utgår i båtlega till den egentliga bevakningspersonalen (häri ej
Andra Kam
marens ut¬
skotts
yttrande.
4 Första Kammarens Tillfälliga Utsliotts (N:o 2) Utlåtande N:o 30.
inräknadt tullförvaltare- och kustbevakningschefer) omkring 75,000 kronor
samt aflöning till samma personal omkring 525,000 kr. eller tillsammans
omkring 600,000 kr.
Som jag förut erinrat om, sitter nu en kunglig kommitté för att
förbereda en ny aflöningsstat; det vore önskligt, om denna stat kunde
atföljas af eu omorganisationsplan, hvarigenom den yttre bevakningen
trots den tilltänkta löneförhöjningen kunde blifva mindre kostbar. Den
därigenom ledigvordna personalen kunde helt säkert delvis placeras inom
den inre bevakningen, där personalen enligt en till kungl. generaltull¬
styrelsen ställd skrifvelse har å de större tullplatserna en medeltjänst¬
göringstid af 14 a 16 timmar och å de mindre 13 ä 15 timmar pr dygn.
För öfrigt finge helt naturligt här som annorstädes om organisationen ske
i mån af afgång från tjänsten.
Motionären har framhållit, huru tullbevakningen vid Sveriges kuster
under tidernas lopp genomgått flere förändringar allt efter växlingen af
sättet föi handelsförbindelsernas uppehållande och landets varierande
tullpolitiska läge. Det var ju naturligt, att en kustbevakning, som, på
den tid då all samfärdsel sjöledes skedde medelst segelfartyg, kunde
anses fylla alla berättigade kraf på effektivitet, måste undergå förändring
i och med ångfartygens öfvertagande af varuutbytet för att äfven då
kunna fylla sin uppgift. De förändringar vårt kustbevakningssystem
genomgått äro dock ej stora, men från att i äldre tider hafva utgjorts
af ensamt sjöbevakning, öfvergick man i en senare tid till företrädesvis
kustbevakning. Denna kustbevakning var ursprungligen till största delen
beriden, för att hastigare kunna förflytta sig längs stranden, men ändrades
detta under 1800-talets senare del, så att för närvarande beridna kust¬
vakter endast finnas vid Haparanda och på Öland, hvarjämte samtidigt
eu . återgång till ökad sjöbevakning ägde rum. Enligt tullverkets tjänst-
göiingsi eglemente, som daterar sig från 1831, skall sjöbevakningen
patrullera för att hindra, upptäcka och beifra seglationsbrott samt oloflig
införsel, utförsel eller transport af handelsvaror, medan kustbevakningen
till lands utom en motsvarande uppgift äfven hade att vid inträffande
skeppsbrott, strandningar och annan sjöskada utöfva nödig tillsyn och
bevaka kronans rätt.
Enligt 1909 års utgiftsstater för tullverket består kustbevakningen
af följande personal:
2 kustbevakningschefer.
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 30.
Sjöbevakning:
1 öfveruppsyningsman,
1 uppsyningsman och
2 vaktmästare (anställda å kustbevakningsångaren i Haparanda),
41 jaktuppsyningsmän,
65 kustuppsyningsmän och
147 kustroddare.
Lancltbevakningen:
1 kustbevakningsförman,
37 kustvakter.
Summa 297 personer med ett årligt anslag af öfver 400,000 kronor.
Bevakningen till sjös bestrides af sjöbevakningen, hufvudsakligen
medelst större eller mindre seglande tulljakter eller tullbåtar, som af
bevakningspersonalen anskaffas och underhållas mot ersättning genom å
tullverkets stat upptagen båtlega.
Med undantag för bevakningsdistrikten Göteborg och Bohuslän och
Halland samt Skåne och Blekinge, där kustbevakningspersonalen lyder
under respektive två chefer, är personalen i öfrigt indelad distriktsvis och
sorterar under vederbörande tullförvaltare samt i Stockholm och Göteborg
under öfverinspektoren vid vederbörande tullbevakningsinspektion. Samman¬
hanget mellan yttre och inre bevakningen förefaller dock vara väl löst,
och synes hufvudsakligen bestå i kustuppsyningspersonalens skyldighet
att till vederbörande tullförvaltare inlämna rapport om sjöbevakningens
utförande samt eventuella beslag. Motionären har anfört den ringa mängd
beslag, som gjorts af kustbevakningen under åren 1899—1908, och an-
gifvit, att medan värdet af dessa beslag uppgå till sammanlagdt cirka 1,500
kronor, utgöra kostnaderna för bevakningen cirka 400,000 kronor pr år.
Genom hvad utskottet inhämtat från generaltullstyrelsen har i enlighet
med bifogade förteckning de beslag, som under åren 1889—1908 blifvit
gjorda genom kustbevakningen, varit stadda i ett så godt som ständigt
aftagande. Det framgår äfven af samma förteckning, att beslagen så
godt som uteslutande skett vid de delar af kusten, som gränsa mot
andra länder, Haparanda distrikt, några af Skånes distrikt, samt Ström¬
stads distrikt.
Nu torde man nog med fog kunna säga, att en jämförelse mellan
beslagens storlek och bevakningskostnaderna ej bör göras eller i allt
fall ej kan tillmätas någon betydelse, då det ju kan förutsättas, att
smugglingen skulle i afsevärd grad hafva ökats, om ej kustbevakningen
6 Första Kammarens Tillfälliga Utsliotts (N:o 2) Utlåtande N:o 30.
funnits, och att denna, om den ock ej gjort några afsevärda beslag, dock
i så måtto verkat gynnsamt, att den afhållit från smugglingsförsök. En¬
samt ur denna synpunkt synes det utskottet vara tydligt, att en kust¬
bevakning ej endast är behöflig utan nödvändig, men frågan är huru¬
vida den nuvarande organisationen af densamma fyller de kraf,
som i vår tid kunna och böra ställas på densamma, eller om ej en om¬
organisation bör kunna medföra afsevärda fördelar för det allmänna.
Sedan utskottet af anförda skäl med stöd af bestämmelserna rörande
kustbevakningen i vissa främmande land funnit, att vid kala kuster landt-
bevakningen kommer så godt som uteslutande till användning, medan vid
kuster omgifna af skärgård sjöbevakningen får träda i stället, erinrar ut¬
skottet, att vårt lands kustnatur är växlande, på vissa ställen kal och skär-
gårdsfattig samt på andra ställen försedd med stora, vidstäckta skärgårdar,
hvarefter utskottet fortsätter:
Ett för hela landet likartadt bevakningssystem såsom det för när¬
varande är ordnadt, synes därför ej kunna anses vara det ur olika syn¬
punkter bästa, utan torde detsamma lämpligare böra ordnas med tagen
hänsyn till beskaffenheten af de olika kuststräckor, som skola bevakas.
Vid bedömandet af bevakningens effektivitet synes äfven hänsyn
böra tagas till det förhållande, att förut, när det nuvande systemet
genomfördes, så godt som all samfärdsel skedde medelst segelfartyg, och
att kommunikationerna i land voro dåliga. Sedan dess har allt större
del af varuinförseln öfvertagits af ångfartyg, samfärdsmedeln till lands
afsevärdt förbättrats och, ej minst viktigt, ett vidt utbredt nät af telefon¬
förbindelser kommit till stånd, allt förhållanden, som synas utskottet
kunna inverka vid val af system för olika delar af landet.
Det förefaller dock, som om en extra landtbevakning skulle å vissa
sträckor af kusten kunna vara tillfylles, särskilt med hänsyn till vårt
utvecklade telefonväsende, hvarigenom snabba underrättelser kunna lämnas
till närmaste bevakningsplats, medan åter behof af modernare bevaknings-
fartyg torde kunna göra sig gällande å andra sträckor af landet, hvarjämte
ekonomisk fördel möjligen kan vinnas genom att kustbevakningen i större
utsträckning underordnas tullförvaltame i de respektive distrikten.
Som för närvarande eu omreglering af tullverkets stater pågår, och
som denna sannolikt äfven kommer att innefatta någon omorganisation af
tullverket, anser utskottet det vara af särskild betydelse, att den af
motionären väckta frågan blir uppmärksammad.
Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 30. 7
I likhet med Andra Kammarens utskott finner utskottet det vara af
betydelse, att den af motionären väckta frågan blir uppmärksammad.
Utskottet har emellertid inhämtat, att för närvarande genom sak¬
kunniga, tillkallade af chefen för kungl. finansdepartementet, granskning
för den af Andra Kammarens utskott omförmälda omreglering af tullverkets
stater verkställes, att de sakkunniga på grund af sin instruktion hafva att
taga under öfvervägande, bland annat, huruvida några förändringar be¬
träffande själfva organisationen af tullverket med hänsyn till rådande för¬
hållanden vore af behofvet påkallade, äfvensom att de sakkunniga hafva
sin uppmärksamhet fästad på frågan om möjligheten och lämpligheten af
förändring i afseende å sjöpatrulleringen.
Då således den af motionären väckta frågan utan att någon Riks¬
dagens skrifvelse aflåtes lärer blifva uppmärksammad, synes det utskottet,
som om skrifvelse i ämnet icke vore behöflig.
I anledning däraf får utskottet hemställa,
att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 19 Maj 1909.
På utskottets vägnar:
Utskottet»
yttrande.
A. WACHTMEISTER.