Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
1
N:o 16.
Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1909, kl. 12 midd.
Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 9, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående ändrade grunder för val af sjömanshusdirek¬
tion in. m.
Inom Andra Kammaren har af herr Lindley väckts motion, n:o 20,
däri han, med instämmande af tjugufem utaf kammarens ledamöter,
hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om
förslag:
»dels att sjömanshusdirektionerna måtte utses så, att äfven sjö¬
folket får ett skäligt inflytande på deras sammansättning;
dels att befogenheten och skyldigheten för sjömanshusombuds¬
män, konsuler och i sista hand kommerskollegium att öfvervaka och
vid behof rättsligt inskrida mot förmans missbruk af sin befälsrätt
måtte väsentligt ökas till verksamt skydd för underordnade mot Över¬
grepp».
Andra Kammarens femte tillfälliga utskott, till hvilket motionen
hänvisats, har i ämnet anfört följande:
»Vid en närmare granskning af motiveringen till den utaf motio¬
nären gjorda hemställan framgår det, att motionens syftemål är att
inom ramen för gällande sjölags bestämmelser söka genom ändrad
sammansättning af sjömanshusdirektionerna samt vidgad befogenhet
och skyldighet för sjömanshusombudsmän, konsuler och kommers¬
kollegium dels åstadkomma ett mera effektivt öfvervakande af att
befälhafvare å fartyg icke missbrukar honom tillkommande rätt att
bestraffa underordnadt manskap, samt att våld och annat Övergrepp
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 8 Sand. 2 Afd. 1 Band. 16 Höft. (N:o 16.) 1
Motionen och
ärendets be¬
handling i
Andra
Kammaren.
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
icke mot sådant manskap föröfvas, och dels befrämja beifrandet af
dylika förseelser.
Innan utskottet närmare inlåter sig- å frågan, huruvida och i hvad
mån de af motionären föreslagna åtgärderna äro ägnade att tillgodose
nu nämnda syftemål, anser sig utskottet höra förutskicka en kortfattad
redogörelse för de bestämmelser i sjölagen, som för bedömandet af
förevarande spörsmål äro af särskild! intresse.
Åt befälhafvare har enligt § 102 inrymts rätt att, därest någon
af besättningen gjort sig skyldig till förseelse af i nämnda § närmare
augifven art, ålägga den felande bestraffning. Straffarten är antingen
mistning af hyra eller arrest å viss tid. Till förebyggande af obefogade
och öfverilade bestraffningar föreskrifvas i § 103 vissa formaliteter
för bestraffningsrättens utöfvande. Iakttagas icke dessa föreskrifter
af befälhafvareu, är af honom meddeladt beslut om mistning af hyra
utan verkan. Sjöman, som ej åtnöjes med dylikt beslut, är emellertid
enligt § 104 pliktig att vid afmönstringen gifva detta till känna vid
äfventyr af talans förlust. Anmäles sådant missnöje, skall mönstrings-
förrättaren undersöka, huruvida vid bestraffningens åläggande de i §
103 föreskrift^ formaliteter iakttagits och, om så befinnes vara fallet,
huruvida bestraffningen må anses vara laglig och skälig, samt däröfver
meddela beslut, hvithet vid afräkningen länder till efterrättelse; och
äger sedan den, som med beslutet icke åtnöjes, tid af ett år från af¬
flå önstringen att utföra sin talan vid domstol. Lämnar åter sjömannen far¬
tyget utan afmönstring, skall han, i händelse han vill klaga öfver sådan
bestraffning, taga stämning å redaren eller befälhafvaren till domstol
inom ett år efter det han lämnade tjänsten.
Enligt § 44 är det befälhafvare förbjudet att tilldela någon under¬
ordnad kroppslig aga. Vägrar sjöman att hörsamma gifven befallning
eller är han eljest motvillig i tjänsten, äger emellertid befälhafvaren
jämlikt § 101 att medelst tvång skaffa sig lydnad; och är befälhafvare,
för den händelse fartyget är stadt i fara eller myteri visar sig bland
besättningen eller nöden eljest så kräfver, tillförsäkrad rätt att bruka
allt det våld, som för framtvingande af lydnad eller återställande af
ordningen är nödvändigt. Enligt § 47 äger befälhafvare ock i vissa
fall att hålla person, som begått brott ombord, i fängslig! förvar å
fartyget.
Visar sjöman, att befälhafvaren mot honom öfvat grof misshandel
eller underlåtit att mot sådan misshandel, som af annan ombord för-
öfvats, gifva honom påkallad! skydd, eller att befälhafvaren förhållit
honom försvarlig kost, äger han enligt § 86 att erhålla entledigande
Föräta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o W. 3
med åtnjutande åt" viss hyres- och reseersättning. Finnes åter sjömannen
vara oduglig till förhyrd tjänst eller liar han upprepade gånger blifvit
för fel i tjänsten eller för brott mot ordning och skick af befälhafvare!!
straffad, utan att hafva låtit sig däraf rätta, äger befälhafvaren enligt
§ 89 att under iakttagande af vissa formaliteter antingen entlediga
sjömannen mot åtnjutande af hyra till afskedandet eller oek nedsätta
hyran för den kommande tiden, dock med rätt för sjömannen i senare
fallet att öfverklaga beslutet i den ordning, som i § 104 stadgas.
Entledigas sjöman utan laga skäl, äger han enligt § 92 att åtnjuta
godtgörelse efter vissa grunder.
Åtuöjes sjöman icke med den afräkning, som befälhafvaren för
afmönstring upprättat, äger han enligt § 100 att äska mönstringsför-
rättarens pröfning af dess riktighet. Uppstår, medan fartyget befinner
sig å ort utom riket, tvist mellan befälhafvare och någon af besätt¬
ningen angående tjänsteförhållandet, skall tvisten hänskjutas till af¬
görande af svenske konsuln på stället eller, om sådan tjänsteman där
icke finnes, den svenske konsul, som därefter under resan först anträffas.
Mönstringsförrättarens eller konsulns beslut skall i så fall lända till
efterrättelse, intill dess saken kan komma under pröfning vid domstol
här i riket.
I § 289 stadgas följande: »Missbrukar befälhafvare den i § 10L
honom medgifna tvångsrätt, eller tilldelar han sjöman bestraffning utan
laga skäl eller utan iakttagande af den ordning, som i § 103 är före-
skrifven, eller ålägger han strängare straff än § 102 föranleder, eller
missbrukar han den rätt att taga sjöman eller passagerare i förvar,
som i § 47 omförmäles, eller förhåller han sjöman dess lagliga kost,
eller behandlar han sjöman med onödig hårdhet, straffes med böter,
där ej gärningen efter allmän lag bör beläggas med strängare straff.»
Härmed må sammanställas den i § 311 gifna bestämmelse, att
brott, som i § 289 omförmäles, ej må åtalas af allmän åklagare, utan
att målsägande!! har angifvit brottet till åtal; dock att, om brottet
skall straffas efter allmän lag, hvad sådan lag stadgar i fråga om rätt
till åtal skall lända till efterrättelse.
Slutligen må erinras, att enligt § 328 brottmål, som bör bedömas
efter sjölagen, skall, där brottet föröfvats i stad med rådstufvurätt, upp¬
tagas vid den stadens rådstufvurätt, men, om brottet föröfvats å ort,
där rådstufvurätt icke finnes, vid den rådstufvurätt, som är närmast.
Har åter brottet skett under resa, skall målet tillhöra rådstufvurätten
i den stad, dit den brottslige med fartyget först ankommer eller där
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
han eljest träffas; ligger denna ort icke inom rådstufvurätts dom värjo,
går målet till den rådstufvurätt, som är närmast.
Utskottet delar motionärens uppfattning, att det med hänsyn till
den disciplinära bestraffningsrätt och befogenhet i öfrigt, som tillkommer
befälhafvare gentemot besättning, är samhällets plikt att tillse, det
garantier mot missbruk i detta hänseende i görligaste mån åvägabringas,
och att, då Övergrepp mot underordnade skett, utvägar för ett verk¬
samt hedrande däraf ej saknas. Att sjöfolket skall hafva det väsentligt
svårare att tillvarataga sina intressen härutinnan än andra yrkesklasser,
är själffatlet. Det gäller emellertid att pröfva huruvida i berörda af-
seenden förefinnas brister, Indika stå att fylla på det af motionären
angifna sätt. Utskottet anser sig härvidlag ej böra underlåta att sär¬
skilt framhålla, hurusom de af motionären ifrågaställa åtgärder
näppeligen skulle kunna medföra hedrande af exempelvis ett sådant fall
som det i motionen skildrade. Ett själfmord, som tillkommit på grund
af hård behandling från öfverordnads sida, torde nämligen enligt
allmänna strafflagen icke i och för sig föranleda något ansvar för denne.
Endast i den händelse den misshandel, som föregått själfmordet i fråga,
varit af den svåra art eller skett å sådan tid, att den enligt straff¬
lagens bestämmelser lydt under allmänt åtal, torde sålunda ett rättsligt
ingripande kunnat ske. Ej heller är fallet i fråga — såsom motionären
synes förmena — sådant, att enligt sjölagen sjöförklaring bort afgifvas.
Af ofvan lämnade redogörelse för sjölagens bestämmelser torde
framgå, att sjöman, som varit utsatt för Övergrepp från öfverordnads
sida, enligt gällande lagstiftning äger att, i händelse han önskar an-
hängiggörande af åtal mot den skyldige, påkalla allmän åklagares
eller med andra ord vederbörande stadsfiskals ingripande. De svårig¬
heter, som härvidlag kunna yppas för målsäganden, böra gifvetvis,
såvidt ske kan, undanröjas. Därjämte synes det utskottet böra tagas
under öfvervägande, huruvida, i den händelse öfvergreppet är af den
svåra art, att det lyder under allmänt åtal, särskilda åtgärder böra,
utöfver hvad nu är fallet, från det allmännas sida vidtagas, för att
oberoende af angifvelse utaf vederbörande målsägande brottet måtte
varda beifradt.
Hvad åter angår det fall, då sjöman vid afmönstringen anser sig
till följd af obehörigen ådömd mistning af hyra eller på annan grund
ej hafva blifvit tillgodoförd hvad honom rätteligen tillkommer, har lian,
på sätt den lämnade redogörelsen utvisar, att hänskjuta frågan därom
till mönstringsförrättaren, hvilkens beslut länder till efterrättelse, in-
Första Kammarens Tillfälliga JJtslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16. 5
till dess saken kommer under domstols pröfning. Enahanda verkan
har ock vederbörande svenske konsuls beslut i tvister, som utom riket
uppstå mellan befälhafvare och underordnad angående tjänsteför-
hållandet. Af hvilken vikt det för dessa tvisters behöriga afdömande
är, att mönstringsförrättare och konsuler äro fullt opartiska och ej
stå i beroende af vare sig rederiintressenter eller befälhafvare, ligger
i öppen dag.
Det synes för öfrigt utskottet önskligt, att sjömän må äga att,
när helst de finna anledning därtill för erhållande af upplysningar
och råd i nu förevarande hänseenden, hänvända sig till vissa tjänste¬
män eller viss myndighet, som i instruktion särskild! förbundits att i
sådant afseende gå dem till hända.
För att emellertid kunna bedöma behofvet och lämpligheten af
åtgärders vidtagande i de af motionären angifna hänseenden anser ut¬
skottet nödigt att närmare beröra ej mindre de sjömanshusen tillkommade
funktioner och deras nuvarande organisation m. m. än äfven de åligganden,
som enligt gällande administrativa bestämmelser tillhöra sjömanshus¬
ombudsmän, konsuler och kommerskollegium samt äga betydelse för¬
frågan om beifrandet af Övergrepp mot underordnadt manskap.
Gällande reglemente för sjömanshusen är utfärdad t den 4 mars
1870. Enligt detsamma skall sjömanshus finnas i hvarje stapelstad och
förvaltas af en direktion å sex eller tre ledamöter, däraf två tredje¬
delar skeppsredare och en tredjedel fartygsbefälhafvare, valda af sina
respektive yrkesbröder inom sjömanshusdistriktet. Suppleanter i direk¬
tionen utses i samma proportion af och inom nämnda två yrkesgrupper.
Från att ursprungligen hafva varit hufvudsakligen understödsanstalter
för nödställdt sjöfolk jämte efterlefvande änkor och barn, hafva sjö¬
manshusen, Indika stå under inseende af kommerskollegium, efter hand
fått hvarjehanda administrativa uppgifter sig pålagda, såsom besörjandet
af sjöfolks på- och afmönstring, bestyret med de under sjömanshusen
hörande värnpliktiges inskrifning och redovisning, samlandet och med¬
delandet af upplysningar om och hållandet af förteckningar öfver in¬
hemskt sjöfolk samt ägnandet af eftersyn åt detsamma. Enligt upp¬
gifter för år 1906 utgjorde antalet af de vid rikets sjömanshus inskrifna
sjömän, som nämnda år varit använda i sjöfart med svenska fartyg,
25,614, däraf fartygsbefälhafvare 3,137 samt styrmän, maskinister,
eldare och andra sjömän 22,477. För att kunna fullgöra den sjömans¬
husen åliggande understödsskyldighet gent emot otjänstbart sjöfolk
6
törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 16-
jämte efterlefvande änkor och barn äfvensom för uppehållande af deras
öfriga verksamhet hafva sjömanshusen tillerkänts rätt att uppbära
hyresafgifter af sjöfolket — utgående af befälhafvare med två, af styr¬
män och maskinister med en och en half och af den öfriga besätt¬
ningen med en procent af deras lön eller hyra — samt tonafgifter af
redarne jämte vissa vites- och bötesmedel, hvarförutom sjömanshusen
sedan 1900 åtnjuta ett årligt anslag af statsmedel å 30,000 kronor
såsom ersättning för bestyret med värnpliktige och utarbetande af sjö-
fartsstatistiska uppgifter. Sjömanshusens sammanlagda kapitaltillgångar,
hvilka delvis utgöras af donationsmedel, torde för närvarande uppgå till
omkring fem miljoner kronor. Medan tonafgifterna under år 1906
belöpte sig till 167,139 kronor 32 öre, uppgingo hyresafgifterna nämnda
är till 57,559 kronor 82 öre. Omfånget af sjömanshusens understöds-
verksamhet tillväxer årligen. Sammanlagda beloppet utdelade understöd
utgjorde under år 1907 226,000 kronor. Att befälhafvare samt deras
efterlämnade anhöriga blifvit vid utdelningen oproportionerligt gynnade,
framgår nogsamt af tillgängliga sifferuppgifter. Så t. ex. tillföll ej
mindre än 41,38 procent af det belopp, som utdelades år 1900, be¬
fälhafvare och deras efterlämnade änkor och barn, ehuru antalet vid
sjömanshus inskrifna befälhafvare då utgjorde endast 8,17 procent
af hela antalet dithörande sjöfolk. Hvart sjömanshus’ räkenskaper
och förvaltning skola årligen granskas af tre revisorer, utsedda eu af
magistraten, en af skeppsredarna och en af fartygsbefälhåtvarna inom
vederbörande sjömanshusdistrikt. Redare och befälhafvare besluta i
anledning af anmärkningar vid revisionen och, i den mån dessa därvid
gillas, hänskjuta^ de till kommerskollegium, som ock har att pröfva
besvär öfver sjömanshusdirektions beslut i förvaltningsärenden. Hand-
hafvandet af de dagliga göromål en vid sjömanshusen utöfvas af sjö¬
manshusombudsmännen jämte biträden. Med tillsättandet af ombudsman
förfares så, att sedan de till distriktet hörande fartygsbefälhafvarna
uppfört tre af de sökande å förslag, direktionen nämner eu af de å
förslaget sålunda uppförda. Direktionen, som bestämmer aflöningen
för ombudsmannen, äger att förse honom med särskild instruktion
äfvensom att efter omständigheterna och när han icke behörigen fullgör
sina skyldigheter entlediga honom. Medan direktionerna ålagts att
vaka öfver att gällande föreskrifter rörande sjöfolks afmönstring nog¬
grant iakttagas, har ombudsmannen tillförbundits bland annat att
verkställa själfva afmönstringen och att vid uppkommande mindre
tvister mellan fartvgsbefälhafvare och besättning eller mellan personer
Fänta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16. 7
af besättningen inbördes söka, då ombudsmannen därom anlitas, medla
förlikning.
Enligt § 11 i kung], förordningen den 4 juni 1868 angående
sättet och ordningen för sjöfolks på- och afmönstring samt utfärdandet
af sjömansrulla, efter dess genom kungl. kungörelsen den 31 december
1891 förändrade lydelse, skall, i händelse besättning å svenskt fartyg
i vederbörlig ordning påmönstrats, vid hyresaftalets upphörande, eller
när sjöman dessförinnan lagligen afskedas eller uppsäger sin tjänst,
genom afmönstring inför vederbörande myndighet in- eller utrikes
utrönas, huruvida enhvar af besättningen tillgodonjutit den öfverens-
komna aflöningen äfvensom öfriga honom tillkommande förmåner; och
bör för berörda ändamål deri härom i sjömansrulla!! intagna förklaring
ljudligen och klart inför sjömannen uppläsas. Er kännes därvid för¬
klaringens innehåll, tecknar vederbörande å rullan egenhändigt sitt
namn eller bomärke. Vägrar åter någon att underteckna förklaringen
under påstående, att han i ett eller annat hänseende ej njutit sin till-
ständiga rätt, skall bevis däröfver, innefattande jämväl skälen till sådan
vägran, af den afmönstrade tjänstemannen meddelas befälhafvare.
Svensk konsul åligger att å utrikes ort i öfverensstämmelse med nu
nämnda föreskrifter verkställa sjöfolks afmönstring.
Den år 1884 tillsatta arbetarförsäkringskommittén yttrade i sitt
den 5 december 1888 afgifna utlåtande rörande sjömanshusen: att det,
med hänsyn till att en af dessas väsentligaste uppgifter vore att bilda
ett slags hjälpkassor för sjöfolket, syntes vara både rättvist och väl¬
betänkt att inrymma hvarje klass af sjöfolket något inflytande på sjö¬
manshusens styrelse och förvaltning; att detta icke heller strede emot,
utan tvärtom påkallades af sjömanshusens öfriga ändamål att verkställa
på- och afmönstring m. in.; att fördenskull i val af direktionsmedlemmar
samt revisorer borde deltaga äfven styrmän, maskinister och öfrigt sjö¬
folk, så att redare och befälhafvare hvar för sig samt styrmän, maski¬
nister och öfrigt sjöfolk i förening utsåge en tredjedel af direktionen
och en revisor; att i sammanhang därmed den bestämmelse, att de väl¬
jande skulle vid valet hålla sig hvar inom sin egen klass, borde bort¬
falla, och att samtliga klasser af sjöfolk borde såväl äga rätt att deltaga
i beslut angående de vid revisionen framställda anmärkningar som ock
taga del i uppgörande af förslag vid tillsättningen af ombudsmän, så
att enhvar af ofvannämnda tre grupper skulle därå för sig uppföra en
af de sökande.
Ett af särskilda kommitterade den 18 maj 1907 afgifvet förslag
till gemensam förordning angående sjömanshusen i riket samt besätt-
8 Första Kammarens lillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
nings å fartyg på- och afmönstring in. in. innehåller i hithörande delar:
att ledamöterna i sjömanshusdirektionerna skola vara fyra till antalet
samt väljas, två af vederbörande redare, en af befälhafvarna och en af
styrmän och maskinister i förening; att valbarheten inom de särskilda
klasserna ej skall vara inskränkt till samma kategori som de väljande;
att med ombudsmansbefattningens tillsättande skall så förfaras, att direk¬
tionen upprättar förslag å tre sökande i den ordning, hvari de anses
böra komma i fråga, hvarefter kommerskollegium utnämner en af de
sökande; att ombudsmannen, hvars aflöningsförmåner skola pröfvas af
kommerskollegium, ock entledigas af denna myndighet; att revisorerna
skola vara tre till antalet samt utses en af magistraten, en af redarne
och en af befälhafvare, styrmän och maskinister i förening; samt att,
därest afmönstring påkallas af sjöman, som förmenar sig äga rätt där¬
till enligt vare sig bytesaftal eller bestämmelse i sjölagen eller gällande
föreskrifter angående honom såsom värnpliktig åliggande skyldigheter,
mönBtringsförrättaren skall, i den händelse fartygsbefälhafvaren vägrar
afmönstring, äga att affordra denne sjömansrullan och afgöra, huruvida
afmönstring skall ske.
Kommerskollegium, som, enligt hvad utskottet inhämtat, lärer
komma att inom den närmaste tiden afgifva infordradt yttrande öfver
sistnämnda kommittébetänkande, har i ett den 11 januari innevarande
år dagtecknadt utlåtande öfver sjömanspensioneringskommitténs den 15
november 1904 afgifna betänkande och förslag i fråga om förbättradt
pensioneringssätt för sjöfolk anfört bland annat: Ganska vägande an¬
märkningar kunde med fog framställas mot det sätt, hvarpå understöds-
utdelningen vid sjömanshusen skedde. Många direktioner plägade af
de årliga intäkterna till sjömanshusfonderna afsätta mera än som skä¬
ligen kunde anses betingadt af tillbörlig hänsyn till framtida behof. En
väsentlig del af dessa besparade medel hade uppenbarligen kunnat och
bort komma sjöfolket till godo i form af understöd. Klagomålen öfver
att befälhafvareklassen dittills i oproportionerligt hög grad gynnats vid
understödsutdelningen syntes ej kunna frånkännas fog. Detta förhål¬
lande torde i ej ringa mån hafva sin förklaringsgrund däri, att sjö¬
folket af manskapsgrad i direktionen icke haft någon speciell represen¬
tant att bevaka dess intressen. Kollegium för sin del hyste ingen tve¬
kan om rättmätigheten däraf, att den egentliga sjömansklassen, som
hade förhållandevis de största ekonomiska intressen att bevaka i fråga
om handhafvande af de sjöfarandes angelägenheter, borde tillerkännas
inflytande å ledningen af desamma. Kollegium ansåge därför ändring
i kommittéförslaget af den 18 maj 1897 böra ske i dylik riktning.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16. 9
Slutligen har chefen för finansdepartementet i anförande till stats¬
rådsprotokollet den 5 innevarande månad i fråga om höjning af stats¬
bidraget till handelsflottans pensionsanstalt (Kungl. Maj:ts proposition
n:o 85) yttrat, att den af kommerskollegium uti nyssnämnda utlåtande
i utsikt ställda planen för åstadkommande af förbättringar i'afseende
å sjömanshusens understödsverksamhet syntes honom innefatta beak-
tansvärda uppslag till önskvärda reformer å förevarande område, men
vore icke af beskaffenhet att i ärendets närvarande skick påkalla någon
medverkan från vare sig Kungl. Maj:ts eller Riksdagens sida. Han
saknade alltså nu anledning att till närmare skärskådande upptaga de
af kollegium för ernående af bättre förhållanden å detta område an¬
tydda utvägar.
De om sjömanshusen nu lämnade uppgifter synas utskottet otve-
ty^digt gifva vid handen, att eu ändring i fråga om direktionernas
sammansättning uti den af motionären angifna riktning snarast möjligt
bör komma till stånd. Att låta allt sjöfolket af manskapsgrad ute¬
stängas från hvarje inflytande å sjömanshusens ledning och förvaltning-
kan ej vara annat än till skada för de intressen, som sjömanshusen
äro afsedda att tjäna. Enligt hvad utskottet erfarit, är antalet direk-
tionsledamöter vid flertalet sjömanshus för närvarande sex. Gifvet är,
att grupperingen af valmännen kommer att i viss mån blifva beroende
af antalet dylika ledamöter. En ändring beträffande direktionernas
sammansättning torde ock böra föranleda motsvarande ändring i fråga
om sättet för utseende af revisorer. Då det understundom torde kunna
möta svårighet att inom de särskilda prupperna finna lämplig represen¬
tant, synes den nuvarande begränsningen af valbarhet inom respektive
grupper lämpligen böra bortfalla. Genom att sålunda inrymma åt alla
dem, hvilkas intressen beröras af sjömanshusen, ett skäligt inflytande
vid tillsättande af styrelse och revisorer, torde bästa möjliga garanti
vinnas för att de missförhållanden, som i fråga om understödsutdel-
ningen nu kunna förefinnas, varda undanröjda. Jämväl ur de synpunkter,
som ligga till grund för den af motionären åberopade motivering,
skulle den ifrågasatta ändringen gifvetvis vara af betydelse.
Ur berörda synpunkter är det emellertid framför allt af vikt, att
ombudsmannen, hvilken såväl i sin egenskap af mönstringsförrättare
som ock eljest nästan uteslutande har den omedelbara beröringen med
sjöfolket, beredes en så själfständig ställning som möjligt. Att, såsom
i 1907 års kommittébetänkande föreslagits, låta tillsättandet och ent-
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 16 Höft. 2
10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o J) Utlåtande N:o 16-
ledigandet af denne befattningshafvare öfverflyttas å kommerskollegium,
som jämväl skulle hafva att pröfva aflöningsförmånerna, synes förden¬
skull utskottet vara synnerligen välbetänkt. Vid öfvervägande, i hvad mån
de administrativa bestämmelser, som hafva afseende å ombudsmannen,
tarfva ändring eller komplettering, för att de i motionen afsedda. syfte¬
mål skola bättre än hvad nu är fallet tillgodoses, har det synts ut¬
skottet, som om i ett hänseende förehnnes anledning till någon fram¬
ställning härutinnan. Utskottet håller nämligen före, att det skulle
vara lämpligt, att bland de ombudsmannen tillhörande åligganden in¬
rycktes jämväl skyldighet för honom att gå sjömän till banda med
anvisning om sättet för talans anställande i anledning af från öfver-
ordnads sida begångna Övergrepp. Anslag 1 Lärom torde lämpligen böra
anbringas i sjömanshusens lokaler. Utan tvifvel skulle det vara till
gagn för sjömännen att i hvarje stapelstad inom landet hafva att tillgå
en tjänsteman, till hvilken de sålunda ägde att vid afmönstring eller
eljest hänvända sig lör erhållande af afgiftsfria upplysningar i berörda
hänseende. Om ock i flertalet fall ombudsmannens åtgörande komme
att inskränkas till en anvisning att hos stadsfiskalen i staden påkalla
åtals anställande och därvid lämna uppgift å tillgänglig vittnesbevis-
ning, skulle dock en sådan skyldighet för ombudsmannen att gå sjö¬
männen till hända blifva af ej ringa betydelse. Hvad särskild! angår
motionärens påpekande, att de för afmönstring gifna bestämmelser
borde kompletteras, vill det synas utskottet, som om dessa, i den mån
de med omsikt tillämpas af vederbörande mönstringsförrättare, lämna
nödig garanti för tillvaratagande af sjömännens intressen.
\ idkommande åter Sveriges konsuler innehåller kungl. förord¬
ningen angående konsulatväsendet den 24 september 1906 i § 44 den
allmänna bestämmelse, att konsul skall lämna besättning å svenskt
handelsfartyg äfvensom andra svenska sjöfarande de upplysningar och
det bistånd, hvartill han i kraft af sitt ämbete är i tillfälle. Begås
ombord å svenskt fartyg mot underordnadt manskap brott, som hör
under allmänt åtal vid svensk domstol och hvarå straffarbete eller
svårare straff efter svensk lag kan följa, är konsul enligt § 50 pliktig
att därom ofördröjligen anställa undersökning och till hörande därvid
inkalla dem af besättningen, som kunna i målet lämna upplysningar.
Har å svenskt fartyg begåtts annat brott mot sådant manskap, må
på vederbörande målsägares begäran undersökning kunna af konsul
verkställas. Skulle brottet vara så groft, att efter svensk lag straff¬
arbete, dock ej under två år, eller svårare straff därå kan följa, är
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N.o 1) Utlåtande N:o 16.
konsul jämlikt § 51 tillika pliktig- att föranstalta om den brottslig-es
häktande och hemsändande till Sverige för att där undergå rannsakning.
I de fall, då tvist mellan befälhafvare och någon af besättningen å
svenskt fartyg enligt § 100 sjölagen hänskjutes till afgörande af konsul,
skall enligt § 52 af konsulatförordningen konsul i det vid samman¬
träde inför honom förda protokoll intaga parternas förklaringar äfven¬
som konsulns i tvisten meddelade beslut jämte en kortfattad motivering-
för detsamma. Utan särskild begäran skall utdrag af protokollet
omedelbart tillställas parterna eller, där så ej kan ske, eftersändas till
närmaste hamn, som af fartyget anlöpes. Vägrar befälhafvare att ställa
sig till efterrättelse hvad konsul jämlikt nämnda bestämmelse i sjö¬
lagen beslutit, skall konsul anmäla förhållandet hos kommerskollegium.
(Dylik vägran straffas enligt § 295 sjölagen med böter.)
Den 27 april 1908 utfärdades af ministern för utrikes ärenden
eu allmän instruktion för konsulernas ämbetsutöfning, hvilken instruk¬
tion innehåller utförliga föreskrifter till vägledning för konsulerna och
dem underlydande tjänstemän.
Bland annat föreskrifves i denna instruktion:
att då angifvelse af målsäganden skall ske, för att å svenskt
fartyg begånget brott må kunna åtalas af allmän åklagare, skall skrift¬
lig och helst bevittnad angifvelse uppsättas i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med instruktionen bifogadt formulär;
att det är af vikt, att undersökning rörande å svenskt fartyg-
begånget brott blir så omedelbart, snabbt och säkert företagen och så
omfattande, att den lämnar fullständig och tillförlitlig utredning af
målet på grund af hela det bevismaterial, som å den utrikes orten
kan vinnas, samt att det med hänsyn till bevisningens åvägabringande
oftast är lämpligt att förlägga undersökningen till fartyget;
att konsul, hvilken icke äger uppbära afgift för undersökning och
förhör i brottmål eller för protokollsutdrag i sådana mål, skall ovill¬
korligen insända afskrift af protokollet, då häktning och hemsändande
äger ruin, samt bör insända sådan afskrift äfven i andra fall, då om¬
ständigheterna synas påkalla det;
att vid de i § 52 af konsulatförordningen omnämnda samman¬
träden inför konsul denne bör i främsta rummet söka förmå parterna
till en skälig uppgörelse i godo, och att först då det visar sig, att
godvillig uppgörelse ej kan uppnås, konsul skall, sedan parterna fått
afköra de personer och framlägga den öfriga utredning, de kunna
hafva att åberopa, efter sorgfällig pröfning af alla på tvistefrågan in¬
verkande omständigheter meddela beslut i saken, därvid konsul har
12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
att tillämpa hvad hyresaftalet innehåller samt lag och författning i
ämnet stadga;
att konsul, som ej äger uppbära afgift för undersökning vid tvister
mellan befälhafvare och besättning eller för protokollsutdrag i dylika
ärenden, skall noga uppmärksamma det i § 108 i sjölagen gifna stadgande,
att, i händelse befälhafvare, då mistning af hyra utaf honom ådömts
någon, icke iakttagit de i nämnda § föreskrift formaliteter, beslutet
om mistningen af hyra är utan verkan;
samt att af konsul enligt § 104 sjölagen verkställd undersökning
och meddeladt beslut skola upptagas i protokoll, af hvilket såväl befäi-
bafvaren som sjömannen äga utan afgift erhålla utdrag.
Utskottet, som icke vill bestrida, att synnerligast före tillkomsten
af ofvan återgifna, för konsuler nu gällande föreskrifter fall förekommit,
då det underordnade manskapet i fråga om Övergrepp från befäl-
hafvares sida ej fått åtnjuta erforderligt stöd i vederbörande konsul,
har vid granskning af berörda föreskrifter, jämförda med sjölagens
bestämmelser, ej funnit anledning att i desamma föreslå någon ändring.
I den mån dessa stadganden opartiskt och sorgfälligt tillämpas, synas de
nämligen vara ägnade att tillgodose sjömännens berättigade intressen.
I händelse befälhafvare å ort utom riket gjort sig skyldig till Över¬
grepp mot någon af besättningen och denne önskar få detsamma vid
domstol beifradt, torde han, så framt han ej lämnar tjänsten, lättast
vinna sin afsikt genom att i första svenska stad, som fartyget anlöper —
ined eller utan hjälp af härvarande sjömanshusombudsman — hänvända
sig till stadsfiskalen för att genom honom få åtal mot den skyldige
anhängiggjordt. Skulle han åter frånträda sin tjänst å utländsk ort,
yppa sig däremot för honom vissa svårigheter att få brottet beifradt,
äfven om han genom konsul föranstaltat om undersökning angående
detsamma. Då lian nämligen ofta nog ej torde vara i tillfälle att
kunna inhämta uppgift om när befälhafvaren är att förvänta till viss
stad i hemlandet, kan han svårligen hänvända sig till viss åklagare
med begäran om åtals anställande. För sådana fall synes särskild
utväg böra beredas; och har utskottet, på sätt nedan framgår, ansett
kommerskollegium därvid lämpligen kunna förmedla angifvelsehand-
lingarnas öfversändande till vederbörlig åklagare.
Uti den för kommerskollegium gällande instruktion förekommer
ej annan bestämmelse, som direkt har afseende å mot underordnadt
manskap föröfvadt Övergrepp, än den i § 5 gifna föreskrift, att till
13
Föräta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
utrikesbyrån höra ärenden angående tvister a utrikes ort mellan svenska
fartygsbefälhafvare och besättningar. Dylika ärenden, i hvilka kollegium
ej har befogenhet att träffa något sakligt afgörande, inkomma emellanåt
från konsuler eller enskild part, hvilken senare, där omständigheterna
därtill gifva anledning, af kollegium erhåller anvisning om ordningen
för talans anställande.
Af den föregående framställningen torde framgå, att beträffande
flertalet Övergrepp mot underordnadt manskap fordras enligt gällande
lag för brottets bei frände genom allmän åklagare, att målsäganden
angifvit detsamma till åtal. Hvad särskildt angår till misshandel hån-
förligt Övergrepp, skall — med frånseende af under sabbatstid för-
öfvadt våld — af misshandeln hafva följt så svår kroppsskada som
förlust af talförmåga, syn eller hörsel, svårt lyte eller annat svårt,
kroppsfel, stadigvarande svårt men å hälsa eller lifsfarlig sjukdom för
att brottet skall kunna utan angifvelse af målsägande beifras åt all¬
män åklagare. Då i dessa fall målsägandens intresse att få öfvergreppet
beifradt gifvetvis är större än i fråga om ringare Övergrepp samt i
händelse af dödlig utgång den aflidnes anförvanter och besättningen
i öfrigt ej torde underlåta att därom för vederbörande konsul eller
åklagare göra anmälan, synes det utskottet, som om särskilda åtgärder
från det allmännas sida för uppspanande af dylika förbrytelser ej skulle
erfordras. Därest emellertid dylika fall skulle bringas till kommers-
kollegii kännedom, bör gifvetvis kollegium, i händelse beifrande ej
förut skett, föranstalta därom. Då på grund af innehållet uti till kom¬
merskollegium inkommen sjöförklaring åtal mot vederbörande befäl¬
hafvare i något hänsende anses böra ske, plägar kollegium öfversända
handlingarna till Konungens befallningshafvande i det län, hvarest
befälhafvaren är bosatt, för att tillställas vederbörande åklagare. Ena¬
handa förfaringssätt torde väl ock för nu nämnda fall komma till
användning. Ått kommerskollegium i vissa andra fall af Övergrepp
mot underordnadt manskap lämpligen skulle kunna förmedla angifvels
handlingars öfversändande till vederbörlig åklagare, har redan förut
antydts. Öfverhufvud taget synes en sådan utväg böra stå öppen för
enhvar sjöman, som vill däraf betjäna sig. Tydligt är emellertid, att sa
snart målsäganden har möjlighet att direkt hänvända sig till åklagaren
i den stad, där befälhafvaren befinner sig, målsäganden har mera
fördel af en sådan direkt hänvändelse. Att konsul pa begäran af
sjöman, som varit utsatt för befälhafvares Övergrepp, bör vara honom
behjälplig med öfversändande af angifvelsehandlingar till kommerskolle¬
gium, är själffallet. Då emellertid utskottet erfarit, att den kommitté,
Bih. till Biksd. Prof. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 16 Häft. 3
Utskottets
utlåtande.
14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
som för närvarande är sysselsatt med upprättande af förslag till kom-
merskollegii omorganisation, har sin uppmärksamhet fästad på lämplig¬
heten af att åt kommerskollegium i ofvan angifna hänseende inrymmes
en förmedlande uppgift, samt kommerskollegium redan nu i slika
fall lärer föranstalta om inkomna handlingars öfversändande till veder¬
börlig åklagare, anser utskottet någon framställning till Kungl. Maj:t
i detta hänseende ej nu böra ske.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Andra Kammaren i anledning af förevarande motion ville för sin
del besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t — under
uttalande af sin anslutning till det i kommerskollegii ofvan omförmälda
utlåtande öfver sjömanspensioneringskommitténs betänkande innefattade
förslag, att den egentliga sjömansklassen borde tillerkännas inflytande
å val af ledamöter i sjömanshusdirektionerna — anhålla, det Kungl.
Magt täcktes taga i öfvervägande, huruvida i bestämmelserna angående
de sjömanshusombudsmännen tillhörande åligganden bör inrymmas jäm¬
väl skyldighet för nämnda befattningshafvare att gå sjömän till hända
med anvisning om sättet för anställande af talan i anledning af från
öfverordnads sida begångna Övergrepp.»
Andra Kammaren har bifallit detta sitt utskotts hemställan, hvar¬
efter beslutet delgifvits Första Kammaren, som hänvisat ärendet till
sitt första tillfälliga utskott.
Utskottet, som instämmer i Andra Kammarens tillfälliga utskotts
utlåtande, får på grund däraf hemställa,
att Första Kammaren ville biträda Andra Kammarens
beslut i den föreliggande frågan.
Stockholm den 3 maj 1909.
På utskottets vägnar:
JULIUS JUHLIN.
STOCKHOLM) ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.