Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 20.
ST:© 20
Ank. till Riksd. kansli den 15 april 1909, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande (n\o
5) angående herr Rafs motion om rått för medlem¬
mar af svenska kyrkan att fritaga sina barn från
kristendomsundervisningen i folkskolor och allmänna
läroverk.
I en inom Andra Kammaren väckt och till dess första tillfälliga utskott
hänvisad motion (n:o 7) har herr Räf föreslagit, »att Riksdagen måtte i skrif¬
velse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga behöriga åtgär¬
der, att medlem, tillhörande svenska kyrkan, må för sina barn med afse¬
ende på kristendomsundervisningen i folkskola och allmänna läroverk erhålla
frihet, likartad med den, som sedan länge varit beviljad dissenters».
Till stöd för detta förslag anför motionären följande:
»Om vårt folk lösgöres från kristendomen, så är det dömdt till under¬
gång; förblir det däremot vid kristlig tro och däri grundad lifsåskådning,
så erhåller det oskattbar välsignelse. Endast af kristen tro härflyter den
sedliga kraft, som skapar sann kulturutveckling och verklig lycka, ehvad
det gäller den enskilda medborgaren eller hela folket.»
Dessa ord stodo att läsa uti ett i några stockholmstidningar under
förlidet år intaget, af ärkebiskop Ekman, general friherre Axel Rappe,
lektor P. Waldenström, professorerna W. Rudin, Olof Holmström och A.
Kolmodin, seminarierektor Fredrik Lundgren, rektor Johannes Kerfstedt
m. fl. eller inalles af 24 för kristlig tro och lifsåskådning mycket intresserade
och bemärkta personer undertecknadt upprop till »Svenska män och kvinnor».
Första villkoret för att svenska folket skall förblifva vid »kristlig tro
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Käft. (N:o 20). 1
Motionen.
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 20.
och däri grundad lifsåskådning» är dock utan all gensägelse, att de döpta
barnen erhålla bibeltrogen, val meddelad kristendomsundervisning.
Nu är det emellertid så, att här och där lärare börja gå vid sidan
af den heliga skrift på vägar, där kristliga föräldrar af samvete nödgas
att taga afstånd från denna undervisning. Angående dessa vägar beder
jag fa hänvisa till flera af de läroböcker för kristendomsundervisningen,
hvilka under senare åren utkommit från universitets-, läroverks- och folk¬
skollärare. Denna sak är dessutom numera så allmänt känd, att därpå kan
tillämpas ordspråket: Känd sak är så god som vittnad.
Uti petitioner till Konungen hafva bekymmer öfver berörda förhål¬
landen^ blifvit framburna såväl från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen som
ock från Svenska Missionsförbundet.
Det var ock samma oro och bekymmer, som tagit sig uttryck uti
den af mer än 315,000 personer undertecknade s. k. kristendomspetitionen.
Äfven vid sista kyrkomötet förnummos ifrån både präster och lek¬
män många allvarliga uttryck i likartad riktning.
Från lärarehåll har visserligen understundom sökts göra gällande, att
omnämnda bekymmer och farhågor skulle vara ogrundade, men detta gör
ställningen så mycket värre, enär man därmed visar sig inför såväl sig
själf som andra vilja dölja faran.
Med stora själfförsakelser har svenska folket offrat stora summor på
sitt skolväsende, hvars första uppgift ju varit och fortfarande i folkets
mening är att bibringa dess barn och ungdom god kristlig fostran. Desto
mer måste det kännas obilligt och smärtsamt att för de nyare rationalis¬
tiska experimenten på den viktiga kristendomsundervisningens område nöd¬
gas tänka på en separation ifrån just nämnda undervisning. Vida rätt¬
visare vore det, att de kristendomslärare, som i åskådning, lif och lefverne
visa sig främmande för den kristna läran, försattes i den belägenhet, att
de ställdes utanför hvarje undervisning däri. Då emellertid detta under
nuvarande förhallanden näppeligen torde kunna låta sig genomföras, synes
mig intet annat återstå för kristligt intresserade föräldrar, än att, där offi¬
ciella skolan i omförmälda hänseende visar sig otillfredsställande, deras
barn ma kunna beredas tillfälle erhålla bibeltrogen kristendomsundervisning
tran annat hall.
Med denna i sann mening frisinnade reform, hvars förmåner främ¬
mande trosbekännare i vart land åtnjutit i öfver trettio år, torde vi under
dessa brytningstider i någon mån möjligen kunna undgå en svårare kon¬
flikt emellan föräldramakt och läraremakt.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 20. 3
Och om grundlagen bjuder till och med Konungen, att ingens sam¬
vete tvinga eller tvinga låta, så föreställer jag mig, att Riksdagen ej vill
vara mindre frisinnad gentemot samvetsömma, kristligt intresserade för¬
äldrar och målsmän. Ty om det någonsin är berättigad att tala om sam¬
vetssaker, så må det väl vara i fråga om kristligt intresserade föräldrars
plikter och ansvar vid barnens religiösa fostran. Den frihet, som detta
ansvar kräfver, vore det helt säkert betänkligt att förvägra.
Det är naturligt, att då jag med denna motion afser att tillförsäkra
barnen så god kristendoinsundervisning som möjligt, så ligger häri ock
inneslutet krafvet på nödig kontroll från behörig myndighet.»
Motionärens framställning berör en af de viktigaste principfrågorna i
statsskolornas undervisningsplan, nämligen frågan om religionsundervisnin¬
gens ställning i dessa skolor.
Utskottet bär emellertid ansett sig icke hafva att upptaga denna
principfråga i hela dess omfattning, utan inskränkt sig till att pröfva mo¬
tionen, sådan den föreligger.
Motionären utgår därifrån, att på grund af en del »läroböcker för
kristendomsundervisningen, hvilka under senare år utkommit från universi¬
tets-, läroverks- och folkskollärare», denna undervisning kommit in på
sådana vägar, att »kristliga föräldrar af sitt samvete nödgas att taga af¬
stånd» från densamma. Utskottet har af motionären begärt upplysningar,
hvilka läroböcker han härvidlag syftar på, och äfven af honom erhållit
en promemoria med åtskilliga författarnamn. Vid en granskning af dessa
namn har emellertid befunnits, dels att ingen enda af författarne är
folkskollärare — ehuru i motionen också talas om läroböcker af för¬
skollärare — dels att ej heller, såvidt utskottet kunnat utröna, någon
lärobok af de författare, som motionären namngifver, användes i folk¬
skolan. Själfva utgångspunkten för motionärens anmärkningar gäller alltså
icke i fråga om folkskolorna. Faktiskt torde de läroböcker i kristendom,
som förekomma i folkskolorna, ännu alltjämt i hufvudsak vara desamma
eller åtminstone af samma art som de mycket länge varit. Någon för¬
ändring i den riktning, som motionären antyder, torde så mycket mindre
hafva förekommit, som folkskolans läroböcker bestämmas af skolråden, i
hvilka församlingens pastor är själfskrifven ordförande, och skolrådens be¬
slut sedan kunna i vanlig ordning öfverklagas; några sådana klagomål
öfver nyinförda läroböcker i kristendom i folkskolorna hafva icke kommit
till utskottets kännedom.
Utskottets
yttrande.
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 20.
Utskottet måste sålunda anse, att motionärens motivering, i hvad den
afser läroböckerna, icke på något sätt gäller folkskolorna. I själfva verket
hafva också de anmärkningar, som förut blifvit gjorda mot folkskolans
kristendomsundervisning, gått i en helt annan riktning än motionärens.
Utskottet erinrar om ett antal motioner i Andra Kammaren vid 1903
års riksdag, hvilka på olika sätt vända sig mot katekesens plats i denna
undervisning, och hvilka äfven föranledde en Riksdagens skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående åtgärder för att ersätta den nuvarande katekes-
utvecklingen såsom lärobok i folkskolan med en ny, efter barnaålderns mot¬
taglighet och behof afpassad handledning i den kristna tros- och sedeläran.
Förslag till en sådan ny lärobok äro också utarbetade, men hafva icke
ledt till något resultat.
För de allmänna läroverken, samskolor, realskolor och gymnasier
finnas angående antagande af läroböcker i kristendom numera särskilda
föreskrifter, gifna genom ett kungligt bref af 6 juli 1907. Väckes fråga
om införande i något läroverk af en ny lärobok eller väsentligt förändrad
upplaga af en gammal, så skall denna fråga först hänskjutas till en sak¬
kunnige-nämnd, bestående af en biskop, utsedd af rikets biskopar, två
teologie professorer, utsedde af de teologiska fakulteterna vid universiteten,
samt två ordinarie kristendomslärare vid de allmänna läroverken, en lektor
och en adjunkt, utsedde af de s. k. ämneskonferenserna i kristendom vid
rikets allmänna läroverk. Om majoriteten af de sakkunnige medgifver den
föreslagna lärobokens antagande, äger öfverstyrelsen för de allmänna lärover¬
ken att bestämma, huruvida den skall komma till användning; afstyrker åter
sakkunnige-nämnden, skall ärendet, i fall öfverstyrelsen är af motsatt mening
mot nämnden, underställas Kungl. Maj:t. I hvarje fall användes en lärobok
till en början endast på prof, för ett år i sänder; först sedan den blifvit
pröfvad under en längre tid och vid ett större antal läroverk, kan den
definitivt fastställas.
Af de läroboksförfattare, som motionären i sin promemoria angifver,
hafva endast tre fått sina böcker använda vid något statens läroverk.
En af dessa tre läroböcker är af sakkunnige-nämnden direkt granskad och
godkänd. De två andra voro antagna redan före sakkunnige-nämndens
tillkomst och hafva sålunda icke kunnat blifva föremål för nämndens pröf¬
ning. Den ena af dessa två läroböcker granskades och godkändes emellertid
enhälligt af en föregående provisorisk sakkunnige-nämnd, hvari sutto tre af
den nuvarande nämndens fem ledamöter. Den återstående, af motionären
åsyftade|läroboken slutligen antogs till skolbruk på ett ännu tidigare sta¬
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 20. 5
dium, men två medlemmar af den nuvarande sakkunnige-nämnden hafva
likväl funnit tillfälle att uttala sig om densamma och därvid gifvit den
sitt fulla godkännande.
De läroböcker, mot hvilka motionären riktar sina anmärkningar, äro
sålunda godkända af granskare, som haft att representera den teologiska
sakkunskapen, och som samtliga äro präster inom svenska kyrkan. Un¬
der sådana förhållanden kan utskottet icke heller fästa afseende vid dessa
anmärkningar, i hvad de gälla de allmänna läroverken.
Hvad angår motionärens anmärkningar emot »de kristendomslärare,
som i åskådning, lif och lefverne visa sig främmande för den kristna
läran», så har utskottet naturligtvis icke kunnat ingå i någon pröfning
af dessa anmärkningar, då några grunder för desamma icke blifvit af
motionären framförda. Utskottet vill dock hafva erinrat om att samtliga
lärare i kristendom stå under vederbörlig kontroll, folkskollärarne af för¬
samlingens pastor och distriktets folkskoleinspektör, och de allmänna läro¬
verkens lärare af vederbörande eforus.
I den senare delen af motionärens motivering framträder ett annat
och mera principiellt 6käl för hans yrkande, nämligen föräldrars rätt att
efter sin egen religiösa uppfattning bestämma öfver sina barns religions¬
undervisning. Motionären gör gällande, att genom hans förslag, »vi under
dessa brytningstider i någon mån möjligen kunna undgå en svårare kon¬
flikt emellan föräldramakt och läraremakt»; konflikten skulle undvikas
därigenom, att föräldrarna finge afgöra, om deras barn skulle deltaga i
kristendomsundervisningen i skolorna eller erhålla sådan utom skolan.
Motionären förutsätter visserligen en »kontroll från behörig myndighet»,
men denna kontroll skulle icke afse att pröfva de grunder, på hvilka
föräldrarna toge sina barn från skolans kristendomsundervisning, utan en¬
dast den undervisning, som sattes i stället.
Det måste då framkalla utskottets synnerliga uppmärksamhet, att denna
föräldrarnas rätt enligt motionärens förslag icke skulle gälla alla föräldrar.
Han har i en annan motion (n:o 9) uttalat grundsatsen, »att de föräldrar,
som utträdt ur kyrklig gemenskap med vårt folk, ej må kunna hindra
sina barn att erhålla obligatorisk kristendomsundervisning», på samma
gång han här framställer förslag att hvarje myndig svensk undersåte skall
kunna utträda ur statskyrkan utan att uppgifva inträde i annat trossam¬
fund. Hans yrkande i nu föreliggande motion går också ut på att gifva
ifrågavarande rätt öfver barnens religionsundervisning endast åt »med¬
lem, tillhörande svenska kyrkan». Motionärens syfte är alltså: frihet för
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Käft. 2
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 20.
föräldrar, som tillhöra svenska statskyrkan, att fritaga sina barn från
kristendomsundervisningen i skolorna, men däremot ingen sådan frihet för
de föräldrar, som kunna komma att utgå ur kyrkan utan att inträda i
annat trossamfund. Det är uppenbart, att man numera har att räkna
också med föräldrar af sistnämnda kategori, sedan Riksdagen i år beslutit
en skrifvelse till Kungl. Maj:t angående rätt till utträde ur statskyrkan
utan uppgifven afsikt att öfvergå till annat trossamfund.
Utskottet anser, att, om man uppställer föräldrarnas rätt öfver barnens
religionsundervisning såsom princip, denna rätt ej kan förhållas vissa för¬
äldrar, så som i motionen skett. Följaktligen kan utskottet ej heller i
denna del ansluta sig till motionärens framställning.
Med det anförda har utskottet ingalunda velat bestrida, att kristen¬
domsundervisningen i skolorna kan komma i konflikt med föräldrarnas
religiösa uppfattning. Men detta gäller icke blott om de föräldrar, som
i likhet med motionären äro motståndare till hvad han kallar »de nyare
rationalistiska experimenten», utan också om föräldrar, hvilkas religiösa
åskådning går i rakt motsatt riktning. Frågan om statsskolornas religions¬
undervisning måste enligt utskottets mening behandlas med hänsyn icke
blott till d$ förra, utan också till de senare. På hvilket sätt denna fråga
bör lösas, därom tillkommer det icke utskottet att med anledning af nu
föreliggande motion uttala sig. Utskottet vill endast anmärka, att, om
på grund af Riksdagens förutnämnda beslut Kungl. Maj:t låter utarbeta
lagförslag angående rätt till utträde ur statskyrkan, i samband därmed
också, enligt utskottets mening, frågan om religionsundervisningen i sko¬
lorna måste komma under behandling. Detta var uttryckligen påpekadt
i den motion i Första Kammaren (n:o 8), som ligger till grund för beslu¬
tet. Den sak, som motionären endast från en sida berör, torde alltså få
anses redan vara i sin helhet hänvisad till Kungl. Maj:ts pröfning.
På grund af hvad som sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att herr Rafs ifrågavarande motion icke måtte till
någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 april 1909.
På utskottets vägnar:
NILS EDEN.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1909.