Statsutskottets Utlåtande N:o 52.
1
N:o 52.
Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1909 kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition an¬
gående befrielse för förre lokomotivföraren M. J.
Andersson Temén att gälda visst honom till utgift-
vande ådömdt ersättningsbelopp. (I. A.)
I en till Riksdagen aflåten, för förberedande behandling till stats¬
utskottet öfverlämnad proposition (n:r 53) af den 19 februari 1909 bar
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att
förre lokomotivföraren Malkolm Julius Andersson Temén må befrias från
den honom, jämlikt Kungl. Maj:ts utslag den 9 oktober 1906 i ett mot
Temén vid Nordmalings och Bjurholms tingslags häradsrätt af allmän
åklagare anhängiggjordt mål, åliggande skyldighet att utgifva ersättning
till järnvägsstyrelsen med 30,500 kronor 75 öre, samt att ifrågavarande
belopp må ur räkenskaperna afskrifvas.
Departementschefens yttrande i detta ärende till ofvanbetörda stats¬
rådsprotokoll är af följande lydelse:
»Den 4 juli 1904 inträffade å stambanan genom öfre Norrland mellan
Ny åkers och Hörnsjö stationer en svår järnvägsolycka, i det att ett af
lokomotivföraren Malkolm Julius Andersson Temén fördt tåg urspårade,
därvid två personer dödades och flera personer skadades, hvarjämte såväl
lokomotivet som åtskilliga vagnar ramponerades samt banvallen upprefs.
Vederbörande länsman instämde därefter, å tjänstens vägnar, Temén
till Nordmalings och Bjurholms tingslags häradsrätt under påstående att
Temén förorsakat urspårningen. Oaktadt å en del af banlinjen emellan
Nyåkers och Hörnsjö stationer kort före olyckan pågått utgräfnings-
eller dräneringsarbeten till förebyggande af frostknölars uppkomst och
till följd däraf nämnda del af banlinjen, som delvis bildade skarpa kurvor,
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Samt. 1 Af A. 34 Haft. (N:o 52.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 52.
varit skyddad genom varningssignaler, skulle nämligen enligt åklagarens
uppgift Temén i strid mot gällande tjänstgöringsreglemente och instruk¬
tion samt särskild order framfört tåget med en hastighet, vida öfver¬
stigande den vid passerande af ställen utmärkta med varningssignal
högst tillåtna eller 20 kilometer i timmen. Åklagaren yrkade därför
ansvar å Temén för det han visat grof vårdslöshet, försummelse och
oskicklighet i tjänsten och därigenom varit vållande till annans död
samt till kroppsskada och skada å egendom. Därjämte fordrade järnvägs¬
styrelsen ersättning för iståndsättande af järnvägsspåret, upptagning af
den rullande materielen samt reparation af lokomotivet, tendern och
vagnarna med tillhopa 30,500 kronor 75 öre.
Efter en vidlyftig utredning meddelade häradsrätten den 28 februari
1906 utslag i målet och yttrade, hurusom af den i målet förebragta ut¬
redning och bevisning äfvensom af ingifven, till riktigheten obestridd
kartskiss framginge: att emellan Nyåkers och Hörnsjö järnvägsstationer
kort före midsommardagen år 1904 påbörjats och natten till den 3 juli
samma år afslutats en utgräfning af jäslera till en längd af tvåhundra¬
sextio meter i banan emellan kilometerstolparna 82,i och 82,2; att först¬
nämnda stolpe vore uppsatt vid en omkring en half kilometer lång
kurva om trehundrasextio meters radie, ledande, sedt från ett norrut
gående tåg, åt höger; att, fortsatt mot norr, banan framginge i rät linje
omkring sextio meter; att därefter började en åt vänster ledande kurva
om likaledes trehundrasextio meters radie af inemot trehundra meters
längd; att af den omgräfda bansträckan omkring tjugu meter utgjorde del
af den räta banlinjen och återstående del folie inom sistnämnda kurva;
att Temén, som varit förare å det enda lokomotiv, som dragit det mån¬
dagen den 4 juli 1904 norrut gående tåget n:r 274, då ägt vetskap såväl
om nämnda utgräfning, hvilken då varit genom i vederbörlig ordning
anbragta taflor utmärkt, som ock om meddeladt förbud att framföra tåg
öfver fortfarande utmärkta utgräfningar med större hastighet än 20
kilometer i timmen; att äfven en natten till den 4 juli påbörjad, sist¬
nämnda dag till en längd af endast tio meter hunnen utgräfning unge¬
fär midt emellan stolparna 82,0 och 82,1 varit behörigen utmärkt med
taflor; samt att tåget, framkommet å förstnämnda utgräfningssträcka,
urspårat åt kurvans yttersida, hvarpå lokomotivet rullat utför den höga
banvallen, flertalet vagnar urspårat och skadats, banvallen upprifvits,
två personer ljutit döden och flera personer lidit skada, delvis af svår
beskaffenhet; och enär med hänseende dels till i målet hörda vittnens
uppgifter och omdömen angående tågets hastighet, dels till de farhågor
Statsutskottets Utlåtande N:o 52.
3
för förestående olycka, som i anledning af hastigheten och vagnarnas
rörelser kort före olyckan hysts och jämväl uttalats af såväl resande å
tåget som vid banan stående personer, dels ock till de böjningar i ske¬
norna och sidoskjutningar i sliprarna, som, enligt såsom vittnen hörda
extra banvakten Jakob Jonssons och banvaktsförmannen Alfred Johans¬
sons, båda i Nyåker, sammanstämmande uppgifter, vållats af tåget redan
innan detta hunnit in på den längre utgräfningssträckan och i ökade
dimensioner fortsatt in på denna, måste anses till fullo styrkt, att tåget
med synnerligen stark fart, långt öfver 20 kilometer i timmen, fram¬
förts från Nyåkers station till olycksplatsen, äfven öfver de ofvanför och
omkring denna belägna svåra kurvorna, samt att afsaktning vid utgräf-
ningarna icke ägt rum, åtminstone ej i afsevärd grad; samt af åt¬
skilliga i målet hörda vittnens berättelser framginge, att utgräfningen
i fråga jämte därmed förenade arbeten verkställts i öfverensstämmelse
med gällande föreskrifter och allmänt bruk, äfvensom att vid besiktning
af banan en kort stund före olyckan intet fel af betydelse kunnat för¬
märkas, och de anmärkningar Temén framställt emot berörda arbeten
och banans beskaffenhet delvis blifvit till fullo vederlagda och i öfriga
delar ej förtjänade afseende; alltså och då under tiden af flera dagar
mellan utgräfningen å olycksplatsen och olyckshändelsen åtskilliga tåg
med iakttagande af föreskriften angående hastigheten passerat platsen
utan afsevärdt tillbud till olycka, samt med visshet måste antagas, att,
därest Temén ställt sig till efterrättelse det af honom kända förbudet att
öfver utgräfningsställe framföra tåg med en hastighet af mer än 20
kilometer i timmen äfvensom den i 3 kapitlet 49 § af tjänstgörings-
reglementet vid statens järnvägar meddelade föreskrift att tågs hastighet
skulle minskas, då det passerade skarp kurva, någon olycka ej skulle
skett, fälldes, jämlikt 14 kapitlet 9 och 17 §§ samt 25 kapitlet 15 §,
jämförda med 4 kapitlet 1 §, allt strafflagen, Temén, hvilken icke vore
öfvertygad att vid olyckstillfället hafva varit berusad, att för försumlig¬
het i lokomotivförartjänstens utöfning, därå följt svår järnvägsolycka,
två personers död samt kroppsskada, delvis af svår beskaffenhet, å andra
personer, undergå fängelse i tre månader och varda från nämnda tjänst
afsatt; hvarjämte Temén förpliktades att utgifva ej mindre ersättning
till järnvägsstyrelsen för de skador, som genom olyckan tillskyndats ba¬
nan och tåget, med 30,500 kronor 75 öre än äfven till statsverket hvad
enligt häradsrättens under målets handläggning meddelade beslut af all¬
männa medel utgått eller framdeles kunde komma att utgå till i målet
hörda personer.
Sedan Svea hofrätt, där Temén besvärat sig, genom utslag den
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 52.
25 juni 1906 jämlikt de af häradsrätten åberopade lagrum samt 25 kapit¬
let 22 § strafflagen fastställt häradsrättens utslag, har Kungl. Maj:t på
besvär af Temén genom utslag den 9 oktober 1906 ej funnit skäl att
i hofrättens utslag göra ändring.
Temén har nu uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift i underdånighet
hemställt, att Kungl. Maj:t ville af nåd befria Temén från den honom ådömda
skyldigheten att utgifva ersättning till järnvägsstyrelsen och statsverket.
Temén anför i berörda skrift följande. Temén hade aftjänat det
honom ådömda fängelsestraffet och kunde ej mera återfå sin loko-
motivförarbefattning, men hade genom järnvägsstyrelsens tillmötes¬
gående erhållit anställning såsom arbetare vid statens järnvägars verk¬
stad i Östersund. Då Temén således genom sitt arbete kunde förtjäna
tillräckligt till sitt och sin hustrus uppehälle, vore det väl beställd! i
ekonomiskt hänseende, om icke den honom ådömda skadeersättningen
kastade en dyster skugga framför sig. Så länge Temén vore skyldig att
utbetala den, kunde han icke sägas vara en verkligt fri man och sak¬
nade möjlighet att blifva det. Ersättningsbeloppen stode nämligen i allt¬
för stort missförhållande till hvad han genom sitt arbete kunde förvärfva.
Ty äfven om hela hans årsförtjänst lämnades till skuldens afbetalande
— och några andra tillgångar ägde han icke — så vore det icke tänk¬
bart, att han under sin lifstid skulle kunna gälda det i jämförelse med
hans årsinkomst öfversvinnligt stora beloppet af mer än trettiotusen
kronor. Efter hvad Temén försport, ansåge sig järnvägsstyrelsen pliktig
att lagsöka Temén, så länge hans skuld balanserade i statens järnvägars
räkenskaper. Hvarthän dessa lagsökningar skulle leda, vore lätt att för¬
stå. Föga penningar skulle inflyta till järnvägsstyrelsen; däremot skulle
Temén gå i ständig fruktan och ovisshet, ja, bringas till förtviflan inför
omöjligheten för honom och hans hustru att finna sin nödtorftiga bärg¬
ning. En utväg kunde visserligen tänkas, nämligen att emigrera, men
om detta också lyckades, måste vid Teméns år framtidsutsikterna te sig
lika mörka. Redan i och genom fängelsestraffet hade Temén fått lida
mycket. Härtill komme nu den sorgliga utsikten att i framtiden ej vara
säker om nödiga existensmedel för sig och sin hustru.
Järnvägsstyrelsen har den 13 april 1908 afgifvit infordradt under¬
dånigt utlåtande och däruti meddelat, att af styrelsen föranstaltad ut¬
redning rörande Teméns ekonomiska förhållanden gifvit vid handen,
att Temén, som uppnått en ålder af 38 år, är gift och innehar an¬
ställning såsom arbetare vid statens järnvägars verkstäder i Öster¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 52.
5
sund, i denna egenskap uppbär aflöning efter en timpenning af 45
öre, och att hans årsinkomst kan beräknas till omkring 1,400 kronor,
men att han i öfrigt saknar tillgångar. På grund häraf och då utsikt
för Temén att vinna någon afsevärd förbättring i sill ekonomiska ställ¬
ning icke synes styrelsen förefinnas, anser styrelsen statens fordran hos
Temén värdelös samt ett vidhållande af fordringsanspråket utan gagn.
Med hänsyn härtill och till hvad Temén i ansökningen anfört i fråga
om de verkningar i psykiskt hänseende, hans ifrågavarande skuld till
staten medförde för honom, finner styrelsen det vara önskvärdt, att sta¬
tens på förenämnda utslag grundade fordran hos Temén efterskänkes.
Under framhållande hurusom 1867 års Riksdag (skrifvelse n:r 15),
på framställning af Kungl. Maj:t (proposition n:r 15), medgifvit afskrif¬
ning ur räkenskaperna af de förre lokomotivföraren Gr. A. Riex i ett
liknande mål ådömda, af allmänna medel bestridda ersättningar m. m.,
har järnvägsstyrelsen därför hemställt, att Eders Kungl. Maj:t ville till
Riksdagen aflåta nådig proposition därom, att de nu ifrågavarande, staten
tillerkända belopp finge ur räkenskaperna afskrifvas och anspråket på
ersättning af Temén för dessa belopp förfalla.
Beträffande Teméns framställning, i hvad den afser befrielse för
honom från skyldighet att utgifva ersättning för hvad af allmänna medel
utgått eller kan komma att utgå till de i målet angående Temén hörda per¬
soner, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län, till
följd af nådig remiss, afgifvit underdånigt utlåtande och därvid meddelat,
att, enligt hvad genom vederbörande kronofogde blifvit upplyst, det be¬
lopp, som af allmänna medel utgått eller framdeles kan komma att utgå
till de i målet angående Temén hörda personer, utgör sammanlagdt 371
kronor 44 öre, däraf dock hittills af allmänna medel utbetalts endast
337 kronor 14 öre, Under det att det återstående beloppet, 34 kronor
30 öre, som af häradsrätten tillerkänts ett vittne i målet, af vittnet hit¬
tills ej lyftats. Enär vid hållna undersökningar Temén befunnits sakna
utmätningsbara tillgångar till ifrågavarande medels gäldande och någon
sannolikhet, enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande,
ej finnes för att hans ekonomiska ställning komme att i någon afsevärd
mån förbättras, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, såväl på
grund däraf som ock på grund af hvad Temén till stöd för sin under¬
dåniga ansökan anfört, hemställt, att, såvidt Temén vinner befrielse från
skyldighet att utgifva den honom till järnvägsstyrelsen ådömda skade¬
ersättning, han jämväl måtte befrias från gäldande af hvad af allmänna
medel utgifvits eller kan komma att utgifvas till i ofvanberörda mål
angående Temén hörda personer.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 52.
Jämväl statskontoret har, på nådig befallning, afgifvit utlåtande i
ärendet.
Då den förebragta utredningen synts statskontoretJgifva vid handen,
att det icke förefinnes någon sannolikhet för, att det ersättningsbelopp,
30,500 kronor 75 öre, som Temén förpliktats till järnvägsstyrelsen ut¬
gifva, någonsin skulle kunna af honom helt eller ens till nämnvärd del
utbekommas, och då fortsatt balansering i räkenskaperna af sagda fordran
alltså måste anses ändamålslös, samt de för krafrättens bevarande mot
gäldenären nödiga åtgärder endast äro ägnade att öka statens omkost¬
nader i målet, under det att sökandens befriande från denna skuldbörda
torde komma att för honom innebära ett moraliskt stöd af betydenhet
i hans sträfvanden för utkomst, anser sig statskontoret böra förorda
framställning till Riksdagen om efterskänkande af ifrågavarande 30,500
kronor 75 öre.
Vidkommande åter den del af ansökningen, som afser befrielse för
Temén från skyldighet att utgifva ersättning för hvad nu är eller fram¬
deles må blifva af allmänna medel förskjutet i godtgörelse till de i
rättegången mot Temén hörda personer, saknas, enligt statskontorets
mening, anledning att härutinnan förfara afvikande från de föreskrifter,
som i ty fall finnas meddelade i nådiga kungörelsen den 4 juni 1886
angående ordningen för utbetalning af ersättning af allmänna medel till
vittnen i brottmål; och erinrar statskontoret i sådant afseende, att enligt
punkt 5:o i denna kungörelse Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande
äger att, där tillgång saknas hos den, som ålagts återgälda förskott,
hvarom här är fråga, under behörig titel till redovisning i vanlig ord¬
ning uti räkenskaperna afföra de förskotterade medlen.
Af den i ärendet förebragta utredning framgår, att Temén, som af-
tjänat det honom ådömda fängelsestraff, saknar tillgång till gäldande
ens till någon del af det honom till utgifvande ådömda ersättningsbelopp
af 30,500 kronor 75 öre. Ej heller förefinnes anledning antaga, att
Temén framdeles skall blifva i tillfälle att i afsevärd mån därå göra
af betalningar. Vid sådant förhållande torde statens fordran hos Temén
få anses vara utan värde och ett fasthållande af fordringsanspråket
i och för sig ändamålslöst. För Temén åter måste skuldbördan kännas
synnerligen betungande. Befrias han från densamma, är gifvet, att han
med större tillförsikt skall för framtiden kunna arbeta för sin och sin
hustrus utkomst. Jag anser därför Riksdagens medgifvande böra in¬
hämtas för efterskänkande af ifrågavarande belopp.
Statsutskottets Utlåtande N:o 52
7
Hvad åter angår ansökningen om befrielse för Temén från skyldig¬
het att ersätta statsverket hvad som af allmänna medel utgått eller kan
komma att utgå till de i målet hörda personer, lärer denna fråga icke
böra underställas Riksdagen, utan afgöras i den ordning, som af stats¬
kontoret anvisats.»
Af hvad departementschefen i ärendet anfört, torde framgå, att det
finnes synnerligt ringa utsikt för att Temén någonsin skall blifva i
tillfälle att gälda någon afsevärd del af statsverkets ifrågavarande fordran
hos honom; och då således denna fordran, praktiskt taget, till ingens
nytta skulle allt framgent tynga Temén och helt naturligt nedsätta hans
lust och förmåga att arbeta för sin framtida utkomst, hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 19 mars 1909.
På Statsutskottets vägnar:
Gr. BILL1NG.