Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
i
N:o 48.
Ant. till Riksd. kansli den 19 mars 1909, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj-.ts 'proposition angående af¬
skrifning i kronoräkenskaperna af kronans fordran på
grundränta för Trysunda fiskehamn i Nätra socken af
Västernorrlands län.
(I. A.)
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande be¬
handling öfverlämnad proposition (n:o 29) af den 5 februari 1909 bär
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att besluta,
att kronans fordran på grundränta för Trysunda fiskehamn, 7,498
kronor 49 öre, hvilken fordran såsom uppbördsrest i kronoräken¬
skaperna balanseras, skall i samma räkenskaper afskrifvas.
Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen i
ärendet anfört följande:
»I öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut den 23 september
1854 medgaf Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 30 december 1856,
att Nätra och Själevads socknemän finge till skatte lösa det inom
Västernorrlands län belägna kronofisket vid Trysunda hamn med där¬
till hörande skär, holmar och fiskevatten — en lägenhet, som i jordeboken
finnes upptagen under benämningen Trysunda fiskehamn — mot erläg¬
gande af viss skatteköpeskilling och annan afgift, hvarom nu icke
är fråga, samt med förpliktelse att framgent årligen utgöra den ränta,
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 31 Raft. (N:o 48.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
som, enligt grunderna i nådiga kungörelsen den 11 maj 1855 angående
de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling,
motsvarade 94 tunnor saltad strömming.
Sedan i följd häraf kammarkollegium, efter det berörda skatte-
köpafgifter blifvit erlagda, den 28 april 1857 utfärdat skattebref
för socknemännen å omförmälda fiske med därtill hörande lägen¬
heter, anhöllo socknemännen år 1865 hos Kungl. Maj:t, att fisket
måtte, mot skatteköpeskillingens återbekommande, få till kronan
afträdas eller ock räntan i viss angifven ordning nedsättas. Till
stöd för denna framställning anförde socknemännen, att vid den
i enlighet med bestämmelsen i förberörda nådiga bref verkställda för¬
vandling af räntan det befunnits, att 94 tunnor saltad strömming mot¬
svarade 994 centner 20 skålpund hö. Detta räntebelopp hade till följd
af inträffad stegring i markegångspriset å sistnämnda persedel till¬
skyndat socknemännen en betydlig förlust, hvilken, i mån som den¬
samma ökades genom en befarad ytterligare stegring i markegångs¬
priset å artikeln hö, slutligen skulle öfverstiga allmogens förmåga
att bära.
Efter det i anledning häraf nådig proposition om nedsättning i
räntan för fisket aflåtits till 1867 års riksdag, medgaf lliksdagen, en¬
ligt skrifvelse den 4 april samma år, att räntan för fisket finge från
och med år 1868 nedsättas till ett mot 94 tunnor strömming efter
medelpriset för de tjugu sista åren svarande belopp af hårdvallshö;
och fastställde därefter kammarkollegium genom utslag den 23 december
1867 samma ränta, att från och med år 1868 utgöras, till 719 centner 40
skålpund hö och 31 öre i penningar. På grund af nådiga förordningen
den 23 juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde
omsattes ifrågavarande ränta sedermera i penningar att från och med
år 1871 utgå med 1,597 kr. och 38 öre.
Genom köpebref den 4 oktober 1873 försålde Nätra och Själevads
socknemän fiskelägenheten till fiskaren Olof Törnqvist. Sedan denne
underlåtit att till kronan erlägga den stadgade räntan för åren 1874
och 1875, togs fiskelägenheten, Törnqvists enda utmätningsbara till¬
gång, i mät, och blef å exekutiva auktioner den 27 november 1875
samt den 8 januari och den 18 mars 1876 utbjuden till försäljning, utan
att dock något anbud å lägenheten afgafs. Med anmälan härom samt
med tillkännagifvande att någon köpare med skyldighet att utgöra
den å fisket åsätta ränta antagligen icke kunde påräknas, begärde
därefter Kungl. Maj:ts befallningshafvande hos kammarkollegium före¬
skrift, huru med fisket för framtiden borde förfaras, och hemställde
Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
3
med anledning häraf kollegium i underdånig skrifvelse den 11 juli
1878, att ifrågavarande fiskelägenhet måtte få vid utsatt förnyad auk¬
tion för kronans räkning inköpas till ett pris, ej öfverstigande kronans
till förmånsrätt framför inteckningshafvare berättigade fordran hos
ägaren, och att lägenheten finge med afskrifning af dess ränta för
kronans räkning i vanlig ordning utarrenderas. Sedan denna framställ¬
ning den 9 augusti 1878 bifallits, har lägenheten, som icke besvära¬
des af någon inteckning, å offentlig auktion den 12 mars 1879 af
kronan inköpts för en summa af 470 kronor, till hvilket belopp lägen¬
heten med tillydenheter jämte ett å hamnplatsen uppfördt bönehus
blifvit värderad.
Redan år 1877 hade emellertid förbemälde Olof Törnqvist aflidit
utan att efterlämna några tillgångar. Hans stärbhusdelägare, som där¬
efter inträdt såsom ägare af fiskelägenheten, hafva icke veterligen sökt
och vunnit urarfvaförmån, i följd hvaraf de alltjämt svarade för kronans
fordran för den under åren 1874—1878 oguldna fiskeräntan, som
— efter afdrag för år 1877 af de till 488 kronor 91 öre uppgående
försäljningsmedlen för i mät tagna naturapersedlar, hvilka utgjorts för
det af Törnqvist under ett år till annan person utarrenderade fisket,
samt med tillägg af 50 öre, som af någon anledning påförts lägenheten
utöfver räntan för år 1874 — blifvit i räkenskaperna debiterad med
7,498 kronor 49 öre, hvilket belopp allt fortfarande såsom uppbörds-
rest i räkenskaperna balanseras.
Af Törnqvists stärbhusdelägare afledo hans hustru Märta Sofia
Jonsdotter år 1890, dottern Anna Märta år 1882 och hennes man P.
G. Söderberg år 1901, enhvar utan att efterlämna utmätningsbara till¬
gångar. Återstående stärbhusdelägare voro sönerna Jonas Törnqvist
och Olof Törnqvist, båda arbetare, äfvensom döttrarna Sara Kristina,
gift med arbetaren J. Norlvind, och Katarina Sofia, gift med sjömannen
K. O. Östman. Samtliga stärbhusdelägare hafva upprepade gånger sökts
för kronans fordran men hvarje gång befunnits sakna tillgångar till
gäldande af hela eller någon del af samma fordran, änkan Törnqvist
sista gången år 1889, makarna Söderberg åren 1879, 1880 och 1881
och mannen Söderberg sista gången år 1896 samt öfriga stärbhus¬
delägare senast år 1903.
Den 28 oktober 1905 anhöll kronofogden i Norra Ångermanlands
öfre fögderi R. Westman hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Väs-
ternorrlands län om afskrifning ur fögderiets kronoräkenskaper af mera-
nämnda fordran eller om vidtagande af åtgärder, som för afskrifning
kunde vara nödiga. På denna framställning meddelade Kungl. Maj:ts
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
befallningshafvande utslag den 13 december 1905, däri Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, under åberopande, af nådiga förordningen den 11
december 1830 angående behandlingen af extra ordinarie afskrifnings-
frågor och anmärkningsmål, funnit godt föreskrifva, att ifrågavarande
grundränta skulle uti specialräkningen för fögderiet afskrifvas. Till
stöd för utslaget anförde Kungl. Maj:ts befallningshafvande ej mindre
här ofvan omförmälda omständigheter rörande fiskelägenhetens tagande
i mät år 1875, dess inköpande af kronan år 1879, makarna Törnqvists
medellöshet vid deras frånfälle och de upprepade resultatlösa utmät-
ningsförsök, som under flera decennier ägt rum, än äfven att stärb-
husdelägarna vore i den ställning, att någon utsikt till utbekom¬
mande hos dem af större eller mindre del af den resterande grund¬
räntan icke förefunnes, samt att alla åtgärder, som bort ske för rän¬
tans uttagande, blifvit vidtagna, vid hvilket förhållande förlusten icke
heller kunde tillskrifvas uraktlåten tillsyn hos vederbörande.
Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvandes berörda utslag under¬
ställts kammarrättens pröfning, har emellertid kammarrätten genom
utslag den 25 maj 1906, vid det förhållande att Olof Törnqvists ännu
lefvande barn, såvidt handlingarne utmärkte, vore ansvariga för betal¬
ningen af ifrågakomna ränta samt kronans ofvan omförmälda fordran
alltså icke kunde anses förlorad, funnit den sökta afskrifningen icke,
emot innehållet af stadgandena i nådiga förordningen den 11 december
1830, kunna beviljas.
Häröfver har nu kronofogden Westman i underdånighet anfört
besvär med yrkande om bifall till sin hos Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande gjorda afskrifningsansökning, hemställande kronofogden
Westman, att, därest besvären icke kunde bifallas, Kungl. Maj:t
täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen, att afskrifning af kronans
ifrågakomna fordran måtte få äga rum.
På grund af nådig remiss har kammarrätten efter advokatsfiskals-
ämbetets hörande den 26 juli 1906 afgifvit underdånigt utlåtande öfver
besvären och därvid allenast åberopat öfverklagade utslagets innehåll.
I därefter infordradt underdånigt yttrande af den 2 maj 1907 häl¬
statskontoret anfört, bland annat, följande.
På sätt framginge af det handlingarna bifogade utdrag af proto¬
kollet vid förutnämnda auktionsförrättning å fiskelägenheten den 18
mars 1876 liksom äfven af kammarkollegii underdåniga skrifvelse den
11 juli 1878 syntes anledningen till att lägenheten oaktadt förnyade
auktioner icke kunde försäljas, helst intet enda anbud å densamma
blifvit gjordt, vara att söka i den fisket åsätta höga räntan. Att
Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
denna ränta vore högre än lägenheten kunnat bära bestyrktes, förutom
af det förhållandet att vid den auktion, då lägenheten inköptes af
kronan, densamma, oaktadt den ej varit af någon inteckning besvärad,
betingade ett pris af endast 470 kronor, äfven däraf, att vid seder¬
mera skeende utarrendering den arrendesumma, kronan erhållit för
lägenheten, belöpte sig till, i jämförelse med den förut åsätta räntan,
så låga belopp, nämligen för åren 1879 och 1880, för hvilka år utar¬
rendering verkställts af Kungl. Maj:ts befallningshafvande på grund af
kammarkollegii skrifvelse!’ den 7 maj och den 29 oktober 1879, till re¬
spektive 500 kronor och 405 kronor, samt för åren 1881—1895, för
hvilken tid lägenheten utarrenderats genom kammarkollegii försorg,
enligt kontrakt af den 29 december 1880, till 600 kronor jämte en
städja af 1,005 kronor, som vid tillträdet på en gång erlades. Härvid
syntes äfven böra framhållas, att kammarkollegium, efter inhämtande
af yttrande från dåvarande tillförordnade fiskeriintendenten R. Lund¬
berg, genom beslut den 27 oktober 1880 för arrendets utbjudande å
auktion för sistnämnda arrendeperiod fastställt ett minimiarrende af
300 kronor och ett maximiarrende af 600 kronor. För innevarande
arrendeperiod, omfattande tiden 1896—1911, utginge arrendet med
515 kronor.
I denna omständighet, räntans oskäligt höga belopp, syntes såle¬
des böra sökas anledning till att de personer, från hvilka lägenheten
utmättes, icke gittat gälda räntan, hvilken varit bestämd till nära
1,600 kronor för år.
Med hänsyn härtill och då det förhållande, att vederbörande
stärbhusdelägare efter fiskaren Olof Törnqvist icke sökt urarfvaförmån,
icke syntes böra tillmätas den betydelse, att på grund däraf en kro¬
nans fordran skulle allt framgent vidmakthållas, samt då vidare de
personer, som nu vore betalningsskyldiga, enligt hvad handlingarna
utvisade, saknade alla utmätningsbara tillgångar och någon utsikt ej
heller för framtiden syntes finnas att af dessa fattiga arbetarefamiljer
utbekomma denna delvis nu mera än trettio år gamla fordran, ansäge
statskontoret, att ifrågavande fordran borde ur kronans räkenskaper
afskrifvas.
I gemensamt underdånigt utlåtande den 18 september 1900
angående af Riksdagen gjord framställning om ändring i gällande be¬
stämmelser om afskrifning af kronans utestående fordringar hade emel¬
lertid statskontoret och kammarrätten uttalat såsom sin uppfattning,
att enligt bestämmelserna i nådiga förordningen den 11 december
1830 ingen statsverkets fordran finge ur vederbörande verks räken¬
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
skap afskrifvas, med mindre hvarje möjlighet till fordringens utbekom¬
mande befunnes vara utesluten och fullständig utredning sålunda före-
låge därom, att verklig förlust för statsverket uppstått. Ett strängt
tillämpande af denna tolkning af författningen uteslöte tydligen möj¬
ligheten att ur kronans räkenskaper afskrifva en fordran, så länge
någon betalningsskyldig ännu vore i lifvet; och då de genom nådiga
kungörelsen den 3 maj 1901 angående viss ändring i nyssnämnda nå¬
diga förordning meddelade föreskrifter, åsyftande att bereda en vid¬
sträcktare möjlighet till afskrifning af kronans utestående fordringar,
icke gällde fordringar, hvilkas kapitalbelopp öfverstege 300 kronor,
måste följaktligen kammarrättens öfverklagade utslag anses författ¬
ningsenligt grundadt.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer statskontoret, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen, att
ifrågavarande fordran finge i kronans räkenskaper afskrifvas.
Slutligen har kammarkollegium den 26 maj 1908 afgifvit infor-
dradt underdånigt utlåtande, däri kollegium förklarat sig instämma i
statskontorets berörda hemställan.
Såsom af den lämnade utredningen framgår, hänför sig kronans
förevarande fordran, 7,498 kronor 49 öre, till oguldna räntor för
Trysunda fiskehamn dels för den tid af åren 1874—1877, då Olof
Törnqvist ägde fiskelägenheten, dels ock för tiden därefter till 1878
års utgång, då lägenheten innehades af Olof Törnqvists stärbliusdel-
ägare. Stärbhusdelägarna, livilka icke synas hafva gjort sig urarfva,
svarade alltså vid kronans inköp af fiskelägenheten år 1879 för omför -
mälda räntebelopp. Under sådana förhållanden och då kronans fordrings¬
anspråk mot de af stärbhusdelägarna ännu lefvande allt fortfarande
hållits vid lif, lärer, såsom statskontoret jämväl framhållit, kronans
förevarande fordran icke kunna, med tillämpning af de i nådiga för¬
ordningen den 11 december 1830 angående behandlingen af extra
ordinarie afskrifningsfrågor och anmärkningsmål för afskrifning af dylik
fordran meddelade bestämmelser, i krön oräkenskaperna afskrifvas. Krono¬
fogden Westmans talan, i hvad den innefattar besvär öfver kammar¬
rättens ifrågavarande utslag, torde därför icke förtjäna afseende.
Om en afskrifning af kronans omförmälda fordran sålunda icke
författningsenligt kan vidtagas, synas mig dock åtgärder böra vidtagas,
för att samma fordran må varda ur kronoräkenskaperna afförd. Att
döma af de många resultatlösa utmätningsförsöken hos Olof Törnqvists
stärbhusdelägare torde utsikterna att af dem utfå kronans fordran i
Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
7
hvarje fall vara ganska ringa. Men äfven om möjlighet framdeles
skulle yppa sig att vid fortsatta försök i samma syfte helt eller delvis
indrifva ifrågavarande räntebelopp, torde det likväl vid de i ärendet
upplysta förhållandena näppeligen böra ifrågakomma att med begagnande
af stärbhusdelägarnas efter Olof Törnqvist uraktlåtenhet att göra sig
urarfva hos de ännu lefvande uttaga ett räntebelopp. som, på sätt stats¬
kontoret närmare framhållit, i och för sig måste anses oskäligt högt i för¬
hållande till ränteobjektets eller fiskelägenhetens afkastning. I anledning
af sistberörda omständighet anser jag, att det icke heller i afseende å
vidmakthållandet af kronans fordringsanspråk skäligen kan göras någon
skillnad mellan den del af kronans fordran, som hänför sig till tiden före
Olof Tömqvists död, och den del, som uppkommit under tid, då hans
stärbhusdelägare inträdt i hans rätt till fiskelägenheten, helst de ännu
lefvande stärbhusdelägarna, äfven om de under sistberörda tid njutit
någon förmån af lägenheten, i allt fall icke ensamma torde hafva
kommit i åtnjutande af den afkastning, lägenheten under samma tid
möjligen kan hafva lämnat.
Vid nu nämnda förhållanden och på de skäl, statskontoret i öfrigt i
ämnet anfört, synes mig i den af kronofogden Westman i hans besvärsskrift
alternativt föreslagna ordning åtgärder böra vidtagas för afskrifning af
kronans förevarande fordran.»
I anslutning till hvad sålunda anförts, hemställde departements¬
chefen, dels att Kungl. Maj:t icke måtte finna skäl att i anledning af
besvären göra ändring i kammarrättens utslag, dels ock att förevarande
proposition, måtte till Riksdagen aflåtas.
Af utredningen i ärendet finner utskottet det framgå, att kronans
ifrågavarande fordran med allra största sannolikhet aldrig kommer att
ens delvis gäldas; och då vid sådant förhållande fordringen endast
kommer att onödigtvis tynga kronoräkenskaperna, anser utskottet sig
böra hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
af Riksdagen bifallas.
O
Stockholm den 19 mars 1909.
På statsutskottets vägnar:
G. BIKUNG.