Lagutskottets Utlåtande N.o 47.
1
N:o 47.
Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1909, kl. 1 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående naturminnesmärkens fredande, lag
angående nationalparker och lag innefattande tillägg
till förordningen den 14 april 1866 angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Genom en den 17 mars 1909 dagtecknad proposition, n:o 102,
hvilken af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta dom¬
stolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan in¬
tagna förslag till
1) lag angående naturminnesmärkens fredande,
2) lag angående nationalparker och
3) lag innefattande tillägg till förordningen den 14 april 1866 an¬
gående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Utskottets yttrande.
Ifrågavarande proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse
den 13 maj 1904, häruti Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes
låta verkställa utredning angående de åtgärder, som borde vidtagas för
att bereda skydd för vårt lands natur och naturminnesmärken.
Till grund för de i propositionen innefattade lagförslagen ligger
ett af särskilda sakkunniga den 4 december 1907 afgifvet betänkande.
Bih. till Biksd. Prof. 1909. 7 Sami. 46 Höft. (N:o 47.) 1
2 , Lagutskottets Utlåtande N:o 47.
Beträffande de synpunkter, som varit bestämmande vid lagförslagens
utarbetande, får utskottet hänvisa till de vid propositionen fogade utdrag
af statsrådsprotokollet.
Utskottet har vid granskning af de ifrågavarande lagförslagen
angående naturminnesmärkens fredande och tillägg till förordningen
den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof ej funnit anledning att emot dem framställa någon erinran.
Endast beträffande en detalj i förslaget till lag om nationalparker har
utskottet funnit sig böra föreslå eu jämkning.
Enligt 3 § af sistnämnda lagförslag har Konungen tillerkänts
befogenhet att för hvarje särskild nationalpark föreskrifva de undantag,
som må finnas nödiga, från de i lagförslagets 1 § gifna generella regler
för nationalparkens skyddande. Med afseende å dessa bestämmelser
har föredragande departementschefen till det vid propositionen i utdrag
fogade statsrådsprotokollet anfört följande: »Det af sakkunnige uppgjorda .
förslaget till lag angående nationalparker innehåller jämte bestämmelser
af kriminallags natur äfven åtskilliga förvaltningsföreskrifter, hvilka
emellertid äfven indirekt äga sin betydelse i kriminalrättsligt hän¬
seende, då därigenom uppställas vissa undantag från de förbud, hvilkas
öfverträdande lagen i regel afser att bestraffa. Då emellertid dessa
förvaltningsföreskrifter för att blifva fullt lämpliga måste afpassas
efter beskaffenheten hos hvarje särskild nationalpark, samt man utan
alltför stor omgång bör kunna ändra dem, där så visar sig erforderligt,
har jag, i enlighet med hvad som föreslagits af vissa af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, ansett lämpligast, att desamma borttagas
ur lagförslaget och ersättas med ett allmänt bemyndigande för Eders
Kungl. Maj:t att i särskilt reglemente för hvarje nationalpark före¬
skrifva de undantag från lagens förbudsbestämmelser, som finnas
nödiga för att möjliggöra nationalparkens ändamålsenliga förvaltning
i enlighet med de synpunkter, hvaråt do sakkunniges lagförslag gifvit
uttryck.» — Det synes emellertid utskottet, som om med den affattning,
3 § erhållit, den Kungl. Magt sålunda gifna befogenhet tillmätts
mera snäft än som i vissa fall kan vara förenligt med det med
nationalparken åsyftade ändamål. I 4 § af de sakkunnigas förslag
hade upptagits ett stadgande af innehåll, att, om viss djurart inom
parken nått en för naturlifvets jämvikt störande utveckling, undantag
finge meddelas från förbudet» mot jakt inom parken. För att tydligt
angifva, att dylikt undantag skall kunna meddelas, samt för att i öfrigt
Kungl. Maj:t skall med afseende å det till nationalpark afsätta området
Lagutskottets Utlåtande N:o 47. 3
kunna taga erforderlig hänsyn till förefallande omständighetei, hai
utskottet vidtagit en ändring i denna paragraf.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, under förklarande att det i
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition n:o 102 inne¬
fattade förslag till lag angående nationalparker icke
kunnat i oförändradt skick af Riksdagen bifallas, måtte
för sin del antaga följande
Lag angående naturminnesmärkens fredande.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Område eller till fastighet hörande naturföremål, som är af
särskild! intresse för kännedomen om landets natur eller på grund af
märklig naturbeskaffenhet eljest synes böra för framtiden skyddas, må
i den ordning' nedan sägs såsom naturminnesmärke fridlysas.
2 §-
Vill någon utverka fridlysning, hvarom i 1 § förmäles, ingifve
ansökning därom till Konungens befallningshafvande i det län, där det
afsedda området eller föremålet finnes..
Ansökning, som nu sagts, skall innehålla:
1) noggrann uppgift om naturminnesmärkets beskaffenhet och läge;
2) uppgift å fastighetens ägare samt dem, hvilka där äga nytt¬
janderätt, servitutsrätt eller annan dylik rätt;
3) förslag till de fridlysningsbestämmelser, som lämpligen böra
meddelas;
4) förslag till det sätt, hvarpå området eller föremålet bör ut¬
märkas och, där så erfordras, inhägnas.
Vid ansökningen skall, därest den ej framställts af fastighetens
ägare, fogas skriftligt medgifvande af denne. Öfvergår fastigheten,
sedan ansökningen ingifvits, till annan ägare, vare det ej hinder för
ansökningens beviljande. Med afseende å boställe äfvensom fideikommiss
eller jord, som innehafves under med fideikommiss jämförliga förhål-
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 47.
landeri eller med ständig1 besittningsrätt, skall i stället för ägarens med¬
gifvande företes innehafvarens. Begäres å boställe eller jord, som inne-
kafves med ständig besittningsrätt, fridlysning af område eller föremål,
hvaröfver innehafvaren icke må förfoga" utan tillstånd af vederbörande
myndighet, skall medgifvande till fridlysningen företes jämväl från
nämnda myndighet.
3 §•
Har ansökning inkommit, såsom i 2 § sägs, förelägge Konungens
befallningshafvande genom offentlig kungörelse dem, som mot ansök¬
ningen hafva något att erinra, att senast inom två månader från kun¬
görelsens dag sådant hos Konungens befallningshafvande anmäla.
Kungörelse, som nu sagts, skall på sökandens bekostnad oför¬
dröjligen införas i länskungörelserna och tidning inom orten så ock
uppläsas i ortens kyrka samt med allmänna posten tillsändas alla kända
innehafvare af nyttjanderätt, servitutsrätt eller annan dylik fastigheten
afseende rätt, hvilka icke medgifvit ansökningen. Kostnaden skall af
sökanden vid anfordran förskottsvis erläggas.
Emot bestridande, som inom föreskrifven tid framställts af någon,
hvilken visar sannolika skäl, att han å fastigheten äger nyttjanderätt,
servitutsrätt eller annan dylik rätt, som uppkommit före ansökningens
ingifvande och genom fridlysningsåtgärden skulle lida intrång, må an¬
sökningen ej beviljas, där ej intrånget är att anse såsom oväsentligt.
Underlåter rättsägare, som nu sagts, att göra föreskrifven anmälan,
kåfve sedan i afseende å fridlysningsåtgärden ingen talan.
Bestrides ansökningen af någon, som enligt 8 § är berättigad
att fordra fridlysnings upphäfvande, må fridlysning ej beviljas.
Häftar fastigheten, då ansökningen ingifves, på grund af inteck¬
ning eller utmätning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken för fordran,
må, där fastigheten sedermera säljes i den ordning, som om utmätt fast
egendom är stadgad, innehafvare af dylik fordran, i händelse hans rätt
är däråt beroende, påyrka, att fastigheten utbjudes frigjord från den
inskränkning i ägarens rätt den begärda fridlysningen må medföra; och
varde därvid så förfaret som om nämnda inskränkning utgjorde servitut,
för hvilket dagen för ansökningens ingifvande i fastigheten sökts inteck¬
ning. Å yrkande, som nu sagts, må ej fästas afseende, därest det ej
framställts till auktionsförrättaren före auktionen. Har å fordringsbeviset
Lagutskottets Utlåtande N:o 47. 5
tecknats medgifvande till fridlysningen, må yrkande, hvarom ofvan för¬
mälts, ej af fordringsägaren framställas.
Tillhör till fridlysning ifrågasatt naturminnesmärke kronan, och
finnes icke veterligen annan rättsägare eller hafva alla kända rättsägare
medgifvit fridlysningen, vare kungörelse, hvarom i denna paragraf stad¬
gats, icke nödig.
4 §•
Där så finnes nödigt, må Konungens befällningshatvande i afvaktan
på ansökningens slutliga pröfning förbjuda åtgärd, hvaraf skada kan
tillfogas det uppgifna naturminnesmärket. Dylikt förbud, som kungöres
i den ordning 6 § tredje stycket förmäler men på sökandens bekostnad,
lede dock ej till inskränkning i enskild rätt, som uppkommit innan
fridlysningsansökningen ingifvits, där ej vederbörande rättsägare med¬
gifvit fridlysningen.
5 §•
Öfver ansökning, hvarom i 2 § sägs, skall, där ej ansökningen
framställts af vetenskapsakademien eller dess yttrande bifogats, utlåtande
infordras från nämnda akademi; och må ansökningen icke bifallas,
därest icke densamma blifvit af akademien tillstyrkt.
6 §•
Har vetenskapsakademien tillstyrkt ansökningen och möter ej för
bifall till ansökningen eljest laga hinder, underrätte Konungens befall¬
ningshafvande sökanden, att ansökningen kommer att bifallas, därest
naturminnesmärket på sökandens föranstaltande och bekostnad å marken
utmärkes och, där så erfordras, inhägnas enligt de närmare bestäm¬
melser Konungens befallningshafvande därvid meddelar.
Sedan styrkt blifvit, att naturminnesmärket på föreskrifvet sätt
utmärkts och inhägnats, varde detsamma af Konungens befallningshaf¬
vande förklaradt för fridlyst naturminnesmärke och infördt i det register,
hvarom i 7 § förmäles. Tillika meddele Konungens befallningshafvande
med ledning af hvad i ärendet förekommit de fridlysningsbestämmelser,
som till naturminnesmärkets fredande må finnas nödiga.
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 47.
Kungörelse om fridlysningen, upptagande nämnda bestämmelser,
skall på allmän bekostnad ofördröjligen införas i länskungörelserna och
tidning inom orten så ock uppläsas i ortens kyrka samt, där så linnes
nödigt, anslås vid naturminnesmärket.
Fullgör sökanden icke livad i ärendet honom ålagts, eller möter
eljest laga hinder för bifall till ansökningen, varde densamma afslagen.
7 §•
Öfver fridlysta naturminnesmärken skall hos Konungens befall¬
ningshafvande föras register enligt de närmare bestämmelser, som med¬
delas af Konungen.
Afskrift af hvad i detta register för hvarje år införts skall inom
eu månad efter årets utgång insändas till vetenskapsakademien, som
äger sammanföra sålunda inkomna uppgifter till ett riksregister öfver
naturminnesmärken.
8 §•
Fridlysning, som enligt § 6 meddelats, skall af Konungens befall¬
ningshafvande förklaras upphäfd:
om sådant påyrkas af någon, som visar, att lian vid tiden för
ansökningens ingifvande till fastigheten eller andel däraf ägt bättre rätt
än den, hvilken i fridlysningsärendet antagits vara fastighetens ägare
eller ägt nyttjanderätt, servitutsrätt eller annan dylik rätt, som, i strid
mot hvad i fridlysningsärendet antagits, af fridlysningen lider intrång,
hvilket icke är att anse såsom oväsentligt;
om fastigheten utgör fideikommiss eller innehafves under därmed
jämförliga förhållanden, samt fridlysningens upphäfvande påyrkas af
innehafvare, som icke medgifvit fridlysningen och däraf lider intrång,
hvilket icke är att anse såsom oväsentligt, dock att rätt att yrka frid-
lysningens upphäfvande icke tillkommer innehafvare af fideikommiss, där
Konungen medgifvit, att fridlysningen må meddelas med bindande verkan
äfven för kommande fideikommissarie!-;
om fastigheten utgör boställe, och fridlysningens upphäfvande
yrkas af boställshafvare, som icke medgifvit fridlysningen och däraf
lider intrång, hvilket icke är att anse såsom oväsentligt;
om från vetenskapsakademien företes intyg, att naturminnesmärket
till sin naturliga beskaffenhet undergått sådan förändring, att dess bibe¬
hållande såsom naturminnesmärke synes ändamålslöst; samt
7
Lagutskottets Utlåtande N:o 47.
om naturminnesmärket visas vara beläget inom område, hvars
expropriation för annat ändamål medgifvits och som icke kan för detta
ändamål användas utan att naturminnesmärket skadas, samt fridlysningens
upphäfvande begäres af den, som genom expropriatiorion förvärfvat
jorden.
Har vid exekutiv auktion enligt hvad ofvan sagts fastigheten sålts
frigjord från den inskränkning i ägarens rätt fridlysningen må medföra,
vare, sedan auktionen vunnit laga kraft, fridlysningen att anse såsom
upphäfd; åliggande auktionsförrättare!!, där auktionen hålles på annat
ställe än landskansliet, att om upphäfvandet ofördröjligen underrätta
Konungens befallningshafvande.
9 §•
Konungens befallningshafvande må efter vetenskapsakademiens
hörande förklara fridlysning upphäfd:
om föreskrifven anordning för naturminnesmärkes utmärkande
och inhägnande icke af den, som begärt fridlysningen, behörigen under-
hålles, samt ej heller vetenskapsakademien eller annan hos Konungens
befallningshafvande anmält sig villig att verkställa nödiga underhålls¬
arbeten ; samt
om naturminnesmärket finnes förhindra eller afsevärdt försvåra
företag af större allmän eller enskild nytta.
10 §.
Har Konungens befallningshafvande meddelat beslut, hvarigenom
fridlysning förklarats upphäfd, varde kungörelse om beslutet införd i
länskungörelserna och uppläst i ortens kyrka.
Sedan laga kraft åkommit beslut, hvarigenom fridlysning upphäfts,
eller auktion hvarom i 8 § förmärs, varde minnesmärket ur registret
affördt samt underrättelse därom ofördröjligen tillsänd vetenskapsakademien.
Har fridlvsning upphäfts af annan anledning än att naturminnes¬
märket till sin naturliga beskaffenhet undergått förändring, må åtgärd,
hvarigenom skada tillfogas naturminnesmärket, ej vidtagas, förr än
vetenskapsakademien låtit å området utföra den vetenskapliga undersök¬
ning, som må finnas önsklig; dock att hvad sålunda stadgats icke skall
gälla efter det sex veckor förflutit från det beslutet om fridlysningens
upphäfvande eller, i fall, som afses i 8 § sista stycket, där omförmälda
auktion vann laga kraft.
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 47.
11 §•
Finnes beträffande sällsynt djur, hvars fångande eller dödande icke
är att hänföra till jakt eller fiske, eller beträffande sällsynt växt önskligt,
att utan fullständig fridlysning, som ofvan sägs, förbud meddelas för en
hvar att å område, hvartill han ej har äganderätt, eller nyttjanderätt,
afsiktligt borttaga eller skada sadant naturföremål, äge Konungens be¬
fallningshafvande på framställning af vetenskapsakademien meddela dylikt
förbud. Förbud, hvarom nu sagts, kungöres i den ordning, som i 6 §
tredje stycket förmäles, och antecknas i det i 7 § omförmälda register.
12 §.
För vetenskapliga forskningar må af vetenskapsakademien med-
gifvas undantag från fridlysningsbestämmelse, meddelad enligt denna
lag, åliggande dock akademien att om sådant medgifvande underrätta
vederbörande Konungens befallningshafvande.
13 §.
kör område, som genom märklig naturbeskaffenhet eller natur¬
skönhet är af särskildt intresse, må Konungens befallningshafvande, i
den mån sådant finnes lämpligt, förbjuda att i det fria annorledes än
& byg’g'nad5 däri människor bo eller affär är inhyst, i annonseringssvfte
uppsättes eller anbringas tafla, plakat, inskrift eller annan störande
anordning. Förbud, som nu sagts, skall anses innefatta jämväl förbud
mot åtgärder för vidmakthållande af dylik anordning, hvilken vidtagits,
innan förbudet trädt i kraft.
Kungörelse om förbudet skall på allmän bekostnad införas i läns-
kungörelserna och tidning inom orten så ock uppläsas i ortens kyrka.
14 §.
Öfverträder någon utan sådant medgifvande, som i 12 § sägs,
hvad i enlighet med denna lag till naturminnesmärkes fredande stadgats
och kungjorts, eller skadas naturminnesmärke i strid mot hvad i 10 §
tredje stycket sägs, eller bryter någon mot förbud, som i 11 § sägs,
eller mot förbud meddeladt enligt 13 §, vare straffet böter från och
med fem till och med ett tusen kronor.
9
Lagutskottets Utlåtande N:o 47.
Dömes någon till ansvar för öfverträdelse af enligt 13 § med-
deladt förbud, värde tillika förelagd att inom viss tid borttaga den
störande anordningen vid äfventyr att sådant eljest må på lians bekostnad
genom kronobetj aningens försorg fullgöras.
in §.
Allmän åklagare åligger att åtala förseelse, hvarom i 14 § förmärs.
I öfrigt äge enhvar rättighet att anställa åtal för sådan förseelse:
gifve dock sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne
må kunna öfvervara målets utförande.
16 §.
Af böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla två tredjedelar
åklagaren och en tredjedel vetenskapsakademiens naturskyddskassa.
Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
Brister tillgång till gäldande af böter, som nu sagts, förvandlas
de enligt allmän strafflag.
17 §•
Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i denna
lag afses, må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement
föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad. Mot
beslut, hvarigenom begärd fridlysning vägrats eller fridlysning upphäfts,
så ock mot beslut, hvarigenom ansökan om förbud enligt 4 § afslagits
eller sådant förbud upphäfts, må klagan föras af vetenskapsakademien
jämväl i fall, där akademien ej själf sökt fridlysningen eller förbudet.
Har genom beslutet fridlysning meddelats eller förbud enligt 4,
11 eller 13 § utfärdats, lände beslutet till efterrättelse utan hinder däraf,
att detsamma öfverklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 7 Samt. 46 Häft.
2
10 Lagutskottets Utlåtande N:o 47.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lag angående nationalparker.
Härigenom förordnas som följer:
1 §-
Har kronan tillhörigt område blifvit afsatt till nationalpark, skall
dårinom med nedannämnda undantag vara förbjudet:
att förstöra eller skada fast naturföremål eller yt.bildning så, ock
bearbeta mineralfyndighet eller bortföra mineral;
att fälla eller skada växande träd eller borttaga växter eller
växtdelar af annan beskaffenhet än bär, som användas till omedelbar
förtäring;
att jaga, fånga eller afsiktligt döda djur af livad slag det vara
må, då det ej sker till försvar mot angrepp å person eller egendom,
så ock att från ort till annan föra dödadt eller fångadt djur eller att
skada eller bortföra ägg, rom eller bo;
att medföra hund;
att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad, verkställa odling-
eller beta kreatur; samt
att i annonseringssyfte uppsätta eller anbringa tafla, plakat, in¬
skrift eller annan störande anordning-.
O
2 §•
Hvad i 1 § stadgats skall ej leda till inskränkning i enskild rätt,
som må vara uppkommen, då området afsättes till nationalpark, eller i
de rättigheter till bete, skogsfång, jakt och fiske, som äro lapparna
medgifna, dock att jakt å björn ej må äga rum. Ej heller vare lapparna
förvägrad t att medföra de för deras renhjordars bevakning nödiga hundar.
Q v
D §.
Med afseende å hvarje sär¬
skild nationalpark må Konungen i
särskildt reglemente föreskrifva de
undantag från hvad i 1 § stadgats,
som må finnas nödiga för parkens
bevakning och skyddande mot fara,
för vetenskapliga forskningar samt
3 i-
Med afseende å hvarje särskild
nationalpark må Konungen i sär¬
skildt reglemente föreskrifva de un¬
dantag från hvad i 1 § stadgats,
som må finnas nödiga för parkens
bevakning och skyddande mot fara,
för vetenskapliga forskningar, för
11
Lagutskottets Utlåtande N:o 47.
(Kanyl. Maj:ls förslag.)
för resors underlättande och re¬
sandes härbergerande så ock för till¬
godogörande af det fiske, som pröf-
vas utan olägenhet kunna medgif-
vas.
(Utskottets förslag.)
resors underlättande och resandes
härbergerande samt för utöfvande
af den jakt och det fiske, som pröfvas
utan olägenhet kunna medgifvas,
så ock för annat ändamål, som är
förenligt med det med nationalparken
afsedda syfte.
4 §•
Där så finnes lämpligt, må Konungen meddela förbud mot national¬
parks beträdande, dock att redan uppkommen enskild rätt härigenom
icke må kränkas; skolande förbudet ej heller äga tillämpning mot
lapparna.
5 §•
Öfverträdelse af denna lag eller i enlighet därmed utfärdadt förbud
straffas med böter från och med fem till och med ett tusen kronor.
6 §•
Löper hund lös inom nationalpark, vare den förverkad till upp¬
tagaren.
7 §.
Allmän åklagare åligger att åtala öfverträdelse, hvarom i 5 §
förmäles.
I öfrigt äge enhvar rättighet att anställa åtal för sådan öfver¬
trädelse; gifve dock sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att
denne må kunna öfvervara målets utförande.
8 §•
Af böter, som enligt denna lag ådömas, tillfälle två tredjedelar
åklagaren och en tredjedel nationalparkens kassa.
Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
Brister tillgång till gäldande af böter, som nu sagts, förvandlas de
enligt allmän strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.
12
Lagutskottets Utlåtande N:o 47.
Lag innefattande tillägg till kungl. förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Härigenom förordnas som följer.
Där Konungen finner jordområde, som enskild man, menighet eller
inrättning tillhörer, på grund af synnerligen märklig naturbeskaffenhet
böra såsom naturminnesmärke afsättas och för detta ändamål af ägaren
afstås till kronan, skall livad i förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgas äga mot¬
svarande tillämpning.
Samma lag vare, där Konungen förordnar, att enskild man,
menighet eller inrättning tillhörande servituts- eller nyttjanderätt, som
må vara medgifven å till nationalpark afsatt område, skall upphöra.
Fråga om jords afstående, enligt hvad här ofvan i första stycket
sägs, må väckas endast af vetenskapsakademien.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.
Stockholm den 23 april 1909.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Herr Fahlén har anhållit få här antecknadt, att lian icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909,