Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
1
N:o 45.
Ank. till Riksd. kansli den 22 april 1909 kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förbud mot handels idkande å söckendag ut¬
öfver viss tid.
Genom en den 26 februari 1909 dagtecknad proposition, n:o 95,
hvilken af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet förda protokoll,
föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag om för¬
bud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid.
Utskottets yttrande.
1904 års lagutskott hemställde, i anledning af då väckta motioner,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte begära utredning, huru¬
vida och på hvilka villkor kommun kunde berättigas att bestämma viss
tid, under hvilken inom kommunen belägna handelsbutiker skulle hållas
stängda, samt för Riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelser,
hvartill utredningen kunde gifva anledning. Denna utskottets hemställan
bifölls af Andra Kammaren, men blef af Första Kammaren afslagen. Vid
1905 års riksdag, då motion i ämnet ånyo väcktes, uttalade lagut¬
skottet, att de föreslagna lagbestämmelserna icke syntes höra utsträckas
att omfatta landsbygden, utan hemställde, att lagstiftningen skulle, afse
allenast stadskommun eller sådant samhälle i öfrigt, för hvilket ordnings-
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. 44 Höft. (N:o 45). 1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
stadgan för rikets städer vore gällande. Denna hemställan vann dock
ingendera kammarens bifall. När Riksdagen slutligen år 1906, i öfverens¬
stämmelse med lagutskottets förslag, beslöt aflåta skrifvelse i ämnet till
Kungl. Maj:t, togs däruti afstånd från tanken att i förevarande hänseende
skilja mellan land och stad, och den hemställan, hvari skrifvelsen utmynnade,
affattades lika med 1904 års lagutskotts nyssberörda hemställan. Då i det
nu föreliggande förslaget byggts på denna hufvudprincip — om likställighet
mellan land och stad — vill utskottet, i öfverensstämmelse med den uppfatt¬
ning, som uttalats af 1904 och 1906 års lagutskott samt i sistnämnda års
riksdagsskrivelse, och hvilken uppfattning äfven af statsrådet och chefen
för justitiedepartementet omfattats i hans yttrande till det vid ifråo-ava-
rande proposition i utdrag fogade statsrådsprotokollet, äfven för sin del
framhålla, att en lagstiftning af denna art visserligen, synes äga sitt huf-
vudsakligaste intresse för de större stadssamhällena, men att däraf en¬
ligt utskottets uppfattning icke följer, att dess tillämplighet bör in¬
skränkas till dylika samhällen. Skulle ett förbud i enlighet med lag¬
förslagets föreskrifter i fråga om öppenhållande af handelsbod, i stad
eller på landet, visa sig obehöfligt eller olämpligt, torde med all säkerhet
kunna förutsättas, att ett sådant förbud icke i strid mot ett sålunda be¬
fintligt berättigadt intresse kommer att genomföras eller i allt fall icke
att blifva bibehållet. A andra sidan kan icke förnekas och får icke för¬
bises, att i många fall, särskild! i fråga om landsbygd, som gränsar till
stad eller till sådant stadslilånande samhälle, som ofvan sägs,e väsentliga
olägenheter kunna uppstå, därest icke möjlighet förefinnes att äfven med
afseende på landskommuner tillämpa ifrågavarande lagstiftning.
Beträffande i öfrigt de hufvudsynpunkter, som vid utarbetande af
lagförslaget i fråga varit bestämmande, och hvilka utskottet för sin del
finner riktiga, får utskottet hänvisa till propositionen. Endast beträf¬
fande vissa detaljer i förslaget har utskottet ansett sig böra föreslå några
jämkningar.
Sålunda har det till en början synts utskottet, som om den i 2 §
af förslaget medgifna rätten att i fråga om matvaruaffärer och cigarrbu¬
tiker bestämma viss senare stängningstid, än den eljest enligt förslaget
allmänna, lämpligen borde utsträckas att omfatta äfven bodar, där huf¬
vudsakligen tidningar försäljas, så kallade tidningskontor. De skäl, som
af föredragande departementschefen anförts till stöd för en dylik be¬
stämmelse i fråga om bodhandeln med lifsförnödcnheter och tobaksvaror,
synas nämligen äfven kunna åberopas för ett liknande medgifvande med
afseende å tidningshandeln. Ett sådant medgifvande torde äfven vara med
billigheten öfverensstämmande, då, som bekant, tidningar i stor utsträck¬
3
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
ning försäljas i cigarraffärerna, och därjämte enligt 15 § i förslaget tid-
ningshandel får bedrifvas utomhus under hvad tid som helst. Jämlikt de
engelska lagbestämmelserna om stängningstid är också, enligt hvad de¬
partementschefen erinrat, all tidningshandel undantagen från lagens til¬
lämplighetsområde.
1 öfrig! har utskottet beträffande första stycket af förslagets 4 § an¬
sett det böra uttryckligen uttalas, huru beslut af stadsfullmäktige, allmän
rådstuga eller kommunalstämma, som i paragrafen afse?, skall komma
till magistratens eller annan stadsstyrelses eller kronofogdes kännedom.
I 8 § har uttrycket »vara öppen» utbytts mot orden »hållas öppen».
Förslagets 14 § stadgar, att i fråga om köping, som icke utgör egen
kommun, samt municipalsamhälle skall hvad i lagen om kommun sägs
äga motsvarande tillämpning, och att i följd däraf förbud, som be-
sfutes af kommun, till hvilken köping eller municipalsamhälle hör, icke
skall gälla köpingen eller samhället. Häraf synes väl enligt utskottets
mening följa, att medlem af här afsedd köping eller af municipalsam¬
hälle icke äger att å kommunalstämman för den kommun, köpingen eller
samhället tillhör, deltaga i öfverläggningar och beslut uti förevarande
frågor. Då emellertid tvekan härom möjligen kunde uppkomma, särskild!
med hänsyn därtill, att medlem af dylik köping eller municipalsamhälle
regelmässigt äger rätt att deltaga i afgörandet af kommunens angelägen¬
heter, har det synts utskottet lämpligt, att paragrafen blefve i nu angifna
hänseende förtydligad. Därvid har utskottet äfven i så måtto ändrat för¬
slagets ordalydelse som uttrycket »förbud, som beslutes af kommun», er¬
satts med »af kommunen enligt denna lag fattadt beslut». Såsom föremål
för kommunal myndighets beslut jämlikt denna lag kan nämligen före¬
komma äfven annan fråga än den om meddelande af förbud, som i
lagen afses.
På »-rund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, under förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, n:o 95, icke kunnat i oför-
ändradt skick af Riksdagen bifallas, måtte för sin del
antaga följande
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
(Kungl. Maj:ts förslag.) ...... (Utskottets förslag.)
Lag
om förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Därest inom kommun yppas behof af förbud mot att handelsbod
å söckendag hålles till salu öppen utöfver viss tid, må sådant förbud med¬
delas i enlighet med hvad nedan sägs.
2 §.
Förbud, hvarom i 1 § förmäles,
skall angifva viss tid, då bod må
öppnas, ej före klockan sju förmid¬
dagen, och viss tid, då bod skall
stängas, ej senare än klockan åtta
eftermiddagen. Dock må för bod,
där handel idkas allenast med lifs-
förnödenheter, tiden för öppnandet
sättas till klockan sex förmiddagen
samt för sådan bod eller bod, där
hufvudsakligen tobak eller hvad däraf
är förfärdigadt hålles till salu, stäng¬
ningstiden sättas till klockan nio
eftermiddagen. Jämväl må stäng¬
ningstiden å aftonen före sön- eller
helgdag och under två veckor när¬
mast före julaftonen bestämmas till
klockan nio eftermiddagen och i
fråga om bodar, som i nästföre¬
gående punkt omförmälas, till klockan
tio eftermiddagen.
2 §•
Förbud, hvarom i 1 § förmäles,
skall angifva viss tid, då bod må
öppnas, ej före klockan sju förmid¬
dagen, och viss tid, då bod skall
stängas, ej senare än klockan åtta
eftermiddagen. Dock må för bod,
där handel idkas allenast med lifs-
förnödenheter, tiden för öppnandet
sättas till klockan sex förmiddagen
samt för sådan bod eller bod, där
hufvudsakligen tobak eller hvad
däraf är förfärdigadt eller tidningar
hållas till salu, stängningstiden sättas
till klockan nio eftermiddagen. Jäm¬
väl må stängningstiden å aftonen
före sön- eller helgdag och under
två veckor närmast före julaftonen
bestämmas till klockan nio efter¬
middagen och i fråga om bodar,
som i nästföregående punkt omför¬
mälas, till klockan tio eftermiddagen.
Lagutukottets Utlåtande N:o 45.
(.Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
3 §•
Förbud skall gälla alla bodar inom kommunen; och må tiderna för
bods öppnande och stängning ej bestämmas olika för bodar af samma slag
eller, utöfver hvad ofvan är sagdt, för skilda slag af bodar.
4 §•
Förbud må beslutas för stad af
stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, af allmänna rådstugan samt
för kommun å landet af kommunal¬
stämman; och varde sådant beslut,
därest stadsfullmäktige eller allmän
rådstuga fattat detsamma, utaf ma¬
gistraten eller i stad, där magistrat
ej finnes, utaf den för dylik stad
särskildt tillsatta styrelse samt, därest
kommunalstämma fattat beslutet, utaf
kronofogden i orten med eget ut¬
låtande Konungens befallningshaf¬
vande underställdi.
Magistrat eller stadsstyrelse, hvar¬
om nyss är sagdt, eller kronofogde
äge väcka förslag om fattande af
sådant beslut, som i första stycket
omförmäles.
Innan dylikt beslut underställes
Konungens befallningshafvande, gifve
magistraten eller stadsstyrelsen eller
kronofogden föreningar af handels-
idkare eller handelsbiträden, om så¬
dana föreningar finnas inom kom¬
munen eller angränsande kommuner,
så ock där bosatta personer, hvilkas
rätt beröres af beslutet, tillfälle att
yttra sig öfver detsamma.
4 §•
Förbud må beslutas för stad af
stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, af allmänna rådstugan samt
för kommun å landet af kommunal¬
stämman. Beslutet skall underställas
Konungens befallningshafvande och
för sådant ändamål öfverlärnnas,
därest stadsfullmäktige eller all¬
män rådstuga fattat detsamma, till
magistraten eller i stad, där magist¬
rat ej finnes, till den för dylik stad
särskildt tillsätta styrelse samt, därest
kommunalstämma fattat beslutet, till
kronofogden i orten, hvarefter be¬
slutet a f sagda myndighet med eget ut¬
låtande till Konungens befallnings¬
hafvande insändes.
Magistrat eller stadsstyrelse, hvar¬
om nyss är sagdt, eller kronofogde
äge väcka förslag om fattande af
sådant beslut, som i första stycket
omförmäles.
Innan dylikt beslut insändes till
Konungens befallningshafvande, gifve
magistraten eller stadsstyrelsen eller
kronofogden föreningar af handels-
idkare eller handelsbiträden, om så¬
dana föreningar finnas inom kom¬
munen eller angränsande kommuner,
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
I Stockholm skall stadsfullmäk¬
tiges beslut, utan magistratens ut¬
låtande, underställas öfverståthållar-
ämbetet, som öfver beslutet hör för¬
eningar och enskilda, på sätt förut
är sagdt.
(Utskottets förslag.)
så ock där bosatta personer, hvilkas
rätt beröres af beslutet, tillfälle att
yttra sig öfver detsamma.
I Stockholm skall stadsfullmäk¬
tiges beslut, utan magistratens ut¬
låtande, underställas öfverståthållar-
ämbetet, som öfver beslutet hör för¬
eningar och enskilda, på sätt förut
är sagdt.
5 §•
Beslut, som i 4 § omförmäles, skall af Konungens befallningshaf¬
vande oförändradt fastställas eller ock ogillas.
6 §•
Meddeladt förbud skall ofördröjligen af Konungens befallningshaf¬
vande allmängöras genom dess införande i lånskungörelserna och upp¬
läsande i kommunens' kyrkor samt genom dess intagande i minst en tid¬
ning inom orten.
7 §.
I afseende å ändring eller upphäfvande af förbud, som förut är
nämndt, galle hvad om sådant förbuds meddelande är stadgadt.
8 §■
Under tid då bod af visst slag
ej må vara öppen, må ej heller
vara, hvarmed handel i dylik bod
idkas, utomhus hållas till salu, med
mindre Konungens befallningshaf¬
vande därtill lämnat tillstånd. Så¬
dant tillstånd må gifvas allenast för
visst tillfälle och då särskilda om¬
ständigheter därtill föranleda.
8 §•
Under tid, då bod af visst slag
ej må hällas öppen, må ej heller
vara, hvarmed handel i dylik bod
idkas, utomhus hållas till salu, med
mindre Konungens befallningshaf¬
vande därtill lämnat tillstånd. Så¬
dant tillstånd må gifvas allenast för
visst tillfälle och då särskilda om¬
ständigheter därtill föranleda.
7
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
(.Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
9 §•
Hvar, som öfverträder förbud, hvarom i 1 § förmärs, böte första
gången från och med fem till och med tjugu kronor, andra gången från
tjugu till och med femtio kronor samt därefter hvarje gång från femtio
till och med etthundra kronor.
Den, som i strid mot hvad i 8 § är stadgadt håller vara till salu,
straffes med böter från och med fem till och med tjugu kronor.
10 §.
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, som
i 9 § omförmäles, fortsätter eller förnyar samma förseelse, skall, för hvarje
gång stämning därför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter, som för
dylik förseelse äro bestämda.
11 §•
För förseelse, som i 9 § sägs, vare, där den med husbondes vetskap
begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, husbon¬
den ansvarig, liksom vore förseelsen begången af honom själf.
12 §.
Förseelse, som i 9 § omförmäles, skall åtalas af allmän åklagare, i
stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men eljest hos
poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol samt å
landet vid allmän domstol; och galle i fråga om klagan öfver domstols
eller poliskammares beslut i dessa mål hvad i allmänhet angående besvär
i brottmål finnes förordnadt.
13 §.
Böter, som ådömas enligt denna lag, skola tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
(Kungl. Maj:ts förslag,) (Utskottets förslag.)
14 §.
I fråga om köping, som icke ut¬
gör egen kommun, samt municipal-
samhälle skall hvad i denna lag
om kommun sägs äga motsvaran¬
de tillämpning; och må förty för¬
bud, som beslutes af kommun, till
hvilken köping eller municipalsam-
hälle hör er, icke gälla köpingen eller
samhället.
14 §.
I fråga om köping, som icke ut¬
gör egen kommun, samt municipal-
samhälle skall hvad i denna las om
kommun sägs äga motsvarande till-
lämpning. Medlem af sådan köping
eller af municipalsamhälle vare förty
ej berättigad att inom den kommun,
till hvilken köpingen eller samhället
hör, deltaga i där förekommande
öfverläggningar och beslut angående
ärenden, som i denna lag afses; ej
heller må af kommunen enligt denna
lag fattadt beslut gälla köpingen eller
samhället.
15 §.
Hvad i denna lag är stadgadt galle ej försäljning å apotek, eller af
brännvin, vin eller Öl, eller för resande afsedd försäljning vid järnvägs-
eller ångbåtsstationer, i järnvägsvagnar eller å ångbåtar, ej heller utomhus
bedrifven försäljning af tidningar eller i mindre omfattning af matvaror,
läskedrycker eller dylikt, eller eljest försäljning utomhus, om den idkas
i samband med värdshusrörelse.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910.
Stockholm den 21 april 1909.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
9
Reservationer.
Herr Falilén, med hvilken instämt herrar Trygger, Ridderbjelke,
Gustaf Andersson, von Baurngarten, Magnuson och Gezelius, har ansett,
att utskottet bort hemställa, att ifrågavarande lag måtte erhålla tillämp¬
ning endast å städer och köpingar, som utgöra egen kommun, samt att
till följd häraf 14 § i förslaget måtte utgå samt 15 § erhålla ordnings-
numret 14 äfvensom nedanstående paragrafer gifvas följande ändrade lydelse:
1 §•
Därest inom stad eller köping, som utgör egen kommun, yppas be¬
hof af förbud mot att handelsbod å söckendag hålles till salu öppen ut¬
öfver viss tid, må sådant förbud meddelas i enlighet med hvad nedan sägs.
3 §•
Förbud skall gälla alla bodar inom staden eller köpingen; och må
tiderna för bods öppnande och stängning ej bestämmas olika för bodar af
samma slag eller, utöfver hvad ofvan är sagdt, för skilda slag af bodar.
4 §.
Förbud må beslutas för stad af stadsfullmäktige eller, där sådana
ej finnas, af allmänna rådstugan samt för köping af kommunalstämman.
Beslutet skall underställas Konungens befallningshafvande och för sådant
ändamål öfverlämnas, därest stadsfullmäktige eller allmän rådstuga fattat
detsamma, till magistraten eller i stad, där magistrat ej finnes, till den
för dylik stad särskilt tillsatta styrelse samt, därest kommunalstämma
fattat beslutet, till kronofogden i orten, hvarefter beslutet af sagda myn¬
dighet med eget utlåtande till Konungens befallningshafvande insändes.
Magistrat eller stadsstyrelse, hvarom nyss är sagdt, eller kronofogde
äge väcka förslag om fattande af sådant beslut, som i första stycket om-
förmäles.
Innan dylikt beslut insändes till Konungens befallningshafvande,
gifve magistraten eller stadsstyrelsen eller kronofogden föreningar af
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 44 Häft. 2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
handelsidkare eller handelsbiträden, om sådana föreningar finnas inom
staden eller köpingen eller angränsande kommuner, så ock där bosatta
personer, hvilkas rätt beröres af beslutet, tillfälle att yttra sig öfver det¬
samma.
I Stockholm skall stadsfullmäktiges beslut, utan magistratens ut¬
låtande, underställas öfverståthållarämbetet, som öfver beslutet hör för¬
eningar och enskilda, på sätt förut är sagdt.
6 §•
Meddelad t föi'bud skall ofördröjligen af Konungens befallningshaf¬
vande allmängöras genom dess införande i länskungörelserna och upp¬
läsande i stadens eller köpingens kyrkor samt genom dess intagande i
minst en tidning inom orten.
Herr Lindhagen har yttrat:
»Till utskottet har liksom till Kungl. Maj:t framställningar i före¬
varande ämne inkommit från föreningar för cigarr- och tobakshandlare.
Desses första klagomål gäller konkurrensen med restauranger, auto¬
mater och kaféer, där numera oförhindrad försäljning med cigarrer och
cigaretter lärer pågå icke blott till spisande och drickande gäster utan äfven
till andra, hvilka infinna sig blott för att tillhandla sig dylika varor. Det
är klart, att denna sistnämnda trafik äfventyrar att ökas efter de stäng¬
ningstider, som enligt den nu ifrågasatta lagen blifva gällande äfven för
cigarrbodar. Detta är en orättvisa, som under inga förhållanden bör få
af lagstiftningen omhägnas. Det synes böra tillses, att den försäljning af
tobak, som sker å restauranger, automater och kaféer, helst alltid äger
rum endast till dem, som där intaga någon förtäring.
Det antydes ock i den kungl. propositionen, att något bör göras här¬
emot eventuellt genom ny lagstiftning, i den mån sådan handel ej kan för¬
hindras redan med stöd af nu gällande lag. En sådan lagstiftning borde
dock ha trädt i kraft samtidigt med den nu föreslagna. Då så ej blir för¬
hållandet, hade en framställning i ämnet från Riksdagen till Kungl.
Maj:t varit på sin plats. Men då någon motion därom ej blifvit vackt,
hvilket från min sida i följd af myckna göromål försummats, så återstår
endast att inskränka sig till ett uttalande af den förhoppningen, att Kungl.
Maj:t af eget initiativ tar frågan om hand och förelägger den för nästa Riksdag.
Den andra erinran, som gjorts från cigarrhandlarnes sida, är, att
den största förtjänsten af handeln inflyter om aftnarna. De yrka där-
före, att lagen ej skall beröra cigarrbutiker eller att åtminstone stäng¬
11
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
ningstiden för sådana butiker må sättas senare på aftonen. Särskilt fram-
hålles, att sådana affärer hotas med undergång, Indika äro sina innehafva-
res uteslutande inkomstkälla och hvilka innehafvas till största delen af
själf försörj are, ensamt i Stockholm uppgående till omkring 500, däraf största
delen kvinnor.
Denna erinran är förtjänt af beaktande. De större cigarrbutiker¬
na, hvilka få afyttra sina varor i större partier, drabbas säkerligen ur afton¬
handelns synpunkt ej så hårdt af den föreslagna stängningstiden. Värre
synes det vara med de ofvannämnda själfförsörjarne, hvilka lefva mest
på att sälja styckevis. En undersökning borde härom ha ägt rum.
Men då så ej skett, ha statsmakterna skyldighet att taga hänsyn till sanno¬
likheterna och vederbörandes egna påståenden. En lagstiftning i huma¬
nitärt syfte förtjänar mycket litet namnet, om den söker vinna sitt mål
brutalt genom ätt på samma gång onödigtvis grusa en mängd småexi-
stenser, som inrättat sig efter bestående förhållanden så godt de kunnat.
Man bör i hvarje fall bereda dessa småhandlande något andrum. Den
danska butikstängningslagen innehåller också bestämmelser om, att det kan
medgifvas för cigarr- och tobakshandlare att sälja cigarrer, cigaretter och
tobak, men inga andra varor, senare på aftonen än den ordinarie stäng¬
ningstiden, hvarvid de dock icke må begagna sig af andra medhjälpare än
hustru och barn.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställes,
att Riksdagen måtte för sin del besluta följande
tillägg till 2 § i utskottets förslag:
För bod, där hufvudsakligen tobak eller hvad däraf
är förfärdigat eller tidningar hålles till salu, må stängnings¬
tiden ock kunna i vidsträcktare mån än ofvan sägs sättas
till klockan tio eftermiddagen, därest försäljningen om-
besörjes af ägaren själf, hans hustru eller barn.»
Herr af Ekenstam har anhållit få här antecknadt, att han icke del¬
tagit i detta ärendes behandling inom utskottet.
Herr Rudebeck har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
den slutliga behandlingen af ärendet.
Stockholm 1909. Kung!. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.