4
Riksdagens Skrifvelse N:o 232.
N:o 232.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 maj 1909.
— — — — Andra Kammaren den 24 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående sofplatser för tredje
klassens passagerare å statens järnvägar.
[Första Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 2) utlåtande N:o 20].
[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 3) utlåtanden N:is 18 och 43],
Till Konungen.
Uti en inom Riksdagen väckt motion har framhållits behofvet af
att en utredning verkställes beträffande huruvida det å statens järnvägar
lämpligen kan beredas resande i tredje klass tillfälle att emot skälig afgift
erhålla sofplatser för resor under nattetid.
I likhet med motionären anser Riksdagen, att det uti vårt lång¬
sträckta land skulle vara synnerligen önskligt, om å statens järnvägar
sofvagnsplatser kunde beredas äfven åt resande uti tredje klass. Visser¬
ligen synes en af järnvägsstyrelsen upprättad, för Riksdagens vederbörande
utskott tillgänglig uppgift om antalet resande, hvilka under i uppgiften
angifna dagar af mars månad 1908 på en sträcka af mera än 200 kilo¬
meter medföljt nattsnälltågens tredje klass å vissa linjer af statens järn¬
vägar, utvisa, att endast ett fåtal resande begagnat sig af dessa tågför¬
bindelser i sagda klass. Detta förhållande beror dock till en delI * * * * &helt
visst därpå, att de flesta resande, som skulle önska resa uti tredje klass
5
Riksdagens Skrivelse N:o 332.
å nattågen, undvika att i denna klass medfölja dessa tåg, då de icke vid
en sådan resa äga tillgång till sofplats. frågan om inrättandet af tredje
klass sofvagnar är emellertid i främsta rummet en ekonomisk fråga. Då
statens järnvägars utgifter på sista tiden af olika anledningar i högst
betänklig grad ökats, utan att inkomsterna i motsvarande mån stigit,
måste noga öfvervägas, huruvida de kostnader, som föranledas af för¬
ändringar i trahkeringen, komma att täckas genom motsvarande inkomster.
Införandet af sofplatser för resande i tredje klass skulle enligt utredning,
som från järnvägsstyrelsen kommit Riksdagen tillhanda, nödvändiggöra ej
mindre anskaffning af för sådant ändamål särskilt anordnade vagnar än
äfven höjning af vagn vikten per resande med ända till 30 procent.
Fråo-an blir då, huruvida så många resande komma att anlita dessa sof¬
platser, att tilläggsafgifterna för desamma åtminstone i det närmaste
kunna komma att motsvara de ökade kostnaderna. För att få denna
fråga så tillförlitligt som möjligt besvarad, kräfves emellertid en mera
o-rundlig och noggrann utredning än hvad Riksdagen varit i stånd att
åstadkomma. Likaledes torde förevarande fråga behöfva ytterligare ut¬
redas ur teknisk-hygienisk synpunkt.
Då emellertid något tillförlitligt omdöme i berörda afseende icke
torde kunna vinnas af enbart utredning och beräkningar, anser Riksdagen
försiktigheten bjuda, att, innan sofvagnslägenheter för tredje klassens
passagerare inrättas i alla sofvagnsförande nattåg a statsbanorna, försök i
mindre skala anställas för att utröna lämpligheten af anordningen såväl
i praktiskt som ekonomiskt afseende. Någon större ekonomisk risk torde
icke genom anställande af sådana försök komma att åsamkas staten och
en i görligaste grad säker erfarenhet skulle därigenom vinnas, huruvida
en utvidgning af anordningen vore lämplig.
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning huruvida sofvagnar för
tredje klassens resande å statens järnvägar lämpligen böra anordnas samt
vidtaga de åtgärder, som på grund däraf kunna föranledas.
Stockholm den 24 maj 1909.
Med undersåtlig vördnad: