Riksdagens Skrifvelse N:o 212.
1
N:o 212.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1909.
— — — — Andra Kammaren — 22 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om inskränkning i rutten
att erhålla ägostyckning.
(Lagutskottets utlåtande n:o 65.)
Till Konungen.
Genom en den 26 mars 1909 dagtecknad proposition, n:o 128,
kar Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen
bilagdt förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.
Endast beträffande en punkt i detta förslag liar Riksdagen funnit
anledning till erinran.
I 3 § af förslaget har medgifvits, att ägostyckning må utan iakt¬
tagande af de i förslaget därför stadgade villkor kunna ske bland annat
för bildandet af egnahemssamhällen. Härom yttrar föredragande de¬
partementschefen till statsrådsprotokollet:
»I lagen den 31 augusti 1907 angående ändring i 20 § 1 mom.
och 22 § af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsön-
dring den 27 juni 1896 har undantag från förbudet att inom de norra
länen afsöndra inägojord till den omfattning, att hemmanets jordbruk
därigenom märkligen försvagas, medgifvits bland annat för det fall,
Bill. till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 59 Höft. (N:is 212—216.)
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 212.
att afsöndringen erfordras för »egnahemsanläggningar»; och af lag¬
utskottets yttrande framgår, att därmed afses bildande af egna hem,
vare sig det är fråga om ett helt samhälle eller om en enstaka lägenhet.
Här föreligger alltså en olikhet mellan den provisoriska ägostycknings-
lagen och jordafsöndringslagen, och det kunde ifrågasättas, om ej denna
olikhet borde utjämnas. Då emellertid sakliga skäl för bibehållande
af de nu befintliga bestämmelserna ej saknas, har jag ansett mig böra
i det nu framlagda förslaget låta därvid förblifva, och detta desto
hellre. som behofvet af mark för egna hem af den beskaffenhet, som
afses i förutnämnda lag af den 31 augusti 1907, lärer kunna tillgodoses
genom upplåtelser enligt samma lag eller genom ägostyckning å ut¬
marken utan att ägostyckning å inägojorden behöfver därför anlitas.»
Det vill synas Riksdagen, som om härmed tillräckliga skäl icke
vore anförda för bibehållandet af förevarande bestämmelse oförändrad.
Fastmera anser Riksdagen det öfverensstämma med den ifrågavarande
lagstiftningens ändamål, att hinder ej resas för beredande af mark för
egnahemslägenheter, äfven där egnahemssamhällen ej kunna antagas
skola komma till stånd — något som helt visst ofta endast med svårig¬
het låter sig af den profvande myndigheten bestämmas. I betraktande
häraf och för vinnande af en enligt Riksdagens mening önskvärd öfver¬
ensstämmelse mellan bestämmelserna i den ifrågavarande lagen och den
af departementschefen omförmälda 1907 års lagstiftning angående jord-
afsöndring, har Riksdagen vidtagit en ändring i ifrågavarande § af
Eders Kungl. Maj:ts förslag.
På grund af hvad sålunda förekommit har Riksdagen, som alltså
icke kunnat i oförändradt skick bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, för sin del antagit följande
lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
I Gäfleborgs^ Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr¬
bottens län må ej ägostyckning ske eller förordnande för landtmätare
att verkställa ägostyckning meddelas, med mindre tillstånd till ägo¬
styckningen lämnats på sätt nedan sägs.
Riksdagens Skrifvelse N:o 212. 3
2 §•
Ansökning om tillstånd till ägostyckning ingifves till Konungens
befallningshafvande i det län, där fastigheten är belägen, samt skall
vara åtföljd ej mindre af karta, utvisande, huru fastigheten är afsedd
att styckas, än äfven af de handlingar eller intyg sökanden kan akta
nödigt förete till utredning om att styckningen instämmer med hvad
i 3 § stadgas.
3 §•
Hemmanslott, som vid ägostyckningen erhåller inägojord, skall
med hänsyn såväl till denna jords omfattning som ock till den mycken¬
het husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark, som tilldelas lotten,
varda tjänlig för jordbruk. Består hemmanslott hufvudsakligen af skogs¬
mark, må, ändå att lotten icke varder tjänlig för jordbruk, dit läggas
mindre del af inägojorden, där sådant af särskilda omständigheter på¬
kallas och hemmanets jordbruk icke därigenom märkligen försvagas.
Styckas inägojorden till olika hemmanslotter och finnes ej å hemmanet
tillräcklig skogs- och betesmark för att bereda samtliga lotter erforder¬
liga anslag i sådan mark, må tilldelningen därefter jämkas.
För egnahemsanläggningar eller industriella anläggningar eller
annat dylikt ändamål må hemman styckas annorledes än nu är sagdt.
Till inägojord, hvarom ofvan sägs, räknas ej slåttermyr eller
kärräng, som i anseende till läge eller beskaffenhet är af mindre värde.
4 §•
Innan ärendet pröfvas, må Konungens befallningshafvande, där
så finnes lämpligt, öfver ansökningen höra nämnd eller myndighet,
som kan antagas äga kännedom om förhållandena, såsom hushållnings¬
sällskapets förvaltningsutskott eller egnahemsnämnd eller kommunal¬
nämnden eller kronobetjäningen i orten.
5 §•
Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom
nu är sagdt, må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement
föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 212.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910, dock att lagen ej
skall tillämpas å ägostyckning, till hvilken tillstånd lämnats före
nämnda dag.
Stockholm den 22 maj 1909.
Med undersåtlig vördnad.