4
Riksdagens Skrifvelse N:o 152.
N:o 152.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1909.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående bestämmelser
mot onödigt plågande af husdjur vid slakt.
Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 10.
Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 5) utlåtande n:o 7.
Till Konungen.
Uti inom Riksdagen väckta motioner hafva framställningar gjorts om
åvägabringande af utredning beträffande huruvida och i hvilken utsträck¬
ning stadganden borde meddelas i syfte att vid slakt af husdjur minsta
möjliga lidande medelst förutgående bedöfning eller på annat ändamåls¬
enligt sätt tillfogas djuren.
Den fråga, som i motionerna afses, har tillförene vid flera särskilda
tillfällen varit föremål för Riksdagens behandling, och beslöt 1896 års
Riksdag i anledning af väckt motion skrifvelse till Kungl. Maj:t med
begäran att utredning måtte verkställas i samma syfte, som i nu före¬
varande motioner föreslagits. Sedan i anledning af Riksdagens nämnda
skrifvelse yttranden infordrats från åtskilliga myndigheter har Kungl.
Maj:t vid ärendets föredragning den 1 februari 1901 förklarat, att ifråga¬
varande framställning icke skulle till vidare åtgärd föranleda.
Riksdagms Skrifvelse N:o 152.
5
Det torde vara obestridligt, att, sedan frågan om särskild lagstift¬
ning för slakt af husdjur för cirka ett tiotal år sedan behandlades af
vederbörande myndigheter, förhållandena ej så litet hafva förändrats.
Landets djurskyddsföreningar hafva under denna tid utvecklat en mycket
liflig verksamhet för att bland allmänheten sprida kännedom om särskilt
den gren af djurskyddet, som afser förbättrade slaktmetoder. Undervis¬
ningskurser i slakt hafva anordnats och skriftliga råd och anvisningar
rörande det från djurskyddsvänlig synpunkt lämpligaste tillvägagångs¬
sättet vid slakt hafva spridts bland allmänheten, hvarjämte föredrag härom
hållits å många orter. Nya ändamålsenligare slaktapparater hafva upp¬
funnits, hvilka genom föreningarnas försorg blifvit ganska allmänt spridda
och alltmera tagits i bruk.
Såväl genom djurskyddsföreningarnas oförtrutna arbete som ock till
följd af den stigande upplysningen bland allmänheten har förvisso efter
hand ett humanare förfarande vid slakt af husdjur kommit till stånd.
Ehuru ytterligare förbättring uti ifrågavarande hänseende säkerligen
står att vinna genom ett fortgående upplysningsarbete, synas skäl dock
tala för att å detta område åvägabringas särskild lagstiftning, i syfte
att såmedelst kunna än kraftigare råda bot för de ännu befintliga miss¬
förhållandena. Att en dylik lagstiftning skulle verksamt befrämja en
humanare behandling af slaktdjuren, håller Riksdagen för visst. Sedan
nämligen känslan af skyldighet att vid slakt undvika allt onödigt plå¬
gande af djuren numera hunnit tränga in i det allmänna rättsmedvetan¬
det, skulle en sådan lagstiftning utan tvifvel vara ägnad att alltmera
befästa denna uppfattning, på samma gång den komme att utgöra ett
korrektiv mot dem, som ej äro mottagliga för upplysning af ofvan an-
gifna slag. Uti de af myndigheterna förut afgifna utlåtanden i ämnet
har ock nära nog enstämmigt uttalats önskvärdheten af en dylik lag¬
stiftning.
Att en lagstiftning i detta ämne bör innehålla positiva föreskrifter
rörande förfaringssättet vid förrättande af slakt, anser Riksdagen själffallet.
De tidigare utlåtandena i ämnet torde kunna lämna ej ringa led¬
ning för bedömandet af hvad dessa föreskrifter närmare böra innehålla.
Såvidt handlingarna utvisa, har dock ej vid ärendets föregående behand¬
ling kommit under öfvervägande, huruvida eller i hvad mån eu sådan
lagstiftning lämpligen bör omfatta jämväl renslakt.
Riksdagen anser, att den ifrågasatta lagstiftningen otvifvelaktigt bör
äga tillämpning å slakt, förrättad såväl af dem, hvilka utöfva slakteri-
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 39 Haft. (N:is 151—152.)
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 152.
yrket såsom näring, som ock af dem, hvilka, utan att så är fallet, lik¬
väl eljest i mera afsevärd omfattning tillhandagå allmänheten med för¬
rättande af slakt å dess husdjur. Däremot synes det Riksdagen tvek¬
samt, om lagstiftningens tillämpning bör utsträckas äfven till annan slakt
å husdjur, synnerligast hvad angår de mindre djuren. Utan tvifvel skulle
nämligen därigenom vissa olägenheter uppstå för den stora allmänheten,
men å andra sidan synes följdriktigheten kräfva en dylik utsträckning;
och skulle, såsom tillförene framhållits, ändamålet med förevarande lag¬
stiftning säkerligen till väsentlig del förfelas, om sådan utsträckning ej
komme till stånd.
I fråga om själfva sättet för slaktens förrättande anser Riksdagen
det allmänna kraf böra uppställas, att med afseende å de djur, som ej
aflifvas genom hufvudets skiljande från kroppen, bedöfning må föregå
blodaftappningen. Beträffande åter sättet för bedöfningens åstadkomman¬
de synes viss frihet böra lämnas den, som förrättar slakten. Ytterligare
utredning af sakkunniga torde dock i denna del erfordras.
Hvad åter angår slakt efter judisk metod, äro meningarna mycket
delade, huruvida detta slaktsätt, där det utöfvas af fullt sakkunnig och
skicklig person, kan sägas vara förenad! med större grymhet eller lidande
för djuren än s. k. bedöfningsslakt; och torde härutinnan en utredning
böra verkställas af sakkunnige.
Beträffande slutligen de bestämmelser i öfrigt, hvilkas inrymmande
i en blifvande författning kan ifrågaställas, anser sig Riksdagen i ären¬
dets nuvarande skick sakna skäl att härutinnan närmare uttala si»-.
O
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen, som finner giltig
anledning föreligga till ett förnyande af den utaf 1896 års Riksdag i
ämnet gjorda framställningen, anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t
dels låta utröna, om och till hvilken utsträckning stadganden må kunna
meddelas i syfte att vid slakt af husdjur minsta möjliga lidande medelst
förutgående bedöfning eller på annat ändamålsenligt sätt tillfogas djuren,
dels ock, därest utredningen därtill föranleder, låta utarbeta och för Riks¬
dagen framlägga förslag till lagstiftning i ämnet.
Stockholm den 13 maj 1909.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1909, Tr.-A.-B. Skandia.