Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
1
N:o 106.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 maj 1909.
— — — — Andra Kammaren den 5 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag angående naturminnes¬
märkens fredande, lag angående nationalparker och lag
innefattande tillägg till förordningen den 14 april 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
(Lagutskottets utlåtande n:o 47.)
Till Konungen.
Genom en den IT mars 1909 dagtecknad proposition, n:o 102,
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen
bilagda förslag till
1) lag angående naturminnesmärkens fredande,
2) lag angående nationalparker och
3) lag innefattande tillägg till förordningen den 14 april 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Riksdagen har vid granskning af de ifrågavarande lagförslagen
angående naturminnesmärkens fredande och tillägg till förordningen
den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 33 Höft. (N:o 106.) 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
behof ej funnit anledning att emot dem framställa någon erinran.
Endast beträffande en detalj i förslaget till lag om nationalparker bär
Riksdagen funnit sig böra föreslå en jämkning.
Enligt 3 § af sistnämnda lagförslag bar Eders Kungl. Maj:t till¬
erkänts befogenhet att för hvarje särskild nationalpark föreskrifva de
undantag, som må finnas nödiga, från de i lagförslagets 1 § gifna generella
regler för nationalparkens skyddande. Med afseende å dessa bestämmelser
bär föredragande departementschefen till det vid propositionen i utdrag-
fogade statsrådsprotokollet anfört följande: »Det af sakkunnige uppgjorda
förslaget till lag angående nationalparker innehåller jämte bestämmelser
af kriminallags natur äfven åtskilliga förvaltningsföreskrifter, livilka
emellertid äfven indirekt äga sin betydelse i kriminalrättsligt hänseende,
då därigenom uppställas vissa undantag från de förbud, hvilkas öfver¬
trädande lagen i regel afser att bestraffa. Då emellertid dessa förvalt¬
ningsföreskrifter för att blifva fullt lämpliga måste afpassas efter beskaffen¬
heten hos hvarje särskild nationalpark, samt man Titan alltför stor
omgång bör kunna ändra dem, där så visar sig erforderligt, har jag, i
enlighet med hvad som föreslagits af vissa åt" Eders Kungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande, ansett lämpligast, att desamma borttagas ur lagför¬
slaget och ersättas med ett allmänt bemyndigande för Eders Kungl.
Maj: t att i särskildt reglemente för hvarje nationalpark föreskrifva de
undantag från lagens förbudsbestämmelser, som finnas nödiga för att
möjliggöra nationalparkens ändamålsenliga förvaltning i enlighet med
de synpunkter, hvaråt de sakkunniges lagförslag gifvit uttryck.» —
Det synes emellertid Riksdagen, som om med den affattning, 3 § er¬
hållit, den Eders Kungl. Maj:t sålunda gifna befogenhet tillmätts mera
snäft än som i vissa fall kan vara förenligt med det med national¬
parken åsyftade ändamål. I 4 § af de sakkunnigas förslag hade upp¬
tagits ett stadgande af innehåll, att, om viss djurart inom parken nått
en för naturlifvets jämvikt störande utveckling, undantag finge med¬
delas från förbudet mot jakt inom parken. För att tydligt angifva,
att dylikt undantag skall kunna meddelas, samt för att i öfrigt Eders
Kungl. Maj:t skall med afseende å det till nationalpark afsätta området
kunna taga erforderlig hänsyn till förefallande omständigheter, har
Riksdagen vidtagit en ändring i denna paragraf.
På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen, som icke kunnat
oförändradt bifalla det i Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
n:o 102 innefattade förslag till lag angående nationalparker för sin
del antagit följande
Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
3
Lag angående naturminnesmärkens fredande.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Område eller till fastighet hörande naturföremål, som är af
särskildt intresse för kännedomen om landets natur eller pa grund af
märklig naturbeskaffenhet eljest synes böra för framtiden skyddas, må
i den ordning nedan sägs såsom naturminnesmärke fridlysas.
2 §•
Vill någon utverka fridlysning, hvarom i 1 § förmäles, ingifve
ansökning därom till Konungens befallningshafvande i det län, där det
afsedda området eller föremålet finnes.
Ansökning, som nu sagts, skall innehålla:
1) noggrann uppgift om naturminnesmärkets beskaffenhet och läge;
2) uppgift å fastighetens ägare samt dem, hvilka där äga nyttjande¬
rätt, servitutsrätt eller annan dylik rätt;
3) förslag till de fridlysningsbestämmelser, som lämpligen böra
meddelas;
4) förslag till det sätt, hvarpå området eller föremålet bör ut¬
märkas och, där så erfordras, inhägnas.
Vid ansökningen skall, därest den ej framställts af fastighetens
ägare, fogas skriftligt medgifvande af denne. Öfvergår fastigheten,
sedan ansökningen ingifvits, till annan ägare, vare det ej hinder för
ansökningens beviljande. Med afseende å boställe äfvensom fideikommiss
eller jord, som iimehafves under med fideikommiss jämförliga för¬
hållanden eller med ständig besittningsrätt, skall i stället för ägarens
medgifvande företes innehafvarens. Begäres å boställe eller jord, som
innehafves med ständig besittningsrätt, fridlysning af område eller före¬
mål, hvaröfver innehafvaren icke må förfoga utan tillstånd af veder¬
börande myndighet, skall medgifvande till fridlysningen företes jämväl
från nämnda myndighet.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
3 §•
Har ansökning inkommit, såsom i 2 § sägs, förelägge Konungens
befallningshafvande genom offentlig kungörelse dom, som mot ansök¬
ningen hafva något att erinra, att senast inom två månader från kun¬
görelsens dag sådant hos Konungens befallningshafvande anmäla.
Kungörelse, som nu sagts, skall på sökandens bekostnad oför¬
dröjligen . införas i länskungörelserna och tidning inom orten så oek
uppläsas i ortens kyrka samt med allmänna posten tillsändas alla kända
innehafvare af nyttjanderätt, servitutsrätt eller annan dylik fastigheten
afseende rätt, hvilka icke medgifvit ansökningen. Kostnaden skall af
sökanden vid anfordran förskottsvis erläggas.
Emot bestridande, som inom föreskrifven tid framställts af någon,
hvilken visar sannolika skål, att han å fastigheten äger nyttjanderätt,
servitutsrätt eller annan dylik rätt, som uppkommit före ansökningens
ingifvande och genom fridlysningsåtgärden skulle lida intrång, må an¬
sökningen ej beviljas, där ej intrånget är att anse såsom oväsentligt.
Underlåter rättsägare, som nu sagts, att göra föreskrifven an¬
mälan, kåfve sedan i afseende å fridlysningsåtgärden ingen talan.
Bestrides ansökningen af någon, som enligt 8 § är berättigad att
fordra fridlysnings upphäfvande, må fridlysning ej beviljas.
Häftar fastigheten, då ansökningen ingifves, på grund af inteck¬
ning eller utmätning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken för fordran,
må, där fastigheten sedermera säljes i den ordning, som om utmätt fast
egendom är stadgad, innehafvare af dylik fordran, i händelse hans rätt
är däraf beroende, påyrka, att fastigheten utbjudes frigjord från den
inskränkning i ägarens rätt den begärda fridlysningen må medföra; och
varde därvid så förfaret som om nämnda inskränkning utgjorde servitut,
för k vilket dagen för ansökningens ingifvande i fastigheten sökts inteck¬
ning. A yrkande, som nu sagts, må ej fästas afseende, därest det ej
framställts till auktionsförrättaren före auktionen. Har å fordrings-
beviset tecknats medgifvande till fridlysningen, må yrkande, hvarom
ofvan förmälts, ej af fordringsägaren framställas.
Tillhör till fridlysning ifrågasatt naturminnesmärke kronan, och
finnes icke veterligen annan rättsägare eller hafva alla kända rättsägare
medgifvit fridlysningen, vare kungörelse, hvarom i denna paragraf stad¬
gats, icke nödig.
Iliksdagens Skrifvelse N:o 106.
4 §•
Där så finnes nödigt, må Konungens befallningshafvande i afvaktan
på ansökningens slutliga pröfning förbjuda åtgärd, hvaraf skada kan
tillfogas det uppgifna naturminnesmärket. Dylikt förbud, som kungöres
i den ordning 6 § tredje stycket förmäler men på sökandens bekostnad,
lede dock ej till inskränkning i enskild rätt, som uppkommit innan frid-
lysningsansökningen ingifvits, där ej vederbörande rättsägare medgifvit
fridlysningen.
5 §•
Öfver ansökning, hvarom- i 2 § sägs, skall, där ej ansökningen
framställts af vetenskapsakademien eller dess yttrande bifogats, utlåtande
infordras från nämnda akademi; och må ansökningen icke bifallas, därest
icke densamma blifvit af akademien tillstyrkt.
6 §•
Har vetenskapsakademien tillstyrkt ansökningen och möter ej för
bifall till ansökningen eljest laga hinder, underrätte Konungens befall¬
ningshafvande sökanden, att ansökningen kommer att bifallas, därest
naturminnesmärket på sökandens föranstaltande och bekostnad å marken
utmärkes och, där så erfordras, inhägnas enligt de närmare bestäm¬
melser Konungens befallningshafvande därvid meddelar.
Sedan styrkt blifvit, att naturminnesmärket på föreskrifvet sätt
utmärkts, och inhägnats, varde detsamma af Konungens befallningshaf¬
vande förklaradt för fridlyst naturminnesmärke och infördt i det register,
hvarom i 7 § förmäles. Tillika meddele Konungens befallningshafvande
med ledning af hvad i ärendet förekommit de fridlysningsbestämmelser,
som till naturminnesmärkets fredande må finnas nödiga.
Kungörelse om fridlysningen, upptagande nämnda bestämmelser,
skall på allmän bekostnad ofördröjligen införas i länskungörelserna och
tidning inom orten så ock uppläsas i ortens kyrka samt, där så finnes
nödigt, anslås vid naturminnesmärket.
Fullgör sökanden icke hvad i ärendet honom ålagts, eller möter
eljest laga hinder för bifall till ansökningen, varde densamma afslagen.
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
7 §•
Öf Ver fridlysta naturminnesmärken skall hos Konungens befall¬
ningshafvande föras register enligt de närmare bestämmelser, som med¬
delas af Konungen.
Afskrift af hvad i detta register för hvarje år införts skall inom
en månad efter årets utgång insändas till vetenskapsakademien, som
äger sammanföra sålunda inkomna uppgifter till ett riksregister öfver
naturminnesmärken.
8 §•
Fridlysning, som enligt § G meddelats, skall af Konungens befall¬
ningshafvande förklaras upphäfd:
om sådant påyrkas af någon, som visar, att han vid tiden för
ansökningens ingifvande till fastigheten eller andel däraf ägt bättre rätt
än den, hvilken i fridlysningsärendet antagits vara fastighetens ägare
eller ägt nyttjanderätt, servitutsrätt eller annan dylik rätt, som, i strid
mot hvad i fridlysningsärendet antagits, af fridlysningen lider intrång,
hvilket icke är att anse såsom oväsentligt;
om fastigheten utgör fideikommiss eller innehafves under där¬
med jämförliga förhållanden, samt fridlysningens upphäfvande påyrkas
af innehafvare, som icke medgifvit fridlysningen och däraf lider intrång,,
hvilket icke är att anse såsom oväsentligt, dock att rätt att yrka frid¬
lysningens upphäfvande icke tillkommer innehafvare af fideikommiss, där
Konungen medgifvit, att fridlysningen må meddelas med bindande verkan
äfven för kommande fideikommissarie!-;
om fastigheten utgör boställe och fridlysningens upphäfvande vrkas
af boställshafvare, som icke medgifvit fridlysningen och däraf lider in¬
trång, hvilket icke är att anse såsom oväsentligt;
om från vetenskapsakademien företes intyg, att naturminnes¬
märket till sin naturliga beskaffenhet undergått sådan förändring, att
dess bibehållande såsom naturminnesmärke synes ändamålslöst; samt
om naturminnesmärket visas vara beläget inom område, hvars
expropriation för annat ändamål medgifvits och som icke kan för detta
ändamål användas utan att naturminnesmärket skadas, samt fridlysnin¬
gens upphäfvande begäres af den, som genom expropriationen förvärfvat
jorden.
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
Har vid exekutiv auktion, enligt hvad ofvan sagts, fastigheten sålts
frigjord från den inskränkning i ägarens rätt fridlysningen må medföra,
vare, sedan auktionen vunnit laga kraft, fridlysningen att anse såsom
upphäfd; åliggande auktionsförrättaren, där auktionen hålles på annat
ställe än landskansliet, att om upphäfvandet ofördröjligen underrätta
Konungens befallningshafvande.
9 §■
Konungens befallningshafvande må efter vetenskapsakademiens
hörande förklara fridlysning upphäfd:
om föreskrifven anordning för naturminnesmärkes utmärkande
och inhägnande icke af den, som begärt fridlysningen, behörigen under-
hålles, samt ej heller vetenskapsakademien eller annan hos Konungens
befallningshafvande anmält sig villig att verkställa nödiga underhålls¬
arbeten; samt
om naturminnesmärket finnes förhindra eller afsevärdt försvåra
företag af större allmän eller enskild nytta.
10 §.
Har Konungens befallningshafvande meddelat beslut, hvarigenom
fridlysning förklarats upphäfd, varde kungörelse om beslutet införd i
länskungörelserna och uppläst i ortens kyrka.
Sedan laga kraft åkommit beslut, hvarigenom fridlysning upphäfts,
eller auktion hvarom i 8 § förmälos, varde minnesmärket ur registret
affördt samt underrättelse därom ofördröjligen tillsänd vetenskaps¬
akademien.
Har fridlysning upphäfts af annan anledning än att naturminnes¬
märket till sin naturliga beskaffenhet undergått förändring, må åtgärd,
hvarigenom skada tillfogas naturminnesmärket, ej vidtagas, förr än
vetenskapsakademien låtit å området utföra den vetenskapliga under¬
sökning, som må finnas önsklig; dock att hvad sålunda stadgats icke
skall gälla efter det sex veckor förflutit från det beslutet om fridlys¬
ningens upphäfvande eller, i fall, som afses i 8 § sista stycket, där
omförmälda auktion vann laga kraft.
11 §-
Finnes beträffande sällsynt djur, hvars fångande eller dödande icke
är att hänföra till jakt eller fiske, eller beträffande sällsynt växt finsk-
8
Riksdagens Skrifvelse N;o 106.
ligt, att utan fullständig fridlysning, som ofvan sägs, förbud meddelas
för en livar att å område, hvartill han ej har äganderätt eller nytt¬
janderätt, afsiktligt borttaga eller skada sådant naturföremål, ä<>e
Konungens befallningshafvande på framställning af vetenskapsakademien
meddela dylikt förbud. Förbud, hvarom nu sagts, kungöres i den ord¬
ning, som i 6 § tredje stycket förmäles, och antecknas i det i 7 § om-
förmälda register.
12 §.
För vetenskapliga forskningar må af vetenskapsakademien med-
gifvas undantag från fridlysningsbestämrnelse, meddelad enligt denna
lag, åliggande dock akademien att om sådant medgifvande underrätta
vederbörande Konungens befallningshafvande.
13 §.
För område, som genom märklig naturbeskaffenhet eller natur¬
skönhet är af särskildt intresse, må Konungens befallningshafvande, i
den mån sådant finnes lämpligt, förbjuda att i det fria annorledes än
å byggnad, däri människor bo eller affär är inhyst, i annonseringssyfte
uppsattes eller anbringas tafla, plakat, inskrift eller annan störande
anordning. Förbud, som nu sagts, skall anses innefatta jämväl förbud
mot åtgärder för vidmakthållande af dylik anordning, hvilken vidtagits,
innan förbudet trädt i kraft.
Kungörelse om förbudet skall på allmän bekostnad införas i läns-
kungörelserna och tidning inom orten så ock uppläsas i ortens kyrka.
14 §.
Ofverträder någon utan sådant medgifvande, som i 12 § sägs,
hvad i enlighet med denna lag till naturminnesmärkes fredande stadgats
och kungjorts, eller skadas naturminnesmärke i strid mot hvad i 10 §
tredje stycket sägs, eller bryter någon mot förbud, som i 11 § sägs,
eller mot förbud meddeladt enligt 13 §, vare straffet böter från och
med fem till och med ett tusen kronor.
Dömes någon till ansvar för öfverträdelse af enligt 13 § med¬
deladt förbud, varde tillika förelagd att inom viss tid borttaga den
störande anordningen vid äfventyr att sådant eljest må på hans bekostnad
genom kronobetjäningens försorg fullgöras.
Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
9
15 §.
Allmän åklagare åligger att åtala förseelse, hvarom i 14 § förmäles.
I öfrigt äge enhvar rättighet att anställa åtal för sådan förseelse:
gifve dock sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må
kunna öfvervara målets utförande.
IG §.
Af böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla två tredjedelar
åklagaren och en tredjedel vetenskapsakademiens naturskyddskassa.
Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
Brister tillgång till gäldande af böter, som nu sagts, förvandlas
de enligt allmän strafflag.
1- §•
Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i denna
lag afses, må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement
föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad. Mot
beslut, hvarigenom begärd fridlysning vägrats eller fridlysning upphäfts,
så ock mot beslut, hvarigenom ansökan om förbud enligt 4 § afslagits
eller sådant förbud upphäfts, må klagan föras af vetenskapsakademien
jämväl i fall, där akademien ej själf sökt fridlysningen eller förbudet.
Har genom beslutet fridlysning meddelats eller förbud enligt 4,
11 eller 13 § utfärdats, lände beslutet till efterrättelse utan hinder däraf,
att detsamma öfverklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.
Bill. till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 33Häft.
2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
lag angående nationalparker.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
Har kronan tillhörigt område blifvit afsatt till nationalpark, skall
därinom med nedannämnda undantag vara förbjudet:
att förstöra eller skada fast naturföremål eller ytbildning så ock
bearbeta mineralfyndighet eller bortföra mineral;
att fälla eller skada växande träd eller borttaga växter eller växt¬
delar af annan beskaffenhet än bär, som användas till omedelbar för¬
täring;
att jaga,, fånga eller afsiktligt döda djur af hvad slag det vara
ma, da det ej sker till försvar mot angrepp a person eller egendom,
så ock att från ort till annan föra dödadt eller fångadt djur eller att
skada eller bortföra ägg, rom eller bo;
att medföra hund;
att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad, verkställa odling
eller beta kreatur; samt
att i annonseringssyfte uppsätta eller anbringa tafla, plakat, inskrift
eller annan störande anordning-.
O
Hvad i 1 § stadgats skall ej leda till inskränkning i enskild rätt,
som må vara uppkommen, då området afsättes till nationalpark, eller i
de rättigheter till bete, skogsfång, jakt och fiske, som äro lapparna
medgifna, dock att jakt a björn ej må äga rum. Ej heller vare lapparna
förvägradt att medföra de för deras renhjordars bevakning nödiga hundar.
3 §•
Med afseende å hvarje särskild nationalpark må Konungen i sär¬
skild! reglemente föreskrifva de undantag från hvad i 1 § stadgats,
som må finnas, nödiga för parkens bevakning och skyddande mot fara,
för vetenskapliga forskningar, för resors underlättande och resandes
härbergerande samt för utöfvande af den jakt och det fiske, som pröfvas
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
utan olägenhet kunna medgifvas, så ock för annat ändamål, som är för¬
enligt med det med nationalparken afsedda syfte.
4 §.
Där så finnes lämpligt, må Konungen meddela förbud mot national¬
parks beträdande; dock att redan uppkommen enskild rätt härigenom
icke må kränkas; skolande förbudet ej heller äga tillämpning mot
lapparna.
5 §■
Öfverträdelse af denna lag eller i enlighet därmed utfärdadt för¬
bud straffas med böter från och med fem till och med ett tusen kronor.
6 §•
Löper hund lös inom nationalpark, vare den förverkad till upp¬
tagaren.
7 §•
Allmän åklagare åligger att åtala öfverträdelse, hvarom i 5 §
förmäles.
I öfrigt äge enhvar rättighet att anställa åtal för sådan öfver¬
trädelse; gifve dock sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att
denne må kunna öfvervara målets utförande.
8 §•
Af böter, som enligt denna lag ådömas, tillfälle två tredjedelar
åklagaren och eu tredjedel nationalparkens kassa.
Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
Brister tillgång till gäldande af böter, som nu sagts, förvandlas
de enligt allmän strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
Lag innefattande tillägg till kungl. förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Härigenom förordnas som följer.
Där Konungen finner jordområde, som enskild man, menighet eller
inrättning tillhörer, på grund af synnerligen märklig naturbeskaffenhet
böra såsom naturminnesmärke afsättas och för detta ändamål af ägaren
afstås till kronan, skall hvad i förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgas äga mot¬
svarande tillämpning.
Samma lag vare, där Konungen förordnar, att enskild man, menig¬
het eller inrättning tillhörande servituts- eller nyttjanderätt, som må
vara medgifven å till nationalpark afsatt område, skall upphöra.
Fråga om jords afstående, enligt hvad här ofvan i första stycket
sägs, må väckas endast af vetenskapsakademien.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.
Stockholm den 5 maj 1909.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCU8’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.