RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1909. Första Kammaren. N:o 43.
Onsdagen den
12 maj, e. m.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
n:o 12, angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde huf-
vudtitlarne gjorda framställningar om anslag för beredande af extra
lönetillägg för år 1909 åt en del tjänstemän och betjänte m. in.;
n:o. 187, i anledning af en af justitieombudsmannen gjord
framställning om tillfällig löneförbättring för tjänstemännen i justi-
tieombudsmansexpeditionen;
n:o 188, i anledning af väckt motion om semester för vaktbe-
tjänte och med dem jämställda statstjänare i de centrala ämbets¬
verken och hofrätterna; samt
n:o 189, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksda¬
gen angående anslag till uppförande af eu svensk kyrka i Köpenhamn.
sammansatta stats- och lagutskottets memorial, n:o 8, i anled¬
ning af kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande utskottets utlåtande,
n:o 6, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition n:o 182 med för¬
slag till förordning om ersättning i anledning af kroppsskada, ådra¬
gen under militärtjänstgöring m. m.;
bankoutskottets memorial:
n:o 12, om användande af bankovinsten för år 1908;
n-.o 13, angående åtgärder för anskaffande af ny tomt för riks-
banksbyggnad i Kristianstad;
n:o 14, angående försäljning till telegrafverket af en riksban¬
ken tillhörig fastighet i Västerås; och
Första Kammarens Prot. 1909. N:o 43.
1
N:o 43. 2
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
n:o 15, angående instruktion för nästa Riksdags bankoutskott;
äfvensom
lagutskottets utlåtanden och memorial:
n:o 64, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag om arrende af viss jord å landet inom Norrland och
Dalarne samt till lag angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland
och Dalarne, dels ock därmed sammanhängande motioner;
n:o 65, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning, dels
ock en med föranledande däraf väckt motion;
n:o 66, med föranledande af kamrarnas skiljaktiga beslut i
fråga om lagutskottets utlåtande, n:o 54, i anledning af dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 59 §
i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den
23 oktober 1891, dels ock väckt motion om ändrad lydelse af nämn¬
da lagrum;
n:o 67, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 6, 7 och 8 §§ i lagen den 18 april
1884 angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egen¬
dom samt till lag om ändrad lydelse af 125 och 127 §§ konkurs¬
lagen; samt
n:o 68, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag, innefattande vissa bestämmelser angående laga skiften i
Juckasjärvi och Karesuando socknar af Norrbottens län.
Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:
n:o 115, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående viss
ändring i de villkor, som föreskrifvits för åtnjutande af aflöning å
den för institutet och förskolan för blinda å Tomteboda fastställda
stat;
n:o 116, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksda¬
gen angående anordnande af sanatorievård åt vissa statstjänare;
n:o 131, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
afstående eller upplåtelse i vissa fall af mark från kronoegendomar;
n:o 132, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af kronan tillhörande jordägareandelar i grufvor; samt
n:o 133, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af rätt till bearbetande af icke inmutningsbara mineral-
fyndigheter å kronojord.
3 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:
n:o 128, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill
hörer, så ock af särskild sockenstufva, samt till lag angående skyl¬
dighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af präst¬
gård;
n:o 129, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af tingshus och häradsfängelse; samt
n:o 130, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse af § 70 i förordningen om kom¬
munalstyrelse på landet den 21 mars 1862.
Fortsattes föredragningen af statsutskottets utlåtande, n:o 164, i Omanslagför
anledning af Kungl. Maj:ts proposition om anslag för anläggning af anläggning aj
ny farled mellan Vänersborg och Göteborg. U^Väners-
borg och Gö-
PunTcten a). teborg.
(Forts.)
Herr "YVester: Betydelsen af tidsenliga trafikleder för ett lands
industri och dess ekonomiska utveckling kan icke skattas nog högt.
Därför har också denna fråga omfattats med mycket stort intresse
i vidsträckta delar af vårt land och särskilt af det län, jag har
äran representera, hvarifrån jag fått emottaga flera skriftliga fram¬
ställningar i ämnet. Det skulle naturligtvis blifva en betydlig lätt¬
nad och besparing för trafiken, om hafsångare kunna gå direkt in
i landet och upp till de olika lastningsplatserna, så att därigenom
vid såväl in- som utförseln en dyrbar omlastning i Göteborg kunde
undvikas. Herrarne minnas mycket väl förhållandena i Göteborg
under förra året, då all trafik så småningom afstannade, därför att
man icke kunde få omlastningen af de olika båtarne verkställd.
Vänersbåtarne gingo alltmer tomma både upp och ned, och de
stora järnvägar som gå ned till Vänerns hamnar, till Karlstad,
Kristinehamn och Otterbäckens station, gingo nästan utan all gods¬
trafik. Under sådana förhållanden hade det varit af allra största
betydelse, om hafsångare kunnat gå direkt upp till dessa platser
samt där fått mottaga last och aflasta.
Nu framställde herr Fränekel den frågan: »Kan behofvet verk¬
ligen vara så stort af att utvidga ifrågavarande trafikled, som här
framhållits?» Ja, jag vill erinra därom, att kanaltrafiken å Troll-
hätte kanal många gånger varit i högsta grad ansträngd, så att
N: 43. 4
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om anslag för det vant ytterligt svårt för båtarne att där komma fram. Och icke
anläggning^ n0g nl0(-] detta, utan naturligtvis innebär en sådan direkt trafik in
Hlan Väners- * landet något mera och större, och då möjligheten att kunna und-
borg och Gö- vika den dyrbara omlastningen i Göteborg är af stor betydelse, så
teborg. är den lättnad en sådan trafikled bereder i många hänseenden
(Forts.) oskattbar.
Vidare yttrade herr Fränekel, alt det vore olämpligt att i
dessa trakter af landet öka trafiklederna, då så många andra plat¬
ser i landet behöfde förbättrade kommunikationer. Ja det är ju
mycket riktigt, men jag vill påpeka, att den ökning i trafiken, som
härigenom skulle uppstå, sprider sina verkningar långt inom landet
äfven till trakter, där trafikförhållandena äro sämre. Så det torde
i detta fall icke väga så mycket.
Herr Fränekel säger vidare, att både bergslags järn vägen och
statens järnväg, som nu gå på ömse sidor af kanalen, skulle få
minskad trafik samt således göra stora förluster, och det i järn-
vägarne nedlagda stora kapitalet skulle således icke kunna förräntas.
Jag ber då få erinra därom, att den trafik, som söker sig fram
kanalvägen, är i allmänhet tyngre gods och icke beroende af så
hastig befordran som det, som går på järnväg. Det är helt annat
förhållande med denna kanaltrafik, som bereder billigare frakter
inifrån landet och ned till kusten. Järnvägen har däremot sin
bestämda trafik, som i allmänhet icke rubbas af kanaltrafiken. Kan¬
hända man är betänksam inför de stora summor, som det här gäller,
men jag vill påpeka och är förvissad om att kanalen småningom
skall både förränta och amortera sig, då det stora kapitalet är
användt för produktivt ändamål, och under sådana förhållanden
bör man icke vara så betänksam inför desamma.
Särskildt hvad Värmlands intressen beträffar, vill jag fram¬
hålla, att frågan är af ovanligt stor betydelse för denna provins.
Det stora område i Värmland, hvars produkter söka sig ned till
Vänern, får genom den föreslagna kanalen eu lätt, bekväm och
billig utväg, som det för visso icke kan undvara. De produkter,
som fraktas sjövägen, äro i allmänhet sådana, som icke tåla den
dyrare järnvägstransporten, utan därför måste söka sig annan
transportled. Jag anhåller därför att få yrka bifall till reserva¬
tionen.
Herr Richert: Såsom ledamot i den s. k. kanalkommissionen
ber jag att få yttra några ord. Denna kommission var såsom
bekant sammansatt af representanter för de olika ämbetsverk, som
handlägga kommunikationsfrågor, samt af sakkunniga på handelns,
industriens och teknikens områden. Kommissionen hade ett drygt
arbete sig ålagdt. Det gällde att afgöra, huruvida den nya kanalen
skulle gå till Uddevalla eller Göteborg, om den skulle bibehållas
såsom inlandskanal för transport af varor till och från västkusten,
5 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
eller utvidgas till eu hafskanal för sjögående fartyg. Endast i ett Om anslag för
afseende förelåg fullständig enighet bland dem, som förut yttrat
sig i frågan, nämligen att den nuvarande kanalen är alldeles ian vuners-
otillräcklig. Detta gäller icke så mycket kanalens djup som dess borg och Gö-
korta och smala slussar samt dess alltför skarpa krökar, hvilka teborg.
hindra större pråmar och andra mer ekonomiska farkoster att (Forts.)
trafikera kanalen. Kommissionen har, detta måste väl erkännas,
allvarligt försökt att kombinera det ändamålsenliga med det eko¬
nomiska. Den började med att slå ihjäl det visserligen vackra
och fosterländska men för våra förhållanden alltför storartade pro¬
jektet att genom en djup Sveakanal förbinda Östersjön med Nord¬
sjön. Den tekniska utredningen har ådagalagt, att den framtida
förbindelsen mellan Vänern och Mälaren samt öfverhufvud Sveriges
inre vattenvägar böra byggas såsom verkliga inlandskanaler, liksom
nuvarande Göta kanal, med högst 3 meters djup. Endast i afse¬
ende på de stora sjöarna Vänern och Mälaren har kommissionen
gått något längre, då den förordat, att dessa stora bassänger genom
korta och jämförelsevis billiga hafskanaler skulle förvandlas till
upphöjda hafsbassänger, hvilkas hamnar genom sjögående pråmar
kunde sättas i direkt förbindelse med alla europeiska farvatten.
Mot kommissionens förslag ha såväl inom som utom Riksdagen
riktats anmärkningar, som jag här skall försöka besvara. Man har
sagt, att 4 meters djup är för mycket för en inlandskanal men
otillräckligt för en hafskanal. Ångare med 1,300 tons lastdryghet
skulle icke kunna konkurrera med ännu större båtar. Det vore
därför billigare och bättre att frakta gods från Vänern på pråmar
till Göteborg och där omlasta det på 4,000 å 5,000 tons fartyg.
Detta resonemang är riktigt i afseende å oceantrafik, men icke för
trafiken å England, Tyskland och andra nära belägna länder, som
till stor del torde komma att uppehållas genom sjögående pråmar.
Jag tror därför, att kommissionen gjort ett riktigt val, då den blott
förordat en hafskanal med minsta möjliga djup, 4 meter. Eu
ännu djupare kanal skulle medföra ännu billigare taxor men ock
större amorteringskostnader. Genom att bygga slussarne till 5
meters djup har man i sin hand att framdeles, om så erfordras,
ytterligare uppmuddra kanalen.
Mot kanaler i allmänhet har riktats den anmärkningen, att de
icke kunna konkurrera med järnvägar, därför att de äro segelbara
endast under en del af året. Men så långt ned som i Österrike
räknar man liksom här med endast 250 dagars seglåtionstid. Öfver
hela Europa ligger sjötrafiken till stor del nere på vintern. Försök
att genom isbrytare hålla kanalerna öppna under vintern hafva
visserligen blifvit gjorda i Preussen, och det gick mycket bra i
tekniskt afseende men icke i ekonomiskt, ty ingen begagnade sig
af den ökade möjligheten. Handel och sjöfart äro nu en gång för
alla inriktade på ett relativt stillastående under vintern.
N:o 43 6
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om anslag för Man har talat om ofullständig utredning rörande kostnaderna
anläggning af fQr uppmuddring af hamnar, men denna osäkerhet har blifvit
nfanVäiiers- undanröjd genom det villkor, som reservanterna i afseende å
borg och Gö- utskottets förslag i detta hänseende uppställt. Genom samtal med
teborg, ordföranden för Göteborgs stadsfullmäktige, professor Wijkander,
(Forts.) har
jag fått den uppfattningen, att man tryggt kan lita på att
Göteborgs stad kommer att åtaga sig den erforderliga uppmudd-
ringen nedanför bohusbanans bro, och friherre Falkenberg har i
dag meddelat kammaren, att tre af de ifrågasatta Vänershamnarne
utan tvifvel komma att på enskild väg upprensas. Jag tror liksom
friherre Falkenberg, att detta af reservanterna uppställda villkor
därigenom fyllt sin uppgift, och kommer liksom han att yrka
bifall till Kungl. Maj:ts förslag utan villkor.
Grefve Klingspor uttalade den farhågan, att upptagandet af
ny segelled genom Vänern skulle medföra stora kostnader. Jag
liksom grefve Klingspor har i utskottet tagit del af eu skrifvelse
till öfverste Hansen från eu hamnkapten, som på förfrågan lämnat
det svaret, att 4 meter djupgående fartyg möjligen skulle nödgas
gå på norra sidan af ett grund i stället för på den södra, och jag
förstår icke, hur den ärade talaren ur detta beskedliga yttrande
kunde deducera fram eu muddringskostnad af ett par millioner.
En ärad kollega på stockholmsbänken har framhållit faran af
att konkurrera med järnvägarne. Han framhöll, att i den del af
landet, kanalen skulle genomgå, finnas goda järnvägsförbindelser,
och att man är beredd på att ytterligare förbättra dessa förbindel¬
ser. Det är dock ett faktum, att järn vägsfrakten kostar minst
dubbelt så mycket som kanalfrakt, och att hänvisa de trafikerande
till förbättrade järnvägar är således att bjuda dem stenar i stället
för bröd.
De skäl, som anföras i afseende å konkurrensen mellan kana¬
ler och järnvägar, äro desamma som för 20 år sedan anfördes, då
det var fråga om att ombilda de kontinentala vattenvägarne. Det
har visat sig, att betänkligheterna voro öfverdrifna, och att vatten¬
vägar och järnvägar icke konkurrera med utan komplettera hvar¬
andra. Längs vattenvägarne uppväxa industrier, h vilkas produkter
distribueras genom järnvägarne, och dessa få sin trafik och sina
inkomster förbättrade, icke oaktadt kanalerna, utan tack vare kana¬
lerna.
Man har sagt, att detta kanalbygge utan olägenhet kan upp¬
skjutas, men så resonera säkerligen icke Trollhätte kanals trafi¬
kanter. Med hvarje år blifva förhållandena allt olidligare, med
hvarje år ökas kostnaderna för markförvärf. Aldrig skall man
kunna bygga kanalen så billigt som nu, då arbetslönerna äro rela¬
tivt låga, och då vid Trollhättan finnes en arbetsstyrka af mer än
1,000 man under ledning af skickliga ingenjörer och utrustad med
moderna arbetsmaskiner. Man har ofta och med rätta klandrat
7 N o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
statens planlöshet i afseende å byggnader, men aldrig skulle man Om anslag för
synda mer i sådant afseende, än om man afskedade dessa 1,000 ™ farled mcl-
man för att nästa ur anställa 1,000 nya arbetare på precis samma ian yäners-
arbetsplats och precis samma arbete. borg och Qö-
Man bar gjort anmärkning mot rentabilitetskalkylen och ansett, fy0rP\
att beräkningarna icke skulle komma att slå in. Detta är möjligt, ' or 3-'
tv mänskliga beräkningar kunna slå fel, och liksom civilministern
kan också jag förklara, att i utlandet verkligen beräkningarna
slagit fel, men i motsatt riktning mot hvad opponenterna antagit.
Det bar visat sig, att en rationell utveckling af kanalvägarne gifvit
upphof åt eu industri och en trafik, hvarom man aldrig kunnat
drömma. På grund häraf bar man på kontinenten med gladt mod
offrat hundratals miljoner på vattenvägarnes uveckling. Man har
icke räknat med dessa företag såsom med vanliga aktiebolag. Man
bar anlagt en högre synpunkt än endast debet och kredit, liksom
vi svenskar gjorde, då vi byggde våra stambanor. Jag kan anföra
såsom ett exempel den tyska s. k. Mittellandkanalen, som färdig
lär skola kosta, jag tror, 600,000,000 mark. Den är nu påbörjad
och är ämnad att genomskära vattendelarne mellan fem flodsystem
endast för att åstadkomma förbättrade förbindelser mellan dessa.
I afseende på denna kanal kan jag citera herr Fränckels yttrande
om Trollhättekanalen: »Jag är ingen profet, men jag förutsäger att
den icke kommer att bära sig». Detta tror icke heller någon tysk
man, allra minst kejsaren, som dock lagt hela sitt personliga infly¬
tande i vågskålen till förmån för kanalens genomförande. Tysk¬
lands folk förstår penningens värde lika bra och kanske bättre än
vi, men har lärt sig inse, att hvad som offras på vattenvägarne
kommer landet till godo genom ökadt uppsving i handel och in¬
dustri, och framför allt genom iudustriens förstärkta konkurrensför¬
måga.
Det är första gången på 50 år som svenska Riksdagen står
inför en i jämförelse med dessa exempel mycket blygsam utveck¬
ling af landets vattenvägar, och jag hoppas att Första Kammaren,
som alltid främjat industriens och handelns intressen, skall gifva
detta förslag sitt stöd. Jag ber således, herr talman, att få yrka
bifall till detsamma.
Grefve Wachtmeister, Fredrik: Efter de utmärkta och
utredande anföranden angående den föreslagna kanalens nytta för
Sveriges rike i allmänhet och för Vänerns uppland och de stora
trakter, som ligga norr omi kanalen, isynnerhet de anföranden, hvilka
i dag inför kammaren hållts dels af civilministern och dels nu af
professor Richert, har jag naturligtvis mycket litet i samma väg att
tillägga. Men då herr statsrådet och chefen för civildepartementet
riktade sig mot den reservation, som af oss flera ledamöter i stats¬
utskottet fogats till betänkandet, och därvid uttalade, att vi farit
N o 43. 8
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om anslag Jäv v äl strängt fram samt att vi kommit med ett underligt yrkande i
<mfarled'mel-denna stora fråga> och säde att det var underligt, därför att det
lan Vän ers- kunde göra hela denna störa frågas utgång beroende af majoriteten
borg och Gö-inom stadsfullmäktige i Amål, så vill jag svara därpå, att stats-
fv°7\ rådet vaude si8 nå§ot kritiskt mot reservationen, men talade icke
(rorts.) om, huru han tänkt sig att det skulle tillgått, ifall vi icke skrifvit
reservationen, utan blott yrkat bifall till den kungl. propositionen
blankt. Det gjorde däremot friherre Falkenberg, som yttrade sig
i samma ämne, och han motiverade sitt förslag om bifall till den
kungl. propositionen på sådant sätt, att han omtalade, att stadsfull¬
mäktige i Karlstad och jag tror i Kristinehamn och äfven något
annat samhälle, som hade att göra med dessa ofärdiga hamnar, på
privata sammanträden, där frågan behandlats, beslutit att gå in på
ungefär hvad reservationen innehåller. Friherre Falkenberg sade
då: »Ja, reservationen har således redan gjort verkan, och något
villkor torde därför icke behöfva fästas vid bifallsyrknndet.» Jag
tror icke, att det slut han kom till var det rätta, ty hvad han be¬
rättade visar, att det var alldeles nödvändigt eller åtminstone myc¬
ket klokt att foga dessa villkor vid bifallsyrkandet, och alldeles
säkert är, att hade vi icke skrifvit detta i reservationen, så hade
icke desse fullmäktige så hastigt fattat beslut eller varit så ifriga
att gå in på dessa villkor. Nu har jag icke hört något från stads¬
fullmäktige i Åmål, det är sant, men däremot har jag läst många
adresser från bruksägare i Värmland och andra personer därstä¬
des, hvilkas ekonomiska väl och ve är i hög grad beroende af att
denna kanal kommer till stånd, och det skulle vara ganska förvå¬
nande om, påo samma gång jag läser i den kungl. propositionen,
att hamnen i Åmål kan för en ringa penning sättas i stånd, civil¬
ministern skulle få rätt och denna fråga ramla på majoritetens hos
stadsfullmäktige i Åmål ställning till frågan. Det tror jag icke,
men jag tror det vara mycket rätt att foga detta villkor vid reserva¬
tionen.
Herr Fränekel har talat med mycken skärpa angående ofull¬
ständigheten i räntabilitetskalkylen. Han begagnade det starka
uttrycket, att den affärdats på ett par rader. Det tror jag icke,
om man läst igenom alla de papper vi hafva fått i afseende på
detta kanalförslag. Det har ganska mycket talats om det och om
denna räntabilitetskalkyl. Den är grundad på kanalens natur att i
början icke komma att kunna betala ränta på det nedlagda kapi¬
talet; men man har genom probabilitetskalkyler, tagna från utlan¬
det, ansett sig kunna bevisa, att inkomsterna komma att stiga så
mycket under 40 år, att de under de sista åren blifva så stora, att
på det hela kommer kanalen under dessa 40 år icke allenast att
kunna förränta sig utan äfven amortera hela kapitalet.
Det var en siffra, som herr Fränekel talade om och som före¬
föll mig ganska märkvärdig. Det var, när han talade om, huru
9 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
många miljoner ton skickades från de svenska järnvägsstationerna, Om andag för
och han gjorde en jämförelse med de kvantiteter, som om 45 år ny furie dmd-
raöjligen kunde tänkas komma att gå genom denna kanal. Det faJn väners-
tycker jag är ett ganska märkvärdigt sätt att göra jämförelse. Vi borg och Go¬
rå väl iioppas, att vårt land utvecklat sig så, att dessa förhållanden teborg.
skola blifva andra om 45 år, än hvad de nu äro. ( orts.)
Så eu sak, som herr Fränckei icke talade om, nämligen det
stora industricentrum, som vi alla varit med om att på senare år
bevilja pengar till, de stora anläggningarna vid Trollhättan, där vi
alla hoppas skola uppstå vår svenska storindustris centrum; och
det är alldeles naturligt att, om detta industricentrum verkligen
skall komma att blomstra, måste vi skaffa det så billiga frakter
som möjligt. Det är naturligt, att om man kan få till detta indu-
striceutrum båtar, som gå direkt från alla hamnar vid Nordsjön och
Östersjön, blir det stor skillnad mot om båtarna skola omlastas i
Göteborg och godset sedan gå antingen på smärre fartyg eller på
järnväg.
Eu annan sak, som herr Fränekel yttrade sig föga välvilligt
om, var den i Kungl. Maj:ts proposition omnämnda arbetarstam¬
men. Herr Fränckei sade: Ja, man har naturligtvis blott talat så,
för att socialisterna skola rösta för saken. Öch så tilläde herr
Fränckei, att när nu reservanterna tänka på det, är det ju alldeles
klart, att det icke är någon mening därmed, ty det kommer att
taga så lång tid med dessa underhandlingar med diverse städer,
att arbetarna hinna af skedas under tiden. Detta sista yttrande för¬
vånar mig mycket, ty det fälldes strax efter det friherre Falken¬
berg haft ordet och talat om de hemliga sammanträden, där stä¬
derna afgjort saken, så det tyckes, som om det skulle kunna gå
ganska fort. Det är för öfrigt icke någon bagatellsak med arbe¬
tarna. De äro 1,400 stycken, anställda hos staten själf såsom
arbetsgivare, och man räknar icke då dem som äro anställda hos
entreprenörerna. Arbetarna äro till största delen bergssprängare
och timmerkarlar. Herr Fränckei hänvisade dem till att taga arbete
vid den nya banan Jama—Norrköping. Där finnes visserligen
användning för bergssprängare, men jag tror, att det arbetet är
något olika mot bergssprängningen nere vid Trollhättan, och hvad
timmerkarlarna beträffar, vet jag icke, om de äro lämpliga att
anställa där. Detta om arbetarna. Hvad ingenjörerna beträffar,
som äro anställda i statens tjänst, är det icke säkert, att deras tek¬
niska utbildning gått i den riktningen, att de lämpligen kunna
användas vid dessa järnvägsbyggnader. Det vet jag åtminstone
icke, och jag tror verkligen, att beträffande arbetarestammen och
arbetsfältet där nere är det verkliga skäl, som tala för att bifalla
Kungl. Maj:ts proposition just nu i år. Jag bryr mig icke om att
tala om vikten att tillvarataga alla arbetarbaracker och arbetsma-
N:o 43. 10
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
(Forts.)
Om anslag för skiner som annars måste säljas, men det är också ett skäl, det kan
anläggning af icke nekas.
ny farled mel- Tr . .
lan Väners- blerr talman, jag ber att fa yrka bifall till den af oss vid be-
borg och Gö- tänkandet fogade reservationen.
teborg.
Herr Larsson, Knut: Det är med stor tillfredsställelse, som
vi i Värmland mottagit detta förslag, som lagts fram för Riksdagen
till afgörande, uti en fråga, hvari oenighet under så många år rådt.
Det har stridts om huruvida kanalen skulle ledas öfver Uddevalla
eller förbi Trollhättan. Nu ändtligen föreligger ett af alla myndig¬
heter godkändt förslag till Riksdagens’ afgörande. Det är därför vi
med_ så stora förhoppningar vänta på en god utgång. Den som
aldrig så litet ägnat sin tanke åt den stora sjö, som heter Vänern,
och det inhaf, som vi där hafva i landet, vet, huru många trafik¬
leder som mynna ut vid denna sjö. Det är bergslagsbanan, som
kommer långt norr ifrån; så hafva vi Nora—Vänerns järnväg, som
kommer uppifrån Dalarna, på hvilken redan för flera år sedan hela
Dalarnas trävaror transporterats (ill Kristinehamn och sedan öfver
Vänern med pråmar. Och så hafva vi Otterbäckens järnväg, som
går upp i bergslagen. Bergslagsbanan träffar Vänern vid tre ut¬
märkta hamnar, som icke i något förslag äro omnämnda. Alltså
har man förbindelse ända upp norr om Dalarna, och det är den
naturliga utfartsvägen att komma ut till AMnern och sedan genom
Trollhätte kanal och där lasta produkterna på fartyg, som kunna
gå direkt i utrikes fraktfart. Det har under årens lopp i Värm¬
land gjorts alla möjliga försök med dessa frakter och nu brukliga
fartyg, men fartygen hafva varit för små. På Danmark har det
gått. Man har också försökt med pråmar. Vänersfartyg, som skic¬
kats på England, hafva varit för små och fordrat för mycket
bränsle med sig på vägen, så det bar sig icke. Dessutom voro de
icke så sjödugliga, som det fordrades, att de skulle vara. Slutligen
har försök gjorts med motorbåtar, som hafva stor lastdryghet, där¬
för att bränslet tager litet utrymme. De gingo på Liibeck, men
det har icke gått bra. Fartygen voro för små. Nu föreligger detta
förslag, och jag tror, att det är synnerligen lyckligt och väl funnet
med detta 4-meters djup, då fartygen kunna uppnå en dräktighet
af 1,000 ä 1,300 tons, hvilket jag tror vara för dessa hamnar det
lämpligaste.
Jag vill blott yttra några ord om ett par frakter för att visa,
huru det i upplandet norr om A^änern är ställdt med järnvägs- och
sjötrafiken. Om man från vissa hamnar vid Vänern skickar trä¬
massa på järnväg till Göteborg, är järn vägsfrakten 5: 50, frakten
på sjön 3 kronor. Omlastning har jag aldrig fått under 1 krona,
fastän det står, att man skall få den för 25 öre. Sedan kostar frak¬
ten till Hull 4 shillings 6 pence, ungefär 4 kronor. Det finnes icke
något förhållande mellan denna frakt på järnväg Kil—Göteborg för
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
11 N o 43.
ny farled mel¬
lan Väners¬
borg och Gö¬
teborg.
(Forts.)
5:50, nära 6 kronor, och GOtoborg-Hull 4 kronor. Man ser, huru
järnvägsfrakterna för så tunga varor måste tynga industrien. r... f
kanalen blir färdig och man slipper omlastningen i Göteborg skulle
en ton trämassa från hamn vid Vänern till Hull kosta o. 50
kronor, och om den skickas på järnväg 9: 50 kronor. Det ar ö
kronor på en tillverkning inom Dalsland, Dalarne och Värmland,
och för 200,000 tons trämassa gör det 600,000 kronor för dessa
landsändar. Utom de järnvägar, som mynna ut i Vänern, linnés
det kanalleder, som gå långt in i landet såsom Dalslands kanal,
och förbi Seffle och Arvika, eu del af Norsälfven och Hota kanal,
och dessa samla upp gods, som skulle kunna lastas för direkt frakt¬
fart från Vänern till utlandet. Nu har staten på sista tiden lätt
full äganderätt till Trollhätte kanal och Trollhätteverken Jag tror
icke att man kan säga, att staten alltför mildt gått till våga, da
den blef ägare till Trollhätte kanal och Trollhätteverken. Nu både
man kunnat tänka sig, att, då staten blef ägare af Trollhättan, den
stora insjön Vänern med alla dit utmynnande kommunikationsme¬
del för sin godstrafik till Göteborg skulle underlättas af staten genom
kanalens utvidgning, så mycket mera som kanalen från år 18 o
till närvarande stund icke undergått någon förändring. Staten har
väl här skyldighet att icke täppa till detta utlopp utan försöka stalla
det i öfverensstämmelse med nutidens fordringar, och alla myndig-
heter förklara, att nu är gränsen för kanalens trafikförmåga upp-
nådd. Kostnaderna för dessa upplag i Göteborg, denna omlastning
af de små fartygen, som äro så oekonomiska — de lägga på indu¬
strien i landet så höga utgifter, att den näppeligen kan bära dem,
i synnerhet om den skall kunna vara konkurrenskraftig. ^ .Dessutom
höra vi tillägga kostnaderna för alla uppfrakter till Vänern kol
och rudimaterier för eu tillverkning af cirka 100,000 tons cellulosa,
som kommer i fartyg från England och lastas om i Göteborg. Nan
jag passa på fartygen, då de komma till hamnen i Göteborg, sa
kan jag få lasten någorlunda billigt öfverförd i pråmar, men skall
iag lägga upp lasten vid hamnen och hämta den från upplaget,
fördyras rudimaterierna för tillverkningen af trämassa med 2: 50
Dessutom är det en annan sak. Man har nu fått färdigt pro-
jektet till Inlandsbanan, och man har trott, att denna bana också
skulle kunna frakta malm ner till mellersta Sveriges järnvägar.
För min del får jag säga, att jag tror det icke. Jag tror, att frak¬
terna äro alldeles för stora. Men en sak vet jag, att det bär för¬
sökts af några af Värmlands järnbruk, som mutat in Tuollavaara,
att därifrån frakta malm, oaktadt de få omlasta malmen i Göte¬
borg i kanalbåtar, och ändå hafva de beräknat, att denna malm
på grund af den högre järnprocenten skulle stå dem relativt billigt.
Om0 denna malm kunde tagas öfver Narvik och in genom Göta
kanal med 1,000 tons fartyg upp till järnverken, skulle det finnas
N:o 43. 12
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om anslag för de största utvecklingsmöjligheter för att Värmland, Dalsland och
ny fårkamel- yäst™ar>land ånyo skulle intaga den rangposition, som de en gång
lan Väners- inneuaft med afseende å järn till verkning.
borg och Gö- En ärad talare har sagt att, om kanalen icke komme till stånd,
teborg. man kunde^ tänka sig en dubbelspårig järnväg genom Västergöt-
°r s.j land eper näg0j; sådan!. Ja, de sakerna stå icke alls i någon pari¬
tet med hvarandra. Denna kanal är den enda utfarts vägen för
ett oerhördt stort trafikområde och det dit strömmande godset från
alla håll, och om det industriella uppsvinget såsom jag hoppas genom
den kanalen blir ännu större, blir dess trafikerande ännu mycket
större än det nu har varit.
Jag förstår så väl, att man har stora betänkligheter inför ett
sådant anslag som detta, och det är ett gammalt ordspråk, som
säger, att de äldsta i församlingen alltid skola vara försiktiga, och
det tror jag också. Men, mina herrar, har man rätt att vara för¬
siktig, när det gäller ett sådant mål som detta, en trafikled för en så
oerhördt stor del af vårt land, som västerut har Norge och till
östra kusten har för långt, men naturlig utfart i Vänern, som
genom denna kanal förvandlas till en hafskust? Dit hafva de kor¬
tare väg och dit gå deras produkter. Och, mina herrar, jag tän¬
ker på dessa tusentals unga män, som gå till tekniska skolor för
att utbilda mg.för industrien, och på dessa tusentals arbetare, som
ägna sig åt industrien, och jag tänker på våra bruksägare, som
bevittna att den norrländska malmen levereras till Liibeck billigare
än de kunna erhålla den fattiga malmen i mellersta Sverige vid
sina hyttor, och jag frågar, om icke betänkligheterna hos oss måste
falla. . För dessa unga män, för detta unga Sverige, som har mod
och djärfhet att tro på Sveriges framtid såsom ett industriland —
för deras skull böra vi icke rygga tillbaka för ett företag, som är
så genomtänkt, så väl planeradt som detta. Jag ber att få yrka
bifall till reservationen.
Herr Wijkander: Jag bar antecknat mig som reservant mot
utskottets hemställan utan att angifva syftemålet. Med anledning
häraf och för att beröra Göteborgs ställning till frågan skall lag
be att få yttra några ord.
Som bekant, går antagligen den uppmuddring, som vore af-
sedd att äga rum nedanför bohusbanans bro, till emellan 100,000
och 150,000 kronor. Jag har icke något uppdrag utaf stadsfull¬
mäktige i Göteborg att här göra något uttalande, och det har där
icke förekommit något vare sig enskildt eller offentligt samman¬
träde i ärendet, men jag tvekar likväl icke att uttala som min
mening, att icke kommer det från Göteborgs stadsfullmäktiges sida
att läggas^ något hinder för uppmuddringen. Detta dock icke där¬
för, att Göteborgs stad skulle hafva något större intresse af den
ifrågasatta utvidgningen, ty det är nog för kammarens ledamöter
13 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, o. m.
bekant, att det inom Göteborg finnes ett parti, som anser att en Om anslag för
sådan hamnutvidgning snarare skulle vara till skada för Göteborgs
handel än motsatsen. Jag är dock för min del utaf eu annan lan Väners-
uppfattning, i det jag tror, att om detta företag kommer till stånd borg och Gö-
och handel och näringar i en stor del af vårt land däraf befordras, !y"r^\
skall det oek i viss mån komma staden till godo. Men det är orts.,
icke den synpunkten, som här blir den bestämmande, utan den,
att om det visar sig, att Göteborgs hamn i något afseende ej upp¬
fyller berättigade kraf och fordringar ställas på samhället att få
dessa uppfyllda, har ännu aldrig från stadsfullmäktiges sida mött
något motstånd emot en dylik förändrings genomförande. I sam¬
manhang härmed ber jag att få nämna, att redan nu legat inne
hos Kungl. Maj:t ett förslag att uppmuddra Göta älf på ifråga¬
varande sträcka icke till 4 meters djup utan till ett djup af 6—9
meter, och detta förslag var redan af stadsfullmäktige godkändt, så
att någon fara för att Göteborgs stad icke skulle uppmuddra
hamnen till 4 meters djup föreligger icke.
Men, mina herrar, om jag också därför ej skulle tveka att bi¬
falla reservanternas framställning, kommer jag dock att yrka bifall
till Kungl. Maj:ts förslag oförändradt. Jag gör detta därför att
jag anser, att det bra litet tyder på någon mera storslagen upp¬
fattning inom Riksdagen, om Riksdagen, då det är fråga om att
bygga eu kanal för en kostnad af några och tjugu miljoner, vill
göra delta förslag beroende på huruvida några enskilda korpora¬
tioner vilja för ändamålet anslå några tiotusental eller hundra¬
tusental kronor — det finns icke någon proportion mellan dessa
tal. Jag anser detta vara eu föga vacker bild för framtiden, om
Riksdagen beviljar detta anslag med sådana villkor, att om t. ex.
eu af de mindre städerna invid Vänern skulle vägra att för ända¬
målet anslå 10- eller 20- eller 30,000 kronor, frågan därför skall
uppskjutas på obestämd tid.
Jag anser äfven ett annat skäl, som här framställts, vara bu¬
ret af samma anda, då man talar om otillförlitligheten af de verk¬
ställda beräkningarna och menar, att häri skulle ligga ett skäl att
uppskjuta det hela. Äfven om man bortser från svårigheten eller
omöjligheten att få fullt tillförlitliga trafikberäkningar i detta fall,
där det rör sig om så sväfvande faktorer, föreställer jag mig, att
detta icke bör kunna vara för Riksdagen afgörande. Vi hafva
hört att, om det kungl. förslaget antages, kostnadssumman skulle
kunna förränta sig efter en viss räntefot och inom ett visst antal
år, och vi hörde nyss en sakkunnig person uttala sin öfvertygelse,
att verkligheten komme att ställa sig till och med fördelaktigare
än de gjorda beräkningarna. Men antag nu också, mina herrar,
att trafikinkomsterna komme att i verkligheten utfalla under hvad
man beräknat och möjligen kunde komma att visa eu brist på
100- eller 200,000 kronor om året eller kanske mera, så öfver-
N:o 43. 14
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om anslag för stiger detta i allt fall icke de belopp, svenska Riksdagen upp-
nnl%rhdme{- rePac*e gåuger gifvit i understöd åt enstaka ångbåtslinjer. Skall
nian Väners när det är fraga om att öppna en större del af vårt land för
borg och Gö- vidgad handel och industri och göra detta i så stor skala, att det
teborg. kan betraktas vara en lifsfråga för denna landsdel, det vara skäl
(Forts.) att uppskjuta företaget därför, att det kan blifva fråga om en miss¬
räkning på dylika belopp?
Man säger vidare, att saken borde uppskjutas därför att det
för närvarande råder lågkonjunktur i vårt land, men, mina her¬
rar, vi bygga väl icke heller för detta år eller nästa år, utan vi
bygga väl för årtionden och ändå längre tidrymd?
Det talades om ett tusental arbetare, som skulle behöfva af-
skedas, om arbetet ej komme till stånd, men frågan är nog af be¬
tydelse för långt flera arbetare än de nämnda. Ja, det måste väl
anses vara en fördel för staten att under lågkonjunkturer, då ar¬
betsprisen äro jämförelsevis låga, kunna ha tillgång till dessa ar¬
betare, på samma gång dessa arbetare få tillfälle att, då det är
ondt om arbete, förtjäna sitt bröd. Jag anser det ur national¬
ekonomisk synpunkt vara för staten lämpligt att ställa sina arbe¬
ten så, att de blifva förlagda till de tidpunkter då det är ondt
om arbete och minskade då det är godt om arbete. Dessa syn¬
punkter hafva för öfrigt så vältaligt blifvit från statsrådsbänken
framställda, att jag ej vidare behöfver uppehålla mig härvid.
Jag ber att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändradt.
Herr Odel berg, Theodor: Då icke någon af de talare, som
uppträdt på eftermiddagen, yrkat bifall till utskottets förslag och
icke heller någon af statsutskottets ledamöter, h vilka tillhört ma¬
joriteten, begärt ordet, anhåller jag, herr talman, att få yttra
några ord.
Under alla de år jag tillhört Riksdagen vet jag knappt någon
gång, då jag icke lämnat min röst till frågor, som rört förbättrade
kommunikationer och som kommit ifrån Kungl. Maj:t. Men denna
gång har jag varit mera tveksam, då det förefallit mig mindre
välbetänkt att under de tider, som nu råda och då vår finans¬
minister har all möjlig svårighet att uppleta skatteobjekter för att
få debet och kredit att gå ihop i budgeten, man skall låna några
och 20 miljoner för att tillskapa en kommunikationsled genom en
del af vårt land, hvilken förut är jämförelsevis såväl lottad i af¬
seende på kommunikationer som den del af landet, om hvilken
här är fråga. Det synes mig äfven, att man kunnat begära att
något tidigare under riksdagen få denna kungl. proposition, hvari¬
genom man haft större möjlighet att tänka sig in uti densamma.
Utredningen förefaller mig äfven i vissa afseenden mindre till¬
fredsställande.
Af propositionen finner man, att chefen för civildepartementet
15 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
grundat förslagets räntabilitet hufvudsakligen på en förhoppning Om anslag för
att inom loppet af 20 år skulle den godstrafik, som nu äger rum ™y/,"ed9m%
på kanalen, vara fördubblad. Ingen skulle lifiigare än jag önska, ian Yiintr»-
att så blefve förhållandet, men det förefaller mig dock något väl borg och Gö-
sangviniskt att kalkylera på detta sätt. Trä och järn äro hvad teborg
som hufvudsakligen transporteras på kanalen, och jag tror icke att *■ 0 ■>
civilministern kan föreställa sig, att våra skogar tåla vid en sådan
åderlåtning allt fortfarande under 20 år, att man kan tänka sig
att trämasseexporten skulle i så väsentlig mån kunna ökas, och
jag undrar äfvenledes, om en sådan framtid kan bebådas för vår
järnindustri, att man äfven på detta område kan tänka sig möjlig¬
heten af eu så ofantligt storartad ökning.
Vidare kan ifrågasättas, huruvida så låga fraktsatser, som hit¬
tills tillämpats, kunna fortfarande bibehållas, då det blir fråga om
att dels förränta ett anläggningskapital af mellan 20 och 30 mil¬
joner kronor, dels ock att trafikera kanalen med fartyg af ända
till 1,300 tons. I den mån fraktsatserna måste höjas, blir äf¬
ven järnvägarnas förmåga att konkurrera större, och man kan ock
vara fullt förvissad om att järnvägarnas fraktsatser under segla-
tionstideu komma att nedbringas så mycket som möjligt.
Vidare har jag af utredningen funnit, att man icke har någon
större säkerhet för eller åtminstone ej någon absolut visshet om
att alla de ifrågavarande hamnarna skola blifva uppmuddrade till
erforderligt djup, ehuruväl man sagt, att alla vederbörande i de
olika städerna vid Vänern skulle vara villiga därtill äfvensom att
staden Göteborg skulle vara villig att uppmuddra Göta älf. Re¬
servanterna hafva ock därför velat uppställa hamnarnes och Göta
älfs uppmuddring såsom villkor för kanalens byggande, men detta
torde väl ej kunna anses lämpligt.
Så tillkommer en annan omständighet, som varit för mig sär-
skildt vägande och som ej med ett ord omtalas i den kungl. pro¬
positionen. Som herrarne veta, har det sedan lång tid tillbaka
varit fråga om att reglera vattenståndet i Vänern, och denna regle¬
ring torde nog blifva alldeles nödvändig, om staten skall kunna
fullt utnyttja vattenfallen vid Trollhättan. Man har hittills ryggat
tillbaka därför i följd af de dryga kostnader, som skulle upp¬
stå därigenom att hamnarna vid Vänern finge byggas om och
äfven uppmuddringar i farlederna verkställas. Företages nu en
uppmuddring af Vänerns hamnar med anledning af kanalbygget,
tro väl herrarne, att, om några år härefter en ytterligare upp¬
muddring skulle blifva erforderlig till följd af en reglering af Vä¬
nerns vattenstånd, dessa städer skulle vara villiga att underkasta
sig ett dylikt arbete? Vore det ej därför önskvärdt, att, samtidigt
som kanalförslaget framlägges, Riksdagen äfven finge del af de
förslag, som äro uppgjorda för Vänerns reglering, hvilken dock
förr eller senare måste ske?
N:o 43. 16
Oasdagen den 12 Maj, e. m.
8ähmda ber iag 0,1 fä yrta ®" ®
lan Väners¬
borg och Gö- Herr Nyström, Carl: Sedan jag hade den oförsiktigheten
CFortif) ^egära ordet, hafva en hel del talare uppträdt och med för¬
träffliga argumenteringar styrkt det som också är min åsikt, att
det ifrågavarande företaget, som af så många sakkunniga behand¬
lats och förordats, bör komma till stånd. Man tänke sig blott deri
framtidssynen, att man en gång vid Vänern skulle hafva framför
sig skådespelet af fartyg, som, lastade med de lika produkter,
hvilka finnas i dessa trakter, gå ned direkte till hafvet utan all
omlastning och dylikt. Det är då måhända ursäktligt, om man
låter sådana utsikter öfverglänsa de betänkligheter, hvilka här fram¬
förts särskildt af den siste ärade talaren, om, bland annat, even¬
tuella förändringar uti Vänerns vattenstånd och dylikt. För mig
fördunkla icke dessa farhågor den ljusa bild, som af sakkunniga
män här framställts för våra ögon, hvarför jag ock med lifiigaste
öfvertygelse vill gifva mitt bifall till det kungl. förslaget.
Herr Hed enlund: Herr talman, mina herrar, det är endast
med yttersta tvekan jag vågat taga till ordet i denna fråga, till
hvilken jag i det längsta har ställt mig tveksam, dels med hänsyn
till Trollhätte kanals trafikförmåga eller gränsen för densamma
och dels med tanken på huruvida de ekonomiska uppoffringar,
som det här gäller att göra, i verkligheten skola komma att mot¬
svaras af de fördelar, som genom desamma skulle vinnas. Men
sedan jag dels i egenskap af revisor vid det nuvarande kanal¬
verket och dels på annat sätt öfvertygat mig om kanalens trafik-
förmåga och äfven sökt förvissa mig om att denna gräns snart är
uppnådd, och sedan jag slutligen tagit del af den räntabilitets-
kalkyl, som uppgjorts, och jag funnit denna icke alltför sangvi¬
nisk, har min ställning till denna fråga blifvit alldeles klar. Jag
anser nämligen, att man icke bör skjuta ifrån sig den stora för¬
delen af gynnsamma och förbättrade vattenkommunikationer och
jag håller före, att det finns ingenting, som så kan upprycka ett
lands industri eller som är så ägnadt att föra fram dess naturliga
resurser som just dessa vattenvägar. Man har framhållit vårt
lands för närvarande ogynnsamma finansiella läge, och jag vill visst
icke göra några blomstermålningar; framför allt vill jag erinra om
att för att erhålla denna kanalbyggnad måste man beträda läs¬
vägen. Men å andra sidan får jag säga, att i förevarande fall
förskräcker mig ej den stora summan, som man måste utgifva, ty
jag ber att få betona, att här gäller det icke någon export af ka¬
pital, utan en stor del af kostnaderna kommer att gå till arbets¬
löner under tider, då eu stor del af vårt folk lider utaf arbetsbrist.
Det har från många håll förmenats att det skulle vara fördel-
17 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
aktigt att uppskjuta donna sak, men om man tiar klart för sig, att Om anslag för
den bör blifva eu verklighet, så vill jag instämma med hvad herr anläggning af
civilministern yttrade, att det skulle vara eu malplacerad sparsam- "Un Vänort
het att vänta, ty om företaget skall utföras, kan ingen lämpligare borg och Oö-
tidpunkt tänkas för att sätta arbetet i gång än den nuvarande, teborg.
då konjunkturerna äro låga samt arbetspriserna ej alltför upp- (Forts)
drifna.
Tiden är så långt framskriden och debatten har så länge på¬
gått, att jag ej längre vill taga kammarens tid i anspråk, dock
ber jag att ännu få tillägga en sak. Med de resurser, som den
elektriska kraften vid Trollhättan erbjuder, finnes all möjlig förut¬
sättning för att på dessa platser under tidernas lopp skall samlas
en stor industri, därest allt göres hvad som kan göras till kom¬
munikationernas underlättande.
I valet emellan Kungl. Maj ds förslag och reservanternas, skulle
jag helst vilja gå på den kungl. propositionen, men då jag tror,
att reservationen har större utsikt att vinna framgång till följd af
det villkor, som vid densamma är fästadt, tillåter jag mig att yrka
bifall till densamma.
Grefve Klingspor: Det var med anledning af herr Richerts
yttrande som jag begärde ordet. Han sade att han förvånade sig
öfver att jag kunde deducera 2 miljoner i kostnader för en even¬
tuell liten uppmuddring i Vänern. Förhållandet är ju det, att det
finnes två farleder som nu användas. Om den ena farleden hafva
personer, som känna till förhållandet, sagt, att den knappast nu¬
mera är användbar, och i afseende å den andra, att denna kan
användas, ehuru man möjligen behöfver vidtaga vissa åtgärder för
att ställa den i ordning. Om dessa åtgärder vet man icke, till hvilka
summor de kunna gå, förrän den saken är fullt undersökt, och det
är därför som jag tror, att det vore klokt att först noggrant under¬
söka detta, innan man beslutar sig för ett så storartadt arbete som
det ifrågavarande.
Då det var fråga om att bygga bohusbanan höjdes också var¬
nande röster, men man lyssnade icke till dem utan Riksdagen an¬
tog förslaget om banans byggande, men huru mycket mera kostade
den icke än hvad man tänkt sig och hvarpå berodde väl detta?
Jo, det berodde på felaktiga undersökningar, och man hade ej
reda på en del saker, som kommo till synes, då arbetet började.
Det är för sådana extra tillägg, som man bör taga sig till vara.
och därför vore alltid bäst att låta företag af denna art föregås af
noggranna undersökningar, det har man nytta af. Det är väl
icke så angeläget att just nu vid denna tid besluta i denna
sak. De arbetare, som finnas vid Trollhättan, komma efter hvad
kändt är att där vara sysselsatta hela året, och man tror också, att
de möjligen kunna hafva sysselsättning därnere ännu ett eller an-
Första Kammarens Prof. 1909. N:o 43. 2
N:o 43. 18
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om anslag för nät år. Detta vet man ju icke så säkert, men där återstå ännu
anläggning af m£nga vidlyftiga dyrbara och besvärliga arbeten, så att jag för min
^an^Väners- del är förvissad om att, då vi här samlas nästa år, har arbets¬
bord och Go- ledaren vid Trollhättan icke behöft afskeda arbetsstyrkan. Jag
teborg. tror därför också, att det af denna anledning är klokt att dröja
(Forts.) ännu ett år med att fatta beslut i denna sak.
Man har vidare pointerat, att genom denna kanalbyggnad kom¬
ma alla hamnarna vid Vänern att ligga såsom om de läge vid
världshafvet. Detta är dock kanske väl mycket sagdt. Vi veta,
att de hamnar, som nu finnas vid Västerhafvet, äro för fartyg som
hafva ett djupgående af 5, 6 ända till 7 meter, och jag har hört
sägas i dag, att i afseende å en hamn, som nu har 6—7 meters
djup, skulle detta vara otillräckligt, hamnen bör vara ännu en
meter djupare, d. v. s. 8 meter, om oceanångarna skola kunna
anlöpa denna hamn. På dessa stora ångare fraktas varor till högst
väsentligt billigare priser, än på de fartyg, som nu äro föreslagna
att gå in i Vänern genom den nya kanalen. Det är väl därför
fråga, om icke det ställer sig billigare med frakterna att befrakta
dessa stora fartyg till Göteborg och lasta om dem där på den nu-,
varande ångbåtsflottan och att sedan på pråmar få in godset till
hamnar vid Vänern. Och den stora ångbåtsflotta, som nu använ¬
des just för det ändamålet att frakta varor ifrån Göteborg till Vä¬
nerns hamnar, hvad skulle den väl få för sysselsättning, om den
skulle undanträngas af dessa 4 meters djupgående fartyg? Undan¬
trängd blefve den för visso, men ej kommer den att blifva ersatt
af våra svenska fartyg utan helt säkert af andra nationers fartyg,
och detta blefve någonting, som åtminstone icke kunde lända till
fördel för ägarne af den mindre ångbåtsflotta, som nu går i trafiken
på Vänern.
På dessa skäl och många andra, som skulle kunna läggas till
dem, tror jag, att det vore klokt och välbetänkt, om Första Kam¬
maren gillade statsutskottets hemställan om uppskof.
Herr statsrådet grefve Hamilton: Jag skall be att få upptaga
till bemötande några af de invändningar som blifvit framställda
mot Kungl. Maj:ts proposition i den mån de icke redan blifvit be¬
mötta af föregående talare.
Grefve Klingspor och herr Fränekel ställde sig båda på utskot¬
tets ståndpunkt, men att döma af hvad de mera såsom i förbigå¬
ende yttrade angående det föreliggande förslaget, tror jag mig kunna
sluta till att de i själfva verket intaga eu från utskottets ganska
skiljaktig ståndpunkt. Enligt dessa herrars mening tyckes det icke
alls vara fråga om att uppskjuta denna sak till nästa riksdag, utan
de framkastade tankar, som synas mig gifva anledning till den miss¬
tanken, att de i själfva verket åsyfta ett mycket längre undanskju¬
tande. Detta synes mig likväl ganska egendomligt efter den ut-
19 N.o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
redning, som här förevarit, och jag vågar till herrarna hemställa, Om anslag för
hvilken effekt detta i verkligheten skulle medföra. Nu är denna 1inläggning af
utredning afslutad — den är för öfrigt, efter hvad jag tror att alla ^{.“väners-
sakkunniga skola erkänna, väl gjord — men är det så, att vi vilja jorg och qö
eller anse, att detta förslag bör ligga nere tills vidare för att tagas teborg.
upp någon gång i framtiden —■ jag vet ej hur länge herr Fränekel (Forts.)
anser det bör töfva innan hans betänkligheter i afseende å konkur¬
rensen med järnvägarna försvunnit — torde det väl vara tydligt
att denna utredning då är förlegad, och då återstår icke annat än
att börja om med frågan på nytt. Det är således icke något upp¬
skof man åsyftar, det är ett förklarande att denna för landet så
ytterst viktiga fråga skall läggas ned. I samband härmed yttrade
grefve Klingspor, att det icke kunde annat än lända till frågans
gagn om den finge ligga till sig något, och lian förmenade äfven,
att det nog kunde behöfvas att ännu eu gång syna de beräknade
byggnadskostnaderna i sömmarna. Jag tillåter mig dock fästa upp¬
märksamheten på tvenne saker, för det första, att jag tror icke vi
behöfva gå synnerligen långt i riksdagsannalerna för att finna, att
man fått ångra sig därför att man ej i rätta ögonblicket accepterat
ett föreliggande förslag, och det andra är att, om herrarna afstå
detta förslag under yrkande att byggnadskostnaderna, mot hvilka
ingen anmärkning gjorts, ånyo skulle synas i sömmarna, då frågar
jag, hvem skall göra detta och hvar skall man finna den sakkun¬
niga myndighet, hvilken på detta område må tillmätas större auk¬
toritet än de mycket sakkunniga män som sysslat med denna fråga?
Grefve Klingspor talade i sitt senaste anförande om denna far¬
led på Vänern, hvilken han i sitt första yttrande såg hota med
en kostnad på miljoner kronor —- nu gick han dock ej längre än
att han förklarade, att man borde undersöka saken. Ja, mina her¬
rar, får man då ej tillmäta någon betydelse åt det yttrande, som
den mest sakkunniga i detta fall, nämligen lotsmyndigheten på Vä¬
nern afgifvit, då ban säger, att här är icke fråga om någon annan
undersökning än att afgöra, på hvilken sida om ett grund fartygen
skola gå fram.
Äfven herr Odelberg talade om, att man ej kunde rimligtvis
tänka sig att kunna få sådana kolossala kvantiteter trävaror att ex¬
portera från Vänerns hamnar, som i förslaget beräknats, och en så
ofantlig export af malm, som Kungl. Maj:t antagit. Men kalkylen
är ingalunda hufvudsakligen baserad på en väsentligt större ökning
af förädlade trävaror, ingalunda på någon nämnvärd ökning af
malmexporten, om man också enligt min tanke mycket väl bort
kunna räkna med större ökning af malmexporten. Man har räk¬
nat med dessa godsslag, men man har därjämte räknat på sten¬
kol för införsel och på fabriksprodukter för utförsel. Vidare
har man talat om dessa fartygstyper som skulle trafikera den
nya kanalen, och att det skulle vara så oekonomiskt att an-
N:o 43. 20
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om anslag för vånda fartyg upptill 1,300 tons. Men detta är dock ett ganska egen-
anläggning af domligt resonemang. Jag kar sett det återgifvet i eu af våra dag-
nyl^Väners %a tidningar i dag. Ena minuten säger man, att erfarenheten har
borg ocZgö- visat, att det är oekonomiskt att använda sjögående fartyg, som gå
teborg. upp till 1,300 tons, och att vi därför icke skola bygga kanalen för
(Forts.) 4 meter djupgående fartyg, andra minuten — den andre talaren
jag åsyftar gjorde sig skyldig till samma motsägelse — varnar man
för att utländingen på grund af fartygscerten skall uttränga våra
egna sjöfartsidkare. Antingen det ena eller det andra! Jag tror,
att det är ekonomiskt med dessa sjögående fartyg, men i hvarje
fall tror jag icke, att man kan tala om, att man må låta bli så¬
dana för att det är oekonomiskt, i samma ögonblick som man ta¬
lar om, att utländingen skall frestas att här sätta in sina fartyg. Med
afseende å faran därför ber jag att få framhålla, att det, att en
kanal kan trafikeras af fartyg intill 1,300 tons, ej innebär, att den
kommer att trafikeras uteslutande af sådana fartyg. Medeltonnaget
kommer naturligtvis att gå ned betydligt lägre än det nyss nämnda.
Då man för öfrigt talat om, att det icke skulle vara lämpligt
att hafva sådana fartyg för träde på utlandet från Vänerns ham¬
nar, tillåter jag mig fråga: hvaraf kommer det sig då, att just så¬
dana fartyg, som här är fråga om, i så stor utsträckning besöka
våra kusthamnar, icke blott de stora centralpunkterna, såsom Göte¬
borg och Malmö eller sådana orter, där det finnes anledning att
vänta stora frakter, såsom Oxelösund och Luleå, utan äfven myc¬
ket mindre hamnar vid Östersjön och på vår västra kust? Öm
man gjorde en 3 meters kanal, som många ju ifra för, skulle, så¬
som herrarna veta, den kanalen ej kunna befaras med fartyg af
mer än 550 tons dräktighet. Jag har låtit generaltullstyrelsen upp¬
göra en statistik öfver vissa hamnar, i hvilken intagits sådana år
1908 inklarerade, jämväl utländsk hamn anlöpande fartyg, som la¬
stade från 550 till 1,300 tons. Af den statistiken finner man bland
annat följande — jag skall blott räkna upp några få siffror, som
kunna vara ganska belysande — att t. ex. i Öskarshamn under
nämnda år inklarerades 96 fartyg med en dräktighet af 550—1,000
tons och 17 med en dräktighet af 1,000—1,300 tons, samt att
motsvarande siffror voro för Sölvesborg 26 och 9, för Helsingborg
248 och 33, för Råå 27 och 33, för Gäfie 133 och 42, för Härnö¬
sand 45 och 19 samt för Sundsvall 107 och 14. Jag har i Gäfie
själf haft tillfälle att se den ganska lifliga sjöfart, som bedrifves
med sjögående pråmar från Oder och Weser, hvilka komma upp
med stenkol och gå ned med trä eller malm. Och jag kan verk¬
ligen ej finna, hvarför, när man vid dessa hamnar anser det för¬
delaktigt att använda sådana typer, man ej skulle finna det fördel¬
aktigt att använda dem här.
Man har vidare talat om denna arbetsstyrka, som är sysselsatt
vid kanalen, och man har sagt, att det väl icke finnes något
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
21 N:o 43.
tvifvel om, att icke dessa arbetare kunna få anställning på annat Om andag för
håll. Herr Fränekel gjorde en beräkning, att det skulle finnas be-
hot' vid järnvägsbyggnader af 4,000 arbetare. Ja, det är ju möj- ifn Väners-
ligt, att så kan vara fallet. För min del har jag åtminstone del- borg och Gö-
vis tänkt på arbetarne och icke så litet på, att i dessa tider, då teborg.
det väl icke är så stort öfverflöd på arbetstillfällen, det skulle vara (F orts.)
fördelaktigt, om man sluppe afskeda arbetare, men framför allt
bar jag tänkt på, hvilken fördel det är för staten att på den ifrå¬
gavarande platsen få behålla dessa arbetare, som äro vana, och
att, när man har arbetsmaskiner i gång där, fortfarande få syssel¬
sätta dem på samma plats. För så vidt det gäller detta arbetes
fullbordande, har staten icke någon glädje af att dessa arbetare
möjligtvis skulle kunna få sysselsätrning vid byggandet af järnvä¬
gen Norrköping—Järna.
En talare menade, att talet om, att arbetarne skulle afskedas,
nog icke var mycket att fästa sig vid. Flan var öfvertygad om,
att. när nästa år komme, man skulle finna att icke eu enda arbe¬
tare afskedats. Ja, det är sant, att det äfven nästa år kommer att
för Trollhätteverken finnas arbetare där. Jag kan naturligtvis endast
återgifva hvad som meddelats mig, men det har meddelats mig af
chefen för verket, att det arbete, som då kommer att pågå där,
tager på sin höjd 50 man eller så i anspråk. Åtminstone 1,000
arbetare måste under året afskedas.
Flerr Fränekel erinrade vidare därom, att jag hade uttryckt
min tacksamhet för det sätt, på hvilket statsutskottet behandlat
propositionen. Han sade, att jag egentligen bort mera uttrycka
min tacksamhet för att statsutskottet icke gått trafikberäkningarna
närmare på lifvet. Han ansåg, att det var en mycket lätt sak.
Själf gjorde han detta, men han gjorde det endast i ett fall, och
jag skall be att få hålla mig blott till det. Han frågade, om kam¬
maren verkligen kunde tro, att, då fraktmängden på statens järn¬
vägar uppgår endast till omkring 10,000,000 tons, fraktmängden
på Trollbätte kanal skulle kunna uppgå till 6,000,000 tons. Han
observerade icke, att han där jämförde förhållandet vid statens
järnvägar nu med förhållandet vid kanalen 40 år härefter. Herr
Fränekel är ju eu gammal erfaren järnvägsman, och han vet så¬
ledes, att i fråga om statens järnvägars fraktförhållanden precis
liksom i fråga om Trollhätte kanal gjort sig gällande en bestämd
lag för trafikens ökning, och han vet, att under den tid, som sta¬
tens järnvägar varit i gång, trafiken på de samma fördubblats i
medeltal hvart tionde år. Jag undrar, om det är för djärft att
antaga, med den utveckling, som Sverige nu går till mötes och
med den utsträckning, som statens järnvägar efter all sannolikhet
komma att få, denna lag äfven skall gälla fortfarande, och att således
40 år härefter det vid statens järnvägar är fråga icke om 10,000,000,
utan om den siffra ökad enligt nämnda lag. Om så är förhållan-
N:o 43. 22
Oasdagen den 12 Maj, e. m.
Om anslag för det, är det så orimligt att antaga, att samtidigt kanaltrafiken nått
anläggning af Unp till 6,000,000 tons? Det synes mig verkligen icke vara för
ny farled md- :
lätt Väners- ^ J ^ ^
lorg och Gö- Jag har tillåtit mig framhålla, att dessa trafikberäkningar gjorts
teborg. med all möjlig försiktighet. Man har med afseende å såväl indu-
(Forts.) gtriens som trafikens utveckling tagit hänsyn endast till de förhål¬
landen, som hittills förekommit. Man har icke alls gifvit sig in i
några fantastiska drömmerier om, att framtiden skulle medföra eu
raskare utveckling. Den beräkningen tycker jag ändå icke på något
sätt vederlagts af min ärade vän, herr Fränekel, och jag undrar,
mina herrar, om, ifall ni gjorde er besvär att gå tillbaka 40 år i
tiden, ni icke själfva skulle fråga eder: var det möjligt att vi kunde
tänka oss, att utvecklingen skulle blifva sådan, som den nu blifvit,
och om man sedermera går tillbaka ytterligare 40 år från den tid¬
punkten, skulle man icke ändå mera falla i förvåning, att vi kom¬
mit dit vi kommit? Hvarför skola vi, som herr Fränekel, grefve
Klingspor och herr Odelberg tyckas göra, tro, att vi nu nått kulmen ?
Jag är fullkomligt öfvertygad om, att Sverige hädanefter som förut
skall lugnt och säkert gå framåt, och därför är jag också öfverty¬
gad, att det är välbetänkt och klokt att vidtaga åtgärder för att
främja denna utveckling.
Man har också uttalat tvifvel om, huruvida det är så lämpligt
att låna under dåliga konjunkturer. Ja, jag gör icke anspråk på
några större statsfinansiella insikter, men jag tillåter mig fästa upp¬
märksamheten på, att det belopp, som det detta år är fråga om,
icke lär inverka på lånebehofvet, och icke heller lär hvad som är
begärdt för nästa år komma att tvinga oss ut på lånevägen. Men
jag undrar, om ni, mina herrar antagonister, ämna drifva den sat¬
sen, att vi skola sluta med lånevägen. Om ni önska, att dess an¬
litande skall inskränkas, kan jag förstå ert tal. när man kommer
in på frågorna om banor till Skellefteå och Piteå, men jag kan
knappast förstå, att det är så berättigad^ när det är fråga om ett
företag, som dock, efter hvad alla mänskliga beräkningar tyckas
gifva vid handen, skall blifva ett företag, som betalar sig.
Herr Odelberg, Theodor: Har jag ställt mig tveksam förut
med afseende å de beräkningar, som äro gjorda angående den
ökade godskvantitet, som skulle framföras på Trollhätte kanal, har
efter statsrådets anförande all tvekan hos mig försvunnit. Statsrå¬
det sade, att han icke räknade på trä och järn, utan på stenkol.
Det förefaller mig besynnerligt, att, då staten börjar öfverbygga
sina vattenfall och uppför en kraftstation vid Trollhättan afsedd
att i en framtid uttaga 200,000 hästkrafter, då staten för stora sum¬
mor inköper vattenfall för järnvägsdrift, då staten offrar betydliga
belopp för att föra torffrågan framåt, då staten med ett ord gör
stora uppoffringar för att gorå oss oberoende af utländskt bränsle,
23 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
— att mall då kalkylerar räntabiliteten aE Trollhätte kanal på atl Om anslag för
utländskt bränsle skall användas inom landet i betydligt större ut-
sträckning än förut. ^ fart Vunem-
Vidare har herr statsrådet sagt, att det ej var fråga om att borg och Gö-
sänka Vänerns lågvattenyta. I)et bar dock varit fråga därom. Jag teborg.
vet ej, hvarför man annars skulle ryggat tillbaka för eu reglering ( orU^
af Vänern, emedan det skulle blifva så stor kostnad för alla ham¬
nar vid Vänern. Det har således varit fråga om att sänka vatten¬
ytan. Är ej mera fråga därom, utan allenast om att bibehålla den
vid det nuvarande, borde det hafva varit omtaladt i propositionen.
Herr Fränekel: Jag hade icke tänkt att yttra mig vidare i
den här frågan, men herr statsrådet har varit så god och upp¬
kallat mig. Han har nämligen för sin del dragit den slutsatsen
af mitt yttrande i förmiddags, att jag hade eu annan uppfattning
än den, som var uttryckt i statsutskottets betänkande. Ja, det har
jag och det har jag heller icke motsagt, då jag i förmiddags ytt¬
rade mig. Jag bär nämligen den uppfattningen, att den utredning,
som här nu föreligger, möjligen torde föranleda eu ytterligare sådan
och således uppskof af ena eller andra anledningen, och statsrådet
förvånade sig öfver, att man kunde hafva en sådan uppfattning,
men mina herrar, hvad är det då för utredningsmvndigheter som be¬
handlat denna fråga? Går man till betänkandena, koncentrera de
sig alla kring en sakkunnig person, som gjort utredningarna, och
som efter mitt förmenande gjort dem på ett utmärkt bra sätt, men
det är dock denna enda auktoritet, på hvilken man har att stödja
sig, och således är det ju icke så underligt, att man i afseende å
vissa punkter, där man icke är af samma uppfattning som under¬
sökaren, önskar, att förhållandena måtte undersökas ännu bättre.
Då jag i förmiddags hade ordet, trodde jag, att det skulle föra
för långt att gå in på själfva detaljerna i kanalfrågan, men efter
jag nu fått ordet igen, skall jag be att få bemöta vissa anmärk¬
ningar, som gjorts med afseende å yttranden, som från min och
mina meningsfränders sida fällts.
Man säger, att det icke är något nytt att bygga kanaler som
komplement till järnvägar och att det visat sig vara mycket nyt¬
tigt på andra ställen. Men hvar? Jo på de ställen, där järnvä¬
garna icke längre kunnat uppfånga den stora trafik, som funnits.
Sfan har i detta fall framdragit Tyskland. När började Tyskland
att i stor skala bygga kanaler — det bygger sådana fortfarande?
Jo, då de dubbelspåriga järnvägarna voro så öfverlastade med gods,
att de icke längre kunde föra fram allt, då gick man öfver på
kanalbyggande, men ej för att konkurrera med sina egna järnvä¬
gar, som man här ämnar göra.
Man har vidare sagt, att trafikerandet af kanalerna här
är fullt jämförligt med trafikerandet af kanalerna i Tyskland
N:o 43. 24
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om anslag för med afseende på de hinder, som vintern lägger i vägen för
T^farledmd- sJöfarten- ^r det verkligen någon af herrarne, som icke håller
n^l<in Vaners~med om> att våra vintrar äro så väsentligt mycket längre, att äfven
borg och Gö- detta förhållande spelar in, då man skall bedöma, i hvad mån vin-
feborg. tern verkar till förmån för järnvägstrafiken? Jag tror, att det här
(Forts) påpekade förhållandet, att vissa industrier ligga nere under vintern,
förändrat sig högst betydligt sedan järnvägarna tillkommit. Jag
mins från den tid jag själf var delägare i en bruksegendom efter
Kolbäcksån, innan Västeråsbanan kom till, att man måste förse
sig med förråd för hela vintern och för detta ändamål nedlägga
stora kapital och förlag, samt att man till och med var utsatt för
betydlig förlust på den grund, att de behållningar man hade under
vintermånaderna till följd af prisfall på råmaterial måste afskrifvas
för det löpande året. Jag tror ej, att man skall göra sig någon
förhoppning, att kanalen i detta fall skall hafva stor inverkan på
de industriella företag, som begagna sig af densamma.
Behofvet af ombyggnad af Trollhätte kanal har ju från åt¬
skilliga håll betonats, och därom är intet tvifvel, att en sådan om¬
byggnad skall komma till stånd. Men går man tillbaka till hvad
dåvarande chefen för Trollhätte kanal yttrade, när det var fråga
om en så beskaffad ombyggnad år 1903, skall man finna, att denna
chef då, när kanalen ägdes af ett bolag, ansåg, att, innan man
skrede till utförande af ett så beskaffad^ dyrbart företag, som då
var i fråga, nämligen för Sveakanalen, man först borde vidtaga
betydliga förändringar med den nuvarande kanalen, hvilket kunde
i stor utsträckning ske. Det är ej mer än fem år sedan detta
uttalande afgafs, och dock ser man, att inom regeringen man i
detta fall kommit så långt, att man icke vill taga hänsyn
härtill. I synnerhet bör man således kunna nöja sig med mindre
i afvaktan på den stora ombyggnaden.
Hvad är det nu i första rummet, som gör det så Underligt
på Trollhätte kanal för dess ändamålsenliga trafikerande? Efter
de upplysningar jag fått, lär svårigheten till stor del vara beroende
på de tidtabeller, som ångbåtarna nu begagna mellan Göteborg
och Vänern. Jag har från ganska tillförlitligt håll fått konstate-
radt, att dessa båtar, som gå mellan Göteborg och Vänern, arrangera
det så, att de på lördagskvällen gå från Göteborg för att få be¬
gagna söndagen som trafikdag, och då är det klart, att på mån¬
dagsmorgonen många båtar komma fram till Trollhätte slussar.
Men trafikanterna kunna väl ej därför begära, att man skall bygga
ny kanal, utan de få väl underkasta sig, att, om de själfva vilja
rota ihop sig för att komma fram på en och samma dag, de
riskera att få vänta. Det är ju hinderligt, men det bör väl ej i
och för sig nu betinga en ombyggnad af kanalen.
Man har vidare framhållit såsom en så viktig faktor för ka¬
nalens ombyggnad, att man skulle bli befriad från omlastning i
25 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. in.
Göteborg. För min enskilda del anser jag, att de dimensioner, 0 manslag för
till hvilka man slutligen kommit för denna kanal, 4 meters segel-
djup med 5 meters slussar, är ett mycket lyckligt grepp, men jag fan yäners_
tror icke, att man skall öfverskatta omlastningsbestyren och tro, att borg och Gö¬
man genom att slippa dem skall vinna så betydliga belopp. 1 teborg.
statsrådsprotokollet står upptaget, att omlastningskostnaderna i Göte- (Forts.)
borg äro beräknade till 25 öre per ton, och att de varor, som nu
skulle gå direkt in i Vänern, utan att omlastas, skulle kunna be¬
löpa sig till 960,000 tons. Gör man eu beräkning på grund af
detta, finner man, att hela besparingen med kanaltrafik utan om¬
lastning skulle gå till 240,000 kronor, och med kännedom om,
huru dessa båtar äro beskaffade, tror jag att man ej ens kommer
upp till denna siffra.
Här har vidare framhållits, att man måste gå öfver på större
båtar, om man ville hafva billigare frakter, d. v. s. med andra
ord att, inom viss gräns, ju större båten är, desto billigare frakter
kan jag få. Hur förhåller sig då med den tid, som båtarna be¬
höfva, när de komma fram till en sådan hamn som Göteborgs?
Jag har hos järnvägsstyrelsen inhämtat, att järnvägsstyrelsens certe-
partier för de ångbåtar som föra stenkol för närvarande innehålla
den bestämmelsen i afseende å lossning, att det skall lossas 500
tons på 10 timmar. Detta betyder, att 2,000 tons kol, som gå i
de vanliga båtarna, som transportera kol, skola lossas på 48 tim¬
mar. Tro herrarne då, att dessa 1,300 tons båtar skola underkasta
sig att gå ett dygn upp och ett dygn ned genom slussarne och
till Vänern utan att begära högre frakt? De komma naturligtvis
att höja frakten, och denna höjda frakt, som båten tager, kommer
ju att verka minskande på den besparing, som skulle vinnas ge¬
nom direkt frakt till Vänern. Jag tror, att vi böra behandla denna
fråga med största försiktighet, ty det är odisputabelt, att man ej
får de fördelar, som äro förespeglade, och det är också ett af skä¬
len, hvarför jag tror, att denna fråga borde ytterligare begrundas,
att nämligen dessa kommersiella hänsyn äfven böra få sitt be¬
aktande.
Statsrådet klandrade oss vidare för att vi från vår ståndpunkt
klandrade den utredning, som förelåg i den kungl. propositionen,
angående räntabiliteten. Ja, mina herrar, det är andra gången,
som vi i dag hört från statsrådsbäuken, huru det varit tänkt, att
man skulle komma till räntabilitet. Man går ut från »sannolik¬
heter», och på dessa sannolikheter vill man stödja sig. Jag erkän¬
ner gärna med honom, att man har svårt att komma längre, men
när man går på sannolikheter, skall man hålla sig inom siffror,
om hvilka man är öfvertygad, att de skola ernås, och det är jag
för min del öfvertygad om icke är fallet med dessa.
Jag sade i förmiddags, att man i den kungl. propositionen
behandlat räntabilitetskalkylen mycket lösligt och, här läser man
N:o 43. 26
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om anslag för r,k sid. 35: »Detta hindrar icke, att kanalafgifterrna bestämmas så,
ny farled mel-^ företaget blifver fullt räntabelt. De första årens förluster få
lan Väners- ersättas af de senare årens vinster. Jag erinrar dock, att kanal-
borg och Gö- afgifterna enligt beräkning skulle äfven med detta mål för ögonen
tyW'g\ kunna i stort sedt lämnas orubbade.» Man har således här sagdt,
Om-fs.) att mau icke kan sätta ned taxorna. Vi måste behålla dem och
om vi få den godskvantitet, som här är tänkt, kunna vi möjligen
bereda ränta på den kanalanläggning, som nu är ifrågasatt. Jag
vill önska, att denna spådom må gå i fullbordan, när en gång
kanalen kommer att fullbordas, men det lär väl ej kunna motsägas,
att, så som frågan nu föreligger, vi, som skola besluta stora låne¬
belopp utom dem, om Indika i förmiddags talades, ej kunna hin¬
dra, att de bristande annuiteter, som uteblifva och som de
skattdragande skola betala, måste ökas, och då återkommer jag till
hvad jag sade i förmiddags: äro tiderna sådana, att man nu bör
minska sina inkomster och öka ränteutgifterna för sina annuiteter?
Det är af dessa skäl som jag fortfarande måste hålla på, att tid¬
punkten är sådan, att ett uppskof är önskligt. Huru långt det
bör göras, anser jag böra blifva beroende på arbetet med utred¬
ningen af de punkter, hvarmed vi ännu icke äro på det klara.
En ärad talare på värmlandsbänken ansåg det vara statens
skyldighet att hålla kanalen i sådant skick, att den kunde taga
mot frakter, som ej kunde komma fram med den för närvarande.
Jag får verkligen säga om honom, att aptiten växer, medan man
äter. Det kan man säga om värmländingarne. Hafva de ej fått
banor, till och med varit med om att besluta eu inlandsbana, som
berör deras bästa trakter; hafva de ej redan kanaler, som fylla
behofvet inom vissa gränser? Den är för oss för liten, säger man,
vi vilja hafva en större. Jag undrar, hvad värmländingarne skulle
säga, om representanter för en landsdel, som fått en smalspårig
bana, komme och sade till staten: vår smalspåriga bana kan ej
upptaga trafiken, bygg en ny bredspårig! —Jag tror svaret blekve:
Vi skola gorå det när våra tillgångar det medgifva, men tills vi¬
dare få ni nöja er med den trafik ni ha och som enligt vårt för¬
menande kan räcka ännu många år, innan det kan bli fråga om
att gå till sådana depenser.
Det har för resten framhållits, att, om Riksdagen nu icke kunde
besluta den stora nya kanalen, utan allt för stora kostnader skulle
betingas för den förbättring som borde kunna göras på den gamla
kanalen, så att trafiken där ännu under åtskilliga år kunde fylla
behofvet, då kan man fråga, om ej undersökning vore på sin
plats äfven därom, huruvida man ej kunde uppskjuta utförandet
genom att hjälpa sig fram med sådana ändringar, som behöfde
göras.
Jag tror således, att ur alla synpunkter statsutskottet haft
gruudade skäl att hos Riksdagen hemställa, att man ej måste för-
Onsdagea deri 12 Maj, e. in.
27 N:o 43.
hasta sig i frågan, i synnerhet som det är så många viktiga fak- Om anslag för
torer, som spela in och hvilka behöfva begrundas, innan man går af
till utförandet. l/nVaZt
Jag vidhåller det yrkande jag förut framställt om bifall till borg och Gö¬
teborg.
(Forts,)
utskottets förslag
Herr Larsson, Knut: Jag skall be att med några ord få be¬
möta ett par af de föregående talarue. Eu talare sade, att det
kanske icke är fullt utredt, att det icke skulle blifva billigare att
med små fartyg frakta godset ned till Göteborg och där lasta på
ett stort fartyg. Det är precis hvad som nu praktiseras, och om
den saken har jag absolut erfarenhet, att, om jag har fyra fartyg
och fyra åugpaunor att elda och kanske tio mans besättning på
hvart och ett af fartygen eller tillhopa fyrtio mans besättning samt
dessutom har att betala eu krona i omlastning i Göteborg äfven¬
som pråmhyra, det ovillkorligen blir dyrare, än om det stora far¬
tyget lägger sig uppe hos en själf i hamnen och man får lasta
det där — det kan jag försäkra.
Sedan har det talats om att Vänern kanhända icke är trafi-
kabel. Ja, hvem känner till detta bättre än lotsarna på Vänern,
som nu funnits i ungefär 50 år, d. v. s. icke samma personer ha
varit lotsar under denna tid, men det har funnits lotsar där i 50
år? Och dessa lotsar borde veta hvar skären finnas och om man
kan komma fram där med fartyg, som fordra 4 meters djup. Så
det skälet tror jag vi kunna lämna.
Sedan har man ock vändt sig mot utskottets utredning. Ja,
när man anlägger en ny järnväg i en trakt, så kan man ju hysa
ganska stora tvifvel om utredningens riktighet, då man ju ej på
förhand kan veta, huru trafiken kommer att ställa sig i denna nya
trakt, som järnvägen skall trafikera. Men här är det fråga om eu
kanal, som funnits i detta skick sedan år 1845. Där finns eu
fullständig statistik, som visar, hurusom industrien oupphörligt
vuxit, och att tonnaget ökats mer och mer ända upp till 1,200,000
tons. Och där finnes det ju gamla leder byggda. De sakkunniga
kunna bedöma, hvad berg de hafva att räkna med, då de skola
bj-gga sina slussar. Skall någonsin en utredning kunna vara till¬
förlitlig, så måste det väl vara just i detta fall.
En ärad talare talade också om konkurrensen mellan kanalen
och järnvägen. Ja, det är roligt att höra, att denne talare är så
om om järnvägen. Men hvem är det, som skall betala denna
frakt? Det måtte väl ändå till sist vara trafikanterna eller den in¬
dustri, som där är belägen. Tro herrarna, att om man i frakt för
trämassa till Göteborg på järnvägen får betala kr. 5,5o, man icke
skall försöka att få 3 kronor i stället på kanalen. Kan man dess¬
utom få upp stora fartyg, så att man blir af med 1 krona i om¬
lastning och dessutom slipper pråmhyra i Göteborg, så är det väl
N:o 43. 28
Onsdagen den 12 Maj. e. m.
Om anslag för oek eu stor fördel. Man vinner 3 kronor per ton endast på den
^farled mel- artikeln, och för Dalarne, Värmland ock Dalsland blir det en frakt-
lan Väners- vinst af 600,000 kronor på trämassa. Jag talar icke om järnet. För
borg och Gö- trämassa har jag faktiskt aldrig betalt under 1 krona för omlast-
teborg. ning i Göteborg.
(Forts.) Sedan nämnde den ärade talaren, att han själf varit delägare
i ett bruk, som hade fått ha sina produkter lagrade öfver vintern.
Ja, öfver den station, som jag har att göra med, ställer sig frakten
för järn på järnväg till Göteborg kr. 6,20 per ton och på ångbåt
till kr. 3,5 0. Om man tillverkat järnet så sent som sista dagen i
december månad och får ha det lagradt ända till början af april,
skulle man ändå ha eu vinst af att vänta och skicka järnet kanal¬
vägen i stället för att skicka det på järnvägen. Det senare skulle
gå till mera än frakten kanalvägen jämte ränta under 3 månader.
Jag kan icke annat än fortfarande vidhålla, att, då staten har
satt sig i besittning af Trollhätte vattenfall och Trollhätte kanal,
han såsom ägare måste vara förpliktigad att försöka underlätta tra¬
fiken inom ett så oerhördt trafikområde som Vänerns med dess
tillopp af vattenleder och järnvägar, hvilka senare gå ända upp
mot Dalarne och Härjedalen. Man har talat om Inlandsbanan.
Jag tror för min del, att när utvidgningen af kanalen kommit till
stånd, skall Inlandsbanan om den bygges från Lappland till dess
den träffar nu befintliga järnvägslinjerna från Sveg till Vansbro,
skola dessa linjer ingå som led i Inlandsbanan, och söder om Vans¬
bro finnas äfven färdiga järnvägslinjer för trafiken. Där finnes
bergslagsbanan, som på 2 ställen träffar Vänern, och där man kan
lasta på utlandet, om kanalen är utvidgad. Dessutom har man
Mora-Vänerns järnväg till Kristinehamn, där likaledes god hamn
finns. Sedan har man möjligheten att leda en del trafik öfver
Nora bergslags järnväg till Otterbäcken med sin hamn. Jag tror,
att den s. k. Inlandsbanan söder om Vansbro kommer att dela
sig på dessa trafikleder, och att det sedan blir bibanor blott i dal¬
gångarna, som leda ned till Vänern då den är segelbar, och under
vintern då Vänern är frusen kommer godset att gå från bibanorna
dels på bergslagsbanan till Göteborg, dels till Uddevalla på Udde-
valla-Lelångens järnväg. Jag säger, att jag tycker, att det är en
plikt för staten att göra något. Och skulle Riksdagen nu besluta
att icke göra något, tycker jag, att det är Riksdagens skyldighet
att vända sig till Kungl. Maj:t och begära en utredning om, på
hvilka villkor kanalen skulle kunna utlämnas till den enskilda före¬
tagsamheten. Ty att stänga den går icke an. Jag vidhåller mitt
yrkande.
Grefve Wachtmeister, Fredrik: Jag skall endast be att få
replikera herr Odelberg.
Herr Odelberg fäste sig, tycktes det mig, väl mycket vid, att
20 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
herr statsrådet talade om, att stenkol skulle utgöra eu af de pru- Omanslagför
dukter, som komme att mest föras fram på kanalen. Det är ju ^.farled md-
möjligt, att herr statsrådet tryckte för mycket på stenkolet. Men väners-
det är dock naturligt, att i de stora industricentra, som skola bil- borg och (rä¬
das i Trollhättetrakten, och där elektrisk kraft användes så mycket, (efter?,
man äfven kommer att behöfva stenkol. Detta blir särskildt fallet ('ort3-)
i Vänerns stora uppland, där industri redan har börjat blomstra
upp, och där man hoppas, att den skall komma att blomstra ännu mera.
Men det var ett annat yttrande, som herr Odelberg hade, och
som var alldeles vilseledande. Det var hans yttrande om regle¬
ringen af Vänern. Han sade, att denna reglering skulle ha den
följden, att vattenytan skulle komma att sänkas så, att hamnarna
blefve odugliga. Nu är det så, att det är alldeles afgjordt, att låg¬
vattenytan icke kommer att sänkas det minsta. Högvattenytan
kommer att sänkas, men icke lågvattenytan. Det argumentet sy¬
nes mig således vara af noll och intet värde.
Efter det öfverlägguingen ansetts härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i afseende på nu föredragna punkt förekommit föl¬
jande yrkanden: l:o) att hvad utskottet hemställt skulle bifallas;
2:o) att kammaren, med afslag å utskottets hemställan, skulle an¬
taga det förslag, som innefattades i punkten a) af den utaf grefve
A. F. Wachtmeister m. fl. vid utlåtandet afgifna reservation; och
3:o) att kammaren skulle afslå utskottets hemställan och bifalla
Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Härefter gjorde herr talmannen propositioner enligt dessa yr¬
kanden och förklarade sig finna propositionen på bifall till det
under 2:o) här ofvan upptagna yrkandet vara med öfvervägande
ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf och sedan till kontra¬
proposition därvid antagits bifall till utskottets hemställan, upp¬
sattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande
lydelse:
Den, som af slår hvad statsutskottet hemställt i punkten a) af
sitt utlåtande n:o 164 och antager det förslag, som innefattas i
punkten a) i den af grefve A. F. Wachtmeister m. fl. vid utlåtan
det afgifva reservation, röstar
Ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.
N:o 43. 30
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om anslag för Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
anläggning af hafva utfallit sålunda:
ny farled mel¬
lan Väners¬
borg och Gö- Ja — 74;
teborg.
(Forts- Nej - 50.
Punkten b).
Grefve Wachtmeister, Fredrik: Då kammaren nyss bifal¬
lit den af oss afgifna, till betänkandet fogade reservationen, skall
jag be att få yttra några ord till försvar för det yrkande, som
vi reservanter gjort med afseende å herr Strömbergs motion. För¬
hållandet är det, att det finnes en hel mängd små lägenhetsinne-
hafvare vid Trollhättan, som komma att få lämna sina lägenheter.
Dessa komma att exproprieras, när denna kanal blir en verklighet.
När staten öfvertog Trollhätte kanals fastigheter, upprättade den ett
kontrakt med dessa små lägenhetsinnehafvare, som gick ut på, att,
om staten skulle behöfva deras grund och hus, staten skulle få
taga dem enligt eu värdering, som skulle göras enligt lagen om
skiljemän af 1887, men med det tillägget, att värdet aldrig skulle
få bli högre än det taxeringsvärde, som dessa fastigheter voro åsätta
1904. Nu är förhållandet, att dessa taxeringsvärden äro oskäligt
låga. Jag skall be att få tala om, att där tinnes en lägenhet, som
är taxerad till 8,000 kronor, men i hyra ger 1,500 kronor, samt
att en annan fastighet är taxerad till 3,500 kronor och gifver i hy¬
ra 678 kronor. Nu vore det ju bra hårdt för dessa lägenhetsinne¬
hafvare att bli af med sin egendom för ett så lågt värde som dessa
taxeringsvärden. Man kan visserligen säga, att de icke behöft gå
in på den klausul, som förelädes dem år 1905. Men de hade hvad
man kallar »knifven på strupen». De hade icke annat att göra
än att foga sig. Därför ha vi reservanter föreslagit, visserligen icke
att man skall gå med på herr Strömbergs motion, ty den går ut
på,.att värdena skola bestämmas enligt lagen om skiljemän 1887,
men att värdet skall bestämmas »till det belopp, hvartill efter vär¬
dering enligt lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 byggnader
af enahanda slag anses kunna uppföras, dock med afdrag för den
värdeminskning ifrågavarande byggnader kunna anses hafva under¬
gått i jämförelse med nya sådana».
Jag anser detta vara eu humanitetsfråga, som det vore skäl
att antaga. Och därför ber jag, herr talman, att få yrka bifall till
reservationen.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kammaren,
på gjord proposition, afslog utskottets hemställan och antog det
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
31 N:o 43.
förslag, som innefattades i punkten b) af den af grefve A. F. Om reglering
Wachtmeister m. tf. vid utlåtandet afgifna reservation. a/ löneforhal-
° landena m. m.
vid rikets hof-
- rätter.
Föredrogs ånyo statsutskottets den 8 och 11 i denna månad
bordlagda utlåtande, n:o 165, i anledning af Kungl. Maj:ts propo¬
sition angående reglering af löneförhållandena in. in. vid rikets hof-
rätter jämte i ämnet väckta motioner.
Uti eu den 19 mars 1909 till Riksdagen aflåten, till statsut¬
skottets förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 135)
hade Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af stats¬
rådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden för samma dag,
föreslagit Riksdagen att
dels godkänna vid propositionen fogade förslag till aflönings-
stater för rikets hofrätter att tillämpas från och med år 1910,
dels godkänna vissa villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de i nämnda stater upptagna aflöningsförmåner,
dels förklara, att enhvar, som med eller efter ingången af år
1910 tillträdde befattning i någon af rikets hofrätter, skulle vara
pliktig att underkasta sig ifrågavarande villkor och bestämmelser,
dels, i fråga om sättet för genomförande af den föreslagna in¬
dragningen af visst antal notariebefattningar vid hofrätterna, god¬
känna af departementschefen härutinnan framställdt, i statsrådspro¬
tokollet intaget förslag,
dels förklara, att de förutvarande innehafvare af öfriga be¬
fattningar i hofrätterna, hvilka, oaktadt härtill berättigade, icke
före den 1 november 1909 anmälde, att de vilja underkasta sig
den nya aflöningsstaten samt ofvannämnda villkor och bestämmel¬
ser och som icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bi¬
behållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom,
i den mån ej annat föranleddes af bestämmelserna i förenämnda
lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem, dock att,
mot befrielse från åliggande skyldighet att bekosta renskrifning, till
befattningarna i fråga anslagna renskrifningspenningar skulle upp¬
höra att utgå samt att i stället för sportler, som i sammanhang
med löneregleringen komme att indragas, skulle utgå godtgörelse,
beräknad efter medeltalet af den inkomst, tjänstinnehafvare kunde
anses hafva åtnjutit af sådana indragna sportler under den senast
förflutna tid, så vidt möjligt ej understigande fem år, därför denna
inkomst kunde utrönas,
dels besluta
ej mindre, att de tjänstemän och hofrättsposter, hvilka såsom
öfvertaliga icke blefve å de nya staterna uppförda, skulle, i den
mån ej ofvanberörda i fråga om notariebefattningarna föreslagna
N:o 43. 32 Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om reglering särskilda bestämmelser till annat föranledde, samtidigt som de nya
handenaÖr^ staterna trädde i kraft uppföras å allmänna indragningsstaten,
vid rikets hof- än äfven att å allmänna indragningsstaten uppförda öfvertaliga
rätter. befattningshafvande skulle vara berättigade uppbära de löner jämte
(Forts.) ålderstillägg och de tjänstgöringspenningar, hvaraf de vid öfver-
flyttningen vore i åtnjutande; dock med skyldighet dels att, i hän¬
delse de, efter förflyttning till indragningsstaten, erhölle annan ordi¬
näre befattning å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, i allo
frånträda aflöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida de un¬
derstege eller vore lika med de nya aflöningsförmånerna samt, där¬
est aflöningsförmånerna å indragningsstaten öfverstege berörda nya
aflöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande afdrag, dels
ock att, när de, kvarstående å indragningsstaten, uppnått 65 lefnads¬
år, åtnöjas med pension å indragningsstat, motsvarande den del af
aflöningsförmånerna, som vore att hänföra till lön jämte ålderstillägg,
dels ock höja de i riksstaten under andra liufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag för Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat
från 698,787 kronor till 787,837 kronor eller således med 89,050
kronor, för Göta hofrätt med därunder lydande justitestat från
482,913 kronor till 528,763 kronor eller sålunda med 45,850 kronor
samt för hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder lydan¬
de justitiestat från 211,213 kronor till 227,463 kronor eller sålunda
med 16,250 kronor.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
hade utskottet till behandling förehaft två inom Riksdagen väckta
motioner, nämligen:
motionen n:o 71 i Första Kammaren, af herr K. J. Ehnan,
som hemställt,
att Riksdagen, med ändring af de utaf Kungl. Maj:t föreslagna
stater för rikets liofrätter, ville bevilja nedannämnda tjänstemän
följande aflöningsförmåner, nämligen: två aktuarier, en arkivarie
och sju notarier i Svea hofrätt hvardera 2,800 kronor i lön, 1,700
kronor i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i ortstillägg eller
sammanlagdt 4,800 kronor; en aktuarie, en arkivarie och 4 nota¬
rier i Göta hofrätt hvardera 2,800 kronor i lön och 1,700 kronor
i tjänstgöringspenningar eller sammanlagdt 4,500 kronor; samt två
notarier i hofrätten öfver Skåne och Blekinge 2,800 kronor i lön
och 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar eller sammanlagdt 4,500
kronor; äfvensom för hvar och en af samtlige dessa tjänstemän i
rikets liofrätter tre ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att till¬
läggas lönen efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring,
samt motionen n:o 251 i Andra Kammaren, af herr Ii. Johans¬
son i Jönköping, hvilken hemställt,
att Riksdagen ville besluta sådan ändring i hvad Kungl. Maj:t
föreslagit i proposition, n:o 135, angående reglering af löneförhål-
33 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
landeua m. m. vid rikets hofrätter, att samtliga vid dessa dom- Om reglering
stolar anställda förste vaktmästare och vaktmästare erhölle rätt j,j/ l°nef°rhal-
jämväl till ett andra ålderstillägg å 100 kronor efter 10 år. riketshof-
rätter.
Utskottet hade i detta utlåtande på åberopade grunder hem- (Forts.)
ställt, att Riksdagen måtte
a) i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande proposition samt
med afslag å herrar Ekmans och Johanssons ofvannämnda motio¬
ner godkänna aflöningsstater för rikets hofrätter att tillämpas från
och med år 1910, så lydande som utskottets utlåtande utvisade;
b) besluta, att under ifrågavarande lönestater skulle införas
följande bestämmelse:
»Denna lönestat träder i kraft den 1 januari 1910 under förut¬
sättning att Kungl. Maj:t dessförinnau meddelar föreskrift därom,
att sekreterarna, advokatfiskalerna, aktuarierna och arkivarierna
skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för
särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet till¬
städes minst 6 timmar hvarje söckendag»;
e) godkänna vissa i utlåtandet angifna villkor och bestäm¬
melser för åtnjutande af de i nämnda stater upptagna aflöningsförmåner;
d) förklara, att enhvar, som med eller efter iugåogen af år
1910 tillträdde befattning i någon af rikets hofrätter, skulle vara
pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser;
e) godkänna af departementschefen framställdt, i statsråds¬
protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 19 mars 1909
intaget förslag om sättet för genomförande af den föreslagna in¬
dragningen af visst antal notariebefattningar vid hofrätterna;
f) förklara, att de förutvarande innehafvare af öfriga befatt¬
ningar i hofrätterna, hvilka, oaktadt härtill berättigade, icke före
den 1 november 1909 anmälde, att de ville underkasta sig den
nya aflöningsstaten samt ofvannämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bibe¬
hållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom,
i den mån ej annat föranleddes af bestämmelserna i förenämnda
lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem; dock att,
mot befrielse från åliggande skyldighet att bekosta renskrifning,
till befattningarna i fråga anslagna renskrifningspenningar skulle
upphöra att utgå samt att i stället för sportler, som i sammanhang
med löneregleringen komme att indragas, skulle utgå godtgörelse,
beräknad efter medeltalet af den inkomst, tjänstinnehafvare kunde
anses hafva åtnjutit af sålunda indragna sportler under den senast
förflutna tid, såvidt möjligt ej understigande fem år, därför denna
inkomst kunde utrönas;
g) besluta
ej mindre, att de tjänstemän och hofrättsposter, hvilka såsom
öfvertaliga icke blefve å de nya staterna uppförda, skulle i den
Första Kammarens Prof. 1909. N:o 43. 3
N:o 43. 34
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om reglering rakn ej ofvanberörda i fråga om notariebefattningarna föreslagna
af löneförhal- särskilda bestämmelser till annat föranledde, samtidigt som de nya
vid riketshof-staterna träda i kraft, uppföras å allmänna indragningsstaten,
rätter. än äfven att å allmänna indragningsstaten uppförda öfvertaliga
(Forts.) befattningshafvande skulle vara berättigade att uppbära de löner
jämte ålderstillägg och de tjänstgöringspenningar, hvaraf de vid
öfverflyttningen vore i åtnjutande; dock med skyldighet dels att,
i händelse de, efter förflyttning till indragningsstaten, erhölle annan
ordinarie befattning å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, i allo
frånträda aflöningsförmånerna å indragningsstaten, så vida de
understege eller vore lika med de nya aflöningsförmånerna samt,
därest aflöningsförmånerna å indragningsstaten öfverstege berörda
nya aflöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande afdrag,
dels ock att, när de, kvarstående å indragningsstaten, uppnått 65
lefnadsår, åtnöjas med pension å indragningsstat motsvarande den
del af aflöningsförmånerna, som vore att hänföra till lön jämte
ålderstillägg;
h) höja de i riksstaten under andra hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag för Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat
från 698,787 kronor till 770,837 kronor eller således med 71,550
kronor, för Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat från
482,913 kronor till 518,763 kronor eller sålunda med 35,850 kronor
samt för hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder lydande
justitiestat från 211,213 kronor till 222,963 kronor eller sålunda
med 11,750 kronor.
Af de under Svea hofrätts och Göta hofrätts aflöningsstater
upptagna anmärkningar lydde anm. 1 sålunda:
»Såsom pensionsunderlag skall för hofrättsråd och fiskal gälla
det belopp, hvartill lönen uppgår efter afdrag af 600 kronor för
hofrättsråd och 300 kronor för fiskal.»
Bland de under mom. c) åsyftade villkor och bestämmelser för
åtnjutande af de föreslagna löneförmånerna skulle här intagas
följande:
»att president, ledamöter och fiskaler äga årligen åtnjuta
sommarferier, presidenten och enhvar af ledamöterna eu och en
half månad samt fiskalerna enhvar efter hofrättens bestämmande
högst en och eu half månad.»
Vid mom. c) hade reservation afgifvits af grefve P. O. L.
Klingspor, som ansett, att i stället för bestämmelsen: »att president
----högst en och en half månad» bort införas följande
bestämmelse:
»att president, ledamöter och fiskaler äga årligen åtnjuta som¬
marferier, presidenten och enhvar af ledamöterna två månader samt
fiskalerna enhvar efter hofrättens bestämmande högst två måna¬
der.»
35 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Grefve Klingspor: Det är ett par ändringar, som jag Omreglering
skall be att få föreslå i staten för så väl Svea som Göta hofrätt
Löneregleringskommittén både föreslagit, att sekreteraren i Svea vjd rikets hof-
hofrätt skulle erhålla en aflöning af 6,000 kronor jämte 2 ålders- rätter.
tillägg, hvardera å 500 kronor, och således kommit till en slut- (Forts.)
aflöning af 7,000 kronor. Af aflöningen skulle 2,000 kronor ut¬
göra tjänstgöringspängar, hvadan den egentliga slutlönen skulle bli
5,000 kronor. Dessutom skulle han erhålla ett ortstillägg af 400
kronor. För sekreteraren i Göta hofrätt föreslogs samma belopp
med undantag af ortstillägget. Men enligt Kungl. Maj:ts förslag
skola såväl sekreteraren i Svea hofrätt som sekreteraren i Göta
hofrätt erhålla 3 ålderstillägg, och komma således båda tillsamma
slutlön af 5,500 kronor. Mot denna förhöjning har jag ingen
anmärkning att göra. Men till följd af denna förändring komma
sekreterarne i Svea och Göta hofrätter att få högre pension än sekre¬
teraren i hofrätten öfver Skåne och Blekinge län. När frågan var
före i löneregleringskommittén reserverade vi oss några stycken
mot, att det skulle bli olika pensioner för sekreterarne i bof-
rätterna. Af olika anledningar föreslogo vi, att pensionerna skulle
sättas lika. Men enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle sekreteraren i
Skånska hofrätten i pension få 5,000 kronor, men sekreterarne i
Svea och Göta hofrätter få 5,500 kronor. I betraktande af de pen¬
sionsbelopp, som tillfalla presidenter, nämligen 6,000 kronor, och
hofrättsråd, 5,600 kronor, kan man anse, att 5,500 kronor är nå¬
got för högt för sekreterarna. Jämför man beloppet med den pen¬
sion, som lämnas till häradshöfdingar, nämligen 5,000 kronor, kan
man med skäl säga, att en pension af 5,000 kronor för sekreterarne
i hofrätterna är ett lämpligt belopp. Då frågan var före i stats¬
utskottet, hade det ju varit lämpligast att göra anmärkning, men
jag märkte icke då, att den förändringen hade gjorts, utan var i
den tro, att pensionsbeloppen voro bestämda så, som lönereglerings¬
kommittén hade föreslagit.
Jag tager mig nu därför friheten att yrka, att för sekreterarne
i Svea och Göta hofrätter såsom pensionsunderlag tages 5,000
kronor.
Anmärkning 1 å sid. 15 och 16 i utskottets betänkande skulle
alltså komma att lyda sålunda:
»1. Såsom pensionsunderlag skall för hofrättsråd, sekreterare
och fiskal gälla det belopp, hvartill lönen uppgår efter afdrag af
600 kronor för hofrättsråd, 500 kronor för sekreterare och 300
kronor för fiskal.»
Jag föreslår således att såsom pensionsunderlag för sekreterarne
sättes det belopp hvartill lönen uppgår efter afdrag af 500 kronor.
Då får man för sekreterarne i dessa två hofrätter liksom i Skånska
höft ätten ett pensionsunderlag af 5,000 kronor. Jag yrkar denna
förändring i statsutskottets förslag.^
N:o 43. 36
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om reglering
af löneförhål¬
landena m. in.
vid rikets hof-
rätter.
(Forts.)
Friherre Gripenstedt: Det finnes ju ett visst fog för det
yrkande, som framställts af grefve Klingspor. Men det hade varit
fördelaktigare, om det blifvit framställdt i utskottet, såsom den
ärade talaren ock själf nämnde. Nu har Kungl. Maj:t för sekre-
terarne i Svea och Göta liofrätter föreslagit ett tredje ålderstillägg,
så att dessa få 500 kronor högre aflöning än sekreteraren i Skån¬
ska hofrätten, på den grund att de två förstnämda sekreterarne ha
mer att göra. Men när de taga afsked från sin tjänst, är det ju
rättvist, att de få samma pensionsbelopp. Kungl. Maj:t har emeller¬
tid icke förbisett, att sekreterarne i Svea och Göta hofrätter skulle
få högre pension än sekreteraren i Skånska hofrätten, det framgår
af motiveringen i propositionen. Men vi, som inom utskottet hade
att behandla denna sak, fäste oss icke därvid, då icke någon af de
ledamöter från 1 öneregleringskoimnittén, som voro närvarande,
gjorde någon anmärkning däremot. Då det nu yrkas, att i staten
skall införas en not, i syfte att pensionerna för sekreterarne i Svea
och Göta hofrätter skola bli lika med pensionen för sekreteraren i
Skånska hofrätten, har jag för min del ingenting att däremot
invända.
Grefve Klingspor: Det är en annan erinring mot stats¬
utskottets förslag, som jag ber att få gorå. Det är rörande vill¬
koret c). Jag har i detta fall reserverat mig. Det rör semester¬
tiden för presidenter, ledamöter och fiskaler i hofrätterna. Ut¬
skottet har icke velat medgifva längre semester än den, som i all¬
mänhet gifves tjänstemän i tredje lönegraden, d. v. s. endast 6
veckor. Men nu är förhållandet det, att innan sessionerna börja
på hösten, dessa tjänstemän måste använda cirka 14 dagar för att
förbereda ärendena och förbereda sig till föredragningen. Skulle
de nu få endast 6 veckors semester, och 14 dagar däraf gå bort
för att förbereda ärendena innan sessionernas början, skulle de i
verkligheten endast få en månads semester. Det är därför, jag i
min reservation hemställt, att denna punkt skulle få den lydelse
som löneregleringskommittén föreslagit. Jag skall be att få läsa
upp för herrarna, hvad löneregleringskommittén yttrar härom på
sid. 226:
»Af den ofvan lämnade redogörelsen för arbetet vid hofrätterna
framgår, dels att till föredragning kräfves ett ofta vidlyftigt för¬
beredande arbete, dels att, sedan föredragning skett, åtskiligt efter¬
arbete återstår. Då arbetet vid hofrätterna oafbrutet måste fortgå
ända till feriernas inträde och föredragningen tager sin början
omedelbart efter feriernas slut, följer däraf såväl att mycket efter¬
arbete ofta återstår sedan ferierna inträdt, som ock att åtskillig
tid under ferierna åtgår till förarbeten. Tiden för dessa efter- och
förarbeten torde, hvad sommarferierna beträffar, ej kunna beräknas
till mindre än sammanlagdt två veckor.
37 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Skulle för hofrätternas ledamöter ferierna under sommaren in-
skrankas till den tid af eu och en half månad, under hvilken tredje i^n(iena m m
gradens tjänstemän inom de administrativa verken äga att åtnjuta rikets hof-
semester, komme alltså hofrätternas ledamöter att erhålla kortare ritter.
ledighet än nyssnämnda tjänstemän. Men arten af domares verk- t or 9 )
samhet kräfver helt visst för dem minst lika lång hvila som för
tjänstemän af motsvarande grad i andra verk.
Äfven en annan synpunkt anser kommittén sig böra i detta
sammanhang beröra. Med det forcerade lagstiftningsarbete, som
nu bedrifves, och med det Irägna arbete, som hofrättstjänstgöringen
under sessionerna innebär, måste hofrätternas ledamöter, hvilka ju
på grund af sin ämbetsverksamhet hafva att noggrant sätta sig in
i en mängd nya lagar och författningar, väl behöfva använda
en del af sommarferierna för sagda ändamål.
Då kommittén alltså funnit någon ändring i nu gällande ord¬
ning beträffande sommarferierna för hofrätternas ledamöter ej höra
vidtagas, har detta emellertid skett under uttrycklig förutsättning,
att, såsom hittills, arbetet vid hofrätterna skall fortgå oafbrutet
ända till sommarferiernas inträde samt att föredragningen skall
taga sin början omedelbart efter dessa feriers slut.»
För alt nu förvissa sig om, att ifrågavarande tjänstemän verk¬
ligen använda dessa 14 dagar för att förbereda sig till föredrag¬
ningen, har jag tänkt föreslå, att man skulle formulera stadgan-
dena så, att såsom villkor sättes, att de skola under de sista 14
dagarna af ferietiden hafva hemarbete i och för studier och för¬
beredelse till föredragningen efter feriernas slut. Jag ber sålunda
att få föreslå, att denna punkt får ett tillägg, så att den kommer
att lyda sålunda: »att president, ledamöter och fiskaler ega årligen
åtnjuta sommarferier, presidenten och enhvar af ledamöterna två
månader samt fiskalerna enhvar efter bofrättens bestämmande
högst två månader; dock under villkor att de sista två veckorna
af ferietiden användes till arbete i hemmet för beredande af mål
till föredragning». På samma gång man gifver dem två månaders
semester, är man härigenom viss om, att de använda två veckor
däraf till hemarbete, och då bli deras semester icke längre än den,
som andra ämbetsmän i jämförlig tjänsteställning, åtnjuta.
Jag ber att få yrka på denna förändring i den omnämnda
punkten.
, Herr slatsrådet Petersson: Jag skulle önska yttra några ord
angående den punkt i lönevillkoren, som handlar om semestertiden.
Äfven jag skulle gärna se, att en ändring härutinnan kunde ske,
så att Riksdagens beslut fattades i enlighet med Kungl. Maj ds af
den siste talaren förordade förslag. Jag förstår, att det grundläg¬
gande skälet för utskottets förslag i denna del, är eu jämförelse
N:o 43. 38
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om reglering msd kammarrätten. Jag ber därEör att med några ord få rikta mig
tjärna m. nilnot (*enna jämförelse, som jag anser icke vara fullt exakt.
vid rikets hof- Kammarrätten är som bekant en specialstol, som har att till-
rätter. lämpa lagar och författningar inom ett jämförelsevis begränsadt
(Forts.) administrativt område. Det är naturligtvis icke förenadt med sam¬
ma svårigheter att öfverskåda och sammanhålla detta lagstiftnings-
område som att behärska det, hvarå hofrätten har att röra sig, och
i regel kräfva ej heller de mål, som tillhöra kammarrätten samma
omfattande arbete som de mål, 6om hofrätten har att handlägga.
Hofrätten har att röra sig å hela civil- och kriminallagstiftningsom-
rådet, och i regel äro åtminstone de vädjade målen ganska be¬
svärliga.
De ha vidare, som vi alla veta, en tendens att ökas. För att
i den mån det kan vara möjligt statistiskt belysa skillnaden mel¬
lan hofrätternas och kammarrättens arbetsbörda skall jag be att få
meddela en sammanräkning, som verkställts angående antalet af-
gjorda mål per rotel under ett år i hofrätterna och kammarrät¬
ten. För hofrätterna hafva därvid endast medräknats vädjade
saker. Dessa hafva uppgått i Skånska hofrätten till omkring 60,
i Göta hofrätt till något öfver 50 och i Svea hofrätt, på de divi¬
sioner, som äfven handlägga brottmål och ansökningsärenden, till
omkring 40 och på de divisioner, som uteslutande syssla med väd¬
jade saker, till ungefär 60. Härtill komma nu besvärsmålen, men
tyvärr har jag icke liknande uppgift om dem, men de äro icke af
någon afgörande vikt i jämförelse med de vädjade sakerna. I
kammarrätten är medeltalet afgjorda mål per rotel 241. När så¬
lunda på hvarje rotel belöper 241 mål och mot dem svara i hof¬
rätterna omkring 60 vademål, så betyder detta, att hofrättsmålen
äro större och svårare än kammarrättsmålen. Eu annan siffra,
som belyser förhållandet, kan man få medelst eu genomsnittsberäk¬
ning af hvad som afgöres per föredragningsdag på 4 timmar; i
hofrätterna medhinnas därvid 2 ä 3 vädjade mål på de olika di¬
visionerna, i kammarrätten ända till 10 ä 12. Och att göra i ord¬
ning ett fåtal större mål är öfverhufvud taget ett tyngre arbete
än att läsa in det större antal små mål, som motsvarar samma
föredragningstid.
Jag har från presidenten i Svea hofrätt emottagit ett yttrande
i denna fråga, hvilket jag äger rätt att meddela. Han har beto¬
nat och vitsordat de förhållanden, som den föregående ärade tala¬
ren . omnämnde, nämligen dels att åtskilligt arbete återstår efter
sessionens slut och dels att arbete måste nedläggas på beredande
af mål till en kommande sessions början. Han uppgifver att
det ej sällan händer i Svea hofrätt, att ledamöter under sessio¬
nen begära tjänstledighet nominellt för enskilda angelägenheter och
således med uppoffrande af tjänstgöringspenningar, men i verklig¬
heten för att kunna ägna sammanhängande arbetstid åt beredande
39 N:0 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
af vidlyftiga mål, som eljest skulle taga för mycken tid eHer möj- Om
ligen blifva liggande till semestern eller annan ledighet. Af dessa j'nden'm.M
förhållanden framgår, att hofrättsledamöterna nu i verkligheten vid hof-
behöfva en del af sina s. k. ferier till förarbeten å mål och för att rätter.
sätta sig in i nya lagar, som i våra dagar ständigt tillkomma i (Forts.)
ökadt antal. Att detta i genomsnitt icke tager mindre än 14 da¬
gar af ferierna torde kunna anses tämligen visst, och med det för¬
slag som den siste ärade talaren framställde, skulle eu sådan an¬
vändning bli uttryckligen fastslagen. Ett bifall till det förslaget
skulle alltså, såvidt jag förstår, allenast sätta hofrättsledamöterna
i paritet med ledamöterna i de förvaltande verken i Stockholm,
och önskligt vore om kammaren ville bifalla ett sådant förslag.
Herr Ljungberg: Då genom det föreliggande förslaget den
hofrättsbefattning, som jag innehar, alls icke skulle bekomma nå¬
gon löneförbättring, står jag således utanför löneregleringen, på
hvilken jag äfven i öfrigt saknar skäl att ingå. Jag anser mig
därför kunna tämligen opartiskt bedöma löneregleringsförslagets
bestämmelser och ber att i den mån, jag förmår, få understryka
hvad herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet nyss an¬
förde till förmån för bibehållande åt hofrättsledamöterna af den
nuvarande semestertiden af två månader.
Jag anser mig därjämte böra uttala, att utskottets nedprut¬
ning af begynnelselönen för hofrättsledamot icke är lycklig. Eu
sänkning af "begynnelselönen, på sätt utskottet föreslagit, kommer
helt visst att vid hofrätternas rekrytering medföra en svår täflan
med de i aflöningshäuseende bättre ställda administrativa och kol¬
legiala verken i hufvudstaden. Tillströmningen af nya krafter kan
därför icke väntas blifva ökad, hvilket får till påföljd bristande
möjlighet till urval och därigenom sänkning af ledamotsnivån,
gifvetvis till skada för den rättssökande allmänheten och tillika
för staten själf.
Beträffande semesterinskräukningen synes mig jämförelsen med
kammarrätten icke vara fullt giltig. Ty det lär väl vara obestrid¬
ligt, att hofrätternas verksamhetsområde är i eminent grad af större
omfattning än området för kammarrättens ämbetsverksamhet. Där-,
för synes det ock vara af behofvet påkalladt, att hofrättsledamö¬
terna åtnjuta mera rymlig tid för att ostördt kunna hinna följa
med lagstiftningens oaflåtliga fortgång på nästan alla samhällslif-
vets områden äfvensom bereda större mål till föredragning.
Då jag emellertid icke finner det opportunt eller förenadt med
utsikt till framgång att yrka bifall till Kungl. Majits förslag i fråga
om begynnelselönen för hofrättsledamöterna, skall jag härutinnan
icke framställa något yrkande, men jag anser mig pliktig att yrka
bifall till Kungl. Maj:s förslag såvidt angår semestertiden.
N:o 43. 40
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
(Forts.)
ö^flömförhåt ■ Håkanson, Ernst: Efter de anföranden, som vi hört
landenam. m. af den “»de reservanten inom statsutskottet som af herr stats-
vid rikets7«o/-rade'; ocd chefen för justitiedepartementet, har jag icke många
rätter. skäl^ att komma med. Jag skall endast be att få yttra några ord
i fråga om semester för president och ledamöter i hofrätterna.
Jag har själf varit ledamot i hofrätt och kan därför intyga
riktigheten af hvad den ärade reservanten i statsutskottet anförde,
nämligen att två månaders semester för hofrättsledamot ingalunda
utgör två månaders ledighet från arbete utan måste till afsevärd
del användas till beredande af stora mal. Det är sålunda icke alls
säkert att det ens blir sex veckors ledighet. Jag har vid ge¬
nomläsning af utskottets betänkande och därvid fogade handlingar
icke kunnat underlåta att finna det underligt, att statsutskottet i
fråga om semester tiar jämfört hofrätterna med kammarrätten, men
icke alls velat ingå på denna jämförelse, då fråga varit om be¬
stämmande af begynnelselönen, ty den är för hofrättsråden före¬
slagen afsevärdt lägre än för kammarrättsråden. Som sagdt har
jag icke några nya skäl att komma med; jag åberopar de skäl
härutinnan, som finnas i betänkandet af den kommitté, som haft i
uppdrag att föreslå lönerna. De skäl, som en reservant inom korn»
mitten — den ende som reserverat sig i förevarande fråga — an¬
fört, äro vederlagda af särskildt Göta hofrätt i dess utlåtande. Vid
sådant förhållande förefaller det mig ganska märkvärdigt, att stats-
utskottet följt den ende reservanten i löneregleringskommittén,
hvilken reservant dock icke ens själf lärer kunna göra anspråk på
att sitta inne med någon vidare sakkunskap om den tid, som hof-
rättsledamöterna behöfva för beredning af sina mål till föredrag¬
ning «ag ber att fa instämma i det af grefve Klingspor fram¬
ställda yrkandet, 6
Herr vice talmannen: De två siste talarna hafva icke gjort
något yrkande i afseende på själfva regleringen af lönesummorna,
men de hafva i alla fall ansett sig skyldiga att uttala eu kritik
mot statsutskottet. Det var för mig ganska oväntadt, då lönereg¬
leringen synes mig vara gjord med stor liberalitet, särskildt i det
hänseendet, att man upphäft skillnaden mellan assessorer och hof-
rättsråd och förvandlat assessorsbefattningarna till hofrättsråds-
ämbeten.
De fyra sista talarna hafva yrkat afslag på utskottets hemstäl¬
lan i fråga om semester för hofrättsrådsledamöterna. Det är icke
så lätt att stå emot fyra starka män med så stor erfarenhet som
dessa. Men i alla fall anser jag att utskottets förslag mycket väl
kan låta sig försvaras. Först och främst kan ingen förneka, att
det är önskvärd!, att semestertiden bestämmes lika för tjänstemän
i samma lönegrader, och när öfverallt annars tredje gradens tjäns¬
temäns semestertid bestämts till sex veckor, får man medge, att
41 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
synnerligen starka skäl måste finnas om man skall gorå undantag
irån en sådan allmän regel. Man är i allmänhet mån om att m
löneregleringar så långt möjligt är ställa löneförmånerna lika lör i vid riketshoj-
lika ämbetsställniug stadda ämbetsmän. Men fråga är, om så
starka skäl anförts, alt man på grund af dem bort afvika från den
allmänna ordningen.
Här hafva anförts två skäl. Det ena är, att hofrättsledamö-
tema hafva strängare arbete än motsvarande tjänstemän inom
andra verk. Jag kan naturligtvis icke af egen erfarenhet bekräfta
eller vederlägga detta. Men jag har mina dubier, har verkligen
mina bestämda dubier om, att deras arbete är strängare än de
andras. Och dessa dubier äro icke bara hämtade ur luften utan
grundade på uppgifter, som jag hört, icke i sammanhang med
denna lönereglering utan alldeles på sidan om densamma.^ Men
herrarna må val medge, att det ä,r ganska riskabelt att på detta
sätt begynna tala om, att den ene tjänstemannen i tredje lönegra¬
den bar strängare arbete än den andre, och denne andre åter strän-
gare arbete än den tredje. Hvart skola vi väl komma, om vi på
det sättet begynna att räkna timmarna för den enes eller andres
arbete eller hjärnansträngningen hos den ene eller andre? Jag
anser det vara eu ganska riskabel väg att beträda, i synnerhet
när det är tal om löneregleringar. . .
Såsom andra och starkaste skäl har anförts, att de två sista
veckorna behöfva af hofrättsledamöterna användas för beredning
af mål till föredragning i hofrätten. Mot det vill jag säga: äro
hofrättsledamöterna de enda, som måste använda sin semester till
förberedande af arbeten för kommande tider? Jag tior icke, att
man med skäl kan påstå, att detta är unikt för hofrättsledamö¬
terna. År det för öfrigt alldeles särskildt nödvändigt, att hof-
rättsråden i detta hänseende ställas i motsats mot kammarrätts¬
råden? Kan ej saken ordnas genom en instruktion för arbetets
fördelning? ,
Därför har man inom utskottet icke velat gå med pa Kungl.
Maj:ts proposition i denna punkt utan ansett sig böra hålla fast
vid den regeln, som gäller om tjänstemän i samma ställning.. Icke
heller har utskottet velat gå in på grefve Klingspors sammanjämk-
ningsförslag. Det var före inom utskottet, men vi kunde icke där
enas om det, och jag tror icke det är skäl att här närmare ingå
på det, tv det blir väl i alla fall icke antaget af Riksdagen. Jag
skulle dock vilja göra en liten anmärkning mot formuleringen, då
grefve Klingspors förslag fått stöd af herr statsrådet och åtmins¬
tone en af de två juristerna som haft ordet. Nog är det märk¬
värdigt, att, då två månaders semestertid skulle bestämmas, det dock
skulle ske med det villkoret, att de sista två veckorna af tiden an¬
vändes till arbete i hemmet, för beredning af prål till föredragning.
Alltså om ledamoten icke använde dem i Kristianstad, Jönköping
N:o 43. 42
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
(Forts.)
Om reglering eller Stockholm, utan t. ex. i Varberg eller Marstrand, skulle han
landvna°m. m.1C-m? få led^het- Ar det för öfrigt möjligt att sätta upp ett sådant
tid rikets hof- villkor, och hvarför skulle de två sista veckorna användas till ar-
rätter. bete i hemmet? Om ledamoten ville förbereda sig en månad i
förväg skulle han inte få det, utan det måste ske de två sista
veckorna. Sedau blir det fråga om att kontrollera detta och kan¬
ske fiskaler skola tillsättas för att efterse, om ledamöterna arbeta
de två sista veckorna. Mig synes det alls icke lämpligt att antaga
ett sådant villkor, och jag anser icke tillräckliga skäl föreligga för
att gå ifrån allmän regel.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Friherre Akerhielm: För min del unnar jag hofrätternas leda¬
möter allt det goda, som de kunna få, oafsedt att kammarrätten
kanske blifvit hårdare behandlad än hofrätterna skulle bli genom
detta förslag. Men jag har begärt ordet endast på grund af den
jämförelse, som herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
gjorde mellan hofrätts- och kammarrättsledamöternas arbete, en
jämförelse, som jag för min del finner mycket missledande.
Han nämnde först, att kammarrätten rör sig på ett mera be-
gränsadt område. Det är i en viss grad sanning, men kammar¬
rätten har icke att göra endast med beskattnings- och fattigvårds-
mål; såsom handläggande balansmål måste kammarrättens leda¬
möter vara förtrogna äfven med brottmålslagstiftningen i vissa de-
lai, och anmärkningsmålen röra sig öfver hela den administrativa
lagstiftningens område. Det är således icke så litet, som kammar¬
rättens ledamöter hafva att sätta sig in uti. Efter min uppfattning
är det omöjligt att göra detta fullständigt, och jag förmodar, att
det sker i hofrätterna som i kammarrätten, att man efter hand, i
den män målen därtill föranleda, måste närmare sätta sig in i de
författningar målen beröra. Det går icke att hålla reda på alla
författningar på en gång; jag betviflar därför, att hofrätternas leda¬
möter kunna behärska hela den mängd af lagar och författningar
hvilka de eventuellt kunna få att tillämpa.
Därjämte sades det, att de mål, som kammarrätten hade att
handlägga, icke i allmänhet vore af så invecklad och besvärlig be¬
skaffenhet som de, med hvilka hofrätterna röra sig. Det erkänner
jag gärna. Herr statsrådet lämnade en statistisk utredning angå¬
ende de olika slags mål, som ledamöterna i de olika verken hade
att föredraga. Af den framgick samma resultat, till hvilket jag
vid mina beräkningar kommit, eller att kammarrättens ledamöter
haEva omkring fem gånger så många mål om året att föredraga
som ledamöterna i hofrätterna. Däraf följer också, att en kam-
marrättsledamot deltar i afdömandet af ett antal mål ungefär lika
många gånger större än det, som eu hofrättsledamot har att af¬
göra. Man får här icke förbise, att kvantiteten i det ena fallet
43 N:o 43.
Oasdagen den 12 Maj, e. do.
torde uppväga deu delvis svårare kvaliteten af de mål somhot
rätternas ledamöter hafva att handlägga. Det ar icke så lätt att ianiiena m m
afföra för hvilka arbetsbördan är tyngst, för kammarrättens eller vfö rikets hof-
„..6 , .... , t _ »Utter.
för hofrätternas ledamöter. .
Äfven kammarrättens ledamöter måste under sin ledighet be¬
reda sig på föredragning och de hafva icke mer än 1 7* månads
semester. Man har tagit från kammarrätten utom påskferierna en
veckas expeditionstid, som den hade vid slutet af vårsessionen, och
eu vecka af den ledighet, som förut åtnjöts vid årsskiftet, hvari-
genom den således förlorat mera än hvad man vill taga från hof-
rätterna som ju få behålla sina förutvarande jul- och plskEerier.
Jag tror sålunda att om herr statsrådet ville göra en ingående
jämförelse mellan hofrätterna och kammarrätten, han icke skulle
hafsra kommit till det slut, han nyss angaf.
rätter.
(Forts.)
Herr statsrådet Petersson: Herr talman, mina herrar! Jag
vill naturligtvis icke ställa mig i opposition mot den högt ärade
presidenten^ kammarrätten, som ju känner dessa förhållanden syn¬
nerligen väl; men för att ytterligare verificera min uppgift att, i
genomsnitt taget, kammarrättens mål äro lättare och mera ensarta-
de samt svårligen kunna såsom arbetsbörda betraktade jämföras
med hofrättsmålen, vill jag meddela eu liten specifikation af i
kammarrätten afgjorda mål under år 1908. Denna specifikation
visar, att balansmåleo, hvilka äro svåra och fullt jämförliga med
de stora målen i hot rätten, under nämnda år uppgå till summa
två. Antalet underställda mål, hvilka möjligen också få räknas
till de besvärliga, uppgår till summa 36. Däremot finns det fat¬
tig vårdsmål — °jag har i högsta domstolen handlagt sådana mål
på deu tid jag var där, så att jag vet, att de äro ganska ensartade
— till ett antal af 732. Vidare komma andra besvärsmål, hvari
väsentligen ingå beskattningsår!, och antalet af dassa andra be¬
svärsmål når siffran 1,523, allt för år 1908. Af dessa siffror lärer
noo- den af mig lämnade uppgiften kunna anses bestyrkt.
För öfrigt bör jag uttryckligen förklara, att jag icke på något
sätt velat säga, att icke kammarrättsråden också skulle hafva sin
tid fullt utfylld och att icke deras arbete också må vara ansträn¬
gande Jao-'bär endast velat framhålla, att hofrättsledamöterna
mycket val behöfva någon tid fri från tjänst på ämbetsrummet,
då de skola träda in i tjänstgöring, för att då göra färdigt ett litet
»lao-er» af mål till föredragning. Om saken kunde ordnas pa det
sätt att de finge sex veckors semester och att sessionerna började
fjorton dagar tidigare, men att hofrättsledamöterna ägde använda
de första fjorton dagarna på hemarbete med målen, skulle jag
gärna vara med om en sådan lösning af frågan.
Uttrycket »i hemmet», som den ärade vice talmannen fäste
sig vid,' står naturligtvis, i motsats till »ämbetsrummet» och har
N:o 43. 44
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
S^ÖIckeatt göra uicd den ort’ där hemarbetet utföre?. _
landena m. m. hg^vis försiggå i den vanliga bostaden eller annorstädes
Det lian natur¬
lag rikets hof-
ratter. Herr Ekman: Då jag i viss mån kan anses tala i egen sak
(Torts.; vdl jag icke gorå något yrkande liksom icke heller något egentligt
personligt inlägg i diskussionen, men jag anser mig vara pliktig
att meddela, hvad Göta hofrätt vid sin behandling af förevarande
förslag vid denna punkt yttrat.
Dessförinnan vill jag emellertid gentemot herr vice talmannen
framhålla, att det förut under debatten nog ej varit meningen att
påstå, att hofrättsledamöterna skulle hafva ett strängare arbete än
andra med dem ungefär likställda ämbetsmän. Men de hafva sitt arbete
oidnadt på ett annat sätt än de flesta andra tjänstemän: en be¬
tydande del af deras arbete är förlagd till hemmet och måste där
utiöras, innan föredragningen på ämbetsrummet sker. Detta fram¬
går mycket tydligt af hvad hofrätien säger i sitt utlåtande, som
jag nu skall i hufvudsakliga delar återgifva. Efter åberopande af
de skal, lönereglenngskommittén till stöd för sin hemställan i före¬
varande del anfört, yttrar hofrätten vidare:
»Att en ej obetydlig del af ferierna måste upptagas af förbe¬
redande arbete för den kommande sessionen, framgår uppenbart
däiaf, att ett ej ringa antal af de till hofrätten inkommande väd¬
jade mål äro af så vidlyftig beskaffenhet att, då under sessionen
föredragningen måste af ledamöterna oafbrutet uppehållas, dessa
mål i allmänhet ej kunna i sin vederbörliga tur under sessionen
till föredragning behörigen beredas, i följd hvaraf arbetet därmed
liksom äfven med de ytterligare dylika mål, som före sommarferi¬
ernas början kunna inkomma, måste till sommarferierna anstå.---.
Då föredraganden dessutom måste hafva åtskilliga andra’mål be¬
redda till sessionens början, på det att arbetet genast måtte kunua
börjas och i behörig ordning fortsättas, får hofrätten vitsorda, att
det arbete föredraganden i sådant afseende har att under ferierna
ombesörja i allmänhet medtager en tid af minst 14 dagar.___
Såsom kommittén jämväl anmärkt, måste någon del af ferierna
användas till studium af nyutkomna lagar och författningar ----
Och då under sessionerna till följd af då pågående arbete föga tid
härtill finnes, måste eu del af ferierna till detta ändamål användas.
Slutligen vill hofrätten fästa uppmärksamheten därå, att på
domaien och särskildt på en ledamot i en öfverdomstol med rätta
ställes det anspråk, att han, för att vinna ökad skicklighet i sitt
kall, bör taga kännedom om de värdefulla vetenskapliga arbeten,
som, behandlande vissa delar af den nu gällande svenska rätten,
på senare, tiden utkommit. Af nyss anförda skäl måste ett dylikt
studium hufvudsakligen till ferierna förläggas.»
»Af hvad nu anförts», fortsätter hofrätten, »torde framgå att, om,
såsom ifrågasatts, sommarferierna skulle till allenast en och en half
45 N:o 43.
Onsdagen don 12 Maj, o. in.
månad bestämmas, hofrättsledamöterna i själ [va verket komme att
erhålla kortare ledighet än den, som förunnats andra tjänstemän,
som ansetts böra i detta hänseende med hofrättens ledamöter lik- vid rikets hof-
Ställas. rätter.
På dessa skäl vågar hofrätten, i likhet med kommitténs pin- (Forts.)
ralitet, på det bestämdaste tillstyrka, att ifrågavarande ämbets- och
tjänstemän måtte få, såsom hittills under sommaren åtnjuta två
månaders ledighet från tjänstgöring å ämbetsrummet.»
I detta utlåtande har hofrätten således vitsordat, att förarbe¬
tena taga en tid af fjorton dagar, om man skall hafva ett tillräck¬
ligt antal mål förberedda för arbetet på ämbetsrummet efter feri¬
ernas slut.
Jag kan till sist icke underlåta att bemöta ett par yttranden
af herr vice talmannen. Han antydde, att man borde kunna re¬
dan före feriernas början bereda de mål, som skola efter desammas
slut föredragas. Häremot vill jag invända, att äfven om tiden vid
slutet af sessionen medgåfve eu sådan anordning, måste i allt fall
ett betydande arbete nedläggas på målen omedelbart före föredrag¬
ningen, då man ju vid denna måste vara inne i sakens alla de¬
taljer. Det är därför arbetet med inläsningen måste till hufvud¬
saklig del förläggas till de sista veckorna af ferietiden.
Vidare yttrade herr vice talmannen, att det skulle vara omöj¬
ligt att anställa kontroll öfver detta hemarbete, om det skulle
göras till villkor för den längre ferietiden. Emellertid hafva vi
redan nu i arbetsordningen en bestämmelse af liknande innehåll.
Presidenten äger nämligen befria division från tjänstgöring på
ämbetsrummet under eu dag i veckan, under förutsättning att det
allmänna beredes full ersättning genom hemarbete. Och ingen
torde vilja påstå, att icke detta hemarbete äfven fullgöres.
Friherre Gripenstedt: Här har gjorts ett par anmärkningar
mot utskottets förslag, men endast ett yrkande, nämligen af grefve
Klingspor, angående villkoren om semester. Jag vill då säga, att
i detta fall är jag icke lika medgörlig, som jag var beträffande
grefve Kliugspors förra yrkande, utan nu får jag ställa mig på
utskottets ståndpunkt.
Det är naturligtvis mycket svårt för den, som icke känner till
hofrätternas arbetssätt och organisation, att bestämdt yttra sig i
denna fråga, men det förefaller mig likväl vara märkvärdigt, att
hofrättsledamöterna skulle vara i behof af större tjänstledighet än
andra domare och ämbetsmän i allmänhet. Som jag nyss nämnde
förstår jag mig icke på hofrätternas arbetssätt och i hvad mån ar¬
bete kan ske under semester, lika litet som jag begriper, när det
i propositionen talas om att det borde råda cirkulation mellan
divisionerna, därför att det ena målet skulle afgöras på ett rum
och det andra målet på ett annat rum; det kau följaktligen hända,
N:o 43. 46
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om reglering att jag säger några dumheter, när jag vill göra gällande, att hof-
1 anden am.ni. rättsledamöterna icke torde behöfva större tjänstledighet än andra.
vid rikets liof- Emellertid har det af herr statsrådet och chefen för justitiedeparte-
rätter. mentet framhållits, att hofrätterna hafva så förfärligt många och
(Forts.) vidlyftiga mål, att de ligga efter med dem. Såvidt jag förstår,
talar dock detta snarare för en utsträckning af arbetstiden än för
utsträckning af semestern, för så vidt meningen är, att det skall
ordnas så, att de bättre skola hinna med sitt arbete. Och allmän¬
heten, som betjänas af rättvisans utöfvare, önskar visserligen, att
det skall gå så snabbt som möjligt är, utan att säkerheten därför
riskeras. Att studera lagar och dylikt få ledamöterna väl göra på
sin fritid, så att de äro hemma i dem; att sätta sig in i lagar och
författningar, som skola tillämpas, det få alla andra göra på sin
fritid. Här är det ju fråga om en lönereglering, en löneförhöjning]
då kan det tyckas, som om man här, liksom man gör i allmänhet,
också kunde begära högre prestationer. Jag tror verkligen icke!
eller jag kan icke tänka mig, alt det skulle vara så farligt, om det
sattes samma villkor i detta afseende för hofrätternas ledamöter
som t. ex. för tjänstemän uti kammarrätten.
Herr talman, jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Uppström: Såsom herrarne nogsamt veta, har det länge
vant ett önskemål i de norrländska provinserna att få en egen hof¬
rätt, icke därföre, som om norrländingar skulle anse detta vara nöd¬
vändigt för att deras landsända skulle anses likställd med det öfriga
Sverige, utan^ därföre, att de hafva den uppfattningen, att det skulle
inverka förmånligt för rättsskipningen i Norrland, och i denna upp¬
fattning hafva de rönt understöd äfven från auktoritativt håll.
Invändningar mot våra önskningar hafva nog också framkom¬
mit, bland annat den, att frågan om lönereglering för hofrätterna
först skulle vara afgjord. Den frågan tyckes nu vara på god väg
att lösas, och man skulle därför kunna förmena, att frågan om
upprättande af en hofrätt i Norrland äfven därigenom skulle vara
förd närmare sin lösning.
Un annan invändning har nu emellertid uppdykt, och den är
att man tror sig veta, att frågan om hela rättegångsväsendets om¬
bildning nu skulle vara påtänkt att ånyo upptagas. Huruvida det
är riktigt eller icke, det vill jag icke närmare inlåta mig på, men
för den norrländska hofrättsfrågan har det talet åtminstone den
betydelsen, att den, som icke vill dess lösning i ofvan angifna rikt¬
ning alltid med framgång skall möta med den invändningen, att
det icke går an att bilda en ny domstol af den gamla typen, då
man icke vet, hur domstolarna efter den nya komma att te sig.
Därför kan det icke heller nu vara fråga om att göra något yrkande
i den norrländska hofrättsfrågan. Det må dock vara tillåtet att
från norrländsk synpunkt uttrycka den förhoppningen, att vid den
Onsdagen den 12 Maj, e. in. 47 ^ »:o 4S.;
störa frågans upptagande äfven den synpunkten vinner beaktande Cm.
och att vid den bliivande definitiva lösningen af frågan detta norr- fundera m. m.
läiidska önskemål befinnes hafva varit icke endast ett tomt tanke- rikets lof-
foster utan uppburet af skäl och grunder, värda en allvarlig upp- rätter.
märksamhet. , (Fortf;:
Jag måste bekänna, att jag vid studiet af utskottets betän¬
kande tyckt mig finna, att utskottet förfarit mycket njuggt mot
hofrätterna, hälst om man jämför, hvad här är föreslaget, med hvad
som bli hvit tilldeladt åtskilliga andra ämbetsveik; ty man torde icke
kunna påstå, att hofrätternas aibete vare sig kvalitativt eller kvan¬
titativt står under hvad i dessa andi a ämbetsveik presteras. Det
skall dock icke falla mig in att i det läge, hvari frågan nu har kom¬
mit, vrka ändring i utskottets förslag, och det skulle öfverhufvud
taget icke hafva fallit mig in att yttra något härom, om icke under
debatten här fällts någia ord, som jag icke kan föibigå med tystnad.
Herr vice talmannen framhöll, att utskottet tycktes hafva för¬
farit mycket liberalt och han åberopade den omständigheten, att
samtliga hofrättsledamöterna fått titeln hofrättsråd. Ja, det kan ju
vara mycket bra för dem, sem fått den titel, att hafva fått den,
men utan verkligt värde torde den vara, då den ej är förenad med
timliga föimåner. För öfrigt är förhållandet det, att genom denna
namnförändring har man blott återgått till ett förhållande, sem
ursprungligen lådt i hofrätterna, ty under hofrättemas iersta tid
och ända till början af frihetstiden fanns det blott en ledamots-
grad, assessorsgraden, och vid nämnda tid erhöllo vid Svea hofrätt
de åtta äldsta samt i hvaideia af Göta och Abo kofiätter de fyra
äldsta assessorerna hofrättsråds namn och rang.
■ I afseende å semesterfrågan instämmer jag med dem, som
yrkat semesterns bibehållande i samma utsträckning sem hittills,
hälst jag anser, att det är billigt, att hofiättens ledamöter, då de
i afseende å lönevillkoren icke blifva likställda med sina kolleger
i andra ämbetsverk, åtminstone få behålla sin gamla semester.
I öfrigt instämmer jag, herr talman, med herr Ljungberg.
Herr Afzelius: Jag hoppas, att kammaren håller mig räkning
för att jag icke med många minuter vill förlänga en diskussion,
som säkerligen redan förefaller många af herrarna odrägligt lång.
Med afseende å denna lönereglering hade jag icke tänkt göra
rågot yrkande, då den i stolt s(dt, iråste anses vara fullt tillfreds-
ställande.
Men när här en särskild fråga — om semestern kon mit
på tal, anser jag mig likväl skyldig att på grund af den, visserli¬
gen i jämförelse med andras icke långa erfarenhet jag har om
tjänstgöringen i hofrätten, uttala, att jag delar den uppfattningen,
sem fått uttryck i K. Maj:ts proposition och att skäl, enligt mitt
förmenande, finnas för att medgifva den längre semestern. Skälen
N:o 43. 48
Onsdag^ dea 12 Maj, e. m.
Om regleringäro nyss anförda och upprepade; jag skall icke än en gång upp-
landmtm.rn. r®?a dem‘ Man kan saSa- att denna semester af två månader i
vid rikets hof- sjä^va verket icke innebär eu ökad fritid i förhållande till andra
rätter. semestrar, utan den bereder utväg att arbeta på ett friare sätt.
(Ports.) Nu invänder man: men det kan ju icke kontrolleras, att tiden
verkligen användes på det sättet. Nej, det förhåller sig ju så, att
ju högre uppgift en ämbetsman har sig förelagd, dess svårare är
det att kontrollera hans arbete. Jag kan omöjligen dela den »prak¬
tiska» uppfattning, som jag tyckte mig skymta i friherre Gripen-
stedts yttrande, att ju flera timmar man sätter en ämbetsman på
hans ämbetsrum, dess större blir arbetsprodukten. Den regeln gäl¬
ler icke för det arbete, hvarom här är fråga. Men arbete s°om icke
är förlagdt till ämbetsrummet, kan icke kontrolleras, säger man.
Det erkänner jag; jag anser, att det förslag, som af grefve Ivling-
spor här är framlagdt, icke är acceptabelt, därför att det uppställer
ett villkor, om hvars uppfyllande man icke kan öfvertyga sig. För
min del håller jag före, att det icke behöfs ett sådant villkor. Det
finns verkligen områden, där man måste lita på ämbetsmannens
ambition och pliktkänsla, och jag tror för min del, att det icke är
eu fördel att söka öfverallt inom statslifvet utmönstra detta för¬
troende och söka ersätta det med reglementeringens piska.
Därför att jag anser det vara riktigt, om semestern finge för¬
blifva sådan den varit, skulle jag under andra förhållanden hafva
yrkat bifall till Kungl. Maj ds förslag. Men då jag anser det vara
fullkomligt hopplöst att nu framställa ett sådant yrkande, som icke
förordats ens från statsrådsbänken, och då grefve Kliugspors för¬
slag icke för mig är acceptabelt, kan jag icke göra något yrkande
i själfva saken. Men jag ber att få uttala den förhoppringen, att
denna diskussion icke skall hafva varit förgäfves så till vida, att
det skall visa sig vara möjligt att ordna saken genom införande
af en bestämmelse i arbetsordningen, gående därpå ut, att första
delen af sessionen icke blir på det sättet upptagen af tjänstgöring
på ämbetsrummet, att dst icke lämnas tillräckligt utrymme för det
absolut nödvändiga hemarbetet.
Herr Sjöcrona: Herr statsrådet och chefen för justitiedeparte¬
mentet bär i likhet med flera föregående talare, såsom mig syues,
fullständigt ådagalagt, att om tiden för presidentens och hofrätts-
ledamöternas semester bestämmes till två månader, så få de i själfva
verket icke åtnjuta ledighet under längre tid än sex veckor, eller
just samma tid, som är bestämd för deras vederlikar i andra äm¬
betsverk, med den skillnad dock, att en ledamot af hofrätten måste,
om han skall kunna hålla sig uppe såsom en god lagskipare, an¬
vända eu. väsentlig del af denna tid på juridiska studier och för
att sätta sig in i de under våra dagar ständigt i stort antal utkom¬
mande nya lagar och författningar." Jag erinrar exempelvis endast
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
49 H:o 43.
om eu sådan lag som den år 1907 antagna lagen om nyttjanderätt
jämte därmed följande mindre lagar; hvilken tid tro herrarne det
kan taga att inlära eu sådan lag? Jag vill icke upprepa, hvad
som förut sagts i detta afseende, men jag vill för min del tillägga,
att den erfarenhet, jag vunnit under den icke så alldeles korta tid
jag varit hofrättsledamot, fullständigt bekräftar riktigheten af hvad
den föregående ärade talaren i detta hänseende anfört.
Jag begärde egentligen ordet med anledning af det förslag,
som har framställts af grefve Klingspor, mot hvilket förslag herr
vice talmannen framställt icke så alldeles oberättigade anmärk¬
ningar i afseende å förslagets formulering. Jag vill nämligen fästa
uppmärksamheten därå, att det väl är högst sannolikt, att Andra
Kammaren bifaller utskottets hemställan. Skulle nu Första Kam¬
maren för att främja en verkligt god lagskipning vilja göra något
i denna riktning, så synes det vara lämpligast, att kammaren bi¬
faller Kung! Maj ds förslag i detta hänseende, ty då skulle någon¬
ting i den vägen, som grefve Klingspor yrkat, kunna komma till
synes vid en blifvande sammanjämkning.
Jag tillåter mig därför, herr talman, i afseende å semester¬
tiden yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Herr Berggren: Kungl. Maj:t har icke funnit skäligt att i
sammanhang med denna lönereglering föreslå inrättandet af eu
hofrätt för Norrland. Denna fråga är dock ganska gammal, och
vi norrländingar hafva ganska länge ansett den vara mogen för
afgörande. Behandlingen af mål i andra instansen för Norrland
är af ganska stor betydelse för den rättssökande allmänheten, och
det torde icke kunna bestridas, att öfverrättens aflägsenhet är men¬
lig för såväl allmänheten som de dömande myndigheterna. Att
frågan är af ganska stor vikt kan man sluta äfven däraf, att i den
kungl. propositionen icke mindre än 12 sidor ägnats åt densamma.
Att nu vinna något är emellertid alldeles omöjligt, men ett utta¬
lande från öfre Norrland torde vara påkalladt, och det är att hop¬
pas, att därmed åtminstone kan vinnas, att tillmötesgåendet af
denna gamla önskvärdhet att erhålla en särskild hofrätt för Norr¬
land måtte något påskyndas, så att det icke alltför länge uppskju-
tes, utan blir en verklighet.
Genomgår man den kungl. propositionen, finner man, att stats¬
rådet och chefen för justitiedepartementet har endast ett skäl,
hvarför han icke ansfer lämpligt att nu upptaga frågan till afgö¬
rande, och detta skäl är, att frågan icke är mogen. Denna åsikt
stödjer han dels på löneregleringskommitténs uttalande emot att en
hofrätt inrättas i Norrland, dels på det kända sakförhållandet, att
en reform af hela vårt rättegångsväsen icke längre kan undan¬
skjutas. Regeringens ståndpunkt synes vara den, att med inrät¬
tandet af en hofrätt i Norrland för närvarande tills vidare får
Första Kammarens Prof. 1909. N:o 43.
Om reglering
af löneförhål
landena m m.
vid rikets hof¬
rätt er.
(Forts.)
4
N:o 43. 50
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om reglering anstå. Jag ber att få uttala den förhoppningen, att detta »anstånd
af löneförhål- tills vidare» måtte blifva kort.
rikets hof- Löneregleringskommitténs skäl emot inrättandet af en hofrätt
m [ätter. J i Norrland är enligt min åsikt icke tungt vägande. Utan att vilja
(Forts.) ingå på något egentligt bevis härför ber jag endast att få erinra
om, att kommittén sagt, att denna fråga icke bör bedömas från
nationella och kulturella synpunkter. Jag trodde annars, att hvarje
fråga främst borde bedömas från dessa synpunkter.
Hvad beträffar sammankopplingen af denna fråga med om¬
läggningen eller reformen af vårt rättegångsväsen, så har justitie¬
ombudsmannen i skrifvelse till Konungen den 15 juli 1907 på det
skarpaste betonat olämpligheten häraf, och jag ber att få besvära
kammaren med att åhöra uppläsandet af hvad han i detta afseende
säger. Det är ett kort stycke. Han bemöter hofrättens invändning
med följande ord:
»Afsevärd betydelse lärer emellertid icke kunna tillmätas denna
hofrättens invändning. Den påtänkta, af hofrätten antydda reformen
har sedan lång tid tillbaka användts såsom ett bekvämt vapen af dem,
hvilka motsatt sig partiella ändringar i afseende å processförfaran¬
det. Men alltefter som åren gått, har detta vapen förlorat sin
skärpa. För närvarande lärer ingen kunna förutsäga, när ifråga¬
varande reform skall kunna genomföras. För öfrigt anser jag det
vara uppenbart, att just denna reform skall nödvändiggöra en
särskild öfverdomstol i Norrland, om ock helt naturligt en dylik
modern domstol i vissa mindre betydelsefulla afseenden, såsom i
fråga om personalens storlek, skall komma att kräfva andra an¬
ordningar än som under nuvarande förhållanden kunde ifrågasättas;
och vill jag i detta sammanhang ej underlåta att framhålla, huru¬
som lagberedningen i sitt ofvan anmärkta utlåtande tydligen ansåg
sig böra tillstyrka inrättande af en särskild hofrätt för Norrland
alldeles oafsedt om beredningens hufvudförslag vunne bifall eller icke.»
Detta lagberedningens utlåtande är så gammalt som från år
1884; således är frågan ganska gammal. Olägenheterna af en
öfverdomstols aflägsenhet äro mycket kännbara, och Norrland bör
icke längre afvara en med de norrländska förhållandena fullt för¬
trogen öfverdomstol. Frågan är fullständigt mogen för afgörande,
men, herr talman, jag kan icke nu göra något särskildt yrkande.
Herr Rogberg: Jag vill endast instämma med den föregående
ärade talaren och förklara, att äfven efter min åsikt åtgärder, som
skulle leda till ett snabbt inrättande af en särskild hofrätt för Norr¬
land, för denna landsdel skulle hafva välgörande verkningar.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter herr tal¬
mannen yttrade, att, på grund af de yrkanden, som därunder fö¬
rekommit, propositioner först komme att framställas särskildt för
51 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
sig i afseende å de vid hvardera af momenten a) och c) gjorda Om reglering
yrkandena samt därefter å hvad utskottet i öfriga delar af utlåtan- a/ löneförhal-
det hemställt. ^iTikeUUf
Beträffande mom. a) hade endast yrkats, af grefve Klingspor,VU rätter.
att hvad utskottet hemställt skulle bifallas med den ändring, att (Forts.)
anm. 1 under aflöningsstaterna för enhvar af Svea och Göta hof-
rätter affattades sålunda: »Såsom pensionsund erlag skall för hof¬
rättsråd, sekreterare och fiskal gälla det belopp, hvartill lönen upp¬
går efter afdrag af 600 kronor för hofrättsråd, 500 kronor för se¬
kreterare och 300 kronor för fiskal.»
Vidare yttrade herr talmannen, att i afseende å mom. c) yr¬
kats, l:o) att hvad utskottet hemställt skulle bifallas; 2:o) att ut¬
skottets hemställan skulle bifallas med den ändring i fråga om
sommarferierna, som af Kungl. Maj:t föreslagits; och 3:o) af grefve
Klingspor, att utskottets hemställan skulle bifallas med den ändring
i fråga om sommarferierna, som angifvits i hans vid mom. c) af-
gifna reservation med följande tillägg: »dock under villkor, att de
sista två veckorna af ferietiden användas till arbete i hemmet för
beredande af mål till föredragning».
Härefter gjordes propositioner jämlikt berörda yrkanden, och
förklarades propositionen på bifall till utskottets hemställan vara
med öfvervägande ja besvarad.
Öfriga moment.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Föredrogs ånyo statsutskottets den 8 och 11 innevarande maj indJa9-
bordlagda utlåtande n:o 166, i anledning af Kungl. Maj:ts propo- 3var™
sition till Riksdagen angående indragning af de biskoparna anslagna anslagna pre-
prebendepastoraten m. m. bendepastora-
ten m. m.
I eu den 5 mars 1909 till Riksdagen aflåten, till statsutskot¬
tets förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 123),
hade Kungl. Maj:t, med åberopande af bilagdt utdrag af statsråds¬
protokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag, under förut¬
sättning af kyrkomötets bifall, föreslagit Riksdagen medgifva,
dels att indragning af de återstående biskopsprebendena finge
i den ordning Kungl. Maj:t pröfvade skäligt bestämma och enligt
den ersättningsgrund, som i kungl. cirkuläret den 28 april 1882
funnes angifven, successivt genomföras med anlitande af biskops-
löneregleringsfondens inkomster;
dels ock att ur biskopslöneregleringsfonden finge, efter Kungl.
Maj:ts bepröfvande, utgå en pension åt ärbebiskop eller biskop å
N:o 43.
Om indrag¬
ning af de
biskoparna
anslagna pre-
bendepastora
ten m. m.
(Forts.)
52 Onsdagen den 12 Maj, e. m.
6,000 kronor årligen under villkor att pension icke finge tilldelas
annan än den, som uppnått sjuttio års ålder, samt att ärkebiskop
eller biskop, som hädanefter utnämndes, skulle vara skyldig att vid
.fyllda sjuttio års ålder afgå från ämbetet, så framt pension åt ho¬
nom bereddes och Kungl. Maj:t ej på grund af särskilda omständig¬
heter funne det vara för kyrkans tjänst gagneligt, att han tillsvi¬
dare kvarstode i ämbetet.
Utskottet hade i detta utlåtande hemställt, att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition måtte vinna Riksdagens bifall.
Herr von Möller: Som herrarne af betänkandet finna, inne¬
håller den kungl. propositionen dels att indragning af de återstå¬
ende biskopsprebendena måtte ske, och dels ock att ur biskops-
löneregleringsfonden måtte beredas en pension å 6,000 kronor åt
ärkebiskop eller biskop. Till stöd för den kungl. propositionen
säges på sidan 26, att det ansetts nödigt eller lämpligt, att en
»kraftigare ledning, än den som ålderdomssvaga stiftschefer kunde
lämna», borde ordnas genom att bereda dem pension, och att
själfva principen om pensionering af församlingspräster godtagits
vid 1908 års riksdag. Nu har åter samma förslag förelagts Riks¬
dagen, och detta har af statsutskottet godkänts med en motivering
på en och eu half rad, daterad den 7 maj. Men den 8 maj, mina
herrar, inträffade någonting, som bröt den där principen. Det var
visserligen sant, att Riksdagen år 1908 godtog emeritilönerna för
vissa präster, men 1909 års Riksdag afslog alltsammans, äfven
pensioneringen af prästerskapet den 8 maj, således dagen efter det
utskottets betänkande daterats.
Är det nu så, att Kungl. Maj:t anser, att det bör vara ett bi¬
dragande skäl för bifall till denna proposition, att man godtog
denna princip om pensionering af det lägre prästerskapet, så hop¬
pas jag, att herrarne icke underkänna min logik, om jag säger,
att när principen icke blifvit godtagen, beträffande det lägre präs¬
terskapet, borde man väl icke heller tillämpa den när det gäller
biskoparna. För min del vet jag icke heller hvarför man skulle
genom att bereda pension åt en biskop fastslå, att biskoparna icke
för framtiden i likhet med öfriga statens ämbetsmän böra själfva
bidraga till sin pensionering, om sådant anses nödigt och om de
själfva önska det. Nå, jag vet hvad som svaras däremot. Då sitta
de kvar på grund af sina privilegier. Jag skulle då vilja göra eu
fråga. Om det innebär någon fördel för dem att blifva pensione¬
rade, vore det icke skäl, hellre än att skänka bort för en gryn¬
välling, att gömma pensioneringen tills man kanske kan få någon¬
ting annat af dem i utbyte.
Jag misstänker ingalunda, att icke herrarne komma att bifalla
vad utskottet föreslagit, men jag antar, att Andra Kammaren nog
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
53 N:o 43.
åtminstone kommer att tänka sig för, liksom den gjort förut, innan Om indrag-
den går in på att fastläsa denna sak. Jag kan ju mycket väl för- ning af de
stå hvad som sägs, när man talar om att, när stiftscheferna bli anslagna ^pre-
åldriga, det behöfs en kraftigare ledning än den, som ålderdoms- bendepastora-
svaga stiftschefer kunna lämna. Jag har ju för litet reda på hvad ten m. m.
dessa stiftschefers åligganden äro. Skulle jag döma efter min er- (Forts.)
farenhet, så vet jag ju, att de hafva till funktion att, dels i Riks¬
dagen och dels i kyrkomötet, motsätta sig reformer på det kultu¬
rella och det kyrkliga området. Men det är väl ändå icke något
skäl för att pensionera dem. Man skulle då, om man ville vara
elak, kunna fråga: vore det icke snarare ett skäl att försöka be¬
hålla dem ju äldre dess bättre, så blefve de möjligen mindre strid¬
bara och mera beskedliga?
Jag tror icke, att herrarna skulle vilja godtaga det skälet, om
jag använde det. Jag håller mig därför vid, hvad jag nyss sade,
att jag anser, att denna princip böra vi ännu icke gå in på. Låt
oss vänta, tills vi fått det lägre prästerskapet pensioneradt, och låt
oss se tiden an, se hvad den kan bringa i sitt sköte beträffande
de höga herrar, hvarom det nu är fråga.
På den grunden anhåller jag att få yrka afslag på utskottets
betänkande.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att beträffande förevarande utlåtande allenast yrkats, att utskottets
hemställan skulle af slås.
Härefter gjordes propositioner först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på godkännande af berörda yrkande; och
förklarades den förra propositionen, hvilken upprepades, vara med
öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo statsutskottets den 8 och 11 innevarande mIfrågasatt m-
nad bordlagda utlåtande n:o 167, i anledning af Kungl. Maj:ts pro-^?Petikcarte-
position till Riksdagen angående inköp för statsverkets räkning af Blasiehol-
fastigheten under n:is 50 och 51 i kvarteret Blasieholmen i Stock- men i Stock-
holm. holm.
I en den 26 mars 1909 till Riksdagen aflåten, till statsutskot¬
tets förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 159), hade
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statrådsproto-
kollet öfver finansärenden samma dag föreslagit Riksdagen dels att
medgifva, att fastigheten under n:is 50 och 51 i kvarteret Blasie-
holmen i Stockholm finge för en köpeskilling af 1,100,000 kronor
för statsverkets räkning inköpas, äfvensom att till gäldande af om-
förmälda köpeskilling finge användas ej mindre den för fastighe¬
ten n:o 7 i kvarteret Näckström inflytande köpeskillingen 790,000
N:o 43. 54
Ifrågasatt in¬
köp af en fas¬
tighet i kvarte¬
ret Blasiehol-
men i Stock¬
holm.
(Forts.)
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
kronor än äfven af fonden för anordnande af lokaler åt statens
ämbetsverk i hufvudstaden ett belopp af 120,000 kronor, dels ock
att på extra stat för år 1910 anvisa återstoden af köpeskillingen
eller 190,000 kronor.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på anförda skäl hem¬
ställt, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke måtte vinna
Riksdagens bifall.
Reservation hade afgifvits af herr G. Billing, grefvarne P. O.
L. Kling spor och C. O. Taube, herr E. A. G. A. Wijkander, fri¬
herre J. G. Beck-Friis samt herrar O. M. Strömberg och K. Star-
bäck, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen
måtte
a) medgifva, att fastigheten under n:is 50 och 51 i kvarteret
Blasieholmen i Stockholm finge för en köpeskilling af 1,100,000
kronor för statsverkets räkning inköpas, äfvensom att till gäldande
af omförmälda köpeskilling finge användas ej mindre den för fastig¬
heten n:o 7 i kvarteret Näckström inflytande köpeskillingen 790,000
kronor än äfven af fonden för anordnande af lokaler åt statens
ämbetsverk i hufvudstaden ett belopp af 120,000 kronor; samt
b) på extra stat för år 1910 under sjunde hufvudtiteln anvisa
återstoden af köpeskillingen eller 190,000 kronor.
Herr Strömberg: Såsom reservant ber jag att med några
ord få angifva de skal, som för mig varit bestämmande, då jag
mot utskottets majoritet velat yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag
i denna punkt. Dessa skäl äro i korthet, att då priset på denna
så utomordentligt väl belägna tomt enligt mitt förmenande måste
anses mycket moderat, och då man vet att staten lider brist på
välbelägna tomter, lämpliga att bebyggas för ämbetsverk eller andra
institutioner, som böra ligga något så när centralt, synes det
mig vara till statens fördel att under sådana förhållanden accep¬
tera det gjorda anbudet och på så sätt göra en god affär. Nu
säger utskottet, att det icke är öfvertygadt, att det skulle blifva
en god affär och att priset visserligen kan synas lågt, men kanske
i verkligheten icke skulle blifva det med hänsyn till att tomten
icke har hvad man säger godt affärsläge. Dels skulle vidare grun¬
den icke vara fullt god och dels skulle tomtens bebyggande ställa
sig dyrt, därför att läget fordrar, att byggnaden skall blifva i ar¬
kitektoniskt hänseende särskildt dyrbar.
Hvad det mindre goda affärsläget beträffar, är det gifvet, att
det är just den omständigheten som gör, att priset kunnat blifva
så pass moderat. Eljest kanske det gått upp till 2 ä 3 gånger
det nu ifrågasatta beloppet. Utskottet har inhämtat uppgifter på
försäljningspriset på tomter i Stockholm något så när centralt belägna,
55 N o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. in.
och denna uppgift återfinnes på sista sidan af utskottets betänkande. Ifrågasatt in-
Endast med ett par uudautag är priset väsentligt högre. Det varierar
emellan 500, 600 och 1,100 ä 1,200 kronor pr kvm., då ifrågava- ret Blasiehol-
rande tomt skulle kosta endast 374 kronor pr kvm. mai i Stock
Påståendet, att grundförhållandena icke skulle vara fullt goda, Å0^m'
torde icke vara öfverensstämmande med verkligheten, tv af den borr- 01 ts^
niugskarta som företeddes för utskottet, och hvars tillhörande pro¬
tokoll finnes aftryckt i betänkandet, framgår, att det är i allmän¬
het icke mer än 2, 3 ä 4 meter till fast grund eller sten, och det
kan icke kallas ovanligt mycket. För öfrigt har öfverintendenten
själf varit uppe i utskottsafdelningen och förklarat såsom sin be¬
stämda åsikt, att grunden på denna tomt icke är sämre än i all¬
mänhet i Stockholm, så att äfven det skälet tycks icke vara att
fästa sig vid.
Hvad beträffar, att tomten blir dyr att bebygga, därför att
den skulle blifva i arkitektoniskt hänseende dyrbar, är det visser¬
ligen klart, att tomtens läge är sådant, att eu monumental bygg¬
nad där bör göras, men det är icke alls nödvändigt, att, därför
att den är monumental, den skall blifva särskildt dyrbar. Och jag
vill framhålla, att Riksdagen alltid har både pröfningsrätt och pröf-
ningsskyldighet beträffande de förslag till byggnad som kunna
framläggas och således också rätt att begränsa kostnaderna till
hvad som är skäligt.
Utskottet säger ock, att då icke något bestämdt ändamål är
angifvet för tomtens användning, kommer priset att än ytterligare
fördyras genom räntetillskotten under de år, tomten ligger oanvänd.
Detta är sant, och jag kan icke neka, att det skulle vara
ofantligt mycket lättare att tala för inköp af tomten, om något
bestämdt ändamål för dess användning förelåge. Men jag är öfver-
tygad om att, blir tomten köpt, torde det icke dröja längre än till
nästa riksdag, innan Kungl. Maj:t kommer med ett antagligt för¬
slag till dess användande, hvadan ränteförlusten torde blifva liten
eller ingen.
Man har ock sagt, att det icke är nödvändigt, att ämbetsver¬
ken ligga på eu så fin tomt. Ja, man hänvisar ofta på möjlig¬
heten att lägga dem på staten tillhöriga tomter på Ladugårdsgär¬
det. Det må så vara. Det är icke heller sagdt, att det nödvän¬
digt skall vara ett ämbetsverk som skall läggas på tomten; det
kan vara en annan institution. För öfrigt torde det knappt vara
lämpligt att lägga ämbetsverk ute på Ladugårdsgärdet, då man
har riksdags- och regeringsbyggnaderna samt åtskilliga ämbetsverk
koncentrerade i midten af staden.
Då jag är öfvertygad att denna affär skulle vara till fördel
för staten, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till herr Billings
in. fl. reservation.
N:o 43. 56
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Ifrågasatt in¬
köp af en fas¬
tighet i kvarte¬
ret Blasiehol-
men i Stock¬
holm.
(Forts.)
Herr Ericsson: Då jag tillhör statsutskottet, som fattat detta
beslut om afslag å Kungl. Maj:ts proposition, ber jag att med några
få ord få motivera de skål, som varit afgörande för utskottet.
Den föregående ärade talaren och reservanterna hafva fram¬
hållit, att det skulle förefinnas brist på lämpliga tomter inom huf-
vudstaden att därpå uppföra byggnader för statsverkets behof. Jag
vågar påstå att så icke är fallet, för så vidt man vill hålla sig till
de litet mindre centrala delarna af staden, och jag kan icke finna
annat än, att en del af statens ämbetsverk kunna vara väl betjänta
att där få sina lokaler förlagda. För mig ställer sig saken så.
Under Riksdagen har flera gånger upprepats, att statsfinanserna
icke äro så öfverdrifvet goda, och vi hafva måst åtaga oss ganska
besvärliga och dryga skatter. Hvad som här föreligger är ju jäm¬
förelsevis obetydligt, men här har staten dock sålt en byggnad
för ett pris af c:a 800,000 kronor, och dessa pengar hafva ännu
icke inflyta till statsverket, förrän Kungl. Maj:t är beredd att med
tillskott af utaf Riksdagen beviljade och andra medel gifva ut dem
för att som det heter göra en god affär, ty något annat kan de
väl näppeligen vara, då icke Kungl. Maj:t funnit sig föranlåten
att bestämdt peka på och göra utredning om, till Indika ändamål
denna nya byggnad på Blasieholmen skulle användas.
Jag vill däremot bestämdt bestrida, att köpet kan komma un¬
der rubriken god affär, såvidt staten icke ämnar behålla tomten
en tid och sedermera sälja den med förtjänst; och något sådant
vilja vi ej vara med om.
Vi hafva ondt om pengar, men godt om tomter. Skola vi
då offra pengar för att köpa dyrbara tomter? För min del kan
jag icke finna, att detta är förenligt med en god statshushållning.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Herr statsrådet Swartz: Den siste talaren påstod, att vi ha godt
om tomter. Ja, för all del, men icke så värst på de platser, där vi
kunna behöfva dem. Statsverket har nyligen sålt dramatiska tea¬
tern, och detta hade utan tvifvel icke bort ske, för den händelse
denna tomt hade varit af den beskaffenhet, att den hade kunnat
användas för statens ändamål. Vidare har staten beslutat sälja
kronprinsens stall. Jag behöfver icke erinra om de omständigheter,
under hvilka dessa beslut fattades. Säkert är, att därigenom gick
en särdeles väl belägen tomt förlorad för staten. Nu däremot hafva
vi här tillfälle att göra ett förvärf af en tomt, som ligger utom¬
ordentligt väl till och som med afseende å prisbillighet söker
sin like.
Nu frågas: Behöfs det eu tomt med det läget? Ja, det är
just hvad jag anser, att det behöfs, mina herrar. Det behöfs en
tomt med centralt läge för åtskilliga af de ämbetsverk, för hvilka
lokaler måste skaffas i en nära framtid. Här har klagats öfver, att
57 No 43.
Onsdag-en den 12 Maj, e. m.
man icke har något särskilt förslag till användande af denna Ifrågasatt in-
tomt. Det har helt enkelt berott på den omständigheten, att till-$h?tikva?te-
fälle att köpa tomten har erbjudits så sent, att man icke kunnat,.^ Blasiekol-
hinna bereda något förslag öfver dess användning. Men förvisso men i Stock-
tinns det mycket goda sätt att använda denna tomt. Jag har när- ,åolm\
mast tänkt mig, att den skulle komma att användas till att därpå (J<orts-J
uppföra i främsta rummet byggnader för justitieämbetsverken, hög¬
sta domstolen, nedre justitierevisionen, lagberedningen, lagrådet, re¬
geringsrätten och åtskilligt annat i den vägen. En hel del af dessa
verk äro af den beskaffenhet, att de fordra ovillkorligen ett centralt
läge, som särskild! icke är alltför långt aflägset från kanslihuset.
Särskild! är detta förhållandet med regeringsrätten, i hvilket verk
föredragningen skall ske af byråcheferna i de särskilda departemen¬
ten. Det har ock allt hittills vid de förslag till uppförande af nytt
kanslihus, som hafva sett dagen vid det ena eller andra tillfället,
varit tänkt, att inom det husets murar skulle inrymmas ett flertal
af de institutioner jag nyss nämnde. Emellertid hafva på grund
däraf kanslihusets dimensioner måst tänkas ganska omfattande, och
det har visat sig utgöra ett af de största hindren för en tillfreds¬
ställande lösning af kanslihusbyggnadsfrågan.
Nu vill jag säga herrarna, att jag tror, att allra bästa sättet
att lösa frågan om kanslihus blir att söka åstadkomma en byggnad
på den plats, där det nuvarande kanslihuset ligger, med tillägg af
den närmast intill liggande tomten, polishusets tomt, och det skulle
enligt min mening vara bäst, om man kunde nöja sig med ett så¬
dant område. Det tror jag ock man skall kunna göra, för den
händelse man på detta sätt bereder sig tillfälle att icke alltför långt
från kanslihuset inrymma en del af de ämbetsverk, som eljest skulle
hafva sina lokaler inom detta. Det är ock ett billigare sätt att
lösa frågan än genom att förlägga dessa lokaler i kanslihuset, för
den händelse man tänker sig att bibehålla detta på den plats, där
det nu ligger, en plats, som af alla erkännes vara synnerligen för¬
månlig. Skall man köpa till denna tomt i tillräcklig mån för att
inom kanslihuset kunna inrymma dessa ämbetsverk, får man be¬
tala högst väsentligt högre pris än här är fråga om. Jag vill i
detta afseende meddela herrarna, att priset på tomter där i trak¬
ten gått upp ända till 1,200 kronor pr kvm. Då det här stannar
vid 374 kronor pr kvm., se herrarne, hvilken fördel det är att
skaffa sig denna plats i stället för att utvidga kanslihuset på den
plats, där det nu ligger.
Nu säger man, att grunden är så dålig där. Det finnes ju en
borrningsuppgift, så att hvem som helst kan öfvertyga sig huru
därmed i själfva verket förhåller sig. Efter hvad jag inhämtat af
öfverintendentsämbetet, är förhållandet, att grunden ingalunda här är
sämre än i allmänhet i Stockholm, så att man icke kunnat på nå-
N:o 43. 58
Ifräghsatt in¬
köp af en fas¬
tighet i kvarte¬
ret Blasiehol-
men i Stock¬
holm.
(Forts.)
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
gon annan plats, utom möjligen på Brunkebergsåsen, få någon så
pass centralt belägen tomt med bättre byggnadsgrund.
Vidare sägs, att läget är för vackert. Ja, det är nu en smak¬
sak. För min del får jag verkligen säga, att om man kan få en
tomt, som har en synnerligen lämplig form, som denna har, med
fasad åt tre gator, lämplig storlek, 33,000 kvadratfot, och med cen¬
tralt och godt läge, till så billigt pris som här är fråga om, tycker
icke jag för min del, att felet — om det skall vara ett fel, att den
ligger vackert — är tillräckligt afgörande för att därför afstå från
tanken på att inköpa den för statens behof. Faran med det vackra
läget skulle vara, att man bygger en för dyr byggnad, men Riks¬
dagens statsutskott kommer alltid att få granska ritningarna, och
jag förmodar, att statsutskottet icke heller i framtiden skall gå ifrån
den lofliga vanan, som utskottet vid åtskilliga tillfällen visat sig
hafva, då det förklarar, att den eller den ritningen ser ut att vara
af beskaffenhet, att man kan pruta ned litet på det anslagsbelopp,
som begärts. Jag menar, att anser utskottet ritningarna vara för
fina, lärer det nog finnas korrektiv däremot. För min del anser
jag, att den bästa arkitekturen på en plats sådan som denna ligger
i proportionerna och icke i dyrbara utsirningar. Skall det blifva
ett justitiepalats — jag använder detta ord med fara att blifva
missförstådd — anser jag, att byggnaden mest får sin karaktär
genom en allvarlig och proportionerad stil utan arkitektoniska ex¬
cesser.
Jag tror, att det under sådana förhållanden finnes mycket
goda skäl för att statsverket nu gör sig till ägare af denna tomt,
och det är ingalunda för att göra eu god affär, ty det håller jag
med om, att icke skall staten börja jobba med tomter, utan köper
man tomten, är det naturligtvis i afsikt att använda den för statens
behof på det sätt, på hvilket väl eljest den centrala och väl belägna
tomt, som utgöres af kronprinsens stall, skulle hafva kommit att blifva
använd, för den händelse icke särskilda omständigheter gjort dess för¬
säljning önskvärd. Såsom utbyte för den plats och såsom ersättning
för hvad man därigenom gick förlustig tror jag, att det vore synnerli¬
gen välbetänkt, om Riksdagen nu passade på och köpte denna tomt,
hvilken icke med någon som helst visshet kan stå till buds vid
något senare tillfälle, då det är tydligt, att de nuvarande ägarne
vilja göra hvad de kunna för att antingen försälja den å annat
håll eller ock utnyttja den på annat sätt.
Jag ber att få yrka bifall till Kuugl. Maj ds proposition.
Friherre Gripenstedt: Den här frågan är ju icke af någon
större betydelse. Jag har ej heller hört, att man från regerings-
bänken lagt den största vikt vid, att denna proposition skulle bi¬
fallas. Ty hade man det gjort, kunde det ju hafva händt, att äf¬
ven jag i denna fråga fallit till föga, då jag icke ansett, att någon
59 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. in.
större skada sker genom att bifalla framställningen. Men då ickq Ifrågasatt in
någon sådan vikt blifvit lagd vid denna sak, så följer jag min fyfj/ikvarte
egen mening. Och jag anser, att öfvervägande skäl tala för ut-,.rf Blasiehol
skottets förslag i detta fall. men i Stock-
Det må vara, att priset för tomten icke är i och för sig så
dyrt, om man köper den i spekulationssyfte. Men skall staten föra ( ortj,>
upp ett justitiepalats eller en byggnad för ett par miljoner kronor,
så blir det kostbarare, än som behöfs för staten. 1 den kungl.
propositionen framhållas olika möjligheter, men nämnes icke något
om, hvartill byggnaden verkligen skall användas. Nu hafva vi
hört eu antydan därom af statsrådet och chefen för finansdeparte¬
mentet. Men finnes det ingen annan tomt, som vi skulle kunna
använda för detta byggnadsändamål? Herr statsrådet nämnde, att
beträffande kronprinsens stall i kvarteret Sjöhästen Riksdagen be-
slutit, att det skulle säljas. Men då detta beslöts vardt det aldrig
sagdt, att det fanns något behof af att behålla den byggnaden.
Har det nu uppstått nya behof, så vet jag icke, hvarför man, då
någon försäljning ännu ej blifvit af, icke nu kan behålla den lika
välbelägna tomten i st. f. att sälja den och köpa en annan tomt.
Jag tror sålunda, att man kan ändra den saken och att det vore
fördelaktigare att behålla kvarteret Sjöhästen, om behof finnes af
denna byggnadsplats. Jag har icke blifvit öfvertygad om det
lämpliga af att göra den nu föreslagna affären och yrkar jag där¬
för bifall till utskottets förslag.
Herr vice talmannen: Den siste talaren försökte ju icke ens
att vederlägga något af det, som finansministern yttrade, och an¬
ser jag mig icke därför behöfva tillägga något. Men han hade
icke rätt, den siste talaren, då han sade, att icke i den kungl.
propositionen fanns någon antydan om, hvartill denna byggnad
skulle användas. Ty äfven där talas om denna tomt såsom lämp¬
lig plats för ämbetsrum åt alla justitieverken. Det är ett faktum,
att det finns eu hel mängd af statens verk, för hvilka icke några
statens byggnader finnas att tillgå, utan för hvilka man måste hyra
lokal här och där rundt omkring. Det kan väl icke nekas till, att
det är önskvärdt, om dessa verk kunde inrymmas i ett statens hus
och samlas, såvidt möjligt är, i vissa grupper. Nu är det vidare
oriktigt att säga, att för dessa verk kunde man skaffa lokaler på
någon annan plats och på statens egen mark. Jag frågade, när
det var tal om detta i utskottet, hvad det är för tomter, som man
skulle kunna använda. Då hänvisades man oupphörligen till La¬
dugårdsgärdet. Detta Ladugårdsgärde kommer alltid fram i detta
sammanhang och i andra sammanhang i fråga om att bygga hus
för statens räkning. Men då hemställes, om det verkligen kan
vara önskvärdt och om man bör tänka på att förlägga dessa sta¬
tens verk ute på Ladugårdsgärdet. Jag tror det icke. Vi hafva
N:o 43. 60
Onsdagen den 12 Maj, e. in.
Ifrågasatt in- fått uppgift på, hvad tomterna kosta här i staden. Och de äro
tighet i hvarje- ^yrare allesammans än denna tomt, äfven om man tänker på torn¬
et Blasiehol- ^er vid stadens smågator. Det är knappast annat än vid Beridare-
men i Stock- bansgatan, som det sålts tomter för billigare pris, än denna tomt
holni. skulle kosta. Under sådana förhållanden synes det mig, som om
( orts.) jet icke vore skäl att visa bort ett förslag sådant som detta, då
det icke kan förnekas, att det är från affärssynpunkt seat eu god
affär, om man nu skall köpa en tomt för statens hus.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Herr Ericsson: Jag vill endast med några ord fullständiga,
hvad jag nyss sade.
Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet hedrade
icke mitt anförande med något bemötande rörande den finansiella
sidan af saken. Sålunda är jag fortfarande i den tro, att det finns
andra hål i budgeten att stoppa dessa 1,100,000 kronor i, utan att
man behöfver lägga ned dem på Blasieholmen. Det var hufvud-
skälet i mitt anförande.
Hvad åter den siste ärade talarens, herr vice talmannen, ytt¬
rande angår, så har jag så många gånger med tillfredsställelse och
glädje hört honom yttra sig mot det, som jag tror, han kallat bygg-
nadsraseriet d. v. s. vanan här i Sverige att för alla ändamål upp¬
föra stora monumentala byggnader, att jag med vemod nu hörde
honom förorda en sådan större byggnad, hvars behof vi i Riksda¬
gen hittills icke ens behandlat. Jag ber få säga, att det finns
äfven en annan plats och det en som ligger ganska nära den nu
ifrågavarande, hvilken i framtiden åtminstone torde kunna använ¬
das för dylika ändamål, och det är Skeppsholmen. Den tillhör ju
staten, och därifrån kommer väl flottan så småningom att flyttas.
Då få vi de allra yppersta och lika närbelägna tomter.
Hvad beträffar förskräckelsen för Ladugårdsgärdet, så kan jag
icke dela den, ty i detta telefonens och spårvägarnas tidehvarf
tycker jag icke, att några hundra meter spela så stor roll i fråga
om ämbetsverks och centrala myndigheters afstånd från hvarandra.
Jag ber att få vidhålla hvad jag nyss hade äran yrka, näm¬
ligen bifall till utskottets förslag.
Herr statsrådet Swartz: Jag tillåter mig att be den siste ärade
talaren om ursäkt, för att jag icke förra gången ägDade den upp¬
märksamhet åt hvad han sagt, som jag tydligtvis hade bort göra,
men detta berodde på, att det undgick mig, detta uttalande från
honom, att det var fråga om att taga detta belopp 1,100,000 kro¬
nor på budgeten. Jag trodde icke, att ett sådant uttalande hade
gjorts från den ärade talarens sida, ty detta äger icke sin grund i
propositionen. I propositionen bar det endast föreslagits, att en
summa af 190,000 kronor skulle utgå på budgeten. De andra med-
61 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
len skola tagas dels från den inflytande köpeskillingen för drama - Ifrågasatt in
tiska teatern ock vidare från fonden för anordnande af lokaler &t
statens ämbetsverk. Således är hålet i budgeten, som den ärade ret 1 ^lasiehol
talaren omnämnde skulle vara 1,100,000 kronor, icke större hål, än men i Stick¬
söm fylles med 190,000 kronor. Det öfriga skall tagas från annat halm.
håll. Sistnämnda summa tror jag verkligen, att man mycket väl (Forts.)
kan stå ut med, isynnerhet om man genom att anbringa denna
summa på sätt, som här föreslagits, undgår att nödgas utgifva ändå
större summor för ernående af precis samma ändamål, som man
med denna proposition velat uppnå, såsom jag nyss framhöll.
Här har också den föregående talaren ordat om att man icke
skulle uppföra ett miljonpalats. Nej, för all del, man kan använda
hvilket ord man vill och kalla det hvad som helst! Det låter
naturligtvis ytterst afskräckande att tala om miljonpalats, men om
man säger, att man måste skaffa tak öfver hufvudet åt statens
egna ämbetsverk, tror jag att saken tager sig ut på annat sätt!
Åtgärder i det af seendet tror jag icke man kan komma ifrån, utan
sådana anordningar måste man göra på denna plats eller på någon
annan, och jag har sökt visa upp fördelarna af att välja denna
plats. Nu hänvisade den ärade talaren på Skeppsholmen och ansåg,
att den var eu bättre plats. Mot detta vill jag först och främst
säga, att det dröjer nog länge, innan Skeppsholmen blir tillgänglig,
måhända längre än det är lämpligt att dröja med att skaffa tak
öfver hufvudet åt statens ämbetsverk, såsom jag nyss anförde.
Men äfven när den tid kommer, är jag icke säker på, att vi icke
få bättre betaldt för Skeppsholmen på annat sätt än genom att
använda den på detta vis för statens ändamål. Min öfvertygelse
är, att det syfte man velat ernå genom Skeppsholmens försäljning
knappast skall kunna ernås, om vi icke få bättre betaldt för tom¬
terna där, än vi skulle få betala för denna tomt.
Så nämnde den siste talaren, att i detta telefonens tidehvarf gör
det ingenting, om lokalerna ligga långt aflägsna ifrån hvarandra. Men
det går icke för sig här. Ännu hafva vi icke kommit så långt,
att en föredragning i regeringsrätten kan ske per telefon, utan den
måste ännu ske genom personlig inställelse. Och då samma per¬
son samma dag också bör vara tillstädes i kanslihuset för att inom
vederbörande departement sköta sina partes, tror jag verkligen att
det ligger ganska stor vikt på, att icke dessa ämbetslokaler äro
belägna för långt ifrån hvarandra. Det finnes alltså enligt min
tanke ofantligt goda skäl för bifall till Kungl. Maj:ts proposition.
Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
talmannen i enlighet med de därunder framställda yrkandena pro¬
positioner, först på bifall till hvad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt, samt vidare därpå att kammaren, med afslag å utskot¬
tets hemställan, skulle antaga det förslag, som innefattades i den
N:o 43. 62
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Ifrågasatt in- af herr Billing m. fl. vid utlåtandet afgifna reservation; och för*
(if enfas- klarade herr talmannen sig finna den förra propositionen, hvilken
retBlasiehol-förnyades, vara med öfvervägande ja besvarad.
men i Stock¬
holm. Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
(Forts.) anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande
n:o 167, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås utskottets hemställan och antages det för¬
slag, som innefattas i den af herr Billing m. fl. vid utlåtandet af¬
gifna reservation.
Vid slutet af den häröfver anställda omröstning befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 60;
Nej — 56.
Om försälj- Föredrogs ånyo statsutskottets den 8 och 11 i denna månad
ning af en bordlagda utlåtande n:o 168, i anledning af Kungl. Maj:ts propo-
höriqfästiqhltsition til1 Riksdagen angående försäljning af en postverket tillhörig
i Jönköping fastighet i Jönköping m. m.
m. m. I detta utlåtande hade utskottet hemställt, att Riksdagen/ med
bifall till Kungl. Maj:ts i proposition den 2 april 1909 därom fram¬
lagda förslag, måtte medgifva,
a) att den postverket tillhöriga, västra delen af tomten n:o 15
i Torgkvarteret i Jönköpings stad med å tomtdelen uppförda bygg¬
nader äfvensom den till samma fastighet hörande lott i stadens
bymark finge försäljas, tomtdelen med åbyggnader mot en köpe¬
skilling icke understigande 25,000 kronor och bymarkslotten mot
en köpeskilling icke understigande 1,525 kronor, samt mot villkor,
att vederbörande köpare ensam vidkändes lagfarts- och andra med
köpet förenade kostnader; samt
b) att inflytande köpeskillingsbelopp finge reserveras för att af
63 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Kung]. Maj:t, efter inhämtande af Riksdagens medgifvande, använ- Om förtälj¬
das till anskaffande af lokaler i landsorten för postverkets behof.
hörig fastighet
Herr Juhlin: Utskottet har motiverat sitt utlåtande på föl- i Jönköping
jande sätt: »Ehuruväl köpeskillingen för den till försäljning före- *». m-
slagna, postverket tillhöriga tomtdelen i Jönköping synes utskottet (Forts.)
väl låg, har utskottet i allt fall, med hänsyn särskild! till att
köparen är Jönköpings stad, för hvilken tomten är erforderlig för
genomförande af en beslutad stadsplanereglering, ansett sig böra
tillstyrka ifrågavarande försäljning; och då utskottet i öfrigt icke
haft något att emot Kungl. Maj:ts förslag erinra, får utskottet hem¬
ställa,» etc. Jag anser mig skyldig att lämna den upplysningen, att,
sedan generalpoststyrelsen ingick till Kungl. Maj:t med förslag om
försäljning af denna tomt, högre anbud inkommit på ifrågavarande
tomtdel. Därför hemställer jag om ändring i utskottets motivering
på följande sätt: »Ehuruväl köpeskillingen för den till försäljning
föreslagna, postverket tillhöriga, tomtdelen i Jönköping synes ut¬
skottet väl låg, får utskottet dock hemställa» etc. Jag anser näm¬
ligen, att om den nuvarande motiveringen får stå kvar, det skulle
kunna vålla svårigheter vid försäljningen af tomten.
Herr vice talmannen: Jag ber att få instämma i herr
Juhlins yrkande.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad ut¬
skottet i förevarande utlåtande hemställt.
I afseende på motiveringen godkändes i enlighet med herr
Juhlins yrkande följande:
»Ehuruväl köpeskillingen för den till försäljning föreslagna,
postverket tillhöriga tomtdelen i Jönköping synes utskottet väl låg,
får utskottet dock hemställa»
Vid ånyo skedd föredragning af statsutskottets den 8 och 11
innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 169, i anledning af
väckta motioner om löneförbättring för vaktmästarne hos telegraf¬
styrelsen, biföll kammaren hvad utskottet i detta utlåtande hem¬
ställt.
Föredrogs ånyo statsutskottets den 8 och 11 i denna månad Om ny aflö-
bordlagda utlåtande n:o 170, i anledning af Kungl. Maj:ts propo-
sition angående ny aflöningsstat för länsveterinärerna, samt fyra i rerna m m
ämnet väckta motioner.
N:o 43. 64
Om ny ajlö-
ningsstat för
länsveterinä¬
rerna to. TO.
(Forts.)
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande
behandling remitterad proposition (n:o 165) af den 26 mars 1909,
hade Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af stats¬
rådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen att
dels godkänna vid propositionen fogadt förslag till aflönings-
stat för länsveterinärerna från och med den 1 januari 1910;
dels godkänna vissa uppgifna allmänna villkor och bestämmel¬
ser för åtnjutande af de i staten föreslagna aflöningsförmåner;
dels förklara, ej mindre att enhvar, som med eller efter in¬
gången af år 1910 tillträdde länsveterinärsbefattning, skulle vara
pliktig att underkasta sig förberörda villkor och bestämmelser, än
äfven att de förutvarande innehafvare af läns veterinärsbefattningar,
hvilka icke före viss af Kungl. Maj:t bestämd dag anmälde, att de
ville underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill förbindas,
skulle varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsför¬
måner äfvensom, i den mån ej annat föranleddes af bestämmelserna
i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;
dels ock vid godkännande af förenämnda stat höja det under
nionde hufvudtiteln upptagna ordinarie anslaget till länsveterinärer
och veterinärstipendiater, nu 60,500 kronor, med 22,400 kronor
eller tilll 82,900 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft fyra
inom Riksdagen väckta motioner, nämligen n:is 4 och 73 i Första
Kammaren af grefve Alexander Hamilton samt n:is 21 och 256 i Andra
Kammaren af herr E. L. Camitz, där motionärerna som slutligt yr¬
kande sammanstämmande föreslagit, att Riksdagen, med afslag å
Kungl. Maj:ts proposition n:o 165 angående ny aflöningsstat för
länsveterinärerna, måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t i ett sammanhang låta utreda
frågan om lämpligaste sättet för ordnandet af såväl läns- som dis¬
triktsveterinärväsendet och, så snart sig göra läte, till Riksdagen
inkomma med det förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.
Utskottet hade i detta utlåtande på åberopade grunder hemställt,
a) att Riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande pro¬
position samt afslå grefve Hamiltons och herr Camitz’ ifrågavarande
motioner i hvad de afsåge samma proposition; äfvensom
b) att det af grefve Hamilton och herr Camitz i ofvannämnda
motioner framställda förslag om skrifvelse till Kungl. Maj:t icke
måtte af Riksdagen bifallas.
65 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Grefve Hamilton, Alexauder: Jag har i min motion yrkat
afslag på Kungl. Maj:ts proposition angående ny aflöniugstat för
länsveterinärer. Jag har gjort detta därför att jag ansett, att det
ur flera synpunkter skulle vara lämpligt,' om denna fråga kunde
behandlas samtidigt med frågan om distriktsveterinärerna. Såsom
saken nu ligger, gör jag emellertid i denna punkt intet yrkande.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad ut¬
skottet i föreliggande utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo bevillningsutskottets den 8 och 11 innevarande
maj bordlagda betänkande n:o 26, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af malt¬
drycker m. m. äfvensom i ämnet väckta motioner.
I propositionen n:o 18, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finans¬
ärenden för den 12 sistlidne januari, föreslagit Riksdagen att dels
antaga ett vid propositionen fogadt förslag till förordning angående
ändrad lydelse af 2, 5, 8, 36 och 53 §§ i förordningen den 7 au¬
gusti 1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker
dels ock besluta, att, där restitution af skatt skulle äga rum för
malt, som vid skattepliktigt bryggeri omedelbart användts för till¬
verkning af svagdricka, restitution skulle utgå direkt från malt¬
skattemedlen.
I sammanhang med den kungl. propositionen hade utskottet
till behandling förehaft dels en inom Första Kammaren väckt
motion, n:o 46, af herr Louis Ljungberg, dels ock en inom Andra
Kammaren väckt motion, n:o 236, af herr Sam. Söderberg i Hob-
born, äfvensom vissa delar af en inom samma kammare väckt
motion, n:o 221, af herr vice talmannen K. A. Staaff m. fl.
Herr Ljungberg hade i sin motion, n:o 46, föreslagit, att, därest
kungl. propositionen angående höjning af maltskatten vunne af¬
seende, Riksdagen behagade besluta, att §§ 2 och 8 i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af malt¬
drycker måtte erhålla följande lydelse:
§ 2.
1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af
maltdryck, skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas
Första Kammarens Prof. 1909. Ko 43. 5
Om ny aflö-
ningsstat för
länsveterinä¬
rerna m. m.
(Forts.)
Om ändring
af vissa §§ i
förordningen
ang. tillverk¬
ning och be¬
skattning af
maltdrycker
m. m.
N:o 43. 66 Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om ändring skatt med tjugutre öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje
af vissa §§ i bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret afverkade
tillverk- etthundratusen kilogrammen malt utgår med femton öre för kilo-
ning och be- gram, för nästa femtiotusen kilogram med 17 öre och för därpå
skattning af följande femtiotusen kilogram med 20 öre för kilogram.
maltdrycker g Frihet----tillverkas.
m. m.
(Forts.)
§ 8.
1. Vid skattepliktigt bryggeri må efter tillverkningsårets ut¬
gång restitution af skatt åtnjutas för det under samma år omedel¬
bart till svagdricka använda malt med medelskattebeloppet för kilo¬
gram malt, minskadt med ett hälft öre, dock högst för 50 procent
-----medeltal.
2. Om maltdryck----bryggeriet.
Herr Söderberg i Hobboru hade i sin motion, n:o 236, hem¬
ställt »att Riksdagen behagade besluta, att 2 och 8 §§ i förordnin¬
gen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af
maltdrycker måtte erhålla följande ändrade lydelse:
^ §■
1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af
maltdryck, skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläg¬
gas skatt med tjugutre öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje
bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret afverkade
etthundratusen kilogrammen malt utgår med sjutton öre för kilo¬
gram och för de nästa etthundratusen kilogrammen med tjugu öre
för kilogram.
2. Frihet — ---------tillverkas.
8 §.
1. Vid skattepliktigt bryggeri må efter tillverkningsårets ut¬
gång restitution af skatt, efter fjorton öre för kilogram räknadt,
ätnjutas för det under samma år omedelbart till svagdricka an¬
vända malt, dock högst för en tredjedel af hela den vid bryggeriet
under tillverkningsåret afverkade maltmängden samt i intet fall för
en större kvantitet än 40,000 kilogram. Dylik restitution må ej
heller stiga till högre belopp än att den återstående skatten upp¬
går till minst det i 5 § stadgade medeltal.
2. Om maltdryck'----vid bryggeriet.»
Herr Staaf och hans medmotionärer yrkade i hithörande del
Rf motionen n:o 221, »att Riksdagen måtte afstå Kungl. Maj:ts
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
67 N:o 43.
proposition n:o 18 angående ändrad lydelse af vissa §§ i förord¬
ningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker in. m.»
Utskottet hade i detta betänkande på åberopade grunder hem¬
ställt,
l:o) att Riksdagen dels med förklarande, att Kungl. Maj:ts
proposition om ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker
icke kunnat oförändrad bifallas, måtte i hufvudsaklig anslutning
till förevarande motion, n:o 236, af herr Söderberg i Hobborn, be¬
sluta, att 2, 5, 8, 36 och 53 §§ af samma förordning skola från
och med den 1 oktober 1909 erhålla den lydelse, vid betänkandet
fogadt förslag utvisade, dels ock ville föreskrifva, att där restitu¬
tion af skatt skulle äga rum för malt, som vid skattepliktigt bryg¬
geri omedelbart användts för tillverkning af svagdricka, restitution
måtte utgå direkt från maltskattemedlen;
2:o) att Riksdagen måtte besluta, att 23 och 31 §§ af före¬
varande förordning måtte erhålla den förändrade lydelse, vid
betänkandet fogadt förslag utvisade;
3:o) att förevarande motion, n:o 46, af herr Ljungberg, måtte
anses besvarad genom hvad utskottet under l:o) hemställt; samt
4:o) att förevarande motion, n:o 221, af herr Staaff m. fl., i
den del nämnda motion afsåge Kungl. Maj:ts proposition n:o 18,
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Vid betänkandet hade reservation afgifvits af herr Sandivall
emot vissa delar af utskottets motivering.
Vid föredragning af betänkandet begärdes ordet af
Herr Cavalli, som yttrade: Beträffande föredragningsordningen
för bevillningsutskottets föreliggande betänkande ber jag få hem¬
ställa, att först må behandlas utskottets författningsförslag para¬
grafvis samt därefter utskottets hemställan i punkterna 1—4; att vid
behandling af 2 § i författningsförslaget öfverläggningen må om¬
fatta betänkandet i dess helhet, samt att af lagförslaget ej må
behöfva uppläsas andra delar än sådana, beträffande hvilka upp¬
läsning begäres.
Härtill lämnade kammaren sitt bifall.
Utskottets förslag till förordning angående ändrad lydelse af
vissa ..§§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker.
Om ändring
af vissa §§ i
förordningen
ang. tillverk
ning och be¬
skattning af
maltdrycker
m. m.
(Forts.)
N:o 43. 68
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om ändring
af vissa §§ i
förordningen
ang. tillverk¬
ning och be¬
skattning af
maltdrycker
m. m.
(Forts.)
2 §.
Denna paragraf lydde sålunda:
(enligt Kungl. Maj:ts förslag.)
1. För malt, som i bryg¬
geri användes vid tillverkning af
maltdryck, skall med det i nästa
mom. medgifna undantag erläggas
skatt med tjugutvåöre för hvarje
kilogram, dock att för hvarje
bryggeri skatten för de första
under tillverkningsåret afverkade
etthundratusen kilogrammen malt
utgår med sjutton öre för kilo¬
gram och för de nästa etthundra¬
tusen kilogrammen med tjugu öre
för kilogram.
(enligt utskottets förslag.)
1. För malt, som i bryg¬
geri användes vid tillverkning af
maltdryck, skall med det i nästa
mom. medgifna undantag erläggas
skatt med tjugutre öre för hvarje
kilogram, dock att för hvarje
bryggeri skatten för de första
under tillverkningsåret afverkade
etthundratusen kilogrammen malt
utgår med sjutton öre för kilo¬
gram och för de nästa etthundra¬
tusen kilogrammen med tjugu öre
för kilogram.
2. Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där, på grund af
tillståndsbevis, endast svagdricka tillverkas.
Herr Sandwall: Herr talman! Det är endast beträffande
bevillningsutskottets motivering i nu till behandling varande fråga,
som jag ber att få göra anmärkning.
Utskottet säger, att den genom kungl. propositionen föreslagna
höjningen af maltskatten är »lämplig och ägnad att tillgodose sta¬
tens intressen utan att blifva till skada för bryggerinäringen».
För min del anser jag — ja, jag är viss därom — att en stor del
af landets mindre skattepliktiga bryggerier, de med en maltafverk-
ning af under 50,000 kilogram, komma att så drabbas af förhöj¬
ningen, att dessa bryggeriers existens torde blifva mycket tvifvel¬
aktig. I utskottets motivering talas vidare om, att »skatteförhöj¬
ningen, beräknad per kilogram malt, skulle vid medelstora och
större bryggerier icke öfverstiga 11 öre eller närmare bestämdt ut¬
göra i medeltal vid bryggeri om 150,000 kilograms af verkning 11
öre för kilogram och vid bryggeri om 200,000 kilograms utverk¬
ning 10,25 öre för kilogram för att vid bryggeri om 600,000 kilo¬
grams utverkning nedgå till 10,o8 öre för kilogram». Men ut¬
skottet har icke ansett lämpligt att upplysa Riksdagen därom, att
skatteförhöjningen vid bryggerier med mindre än 50,000 kilograms
afverkning uppgår till 13 öre pr kilogram, således nära 3 öre
mera pr kg. än vid bryggeri om 600,000 kg.
Nu kan man säga, och säger troligen, att de mindre brygge-
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
N:o 43.
6!)
rierua för närvarande skatta för litet. Ja, så kan det tyckas, men
jag kan upplysa därom, att under de två sista åren icke mindre furordningen
än 15 af landets under förlidet år skattepliktiga 232 bryggerier ang. tillverk-
blifvit försatta i konkurs, däraf 10 med en maltaf verkning af under nin9 oclt öe„
50.000 kg., 3 med eu afverkning af under 70,000 kg., 1 med eu ®*®^fvc*er
afverkning af under 90,000 kg. och 1 med eu afverkning af öfver ' m nu
125.000 kg., hvilket väl tydligt visar, att de mindre bryggerierna (Forts.)
redan nu dragas med stora ekonomiska svårigheter. Och huru
skall det då bli för dem efter skatteförhöjningen, om, såsom an¬
tagligt är, den kommer till stånd? Jag vill framhålla, att 1907
års Riksdag höjde maltskatten för den första skattesatsen från två
öre till fyra öre. Denna förhöjning har således icke tillämpats i
två år, och nu är man färdig höja skatten från 4 öre till 17 öre
per kilogram.
Det kan väl därför icke förundra någon, att jag icke kunnat
gilla utskottets påstående, att den föreslagna skatteförhöjningen
icke skulle skada bryggerinäringen. Denna industris bekymmer¬
samma läge redan nu, med den nuvarande relativt låga skatten,
framgår dessutom däraf, att maltafverkningen under innevarande
skatteårs första hälft minskats med icke mindre än 2,290,166 kg.,
jämfördt med afverkningen under samma tid föregående år.
Det hade varit önskligt, att en grundligare undersökning kom¬
mit att äga rum före den kungl. propositionens framläggande för
att få utrönt, huruvida de mindre skattepliktiga bryggerierna kunna
bära den ifrågavarande förhöjningen. Hade så skett är väl tro¬
ligt, att man icke lagt den största förhöjningen på de minst bär¬
kraftiga bryggerierna, belägna på landet och i de mindre städerna,
hvilkas existens redan förut är starkt hotad genom restriktiva för-
säljningsåtgärder.
Inom utskottet tog jag mig friheten framställa ett förslag till
skatteförhöjning, som syntes mig fullkomligt rättvist, enär det för
alla skattepliktiga bryggerier utan undantag skulle ha ökat malt¬
skatten med 10 öre per kg., och efter den antagna beräkningen
af 280 halfbuteljer per hektoliter Öl, hvarje half butelj med 0,8 9
öre, men detta mitt förslag afslogs af utskottet. Det kan ju tyckas,
efter hvad jag nu anfört, att jag borde hafva reserverat mig mot
bevillningsutskottets hemställan och yrka af slag därå, men jag gör
det icke, ehuru jag anser, att den nu föreslagna skatteförhöjnin¬
gen, som drabbar de svaga hårdast, icke är lyckligt vald.
Herr talman! Jag gör intet yrkande.
Herr Ljungberg: Såsom jag redan i min motion i detta
ärende framhållit, hyser jag den uppfattningen, att en konsum-
tionsskatt af beskaffenhet som den nu föreslagna endast i trängande
fall bör komma till användning, d. v. s. vid tillfällen då andra
skattekällor lämpligen icke stå till buds. Så lär dock för när-
N:0 43. 70
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om ändring
af vissa §§ '•
förordningen
ang. tillverk¬
ning och be¬
skattning af
maltdrycker
m. m.
(Forts.)
.varande icke vara förhållandet, och jag skulle därför helst se, att
1 det föreliggande skatteförslaget icke vunne Riksdagens bifall, men
då ett yrkande därom i denna kammare torde få anses ganska
lönlöst, skall jag i stället något sysselsätta mig med förslagets
särskilda bestämmelser.
Till en början vill jag då uttala min tillfredsställelse öfver den
afsevärda förbättring, den kungl. propositionen vunnit genom
utskottets förslag, som i väsentlig mån följer de i min motion
angifna riktlinjer. Herr Söderbergs i Hobborn motion faller näm¬
ligen helt och hållet inom ramen för min, hvaraf den allenast
utgör en modifikation.
I fråga om skattesatserna upptager den kungl. propositionen
såsom lägsta IT öre, högsta 22 öre. Jag har föreslagit respektive
15 och 23 öre. Utskottet har accepterat den af mig föreslagna
högsta skattesatsen och därigenom undanröjt den oegentligheten,
att de största bryggerierna skulle drabbas mindre tungt af skatte¬
förhöjningen än öfriga bryggerier. Däremot har utskottet stannat
vid den af Kungl. Maj:t såsom lägsta föreslagna skattesatsen, hvar¬
till utskottet funnit skäl endast genom att härvid bortse från skatte¬
förhöjningens verkan i och för sig samt i stället beräkna resultatet
af hela skatten i förhållande till försäljningspriset. Utskottet an¬
lägger således vid bedömande af de olika skattesatserna olika syn¬
punkter. Jag förstår icke, att det, såsom utskottet uttrycker sig,
är »tydligen riktigare» att i sistberörda hänseende utgå från totala
skattebeloppet. Tvärtom vågar jag förmena, att vid införande af
ny eller höjning af befintlig skatt, man i allmänhet bör utgå från
bestående förhållanden. Och gör man så här, finner man, såsom
jag i min motion påpekat, att de små bryggerierna komma att
drabbas af skatteförhöjningen med mera än ett öre per halfbutelj,
d. v. s. att förhöjningen kommer att verka retroaktivt. Ett sådant
resultat har jag velat undvika, och det synes mig något starkt, då
utskottet affärdar min anmärkning i denna del med omdömet, att
den »saknar fog».
I det exempel, som jag anfört i min motion, grundadt på
uppgifter af vederbörande bryggeris verkställande direktör, hafva
de lämnade uppgifterna sedermera befunnits icke fullt riktiga.
Uppgifterna lära dock tämligen väl återspegla bryggeriets verk¬
samhet under det nu löpande eller åtminstone nästkommande
räkenskapsår. Men vare sig exemplet hänför sig till det gångna
året eller ett kommande, är exemplet i alla fall tillräckligt bely¬
sande i det syfte, för hvilket jag anförde detsamma. I en bilaga,
som är bifogad utskottets betänkande, har man velat påvisa, huru¬
som min uträkning i det föreliggande exemplet skulle vara oriktig.
Bilagan är emellertid härutinnan missvisande, ty jag har vid ut¬
räkningen, såsom jag anser riktigt, utgått från skatteförhöjningens
verkan i och för sig, då däremot i bilagan räknas med hela skattens
71 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
verkan i förhållande till redan skedda och väntade prisförhöjningar,
och vid så olika utgångspunkter är det gifvet, att man måstej(i1Zdningen
komma till olika resultat. Jag anser mig skyldig att, på grund af ang. tillverk-
hvad jag anfört, vidhålla mitt förslag till skatteskala. ning och be-
Beträffande beloppet af den föreslagna skatterestitutionen, så skattning af
lärer det af mig förordade få anses såsom det i och för sig rikti- °
gaste, men då det inom utskottet framhållits såsom påkalladt af (Forts.)
nödig hänsyn till svagdricksindustrien att åt densamma bibehålla
det redan förefintliga skatteskyddet samt denna synpunkt icke kan
anses oberättigad, vill jag biträda utskottets förslag härutinnan.
Den kungl. propositionen begränsade rätten till restitution till
bryggerier med en årsafverkning af högst 100,000 kg. malt. Jag
påvisade i min motion ohållbarheten af denna begränsning, och
utskottet har med gillande af mina synpunkter utsträckt rätten till
restitution till alla bryggerier men har emellertid begränsat rätten
till högst Vs af den afverkade maltmängden. Den kungl. propo¬
sitionen åter medgifver restitution intill 50 % af afverkningen.
Ehuru jag för min del anser någon begränsning i sistnämnda hän¬
seende icke vara af behofvet påkallad, har jag dock funnit den af
Kungl. Maj:t föreslagna begränsningen kunna ur lämplighetssyn-
punkt försvaras och därför mot densamma icke gjort någon erinran.
Det låter nämligen väl säga sig, såsom till statsrådsprotokollet an¬
förts, att »skattelindringen, i hvilken form den än anordnas, aldrig
bör sättas så högt, att ett skattepliktigt bryggeri skall kunna sägas
drifva öfvervägande skattefri tillverkning». Däremot har utskottet
för sin begränsning till Vs af afverkningen icke anfört något skäl,
endast »anbefallt» en dylik begränsning. Jag har då.uppställt den
frågan: föreligger här ett statsintresse? Svaret måste blifva ett
obetingadt nej. Vidare den frågan: kräfver svagdricksindustrien
just denna begränsning? Svaret lär väl blifva likaledes ett nej.
Ty kan denna industri bestå i konkurrensen med skattepliktiga
bryggerier vid begränsning af restitutionen till Vs af afverkningen,
lär den lika väl kunna bestå vid begränsning endast till hälften af
afverkningen. I ena som andra fallet måste nog svagdricksbryg-
gerierna äga sitt förnämsta stöd i det dem tillförsäkrade skatte¬
skyddet. Jag måste därför vidhålla Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Såsom följd af hvad jag sålunda anfört, ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till min motion, såvidt angår lydelsen af § 2,
samt i fråga om § 8 yrka den ändring i utskottets förslag, att i
stället för orden »en tredjedel» införas orden »femtio procent».
Herr Cavalli: Jag utgår från den förutsättningen, att kam¬
maren vid denna sena öfverläggning icke vill höra för mycket siff¬
ror och detaljer, och jag skall därför, då jag besvarar den ärade
talaren, såvidt det gäller klander af utskottets sätt att behandla
hans motion, kanske kunna inskränka mig till att påvisa, a1£ ut-
N:o 43. 72
Onsdag-en den 12 Maj, e. m.
Om ändring
af vissa §§ t
förordningen
ang. tillverk¬
ning och be¬
skattning af
maltdrycker
m. m.
(Forts.)
skottet agnat densamma en så genomgående och grundlig under¬
sökning, att jag tror sällan någon motion egnats en mera fullstän¬
dig utredning. Vi hafva äfven inom utskottet haft en, såsom jag
tror, ganska god grund att stå på: nämligen siffrorna för de gångna
åren. Motionären medgifver själf, att i hans uppgifter oriktigheter
insmugit sig, men han tröstade sig med, att dessa uppgifter skulle
passa för ett kommande år. Denna tröst må han hafva att hålla
sig till, men han lärer icke mot de siffror, som bevillningsutskottet
sålunda anför, kunna framställa någon erinran.
Hvad sedan i öfrigt angår föreliggande förslag, var den siste
talaren i allmänhet ganska nöjd med bevillningsutskottet; det var
endast i ett par afseenden han skilde sig från detsamma, nämligen
ifråga om skattesatsen och ifråga om restitutionen. Hvad skatte¬
satsen beträffar, har bevillningsutskottet godkänt den i den kungl.
propositionen föreslagna endast med den ändring, att för de allra
största bryggerierna skattesatsen skulle höjas med ett öre. Det är
ett rättvist förslag, och jag tror, att någon klagan från deras sida
icke förekommit; skulle de anse sig hafva skäl därtill, så finge man
nog i sådant fall höra af det. Hvad rätten till restitution beträffar
har bevillningsutskottet föreslagit att gifva sådan rätt åt alla bryg¬
gerier, men inskränkt denna rätt till högst en tredjedel af den af-
verkade kvantiteten. Herr Ljungberg anser, att, såsom Kungl.
Maj:t föreslagit, hälften varit bättre, och förmenar, att utskottet för
sitt ändringsförslag bort anföra omfattande och fullgiltiga skäl. Men
det är eu smaksak, hvar gränsen skall sättas, och det sammanhän¬
ger med förhållanden, som den siste ärade talaren känner lika väl
som jag.
Nu började talaren sitt anförande med att säga, att en sådan
skatt som denna endast i trängande fall borde komma till använd¬
ning. Det böra alla skatter öfverhufvud taget; beliöfver man dem
icke, är det bäst att slippa dem. Men det är att ihågkomma, att
ett par stora länder i Europa och ett utomeuropeiskt land, där man
behöft förstärka budgeten, tänka på maltskatt. Jag vill emellertid
säga den ärade talaren, att är det så, att han får majoritet för sin
mening, att nu ifrågavarande skatt icke behöfver användas, kan
jag meddela honom, att bevillningsutskottet då måste komma med
förslag om ökad inkomstskatt.
Jag hemställer om bifall till utskottets förslag.
Herr statsrådet Swartz: Jag tillåter mig, med anledning af
att näst föregående talare i en punkt yrkat bifall till Kungl. Maj:ts
proposition, tillkännagifva, att jag för min del helt och hållet anslu¬
ter mig till bevillningsutskottet och således, med frånträdande af
hvad i den kungl. propositionen föreslås i detta afseende, anhåller
om bifall till bevillningsutskottets förslag, och jag tillägger, att jag
tror att det ligger ganska stor vikt på, att de herrar i denna kammare,
73 N o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
hvilka önska förslagets framgång, taga bevillningsutskottets försteg Om
oförändradt. förordningen
ang. Oliv erk-
Öfverläggningen ansågs härmed afslutad, hvarefter herr tal- af
mannen yttrade, att i afseende på nu föredragna paragraf yrkats, maltdrycker
dels att densamma skulle godkännas i enlighet med utskottets för- m. m.
slag, dels ock, af herr Ljungberg, att paragrafen skulle godkännas (Forts.)
med den lydelse, som angifvits i den af honom i ämnet väckta
motion.
Härefter gjordes propositioner jämlikt dessa yrkanden och för¬
klarades propositionen på paragrafens godkännande enligt utskot¬
tets förslag vara med öfvervägande ja besvarad.
ö §■
Godkändes.
8 §.
Denna paragraf hade följande lydelse:
(enligt Kungl. Maj:ts förslag.)
(enligt utskottets förslag.)
1. Vid skattepliktigt bryg¬
geri, där under tillverkningsåret ej
afverkats mera än etthundratusen
kilogram malt, må efter tillverk¬
ningsårets utgång restitution af
skatt, efter sexton och ett hälft öre
för kilogram räknadt, åtnjutas för
det under samma år omedelbart
till svagdricka använda malt, dock
högst för femtio procent af hela
den vid bryggeriet under tillverk¬
ningsåret afverkade maltmängden
samt icke till högre belopp, än att
den återstående skatten uppgår
till minst det i 5 § stadgade me¬
deltal.
1. Vid skattepliktigt bryggeri
må efter tillverkningsårets utgång
restitution af skatt, efter fjorton
öre för kilogram räknadt, åtnjutas
för det under samma år omedel¬
bart till] svagdricka använda malt,
dock högst för en tredjedel af hela
den vid bryggeriet under tillverk¬
ningsåret afverkade maltmängden
samt icke till högre belopp, än att
den återstående skatten uppgår till
minst det i o § stadgade medeltal.
2. Om maltdryck från skattepliktigt bryggeri utföres ur riket,
åtnjutes under de villkor, hvilka af Kungl. Maj:t särskild! stadgas,
för den vikt malt, som tillverkaren kan styrka hafva åtgått för
den utförda maltdryckens tillverkning, restitution af skatt, beräknad
Första Kammarens Prof. 1909. N:o 43. ®
N:o 43. 74
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Om ändring efter den skattesats, som vid tiden för utförseln tillämpas vid bryg-
af vissa §§ i geriet
förordningen
ang. tillverk¬
ning och be- Herr Ljungberg: Jag yrkar den ändringen i utskottets för¬
sättning af slag, att i stället för orden: »eu tredjedel» införas orden: »femtio
maltdrycker procent».
m. m. r
(Forts.)
Herr Ca vall i: Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade
herr talmannen, att beträffande föreliggande paragraf yrkats, dels
att densamma skulle godkännas enligt utskottets förslag, dels ock,
af herr Ljungberg, att paragrafen skulle godkännas med den änd¬
ring, att orden »en tredjedel» utbyttes mot »femtio procent».
Sedermera gjordes propositioner i enlighet med dessa yrkan¬
den, och förklarades propositionen på paragrafens godkännande
med den af utskottet föreslagna lydelse vara med öfvervägande ja
besvarad.
Ofriga delar af förslaget.
Godkändes.
Utskottets i punkterna 1—å gjorda hemställanden.
Biföllos i hvad de ej besvarats genom kammarens föregående
beslut.
Om omedel¬
bart utöfvan¬
de å allmän
rådstuga eller
kommunal¬
stämma af be¬
slutanderät¬
ten i frågor
rörande rät¬
tighet till för¬
säljning af
brännvin
Föredrogs ånyo sammansatta bevillnings- och lagutskottets den
8 och 11 i denna månad bordlagda betänkande, n:o 5, i anledning
af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ome¬
delbart utöfvande å allmän rådstuga eller kommunalstämma af be¬
slutanderätten i frågor rörande rättighet till försäljning af brännvin,
vin och öl.
I två inom Riksdagen väckta motioner, hvilka för förberedande
behandling öfverlämnats till sammansatta bevillnings- och lagut¬
skottet, hade föreslagits, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t
skulle anhålla om utarbetande af förslag till sådana ändringar i nu
gällande författningar, att beslutanderätten i frågor rörande rättig¬
het till försäljning af brännvin, vin och öl skulle utöfvas omedel¬
bart å allmän rådstuga eller kommunalstämma.
I den ena af dessa motioner, n:o 1, väckt af herr K. J. Ek¬
man inom Första Kammaren, hade hemställts, att Riksdagen ville
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta
utarbeta och för Riksdagen, i den män sådant grundlagsenligt borde
ske, framlägga förslag till sådana ändringar i gällande författningar,
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
75 N:o 43.
att beslutanderätten i frågor rörande rättighet till försäljning af
brännvin, vin och Öl skulle tillkomma kommunens röstberättigade
medlemmar omedelbart å allmän rådstuga eller kommunalstämma
äfven i kommuner, där stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige
funnes.
Utskottet hade i detta utlåtande på anförda skäl hemställt, att
förevarande motioner icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föran¬
leda.
Om omedel
bart utaf van
de å allmän
rådstuga eller
kommunal
stämma af
beslutanderät¬
ten i frågor
rörande rät
tighet till för¬
säljning af
brännvin
Herr Ekman: Det är ett uttalande i utskottets motivering,
som jag skall bedja att få göra anmärkning emot.
Utskottet säger nämligen: »Eu tillfredsställande och verkligen
vägledande utredning kan lättast åstadkommas inom ifrågakomna
delegationer (stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige). Då kommu¬
nernas fullmäktige bära ansvaret för den ekonomiska förvaltnin¬
gen inom kommunen, vore det uppenbarligen icke rätt, att de
ställdes utom hvarje inflytande på afgörandet af frågor, som för
kommunernas ekonomi hafva stor betydelse.» Man undrar, huru
utskottet kan fälla ett sådant yttrande, då gällande kommunallag
innehåller, att i kommuner, där kommunalfullmäktige finnas, bland
andra, följande ekonomiska ärenden icke få af kommunalfullmäk¬
tige upptagas utan alltid skola handläggas på kommunalstämma,
nämligen fråga om försäljning, pantförskrifning eller utbyte af
någon sådan kommunen tillhörig fastighet, som genom gåfva eller
testamente tillfallit kommunen, påläggande af afgifter som erfordra
uttaxering för längre tid än 5 år samt upptagande af lån på längre
tid än 2 år. Dessa ärenden af den största ekonomiska vikt få
icke kommunalfullmäktige befatta sig med, utan böra sådana ären¬
den afgöras å kommunalstämma. Men nu säger utskottet, att då
kommunernas fullmäktige bära ansvaret för den ekonomiska för¬
valtningen, vore det icke rätt, att de ställdes utom hvarje infly¬
tande på afgörandet af frågor, som för kommunernas ekonomi
hafva stor betydelse. Hur står detta yttrande tillsammans med
gällande kommunallag? För bedömandet af föreliggande fråga
bär eu riktig uppfattning härutinnan stor betydelse. Såsom ären¬
det nu ligger, vill jag emellertid icke göra något yrkande.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kammaren
biföll hvad utskottet i nu föredragna utlåtande hemställt.
m. m.
(Forts.)
Vid ånyo skedd föredragning af sammansatta bevillnings- och
lagutskottets den 8 och 11 innevarande maj bordlagda betänkande
n:o 6, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
-N :o 43. 76
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
Maj:t angående införande af på allmän folkomröstning grundadt
lokalt veto i fråga om försäljning af brännvin samt vin och Öl,
biföll kammaren hvad utskottet i detta betänkande hemställt.
Då tiden var långt framskriden, beslöt kammaren, på fram¬
ställning af herr talmannen, att till nästa sammanträde uppskjuta
handläggningen af återstående ärenden på föredragningslistan.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till para¬
grafer i riksdagsbeslutet:
n:o 11, angående tullen å vin;
n:o 12, angående ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgälds-
kontoret;
n:o 13, angående val af Riksdagens justitieombudsman och
hans efterträdare;
n:o 14, rörande förordning angående tullverkets och varu-
emottagares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i de fall, då
tullafgift för inkommen vara oriktigt uppdebiterats m. m.;
n:o 15, rörande förslag till lag angående Kungl. Maj:ts högsta
domstols tjänstgöring på afdelningar m. m.;
n:o 16, angående villkorlig doms användande utan inskränk¬
ning beträffande fylleri eller därmed sammanhängande förseelser;
n:o 17, angående borttagande af tullen å jordnötter;
n:o 18, angående åtgärder för kontroll å handeln med beredda
kraftfodermedel;
n:o 19, angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken
mellan Sverige och Norge;
n:o 20, angående åvägabringande af lagbestämmelser för be¬
tryggande af skogens återväxt å område, hvarest afverkningsrätt
upplåtits åt utländing;
n:o 21, rörande lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och
13 §§ i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6 mars
1899 samt lag angående ändrad lydelse äf 2 och 3 §§ i lagen om
verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut den 6 mars
1899;
n:o 22, angående ändringar i gällande brännvinsförsäljnings-
förordning, samt
77 N:o 43.
Onsdagen den 12 Maj, e. m.
mo 23, angående ändrad lydelse af 8 § i lagen om förvärf¬
vande och förlust af medborgarerätt den 1 oktober 1894.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till Riks¬
dagens skrifvelser till Konungen:
n:o 151, angående åtgärders vidtagande för att folk- eller små-
skollärare, som är obotligt sinnessjuk, måtte kunna entledigas med
pension, och
n:o 152, angående bestämmelser mot onödigt plågande af hus¬
djur vid slakt.
Justerades ytterligare sju protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de under da¬
gen första gången bordlagda ärendena skulle sättas främst på före¬
dragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 12,2 på natten.
In tidem
A. v. Krusenstjerna.
Första Kammarens Prof. 1909. N-o 43
7