RIKSDAGENS PROTOKOLL
1909. Första Kammaren. N:o 32.
Lördagen den 24 april, f. m.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Herr statsrådet Malm aflämnade Kungl. Maj:ts nådiga pro¬
position till Riksdagen, angående anslag till marinintendentur-
kåren m. m.
Justerades protokollet för den 17 i denna månad.
Upplästes ett inlämnadt läkareintyg af följande lydelse:
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare, ingeniör
Emil Berggren på grund af sjukdom (influensa) under närmaste
vecka är förhindrad att deltaga i riksdagsarbetet, intygar
Stockholm den 23 april 1909
John Sjöqvist,
med. doktor.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial och ut¬
låtanden :
n:o 108, med förslag till sammanjämkning af kamrarnas
skiljaktiga beslut angående fullföljande af den föregående år på-
böigade omorganisationen af landtmäteristaten i orterna;
n:o 109, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af 1/35Si mantal n:o 16 Örsjö i Malmöhus län;
n:o 110, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af en lägenhet från förra militiebostället Bodarp
n:o 1 i Kristianstads län;
Första Kammarms Prof. 1909. Ko 32.
1
N:o 82. 2
Lördagen den 24 April, f. m.
n:o 111, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af en lägenhet från förra militiebostället Bua n:o 1
och Hultaberg eller Hult n:o 2 i Älfsborgs län;
n:o 112, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af en lägenhet från förra militiebostället Örminge
n:o 2 Hofslagargård i Östergötlands län;
n:o 113, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af en lägenhet från förra militiebostället Uttersåker
n:o 1 i Göteborgs och Bohus län;
n:o 114, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af ett område från förra häradsskrifvarbostället Viarp
n:o 4 i Malmöhus län;
n:o 115, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition angående
försäljning af vissa områden från det till kronopark inköpta
hemmanet n:o 25 a i Hede Kyrkby i Jämtlands län;
n:o 116, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af en lägenhet från förra militiebostället Vädbjörn-
torp n:o 1 i Skaraborgs län;
n:o 117, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af hemmanet Grönetomt n:o 1 i Skaraborgs län;
n:o 120, angående lönereglering för tjänstemän och vakt¬
mästare vid justitieombudsmansexpeditionen; samt
n:o 122, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i vissa
frågor rörande anslag under riksstatens femte hufvudtitel;
bevillningsutskottets memorial n:o 23, i anledning af kam¬
rarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande
n:o 20, i anledning af väckt motion om en extra inkomstskatt
för år 1910 å inkomster af 25,000 kronor och därutöfver; äfven¬
som
lagutskottets utlåtanden:
n:o 46, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förbud mot viss försäljning af tobak;
n:o 47, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående naturminnesmärkens fredande, lag angående
nationalparker och lag innefattande tillägg till förordningen den
14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för all¬
mänt behof.
Herr talmannen tillkännagaf, att enligt öfverenskommelse
mellan talmännen omröstningar jämlikt § 65 riksdagsordningen
3 N;o 32.
Lördagen den 24 April, f. in.
komme att anställas vid kamrarnas sammanträden nästa fredag
öfver de för sådana omröstningar föreslagna voteringsproposi-
tioner, som då vore af båda kamrarna godkända.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts
nästlidne dag bordlagda nådiga proposition till Riksdagen med
förslag till förordningar angående konungariket Sveriges stads-
hypotekskassa och angående grunderna för stadshypoteksförenin-
gars bildande och verksamhet m. m.
Föredrogs, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran
Första Kammarens tillfälliga utskotts under gårdagen bordlagda
utlåtande, n:o 10.
Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets den 21 och 23 inne- Ifrågasatt
varande april bordlagda utlåtande n:o 6, i anledning af väckt
motion om ändring af § 79 regeringsformen. svm*Zskrift¬
språkets form.
Uti en inom Första Kammaren väckt, till konstitutionsut¬
skottet hänvisad motion, n:o 49, hade herrar C. A. Sjöcrona,
Lars Berg och Herman Behm, friherre Hj. Palmstierna, herr
J. M. Ekströmer, friherre Herman Fleming samt herrar K.
Böhnstedt, P. M. Carlberg, E. Fränekel, Carl H. Björck, Th.
af Ekenstam och P. Sörensson hemställt, att Riksdagen ville
till hvilande för vidare behandling i grundlagsenlig ordning
antaga följande förslag till ändrad lydelse af § 79, punkt 1
regeringsformen.
§ 79.
l:o) Ingen förändring af rikets vapen eller flagga må göras,
ej heller någon bestämmelse om svenska skriftspråkets form
eller beteckningssätt meddelas utan Riksdagens samtycke.
Utskottet hade på åberopade skäl hemställt, att förevarande
motion ej måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Reservationer hade anförts dels af herrar Behm, Östberg,
Sjöholm, von Mentzer och Björck, hvilka ansett, att utskottet
bort hemställa om bifall till det af motionärerna framställda
förslaget, dels ock af herrar Clason och Hallin, de senare utan
framläggande af sin mening.
N:o 32. 4
Lördagen den 24 April, f. m.
Ifrågasatt Herr Be lim: Innan jag öfvergår till behandling af den
fråga, som föreligger till afgörande, torde en framställning af
svenska skrift- hvad som timat på rättstafningens område under de sista årti-
språkets form. ondena icke sakna sitt intresse och till och med vara nödvän-
(Forts.) digt för att objektivt kunna bedöma dess nuvarande bekymmer¬
samma ställning.
De äldre bland oss minnas från sin ungdomstid, att staf-
ningsbesväret icke ansågs vara synnerligen mödosamt eller
tidsödande. Förmågan att stafva inhämtades hufvudsakligen
genom innanläsning samt lektioner i en mindre grammatik eller
språklära, där vissa ord funnos klassvis uppräknade till ledning
för deras riktiga stafning.
Skrifvande efter diktamen var också en mycket använd och
mycket god undervisningsmetod. Så kallad nystafning hörde
man ej talas om förrän efter det Nordiska rättstafningsmötet i
Stockholm 1869, då det lifliga intresset för skandinavismen där
samlade ett flertal deltagare från de nordiska rikena för att söka
åstadkomma en viss likformighet i svenskt, danskt och norskt
skriftspråk och därmed ett närmande de tre folken emellan
äfven i andra afseenden. Effekten af denna språkreform blef
rätt ringa, hufvudsakligast medförande ett uteslutande af bok-
stafven q samt ett vidsträcktare användande än förut af bok-
stafven ä. Uppslaget till reform på stafningsområdet var emel¬
lertid gifvet, och Hazelii lärobok om rättstafningens grunder,
hvilken användes vid undervisningen, bidrog att hålla intresset
för ändrad stafning af vårt språk vid makt.
I början af 1880-talet började fonetiska och pedagogiska
synpunkter med afseende på stafningen att göra sig gällande;
och år 1885 utgåfvo Lyttkens och Wulff sitt goda och intressanta
arbete om Svenska språkets ljudlära och beteckningslära.
Med anledning af genom nystafningsidéernas inverkan upp¬
kommen oreda i rättskrifningen, särskilt i skolorna, hade en
för granskning af folkskolans läroböcker 1885 tillsatt kommitté
gjort framställning hos regeringen om behofvet af rättskrifnin-
gens reformering. Denna borde enligt kommitterades mening
gå i ljudelig riktning.
Lyttkens och Wulff utarbetade ett sådant förslag under
titel: Om grunderna för ändring i svenska språkets rättskrif¬
ning, hvilket utkom 1886 och som, ehuru hvilande på fonetiska
grunder, måste erkännas vara uppgjordt med en viss moderation
vid dessas tillämpning.
Emellertid hade i Uppsala år 1885 af professor Noréen med
flera bildats det s. k. Eättstafningssällskapet med ett synner¬
ligen radikalt, fonetiskt program, och redan följande år utgafs
dess rättstafningslära, författad af Noréen.
Uti en på sin tid mycket uppmärksammad skrift »Natur och
onatur i fråga om svensk rätts tutning», 1886, kritiserar professor
Lördagen den 24 April, f. in.
N:o 82.
Tegnér detta sistnämnda arbete, därvid framhållande dels nämnda Ifrågasatt
sällskaps enligt hans mening orimliga reformsträfvanden, dels
huru långt hans egen, lätt avancerade nystafning då var beredd gVe^ka skrift-
att följa med. Att den stafningen framdeles skulle gå vida längre, språkets form.
än nu af honom önskades, fann han emellertid vara både natur- (Forts.)
ligt och sannolikt.
Jag vill nu tillåta mig att genom några små utdrag ur hans
bok belysa ytterligheten i de förslag, som voro föremål för hans
granskning.
Han skifver sidan 7: »Må vi då först se till, hvad som
innebäres i en radikal reform af det slag, som Uppsalasällskapet
förordar, och eftertänka, om i allmänhet sedt radikala reformer
på detta område äro att tillråda.--- — Det gäller i sanning
nu icke småsaker.»
På följande sida skrifver han: »Till hvilket område än vår
tanke vänder sig, mötes den af ord, som genom den nya ård-
ningen byta om sjick och jestalt. Gott och ont, glatt och sorjligt,
sjämt och alvar — ålit får ett främmande utseende, när vi
betrakta det genom de glasögon, eller för att tala mera modärnt,
den pängsné, som Rättstavningssällskapet med välvillig hand
sätter framför våra ögon. Vi må tänka på männisjor eller jur
eller vänster, på höga bärj eller på jupa dalar — allt ter sig
som nytt. Vi må med målaren tala om sjangertavlor och por-
trelter, eller med poeten sjunga om morgondag*’- (d. v. s. -daggs-)
pärlan, som sjimrar på blommans sjcilk, eller må i allra nykt¬
raste prosa jöra afärer med en lantniann om ett jött slaktjur —
ändringarna äro där. —--Alltifrån vår moders första visk¬
ning intill salmjuden vid den grav, vari vi skola finna vår
sista vila, följa dessa sällsamma ordsjepnader oss troget genom
både juft ock lett.
I sammandragen form har det föregående stycket lämnat
läsaren en rad exempel, ur hvilken han kan inse arten och om¬
fånget af Rättstafningssällskapets omdaningsplaner.»
På sidan 24 citerar han en del ord, som innehålla den
egendomligheten, enligt Rättstafningssällskapets lärobok, att vo¬
kalerna förändras under olika förhållanden. Så stafvas enligt
sällskapets beteckning t. ex. ordet cell med såll; däremot skrifver
sällskapet sel-ös, sel-ulosa o. s. v. På samma sätt stafvar säll¬
skapet narr, men nervös, sjäst—sjest-ikulera, värs—vers-ifiera,
säkt—sekterisk, past—pest-ilens, fäst—festivitet, sjäpt-isk—
sjept-isisni, flått, men flot-yr, byrå—byro-krat, nåbel—nob-less
och många andra, med hvilkas uppräknande jag icke vill trötta
herrarna. Detta exempelvis om stafningen. Beträffande afstaf-
ningen äro reglerna just icke mindre otillfredsställande. Huru
frestande det än kunde vara att citera vidare ur denna roande
bok, vågar jag dock icke härmed besvära kammarens ledamöter.
Jag vill blott till deras tjänst, som önska göra ännu när-
N:o 32. 6
Lördagen den 24 April, f. m.
Ifrågasatt mai'e bekantskap med Rättstafmngssällskapets »grunder för
svensk rättskrifning» anbefalla den af professor Noréen 1892 ut-
svenska skrift- gifna läroboken i ämnet, det är nummer 42 af Yerdandis små-
språkets form. skrifter.
(Forts.) Man får där en snabb inblick i hvad som bjudes och som
för framtiden torde hota oss på detta område.
Med anledning af det förslag till ändringar i svensk rätt-
stafning, som efter samråd med herrar Södervall, Lyttkens,
Sundén och Lundgren af professor Tegnér år 1886 underställdes
svenska akademiens pröfning, hade dåvarande ledamoten af
akademien, professor Wisén, i mars 1887 afgifvit ett synnerligen
intressant yttrande, däruti han ganska ingående kritiserar det
ifrågavarande förslaget särskilt ur principiell synpunkt. Må
det tillåtas mig att här få lämna några utdrag ur denna enligt
min uppfattning märkliga skrift.
På tal om fonetiken och dess berättigande i fråga om rätt-
stafning säger han (på sid. 11): »Det, som ut teoriens synpunkt
är det enda riktiga, förkastas mången gång af erfarenheten
såsom opraktiskt och olämpligt. Och ljudtrohetens absoluta
herravälde inom den praktiska ortografin är ej ens principiellt
berättigadt eller ur praktisk synpunkt önskvärdt, enär skriften
skall erinra oss icke blott om ordens ljudklang utan äfven om
deras betydelse. Då man sålunda uppställer för rättskrifningen
sådana oeftergifliga grundlagar, som att hvarje ljud alltid bör
utmärkas med ett och samma tecken, att hvarje tecken alltid
bör utmärka ett och samma ljud, att intet tecken får represen¬
tera en komplex af flere språkljud o. s. v., så äro dylika yrkan¬
den, huru plausibla och oemotsägliga de såsom vetenskapliga
grundsatser än synas vara, likväl äfven i teorin oförenliga med
rättskrifningens natur och ändamål och kunna endast framstäl¬
las af fonetiska ideologer.»
(sid. 15 och 16.)
»Det är tydligen ingenting, som hindrar att ortografiska
ändringar ske småningom och kontinuerligt, fastän de icke in¬
träda samtidigt med språkets ändringar, utan först senare. Än
den ena, än den andra lilla ändringen i skrifbruket kan införas
på försök af någon skriftställare; det ena försöket fäller icke
allmänheten i smaken utan att det alltid kan vara så lätt att
angifva skälet till den uteblifna framgången; ett annat försök
lyckas däremot att vinna efterföljd och inom några år'är en
förändring införd, utan att den stora allmänheten reflekterat
däröfver. Hon har stillatigande godkänt nyheten och infört
henne i ortografin. Förändringens upphof är knappast kändt af
andra än språkforskare; hennes genomförande är skedt utan all
agitation, som alltid är förkastlig i dylika fall; hennes gagn och
nytta bestämmes icke i sista hand genom beslut och omröstnin¬
gar af några s. k. sakkunnige, hvilka möjligen kunna vara mycket
Lördagen den 24 April, f. in.
7 N:o 32.
opraktiska, utan af det skrifvande och läsande folkets säkra Ifrågasatt
instinkt och språkkänsla, som under normala förhållanden alltid £*'
kommer att förblifva det bästa regulativet vid antagande af or- skrift-
»Den sanningen, att ortografien når en högre grad af fast¬
het endast då språket blifvit ett litteraturspråk i eminent mening,
finna vi äfven bekräftad af förhållandet med vårt modersmåls
rättskrifning. Först med litteraturens inträdande blomstring mot
slutet af förra århundradet och höga utveckling under inneva¬
rande seklets första hälft vann den svenska ortografien eu myc¬
ket hög grad af stadga och fasthet, hvilket naturligtvis icke
utesluter ett vacklande stafsätt i några enstaka ord. På det
hela taget måste, som vi redan förut antydt, den svenska orto¬
grafien i jämförelse med de öfriga kulturspråkens anses stå syn¬
nerligen högt — ett erkännande, hvilket äfven kommit henne
till del af sakkunnige utländingar. Och till denna sin jämfö¬
relsevis höga ståndpunkt har den svenska ortografien kommit
just genom en lugn utveckling, genom att aldrig införa många
nyheter på en gång, samt slutligen genom att aldrig låta infö¬
randet af ändringar bero på föregående häftiga agitationer eller
af officiella påtryckningar eller tvångsbud.»
(sid. 19.)
»De klagomål, som i senaste tider i synnerhet från pedago¬
gisk synpunkt låtit sig förspörjas öfver förvirring och inkonse¬
kvens i beteckningssättet, äro icke framkallade af den normala
svenska ortografiens beskaffenhet utan af nystafvarnas otymp¬
liga ändringar samt af pedagogiska missgrepp, hvilka vi längre
ner skola ådagalägga. Det är för öfrigt tillräckligt att i detta
hänseende erinra om det enkla faktum, att vi före Nordiska
Rättstafningsmötets tillkomst både i allmänna litteraturen och i
skolböckerna hade en synnerligen ensartad ortografi, hvars in¬
lärande då icke ansågs såsom någon öfver måttan vansklig sak,
och man hörde då ej heller någon oförnuftig klagan däröfver,
att vårt lika litet som andra språks ortografi i alla enskildheter
ej var tillformad efter den fonetiska ensidighetens fordringar.»
»Den egentliga anledningen till skolmännens ganska allmänna
och säkerligen i viss mån berättigade missnöje öfver den orto¬
grafiska förvirringen ligger emellertid säkerligen icke uti vår
gamla rättskrifnings beskaffenhet, ej heller uti en möjligen mindre
god metod vid undervisningen, utan i helt annat missgrepp, som
kunnat och bort förebyggas af dem, som hafva att utöfva tillsyn
öfver kommunens eller statens skolor. Man finner orsaken till
oredan och villervallan riktigt angifven i kanslirådet Gustrins
uppsats om reglementerad rättskrifning, där det heter, att man
knappt kan förvåna sig öfver rättskrifningsundervisningens
tografiska reformer.»
(sid. 18.)
språketB form.
(Forts.)
(sid. 31.)
N:o 32. 8
Lördagen den 24 April, f. m.
Ifrågasatt mångenstädes klena resultat, »då lärjungarna nästan i hvarje bok,
9skyddför de ,läsa> ,dnna etJ stafningssätt, som i flera eller färre punkter
svenska skrift- afviker ej blott från det, som anbefalles dem i skolan, utan ock
språkets form. från dem, som förekomma i deras öfriga böcker, och då därtill
(Forts.) ej så få lärjungar under sin skoltid måste skrifva efter flera
olika rättstafningssystem, i det att ett följts i folkskolan eller
den förberedande privatskolan, ett annat i det allmänna läroverk,
i hvilket de först sökt inträde, och ett tredje i det, till hvilket de
senare flyttats; ja, det har icke ens saknats exempel på, att olika
system följts i olika klasser af samma läroverk.»
(sid. 32.)
»När skolornas styresmän kunna tillåta så uppenbara miss¬
grepp som de nämnda, så kan man ej vänta annat än förvirring;
i hvilket läroämne som helst skulle undervisningen, på ett så
ombytligt och efter enskilda tycken inrättadt sätt meddelad,
blifva i hög grad otillfredsställande.»
Huru staten reglerande må ingripa vid undervisningen i
rättskrifning, angifver professor Wisén sålunda: (sid. 40.) »Den
enda åtgärd, som af det allmänna må äskas, är tillsyn, att den
i landet vanliga skrifseden äfven följes i skolorna; och att till
underlättande häraf på statens föranstaltande en ordförteckning
utgifves, som kan gifva upplysning om gällande skrifsed, hvar-
jämte i vacklande fall de i verkligheten (ej blott i reformför¬
slagen) använda olika skrifsätten böra angifvas med ett tillfogadt
råd till vägledning för de tveksamma; samt slutligen att staten
på ej alltför långa mellantider låter verkställa revision af ord-
föi-teckningen, så att i nya upplagor de små ändringar, som
under den närmast föregående tiden möjligen kunnat vinna någon
större utbredning i allmänhetens skrifbruk, måtte efter hand
införas i ordförteckningen. På sådant sätt skulle både all önsk-
lig och nödig enhet i rättskrifningen vinnas, utan att hennes
fria och successiva utveckling därigenom i någon mån behöfde
hämmas. En sådan oi-dförteckning, som i nämnda afseende voi’e
fullt lämplig och upplysande, äga vi visserligen icke för närva¬
rande, men utan tvifvel skulle på grundvalen af Svenska Aka¬
demiens Ordlista en för ändamålet tjänlig hjälpreda kunna ut¬
arbetas.»
Sedan under år 1889 med anledning af nyss omförmälda
förslag ordlistans sjätte upplaga utkommit, påbjöds genom
kungliga cirkuläret den 16 november samma år denna till efter¬
rättelse vid skolundervisningen.
Inflytelserna från nystafvarhåll fortforo emellertid alltjämt
och. motverkade den enhet i rättskrifningeh, som man genom
ordlistans legalisering hoppats vinna. Så stodo sakerna, då i
januari 1903, sedan emellertid år 1900 den sjunde upplagan af
ordlistan blifvit utgifven, Sveriges allmänna folkskolelärareföre¬
nings centralstyrelse till Kungl. Maj:t ingaf sin kända petition
9 N:o 32
Lördagen den 24 April, f. in.
i stafningsfrågan. Sodan Svenska Akademien däröfver afgifvit Ifrågasatt
yttrande och afstyrkt densamma, blef petitionen en tid liggande,
tills den af Kungl. Maj:t i februari 1905 remitterades till öfver■ gven,ka8krift-
styrelsen för rikets allmänna läroverk. språkets form.
I april samma år ingafs till Kungl. Maj:t en skrifvelse från (Forts.)
Stockholms läraresällskap och den 2 maj skrifvelsen af Svenska
läraresällskapet, Sveriges allmänna folkskollärarförening, och Före¬
ningen för lärare och lärarinnor vid Sveriges flickskolor och
samskolor. Dessa skrivelser remitterades till läroverksöfver-
styrelsen, som infordrade ämneskonferensernas i modersmålet
yttrande öfver förslagen. Såsom sakkunnige tillkallades af öfver-
styrelsen herrar Schwartz, Bråte och Noréen, som afgåfvo gemen¬
samt yttrande i frågan i januari 1906, hvarefter öfverstyrelsen
den 15 februari utlät sig, och frågan syntes färdig att afgöras,
då svenska akademien i skrifvelse den 6 mars anhöll att med
det viktiga ärendets afgörande måtte få anstå, till dess akade¬
mien fått inkomma med underdånig framställning. Vid samman¬
träde med akademiens ledamöter den 29 mars närvoro af dessa
endast nio, däraf fem förenade sig om ett yttrande, som blef att
anse som det af akademien afgifna, och de öfriga fyra vidhöllo
det af akademien i februari 1903 i ämnet afgifna utlåtande,
begge i hufvudsak afstyrkande.
Ärendet föredrogs den 7 april 1906 i statsrådet, hvarefter
samma dag cirkulär till öfverstyrelsen med flera vederbörande
utfärdades angående gemensam norm för undervisning i svensk
rättskrifning vid åtskilliga läroanstalter.
Ja, så där lätt och lustigt gick det för sig att med några
penndi'ag förändra och försimpla det svenska språkets utseende,
i strid med, jag vågar bestämdt påstå detta, den allmänna opi¬
nion, hvarom utskottet talar, och som enligt dess förmenande
skulle vara ett så säkert skydd mot tilltag af denna art. Hvad
hjälper väl denna opinion, sedan lagen linnes där och dag för
dag, år efter år gör sig gällande vid undervisningen. Visserligen
hafva vi väl ännu förhoppning om, att något gehör måtte lämnas
åt den kraftiga opinionsyttring, som till regeringen afgifvits i
frågan; men hvad som icke kan af hjälpas, det är den skada,
som skett därigenom, att ett regeringsbeslut kommit till stånd,
hvarigenom, såsom svenska akademien uttrycker sig, »omfattande
ortografiska ändringar genomföras, innan de vunnit någon
nämnvärd anslutning hos den stora läsande och skrifvande
allmänheten.» Då detta regeringsbeslut lämnats utan anmärk¬
ning från Riksdagens sida och således formellt godkänts, hafva
dessa frågor kommit i ett alldeles nytt läge, och man har allt
skäl att när som helst kunna befara, att nya ändringar i skrif-
sättet på samma sätt komma att påbjudas.
Jag har i det föregående framhållit arten och beskaffenheten
af de reformer på detta område, som äro att vänta, om Rätt-
N:o 32. 10 Lördagen den 24 April, f. m.
Ifrågasatt stafningssällskapet ännu en gång får en energisk målsman vid
98kTddför Konungens rådsbord.
svenska skrift- Motionärerna hafva nu föreslagit införande i grundlagen af
språketsform ett stadgande, som skulle tillförsäkra Riksdagen rätt att vara
(Forts.) medbestämmande vid de tillfällen, då fråga om det svenska skrift¬
språkets form och beteckningssätt förekomma till afgörande.
Utskottets afstyrkande synes mig grundadt på synnerligen
svaga skäl. Det invändes till en början, att frågor af denna
art icke äro af beskaffenhet att böra göras till föremål för
Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning. Ja, så
ansågo äfven motionärerna, ända till dess regeringens makt be¬
gagnades på sätt, som skedde den 7 april 1906. Det är denna
erfarenhet och den känsla af osäkerhet, som häraf framkallats,
som legat till grund för motionen. Utskottet påstår vidare, att
Riksdagen skulle brista i sakkunskap på detta område. Jag är
däremot förvissad om, att det nog komme att visa sig, att i de
sällsynta fall, då regeringen i dylika ärenden vände sig till Riks¬
dagen, kunnige och intresserade män för ärendets utskottsbe¬
handling ej skulle saknas, lika litet som vid de tillfällen, då
föremålet för Riksdagens behandling utgöres af t. ex. medicinska,
tekniska m. fl. angelägenheter, där speciell kunskap ej allmänt
torde kunna påräknas, men där icke desto mindre Riksdagen vid
många tillfällen måste träffa ett afgörande.
Mot formen af motionen har utskottet anmärkt, att denna
tyckes syfta vida längre, än afsikten med motionen torde hafva
varit. Vid närmare granskning skulle utskottet helt visst ej gjort
sig skyldigt till detta missförstånd, ty motionärerna framhålla
tydligen, att lågbudet i fråga afser regler för språkets skrifsätt
och form, och under dessa ord böra väl anses inbegripna sådana
frågor som de af utskottet nämnda, nämligen, utom stafningen,
äfven frågor »angående nya ordformer, användningen af stora
bokstäfver och skiljetecken m. in.» Att, såsom utskottet förmenar,
en sådan fråga som afskaffande! af den förut brukliga s. k. kurial-
stilen i ämbetsverken skulle hafva fallit under det af motionärerna
föreslagna stadgandet, finner jag för min del lika orimligt, som
utskottet med rätta finner det orimligt att draga dylika spörsmål
under Riksdagens pröfning.
Med största intresse, att ej säga otålighet, afvaktar en be¬
tydande del af det svenska folket, att den så kallade språkfrågan
måtte komma i ett bättre läge, än densamma sedan tre år till¬
baka befinner sig, så att trygghet må vinnas, att ej genom öfver¬
raskande och mindre välbetänkta åtgärder vårt språk måtte taga
ytterligare skada.
Herr talman, jag ber att få yrka bifall till reservanternas förslag.
Herr af Ekenstam: Herr talman, mina herrar! Då för¬
ordningen af den 7 april 1906 utkom, gick det förvisso genom
11 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. m.
Sveriges bygder till en början en undran, hvad egentligen me- Ifrågasatt
ningen var. Då man jämförde livad man visste från historia, a$*r
tradition och häfd, var det ingenting, som kunde gifva anledning 8vensicaskrift-
tro, att på detta sätt ett maktspråk skulle reglera svenska sprk- språkets form.
hets skrifsätt. Men vid närmare besinning fann man den be- (Forts.)
dröfliga verkligheten, att de maktägande betraktat språket såsom
en konstprodukt, som det efter behag gick an att forma. Det var
då, som protesterna började öfver allt det svenska landet och
den stora petitionen så småningom inkom. På den hafva vi icke
fått något svar och vi frukta nästan, att vi icke skola få annat
än afslag. Kanske vi med svidande hjärta måste se, att hvad
som skett kommer att kvarstå.
I den församling, där jag i dag har äran tala, behöfs det
säkerligen icke mycket ordande om språkets betydelse, men så
mycket må här fastslås, att all historia visar, att intet band för¬
enar nationen säkrare än språket. Ja, man har sagt, att så länge
ett folk har sitt eget språk och vet att bevara kärleken till det,
då finns det hopp, äfven om det skulle vara underkufvadt. Det
var språkets enhet, som enade Tyskland. Det var språket, som
möjliggjorde Italiens frigörelse och sammanfogande till ett rike.
Det är språket, som uppehåller hoppet för det underkufvade
Polen. Men har språket en sådan makt, måste det vårdas så¬
som en af nationens största dyrbarheter. Det måste vårdas så,
att enhvar, som har känsla för fosterlandet, ock måste känna
och inse, att språket är en väsentlig del af det stora, kära foster¬
landet. Men den kärlek, man så bör fostra, den växer icke till
genom ett maktspråk, som plötsligt ändrar språkets utseende.
Den växer icke till genom att göra språket oigenkännligt för en
hel generation.
I detta sammanhang må det tillåtas mig att citera hvad en
författare med hänsyn till dessa förhållanden skrifvit. Han
säger:
»Den språkform, i hvilken våra störste författare klädt sina
bästa tankar och känslor, och som därför för vårt öga vuxit
samman med våra ädlaste andligaste ägodelar och vårt bästa
nationella medvetande, den brytes sönder hänsynslöst, vårdslöst.
De bibelspråk, vi lärde oss utantill, de psalmer, vi sjöngo i
kyrkan, de hjärteglada visor och sånger, som förljufva vår säll¬
skapliga samvaro, de högstämda kväden, vi beundra såsom mäster¬
verk af svensk språkkonst och tolkningar af våra bästa känslor —
allt detta har så till form som innehåll inmängt sig i vårt väsen
och kännes af oss såsom just sådant och alls icke annorlunda.
Vårt språk är oupplösligen sammanväfdt med vårt andliga lif.
Att genom tvångsåtgärder ändra skriften är en förgripelse mot
folksjälen och ett bortröfvande af vår dyrbaraste egendom. Att
genom försök i denna riktning ställa till med två skriftspråk,
såsom här skett, är att skapa en barbarisk oreda och förvirring.
N:o 32. 12
Lördagen den 24 April, f. m.
onmdlaas Det bidra?er ingalunda till den nationella samlingen — söndringen
skydd för är redan har-»
svenska skrift- Nu vilja kanske några, som söka försvara hvad som här
språkets form. skett, säga, att språket dock alltjämt utvecklas och förändras.
(Forts.) Det är sant, men den förändringen och utvecklingen går så att
säga organiskt. Det är en följd af släktets egen utveckling och
olika åskådningssätt. På det sättet kommer det »å småningom
som växten hos trädet. Det synes icke så" mycket från i fjol
till i år, men väl, om man jämför ett tiotal af år. Men denna
förordning om stafningssätt ändrade skriftspråket på en dag
mer, än som skett på femtio år, och detta gör, att då språket nu
framträder i sin nya form, är det för den generation, vi tillhöra,
nästan oigenkännligt.
Men, kan man väl säga, om det ock nu så händt, är det väl
i allt fall ingen fara för att det skall upprepas, och utskottet
har för oss såsom garantier, för att icke så vidare skall ske, åbe¬
ropat den ministeriella ansvarigheten och den allmänna opinionen.
Hvad dessa garantier duga till, veta nog herrarne själfva. Min¬
nens I kanske, hur det såg ut i konstitutionsutskottets decharge¬
betänkande vid 1907 års riksdag, hurusom det endast var en
minoritet, som ville göra gällande den ansvarighet, som man an¬
såg borde vändas mot den, soru utfärdat språkukasen? Och den
allmänna opinionen, huru har icke den tagit sig uttryck på många
sätt, och kraftigt? Men har den haft något resultat? Jag vädjar
till alla, om man kan peka på något sådant.
Men, kan man utan tvifvel säga, det är väl ingen fara, att
något sådant skall upprepas. I det fallet ber jag få hänvisa till
n:o 42 i Verdandis småskrifter, utgifven af professor Adolf Noréen
och kallad »Rättskrifningens grunder». Den, som vill genomläsa
denna skrift, skall utan allt tvifvel finna, att det framtidsper¬
spektiv, som där ställes för oss, är sådant, att skall det genom¬
föras, få vi ett språk, som kommer att så oändligt mycket skilja
sig från det, vid hvilket vi äro uppfostrade, att vi kunna tryggt
säga, att det är ett främmande språk. Och då man vet, hvilken
klang namnet Verdandi har i våra dagar i den framstegsrörelse,
som finnes hos vårt folk, kan man icke nog beakta den fara,
som ligger i att från det hållet ett sådant program är framlagdt.
Nu kommer vår motion för att i någon mån söka råda hot
på den fara, vi anse förefinnas. Den kan icke bota hvad som
skett och vill icke hindra en organisk utveckling af språket,
sådan som under alla tider skett, men den vill skaffa garanti
för att vi icke återigen skola få se upprepas något sådant, som
att maktspråk skall taga hand om vårt språks utseende.
Mina herrar, dagligen syssla vi med ekonomiska värden.
Dem veta vi uppskatta, vårda och akta. Här är nu ett ideellt
värde af högsta rang. Skola vi förstå, hvad det betyder för
vårt land? Skola vi veta att akta det såsom en dyrbar klenod
V
Lördagen den 24 April, f. in. 13 Nso 32.
bland våra arfvcdelar? Jag vill hoppas det, och jag tillåter Ifrågasatt
mig yrka bifall till den af herr Behm med flera afgilna reserva-
tionen. svenska skrift¬
språkets farm.
Herr Sjöcrona: Herr talman, mina herrar! Då jag på be- (Forts.)
gäran af flera medmotionärer framlämnat den här föreliggande
motionen, så torde det väl vara i sin ordning, att jag också nu
yttrar mig i denna, fråga.
Därvid känner jag mig likväl först manad tillkännagifva,
att jag visserligen lifligt instämt i motionens syfte och äfven del¬
tagit i ötverläggningarna angående densammas affattande, men
att förtjänsten af initiativet och det egentliga arbetet med mo¬
tionens affattande tillkommer icke mig, utan andra af motionärerna.
Jag har emellertid fått mottaga ganska många tacksägelser för
denna motion, och jag skulle därför hafva känt mig besvärad
häraf, om jag icke också blifvit utsatt för klander. Jag har vis¬
serligen icke läst allt, som i den vägen möjligen förekommit,
men i en Stockholmstidning har i en liten kort artikel, sedan
man omnämt motionen, yttrats följande: »Hur svenska språket
skall stafvas bör afgöras af riksdagen, anser hr Sjöcrona. Och
den, som ej stafvar efter riksdagens beslut, dömes förmodligen
till halshuggning eller annan otreflig operation. År hr Sjöcrona
säker på att riksdagen själf kan stafva? Eller ämnar han upp¬
rätta en stafningskurs för riksdagsmännen? Eller skall en riks¬
dagens stafningsombudsman före varje val resa omkring och
examinera kandidaterna? Är det den platsen hr Sjöcrona aspi-
rerar på? Har ej hr Sjöcrona eller någon af hans likasinnade
kommit på den tanken, att det kunde behöfvas en lagstiftning
äfven angående talspråket? — — — — — — — —- —--
Tänk på saken, hr Sjöcrona, och föreslå en lag, som förbjuder
svenskar att tala på annat sätt än som talas i riksdagen!» Detta
är ju ganska skämtsamt! Jag kan likväl icke underlåta att fästa
uppmärksamheten på att det är en händelse, som kanske kan
sägas se ut som en tanke, att i denna tidning man sammanställer
representanters åtgöranden inom Riksdagen med liflig åtrå att
ernå en förtroendeplats. För öfrigt är den ironiskt framkastade
tanken om en undersökning kanske någonting att taga vara på.
Det kunde nog vara ganska väl med en undersökning, om den
kunde göras effektiv och medföra vederbörlig verkan, om man
särskilt beträffande dem, som hafva sig anförtrodt det ansvars-
digra uppdraget att undervisa och uppfostra det uppväxande
släktet, om man, säger jag, hos dem kunde utröna, huruvida de
kunna tala och skrifva, men ännu mer tänka och känna såsom
svenska män, hvilka älska sitt fosterland öfver allt,annat och
sätta dess välgång framför eget förhärligande och främjande af
själfviska intressen.
Jag skall emellertid icke vidare uppehålla mig vid detta
N:o 32. 14
Lördagen den 24 April, f. in.
Jfråyasati utan öfvergå till en liten granskning af konstitutionsutskottets
9shJdd%r motivering- o Den innebär ett slående bevis om huru det går,
svenska skrift-ulan pa förhand har bestämt sig för att afsla en framställ-
språkets form. ning, ett förslag, men sedan skall försöka leta upp några något
(Forts.) så när antagliga skäl för detta afslag. Utskottet börjar med en
erinran om att motionärernas förslag föranledts af Kungl. Maj:ts
cirkulär den 7 april 1906. Motionärerna hafva, såsom också
herr Behm redan erinrat, alldeles icke gjort något anfall emot
detta cirkulär eller yrkat, att detta förhastade beslut skulle upp¬
häfva^ eller på något sätt modifieras. Frågan härom ankommer
ju på Kungl. Maj:ts pröfning, sedan svenska akademien afgifvit
infordradt yttrande öfver den af omkring 42,000 svenska män
och kvinnor undertecknade petitionen i ämnet. Men det är all¬
deles riktigt, att motionen föranledts af detta cirkulär, ty först
därigenom visade sig behofvet af att få en lagstiftning i ämnet.
Nu har det invändts och man vill möjligen invända, att vi redan
förut hafva haft ett cirkulär angående stafningen, nämligen det
af år 1889. Men med detta cirkulär var förhållandet alldeles
annorlunda än med det senare, och det ligger stor vikt uppå
att man noga i den föreliggande frågan gör sig reda för denna
betydliga skillnad.
Jag skall be att få lämna några upplysningar i detta hän¬
seende, så mycket hellre som jag just är den, som åstadkommit
initiativet till 1889 års cirkulär, eller om, hvilket jag icke riktigt
vet, framställning skulle till Kungl. Maj:t hafva inkommit äfven
från andra håll, jag åtminstone var en af initiativtagarna. Såsom
inspektor för Mariestads lägre allmänna läroverk inhämtade jag
nämligen på sin tid, att till följd af denna nystafningsrörelse,
som uppstått, kommande egentligen från Upsala, gjorde sig bland
lärarne gällande olika uppfattning om stafningen. Jag inhäm¬
tade också, att lärjungarne i detta läroverk, då de därifrån skulle
öfvergå till högre läroverk, vände sig hufvudsakligen till Skara,
men också till Örebro och Jönköping — och lärarna meddelade
mig, att hufvudlärarna vid dessa tre högre allmänna läroverk
hade hvar och en sitt eget af dem själfva uppgjorda rättstafnings-
system.
Jag fick då också veta, att då'byråchefen å eckleciastik-
departementets skolbyrå gjort ett besök i Mariestad och läro-
verkslärarna talat vid honom angående denna sak, hade han icke
kunnat gifva dem något annat råd, än att de väl finge höra
efter till hvilket af de högre läroverken en viss lärjunge ämnade
sig, så att de kunde rätta sin undervisning därefter. Detta var
ju ett fullkomligt oefterrättlighetstillstånd. Icke kan det väl få
tillåtas, att lärjungar, som kommit till ett högre läroverk från
ett lägre, skola få underbetyg och sättas tillbaka, därför att de
stafva så som de fått lära sig vid detta lägre statens läroverk,
och icke kan väl det vara riktigt, att hufvudlärarna vid de olika
15 N:o 82.
Lönlagen den 24 April, f. ni.
af statens högre läroverk hvar för sig följde olika rättstafnings- Ifrågasatt
system. Här förelåg en fullständig och alldeles ren läroverks-
fråga. Jag inbjöd läroverkslärarna till eu öfverläggning hos mig svenska skrift-
i frågan, och denna öfverläggning resulterade i en skrifvelse till språkets form.
eforus, som efter att hafva inhämtat yttrande från öfriga läro- (Forts.)
verk i stiftet gjorde en framställning i saken hos Kungl. Maj:t,
hvilken framställning föranledde 1889 års cirkulär. För min
del hade jag önskat och hoppats, att däri skulle ha föreskrifvits
tillämpning af femte upplagan af svenska akademiens ordlista,
men det blef nu den sjätte, och därom är ju ingenting att säga.
Denna upplaga hade då utkommit, och hvad man än må tänka
om den, måste man erkänna, att, med den ställning svenska
akademien intager, denna ordlista borde anses återspegla tillstån¬
det på detta område och återgifva, huru det förhöll sig med
svenska språkets stafning. Men Kungl. Maj:t inlät sig alldeles
icke på att vid detta tillfälle i administrativ ordning tillskapa
rättstafningsregler. Det är emellertid just det, som skedde genom
1906 års cirkulär. I detta föreskrefs icke blott, att den då ut¬
komna sjunde upplagan af akademiens ordlista skulle följas, utan
den skulle följas med högst väsentliga tillägg i strid mot svenska
akademiens yttrande, allt detta oaktadt den första framställ¬
ningen, petitionen i ämnet, rakt icke åsyftat att få en sådan
ovillkorlig föreskrift, utan endast ett tillkännagifvande af att det
icke skulle anses vara felaktigt, om en skolelev stafvade så och så.
Utskottet säger vidare, att »äfven om olika meningar hysas
rörande lämpligheten af de uti förenämnda cirkulär gifna be¬
stämmelser, synes det nämligen utskottet uppenbart, att frågor
angående språkets skrifsätt och form icke äro af beskaffenhet
att böra göras till föremål för Konungens och Riksdagens ge¬
mensamma lagstiftning.» Detta yttrande måste väcka förvåning,
ty denna motion går ju i fullkomligt demokratisk riktning. Den
vill förekomma, att Konungen begagnar den s. k. administrativa
lagstiftningsrätten i frågor, som äro af den vikt, att Riksdagen
bör i dem hafva medbestämmanderätt, och denna åsikt har Riks¬
dagen många gånger häfdat. Det har flera gånger inträffat, att
när Konungen begärt yttrande af Riksdagen angående ett för-
fattningsförslag, har Riksdagen svarat: Ja, så och så hafva vi
beslutat angående detta förslag, men vi hafva på samma gång
beslutat, att denna författning skall vara lag. För att endast
nämna ett exempel, så begärde Kungl. Maj:t år 1902 Riksda¬
gens yttrande öfver ett förslag till förordning angående foster¬
barns vård, hvilket ärende Kungl. Maj:t ville betrakta som en
hälsovårdsfråga. Det särskilda utskott, som hade att behandla
propositionen — jag var ordförande i utskottet -— föreslog, att
Riksdagen ville besluta vissa ändringar i detta författningsför-
slag och att detsamma skulle promulgeras såsom en lag angå¬
ende fosterbarns vård, hvilket äfven beslöts af Riksdagen.
N:o 32. 16
Lördagen den 24 April, f. m.
Ifrågasatt Vidare yttrar utskottet: »De regler för språkets stafning,
IkvMför som kunna fi,lnas erforderliga för undervisningen i rikets läro-
svenskaskrift- anstalta, böra såsom hittills meddelas åt Kungl. IVfaj:t,
språkets form. som omhänderhar ledningen af undervisningsväsendet i öfrigt».
(Forts.) Detta uttalande är alldeles felaktigt. Kungl. Maj:t har hittills
icke själf meddelat några rättstafningsregler, förrän så skedde i
1906 års cirkulär.
Härefter fortsätter utskottet: »Ett tillräckligt korrektiv mot
olämpliga eller för långt gående bestämmelser härutinnan ligger
såväl uti det konstitutionella ansvar, Konungens rådgifvare äro
underkastade, som uti den allmänna opinionen.» Om detta har
herr Ekenstam redan yttrat sig, och jag får lika med honom
säga, att erfarenheten har ju fullständigt visat, att hvarken den
allmänna opinionen eller den konstitutionella ansvarigheten har
här kunnat verka i det syfte, som man önskat.
Utskottet anför vidare: »Att Riksdagen skulle erhålla med¬
bestämmanderätt i frågor af denna art finner utskottet vara så
mycket mindre lämpligt, som detta lätteligen skulle kunna leda
därhän, att reformer i ena eller andra riktningen om än aldrig
så nödiga och nyttiga genom bristande samstämmighet mellan
kamrarna komme att fördröjas eller helt och hållet förhindras,
hvilket åter i sin ordning skulle hafva till följd att talspråket
så småningom komme att allt mer och mer aflägsna sig från
det officiella skriftspråket». Ja, mina herrar, om detta uttalande
gäller den gamla satsen, att den, som bevisar eller påstår alltför
mycket, han bevisar eller påstår ingenting. Skulle detta påstå¬
ende vara rätt, borde Riksdagen icke äga medbestämmanderätt
i någonting, ty i alla frågor, som komma på Riksdagens bord,
kan det ju inträffa, att kamrarna stanna i olika beslut, om man
bortser från de frågor, beträffande hvilka gemensam votering är
möjlig och i hvilka ett Riksdagens beslut således alltid uppstår.
Men äfven beträffande dem visar det sig, att om den ena kam¬
maren vägrar votera, kan icke ens voteringsutvägen anlitas för
att komma till något resultat.
Så fortsätter utskottet: »Denna fara har synts utskottet
vara så mycket större som erfarenheten från andra länder visat,
att språkfrågor lätt äfvergå till rena partifrågor, då de dragas
in under representationens pröfning.» Detta är emellertid en
sak, som icke hör hit. Man syftar förmodligen på språkstriden
i Norge och kanske äfven på språkstriderna i Finland. Men
där gäller ju striden, mina herrar, olika språk, olika ord att
yttra sig med och använda som uttryck för sin tanke, och det
är alls icke fråga om hur ett och samma ord skall på olika
sätt stafvas. Två olika språk kan man ju icke stafva lika, då
orden äro olika. Denna sista invändning är således fullkomligt
ohållbar.
Härefter talar utskottet om att formuleringen af motionärens
17 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. in.
yrkande icke skulle vara tillfredsställande, utan gä vida längre, Ifrågasatt
än afsikten därmed varit. Men mot utskottets påstående, att »un-
der uttrycket skrifspråkets former och beteckningssätt ingå — —svenska skrift-
icke blott frågor rörande staf ningen, utan jämväl frågor angående språkets form.
nya reformer, användningen af stora bokstäfver och skiljetecken (Forts.)
in. m.» får jag säga, att detta måtte väl höra till gramatiken,
men alls icke till stafuingen.
Härpå talas i utlåtandet om kurialstilen. Denna passus har
en föregående talare redan kritiserat. Jag öfverlåter åt ut¬
skottets majoritet att förklara hvilket sammanhang, som före¬
finnes mellan kurialstilen och rättstafningen.
Jag förmenar således, att de skäl, som utskottet anfört, äro
fullkomligt ohållbara och, som jag förut anmärkt, visa följderna
af att försöka lappa ihop skäl, när man på förhand beslutat sig
för att hemställa om afslag.
Här kunde vara mycket mera att framhålla i denna sak,
såsom till exempel hur det kan komma att ställa sig med ett
fortsatt utgifvande af svenska akademiens ordbok jämte mycket
annat. Men jag skall icke längre upptaga tiden — jag skall
endast be att få erinra såsom förut skett om denna lilla bro¬
schyr »Rättstafningens grunder», författad af nystafningsmaniens
främste och mest betydande målsman, professor Norden i Upsala.
Dess första afdelning handlar »Om skrift i allmänhet». Den
andra afdelningen handlar »Om svensk skrifning», och denna
afdelning innehåller mycket både läsvärdt och beaktansvärdt,
men slutar med eu sammanfattning, hvari uttalas följande grund¬
sats: »Skrif med minsta möjliga besvär för dig, så att din
läsare med minsta möjliga besvär fattar hvad han läser». Jag
vågar säga, att detta är eu ganska äfventyrlig och konstig
grundsats, vi därigenom skulle få. I tredje afdelningen af denna
rättstafningslära få vi sedan veta, hur denna grundsats skulle
tillämpas, och där få vi exempel på alla dessa stafningsändringar
af den beskaffenhet, att om vi finge se dem i en bok eller
skrifvelse, stafvade på detta sätt, skulle säkerligen enhvar af
oss, om han icke vore synnerligen förberedd därpå, tro, att han
hade att gorå med ett alldeles främmande språk, finska eller
ryska eller något dylikt. Det skulle taga alltför mycken tid
att anföra exempel, som erbjuda sig i högst riklig mängd. Jag
skall icke taga mer än ett par. Här förekommer ett ord som
stafvas u, t, t, j, i, k! Hvad tro herrarna, att det betyder? Jo,
»utkik!» Ordet »kök» stafvas t, j, ö, k, o. s. v. Fjärde afdel¬
ningen i denna broschyr handlar om öfvergången från gammal
stafning till ny stafning, och denna afdelning innehåller en full¬
ständig afskrifningsplan för hela vårt nuvarande skrifsätt. Denna
broschyr visar således, att, hur långt än 1906 års cirkulär går, ha
vi ännu alldeles icke funnit de yttersta sträfvandena där reali¬
serade. Få vi ännu en gång en minister, som vill och vågar
Första Kammarens Prof. 1909. Ko 32. 2
N:o 32. 18
Lördagen den 24 April, f. in.
Ifrågasatt sig på att i administrativ ordning låta Kung!. Maj:t utfärda
rättstafningsregler, så kunna vi icke veta, om det icke slutar
svenska skrift- med en fullständig tillämpning af denna rättskrifningsplan, och
språkets form. just därför menar jag, det vara högst nödigt och nyttigt, att
(Forts.) man uppreser ett hinder mot ett sådant våldförande på vårt
skriftspråk.
Därför, herr talman, tillåter jag mig att yrka bifall till
reservationen.
Herr Björck: I § 79 regeringsformen har, såsom jag anser,
med all rätt intagits den bestämmelsen, att förändring af rikets
vapen eller flagga ej må äga rum utan Riksdagens samtycke.
Men jag vill hemställa till Eder, mina herrar, hvilket betyder
mest för svenska folket, antingen det att dess flagga förändras i
någon liten nyans, eller det, att det uppväxande släktet får ett
språk, som gör, att detta släkte icke kan förstå hvad det före¬
gående släktet skrifvit, icke kan tillgodogöra sig de skatter inom
litteraturen, som redan finnas. Det är dock detta, som hotar
svenska folket, om det skall få fortgå med sådana nystafnings-
regler som de, hvilka sist kommit till. Vår mening med mo¬
tionen har icke varit, att det svenska språket skulle vara ett
dödt språk, att det skall slås fast vid vissa former, som icke få
ändras. Men jag för min del vill icke, att förändringarna skola
ske våldsamt. Hvar och en må skrifva så, som han för sin egen
del tycker vara bäst, men att det kommer våldsamma officiel^
ukaser från regeringen, hvilka föreskrifva: Så och så skall Ni
skrifva! Det anser jag vara alltför vådligt.
Den föregående talaren här har visat, hvad vi i den vägen
kunna hafva att vänta. Är det då så orimligt, om många inom
Sveriges rike, som hålla vårt språk kärt och äro glada öfver
den form, det haft, känna bekymmer, om de skulle utsättas för
faran att i en handvändning språkets utseende och form blir en
helt annan? Jag tror icke, att det är orimligt, utan jag tror
snarare, att det är orimligt att kalla detta orimligt, såsom ut¬
skottet gjort. Vestigia lerrent heter det uti ett ordspråk, d. v. s.
de föregående spåren förskräcka för hvad som kan komma att
ske. Då jag nu, mina herrar, både varit med att som motionär
göra denna framställning, varit med och behandlat den i ut¬
skottet och afgifvit en reservation, vill jag för min del blott
säga dessa ord: jag ber Er vara goda och tänka efter, om något
orimligt kan ligga däri, att Riksdagen får ett ord med i laget
äfven i en sådan här fråga. Här har till Kungl. Maj:t inkommit
en stor petition om ändring uti hvad som redan skett. Men
äfven om jag skulle förbigå denna, då jag icke tror, att det blir
på annat sätt än hvad det nu är, så har jag dock rätt att både
bedja om och tro på, att icke några sådana förändringar skola
inträda i språket, hvilka göra det föregående språket oläsbart
19 N:o »2.
Lördagen den 24 April, f. m.
och onjutbart för Sveriges barn. Dylika förändringar tror jag, Ifrågasatt
att Riksdagen kunde förhindra, om Riksdagen läte denna motion
få hvila till vidare grundlagsenlig behandling. svenska skrift-
Det är icke så, att det är orimligt, att svenska folket genom språkets form.
sin representation får ha ett ord med i laget härvid. Det är (Forts.)
icke meningen, att Riksdagen, om motionen antages, i hithörande
frågor skall få del af en framställning rörande en förändring,
som skall voteras igenom eller afslås. Men det är meningen,
att, om Riksdagen tager emot ett dylikt förslag från Kungl.
Maj:t, Riksdagen skall undersöka, om ärendet blifvit riktigt be-
handladt, och efterse, att någon tära för språket icke föreligger.
Innebörden är, att Riksdagen skall hafva makt att hålla vårt
kära språk i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som
förut varit.
Jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Herr Säve: Det är ingen behaglig sak för oss, som till¬
hört konstitutionsutskottets majoritet, att försvara dess be¬
tänkande öfver föreliggande viktiga fråga, icke därför, som om
vi på minsta sätt betvifla, att det resultat, till hvilket utskottet
kommit, är det riktiga, men väl därför, att vi nödgas motsätta
oss det skydd, som de ärade motionärerna i bästa och upprik¬
tigaste afsigt att därmed gagna vårt kära modersmål, sökt bereda
detsamma. Äfven vi, som tillhört utskottets majoritet, älska
vårt modersmål, äfven vi anse liksom de ärade motionärerna, att
det är en den dyrbaraste egendom för vår nation, och äfven vi
anse, att det är väl värdt den omsorgsfullaste omvårdnad från
alla. Men vi hafva icke kunnat anse det erforderligt eller ens
lämpligt, att språkets vård skulle ställas under Konungens och
Riksdagens gemensamma lagstiftning.
Hvad som närmast framkallat motionen, är Kungl. Maj:ts
bekanta cirkulär af den 7 april 1906 angående gemensam norm
för undervisning i svensk rättskrifning vid åtskilliga läroanstalter.
Utskottet har redan en gång förut haft att skärskåda detta
cirkulär. Det var år 1907 vid granskningen af 1906 års stats¬
rådsprotokoll. Utskottet fann sig då sakna anledning att mot
detsamma göra någon anmärkning enligt § 107 regeringsformen,
och nu har utskottet icke ansett sig böra göra det till föremål
för någon närmare pröfning. Utskottet har ansett detta ligga
alldeles utom sin befogenhet. Utskottet har icke velat uppställa
sig såsom någon språklig areopag i ändamål att skipa rätt mellan
de tvistande parterna på det språkliga området.
Men hvad utskottet i egenskap af grundlagsvårdande utskott
ansett sig vara skyldigt taga under ompröfning, det var det,
huruvida de regler för språkets skrifsätt och form, som kunna
vara erforderliga för undervisningen vid rikets läroanstalter,
borde göras till föremål för Konungens och Riksdagens gemen-
N:o 32. 20
Lurdagen den 24 April, f. m.
Ifrågasatt samma lagstiftning, och utskottet har förmenat, att så icke borde
grundlags- ske. Konstitutionellt sedt skulle en lag i motionärernas syfte
jemka skrift- innebära en betänklig afvikelse från de principer, hvilka ligga
språkets form. till grund för Konungens administrativa och ekonomiska lagstift-
(Forts.) ningsmakt, en makt, som väl denna kammare ej torde vara be¬
nägen att vilja försvaga. Till denna makt har ju alltid ansetts
höra utfärdandet af reglementen, instruktioner och påbud, som
angå förvaltningens högre och lägre organ och deras verksamhet.
Att reglementen rörande skolundervisningen härifrån skulle utgöra
undantag, har väl aldrig satts i fråga, äfven om de icke sär¬
skilt omnämnas i § 89 regeringsformen, och äfven om de ej
upptagits i nya riksdagsordningen ifrån § 34 i den gamla, där
man verbaliter subsumerade stadgar och grunder för uppfost-
rings- och undervisningsverken under Konungens adminstrativa
och ekonomiska lagstiftningsrätt. Och under de sträfvanden,
som nu pågå att söka åstadkomma en författningsrevision, tror
jag, att vi, som äro författningens vänner, böra noga ställa för
våra ögon grundlagsstiftaren och grundlagstolkaren Hans Järf as
ord, »att man vid "utarbetandet af 1809 års regeringsform noga
sökt förekomma den lagstiftande maktens insteg i den styrandes
verkställighetsåtgärder». Detta skäl synes mig vara tillräckligt
bestämmande för att afstyrka motionen.
Men det finns också andra skäl härför. Jag vill begränsa
mig till ett. Hittills har man med undantag af vid ett par
tillfällen aldrig velat draga in språkfrågor i riksdagsdebatterna,
och detta har varit helt naturligt. Riksdagen är näppeligen ett
lämpligt forum för behandlingen af vetenskapliga och pedago¬
giska frågor, lika litet som för den af vanliga tekniska. Men
komme en så beskaffad lagförändring till stånd, som de ärade
motionärerna här vilja hafva genomförd, då vore därmed rent
af en inbjudning ställd till personer, som äro intresserade för
fortsatta radikala reformer inom rättskrifningen, att söka åstad¬
komma, att motioner om sådana ideligen väcktes inom Riksdagen.
Detta skulle leda till ändlösa, ytterst ledsamma debatter. Men
det skulle kunna leda till något värre. Det skulle kunna leda
därhän, att rättstafnings- och språkfrågor rent af gjordes till
politiska partifrågor. Det skulle då kunna inträffa, att hvad
motionärerna nu äro rädda för, eller att regeringen skulle kunna
missbruka sin makt till att genomföra alltför radikala reformer
inom rättstafningen, som ginge språkets naturliga utveckling i
förväg, det i stället företoges af ett mäktigt riksdagsparti, som
ginge ännu våldsammare till väga med afseende på reformerna.
Att språkfrågor kunna blifva politiska frågor, det behöfver jag
icke erinra om. Yi hafva exempel därpå hos ett oss mycket
nära liggande grannland.
Jag vill icke upptaga kammarens tid längre. Jag inskränker mig
därför helt enkelt till att yrka bifall till utskottets hemställan.
21 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. m.
Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till det nu Ifrågasatt
pågående sammanträdets fortsättande kl. 7 på aftonen. Sgkydd för¬
svenska skrift-
Herr Berg, Lars: Med anledning af den siste ärade tala- språkets form.
rens yttrande ber jag att få erinra, att det är visserligen ingen, (Forts.)
som förnekar, att det, teoretiskt taget, både varit bättre, om språk¬
frågor fortfarande kunnat afgöras af Konungen i statsrådet, men
nu, sedan det visat sig, att vården om språkets ans och höghet
icke vederbörligen kunnat på sådant sätt iakttagas, utan att ett
ganska våldsamt ingrepp i folkets medbestämmanderätt i skrift¬
språkets utveckling ägt rum, så finnes det icke något annat sätt
att undvika ett upprepande häraf än att grundlagsfästa ett kraf¬
tigt skydd för vårt språk. Vill man, såsom den siste talaren
säde, däremot öfverlämna frågan åt någon annan lämplig institu¬
tion, så är det en mycket enkel sak, ty sedan det införts i grund¬
lagen, att Riksdagens samtycke skall i dylika ärenden inhämtas,
behöfva blott Konungen och Riksdagen, om de ej själfva vilja be¬
sluta, gemensamt stifta en civillag om, huru därvid skall tillgå
och inom hvilka gränser ett sådant reglementerande af språket
skall vara tillåtet, på sätt skedde efter grundlagsskyddandet af
riksvapnet och flaggan. Det är således icke något giltigt skäl
mot det af oss framlagda förslag, som den siste ärade talaren
anfört. Emellertid, för att man skall kunna fatta ett grundadt
omdöme om behöfligheten af grundlagsskydd för skriftspråket
enligt det förslag, som i motionen upptagits, är det utaf vikt,
att man känner något af konturerna till det föregående arbetet,
de syften och de planer, som uppgjorts till de ändringar i vår
rättskrifning, som så hastigt lyckades vinna fastställelse i det
nådiga cirkuläret af den 7 april 1906, äfvensom till de fortsatta
ändringar, som man hotar med, såsom en gifven konsekvens af
det redan skedda. Jag vill därför för min del om detta yttra
några ord. Men då’jag funnit, att flera af denna kammares ärade
ledamöter hysa den missuppfattningen, att man, för att kunna
bilda sig ett omdöme och gifva sin röst uti en rättstafningsfråga,
måste äga djupa språkliga insikter, och därför tveka, om de
kunna gifva sitt bifall till ett förslag, som de icke kunna sätta
sig in i, och då konstitutionsutskottet i viss mån har haft artig¬
heten att understryka denna uppfattning, men jag, som ej heller
är någon språkforskare, likväl haft modet och djärfheten att både
motionera och begära ordet i denna fråga, så är det mig ange¬
läget att kunna försäkra, att bland vetenskapsmän, som icke äro
neografer, den åsikten är allmän, att rättstafningslrågor icke äro
af vetenskaplig art, utan att det första säkra resultat, som ett
vetenskapligt studium af denna fråga ger, är, att den icke är
eller någonsin kan blifva en vetenskaplig fråga. Däremot är den
en praktisk-social fråga, således en folkets egen sak och en folk¬
sed, som man därför vid ortografiska reformer måste taga all
N:o 32. 22 Lördagen den 24 April, f. m.
Ifrågasatt skyldig hänsyn till och mindre till vetenskapliga konsekvenser
9skvddför m^nst till de fonetiska fordringarna. Men denna omstän-
svenska skrift- Vighet gör det alldeles uppenbart, att då ett ingrepp skett i fol-
spräkets form. kets dyrbaraste egendom, då äga folkets representanter också
(Forts.) rätt och plikt både att bedöma och fatta beslut i denna ange¬
lägenhet.
Hvad ny-nystafvarne beträffar, hvilka äro roten och upphof-
vet till, hvad som inträffat, så är det att märka, att före deras
tid, och det är icke många decennier sedan, var språkets orto¬
grafi stadd i en lugn utveckling, men för en 40 år se’n uppkom
en ödesdiger, opraktisk reformifver hos en stor del unga veten¬
skapsmän. Och den ledde till sammankallandet af det så kal¬
lade nordiska rättstafningsmötet mellan språkforskare från de
tre skandinaviska länderna, icke därför att det fanns något be¬
hof af en förbättrad ortografi i vårt språk, utan anledningen var
en för den saken alldeles främmande, tillfällig orsak. Det var
nämligen, märkvärdigt nog, skandinavismens illusioner och in¬
fluerandet af den unionella samlingsidén, som alltid skänkt oss
så mycken missräkning och skada. Emellertid har en föregå¬
ende talare redogjort för detta, äfven i det afseendet mycket
märkvärdiga, internationella möte, att det samlades för att af¬
handla, hur tre språks ortografi skulle reformeras till större in¬
bördes öfverensstämmelse. Och jag behöfver därför endast er¬
inra om, att mötet, som lämnade ringa resultat i grannländerna,
dock i Sverige väckte en mycket stor lifaktighet hos talangfulla
unga författare, som genom utgifvande af broschyrer, skrifter
och rättstafningsläror spredo sina åsikter. Dessa buro också frukt
16 år därefter, då »rättstafningssällskapet» bildades, hvilket så¬
som sitt mål uppställde den radikala teorien för språkets utveck¬
ling, att nämligen »återbringa vår ortografi till undantagslösa
regler på fonetisk grundval». Samtidigt framlades genom kom-
mitterade ett fullständigt förslag till reformer, som var och är
så radikalt, att till exempel det ortografiska afståndet mellan
vårt nuvarande språks stafning och det nya skulle, om det an-
toges, blifva 30 % större än mellan vårt nuvarande skrifsätt och
1600-talets. Man kan fråga, huru sådant är möjligt i vår tid
och i vårt land, som utaf utländska språkforskare erkännes hafva
utbildat en synnerligt god och adekvat skriftform för sitt språk,
hvilken till och med erkännes vara bättre än danskarnes och
tyskarnes, som äfven fått ett varmt erkännande för sin ortografi.
Emellertid torde den, som icke känner de inre förhållandena i
detta sällskap, lätt kunna tro, att, just till följd af den öfverdrift
och den stora omfattning, som den föreslagna reformen äger,
det icke skulle vara nödigt mera än en strid mot utopier och
väderkvarnar att vidtaga några åtgärder mot detta förslag. Men
det är icke så. Det förhåller sig tvärtom. Den, som känner,
huru utbredt sällskapet är och hvilken utmärkt organisation och
23 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. m.
agitation det bär, den vet, att motståndarne äro mycket akt- flJJSK
ningsvärda och mycket farliga. Nystafveriet har gått som en Jskydd för
härjande eld, snarlikt en sektrörelse inom det religiösa området, svenska skrift-
öi ver hela vårt land, och det kan i viss mån jämföras med ak-språkets form.
dana företeelser inom detta område som danssjuka, predikosjuka (Forts.)
och kanske, för att komina närmare språket, som tungomåls*
talande. Detta gör, att denna rörelse fortfarande innebär eu stor
fara för vårt språks lugna utveckling. Men innan jag yttrar mig
vidare om dessa högt aktade män, som jag icke känner och mot
hvilka jag naturligtvis icke riktar någon personlig anklagelse,
utan endast mot deras åsikter och åtgärder, vill jag f Öl st föi-
klara, att jag är öfvertygad, att källan till deras nitälskan för
vår ortografi nog är en ärlig fosterlandskärlek och en god \ilja
att gagna vårt folk. Men de missgrepp, som de gjort och som
göra, att deras slutsatser också äro oriktiga, äro många. Bland
de första och största tillåter jag mig omnämna, att de uppgjorde
sina reformplaner utan att underkasta den fragan någon utled¬
ning, huruvida vårt nuvarande skriftspråk verkligen är så otill¬
fredsställande, att det icke längre kan tillåtas att fortfarande åt¬
njuta den lugna utveckling, som det haft lyckan att njuta under
framfarna tider, utan att det måste nödvändigtvis underkastas
stora och genomgripande ändringar och att dessa ändringar måste
gå i fonetisk riktning.
Genom en sådan plan halva de också förbisett den sannin¬
gen, att ortografien i hvarje språk, som är bärare af en hög kul-
tur och en rik litteratur, icke är och icke kan vara uppgjord
efter några abstrakta teorier, utan att den har både tillkommit,
uppkommit och utbildat sig under en omedveten, men med säker¬
het arbetande språkkänsla, som under samverkan med flera andra
faktorer slutligen framställt ortografien. Dessa faktorer äro bland
andra härlednings- och samhörighetslagen, bruket och uttalet.
Nu vilja dessa nystafvare undanskjuta influerandet åt de förra
af dessa faktorer till förmån för den sista, den fonetiska, för att
helt och hållet upprätta det fonetiska stafningssättets suveräna
envälde. Men detta har också beträffande deras rättstafningslära
fört dem in i så stora svårigheter, att en kritiker, en granskare
af deras system, som själ!’ är nystafvare, men utaf en mera mo¬
derat läggning, har förklarat, att då de nu vilja med ett slag
omstörta och upphäfva en af de största egendomligheterna i vår
ortografi, göra de detta mot all tradition, mot bruket, mot när-
skylda folks exempel och mot af vetenskapen väl vitsordade
åsikter. Och han frågar dem, om detta är möjligt och rimligt
och om det är rätt, samt uppmanar dem, att för en gångs skull,
uti sin ifver att göra det lätt för alla att skrifva, de också måtte
betänka den ännu viktigare angelägenheten, att vi få behålla
det, som gör språket lätt att läsa. Det är icke blott de sknt-
vaudes, utan äfven de läsandes sak, det gäller.
N:0 32. 24
Lördagen den 24 April, f. m.
Ifrågasatt Ja, det följer ännu en sak med nystafveriet, som innebär
^k^ddfö' en större fara, än som allmänheten torde känna till. Det gäller
svenska skrift- de läror, som man med eller utan afsikt sprider till en okritisk
språkets form. allmänhet, att man med sitt fonetiska arbete egentligen åsyftar
(Forts.) att tillgodose de små och betrycktas, särskildt barnens och för-
äldrarnes rätt till minskade skolbördor och att nystafvarne ar¬
beta för att utjämna klasskillnaden mellan lärd och olärd, mellan
bildade och obildade. Därigenom vinna de lätt ledda anhängare.
Det är visserligen en villolära, ty äfven med den bästa rättstaf-
ning kan icke den obildades skrift jämföras med den bildades,
förrän den förre fullständigt lärt sig litteraturspråket och gramma¬
tiken. Den så kallade »pigstafningen» kan man icke upphäfva
endast och allenast med rättstafning, utan det fordras vida mera.
Det erfordras, hvad som är hundrafaldt svårare att lära än den
enkla stafningsläran. Emellertid är denna rörelse särskildt till¬
talande för alla unga intelligenser, som vilja bota samhällets
brister. Ortografien är ett verksamhetsområde, som är tacksamt
för dem, som idka en kvasi-vetenskaplig sport och som tro sig
kunna vinna lätt köpta lagrar och ådagalägga utomordentlig
skarpsinnighet endast genom att påvisa de oegentligheter, som
finnas och alltid måste finnas i hvarje ortografi, till exempel att
icke samma ljud alltid betecknas på samma sätt och att samma
tecken icke alltid motsvarar samma ljud. Men nystafvarne upp¬
träda icke blott som fonetiker, utan de uppträda äfven såsom
profeter och välgörare för släktet, särskildt för det uppväxande
släktet. De hafva ett godt hjärta. Särskildt röres det djupt vid
tanken på de otaliga barnadagsverken, som nu förspillas genom
den olämpliga ortografien och som skulle inbesparas, om den fone¬
tiska rättstafningen infördes i så mycket högre grad, ju mera
denna kunde radikaliseras. Nystafvaren tänker på, huru många
plågsamma språktimmar, som skulle kunna undvikas och bespa¬
ras barnen, och han försöker med fullt allvar att beräkna, huru
många månader och år, som skulle kunna läggas till barnens lif
och som nu gå förlorade blott till följd af värt nuvarande skrif¬
sätt, som han påstår vara skadligt för barnen till och med äfven
i moraliskt och pedagogiskt hänseende. Emellertid, detta verkar
i allt fall stor anslutning, som äfven kan brukas i politiskt af¬
seende och möjligen äfven snart i socialistiskt afseende. Tv so¬
cialisterna hafva redan tagit sig an denna rörelse och tillämpa
dess läror. Detta bevisar också, att rörelsen är en stor och
mångsidig fara för språket, såvida icke kraftigt skydd däremot
snart beredes.
Särskildt en annan sida utaf agitationen är märklig, näm¬
ligen den anvärfning utaf lärare, särskildt folkskollärare, som
man gjort. Man har anlitat dem såsom »sakkunnige» i dessa
frågor och som tacksamma hjälptrupper. Och man har äfven
låtit utsprida den läran, att pedagogerna äro genom sin tjänst
N:o 32.
Lördagen <lcn 24 April, f. in. 25
och sitt arbete särskild! skickade ocli liksom skolorna själfskrifna Ifrågasatt
att taga vården om ortografien, som sålunda förvandlas till eu
pedagogisk fråga. Men ingenting kan vara orimligare än detta, ganska skrift-
Det är ju för hvarje tänkande uppenbart, att skolorna såsom språkets form.
sådana icke hafva någon befogenhet att taga del uti rättstafnings- (Forts.)
frågan, och allra minst bör därifrån uppslaget utgå till föränd¬
ringar i den bestående rättstafningen. Skolan har ju till upp¬
gitt att fullkomna sina metoder, att underlätta inlärandet af kun¬
skapsämnen, men denna lättnad kan ju rimligtvis icke vinnas
därigenom, att föremålet för undervisningen omformas enligt de
åsikter, som lärarne hysa och tro, att det borde vara, utan man
måste taga undervisningsföremålet sådant, som det är, och som
det historiskt föreligger. Det orimliga i denna uppfattning fram¬
träder särdeles bjärt, om man tänker sig här en lärare i tyska
språket, som skulle anbefalla sina lärjungar att stafva tyska språ¬
ket efter ett nytt tyskt neografiskt system, som han ansåge ra¬
tionellare, och därigenom lättare att lära och läsa. Säkerligen
skulle ett starkt ogillande resa sig mot ett sådant tilltag, och
säkerligen skulle han ställas till ett ansvar, som gjorde ett upp¬
repande omöjligt. Man borde, synes det mig, då med fog kunna
fordra, att samma skydd, som vi helt naturligt lämna det ut¬
ländska språket i våra skolor, borde väl också vårt eget moders¬
mål kunna få åtnjuta i eget land.
Jag har med det sagda sökt bevisa, att så, som frågan ligger,
innebär denna nystafningsrörelse en stor våda för skriftspråkets
framtid. Nystafvarne hafva en så förträfflig och fullständig or¬
ganisation, de besjälas af entusiasm och de hafva dessutom haft
sådana vunna segrar som den stora och oväntade att kunna
förmå en svensk ecklesiastikminister att kontrasignera ett sådant
regeringsbeslut som det nådiga cirkuläret af den 7 april 1906,
att de verkligen kunna gå till den fortsatta striden med ökadt
mod och segervisshet. Därtill är faran sådan, att den hotar det
dyrbaraste organet för vårt folks kultur och samling, och folket
behöfver därför nu sina ombuds hela vakenhet och fosterländsk¬
het för att bereda det skydd, som kräfves. Och i detta afseende
är denna motion väckt. Det skulle dessutom, när nu ett Över¬
grepp gjorts mot vår medbestämmanderätt i afseende på språket,
vara högeligen sorgligt, om icke från detta friborna folks repre¬
sentanter en protest inlades och en antydan gjordes, att hädan¬
efter regeringens ingripande endast borde förekomma, då det
gällde att konstatera, hvad som är god skriftsed, samt att regle-
mentariska regler icke borde påbjudas för andra ordformer än
sådana, som redan vunnit allmän tillämpning i litteraturen.
Jag är förvissad om, att Första Kammaren nu som alltid skall
behjärta det fosterländska behofvet och gifva en yttring af sin
åsikt till känna genom att antaga motionen, i trots .af att den nu
icke kan vinna Riksdagens bifall.
Jag yrkar sålunda bifall till motionen.
N;o 32. 26
Lördagen den 24 April, f. m.
Ifrågasatt Herr Lindblad: Jag vill icke trötta kammaren med att ut-
äT ^’a^a en Person^§ mening i denna fråga, ty den kan icke mycket
^etiskaskrift- intressera. Men det är för att göra en stämma hörd från den
språkets form. del af vår folkskollärarekår, som måhända tillhör minoriteten
(Forts.) och i hvarje fall icke blir eller får göra sig hörd, som jag här
för en gångs skull efterkommer eu framställd begäran och vill i
korthet uppläsa innehållet af ett bref.
Det lyder:
»Det är »skyddet för vårt språk», som drifver mig att till
Eder, herr riksdagsman, vördsammast framställa en bön — delad
af allt sansadt folk i vårt land — att Ni, då språkfrågan före¬
kommer i riksdagen, måtte insätta hela Eder energi för laga
skydd för språket, om ej vårt modersmål skall totalt förstöras.
Det stora antalet intelligenta personer, som härstädes å
listorna n:is — undertecknat masspetitionen om återgång till
häfdvunna stafsättet, ansåg nvstafningsofoget mera haft sin rot
i partiintresse än i månhet om »stafningslättnader» för barnen
— »lättnader», som reducerat sig till intet i jämförelse med den
moraliska skada de utöfva på barnen: alstra tanklöshet, lättja,
slarf och själfsvåld i stafningen och dessutom ett i högsta grad
tilltagande rått, ovårdadt talspråk så inom som utom skolan:
ta’, ba’, dra’, sa’ i stället för bad, tag, drag, sade---—
I följd af det förråande i nystafningen motsatte sig barnens
föräldrar så här som i 100-tals andra församlingar ukasens tillämp¬
ning i folkskolorna. Till och med de »olärda» bönderna resone¬
rade så här: Nog skola såväl svenska akademien som Riksdagen
få yttra sig i saken, innan vi tillåta, att våra barn skola ned¬
tryckas till ett obildadt, ohyfsadt skrift- och talspråk. Låt den,
som ej har behof af att stafva rätt, behålla sin okunnighet, men
hindra icke genom polisorder den, som vill sträfva att höja sig
till ett bildadt skriftspråk. Den okunnige skall dock aldrig skrifva
sitt modersmål rätt, äfven om 10 ukaser förelädes honom, och
den bildade skall nog aldrig låta truga sig ned till ett obildadt
språk. Skapa icke tvenne språk: de bildades och obildades lika¬
som det icke redan nu funnes tillräckligt — klasshat.
Då herr Fridtjuf Berg — efter den stora petitionen i fjol
— »mobiliserade» sina »12,000 tecknade» landsortsfolkskollärare
till stöd för sitt beklagliga tilltag den 7 april 1906, så må jag
säga, att detta tal är absolut vilseledande för så svenska akade¬
mien som Riksdagen och allmänheten. Ty inom landsortslärare-
filial föreningarna af »Sveriges allmänna folkskollärareförening»
äro medlemmarna icke ensamt verkliga lärare(-innor) utan ända
till cirka 50 å 60 «cAe-lärare(-innor), på försvinnande undantag
när, på språkområdet absolut okritiskt folk, mest sammanrafsadt
i agitationssyfte. Därförutora har det vanligen blott varit ett
ringa fåtal verkliga lärare — ej sällan de okunnigaste och rö¬
daste — som vid mötena i hela medlemsantalets namn fram-
N:o 33.
Lördagen den 24 April, f. m. 27
trumfat de från »ukashögkvarteret» anbefallda sympatiresolutio- Ifrågasatt
nerna. XÄ'
I verkligheten har mer än hälften af de verkliga lärarne svenskaskrift-
bland de 12,000 undertecknarne ställt sig fullkomligt likgiltig språkets form.
för nystafningen, äfven om de af falsk samhörighetsanda piskats (Forts.)
upp på resolutionslistorna.
De, liksom jag, veta nog sin inkompetens att bedöma språ¬
ket, och att deras plikt är den att till folkets barn meddela
språket lika oförkränkt, som de själfva mottagit det.
De pjunkiga skäl för barnens »väl», som några lata folk¬
skollärare ingifvit några lika lata lärare i de högre skolorna att
plädera för, förtjäna så mycket mindre afseeende, som dessa
högtstående språkjobbare alla förklarat, att nystafningen icke är
grundad på hvarken vetenskaplig eller historisk grund, utan ute¬
slutande på bekvämlighetsskäl — lärarnes och barnens lättja.
Ett raskt grepp af så svenska akademien som Riksdagen —
återgång till det häfdvunna stafsättet — skulle hälsas med all¬
män tillfredsställelse, ej minst af folkskollärarne.
Politiken har länge nog med detta nystafningsrabalder hållit
folkskolorna i gungning.
Ett lagstadgadt riksspråk, en norm mot »klåfingrige», ove-
derhäftige språkjobbare, är hvad vi utan dröjsmål behöfva.
Herr riksdagsman! Låt icke mig och så många andra hafva
förgäfves vädjat till Eder!»
För min del ber jag blott, att denna skrifvelse får tala för
sig själ!'.
Herr vice talmannen: Det må vara sant, att hvad mo¬
tionen föreslår, icke rätt lämpar sig såsom moment i regerings¬
formen, och det må också vara klart, att ett bifall till motionen
icke kan vara annat än en opinionsyttring. Men just därför, att
det är en opinionsyttring mot hvad som skett och för att sådant
icke må upprepas, gifver jag min röst åt motionen och manar
kammaren att bifalla motionen.
Herr Nyström, Johan Fredrik: Jag begärde ordet, då jag
hörde herr Lindblad uppläsa den skrifvelse, han emottagit i denna
fråga. Jag kan icke med tystnad lämna den att förvaras till
kammarens protokoll, ty den innehåller verkligen sådana saker,
att jag tycker den ärade talare, som läste upp den, borde hafva
tvekat att åt dessa uttalanden bereda ett sådant förvaringsrum.
Jag protesterar mot att på detta sätt rena oförsyntheter af ano¬
nyma personer intagas i Riksdagens protokoll.
Men jag vill, efter jag fått ordet, säga några ord äfven om
själfva saken. Yi äro allesammans ense om, att rättskrifningen
är något som utvecklas. Under denna utveckling måste förr eller
senare det ögonblick komma, då man måste säga till dem, som
\:o 32. 2S
Lördagen den 24 April, f. m.
Ifrågasatt undervisa: nu är stunden inne att lämna det gamla och gå öfver
9skyMaför ^ något nytt, som under tiden arbetat sig fram. Därom, skulle
svenska skrift- .lag tro, äro vi alla ense. Frågan blir då: hvem skall säga detta?
språkets form. Utskottets reservanter anse, att Riksdagen skall säga det, men
(Forts.) utskottet anser, att det skall Kungl. Maj:t säga. I regel bruka
vi, åtminstone i denna kammare, anse, att det är Kungl. Maj:t,
som skall anföra svenska folket åt både den ena och andra rikt¬
ningen, och följaktligen borde i enlighet med denna princip Kungl.
Maj:t vara den, som skulle sitta och vakta på, huru tidens ur
går fram, och säga, när klockan är slagen, när något nytt skall
inträda. I själfva verket är det alldeles orimligt, att Riksdagen
skall besluta i denna sak. Riksdagen består af 380 personer,
af Indika man kan antaga, att det icke finnes två, som stafva
identiskt lika. Huru skall man då få fram ett riksdagsbeslut i
en stafningsfråga, isynnerhet om det härvid skall bestämmas så
detaljeradt, som motionärerna vilja? Det är alldeles omöjligt.
Här bör nämligen makten att besluta ligga hos en myndighet,
och denna myndighet är Kungl. Maj: t. Det är emellertid alldeles
gifvet, att då Kungl. Maj:t fattar ett beslut i en rättskrifnings-
fråga, kommer han alltid att besluta något, som ligger längre
fram i utvecklingen än många af oss gamla herrar kommit till,
men det kan icke vara på annat vis, ty man kan icke vänta att
alla, som skrifva svenskt språk, skola följas åt i sin utveckling
med afseende å rättstafningen. Jag skall taga ett exempel. För
många år sedan var i vårt land en mycket liflig strid, huruvida
man skulle stafva kvinna med k eller q, och alla argument, som
anföras i dag till förmån för reservanternas förslag, anfördes då
med kanske ännu större skicklighet och kläm af Sveriges största
språkforskare på sin tid mot att man skulle lägga bort q och
använda k. Här kan man se, hvad en normalt utvecklad opinion
kan verka, enär vi alla nu hafva öfvergått till stafning med k.
Jag för min del är icke säker på att stafningen med k blifvit
så allmän, som den nu är, om det icke kommit befallning till
skolorna, att de skulle använda k i stället för q. Det var sven¬
ska akademien, som då förde ordet, men svenska akademiens
beslutanderätt anser jag i detta fall ännu mindre betryggande än
Kungl. Maj:ts. Kungl. Maj:t har icke tillåtit sig en sådan våld¬
samhet, som svenska akademien gjorde i sjunde upplagan af sin
ordlista, där den till och med tillät sig att ändra beteckningen
af vårt fäderneslands namn. Må vara att ett och annat af den
sista språkukasen kunnat verka stötande, att den ännu i dag af
oss i regeln icke blifvit smält eller godkänd, men i det stora
hela går denna förändring i fullt historisk riktning. Den fortsätter
en utveckling, som har böi’jat långt förut, och denna utveckling
har äfven utan kungliga förordningar och akademiens beslut gått
så grundligt tillväga,1 att om, såsom jag en gång i ett föredrag
hörde, man jämför en sida i den först utgifna upplagan af Bell-
20 N:<» 32.
Lördagen den 24 April, f. m.
mans dikter med en sida i den på, 90-talet, alltså före denna ukas,
tryckta, skall man på denna sida kunna finna ungefär hundra g^ydA
olikheter mellan de bägge upplagorna. Så bär utvecklingen gått, srenJ8kaskrift-
och den kommer att fortsätta i samma riktning mot ett iörenk- språket» form.
ladt, skrifsätt. Det var ett steg i den riktningen, som man tog (Forts.)
med beslutet af 1906. Att detta för öfrigt icke alls har tillkom¬
mit för att gagna lata lärare och lata skolpojkar, skall jag icke
gorå mig mödan att bevisa, men jag vill däremot påstå och kan
af egen lärareerfarenhet intyga, att genom denna stafningsukas
verkligen staffelen i skolgossarnas skripta betydligt minskats,
och vidare vill jag säga, att bestämmelserna i denna förordning
också hafva accepterats med synnerligt nöje af hela den yngre
generationen. Antingen vi således uttala oss och afgifva eu opi¬
nionsyttring för eller emot, kommer nästa generation att stafva
på det sätt, denna förordning bestämmer. Men att afgifva en
opinionsyttring, såsom den siste talaren önskade, mot något, som
af händelsernas egen utveckling visar sig vara riktigt och sundt,
tycker jag är något som strider emot sundt politiskt förnuft, ty
det kan aldrig vara politiskt klokt att sätta sig upp emot en ut¬
veckling, som är normal och går sin väg fram, antingen man
ropar emot den eller icke.
Jag kan icke heller underlåta att göra en annan anmärkning
emot den diskussion, som blifvit förd. Här har ideligen talats
om språket och språkets fördärfvande genom förändringar i skrif-
sättet. Det finns språk, som icke alls hafva skrifven litteratur,
och äfven sådana språk skulle kunna tänkas blifva fördärfvade,
men tydligen kan detta icke bero på stafningssätt. I själfva
verket är språket och dess skriftliga beteckning två olika saker,
och här gäller frågan ändringar, som göras i sättet att skriftli¬
gen uttrycka språket. Att söka behålla det gamla betecknings-
sättet utan hänsyn till språkets nuvarande uttal, det är att vilja
i vårt land åstadkomma samma besynnerliga skrifsätt, som till
exempel i England, och kan icke anses vidare önskvärd! utan
tvärtom raka motsatsen. Det riktiga är naturligtvis, att skrift¬
språket smyger sig efter uttalet sä mycket som möjligt. Det
kan icke ske fullständigt, tv språket uttalas icke på samma sätt
inom alla delar af vårt land", men det finnes dock ett uttal, som är
allmänt bland de bildade, och ju mer skrifsätt smyger sig efter
detta uttal, desto riktigare är det. Att under sådana förhållan¬
den tala om att språket fördärfvas är naturligtvis nonsens. Här
kan icke ens talas om att språkets skriftliga uttryckssätt fördärf¬
vas, ty i själfva verket förbättras detta hvarje gång man tager
ett steg, som närmar de båda sakerna, uttalet af språket och
detta uttals uttryckande i skrift, till hvarandra. Att på något
vis gifva en opinionsyttring emot denna utveckling kan jag för
min del icke vara med om, och jag ber således att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
N:o 32.
Ifrågasatt
grundlags¬
skydd för
svenska skrift¬
språkets form.
(Forts.)
30 Lördagen den 24 April, f. in.
Herr Hildebrand: Jag är alldeles öfverens med de talare,
som ansågo, »att förändringar i stafningssättet böra ske med stor
försiktighet och efter noggrann pröfning», och tror, att med 1906
års bestämmelser hade kunnat väntas något, samt att de kunde
hafva varit mindre omfattande, när de skulle komma. Men jag
kan omöjligt tänka mig, att den form, som af motionärerna före¬
slagits för att få fram den nödvändiga betänksamheten, skulle
vara den riktiga. Ser man på deras förslag till formulering af
§ 79 regeringsformen, så heter det där, att »ingen förändring af
rikets vapen eller flagga bör göras ej heller någon bestämmelse
om svenska skriftspråkets form eller beteckningssätt meddelas
utan Riksdagens samtycke.» Här råder tydligen en oerhörd prin¬
cipiell ooh praktisk olikhet. Statsmakterna kunna skaffa skydd
för sitt beslut rörande riksvapnet eller rikets flagga; den, som
missbrukar rikets vapen eller för oriktig flagga, kan ådraga sig
och ådrager sig viss påföljd. Men statsmakterna kunna, synes
det mig, omöjligen stadga, att hvarje svensk man och kvinna
skall använda ett bestämdt stafningssätt, eller att, om de icke
så göra, viss påföljd skall inträda. Hvad statsmakterna kunna
göra, är endast att bestämma öfver stafningssättet i statens un¬
dervisningsanstalter, i ämbetsverken och i Riksdagens tryck.
Men huru stafningssättet kommer att vara utanför denna jäm¬
förelsevis trånga krets, därom kunna de bestämmelser, som ut¬
färdas af Kungl. Maj:t med Riksdagens bifall, på sin höjd vara
vägledande, de kunna icke vara bestämmande. Skulle man där¬
för få en sådan utveckling, att, om detta förslag ginge igenom,
af den allmänna meningen omfattade förändringar i skriftspråket
icke skulle kunna genomföras, då skulle man löpa den oerhörda
risken, att det blefve ett stafningssätt inom statens undervisnings¬
anstalter, hos Riksdagen och i ämbetsverken och ett annat staf¬
ningssätt i tidningsprässen, i skönlitteraturen samt större delen
af svenska litteraturen. Och detta senare stafningssätt komme
dock småningom att användas af den största delen utaf svenska
folket. Jag tror icke att en sådan eventualitet är lockande, och
det förefaller mig, att man icke bör igångsätta en sådan appa¬
rat, som att båda statsmakterna, Kungl. Maj:t och Riksdag, skola
vara med om bestämmelser, som endast skulle gälla inom ett
mycket begränsadt område. Det synes mig, att statsmakternas
uppträdande bör påkallas i mer omfattande och ur statsintressets
synpunkt viktigare fall än detta.
Herr vice talmannen har visserligen sagt, att ingenting nu
kan definitivt bestämmas, men att kammaren här borde godkänna
motionen för att därmed afgifva en opinionsyttring. Jag har
varit nödgad att så många gånger offentligen i min tidning ut¬
tala mig mot beslut från andra håll uteslutande för att gifva en
opinionsyttring, att jag för min del omöjligen kan, herr talman,
ur denna synpunkt lämna min röst för motionen, och jag an¬
håller därför att få tillstyrka bifall till utskottets förslag.
31 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. in.
Herr Säve: -lag anhåller att få tillägga ett par ord till mitt Ifrågasatt
förra yttrande; dock är jag delvis förekommen af herr Udde- jfär
brand. Jag hade velat påpeka, att sådana fall skalle kunna tvenska skrift-
inträffa, därest Riksdagen finge medbestämmanderätt i lagstift- språket»form.
ningen för svenska språkets stafning, att man kunde få två slags (Forts.)
stafningssätt. Ty det torde icke blifva så lätt att genomföra enighet
med afseende på denna stafning. Det är icke sagd!, att Riksdag
och Ivungl. Magt komme öfverens, och det är visst icke sagdt,
att det heller blefve lätt att förena Riksdagens båda kamrar om
en och samma mening. Det hafva vi just här i Första Kamma¬
ren fått göra erfarenhet om. Jag ber att få erinra om hvad som
passerade 1902. Då följde man ännu i riksdagstrycket det gamla
stafningssätt, som användes på 60- och 70-talet. Man följde
de äldsta upplagorna af svenska akademiens ordlista, men en
stor del af den bildade allmänheten, pressen och litteraturen hade
redan sedan länge gått öfver till ett mera modernt stafningssätt.
Då tilläto sig friherre von Krsemer och jag att i denna kammare
väcka en motion, som gick ut på, att Riksdagen skulle i sitt
tryck följa det stafningssätt, som användes i svenska akademiens
ordlista, 6:te upplagan. Första Kammaren behagade härtill gifva
sitt samtycke, och motionen remitterades till Andra Kammaren,
men här afslogs den eget nog; på grund af ett anförande af herr
Hedin, som i denna fråga visade sig ultrakonservativ. Kungl.
Maj:t behagade emellertid fästa sin uppmärksamhet på själfva
frågan, och så följde 1902 års bekanta rättstafningscirkulär till
ämbetsverken, som motionärerna låtit bifoga sin motion. Carl
von Friesen var då ecklesiastikminister. Nu var frågan löst, ty
efter denna tid följdes i Riksdagen svenska akademiens ordlista,
sjunde upplagan, liksom äfven i allmänhet af myndigheterna och
ämbetsverken. På detta sätt fick man enighet i stafningssätt et.
Hade då den lag varit genomförd, som de ärade motionärerna
nu vilja införa i grundlagen, så hade en sådan enighet omöjligen
kunnat komma till stånd. Kammare hade stått mot kammare,
och följden hade blifvit den, att Riksdagen, statsdepartementen
och de under statsdepartementen stående ämbetsverken i sina
skrivelser fortfarande följt fjärde och femte upplagorna af aka¬
demiens ordlista, men största delen af den bildade allmänheten,
pressen, litteraturen och vetenskapsmännen följt ett helt annat
och modernare stafningssätt. Detta kunde icke hafva varit önsk-
värdt.
Jag skall också be att få fästa uppmärksamheten på en
annan sak. Språkets historia visar oss icke sällan, att vid en
viss gifven tidpunkt man i afseende på stafningen af vissa ord
återgår till ett äldre tiders såsom riktigare befunnet stafningssätt.
De äldre af oss här i kammaren torde mycket väl kunna erinra
sig, att man på 60-talet använde dubbel konsonantbeteckni»g
framför verbaländelserna de och te, att t. ex. ordet ställde
N:o 32. 32
Lördagen den 24 April, f. in.
Ifrågasatt stafvades med två l. Så kom det nordiska rättstafningsmötet 1869
^ stånd, hvarvid nystafvaren Artur Hazelius, hvars kärlek för
svenska skrift- svenska språket näppeligen någon sätter i tvifvel, yrkade på en
språkets form. enkel beteckning af konsonanterna, sålunda ställde med ett l.
(Forts.) Det blef också vedertaget äfven i svenska akademiens ordlistas
äldre upplagor. Nu har svenska akademien kastat om och öfver-
gått till dubbel beteckning af 1-ljudet i stammen och sålunda
staf vas ställde i sjunde upplagan af akademiens ordlista efter
riktigare grunder med två 1 på samma sätt som på 60-talet.
Jag ber att få tillämpa detta här. Många anmärkningar har
man gjort emot 1906 års s. k. rättstafningsukas. Jag tycker icke
heller om allt, som står i denna, och skulle icke hafva något emot
om en återgång kunde ske i ett och annat. Mina herrar, eu
sådan återgång är möjlig, därest Kungl. Maj:t är den, som utöfvar
högsta lagstiftningsmakten i afseende på svenska språkets staf¬
ning i undervisningsanstalterna, men skulle motionen antagas,
är en sådan återgång exempelvis i fråga om dt i stället för tf,
hvad som i cirkuläret framkallat största förargelsen, icke möjlig.
Ty alldeles gifvet är, att en majoritet i Andra Kammaren näppe¬
ligen skulle kunna vinnas för en sådan återgång. Det skulle
vara detsamma som att denna majoritet skulle desaouvera den
minister, som kontrasignerade 1906 års cirkulär.
Jag vill icke besvära herrarne med att låta eder höra några
ytterligare inlägg i rättstafningsfrågan, ty ni hafva hört redan till¬
räckligt däraf. Så mycket vill jag, liksom herr Johan Fredrik
Nyström för en stund sedan, dock framhålla, att den riktning,
som utvecklingen på stafningsområdet tagit, är en gång för alla
gifven. Jag vågar påstå, att den var gifven redan för 150 år
sedan, och den gick redan då ut på, att den fonetiska principen
i stafningssättet skall efter hand undantränga den etymologiska.
Den förste, som med erforderligt eftertryck fastslog den fonetiska
principen i vårt land, var Sveriges störste språkforskare Ihre,
och han gjorde det, då han skref: »Såsom orden äro en afbild
af wåra tankar, så äro bokstäfwerne afbilder af orden; ju när¬
mare altså målningen liknar thet hon skall föreställa, thess bättre
gör hon sin tjänst, och therföre hafwer thenna satsen sin riktiga
grund, att hvad örat hörer, bör ock ögat se.»
Rop på proposition hördes nu.
Herr Anderson, Albert: Den, som noga följt med svenska
språkets utveckling under det närmast förflutna århundradet, har
funnit, att språket under den tiden undergått förändringar icke
endast i uttalet utan äfven i följd däraf i stafningssättet, men
dessa förändringar hafva skett så småningom. De hafva icke
skett på samma våldsamma sätt, som skedde genom 1906 års
cirkulär. Under senare tider har svenska akademien efter hand
33 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. in.
utgifvit ordlistor, och Riksdagen har också efter hand användt Ifrågasatt
dessa ordlistor vid tryckning af riksdagsförhandlingarna. Dessa
ordlistor innefatta en småningom skeende förändring i stafnings- g„*Wgfca skrift-
sättet, beroende på ändring i uttalet. Nu säger utskottet här, språkets form.
att, om motionärernas förslag skulle gå igenom, skulle det uppstå (Forts.)
mycket stor fara, emedan erfarenheten från andra länder visat,
att språkfrågan lätt öfvergå!- till en ren partifråga, då den dragés
in under representationen. Ja, om man vill göra eu sådan för¬
ändring, som 1906 års cirkulär föreskrifver, då är det ju gifvet,
och det känna vi alla till, huruledes den har blifvit eu partifråga.
Här hafva talrika underskrifter å petitioner i ärendet inkommit
till Kungl. Maj:t, och denna fråga har nu blifvit en politisk, en
partifråga. Efter min mening har man gått alldeles för långt
och alltför hastigt brutit med det förutvarande stafningssättet.
Förändringen måste ske så småningom. För ungdomen, som
nu skall lära sig det nya stafningssättet, inträffar det dock allt
som oftast, att de måste läsa böcker, där det stafvas på det
gamla sättet. Skillnaden mellan de båda stafningssätten är så
stor, att det kan hända och har händt, att ungdomen ibland icke
vet, hur den skall stafva. Jag kan icke föreställa mig, att det
skall möta några svårigheter af en sådan ändring, som motionä¬
ren föreslagit att införas i nämnda paragraf, ty man kan gå till
väga likasom förut. Det kommer ut en ordlista af svenska aka¬
demien och kamrarna kunna vara oförhindrade att besluta om
stafning efter den nya ordlistan. Jag yrkar bifall till motionen
Herr Lindblad: Jag ber blott att få säga ett par ord till
lektor Nyström med anledning af den skrifvelse, jag tillät mig
uppläsa.
Den är visst icke anonym, men jag ansåg mig icke berättigad
att gifva namnet åt offentligheten och — förföljelsen. Och att
jag tillät mig uppläsa skrifvelsen utan att ändra något i sak torde
vara tillbörligt. Att de ord, som däri uttalades, voro kraftiga,
torde bäst bevisa hvad som skribenten troligen vill visa, med
hvilken harm den s. k. ukasen mötts på många håll, äfven bland
de s. k. fackmännen .... Att en folkskollärare kan tillåta sig
att kritisera andra medlemmar af kåren, det trodde jag icke var
i lag förbjudet. Jag visste icke heller förut, att det, att en folk¬
skollärare vågar angripa elementarlärare, skulle vara ett »crimen
ltes* majestätisk
Efter härmed slutad öfverläggning gjorde herr talmannen i
enlighet med de yrkanden, som därunder framställts, propositio¬
ner, först på bifall till hvad utskottet i föreliggande utlåtande
hemställt samt vidare därpå att kammaren, med afslag å utskot¬
tets hemställan, skulle bifalla den i ämnet väckta motionen; och
Första Kammarens Prat. 1909. N:o 32.
3
N:o 32. 34
Lördagen den 24 April, f. m.
förklarade herr talmannen sig anse den senare propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som afslår hvad konstitutionsutskottet hemställt i sitt
utlåtande n:o 6 och bifaller den i ämnet väckta motionen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 72;
Nej — 61.
Herr von Möller erhöll på begäran ordet och yttrade: För
att icke blifva oskyldigt misstänkt att hafva röstat för motionen
anhåller jag att på detta sätt få anmäla min reservation mot
beslutet.
Om ändrade Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets den 21 och 23 inne-
grunder /w- varande månad bordlagda utlåtande n:o 7, i anledning af väckt
borgmästare- m°ti°n om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning Tö¬
rn. fl. tjänster rande ändrade grunder för tillsättning af borgmästare samt af
i Stockholm, rådmän och magistratssekreterare i Stockholm m. m.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutions¬
utskottet hänvisad motion, n:o 90, hade herr P. Zimdahl hem¬
ställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta anställa utredning rörande ändrade
grunder för tillsättning af borgmästare samt af rådmän och
magistratssekreterare i Stockholm äfvensom för Riksdagen fram¬
lägga det förslag, hvartill en sådan utredning kunde föranleda.
Utskottet hade på angifna grunder hemställt, att förevarande
motion ej måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Reservation hade afgifvits af herr Clason, som ansett, att
utskottet bort i af reservanten angifvet syfte tillstyrka motionen.
35 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. in.
Herr Clason: Såsom herrarne behagade finna, har jag mot Om ändrade
utskottets betänkande algifvit min reservation, och jag vill tillägga,
att, äfven om jag står ensam som reservant, har nog den tanke, horgmästare-
jag uttalat, hatt åtskilliga sympatier i utskottet. m. fl. tjänster
Till stöd för reservationen skulle jag nästan kunna inskränka i Stockholm.
mig till att anföra en del af utskottets motivering. Utskottet (Forts.)
erkänner nämligen tydligt själft på sid. 5, att den nuvarande
ordningen för tillsättande af borgmästare samt af rådmän och
magistratssekreterare i Stockholm, är förenad med afsevärda
olägenheter i skilda hänseenden, så att en ändring däri på goda
skäl kan ifrågasättas. Utskottet framhåller också, huru det upp¬
repade gånger inträffat, att valmännen vid upprättande af borg-
mästareförslag låtit sig ledas af sådana synpunkter, som icke
hafva varit behöriga, andra synpunkter än hänsyn till skicklighet
och erfarenhet i domarevärf, och att man, för att få fram en
viss kandidat, på förslaget uppfört två andra, vare sig alldeles
undermåliga eller ur andra synpunkter otänkbara. Det lärer väl
också vara ett alldeles oförnekligt faktum. Därtill ha emellertid
under senare tid också kommit, att bland dessa obehöriga syn¬
punkter, hvilka börjat tagas i betraktande, äfven börjat räknas
politisk åskådning, politisk partifärg, ja, det härtill och med inträffat,
att denna enligt min och utskottets uppfattning obehöriga syn¬
punkt tagits i teoretiskt försvar och framställts såsom alldeles
naturlig och berättigad. Vårt rättsväsende skulle således dragas
in i de politiska partistriderna. Det synes mig, att man under
sådana förhållanden omöjligen kan jäfva, att en ändring i detta
hänseende verkligen är både högst nödig och nyttig.
Utskottet är nu med därom, men utskottet vill i alla fall,
under hänvisning till den nu pågående processreformen, icke
föreslå denna skrifvelse. Ja, om processreformen läge färdig på
hyllan, så att den kunde tagas, kunde jag förstå detta, men, så-
vidt jag förstår, är den hänskjuten till en rätt oviss framtid, och
göres under tiden ingenting för själfva valsättet, kan det hända,
att man under en ganska oviss framtid får stanna vid det gamla,
det enligt utskottets egen uppfattning ohållbara.
Nu har utskottet dessutom på sid. 5 i motiveringen fram¬
hållit, att det anser befogadt, att stadsinnevånarne själfva skola
få göra sig hörda på ett annat sätt vid tillsättande af dessa tjän¬
ster. Det vill med andra ord säga, att den väntade process¬
reformen icke skall gå ut på att alldeles upphäfva deras valrätt,
utan någon valrätt skall bli kvar. Under sådana förhållanden
synes det mig alldeles uppenbart, att det är synnerligen behöfligt
att så fort som möjligt slå in på den väg, som i min reservation
antydes, d. v. s. att vare sig reformera valsättet eller på andra
sätt hindra undermåliga kandidater att komma fram. För så vidt
man tänker sig något slags valrätt bibehållen, såsom utskottet
gör, blir det i alla fall nödvändigt att förr eller senare slå in
N:o 32. 36
Lördagen den 24 April, f. m.
Om ändrade på den vägen. Skjuter man upp det, till dess processreformen
grunder för sr genomförd, ja, då skjuter man upp det till en oviss framtid.
borgmästare- Gör man det åter nu, har man redan vidtagit en nödig och
m. fl. tjänster nyttig reform, som skall komma att bespara våra städers inne-
i Stockholm, vånare mycket obehag, skydda vårt rättsväsende för politisk in-
(Forts.) blandning och därigenom komma att öka rättssäkerheten inom
landet. Under sådana förhållanden kan jag icke underlåta att
yrka bifall till motionen.
Herr Uppström: Jag hade i utskottet anmält min reser¬
vation mot vissa delar af betänkandet, men af någon tillfällighet
har det icke blifvit anmäldt å det papper, som vi nu hafva fram¬
för oss. Det, som efter min mening bort inflyta i betänkandet,
var en erinran, att lagskipningen icke var någon kommunal ange¬
lägenhet utan en riksangelägenhet, som icke skulle utöfvas i stä¬
derna af på annat sätt tillsatta personer, än å landet. Sedan
uråldriga tider hafva i städerna befattningarna, såväl de admi¬
nistrativa som de judiciella, utöfvats af personer, tillsatta under
mer eller mindre samverkan af städernas innevånare. Förmod¬
ligen har den första kommunala förvaltningen varit rent civil;
rättsskipningen låg fortfarande i händerna å domstolarne i den
kringliggande landsbygden, men sedan städerna blifvit starkare,
drogo de till sig äfven den rättskipande myndigheten i saker,
som angingo städernas innevånare. På landet hafva statsmak¬
terna tagit om hand tillsättningen af domstolarnas ledamöter,
men i städerna står man kvar på den gamla ståndpunkten. Detta
kan ju icke fortfara; skäl därtill saknas, lagskipningens organer
böra tillsättas i städerna som på landet af regeringsmakten. Ett
ytterligare skäl härför är, att den allmänna lagstiftningen har
sedan längre tid tillbaka börjat öfverlämna mål till stadsdomsto-
larne, vissa arter af mål såsom växelmål, sjörättsmål o. s. v.
Jag förstår väl hvad det är, som gjort, att städerna fått behålla
sina domstolar och att ändring därvidlag icke gjorts. Det är
den omständigheten, att städerna anses själfva aflöna sina tjän¬
stemän. Detta är emellertid sant allenast till en del, ty de
hafva för sina utgifter sedan äldre tider erhållit bidrag af staten,
jag menar genom jordar, den sedermera så kallade donations-
jorden, tolag m. m. Men härvid bör å andra sidan kommas
ihåg, att genom nämnda öfverlämnande af vissa mål åt råd-
stufvurätterna det kan hända, att dessas arbete så väsentligen
ökas, att städernas utgifter för sin rättsskipning äfven måste ökas;
städerna få fordran af kronan.
Nu är det utsikt, att det stora rättegångsombildningsarbetet
skall taga sin början. Då finnes det, enligt min mening, intet
skäl, såsom den nya lagberedningen också erinrar, att under¬
domstolar skola fortfarande behållas, som tillsättas på olika sätt.
Icke heller finnes det något skäl för att städerna skola fort-
37 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. in.
farande få behålla sin särskilda domsrätt. Om denna princip skulle Om ändrade
stå last, skulle den bestämdt utgöra ett hinder för ett rätt ord-
nande åt den nya domstolsorganisationen. borgmästare-
Att i forna tider landsbygden och städerna hade olika dom- m. fl. tjänster
stolar, det kan ju också förklaras däraf att de hade särskilda i Stockholm.
mål. Städerna hade hufvudsakligen handels- och industrimål, (Forts.)
landsbygden sådana, som föranleddes af landtinannanäringarna.
Men förhållandet är nu annorlunda; handeln och industrien hafva
flyttat ut på landet och utöfvas där i nästan lika stor utsträck¬
ning som i städerna, den gamla skillnaden är således ej oväsent¬
ligen upphäfd. Att för städerna efter en sådan förändring skulle
återstå att få ordnade särskilda myndigheter att handlägga magi-
stratsgöromål, polisväsende m. m. är naturligt, likasom att denna
uppdelning af göromålen tarfvar en särdeles vidlyftig utredning.
Det har nu föreslagits, att endast ändring skulle äga rum
med afseende på valsättet, med behållande af valrätten. Jag
vill i förbigående anmärka, att ehuru motionen endast afser
borgmästare och rådmän samt magistratssekreteraren i Stock¬
holm, kan man icke tänka på saken utan att hafva i minnet
äfven rådmännen i småstäderna, som äro tillsatta af stadsfull¬
mäktige, och rörande utskottets anmärkningar mot valmansför-
hållandena vid borgmästareval måste jag uttala, att desamma
gälla lika mycket nämnda stadsfullmäktigeval i småstäderna, ty
de enskilda intressena spela där fullt ut samma roll och intri¬
gerna för den ene eller andra kandidaten fortgå där i lika grad
som vid borgmästarval. Grundlagens stadgande om skicklighet
och förtjänst såsom uteslutande befordringsgrund kommer lika
litet till sin rätt i det ena som i det andra fallet — men man
har trott, att denna ändring skulle kunna äga rum på kortare
tid än i sammanhang med det stora förslaget. Det är emellertid
icke så säkert; och det vore icke alldeles så nyttigt att genom
ett föregående beslut liksom på förhand bestämma stadsdomsto-
larnes organisation och därigenom i viss mån binda dem, som
skola taga befattning med den stora frågans lösning. Det är icke
heller så alldeles visst, att man kommer fortare till resultat på
den väg, som reservanten föreslår, ty om Riksdagen ej har den
meningen, att herr Clasons reservation bör bifallas, så, då ett
förslag kommer i den riktningen, säger Riksdagen nej och att
den vill hafva frågan i sin helhet utredd och på en gång pröfvad.
Skulle Riksdagen däremot säga ja, så binder den både sig och
dem, som få sig uppdraget själfva lagstiftningsarbetet, såsom jag
sagt, och det är min önskan, att detta arbete får fortgå i fred
och ro och de, som komma att syssla med detsamma, vara obe¬
roende af alla hänsyn och fritt äga att pröfva alla omständig¬
heter, den ena organisationens möjliga företräde framför den
andra och om nydanandet bör blifva mer eller mindre genom¬
gående.
N:o 32. 38
Lördagen den 24 April, f. m.
Om ändrade Jag hade tänkt att formulera ett tillägg till utskottets moti-
^vering, men då jag nu yrkar afslag på reservationen och bifall
borgmästare- till utskottets betänkande, så tror jag, att om kammaren bifaller
m. fl. tjänster betänkandet, kammaren äfven därigenom uttalat, att stadsdom-
i Stockholm, stolarna böra betraktas såsom riksdomstolar och ledamöterna i
(Forts.) desamma tillsättas i enlighet härmed.
Jag tillåter mig yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Ewerlöf: För några år sedan tillät jag mig väcka
en motion af ungefär lika lydelse med den som nu föreligger,
och eftersom jag då uttalade mig i frågan, torde jag icke nu be¬
höfva upptaga kammarens tid utan kan inskränka mig till att
blott hänvisa till mitt yttrande vid ifrågavarande tillfälle, med
tillkännagifvande tillika, att jag naturligtvis icke i något afseende
ändrat min åsikt i frågan. Då den föreliggande motionen, om
ock af utskottet afstyrka dock blifvit af detsamma ganska väl¬
villigt bedömd, torde i den omständigheten ligga en maning för
regeringen att åtminstone låta verkställa en utredning i saken.
Jag vill till sist säga, att om min motion möjligen den gången
kom för tidigt, fruktar jag att den nu föreliggande kommit för sent.
Herr Rudebeck: Efter den motivering utskottet gifvitför
sin hemställan, hade man kunnat förvänta, att utskottet skulle
hafva kommit till ett annat slut. Utskottet har ganska tydligt
framhållit denna frågas betydelse och de bristlälligheter, motionen
medelst den föreslagna lagändringen afser att afhjälpa. Jag tror,
att om man under en längre följd af år iakttagit huru det plägat
tillgå vid borgmästare- och rådmansvalen särskildt i de mindre
städerna kan man näppeligen komma till någon annan uppfatt¬
ning, än att det nuvarande valsättet är högst olämpligt för att
icke begagna ett starkare uttryck, och erfarenheten har ofta visat,
att resultatet af dessa val ingalunda blifvit hvad det bort blifva,
eller att de till tjänsten mest skickade också fått densamma.
Där spela in andra omständigheter, som äro för valmännen mera
afgörande än de, till hvilka man bort taga hänsyn, och i följd
däraf har också utgången af dessa val ofta utfallit mycket otill¬
fredsställande.
Skälet, hvarför utskottet ej velat föreslå någon skrifvelse, har
varit, att frågan om en ny processordning ligger under behand¬
ling, men det torde nog komma att dröja ganska länge, innan
något resultat häraf vinnes, och det synes mig icke vara något
skäl att låta en fråga som denna, hvilken mycket väl när som
hälst borde kunna tagas i öfvervägande, få vara oafgjord. I
likhet med den siste talaren håller äfven jag före, att förändringen
borde gå ännu längre än hvad motionen begär, och jag finner,
i likhet med honom, att en statens domstol helt och hållet bör
ställas skild från handläggning af administrativa frågor, samt att
30 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. m.
rådstufvurätterna i städerna böra ordnas fullständigt såsom dom- Om ändrade
stolar och alltså i öfverensstämmelse med våra häradsrätter• tillnötning af
Ehuru jag visst icke vill förneka, att de administrativa bestyren borgmästare-
inom en stad, hvilka nu tillkomma en borgmästare, äro ganska»!, fl. tjänster
maktpåliggande och ganska viktiga, vill jag dock säga, att jag * Stockholm.
anser domarevärfvet vara ännu viktigare och att jag tror, att det (Forts.)
skulle vara ganska lyckligt om dessa i sig själ! skilda värf ej
med hvarandra för mycket sammanfördes, och att fördenskull
en anordning vidtoges, hvarigenom denna sammanföring undvekes.
Klämmen i motionen gifver emellertid mig ej egentligen an¬
ledning att yrka bifall till densamma, men då jag är fullkomligt
öfvertygad om att, därest Riksdagen afläte en sådan skrifvelse
som den här föreslagna, skulle det hafva den fördelen med sig,
att frågan snart kunde komma under bedömande — därvid förvisso
äfven den synpunkt, jag framhållit, kommer att tagas under öfver¬
vägande — något som vore synnerligen önskvärdt. Jag vill där¬
för inskränka mig till att yrka bifall till motionen.
Herr Blomberg: Jag skall anhålla att få ansluta mig till
en del af den siste ärade talarens yttrande, som, om däri än
icke innefattas allt hvad denne talare egentligen åsyftade, dock
i själfva verket träffat kärnpunkten i denna sak. Förhållandet
är nämligen — hvilket man i denna fråga alldeles icke får för¬
bise — att borgmästare och rådmän i städerna företräda tvenne
uppgifter: den ena uppgiften är domareverksamhet, den andra
en mycket omfattande och allt mer och mer betydelsefull verk¬
samhet i förvaltningens tjänst, delvis hand i hand med de kom¬
munala myndigheterna. Denna senare uppgift, som förefinnes
för borgmästare och rådmän såsom magistrat i alla städer med
undantag för Stockholm, hvarest densamma är af mycket under¬
ordnad betydelse, vållar just denna frågas svårlöslighet och gör,
att man icke kan hos Kungl. Maj:t framställa önskemål i så
sväfvande ordalag och med en så sväfvande motivering, som
motionärens förslag innehåller. Man måste tydligen klargöra,
att frågan ställer sig väsentligen olika allt efter som man vill
och kan lösa sambandet mellan domstol och förvaltande organ
eller icke. Den tankegång, som ligger bakom utskottets reso¬
nemang, innebär, att en processreform alldeles gifvet måste leda
till det resultat, att underdomstolarne i rikets skilda delar måste
blifva dömande organ för områden, omfattande både land och
stad. På det sättet komme då rådstufvurätterna att såsom sär¬
skilda domstolar upphöra och de nya domstolarne i analogi
med landsbygdens häradsrätter att befrias från administrativa
ärenden. För de förvaltande organ, hvilka sedan blefve kvar i
städerna, skulle egentligen icke komma att återstå någonting
annat, som stode i samband med den dömande verksamheten,
än ett mer eller mindre begränsadt antal polismål. Under
N:o 32. 40
Lördagen den 24 April, f. in.
Om “Jidrade sådana förhållanden skulle denna institution i städerna med dess
tillsättning ^borgmästare och rådmän blifva af en helt annan natur än nu,
borgmästare- oc^ städernas gamla rätt i afseende å tillsättande af bisittare i
VI. fl. tjänster dessa organ äfvenledes blifva på ett helt annat sätt moLveradt.
I Stockholm. Men det går icke att lösa frågan om borgmästare- och rådmans-
(Forts.) befattningarnas tillsättande på ett tillfredsställande vis utan att
man först och främst har gjort klart för sig, huruvida rådstufvu-
rätterna skola bibehålla sin ställning såsom domstolar eller icke.
Och därför tror jag det vara fullständigt lönlöst att begära
en utredning i detta ärende, förrän denna preliminära fråga
blifvit löst.
Det är dessa skäl, som föranledt att utskottet, med utta¬
lande af sin fulla anslutning till det åskådningssätt, som motio¬
nen innehåller i det stycket, att det icke kan anses lämpligt, att
domarebefattningar må tillsättas på det sätt, som nu understun¬
dom börjat tillämpas med afseende å val af borgmästare och
rådmän, dock icke kunnat tänka sig, att någon verklig lösning
af frågan kan genomföras, förrän man först kommit till klarhet,
huruvida och i hvilken mån rådstufvurätterna såsom domstolar
skola komma att väsentligt förändras.
På grund af hvad ja* nu haft äran anföra, tillåter jag mig
yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Bergendahl: Då jag har alldeles samma uppfattning
som den näst föregående talaren, skall jag yttra mig helt kort.
Jag tror såsom han, att om en reform skall vidtagas uti
ifrågakomma afseende bör densamma blifva mycket grundligare
än motionären ifrågasätter. Det bör tagas i öfvervägande icke
i främsta rummet frågan om nya grunder för tillsättande af
borgmästare och rådmän, utan om man ej snarare bör vidtaga
förändringar i de bestämmelser, som nu gälla i afseende å dessas
funktioner. Det är riktigt, synes mig, att de, som hafva bestyr med
den kommunala administrativa förvaltningen, väljas af kommunerna,
men det är olämpligt att de, som utöfva domareverksamhet,
skola vara beroende pa val, hvilkas utslag äro så oberäkneliga
och vid hvilka hänsyn ingalunda tages just till de egenskaper,
som hos domare framförallt böra förefinnas. I likhet med hvad
den föregående talaren framhållit, bör det blifva fråga om, huru¬
vida icke borgmästares och rådmäns domareverksamhet bör helt
och hållet bortfalla eller ock begränsas till handläggning af rena
polismål. För en sådan förändring fordras gifvetvis en om¬
organisation af domstolsväsendet. Beträffande det andra området,
det kommunalt administrativa, där borgmästare och rådmän äro
verksamma, synes det mig vara nödigt, att detta verksamhets¬
område betydligt utvidgas, ty detta kräfves obestridligen af det
kommunala arbetets allt mer och mer invecklade och omfattande
beskaffenhet. Men, som sagdt, den förändring, jag anser nödig,
41 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. ra.
står i samband dels med en förändring af domstolarnas organi¬
sation och dels också med en omläggning af vår kommunala
förvaltning.
I afseende å den föreliggande motionen synes det mig, att
man icke kan komma till annat slut än det, hvartill utskottet
kommit och hvartill jag anhåller att för min del få yrka bifall.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes i enlighet med
därunder framställda yrkanden propositioner, först på bifall till
hvad utskottet i förevarande utlåtande hemställt samt vidare därpå
att kammaren, med afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla
den i ämnet väckta motionen; och förklarades den förra pro¬
positionen, hvilken förnyades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande konsti¬
tutionsutskottets den 21 och 23 i denna månad bordlagda ut¬
låtande n:r 8, i anledning af väckta motioner om politisk röst¬
rätt och valbarhet för kvinnor.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutions¬
utskottet hänvisad motion, n:r 210, hade herr vice talmannen
Karl Staaff samt herrar Fridtjuv Berg, Jälzöb Pettersson, Axel
Schotte, J. Bromée, D. Persson i Tällberg, S. H. Kvarnzelins,
Karl Starbäck, O. Jansson, Ad. Wiklund, Johan Ericsson,
Ernst Beckman, L. Gust. Broomé, Joh. Ström, friherre Carl
Carlsson Bonde, K. G. Karlsson och Tli. af Callerholm hem¬
ställt, att Riksdagen måtte för sin del besluta att §§ 9, 16, 19
och 21 riksdagsordningen skulle erhålla den ändrade lydelse,
som i motionen angifvits.
Punkten 1.
Utskottet hade hemställt,
att Riksdagen måtte, med bifall till den af herr Staaff m. fl.
afgifna motion, antaga att hvila till vidare grundlagsenlig be¬
handling följande
Förslag
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
till ändrad lydelse af §§ 9, 16, 19 och 21 riksdagsordningen.
(Lydelse enligt det vid inneva¬
rande års riksdag antagna (Föreslagen lydelse:)
förslaget:)
§ 9.
Till ledamöter i Första Kam¬
maren kunna endast väljas män,
som uppnått 35 års ålder samt
§ 9.
Till ledamöter i Första Kam¬
maren kunna endast väljas män
och kvinnor, som uppnått 35 års
N:o 32. 42
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
Lördagen den 24 April, f. m.
äga och minst tre år näst före
valet ägt fastighet till taxerings¬
värde, ej understigande femtio¬
tusen riksdaler eller ock till
staten skatta samt under tid,
som nyss är sagd, skattat för
minst tretusen riksdaler årlig
inkomst. Kommer riksdagsman,
efter det han vald blifvit, i den
ställning, att han ej längre skulle
varit valbar till ledamot i kam¬
maren, frånträder han sin be¬
fattning.
§ 16.
Valrätt tillkommer en hvar
välfrejdad svensk man från och
med kalenderåret näst efter det,
hvarunder han uppnått 24 års
ålder, dock ej
a) den som står under för¬
mynderskap eller är i konkurs¬
tillstånd ;
b) den, som häftar för un¬
derstöd, hvilket under löpande
eller sist förflutna kalenderåret
af fattigvårdssamhälle tilldelats
honom själf, hans hustru eller
minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de
honom påförda utskylder till
stat och kommun, hvilka för¬
fallit till betalning under de tre
sistförflutna kalenderåren;
ålder samt äga och minst tre år
näst före valet ägt fastighet till
taxeringsvärde, ej understigande
femtiotusen riksdaler, eller ock
till staten skatta samt under
tid, som nyss är sagd, skattat
för minst tre tusen riksdaler
årlig inkomst. Kommer riks¬
dagsman, efter det han vald
blifvit, i den ställning, att han
ej längre skulle varit valbar till
ledamot i kammaren, frånträder
han sin befattning.
§ 16.
Valrätt tillkommer en hvar
välfrejdad svensk medborgare,
såväl man som kvinna, från
och med kalenderåret näst efter
det, hvarunder han uppnått 24
års ålder, dock ej
a) den, som står under för¬
mynderskap eller är i konkurs¬
tillstånd;
b) gift kvinna, som ej vun¬
nit boskillnad och hvilkens man
är i konkurstillstånd;
c) den, som häftar för under¬
stöd, hvilket under löpande eller
sistförflutna kalenderåret af fat¬
tigvårdssamhälle tilldelats un-
derstödstagaren själf eller den¬
nes hustru eller minderåriga
barn;
d) gift kvinna, hvilkens man
häftar för understöd, som un¬
der löpande eller sistförflutna
kalenderåret tilldelats henne
eller makarnas minderåriga
barn;
e) den, som icke erlagt de
honom påförda utskylder till
stat och kommun, hvilka för¬
fallit till betalning under de
tre sist förflutna kalenderåren;
43 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. m.
d) värnpliktig, som icke full¬
gjort de honom till och med
utgången af sistförflutna kalen¬
deråret åliggande värnplikts-
öfningar.
Till efterrättelse vid val skall
finnas röstlängd; och skall, på
sätt i vallagen finnes närmare
bestämdt, valrätten grundas på
förhållandena vid tiden för röst¬
längdens tillkomst, ändå att
förändring före valet inträffar.
f) gift kvinna, som ej vun- Om politisk
nit boskillnad och hvilkens man
häftar för honom påförda ut- kvinnor
skylder till stat eller kommun, (Forts.)
hvilka förfallit till betalning
under de tre sistförflutna ka¬
lenderåren;
g) värnpliktig, som icke full¬
gjort de honom till och med
utgången af sistförflutna ka¬
lenderåret åliggande värnplikts-
öfningar.
Till efterrättelse vid val skall
finnas röstlängd; och skall, på
sätt i vallagen finnes närmare
bestämdt, valrätten grundas på
förhållandena vid tiden för röst¬
längdens tillkomst, ändå att
förändring före valet inträffar.
§ 19.
Till ledamot i Andra Kam¬
maren kan endast utses man,
som äger valrätt inom valkret¬
sen eller, där fråga är om stad,
bestående af flera valkretsar,
inom någon af dessa.
§ 21.
Riksdagsman, som för Andra
Kammaren vald blifvit, må ej
denna befattning sig undan¬
draga, med mindre han företer
giltiga skäl för afsägelse. Som
sådana anses:
1. de hinder allmänna lagen
upptager såsom laga förfall;
2. ålder öfver 60 år;
3. att den valde tillförene så¬
som riksdagsman bevistat tre
lagtima riksdagar.
§ 19.
Till ledamöter i Andra Kam¬
maren kunna endast utses män
och kvinnor, som äga valrätt
inom valkretsen eller, där fråga
är om stad, bestående af flera
valkretsar, inom någon af dessa.
§ 21.!
Riksdagsman, som för Andra
Kammaren vald blifvit, må ej
denna befattning sig undan¬
draga, med mindre han företer
giltiga skäl för afsägelse. Som
sådana anses:
1. de hinder allmänna lagen
upptager såsom laga förfall;
2. ålder öfver 60 år;
3. att den valde tillförene så¬
som riksdagsman bevistat tre
lagtima riksdagar.
Kvinna är berättigad att af¬
såga sig riksdagstid annaupp-
drag, äfven om icke något af
nu nämnda skäl är för handen.
N:o 32. 44
Lördagen den 24 April, f. m.
Om politisk Afsägelse af riksdagsmanna-
mlbarhetför UPPdraS’ ehvad den göres vid
bannor valtillfälle eller efteråt, mellan
(Forts.) riksdagar, pröfvas af Konun¬
gens befallningshafvande.
Afsägelse af riksdagsmanna-
uppdrag, ehvad det göres vid
valtillfälle eller efteråt, mellan
riksdagar, pröfvas af Konun¬
gens befallningshafvande.
Reservationer hade afgifvits:
1) af herr Björck, som anfört:
»Då jag, i likhet med motionärer vid föregående Riksdagar,
finner det både rättvist och för det allmänna gagneligt, att
kvinnan erhåller politisk rösträtt och ej kan finna, att hon däri-
gonom skulle 'dragas in i en politisk verksamhet, som skulle
kunna göra henne främmande för hennes förnämsta plikter så¬
som hemmets vårdarinna och framför allt såsom maka och moder’,
så fruktar jag däremot, att detta skulle blifva fallet, om hon
äfven tillerkändes valbarhet. I så fall skulle det kunna blifva
en verklighet, att den gifta kvinnan (och när man talar om
kvinnan, bör man i första rummet tänka på den gifta) rycktes
från hemmet, från make och barn för att flere månader om året
vistas vid Riksdagen. Ett sådant förhållande skulle jag finna
både bakvändt och för det allmänna liksom för familjen i hög
grad skadligt; och därtill vill jag ej medverka.
På grund häraf hade jag önskat, att utskottet afstyrkt de
ändringar rörande §§ 9, 19 och 21 af riksdagsordningen, hvilka
ändringar föreslås i herrar Staaffs m. fl. motion, och endast för¬
ordat de ändringar, som i samma motion förekomma rörande
§ 16.»
2) af herr TJppström, som anfört:
»Vid 1906 års riksdag beslöt Riksdagen aflåtande till Kungl.
Maj:t af skrifvelse om utredning af frågan om och i hvilken ut¬
sträckning rösträtt vid val till Andra Kammaren borde beredas
jämväl åt kvinnor. Den begärda utredningen har ännu icke af-
liörts. Vid sådant förhållande och enär skälig tid för dess af¬
vaktande ännu ej gått till ända, har jag ej ansett lämpligt att
nu tillstyrka motionen hvarken hvad angår beredande af rösträtt
åt kvinnor och än mindre i dess helhet.»
3) af herrar Blomberg, Östberg, Sjöholm, Ber ger och von Oeijer,
som ansett, att utskottet bort, med erinran om Riksdagens redan
år 1906 hos Kungl. Maj:t gjorda hemställan om verkställande af
en fullständig och allsidig utredning af frågan om politisk röst¬
rätt för kvinnor och under åberopande af de skäl, som af 1907
års särskilda utskott n:o 1 och 1908 års konstitionsutskott an¬
fördes mot bifall till de vid dessa års riksdagar väckta förslag
om beredande af politisk rösträtt och valbarhet åt kvinnor, som
45 N:« 82.
Lördagen den 24 April, f. in.
i allmänhet synas fortfarande äga lull giltighet, afstyrka de i nu
föreliggande motioner framställda yrkanden om politisk rösträtt vaibarfat för
och därmed förbunden valbarhet för kvinnor; samt kvinnor.
(Forts.)
4) af herr Clason, som anfört:
»Valmanskåren till Andra Kammaren utgjorde 1908 enligt
preliminära uppgifter 022,97(1. Vid IDOG års slut — de senaste
uppgifter vi äga — utgjorde antalet män öfver 24 år, d. v. s.
den nya valmanskåren enligt det nu definitivt antagna förslaget,
1,308,737. Därifrån böra dock frånräknas understödstagare, högst
50,157 _ siffran afser manliga understödstagare öfver 15 år och
är ’ alltså för hög — samt utländska undersåtar, vanfrejdade och
i konkurs varande, cirka 10,000, sammanlagdt högst 60,000.
Återstår sålunda en ny valmanskår af närmare 1,250,000.
Kvinnor öfver 24 år voro enligt 1908 års siffror 1,467,253.
Ett afdrag för understödstagare (högst 98,862) och utländska
undersåtar, vanfrejdade och i konkurs varande (omkring 5,000),
skulle minska denna kvinnliga valmanskår med c:a 104,000 d. v. s.
till omkring 1,360,000. Läggas härtill männen, blir samman¬
lagda summan 2,610,000.
Såsom dessa siffror visa, kommer den hittillsvarande val¬
manskåren redan genom den nu genomförda rösträttsreformen att
blifva mindre än hälften af den nya valmanskåren. Skulle äfven
kvinnlig rösträtt nu genomföras, skulle proportionen ännu mera
förändras: den nya valmanskåren skulle uppgå till 2,610,000
mot vid senaste val förekommande omkring 620,000. För en
lugn utveckling utan alltför starka kastningar kan en så genom¬
gripande förskjutning mom en så begränsad tidrymd icke vala
tillrådlig. Redan denna grund, likasom ock den omständigheten,
att hos Sveriges myndiga kvinnor — enligt 1906 års siffror
1,598,751 — trots den ifrigaste agitation icke någon mera allmän
begäran om politisk rösträtt kunnat uppdrifvas, synes mig, obe¬
roende af principiella grunder, innebära tillräckliga skäl för att
det framlagda förslaget ej kan anses "högst nödigt eller nyttigt’.»
Herr Blomberg: Då jag jämte några andra af Första
Kammarens ledamöter i konstitutionsutskottet afgifvit reservation
mot det föreliggande betänkandet, hvaruti föreslås ändringar uti
åtskilliga paragrafer af vår riksdagsordning i syfte att bereda
politisk rösträtt och politisk valbarhet jämväl åt kvinnan, har
jag ansett det vara nödigt att med några ord motivera denna
vår afvikande mening, ehuruväl de åsikter, jag härvid kommer
att uttala, redan förliden riksdag af mig gjordes gällande.
Först och främst erinrar jag i korthet därom, att jag med¬
verkade till den skrifvelse, som 1906 af Riksdagen afläts till
Kungl. Maj:t med hemställan, att Kungl. Maj:t ville^åstadkomma
en utredning rörande beredande af politisk rösträtt åt kvinnorna,
N:o 32. 46
Lördagen den 24 April, f. m.
Om politisk och jag gjorde det med den bestämda uppfattning, att med den
valbarhet för utveckhng, hvartill vi då kommit, och hvilken syftade därhän, att
kvinnor. s- k. allmän rösträtt skulle komma att införas med afseende å Sveri-
(Forts.) 8es män, jämväl den tiden nalkades, då politisk rösträtt i större eller
mindre omfattning äfven borde beredas våra kvinnor, och denna
uppfattning vidblifver jag ännu i dag. Jag vidgår alltså, att det
är ett framtidsperspektiv, som måste stå klart för oss allesam¬
mans, att den allmänna rösträtt, som vi nu antagit, helt visst
kommer att ytterligare vidgas genom medgifvande af rösträtt
äfven åt kvinnorna; men därifrån och till ett omedelbart an¬
tagande af ett sådant förslag, som nu föreligger, är det ett ganska
väsentligt steg.
Först och främst är det för mig uppenbart, att det är täm¬
ligen orimligt, om Riksdagen, då den hos Kungl. Maj:t begärt
utredning i frågan, ej skulle afvakta denna utredning. Att gå
till väga på ett sådant sätt skulle väl ha sin grund uti endera
af tvenne anledningar, antingen den att förhållandena numera så
ändrat sig, att man icke längre är i behof af någon dylik ut¬
redning, eller ock att den väckta motionen erbjudit den grund¬
liga utredning af spörsmålen och så säkert och noggrannt af-
fattade bestämmelser, att man utan tvekan kunde omedelbart
antaga förslaget. För min del tror jag emellertid, att man
hvarken i ena eller andra hänseendet kan anse sig hafva kommit
ifrån den en gång intagna ståndpunkten och att en utredning
ännu i dag är väl af behofvet påkallad samt att vi sålunda både
böra och kunna afbida resultatet af denna utredning.
Men jag vill äfven tillägga, att det i själfva verket ej gifves
någon anledning till brådska, utan att vi mycket väl kunna låta
anstå med den ifrågavarande reformen tills utredning — och
den så noggrann och fullständig som möjligt — blifvit oss före¬
lagd. Ty hvilken skulle väl den tvingande anledningen vara till
ett sådant hastverk, som det man nu vill genomdrifva? Den
förefinnes icke därutinnan, att vi skulle hafva kommit efter i
den allmänna utvecklingen och att det sålunda för oss gäller att
skynda på, för att vi icke skola blifva — hvad våra liberala
pläga påstå — ett efterblifvet folk. Det är ju i själfva verket
så, att den reform, som man nu åstundar att hos oss realisera,
icke finnes genomförd annat än rent undantagsvis och då endast
delvis. Hos de stora kulturfolken är frågan ännu knappast på
allvar upptagen å dagordningen och ingenstädes kan reformen
anses genomförd på sådant sätt, att vi från dess tillämpning i
det offentliga lifvet kunna hämta någon som helst säker erfaren¬
het rörande verkningarna af en förändring, som är så vidtgående
och så djupt ingripande som den här föreslagna. Då så är för¬
hållandet synes mig, att krafvet på närmare belysning och pröf¬
ning är mycket starkare i fråga om denna författningsändring
än rörande förändring af grundlagsbestämmelser i allmänhet.
47 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. in.
Här gäller det nämligen en omdaning af samhällets grundvalar, Om politisk
som är af den betydelse, att man sannerligen icke bör skrida till
ett beslut, förrän man med visshet vet, hvad det gäller och kan kvinnor.
någorlunda öfverskåda frågans innebörd; man måste besinna, att (Forts.)
det är stora och väsentliga förändringar, som innefattas i detta
reformförslag. Men det finnes också en annan anledning att
icke nu på något sätt brådska och den ligger däruti att vi nyss
genom Riksdagens beslut genomfört en stor och djupt ingripande
reform på den politiska rösträttens område. Det torde vara för
samhället af stor vikt, att man nu ger sig tid att se till, hvilken
innebörd denna reform verkligen har och hvilka de omedelbara
verkningarna af densamma visa sig vara, innan man begifver
sig ut på nya, alldeles obekanta områden och afviker från de
vägar, som en lugn utvecklings erfarenhet har utstakat och där
vi möjligen kunna finna oss tillrätta äfven efter vidtagna betyd¬
liga förändringar.
Till sist har jag blott några ord att säga, nämligen att det
synes mig vara af vikt icke blott för staten — af det skäl jag
redan anfört — utan äfven för kvinnorna själfva, att vi icke i
detta afseende skynda för hastigt. Det förefaller mig nämligen
vara för kvinnans inträde bland de politiskt röstberättigade af
vikt, att hon inträder dit så väl rustad som möjligt och att hon
kommer in dit med någon erfarenhet af offentlig verksamhet
och med mera allmänna åskådningar i motsats till dem, som
hon utvecklat inom den trängre krets, där hon i sitt arbete
hittills rört sig. Först då kan kvinnan komma att gifva åt den
stora skaran af väljande den värdefulla insats, hon själ! hoppas,
att hon skall komma att gifva och hvilken äfven vännerna af
kvinnans politiska rösträtt förvänta af henne.
Nu har genom nya bestämmelser i vår kommunala lagstift¬
ning öppnats tillfälle för kvinnan till en omfattande verksamhet
på den kommunala själfstyrelsens område. Vore det då ej klokt,
för att icke säga högst nödigt, att kvinnan först finge tillfälle
att öfva sina krafter i denna verksamhet och att pröfva i hvad
mån hon själf må finna sig ägnad för det offentliga lifvets värf
och stridigheter samt i hvilken mån hon har krafter att full¬
göra de uppgifter, hvilka på detta sätt äro för henne tillgäng¬
liga? Mig synes detta vara en helt naturlig sak. Och kvinnan
själf skulle med sådan erfarenhet gå till det nya värfvet såsom
deltagarinna i de politiska väljarnes krets under vida bättre för¬
utsättningar. Hennes vyer skulle ha vidgats, hennes blick på
de uppgifter, hvaråt hon då skulle få ägna sig, vore skärpt;
hon skulle blifva en vida värdefullare insats i det politiska
lifvets arbeten, än man kan säga, att kvinnan blifvit i vårt östra
naboland, där hon alldeles oförberedt fått inträde i representa¬
tionen, men där erfarenheten ej torde kunna högt vitsorda hennes
värde.
N:o 32. 4S
Lördagen den 24 April, f. in.
Om politisk Det synes mig därför vara en naturlig sak, att man icke nu
mlbarhet°för “å skrida 4il1 antagande af ytterligare utsträckning af den poli-
kvinnor. fiska rösträtten i vårt land, innan vi ännu hunnit förvärfva
(Forts.) någon insikt om innebörden och verkningarna af den reform vi
redan beslutit och innan de krafter, hvilka det nu gäller att
ytterligare insläppa bland väljarskarorna, fått tillfälle att i någon
män utbilda sig för den verksamhet, som tvifvelsutan i fram¬
tiden äfven skall komma att upplåtas åt kvinnan.
Jag har i det föregående egentligen endast talat om politisk
rösträtt. Att det föreliggande förslaget jämväl afser politisk val¬
barhet för våra kvinnor och sålunda går längre, än man ännu
vågat gå i något annat land än i Finland samt åsyftar en ut¬
vidgning af rättigheter, som knappt inom Riksdagen varit före¬
mål för någon allvarlig pröfning och öfverläggning, gör förslaget
ännu mera oantagligt.
På grund af hvad jag nu anfört, tillåter jag mig yrka afslag
å utskottets förslag.
Herr Säve: Jag har icke funnit någon anledning att fx-ångå
den ståndpunkt i föreliggande fråga, som jag haft äran angifva
här i kammaren vid åtskilliga föregående tillfällen. Visserligen
kan jag väl tänka mig, att flertalet af denna ärade kammares
ledamöter helst skulle hafva sett, att frågan om kvinnans poli¬
tiska rösträtt fått hvila för denna riksdag, och jag tror nog
äfven, att man inom landet skulle behöft ro för rösträttsdebatter,
åtminstone så pass länge, tills man kunnat få räkna med er¬
farenheten från den första tillämpningen af den nya kommunala
röstskalan och den proportionella valprincipen vid de blifvande
landstingsmannavalen i mars nästa år. Men för mig står det
dock klart, att de krafter, som verka för kvinnofrågans lösning
hvad beträffar den politiska rösträtten, äro så starka, att vi här
i Riksdagen näppeligen ett enda år lära kunna få undanskjuta
denna fråga från våra förhandlingar. Ty kvinnorna hafva nu
allmänt vaknat till medvetande om, att de äro samhällsmedlem¬
mar äfven de, att deras insatser i det ekonomiska och sociala
lifvet äro lika oumbärliga för samhället som männens och att .
de därför äro berättigade att fordra att få medverka äfven de
vid de allmänna ärendenas afgörande. De kunna icke längre
känna sig tillfredsställda med, att frågor, som stå dem så nära,
skola afgöras utan någon som helst medverkan från deras sida.
Jag tänker här närmast på den snigelmässiga långsamhet,
med hvilken lagstiftningen på familjerättens område fortskrider.
Hur länge har icke kvinnan yrkat på förändringar på detta om¬
råde för att hennes rättsliga ställning bättre än för närvarande
måtte medels lagstiftning betryggas, särskildt med afseende på
målsmansskapet samt mannens förvaltanderätt öfver den gifta
kvinnans egendom. Man hade kunnat vänta, att lagstiftningen
4y N:«
Lördagen den 24 April, f. in.
skulle utan längre dröjsmål tagit familjerätten under ompröfning,
men efter det beslut, som Riksdagen för icke länge sedan fattade
med afseende på Kungl. Maj:ts proposition om anslag till en
processkommission, lära nog kvinnorna få vänta länge ännu på
de af dem så länge och ifrigt önskade reformerna. Anslaget
till eu processkommission afsåg nämligen att möjliggöra genom¬
förandet af den såsom nödig ansedda reformen af processväsen¬
det för att lagberedningen skulle kunna gripa sig an med fa¬
miljerätten, med afseende på hvilken Riksdagen själf i liera sär¬
skilda skrivelser påyrkat reformer. Riksdagen afslog emellertid
det begärda anslaget och uttalade på samma gång, att det ar¬
bete, som processkommissionen skulle utföra, borde öfverlämnas
åt den gamla lagberedningen, hvadan arbetet med familjerätten
finge tills vidare anstå. Dä proeessrättsreformen lär taga en tid
af 7 å 8 år, kan man ju lätt förstå till hvilken aflägsen framtid
Riksdagen vill undanskjuta frågan om reformerna på familjerättens
område. Kan man undra på att sådant skall väcka misstämning
och åstadkomma allt Krigare fordringar på ett snart afgörande
af frågan om kvinnans politiska rösträtt, så att kvinnorna själfva
snart måtte blifva i tillfälle att göra sina kraf gällande vid de
allmänna valen? Och, mina herrar, det beslut, som för några
dagar sedan fattades med afseende på kvinnors användande vid
visst industriellt arbete nattetid, torde hafva icke så litet ökat
denna misstämning, ty det visar, då beslutet gått emot kvin¬
nornas egna önskningar, på ett frappant sätt, huru litet dessa ha
att säga i frågor, som röra deras viktigaste intressen, ty dit hörer
väl, att de själfva få något att säga, när det skall bestämmas
om deras tid och arbetskraft.
Men orätt gör man de ledande bland kvinnorna, om man
föreställer sig, att de med sin rösträttsrörelse blott afse att
gagna sina intressen. Nej, mina herrar, denna stora rösträtts¬
fråga är icke blott en kvinnornas intressefråga, den är äfven,
grundad som den är på ett rent rättfärdighetskraf, en hela sam¬
hällets intressefråga, ja, jag vågar påstå den är den mest bety¬
delsefulla och viktiga fråga, som i detta ögonblick kan fram¬
läggas för Riksdagen och komma under dess behandling. Frågan
gäller ju ingenting mindre än, om den hälft af nationen, som ut-
göres af hustrur, mödrar och döttrar, skall ställas utanför den
kallelse till nationell samling och den maning till medborgerlig
pliktuppfyllelse och känsla af ansvar för representationens be¬
slut, som den nu genomförda representationsförändringen afser
att ställa till allt Sveriges folk. Och för ett litet folk sådant
som vårt är det väl af ännu större vikt, att denna kallelse och
denpa maning kommer till alla och enhvar, än hvad det kan
vara för de större folken. Detta hafva äfven ledarne för kvin¬
nornas rösträttsrörelse klart för sig. Ty bläddrar man i de
ströskrifter, medelst Indika de söka verka för sin sak, finner
Första Kammarens Prof. 1909. N.o 39. 4
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
N:o 32. 50
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
Lördagen den 24 April, f. m.
man, att de i dessa alltjämt framhålla, att de i rösträtten se
icke blott en rättighet till skydd för kvinnornas intressen, utan
äfven och lika mycket en skyldighet till ansvarsfylld medverkan
till fosterlandets bästa. Kan man ej då förstå, huru smärtsamt
och förödmjukande det skall kännas för varmhjärtade, foster¬
landsälskande kvinnor att veta, att samma grundlagstiftning, som
med få undantag inbjuder alla svenska män, som uppnått en
viss ålder, utan hänsyn till om de härför äro skicklige eller ej,
ja, om de äro samhällsordningens vänner eller rent af uppen¬
bara fiender, att deltaga i vården af samhällets viktigaste ange¬
lägenheter, ställer samtliga svenska kvinnor utanför denna in¬
bjudan och därigenom likställer dem med de bedröfliga kate¬
gorier af icke välfrejdade eller afsigkomne och urspårade man¬
liga individer, som från rösträtten äro särskilt uteslutne.
Nu hafva emellertid sympatierna för kvinnans rösträtt inom
Riksdagen under de senaste åren icke så litet vunnit i styrka.
Man kan finna detta af den siste ärade talarens anförande, och
det framgår ju i all synnerhet af 1906 års konstitutionsutskotts be¬
tänkande, där utskottet förklarade, att det fann det näppeligen
förenligt med införande af en vidsträckt rösträtt för män att
utesluta kvinnan från direkt politiskt inflytande. Hon hade
nämligen lika stora intressen att tillvarataga i samhället som
mannen och borde därför sättas i tillfälle att genom deltagande
i de politiska valen göra dem vederbörligen beaktade. Och här¬
till komme, tilläde utskottet — jag ber att få särskildt betona
detta — att kvinnan på grund af sina särskilda egenskaper vore
ägnad att utöfva ett gagneligt inflytande på den sociala lagstift¬
ningens område. Riksdagen godkände detta riktiga resone¬
mang och beslöt i öfverensstämmelse med utskottets hemställan
den bekanta skrifvelse till Kungl. Maj:t, om hvilken den siste
talaren nyss ordat och hvaruti begärdes en allsidig utredning åt
frågan, om och i hvilken utsträckning rösträtt äfven borde be¬
redas kvinnorna.
Genom detta beslut fördes kvinnornas rösträttsfråga ett godt
stycke framåt. Riksdagen hade därmed erkänt det berättigade
i kvinnornas rösträtt och dess gagnelighet för staten. Men å
andra sidan har man i denna skrifvelse velat se ett hinder för
ett snart afgörande af frågan. Det har framhållits, särskildt
nu här i de reservationer, som åtfölja utskottets betänkande, att
man måste afvakta denna utredning, innan man kan gripa sig
an med realitetsbehandlingen. Det har sagts, att det vore att
gå Kungl. Maj:t i förväg, om man fattade ett beslut, innan Kungl.
Maj:t kommit med den begärda utredningen och i öfverensstäm¬
melse med denna framlagt en proposition i ämnet. Men jag
tänker, att vår regering visst icke skulle ogärna se, ifall hon
sluppe företaga denna utredning och i följd häraf också sluppe
framlägga propositionen för Riksdagen. För öfrigt befinner sig
51 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. in.
ju rösträttsfrågan i ett helt annat läge nu än år 1906. Nu är
männens stora rösträttsfråga löst, och kvinnornas rösträttsfråga
kan således ej nu försvåra dess lösning. Och då vi, låt vara
mer eller mindre godvilligt, godkänt principen om allmän röst¬
rätt, lär det svårligen blifva möjligt att ena Riksdagens kamrar
om någon annan rösträtt för kvinnorna än om en sådan, som är
likartad med den, som redan gifvits männen.
Och hvad vilt man hafva utrönt genom denna utredning,
som man ej i hufvudsak vet förut? Man vet ju, huru många
kvinnorna äro, huru många af dem nått myndighetsåldern, huru
många äro gifta eller ogifta, huru de äro fördelade mellan olika
yrken och verksamhetsgrenar. Ja, man vet mycket annat. Man
vet, huru många af dem, som äro kommunalt skattskyldiga och
huru många af dessa som restera för obetalda kommunalutskyl-
der. Man vet också, huru många procent af männen, som restera
för obetalda kommunalutskylder. Det är då lätt att göra en
jämförelse. Af den jämförelsen framgår, att kvinnorna äro
mycket sparsammare och ordentligare och mera plikttogna vid
fullgörandet af sin skatteplikt, än männen äro. Men man vet
också mycket annat. Man vet, att siffrorna för fylleriförseelser
af kvinnor i Sverige 1904 ställde sig mot dylika af män som
1,500 till 40,000, och att brottmålsstatistiken i dess helhet visade
58,000 manliga brottslingar mot 2,300 kvinnliga, hvilket visar,
att kvinnorna stå framför männen i sedlighet, redbarhet och lag¬
lydnad. Och de egenskaper, jag nu nämnt, måtte väl vara att
värdera hos dem, som skola utöfva rösträtt. Men hvad man
icke kan uppvisa och hvad ingen utredning lär kunna gifva en
exakt visshet om, det är, huru kvinnorna, därest de få politisk
rösträtt, skola komma att ställa sig till de stridande politiska
partierna. Men icke så litet torde man dock kunna sluta sig
till af hvad man tror sig känna om kvinnornas psykologi. Den
visar visserligen, att de äro mera impulsiva än männen. Er¬
farenheten har också lärt, att i tider af revolutionära eller eko¬
nomiskt sociala kriser många kvinnor äro särskildt benägna för
att omfatta extrema idéer, men hvad som mest verkar på det
stora flertalet, det är de speciellt kvinnliga intressena, och dessa
röra sig i första rummet om hem och härd, om make och barn,
ja, om allt hvad som kan göra hemmet till hvad det bör vara
— grundvalen för en sund och sedlig samhällsordning.
Och då hemlifvet på så mångfaldiga områden tangerar sam-
hällslifvet, måste kvinnornas intressen särskildt vända sig åt de
sidor af lagstiftningen, som beröra religion, kyrka, uppfostrings¬
frågor, sedhghetsfrågor, hygieniska och fattig vårdsfrågor, med ett
ord alla sådana frågor, som afse samhällets utveckling och förbätt¬
ring i etiskt hänseende. På detta sätt komma kvinnorna att i
bästa mening blifva samhällsbevarande, och till sitt stora flertal
skola de därför komma att förstärka just de element af de man-
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
N:o 32. 52
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
Lördagen den 24 April, f. in.
liga röstägande, som vilja värna den nuvarande samhällsordnin¬
gens grundvalar: religionen, familjen och äganderätten. Vore
jag ej för egen del så öfvertygad, som jag är, att beviljandet af
rösträtt åt kvinnorna skulle bland samtlige valmännen åstad¬
komma en väsentlig förskjutning åt höger och sålunda minska
de religions- och samhällsfiendtliga elementens inflytande vid
blifvande val, så skulle äfven jag rädas för de höga siffror på
nya röstägande, som en af reservanterna, herr Clason, uppvisat
i sin reservation, och då skulle jag ej här djärfvas förorda ett
bifall till utskottets hemställan.
Nu har emellertid utskottet hemställt ej blott om rösträtt,
utan äfven om valbarhet. Då jag anser, att valbarheten är en
alldeles gifven följd af rösträtten, har jag ej heller ansett mig
böra taga afstånd från kvinnornas valbarhet. Hvad som van¬
ligen brukar anföras mot denna valbarhet, att den skulle draga
kvinnorna från deras egentliga uppgifter i hemmen, är ett mycket
svagt skäl. Riksdagsplatserna äro ju ej flere än 380. Det är
väl antagligt, att, om kvinnor äfven blefve valda, de ej skulle
upptaga ett alltför stort antal platser i riksförsamlingen, och
huru många platser, de nu än komme att upptaga, torde detta
väl ej öfva något större inflytande på hemmens verksamhet i det
hela i ett land med en befolkning af öfver 5 miljoner människor.
Jag tillåter mig alltså, herr talman, att yrka bifall till ut¬
skottets hemställan.
Herr Bj'örck: Som herrarne se, har jag bifogat en liten
reservation till det afgifna utskottsbetänkandet. Jag har gjort
det, icke därför att jag är emot kvinnans rösträtt, utan därför
att i utskottsbetänkandet rösträtt kombinerats med valbarhet.
Sympatierna för rösträtten har jag haft länge. Jag var med
år 1906 och skref under herr Lithanders motion om rösträtt.
Således är det ett gammalt favoritämne för mig, att kvinnan
bör få sådan rätt. Men hvad hennes valbarhet beträffar, kan
jag icke förstå, att den skall följa som en konsekvens af att hon
har rösträtt. Det är ju ej en gång alla röstberättigade man,
som hafva valbarhet, utan den nya rösträttslag, som vi fått,
skiljer ju tydligt mellan sådana, som hafva rösträtt, och sådana,
som äfven hafva valbarhet till ena eller andra kammaren. Där¬
för kan man ej säga, att det följer som en konsekvens af att
kvinnan får rösträtt, att hon skall vara valbar. Åtminstone förr
har kvinnan ej heller önskat valbarhet, utan hållit på rösträtt.
Med hjälp af agitation har kraf på valbarhet först på senare
tiden blifvit framställdt. Men jag tror, att det finnes intet lättare
sätt att slå ihjäl ett förslag om rösträtt för kvinnan än att kom¬
binera det med förslag om valbarhet. Jag tror ej, att i verklig¬
heten ett sådant förslag har majoritet vare sig i Första Kam¬
maren eller i Andra Kammaren. I Andra Kammaren skulle det
Lördagen den 24 April, f. in.
53 N:o 32.
nog ej gå igenom, om man ej där vore säker på, att Första
Kammaren ej tager det, och i Första Kammaren är jag säker
på, att det ej går, åtminstone än på länge.
Valbarhet vill jag ej hafva med, men jag håller på, att
kvinnan skall hafva rösträtt. Detta finner jag rättvist och tids¬
enligt, och jag finner det —- därvid fäster jag mesta afseendet
— för fäderneslandet gagneligt. I kvinnans hela lynne och
läggning finnes dock något annat än i mannens, och att hon
skall få vara med och rösta till riksdagsman, tror jag är en nöd¬
vändig och nyttig sak. Då nu dammluckorna blifvit så öppnade
för männen, att män nästan af alla kategorier kunna få rösta,
tror jag, att kvinnorna, som i många fall äro förståndigare, böra
få vara med och se till, att valen utfalla på det sätt, som är för
fäderneslandet gagneligt.
Här talas om, att utredning är begärd, och att man skulle
vänta på utredningen. Ja, det är ju visserligen sant, men hvad
är det egentligen, som skall utredas? Såsom den föregående
talaren har sagt, veta vi redan hvad man genom utredningen
skulle få veta, och då är det ju ej skäl att försinka saken endast
för denna utredning, som man ej vet, om den kommer nästa år,
om tio år, eller om den kommer alls. Dessutom anser jag det
vara fara i dröjsmål genom sakens uppskjutande i väntan på
utredningen. Den faran sammanhänger med, att vi mycket väl
behöfva kvinnornas rösträtt nu, så snart som möjligt, när
männens rösträtt blifvit så allmän. Jag tror, att i stort sedt
kvinnorna äro mera försiktiga och mera konservativa än männen,
och att det skulle öfva ett välgörande inflytande på riksdags-
mannavalen, om kvinnorna då finge vara med.
Dessutom är det ett annat skäl, som talar för att ej upp¬
skjuta saken. Kvinnorna vilja hafva rösträtt och för den saken
har mycket agiterats. Visar sig Första Kammaren oförstående,
måste det — det tycker jag mig hafva märkt — drifva kvinnorna
dit, där de få medhåll, där man vill gifva dem rösträtt, och då
komma de mer och mer in på det radikala brädet. Det vill jag
ej vara med om. Jag vill, att kvinnorna skola hafva rösträtt,
och att sådant skall medgifvas dem så snart som möjligt, så att
kvinnorna därigenom få tillfälle att deltaga i riksdagsmannavalen
och välja män, som kunna bevaka både deras eget intresse och
fosterlandets väl. Herr talman! Jag får yrka bifall till min
reservation.
Herr Sjöcrona: Det är för åtminstone de allra flesta af
kammarens ledamöter väl bekant, att jag vid fyra föregående
riksdagar väckt motioner om rösträtt för kvinnan, men icke om
valbarhet, som jag i motsats till herr Säve anser ingalunda vara
en alldeles nödvändig följd af rösträtt. Jag vidhåller fortfarande
den åsikt, jag sålunda flera gånger uttalat.
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
N:o 32. 54
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
Lördagen den 24 April, f. m.
Det har invändts mot rösträtten för kvinnan, att rösträtten
icke kan eller får anses vai’a en medfödd medborgerlig rättighet.
Ja, det har jag för min del i försvaret för mina motioner alltid
åberopat. Den invändningen godkänner jag fullkomligt. Men
det nu antagna rösträttsförslaget uppställer ju ändock åtminstone
några förbehåll, enligt hvilka mannen måste så att säga för¬
värfva rösträtt: han får ju icke rösträtt förrän året efter det,
under hvilket han fyllt 24 år, han skall kunna försörja sig själf,
så att han icke behöfver mottaga fattigunderstöd, han får, om
han har någon skatt att betala, ej häfta för oguldna utskylder
m. m. Det är ej alls ifrågasatt några andra villkor för kvinnans
rösträtt. Hon skall således också förvärfva denna rätt.
Jag skall nu icke upprepa de skäl, som jag vid liera till¬
fällen har anfört, utan vill endast hafva sagdt, att då kvinnan
måste likaväl som mannen lyda landets lagar, då hon på samma
sätt som mannen måste betala skatt, och då hon enligt ett nu
antaget gruodlagsändringsförslag kommer att hädanefter i vida
större omfattning än hittills användas i kommunens och statens
tjänst, anser jag det vara en naturlig och alldeles obestridlig
rätt för henne att också få deltaga vid val af de ombud, som
skola stifta lagar och pålägga skatter. Jag anser också, att man
icke kan tala om allmän rösträtt, så länge man utesluter hälften
af Sveriges befolkning från denna rätt.
Jag har emellertid ansett det vara onödigt och olämpligt,
att denna fråga skulle återupptagas vid denna riksdag. Det är
onödigt, därför att den ju under alla förhållanden icke kan slut¬
ligen afgöras förrän år 1912. Det är således god tid att upp¬
taga den nästa år eller till och med år 1911. Jag har också
ansett det vara olämpligt, därför att Riksdagen år 1906 hos
Kungl. Maj:t begärt en utredning i denna fråga, och därför att
det ju måste antagas, att, då Riksdagens Första Kammare tvä
gånger afslagit förslaget om rösträtt för kvinnan på den grund,
att Första Kammaren ville afvakta denna utredning, det borde
kunna antagas, att Första Kammaren skulle vidhålla denna upp¬
fattning äfven vid denna riksdag, ehuru jag för min del på de
skäl, som herr Säve redan anfört, ej anser denna utredning
vara nödvändig eller behöflig för att afgöra denna fråga.
Då nu emellertid genom den väckta motionen frågan kommit
upp, kan jag naturligtvis icke annat än söka göra gällande den
uppfattning, som jag så många gånger kämpat för, nämligen att
kvinnan skall tillerkännas rösträtt på samma villkor som mannen,
men icke valbarhet, på de skäl, som herr Björck anför i sin
reservation och som fullkomligt öfverensstämmer med hvad jag
anförde vid sistlidet års riksdag. Jag skall således tillåta mig
yrka, att Riksdagen må i anledning af den af herr Staaff m. fl.
afgifna samt herr Bergströms motion antaga att hvila till
vidare grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad
N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. in. 55
lydelse af § IG riksdagsordningen: § 16 = utskottets förslag,
som tillerkänner hvarje svensk medborgare, såväl man som
kvinna, rösträtt.
Herr Wieselgren: Den förste ärade talaren hemställde,
huruvida det icke vore skäl att låta Sveriges kvinnor ännu något
vänta på den rösträtt, de begära, helt enkelt därför att, om det
dröjde, de skulle hinna att under tiden ännu bättre rusta sig,
vidga sina vyer, blifva mera skickade att taga emot den vidgade
rätt, som skulle dem beredas. Detta är ju alldeles onekligt.
Men skulle då icke alldeles detsamma hafva anförts, när det
gällde att utvidga männens rösträtt? Om vi icke anse, att det
varit lämpligt att i fråga om männen säga: nej, de skola få
vänta ännu en tid, tills de blifvit bättre rustade, då frågar jag:
är det då lämpligt att komma fram med det skälet gentemot
kvinnorna? För min del tror jag det icke.
Om jag skall på grund af de förhållanden, som äro för oss
allmänt kända, och som bestyrkas af vår allmänna statistik, säga,
hvilka som hafva visat sig bättre skickade, bättre rustade för
denna i*ätt, männen eller kvinnorna, så måste jag ovillkorligen
säga: det hafva kvinnorna gjort. Ty om jag ser på hvad vår
justitieministers berättelse om rättstillståndet i riket upplyser,
säger den, att under år 1906 fälldes 2.322 män för gröfre brott,
men endast 238 kvinnor; 10,479 män sakfälldes för ringare brott,
men endast 418 kvinnor, för förseelser 48,787 män, men blott
1,579 kvinnor. För min del kan jag icke se annat, än att kvin¬
norna speciminerat bra mycket bättre för sin rösträtt, än hvad
männen gjort för sin. Och när jag då till på köpet, vid gransk¬
ning af de där förseelserna, linner, att af dem 46,145 äro fylleri-
förseelser, begångna af män, under det att kvinnorna här repre¬
senteras endast af 1,484, må väl också det vara fulltygadt, att
den så viktiga frågan, huruvida den blifvande utvidgningen af
rösträtten för män skall vara särskilt för nykterhetslagstift-
ningen lyckobådande, måste besvaras i den riktning, att vi rent
af som en garanti mot, att denna lagstiftning icke vanföres —
åtminstone har jag för min del funnit det så — måste påyrka
den kvinnliga rösträttens inträde så nära som möjligt i samband
med denna männens utvidgade rösträtt.
Jag intar emellertid samma ståndpunkt i fråga om kvinnornas
valbarhet, som min ärade vän herr Björck i sin reservation ut¬
talat sig för. Jag kan icke se annat, än att man äfven här bör
iakttaga den lämpliga regel om arbetets fördelning, som är en
nationalekonomisk regel af den högsta betydelse; och då det kan
sägas, att kvinnorna kunna åtaga sig och sedan urminnes tid
åtagit sig företrädesvis vården om hemmet och barnens rättig¬
heter, hvilket skall kunna förhindra dem att utöfva riksdags-
mannaskap, bör sådan uppgift icke påläggas dem, under det att
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Fort-i.)
N:o 32. 56
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
Lördagen den 24 April, f. m.
däremot den rätt, som de kunna anlita och begagna sig af, utan
att för längre tid lämna sina hem, nämligen rösträtten, bör lämnas
dem utan något slags tvekan. Jag tror också, att frågan om
valbarhet spelar en mycket liten roll i fråga om de kvinnliga
önskemålen om ökadt politiskt inflytande. Ty om en eller annan
kvinna blefve invald i svenska Riksdagen, betydde det oändligt
litet; men hvad som däremot betyder oändligt mycket är, att de
kvinnliga rösträttsmassorna få tillfälle att intaga sin taktiska
ställning på den stora valplatsen, där valstriderna skola utkämpas.
Jag tror således, att man icke bör sätta valbarhet såsom en axio¬
matisk följd af rösträtt. Jag vet ingenting, som logiskt taget
kan bevisa det påståendet.
Herr talman! Jag ber att på de skäl, som jag nu anfört, få
ansluta mig till det yrkande, som den nästföregående talaren,
herr Sjöcrona, gjorde.
Herr Clason: Såsom skäl för afstyrkande af konstitutions¬
utskottets förslag hafva för mig de siffror varit tillräckliga, som
jag tillåtit mig anföra i min reservation. Dessa siffror visa, att
den nuvarande valmanskåren skulle, om kvinnans rösträtt genom¬
föres inom den närmaste tiden, i ett slag växa från i rundt tal
622,000 till 2,610,000. Det är för mig alldeles tydligt, att det
är hvarken klokt eller välbetänkt och än mindre »högst nödigt
och nyttigt» att så hastigt vidtaga en så skarp omkastning i våra
politiska förhållanden. Den grunden har således för mig varit
alldeles tillräcklig för att yrka afslag.
Jag har i min reservation äfven anfört en annan grund,
nämligen att från Sveriges myndiga kvinnor trots en ifrig agita¬
tion icke någon mera allmän önskan om politisk rösträtt fram¬
kommit. Flera föregående talare hafva emellertid såsom skäl
för motionerna anfört, att här funnes ett sådant allmänt kraf;
man har talat om ett kraf från »alla Sveriges kvinnor», och
användt andra liknande uttryck. Jag vågar alldeles bestämdt
bestrida detta, och jag skall såsom skäl för mitt bestridande be
att få citera två yttranden just af kvinnor, den ena motståndare,
den andra vän af kvinnans rösträtt, i hvilka yttranden jag tillåter
mig att understryka några uttalanden, som synas mig särskild!
betecknande. Det ena är afgifvet just i dessa dagar af en högt
bildad och synnerligen intelligent svensk kvinna. Hon skräfvel’:
»Här vore platsen att säga några ord om ett mycket aktuellt
spörsmål: det om kvinnans politiska rösträtt. Det första intrycket
vid betraktandet af denna rörelse är för mig detta: ack, så
mycken dyrbar tid och arbetskraft, som går att agitera upp en
.stämning hos kvinnorna, som ej finnes. Hvad betyder denna
kvinnans rösträtt? Icke ens de ifrigaste rösträttskvinnorna tänka
sig nu kvinnans valbarhet till Riksdagen. Alltså betyder den i
första hand en massa nya människor vid valurnorna — kvinnor.
N:o »2.
Lördagen den 24 April, f. in. 57
Af dessa finnas några få, som verkligen veta hvad de vilja och
göra. Så en mängd intelligenta kvinnor, som gärna skulle vilja
rösta på en bra och klok karl till riksdagsman, men som omöjligt
kunna förstå, att den, som bäst kan svälja ett partiprogram utan
att blinka, är den bästa riksdagsmannen. Och så hela den slöra
kvinnomassan, som hvarken har förmåga eller lust att taga
reda på hvad det gäller. När det nu är mängden, som gör det,
förstår man lätt, att just dessa kvinnor komma att bli utsatta
för en hänsynslös agitation. Om man bevittnat, huru högt parti¬
lidelsernas vågor kunna gå äfven i ett jämförelsevis hyggligt och
sansadt samhälle, må man kunna ana, hvilka medel en mäktig
partiledning skall kunna använda för att få kvinnorna med sig,
när partiet behöfver dem. Knappast är det den värnplikt foster¬
landet fordrar af oss kvinnor i brydsamma tider att förtynga,
försinka och försvåra statsmaskineriet, eller rent af att försöka
spränga vår Riksdag med det färska kvinnovinet.»
»Just på grund af min ofvan yttrade tanke om kvinnans
ofrånkomliga villkor och min månliet om hennes verkliga makt
i samhället, finner jag det så oförståndigt, att kvinnorna på
denna ytterligt demokratiska väg vilja skaffa sig en skenbar makt.»
»Och här gå nu duktiga kvinnliga intelligenser och konstruera
upp för sig ett så artificiellt kall som att agitera för kvinnans
politiska rösträtt!»
Detta yttrande var, såsom nämnts, afgifvet af en kvinna,
som är motståndare till den politiska rösträtten.
Så skall jag äfven be att få citera en anhängare, som gifvit
sin mening till känna i den tidning, som går under namnet »Da¬
mernas egen». Hon har af tidningen förklarats vara »en för
rösträttssaken varmt intresserad kvinna» och har i ämnet där
infört några betraktelser förliden höst, ur hvilka jag ber att få
citera följande: »Den kvinnliga rösträttspetitionen räknade ju
140,000 namn. Det är sant, att petitionen ståtade med denna
höga siffra, men detta sakförhållande, sådant det ter sig nu, när
det ligger tillräckligt långt tillbaka i tiden för att kunna i sin hel¬
het öfverskådas, synes vittna betydligt mer om namninsändarnas
energi än om undertecknarnas hängifvenhet för rösträttssaken, tv
hade petitionen, hvilket man ju på sin tid ville göra troligt, verk¬
ligen uppburits af ett djupt kändt rösträttsbehof och ett allvar¬
ligt menadt rösträttskraf, så skulle gifvetvis petitionärerna icke nöjt
sig med den på det hela taget ganska litet sägande obetydlig¬
heten att raspa under sina namn på en lista, som af ijänstaktiga
händer trugades på dem, utan äfven gått in i de kvinnliga röst¬
rättsföreningarna, hvilka ju måste anses såsom de organ, genom
hvilka den kvinnliga rösträtten skall vinnas. Intet ställde sig
hindrande i vägen härför. Medlemskapet förpliktade dem icke
till något som helst arbete, vållade dem icke ringaste besvär, och
årsafgiften, ett och ett hälft öre per vecka räknadt »— såvidt
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
N:o 32. 58
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
Lördagen den 24 April, f. in.
jag kan förstå, alltså 75 öre per år —» borde icke kunnat af¬
skräcka ens den allra fattigaste.»
»Med hänsyn till det energiska rösträttsarbete, som under
de senaste åren bedrifvits, och hvilket till hufvudsyfte haft just
att värfva föreningsmedlemmar, kan det låga medlemsantalet
icke tagas som annat än ett eklatant bevis på, att de svenska
kvinnorna i allmänhet icke äro rösträttsintresserade. Härför
talar också mycket tydligt den omständigheten, att rösträtts-
nederlaget i Riksdagen icke förorsakade den minsta uppståndelse
inom kvinnovärlden, icke gaf anledning till ens den svagaste
protest från det hållet. De svenska kvinnorna hafva inga be¬
stämda sociala och politiska önskemål, för hvilkas förverkligande
de behöfva rösträtten. Rösträtt är en rättighet, som de icke veta
sig hafva någon praktisk användning för, och som därför är
dem absolut likgiltig.
»Utan tvifvel hafva den kvinnliga rösträttsrörelsens ledare
haft blicken öppen för denna kvinnornas rösträttsliknöjdhet och
varit besjälade af en lefvande åstundan att få den undanröjd
och ersatt med ett starkt rösträttsintresse. Det synes emellertid
som skulle de härutinnan hafva grundligt misslyckats, och det
torde icke vara uteslutet, att orsaken till misslyckandet ligger i
det olämpliga sätt, hvarpå rösträttsrörelsen såväl utåt som inåt
bedrifvits.»
Sedan kommer en kritik öfver detta sätt, hvilken, såvidt
jag kunnat finna, närmast går ut på, att egentliga skälet är, att
icke direkta kvinnosaksfrågor mera uppställts på programmet.
Därefter följa bland artikelns afslutningsord: »För dem, som
något så när känna till vår rösträttsrörelse, är det ingen hem¬
lighet, att värfvandet af medlemmar åt förbundet i stället för
att, som man hoppats, undan för undan gå allt lättare och
raskare, visar sig allt svårare, så att hvarje försök till utvidg¬
ning strandar på kvinnornas absoluta liknöjdhet för denna
rösträtt, som de icke veta sig hafva någon användning för.
Och icke endast detta. De medlemmar, förbundet har, visa
en oroväckande benägenhet att slappas, att förlora intresset
och att affalla. Sällan förekommande, fåtaligt besökta förenings¬
möten med trög och loj stämning tala härför sitt tydliga språk»
o. s. v.
Detta är, som sagdt, ett uttalande af »en för rösträttssaken
varmt intresserad kvinna». Det finnes, tror jag, också en viss
möjlighet att i någon mån konstatera riktigheten af dessa utta¬
landen. Man kan göra det genom att gå till Föreningens för
kvinnans politiska rösträtt sista årsberättelse och jämföra den
med fjolårets berättelse. Det torde nu vara för alla bekant, att
under år 1908 drefs en mycket energisk agitation. Ändock har
hela medlemsantalet icke stigit mera än från 10,173 till 11,065,
således i det stora hela en ökning af medlemssiffran med mindre
09 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. in.
än 1,000. Denna siffra, 11,065, motsvarar emellertid blott något Om politisk
mer än procent af Sveriges myndiga kvinnor, de öfriga bortåt ^^rL//ör
09 '/, procenten stå utanför. — 1 förbigående kan jag nämna, kvinnor.
att det för resten icke är klart, att hela medlemsantalet utgöres (Forts.)
af kvinnor, ty åtminstone om en nybildad förening heter det,
att däri inträdde så och så många medlemmar, »däribland flera
män.» — Det visar sig också af dessa årsberättelser, att af de
i fjol existerande föreningarna, sammanlagdt 112, kunde större
delen icke uppvisa något framåtskridande, i det att 17 hade
precis samma medlemssiffra som i fjol och 48 eller bortåt hälften
hade under året gått tillbaka. Och det är icke endast föreningar
på landsbygden utan äfven föreningar i flera af rikets mera be¬
tydande städer, som på detta sätt uppvisa tillbakagång, ja till
och med föreningar i städer, där notoriskt mycket ifriga anhängare
af kvinnans rösträtt funnits. Ej ens i hufvudstaden, som väl
har att uppvisa eliten i detta hänseende, kan någon framgång
konstateras utan snarare tillbakagång. Föreningen har visser¬
ligen eu ökning af 24 medlemmar, tror jag, men om man tar
i betraktande hvad som står på ett annat ställe i årsberättelsen,
nämligen att föreningen i Liljeholmen upplösts för att uppgå i
Stockholmsföreningen, och lägger ihop de båda föreningarnas
förutvarande medlemsantal, kommer man i själfva verket till en
minskning med några få medlemmar.
Dessa uttalanden af kvinnor och de siffror, jag anfört, synas
mig vara fullt tydliga bevis för sanningen af yttrandet, att det
här är fråga om en uppagiterad rörelse, som på långt när icke
rönt allmän anslutning bland Sveriges myndiga kvinnor.
Jag har inför detta faktum också kommit att tänka på ett
uttalande af eu bekant engelsman, nobelpristagaren sir Randal
Cremer. I fjol yttrade nämligen han i engelska underhuset vid
tal om de engelska kvinnornas rösträttsrörelse ungefär följande:
»Många möten ha hållits till förmån för den kvinnliga rösträtten,
men de ha alla varit organiserade af en liten trupp skickliga
kvinnor, som likna en teaterarmé, när den marscherar framför
öppen ridå, då téten alltid skyndar på för att hinna fram igen,
innan kön försvunnit, för att så inbilla publiken, att det var eu
väldig här.»
Jag återgår till hvad jag nyss sade: det är här icke fråga
om någon mera allmän rörelse utan ett för tillfället uppagiteradt
kraf. Och detta var alltså ett af mina skäl, hvarför jag icke
heller i år kunnat gifva min röst åt förslaget.
Jag torde kunna stanna vid detta för att icke förlänga de¬
batten. I fråga om sakens principiella ståndpunkt kan jag ju
få hänvisa till hvad jag yttrat föregående år. En ärad talare
sade för en stund sedan, att kvinnorna — våra mödrar, hustrur
och döttrar, sade han — skulle ha denna rösträtt för att däri¬
genom få impuls till pliktuppfyllelse. Jag tror för min del icke,
N:o 32. 60
Lördagen den 24 April, f. in.
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
att Sveriges kvinnor behöfva någon sådan impuls för att de skola
fylla sina plikter; jag tror, att vi äro villiga att ge dem all den
honnör för pliktuppfyllelse, som någon kan begära, och att vi
alls icke anse oss behöfva gifva dem denna extra impuls. Så
många områden ligga för öfrigt öppna för kvinnlig verksamhet,
fattigvård, sjukvård, vården om vårt religiösa lif, vården om vår
ungdoms fostran — hvilket sistnämnda sannerligen är något att
i våra dagar taga vara på •— att kvinnorna där kunna hafva ett
mer än tillräckligt arbetsfält för sina krafter, utan att behöfva
dragas in på andra områden. Jag vågar tro, att i själfva verket
en stor del af dem icke heller vill hafva dessa nya plikter, som
rösträtten skulle innebära.
Rörelsen är för resten nog icke blott i vårt land något på
retur, utan äfven i andra länder, som betecknats som föregångs-
länder, åtminstone så till vida, att där ha börjats ganska kraftiga
motrörelser. Jag skall blott be att få anföra ett exempel. Det
har talats rätt mycket om att i fyra amerikanska stater kvinnlig
rösträtt blifvit införd — ja, numera lär ju en femte kommit till.
Men dessa äro alla kolonistater, som alldeles icke äro jämförliga
med våra västerländska och som hafva en mycket större manlig
befolkning än kvinnlig. Till dem hör ju bl. a. Utah; ja,
enligt uppgift, som jag har fått, skola där kvinnliga röstägande
hafva röstat för månggiftets bibehållande. Exemplet från dessa
stater har icke heller haft något synnerligen upplifvande infly¬
tande på den kvinnliga rösträttssaken i grannstaterna, ty från
åtminstone en af dem, Oregon, meddelas, att förslaget om kvinn¬
lig rösträtt där afslogs först med 1,800 röster; så kom det till¬
baka och afslogs då med 10,000 röster; det kom tillbaka ännu
en gång och afslogs då med 20,000 röster. Så hade exemplet
från grannstaterna verkat i Oregon. Jag Ror därför, att man
bör tala med en viss försiktighet om rörelsens styrka utomlands.
Då det icke råder tvifvel om, att en mycket stor del af
Sveriges kvinnor icke önska denna utsträckning af den politiska
rösträtten, kan jag liksom i fjol sluta med, att jag vet mig hafva
många svenska kvinnor bakom mig, då jag yrkar afslag å ut¬
skottets hemställan.
Herr von Friesen: Jag har endast velat med några ord
angifva min ställning i denna viktiga fråga, och då detta är ända¬
målet med mitt yttrande, kommer jag icke att bemöta de skäl,
som anförts för en åsikt, motsatt min egen, utan endast att an¬
gifva skälen för min åsikt. Under de senaste tio åren har jag
städse, då frågan om kvinnornas politiska rösträtt varit före,
röstat mot dess beviljande. Men jag har gjort detta af det skälet,
att jag ansett rätt och billigt, att frågan om kvinnans rösträtt
icke skulle få ytterligare inveckla och fördröja lösningen af män¬
nens rösträttsfråga. Nu måste männens rösträttsfråga anses vara
(il N:o 32.
Lördagen den 21 April, f. in.
löst, och därför finner jag mig fri och oförhindrad att följa den poWtofc
uppfattning, som jag i sak har i fråga om kvinnornas rösträtt. /frr
Någon rättvisa kan jag icke se däri, att kvinnan, jämbördig kvinnor.
med mannen utom i fråga om den fysiska styrkan, sättes till- (Forts.)
baka för mannen uti ett hänseende, där den fysiska styrkan icke
spelar någon afgörande roll. A andra sidan, någon fara kan jag
icke finna däri, att valmanskåren förstärkes med element, lika
kvalificerade som de, af hvilka den förut utgöres, särskilt icke,
efter införande af en proportionell valmetod, då det ju icke fin¬
nes ringaste anledning att förmoda, att proportionen mellan skift¬
ningarna i den allmänna meningen hos valmanskåren skulle i
stort sedt undergå någon förändring genom kvinnornas upp¬
tagande i denna kår. Och sist och viktigast: kvinnorna ha redan
blifvit en inflytelserik, upplyst och viljekraftig faktor i det offent¬
liga lifvet. Det är verklig fara uti att låta en sådan faktor växa
sig stark och mäktig utanför den lagliga representationen, det
är klokt, det är nyttigt att införlifva en sådan samhällsmakt i
representationen, där den, på samma gång som den får ökadt
ansvar och tvingas till nödig begränsning, utan tvifvel skall på
många områden bidraga till en sund, för landet lyckobringande
utveckling. I den vissa förhoppning, att den kommer att så
verka, är det, herr talman, jag yrkar bifall till konstitutionsut¬
skottets hemställan.
Herr von Möller: Jag skall be att få upptaga till bemö¬
tande något af hvad föregående talare här sagt.
Professor Blomberg talade om, att han vore öfvertygad om,
att kvinnornas rösträtt skulle komma. Den vore ett framtids¬
perspektiv, men han vore icke för dess omedelbara antagande
utan ville afvakta utredningen. Han är icke den ende, som af-
vaktar denna utredning. Jag har undrat och spörjt samvets¬
grant, hvad det är, man väntar af utredningen. Är det verk¬
liga sakskäl, eller hoppas man möjligtvis, att utredningen
skall bli så grundlig och draga så mycket som möjligt ut på
tiden, så att detta framtidsperspektiv blir så aflägset som möj¬
ligt. Jag kan icke neka till, att herr Blombergs ord kommo mig
att tänka på hvad Erik Bögh säger:
»Da Fanden en gång fick i Sind
Åt intet skulde skee,
Da satte han i Yerden ind
Den förste Kommitté.»
Jag undrar, om icke möjligen den där bitanken framskymtar,
då man talar om att »afvakta en fullständig och allsidig utredning».
Den statistiska utredningen fingo vi i fjol — det var visserligen
ingen eller på sin höjd ett ringa fåtal, som visste om, att den
var utdelad i kammaren, förrän det omnämndes vid plenum.
N:o 32. 62
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
Lördagen den 24 April, f. m.
Den statistiska utredningen är väl den hufvudsakliga och vikti¬
gaste, ty hvad väntar man af den där »allsidiga» utredningen,
hvilken man säger skall vara så afgörande?
»Det är ingen anledning till brådska», sade en annan talare.
Ja, jag råkar att ha en alldeles motsatt uppfattning härom. Jag
säde i fjol, och jag upprepar det i år: tager icke Första Kam¬
maren något som helst förslag till förmån för den kvinnliga
rösträtten, så kommer det att gå så, som det gått så många gånger
förut, och som Riksdagen historia har så talrika bevis på, att
kammaren blir tvungen att taga icke blott rösträtten, utan
äfven valbarheten. Är det det, man vill med sin väntan på den
där grundliga utredningen?
Nu vill man också — ja, det sades för öfrigt redan i fjol
under debatten — att kvinnan skall stå på tillväxt i andlig
mognad. Men jag undrar, när denna tillväxt blir tillräcklig.
Jag undrar, när kvinnan blir tillräckligt utvuxen i alla politiska
dimensioner för att falla dessa herrar i smaken och för att de
skola anse henne böra få taga del i landets angelägenheter?
Denna andliga gödningskur. om jag så får uttrycka mig, anser
jag icke vara riktigt fördelaktig hvarken för hennes eller lan¬
dets intressen. Jag tror, att det verkligen finnes lika många
kloka kvinnor som kloka män. Jag tror således, att detta tal, att
kvinnan skall stå på tillväxt, är ett skäl, som icke talar så
mycket här vid lag.
Hvad herr Clason angår, så får jag säga, att han af alla
reservanterna är den, som jag bäst förstår. Han vill absolut
icke, att kvinnan skall ha någon rösträtt. Han kryper icke
bakom den fullständiga och allsidiga utredningen. Han visar
med statistiska siffror, att valmanskåren kommer att ökas högst
betydligt, och därefter ställer han sitt resonemang. Jag förstår
detta fullkomligt. Men jag kan icke biträda hans åsikter bland
annat af det skälet, att jag icke tror, att det ligger i kam¬
marens förmåga att i längden hindra denna mäktiga rörelse.
Denna omfattas icke —- i motsats till hvad herr Clason sade —
endast af ett fåtal kvinnor; det är icke endast en på konstlad väg
uppagiterad rörelse, den har redan vuxit sig stor och stark.
Det bästa beviset härpå är väl, att medkammaren upprepade
gånger besluta att införa ej blott rösträtt utan äfven valbarhet
för kvinnor. Ty trots att en ärad talare, som hade ordet före
mig, sade, att han trodde, att Andra Kammaren fattat sitt be¬
slut i förvissning om, att Första Kammaren skulle afrätta det —
jag vet verkligen icke, hvarifrån han fått detta — vågar jag
vara af annan uppfattning. Jag tror för min del, att Andra
Kammaren fullt och fast vill gifva kvinnan rösträtt och äfven
valbarhet. Om Första Kammaren nu i dag beslutar att skänka
kvinnan rösträtt, såsom herrarna Sjöcrona och Björck föreslå,
skulle vi komma till ett positivt resultat, i det att då en möjlig-
03 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. in.
het finnes, att Andra Kammaren vill förena sig med Första Om politisk
Kammaren och frånträda sitt beslut om tillerkännande åt kvinnan lalbarhet}tir
af äfven valbarhet. Hålla vi däremot fortfarande på rent utslag, ja, kvinnor.
då kommer, mina herrar, jag upprepar det, inom få år icke blott (Forts.)
rösträtten utan äfven valbarheten att gå igenom, om ej förr åt¬
minstone efter Första Kammarens sammansättning i enlighet med
den i år beslutade rösträttsreformen. Då tiden är så långt framskri¬
den, skall jag icke ingå i något närmare bemötande af herr Clasons
anförande. Jag förstår, att en del af hvad han yttrade, sade
han för att säga något roligt. Jag undrar dock, om allt hvad
han sade var fullt lämpligt. Den, som bevisar allt, bevisar
ingenting. Det tjänar ingenting till att söka generalisera, såsom
lian gjorde. Flan läste ock upp anföranden af två damer —
jag vet icke hvilka de voro, men mindre intelligenta damer att
döma af hvad de skrifvit - men hvad tjänar det till att be¬
svära kammaren med att åhöra uppläsandet af dylika utgjutelse!*.
Jag skall icke vidare trötta kammaren, utan förenar mig
med de herrar, som yrkat bifall till herr Björcks reservation i
den form, som herr Sjöcrona gifvit denna.
Herr Nyström, Carl: Jag hade tänkt yttra mig vidlyftigare
i denna fråga, emedan den verkligen innebär så många problem
af vikt, Men jag skall afstå därifrån för att icke sätta herrarnas
tålamod på ett alltför hårdt prof och inskränka mig till att
endast säga, att jag ansluter mig till herr Säves uppfattning.
Jag tror mig härmed bäst gagna sakens framgång.
Herr Fahlbeck: De, som försvara förslaget om kvinnans
politiska rösträtt, göra det från två skilda ståndpunkter. »Det
är godt och nyttigt», säger man. Det är den ena uppfattningen.
»Det är rättfärdigt och riktigt», heter det från andra sidan. I
det ena fallet är det samhällets, i det andra individens rätt och
intresse, som utgör plattformen för uppfattningen.
Hvad beträffar samhällets intresse, skall jag nu helt kort
beröra den saken och vill då först anmärka, att enligt min upp¬
fattning behöfver samhället icke detta tillskott af politiskt röst¬
berättigade. Kvinnans uppgift i samhället är utomordentligt stor,
men den fylles på annat sätt. För öfrigt gifver sig kvinnans
inflytande till känna i representantförsamlingen, äfven utan att
hon äger rösträtt. Som bevis på detta vill jag anföra, att just
de frågor, som mest intressera henne såsom nykterhetslagstift-
ningen, vården om försummade barn o. s. v., blifvit föremål för
en behandling i den svenska Riksdagen och ett intresse, som
jag tror icke skulle ha varit större, om kvinnor varit med. Fram¬
för allt tror jag icke, att behandlingen blifvit förståndigare. Men
denna sak åsido, från samhällets och statens sida finnes för när¬
varande det stora hinder mot lika rösträtt för kvinnor som för
N:o 32. &4
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
Lördagen den 24 April, f. m.
män, som ligger i de af herr Clason anförda siffrorna. Ty dessa
pålägga oss om någonsin att tänka på verkningarna åt' en så
våldsam reform, som antagandet af detta förslag skulle innebära.
Talet om »nytt vin på gamla flaskor» får här icke förglömmas.
Det är uppenbart, att det tillskott af män, som nu tillföres val-
manskåren (omkring 625,000), innebär en stor förskjutning i Riks¬
dagens sammansättning och därmed politiska följder af mång¬
faldigt slag. Vårt statsväsen behöfver tid för att anpassa sig
efter detta. Skulle nu därtill komma kvinnorna med mer än
dubbelt så många röstberättigade, som de röstberättigade män¬
nen nu äro (1,360,000 kvinnor mot nu röstägande 623,000 män),
skulle vårt gamla statsväsen ännu mera sättas på prof. Man
kan icke med rätt känsla af sitt ansvar så behandla detta och
det viktiga statsorgan, som närmast finge känning däraf, Riks¬
dagen. Man må nämligen icke jämföra den svenska riksdagen
med finska landtdagen eller representationerna inom några bland
Amerikas Förenta stater eller Nya Zeeland och liknande. Sverige
är en suverän stat, hvilket ingen af de nyss nämnda staterna är.
Den svenska Riksdagen har en oerhörd makt, den är direkt re¬
gerande i många fall. Hvad betyder t. ex. finska landtdagen?
Absolut ingenting! Denna skiljaktighet gör, att man här i Sve¬
rige måste se saken med betydligt större ansvarskänsla, än om
det endast gällde en representation, hvars befogenheter vore så
begränsade.
Jag måste i detta sammanhang anmärka, att det beslut, som
Andra Kammaren nyss fattat utan debatt och utan votering, en¬
ligt min uppfattning föga hedrar denna kammare. I en så vik¬
tig fråga som denna skulle man sannerligen hafva väntat att
äfven där få höra röster för och emot, om ock utgången blifvit
densamma som nu. Men i en för samhället så viktig fråga som
denna går det icke an att tiga.
Ses åter saken från de enskilda individernas sida, de röst-
rättkräfvande kvinnornas, så må närmast erinras, såsom det sagts
här i dag, — och det erkänner väl alla — att man icke kan
tala om några allmänt-mänskliga rättigheter härvidlag, och att
således talet om rösträtt såsom en dylik rättighet ingen betydelse
har. Det myckna ordandet om rätt och rättfärdighet i detta fall
är fullständighet obefogad!; att männen ha rösträtt kan ej ut¬
göra en rättsgrund för att kvinnorna skola ha sådan. Nej, den
enda omständighet, som kan göra rösträttskrafvet förtjänt af be¬
aktande, det är, om det verkligen finnes ett stort antal, som begär
rösträtt. Jag skall med anledning häraf tillåta mig att uppläsa
ett par rader ur det anförande, som jag år 1904 höll i denna
kammare, då fråga var om utvidgning af männens rösträtt. Jag
yttrade då: »Det enda, som kan försvara den allmänna rösträtten
liksom öfver hufvud taget en utsträckning af rätten att rösta,
är, att arbetarna» — som det då närmast var fråga om — »vilja
Lördagen den 24 April, f. m.
65 N:o 32.
ha den. Den begäres af störa delar af befolkningen — det är
den enda förnuftiga grunden för densamma. Ty antag, att de
icke begärde den, skulle någon människa då säga, att det funnes
någon förnuftig grund för allmän rösträtt eller rösträttsutvidg-
ning? Naturligtvis icke! Grund därtill finnes det först när
inom breda lager af folket utsträckt rösträtt begäres; och grun¬
den växer i styrka, i samma mån som detta begär ökas i in¬
tensitet. Det blir alltså en statsklokhetens sak att afgöra, i
hvad mån och när man skall tillmötesgå en sådan begäran.»
Jag står på precis samma ståndpunkt i afseende å den kvinn¬
liga rösträtten. Jag är redo att gifva den, j den mån den verk¬
ligen uppbäres af ett bestämdt behof däraf. Det finnes emel¬
lertid icke något bevis för, att detta behof ännu är allmänt. Här
ha anförts siffermässiga mått angående den kvinnliga rösträtts¬
rörelsen, de bästa som kunna fås, nämligen från rösträttsföre¬
ningarna, och de visa väl om någonting, att det är ett mycket
ringa antal kvinnor, som med energi begära rösträtt (år 1908
funnos blott 11,065 medlemmar i dessa föreningar). Man får
icke låta missleda sig af den ifver, hvarmed agitationen drifves.
Ty kvinnor äro i det afseendet ännu ifrigare och hetare än män¬
nen. Till agitationsmedlen hör för öfrigt också, att vid hvarje
riksdag skall väckas motion om denna sak, för att icke Riksda¬
gen skall få husfrid, utan, endast för att vinna denna, slutligen
gifva efter. Man får emellertid icke låta förvilla sig häraf utan
reducera rörelsen till dess rätta mått och de äro som antydt
mycket små.
Emellertid angifver agitationen, att det verkligen finnes ett
behof, och detta är jag redo att gå till mötes. Men icke kan jag
ta ett förslag som det föreliggande. Och det af två skäl — dess
ursprung och dess omfattning. Ty hvem skall framlägga ett så¬
dant lagförslag? Naturligtvis ingen annan än regeringen! Det
är detta, som är innebörden af den utredning, som vi vänta på.
Den afser icke blott en statistisk utredning, utan en utredning
med åtföljande förslag. Men vidare måste detta förslag begränsa
rösträtten till rimliga proportioner, motsvarande ungefär hvad
som kan vara det verkliga behofvet för närvarande, icke som
här genast komma med allmän rösträtt, något som ju männen
länge fingo vänta på. Det är alldeles uppenbart, att jag med
denna uppfattning måste nu och framgent, intill dess att en
kungl. proposition af nu antydt innehåll föreligger, afvisa alla
förslag om kvinnans rösträtt.
Jag tillåter mig därför att yrka afslag å utskottets hem¬
ställan.
Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade
herr talmannen, att i afseende på den nu föredragna punkten
vore framställda följande yrkanden: l:o) att hvad utskottet hem-
Första Kammarens Prot. 1909. N:o 32. 5
Om politisk
rösträtt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
N:o 32. 66
Lördagen den 24 April, f. m.
ställt skulle bifallas; 2:o) att utskottets hemställan skulle afslås;
och 3:o) af herr Björck, att kammaren skulle såsom hyllande
till vidare grundlagsenlig behandling antaga det förslag till än¬
drad lydelse af § 16 riksdagsordningen, som angifvits i hans vid
förevarande utlåtande afgifna reservation.
Vidare yttrade herr talmannen, att, på grund af de yrkanden,
som under öfverläggningen förekommit, propositioner komme
att framställas särskildt beträffande de angående utskottets hem¬
ställan gjorda yrkandena och sedermera särskildt på herr Björcks
yrkande. Beträffande utskottets hemställan hade yrkats, dels att
densamma skulle bifallas, dels ock att utskottets hemställan
skulle afslås.
Härefter gjordes propositioner jämlikt dessa båda yrkanden
och förklarades propositionen på afslag å utskottets hemställan
vara med öfvervägande ja besvarad.
Sedermera framställde herr talmannen proposition på bifall
till herr Björcks yrkande, samt, då svaren utföllo med blandade
ja och nej, vidare på afslag därå, och förklarade herr talmannen
sig anse den senare propositionen vara med öfvervägande ja be¬
svarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som afslår herr Björcks yrkande om antagande såsom
hvilande till vidare grundlagsenlig behandling af det förslag till
ändrad lydelse af § 16 riksdagsordningen, som angifvits i hans
vid kontitutionsutskottets utlåtande n:o 8 fogade reservation,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles nämnda yrkande.
Vid slutet af den häröfver anställda omröstning befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 104;
Nej — 25.
Punkten 2.
Utskottets hemställan bifölls.
67 N:o 32.
Lördagen den 24 April, f. in.
Vid ånyo skedd föredragning af konstitutionsutskottets den
21 och 23 innevarande april bordlagda utlåtande n:o 9 i anled¬
ning af väckt motion om ändrad lydelse af vissa paragrafer i
riksdagsordningen, biföll kammaren hvad utskottet i detta utlå-
lande hemställt.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 21 och 23
i denna månad bordlagda utlåtanden:
n:o 95, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
borttagande af bron öfver Norrån å järnvägen Vännäs—Umeå—
Storsandskär m. m., och
n:o 96, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående
anslag till fortsättning af statsbanorna Morjärv—Lappträsk, Bastu¬
träsk—Skellefteå—Kallholmsfjärden, Östersund—Ströms vattudal
(Ulriksfors) samt Järna—Norrköping m. m.,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Behandlingen af öfriga ärenden på föredragningslistan upp¬
sköts till aftonsammanträdet.
Herr statsrådet Hammarskjöld aflämnade Kungl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag om ändrad
lydelse af 6, 7 och 8 §§ i lagen den 18 april 1884 angående
tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom samt till
lag om ändrad lydelse af 125 och 127 §§ konkurslagen.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets utlåtanden:
n:o 118, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse för styckjunkaren Samuel Hedborg m. fl. från ådömd
ersättningsskyldighet,
n:o 119, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af fordringsbelopp hos stärbhusdelägarna efter
för detta fanjunkaren J. W. Toll, och
n:o 121, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riks¬
dagen angående försäljning till Malmö stad af länsfängelset i
Malmö med tillhörande område samt viss del af det till central¬
fängelset därstädes hörande område med därå befintliga bygg¬
nader äfvensom uppförande i Malmö af nytt centralfängelse jämte
länsfängelse;
Jf:o 32. 68
Lördagen den 24 April, f. m.
bevillningsutskottets betänkande n:o 24, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående bestämmande af vissa afgifter i sam¬
manhang med anordnande af inrikes inkasseringsrörelse genom
postverket m. m.; äfvensom
lagutskottets utlåtanden:
n:o 45, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förbud mot handels idkande å söckendag utöfver
viss tid, och
n:o 48, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, lag om
ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 och lag om ändrad
lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran åt vanartade
och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902, dels
ock inom Riksdagen i ämnet väckta motioner.
Kammaren åtskildes kl. 3,58 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1909.