RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1909. Första Kammaren. N:o 17.
Onsdagen den 10 mars.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Herr statsrådet Swartz af lämnade Kungl. Maj:ts nedannämn-
da nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) angående höjande af statsbidraget till handelsflottans pen-
sionsanstalt;
2:o) angående pension å allmänna indragningsstaten åt för-
rådsarbetaren A. M. Lundell och vaktmästaren J. A. Adamsson;
samt
3:o) angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läro¬
anstalter.
Justerades protokollet för den 3 i denna månad.
Föredrogs Kungl. Maj:ts nästlidna dag bordlagda nådiga pro¬
position till Riksdagen med förslag till ändrad lydelse af § 60
regeringsformen.
Herr C a v a 11 i: Herr talman, mina herrar! Herr talmannen
har nyss låtit föredraga en kungl. proposition, hvilken i går
aflämnades till kamrarna och som ännu icke hunnit befordras
till trycket. Trots detta tar jag likväl till orda vid denna remiss,
därför att det för en ledamot af kammaren, hvilken i likhet med
mig kommer att, när ärendet föredrages, yrka afslag, å den kungl.
propositionen, är af stor vikt, att de anmärkningar han har emot
ett sådant förslag framföras x så god tid, att de kunna vara
kända för utskottet, då utskottet öfverlägger om innehållet i den
kungl. propositionen.
Kungl. Måj:t har här föreslagit, att till § 60 regeringsfor¬
men skall fogas ett så lydande tillägg:
»Har Konungen beslutit att för Riksdagen framlägga förslag
om höjande af tull å kaffe, socker, tobak, vin eller spritvaror eller
af tillverkningsskatt å brännvin eller socker, må Konungen till-
Första Kammarens Prof. 1909. N:o 17. 1
Kungl. propo¬
sition om än¬
dring af § 60
regerings¬
formen.
N:o 17.
2
Onsdagen den 10 Mars.
Kungi. propo¬
sition om än¬
dring af § 60
regerings¬
formen.
(Forts.)
lika förordna, att den ifrågasatta högre tullaf giften eller till verk-
ningsskatten skall tillämpas, intill dess Riksdagens beslut i an¬
ledning af samma förslag kungjorts. Varder genom detta beslut
tullafgiften eller tillverkningsskatten bestämd lägre än Konun¬
gen föreslagit, äge den, som till följd af förordnande, hvarom
nyss är sagdt, erlagt afgift eller skatt, att återfå skillnaden
mellan hvad han sålunda er lagt och det belopp, som skolat utgå
efter förut gällande afgift eller skatt eller, om den af Riksdagen
bestämda afgiften eller skatten är högre, efter denna. Förord¬
nande, som här sägs, må ej af Konungen meddelas å annan tid,
än då Riksdag är samlad eller högst femton dagar före Riksdags
början; och ärall förslag i ämnet föreläggas Riksdagen, därest
förordnandet meddelas under riksdag, inom femton dagar efter
det förordnandet meddelats, men eljest -inom samma tid efter
riksdagens början.»
Det förslag, som den nuvarande regeringen framlagt, är icke
nytt. Det framlades vid 1905 års riksdag, och det dåvarande
förslagets korta lif och föga lysande tillvaro borde icke hafva
manat till att å nyo väcka upp detsamma från de döda. Jag
medger gärna, att den nuvarande regeringen i förslaget gjort vissa
förändringar — efter min uppfattning förbättringar — men jag
slår fast, att i sak är det precis detsamma. Mina herrar, det är
fråga om gränserna mellan regeringens och Riksdagens maktom¬
råden! Det är en fråga så grannlaga, att endast den mest bju¬
dande nödvändighet kan utgöra tillräcklig orsak för dess upp¬
tagande, och detta gäller framför allt den domän, som Riksdagen
i vårt land äger och på hvilken den svenska Riksdagen måste
hålla och strängt hålla, såvidt den öfver hufvud taget skall hafva
kvar sin viktigaste funktion, den funktion, som ligger däri, att
skatterna bestämmas af folket och dess valda representanter, men
icke af regeringsmakten. I det statsrådsprotokoll, som bifogats
den kungl. propositionen och i hvilket motiveringen för den kungl.
propositionen finnes intagen — det är två yttranden, ett af che¬
fen för 'justitiedepartementet och ett af chefen för finansdeparte¬
mentet — har man visserligen vidrört frågan, huruvida icke de
olägenheter, som anses följa af det nuvarande systemet, kunde
afhjälpas genom Riksdagens medverkan, men äfven vid en flyk¬
tig genomläsning — tidens knapphet har icke medgifvit annat
än en flyktig genomläsning — framgår det oförtydbart, såvidt
jag kunde finna, att man haft för af sikt att öfverlämna hela an¬
ordningen till regeringen, och att i följd däraf motiveringen hvart-
före man icke gjort det med Riksdagen och genom Riksdagen
blifvit mycket kortfattad. Den innehåller följande:
»Icke heller lärer det i Norge tillämpade förfaringssättet —
att hålla förhandlingar rörande ärenden af ifrågavarande beskaf¬
fenhet inför slutna dörrar — kunna medföra ofvanberörda åsyf¬
tade verkan.»
Ja, detta är vederbörande föredragandes i statsrådet uppfatt¬
ning, men därmed är saken för visso icke afgjord, och intill dess
Onsdagen den 10 Mars.
3
N:o 17.
annat bevisas, föreställer jag mig, att detta vore en af de utvägar Kungl. propo-
man kan tänka på. Det finns gifvetvis många andra utvägar att aition om in¬
välja, utan att Riksdagen behöfver afstå från sin rätt öfver be- drin,J a-f § 60
Villningarna. regering»-
-i- p o • • *0 • j ormen.
Jag öfvergar till att påpeka det anmärkningsvärda faktum, (Forts.)
att vederbörande föredragande statsråd i sin motivering påpekat
förhållandena vid 1903 års riksdag utan att, såvidt jag kunnat
se, göra det fullständigt. Då föreslog Kungl. Maj:t en afse värd
skatteförhöjning i tillverkningsafgiften å brännvin samt i tullen
å spritvaror och viner m. m., och därför att det kräfdes någon tid
för ärendets behandling orsakades däraf en minskning i inkom¬
sten för staten till betydande belopp. Detta säges utan att det
på samma gång påpekas, att behandlingen af frågan om skatte¬
förhöjning år 1903 i Riksdagen tog sammanlagdt 50 timmar, un¬
der det att beslutet om aflåtande af den kungl. propositionen
fattades den 17 januari, men propositionen inlämnades till Riks¬
dagen först den 27 januari. Det åtgick således 10 dagar efter
sakens offentliggörande för regeringens åtgärder, men Riksdagen,
dess utskott och kamrar behöfde in summa 50 timmar för sina
öfverläggningar, beslut och öfriga åtgärder i ärendet. Detta be¬
höfver för fullständighetens skull sägas ut, för att man skall
blifva i tillfälle att opartiskt bedöma detta fall och för att veta
hvarthän erinringar, om sådana anses befogade, böra adresseras.
Men, säger man, 50 timmar är redan det för mycket! Hela
felet ligger i anordningen, i offentligheten; se där olägenheten.
Genom denna offentlighet går staten miste om en inkomst, som
den eljest skulle haft.
Jag skall i detta sammanhang icke upptaga frågan, huru¬
vida icke erinringar och befogade erinringar kunna göras emot
lagstiftningsåtgärder, genom hvilka man så hårdhändt griper in
i enskilda industriidkares och köpmäns affärsförhållanden. Jag
godkänner för tillfället regeringens åskådning, då den anser olä¬
genheterna bero på offentligheten i behandlingen af dylika frå¬
gor och att deras behandling således bör undandragas offentlig¬
heten. Nåväl, förhållandet är, att en proposition som aflämnas till
Riksdagen, blir offentlig. Den aflämnas till Riksdagens båda kam¬
rar, kamrarna remittera den till vederbörande utskott, utskottet
tar den under behandling, fattar beslut i frågan och afger utlå¬
tande. Detta utlåtande inkommer till kamrarna, bordlägges där
och diskuteras eventuellt, hvarefter kamrarna fatta beslut och
Riksdagen äflåter skrifvelse om sitt beslut till regeringen. Hela
denna procedur tar någon tid — det kan icke hjälpas. Regeringen
har nu trott sig finna lösningen genom att säga: öfverlämna mak¬
ten, bestämmanderätten härutinnan till regeringen, så är allt godt
och väl! Ja, det är det nog, om Riksdagen helt och hållet afstår
sin makt, men det vill åtminstone jag för min del icke vara med
om. Den åtgärd regeringen föreslagit leder nämligen enligt min
tanke till Riksdagens fullständiga afstående af denna makt. Re¬
geringen menar visserligen, att det ankommer på Riksdagen att
X:o 17.
4
Onsdagen den 10 Mars.
jKungi. propo¬
sition om än¬
dring af § 60
regerings¬
formen.
(Forts.)
pröfva samt helt eller delvis godkänna den af regeringen vidtagna
provisoriska åtgärden eller ock att underkänna densamma. Men
hur går det i verkligheten? Låt oss undersöka, hur resultatet
blir under antagande att den nu framlagda kungl. propositionen
blir grundlag. Det kommer då att i en framtid gå så till, att en
kungl. proposition aflämnas, hvari regeringen säger: här är ett
behof att fylla i statsbudgeten, ett behof åf, låt oss säga 5 mil-
joner kronor. Alltså förordnar regeringen om en höjning i tullen
på t. ex. kaffe, som genast träder i kraft. Propositionen remitteras
till bevillningsutskottet — ty jag förmodar, att utskottsbehand¬
ling fortfarande förunnas dessa frågor. Utskottet säger: vi vilja
icke hafva tull på kaffe; det är olämpligt, de och de skälen tala
däremot. Vi vilja i stället höja brännvinstillverkningsskatten eller
socbertillverkningsskatten. — Hvad skall bevillningsutskottet då
gorå'? Jo, det afger ett betänkande, i hvilket det af styrker bifall
till den kungl. propositionen och i stället, grundlagens bud lik¬
mätigt, kommer in med ett annat förslag till bristens täckande, ett
förslag, hvilket, som sagdt, kan bestå i höjande af t. ex. bränn¬
vinstillverkningsskatten eller sockertillverkningsskatten eller båda
två. När bevillningsutskottets betänkande kommer in till kam¬
rarna, är det offentligt; då får hela affärsvärlden veta, att det
icke längre är fråga om kaffetullen, utan om sockerskatten, resp.
bränn vinsskatten. Hvad inträffar då? Jo, naturligtvis att socker-
och brännvinstillverkarne tömma sina nederlag under den tid, låt
oss säga, två dygn de kunna hafva på sig; och hela det åsyftade
målet är icke vunnet annat än i det fall, att Riksdagen obetingadt
böjer sig för eller nöjer sig med hvad Kungl. Maj:t bestämt. Mina
herrar, annorledes låter det sig icke göra, och dit leder den ound¬
vikliga konsekvensen af det utaf regeringen här framlagda för¬
slaget.
Med hvad jag nu haft äran anföra har jag visat, att ett bifall
till deD kungl. propositionen är, icke i formen, men i realiteten,
ett fullständigt afstående från Riksdagens rätt och makt öfver
de skatteartiklar, som här uppräknas, kaffe, socker, tobak, vin
och spritvaror, d. v. s. de viktigaste och mest gifvande kassa¬
artiklarna i vår budget. Det är därför jag får säga, att ett förslag
sådant som detta aldrig får min röst, så länge jag sitter i Riks¬
dagen.
Den nuvarande svenska Riksdagen kommer inom någrg få år
att blifva väsentligt förändrad, eftersom grunderna för dess sam¬
mansättning skola blifva helt olika mot nu, och hit komma andra
representanter än de, som nu finnas här. Det skulle ilock glädja
mig, om jag i min ringa mån kunde medverka till, att det arf, vi
fått från våra fäder, okvaldt öfverlämnades till våra efterträdare,
det arfvet nämligen, som finnes angifvet i grundlagsbestämmel¬
sen: »Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af
Riksdagen allena».
Herr statsrådet S w a r t z : Det kan naturligtvis icke annat
Onsdagen den 10 Mars.
N:o 17.
5
än kännas ganska nedslående för mig, såsom den där varit den Kungl. propo-
egentliga anledningen till, att denna proposition har framlagts, sitiun »män-
enär det är under min ämbetsutöfning, som jag funnit nödvän- drmg af §60
digheten, för att säkerställa statens intressen, af ändrade bestäm- rJormm.
melser i det här af seendet — det kan, säger jag, icke för mig (Forts.)
kännas vidare angenämt att redan från början få ett så kraftigt
motstånd från ett så betydande håll som från ordföranden i be¬
villningsutskottet. Jag vill emellertid säga, att jag icke varit
alldeles oförberedd på detta motstånd, till och med innan jag
framlade förslaget för Kungl. Maj:t. Och jag anför detta, endast
för att visa, huruledes de skäl, som efter min uppfattning tala
för nödvändigheten af genomförandet utaf det förslag, till hvars
framläggande jag medverkat, hafva för mig synts till och med
starkare än det mycket starka skäl för afstående från en sådan
tanke, som naturligtvis låg i medvetandet om det motstånd, jag
hade att vänta.
Jag ber emellertid att från början alldeles bestämdt få för¬
klara, att här är ingalunda något som helst försök att från
Riksdagen taga bort ett uns af den befogenhet, som Riksdagen
har öfver beskattningen. Afsikten är endast och allenast att finna
andra former för ett fruktbart samarbete mellan Kungl. Maj:t och
Riksdagen till ernående af det mål, hvilket väl för dem båda
står såsom det man egentligen skall sträfva efter, nämligen sta¬
tens väl. Om därvidlag de former, som för 100 år sedan ansågos
lämpliga, numera under utvecklingens gång hafva befunnits vara
bristfälliga, synes mig den rätta omtanken om statens bästa böra
fordra, att formerna ömläggas till öfverensstämmelse med nutidens
fordringar. Hvad som för 100 år sedan i afseende å dessa saker
kunde gå för sig under segelfartygens tidehvarf, då man ännu
icke tillgodogjort sig ångkraften, då man icke hade några fri¬
hamnar och inga andra af de lättnader, som i ganska vidsträckt
omfattning tillkommit under senare tider, det går icke längre
för sig. Het går icke numera ,att arbeta med samma former på
detta område som då för tiden. Det är ju lätt att inse, att för 100
år sedan, då man icke heller hade telefon o. s. v., då allt var myc¬
ket lugnare och stillsammare, då allt gick betydligt långsam¬
mare, man mycket väl kunde finna sig tillrätta med att i detta
afseende vid behof af ny beskattning besluta en sådan tull på
finansartiklar för statens räkning, utan att det låg i allmänhetens
förmåga att, såsom nu är fallet, genom åtgärder från sin sida
draga ett bredt kors öfver statens beräkningar. Detta går icke
längre för sig; man måste därför söka utfinna andra medel.
Nu säges det, att man här vill söka taga ifrån Riksdagen
rättigheten att besluta öfver' beskattningen. Den ärade talaren
stödde därvid sitt resonemang egentligen på det förslag, som för
några år sedan här framlades. Han erkände visserligen, att det
senast framlagda förslaget innehöll åtskilliga förändringar — som
också i hans ögon voro förbättringar — men i själfva verket
tenderade förslaget åt samma håll som förut. Jag ber att få
N:o 17.
6
Onsdagen den 10 Mars.
Kungi. projio- fästa uppmärksamheten på, att dessa förändringar kanhända icke
sition om än- äro så alldeles obetydliga. Hvad den formella sidan af saken
dnng af § bo beträffar, vill det synas mig, som om hvarje tal om, att
'formm' Kungl. Maj:t i detta afseende skulle vilja tillvälla sig den rätt
(Forts.) utt beskatta svenska folket, som tillkommer Riksdagen, bör för¬
stummas, när man besinnar den bestämmelse, som är infogad i
förevarande proposition, men som icke fanns i den kungl. propo¬
sition i ärendet, hvilken år 1905 framlades till Riksdagens pröf¬
ning, nämligen bestämmelsen om rätt till restitution, i händelse
Riksdagen icke godkänner ett Kungl. Maj:ts förslag om höjning
i respektive finanstullar. Denna bestämmelse må sedan, förutsatt
att den nu föreliggande propositionen blir af Riksdagen bifallen,
i praktiken komma att verka på det ena eller det andra sättet —
man kan nämligen måhända hafva den uppfattningen om res ti tu -
tionen, att den möjligen icke i alla afseenden kan träffa dem,
som den borde träffa (det är en praktisk sak, som rör tillämpningen,
fastän bestämmelsen nog i det stora hela äfven i det hänseendet
kommer att verka riktigt) — men i konstitutionellt hänseende
måste man vara tämligen öfverens om, att Kungl. Maj:t icke har
på något sätt försökt att usurpera Riksdagens rätt att bestämma
öfver svenska folkets beskattning, då enligt innevarande års pro¬
position i ämnet Riksdagen genom ett efterföljande beslut, i hän¬
delse Riksdagen icke vill bifalla en af Kungl. Maj:t föreslagen
tullförhöjning, drager ett bredt streck öfver alla de åtgärder Kungl.
Maj:t i ärendet verkställt. I förhållande till staten blir det så¬
ledes i ett dylikt fall, som om detta förslag till tullförhöjning
från Kung!. Majts sida aldrig hade förefunnits. Under sådana om¬
ständigheter lärer det väl icke vara riktigt att säga, att Kungl.
Maj:t söker tillvälla sig den !makt, som tillkommer Riksdagen.
Hvad den reella innebörden af förslaget beträffar, ber jag att
få uttala såsom min oförtydbara mening, att detta förslag, långt
ifrån att inverka hindrande eller bindande på Riksdagen, tvärtom
kommer att (medgifva Riksdagen vida större frihet vid behandlingen
af likartade frågor, än Riksdagen har under nuvarande förhål¬
landen. Enligt § 59 regeringsformen är det Kungl. Maj:ts plikt att
i sammanhang med uppvisandet af statsverkets tillstånd och behof
låta för Riksdagen framställa förslag rörande sättet att genom
bevillningar fylla, hvad staten kan utöfver de ordinarie inkom¬
sterna erfordra. Det är således icke allenast Kungl. Maj:ts rätt,
det är Kungl. Maj:ts plikt att föreslå de inkomstkällor, som be¬
höfva anlitas, för att budgeten skall kunna gå ihop. Detta sker
ju i statsverkspropositionen, och äfven sådana förslag som dessa,
hvilka gå ut på att genom finanstullar fylla en brist i statsreg-
leringen, hafva nog sin rätta plats i statsverkspropositionen.
Men, säges det, det är oklokt, oriktigt. Ja, jag erkänner gärna,
att så är. Det är just därför man letat efter andra utvägar; man
har gjort så för att om möjligt slippa det okloka och olämpliga,
som skulle blifva en följd af att tillämpa de nuvarande be¬
stämmelserna! Men, invänder någon, det kan man göra utan att
Onsdagen den 10 Mars.
7
N:o 17.
ändra bestämmelserna.. Man kan exempelvis låta bli att i stats- Kungl. propo-
verkspropositionen tala om, hur man tänker fylla den brist, som «<»»» °’ngn'
förefinnes, för den händelse man för detta syfte ärnar föreslå e^ings. ’
förhöjning af en eller annan finanstull och man bör i stället först formen.
längre fram, sedan utskotten blifvit tillsatta och det är möjligt (Forts.)
att hastigt afgöra frågan, framlägga detta förslag.
Jag får för min del säga, att jag verkligen har ägnat denna
fråga en mycket genomgående undersökning och kritik. Herrarna
skola icke tro — och det gör nog ingen enda af herrarna att
när man står såsom finansminister inför nödvändigheten att fylla
ganska stora luckor i statsbudgeten, man då utan vidare är på det
klara med redan från början, att just den skatten skall jag taga,
den skall jag låta bli! Så är det icke, utan man undersöker mycket
noga alla möjliga förefintliga utvägar, och att vid den undersökning,
som före innevarande års riksdag måst företagas, jämväl frågan
om finanstullar varit å bane, det ligger i sakens natur.
Jag har därför sökt bilda mig en föreställning om alla de
olika utvägar, som skulle kunna anlitas för att för Riksdagen
framlägga förslag och få en finanstull beslutad, utan att alla de
af samtliga erkända olägenheterna däraf skulle blifva en följd,
såsom man vid föregående tillfällen fått erfara. J ag har därvid
kommit till den uppfattningen, att det är omöjligt att göra der¬
inom ramen af nu gällande bestämmelser. Lat oss tänka oss hur
det skulle gå, om man följde den vinken att icke taga upp i
statsverkspropositionen ett förslag om någon sådan här finanstull,
utan säga: så återstår det ett behof af så och sa många miljoner
kronor att fylla, och ämnar jag framdeles inför Riksdagen fram¬
lägga förslag om sättet att fylla detta hal. Jag tror icke, att
en enda af herrarna — och allraminst den föregående ärade talaren
—- därvidlag skulle hysa ett ögonblicks tvekan därom, att icke
utöfvarna af de näringsgrenar, det gällde, också visste hvad det
gällde, och att icke de komme att begagna sig af just denna sin
fullkomliga insikt om hvad frågan gällde. Hela skillnaden emot
nu, emot om man toge in förslaget i statsverkspropositionen och
om man icke gjorde det, vore den, att i förra fallet visste åtminstone
de det icke gällde, att de ginge fria, men om man icke tar in det
i statsverkspropositionen, vet ingen af dem, för hvilkas artiklar
en förhöjning- kan komma i fråga, att det icke gäller deras skinn.
Följden bl ef ve, att alla komme att spekulera, och den förvirring
och de olägenheter, som det nu rådande systemet astadkom, blefve
ännu större. Jag kan icke inse, att detta vore till fördel för någon
enda, icke ens för Riksdagen med afseende å dess konstitutionella
rättigheter.
Emellertid, under nuvarande förhållanden, när Kungl. Maj:t
naturligtvis icke kan frånsåga sig den plikt, som aligger honom,
att, om han så finner för godt, föreslå en finanstulls höjande,
måste man, när frågan kommer inför Riksdagen, söka behandla
den så ytterligt fort, som det öfver hufvud taget är möjligt, för
att till det minsta möjliga inskränka de tydliga olägenheterna
N':o 17.
8
Onsdagen den 10 Mars.
Kung}, gropa- af de nuvarande förhållandena. Under sådana omständigheter blir
rition om än- det ju nödvändigt för Eiksdagen att fatta beslut så att säga med
dn"9 a-J° P^kan på ryggen. Eiksdagen måste genast i början af sitt sam-
rCformen, ^anträde besluta angående en bevillning, med afseende å hvilken
(Forts.) den väi i själfva verket gärna borde och ville få någon liten
öfverblick öfver hur budgetsförhållandena ställa sig, innan den
fastslår densamma. Men den är absolut tvungen att göra det, för
att icke oredan skall blifva alltför stor och syftet med bevillnin-
gens åläggande, i fall den är nödvändig, skall i väsentlig mån
förfelas. Ett tydligt och klart bevis på den saken framdrogs ju
också af den siste ärade talaren, då han här talade om huru hastigt
bevillningsutskottet, berömvärdt i mina ögon, behandlade frågan
om brännvinstillverkningsafgiftens och sprittullens höjande år 1903.
Det var icke möjligt att resonera om den saken. Eiksdagen hade
ingen tid att resonnera om, eller fundera på, om den hellre ville
taga något annat eller huruvida det var nödvändigt. Den måste
för att förhindra spekulation fatta beslut hastigt.
Hur ställer sig detta förslag, om det nu blir genomförd t? Jo,
så att när frågan kommer inför Eiksdagen, är redan åtgärd vid¬
tagen til] förhindrande af spekulation, så långt sådant är möjligt.
Ingen skall kunna säga mig, att jag tror, att detta förslag är något
arkanum, som verkar alldeles ofelbart. Tvärtom, spekulation kom¬
mer alltid att förefinnas, men den kan omöjligen förekomma i sam¬
ma utsträckning, som under nuvarande förhållanden och — hvad
som är viktigast — ingen spekulation kan äga rum under tiden
mellan framläggandet af det kungliga förslaget och fattandet af
Eikdsagens beslut. Eiksdagen kan i lugn och ro tänka på frågan,
öfverväga den, och behöfver icke, såsom hittills de praktiska för¬
hållandena tvingat Eiksdagen till, fatta beslut med piskan på ryg¬
gen. Ja^' kan för min del icke förstå annat än att detta, reellt
taget, långt ifrån att minska Eiksdagens rätt, svenska folkets
rätt, att igenom Eiksdagen sig själft beskatta, tvärtom är att
gifva svenska folkets representanter i riksdagen bra mycket större
möjlighet att oberoende af Kung! Maj:ts förslag besluta i dessa
frågor.
J a g ber att få återkomma något till frågan om att man skulle
kunna genom snabba och klokt afvägda åtgärder sköta om denna
sak utan någon ändring i de nu gällande bestämmelserna. J"ag
vill därvidlag erinra om, huruledes år 1894 en fråga var före i
Eiksdagen som verkligen ganska bjärt belyser hithörande förhål¬
landen. Det befarades, att det skulle blifva en brist i statsregle-
riDgen, hvilken icke var förutsedd i den kung!, statsverkspropo¬
sitionen, utan först efteråt kom till Eiksdagens kännedom. Då
föreslog bevillningsutskottet, att kaffetullen skulle höjas. Bevill¬
ningsutskottets betänkande var, efter hvad som upplystes i dis¬
kussionen, färdigt att aflämnas till Eiksdagen en fredags middag.
Bevillningsutskottet höll på denna proposition och lämnade icke
in den till Eiksdagen förrän vid aftonplenum på lördagen. Menin¬
gen var att denna proposition skulle tagas efter en bordlägg-
Onsdagen den 10 Mars.
9
N:o 17.
läggning i ett plenum på söndagen. Afsikten är ju tydlig och Kmuji. jn-opo-
klar och mycket berömvärd. Emellertid, såsom herrarna veta, om «<«<»» om än-
några förena sig att begära bordläggning andra gången, kan detdr,n,J "/ §_60
icke nekas. Den bordlädes på begäran inom Första Kammaren på '“formen'
söndagen och förekom vid måndagens plenum till afgörande. Då (Forts.)
förklarade snart sagdt hvarje talare, som uppträdde från bevill¬
ningsutskottets sida, att nu vore det icke värdt att tänka på den
saken vidare, ty fatalierna vore försuttna. Spekulationen hade
fått så mycket, rum, att syftet med den föreslagna höjningen kunde
icke vinnas. Jag skulle vilja fråga herrarna, om herrarna tro, att
det vore möjligt att med eu kungl. proposition behandla en fråga
hastigare, än att den blefve för allmänheten bekant på en lördags
kväll och af Riksdagen färdig att tagas på måndagen. Det är
alldeles omöjligt. Men bevillningsutskottet ansåg det vara allde¬
les för lång tid. Det är fullkomligt omöjligt med de bestämmelser,
som nu finnas, att besluta på en så kort tid, som den' mest sak¬
kunniga delegationen inom Riksdagen, bevillningsutskottet, ansett
vara nödvändigt. Detta måtte väl framför allt tala för nödvändig¬
heten af en ändring i dessa stycken.
Jag kan icke neka mig att läsa upp ett yttrande af bevill¬
ningsutskottets ärade ordförande vid det tillfället. Han sade: »Den
siste talaren har framhållit, huru lyckligt och lämpligt det hade
varit, att en kungl. proposition i denna fråga förelegat. Ingen
skall hellre än jag erkänna detta; åtminstone hade det varit be-
hagligasi, för bevillningsutskottet. Men jag hyser den mening,
att skall en statsinkomst erhållas på en sådan artikel som kaffe,
så kan det målet icke vinnas på annat sätt, än att frågan tyst
behandlas i utskottet och hastigt afgöres af Riksdagen. En kungl.
proposition kräfver en långvarigare behandling, minst några dagar,
och vid denna tid på året hade verkan af en kaffetull, som till¬
kommit på det sättet, blifvit för lång tid paralyserad.»
Emellertid skulle jag vilja säga, aitt den enda möjliga meningen,
den enda logiska slutsatsen, som man kan draga af detta uthalande,
är naturligtvis, att det bör icke tillkomma Kungl. Maj:t att fram¬
lägga något förslag angående en finanstull, utan det bör uteslu¬
tande tillkomma bevillningsutskottet. Nu strider emellertid, som
jag nyss tog mig friheten erinra, 59 § regeringsformen alldeles
bestämdt emot detta, ty Kungl. Maj:t har icke endast rätt, utan
rent af skyldighet att, när Kungl. Maj:t finner en finanstulls på¬
läggande vara lämpligaste sättet att uttaga en skatt, framlägga
förslag därom. Men det erkändes från den mest kompetente per¬
son, att förslaget förfelas med ett sådant tillvägagångssätt. Det
är för att för framtiden förebygga förfelandet af ett sådant för¬
slag, som detta förslag är framlagdt ånyo.
Jag tror mig kunna vara så mycket mer berättigad att tala
med en viss erfarenhet i denna fråga, som det ju af de här ifråga¬
varande artiklarna är en, som jag sysselsätter mig med i min
borgerliga näring. Det är tobaken. Och i det afseendet kan jag
icke underlåta till slut att tala om för herrarna en erfarenhet,
N:o 17.
Kungl. propo¬
sition om än¬
dring af § 60
regerings¬
formen.
(Forts.)
10 Onsdagen den 10 Mars.
visserligen icke för mig personligen, men från min firma. Det var,
när den sista tullförhöjningen beslöts å tobak, år 1879. Då tog
sig Eiksdagen, utan tvifvel i öfverensstämmelse med grundlagens
anda. eu funderare på den saken, innan den beslöt. Men medan
Eiksdagen funderade, gingo ångbåtarna, orderna, och slutet blef,
att min firma förtullade tobak för öfver två år. Jag är alldeles
öfvertygad, att den var ingalunda den enda om detta. De andra
voro nog icke dummare. Men hvad som är att komma ihåg, det
är, att det är icke alla, som kunna göra på det sättet. Under
nuvarande förhållanden kan jag således icke se annat, än att det
är ett oberättigadt privilegierande af de starka firmorna på de
små firmornas, på konsumenternas och på statens bekostnad. Jag
tror det kan vara skäl nog att söka få ändring i sådana förhål¬
landen.
Herr C a v a 11 i: Herr talman, mina herrar! Ni kunna må¬
hända tycka, att denna debatt är något framflyttad. Den kunde
anstå, till dess saken slutligen kommer före. Men det lärer icke
vara någon af Eder, som tror, att jag skall lämna det anförande,
som vi nyss hörde från chefen för finansdepartementet, obesva-
radt. Jag känner igen där en stor del af de resonnemanger, som
han och jag tillförne enskildt fört i denna fråga, och han antydde
ju, att han förut talat med mig.
Han gick ut från den förutsättningen, att mitt motstånd
mot saken mynnade ut däri, att ingen ändring i nu gällande
bestämmelser vore behöflig. Det vill jag visst icke påstå, men
jag bestrider den form för ändring, som regeringen framlagdt.
Jag vill, att det skall vara med Eiksdagen och icke mot Eiks¬
dagen, som erforderlig reform sker.
Statsrådet kom till det för mig öfverraskande slutet att genom
att antaga denna Kungl. Maj :ts proposition vore Eiksdagens makt
att förfoga öfver bevillningen så långt ifrån inskränkt, att just
först då hade man full makt att öfverväga, granska och fatta
beslut utan att hafva »piskan på ryggen». Men han förbigick
helt och hållet i sitt anförande den konsekvens, som jag logiskt
drog af förslaget, nämligen att Eiksdagen var nödd och tvungen
att följa Kungl. Maj:ts förslag, ty om Eiksdagen, bevillnings¬
utskottet i första hand, vågade handla på egen hand, inträdde
just de olägenheter man velat undanröja.
Herr statsrådet fäste uppmärksamheten på att Konungen, alias
hans rådgifvare, hade skyldighet att föreslå. Ja visst, men han
satte det i paritet med att besluta. Eljest bruka föreslå och besluta
vara två olika ting.
Hufvudpunkten i anförandet var den väsentliga förbättringen
med deri föreslagna restitutionen. Javäl, det är en förbättring
för do enskilda personerna, om den verkligen kommer till godo
dem, som betalt tullen, men icke förändrar det den konstitutionella
sidan af saken det allra ringaste. Spekulationen skulle vidare genom
ett bifall till det kungliga förslaget väsentligen förminskas, för
Onsdagen den 10 Mars.
11
N:o 17.
menade statsrådet. Ja, i så måtto, att spekulationen skulle in- Kungl. propo-
skränkas till de artiklar, öfver hvilka regeringen har att besluta. »uim om ««•
Kungl. Maj:t har vidare föreslagit, att Kungl. Maj:t skulle £fin ^f°
få rätt att besluta femton dagar före riksdagens början. Att nformen.
det finnes statsbehof, som behöfva -fyllas, den saken kan, trots (Forts.)
all den hemlighetsfullhet, som må omgärda regeringens åtgärder,
icke vara någon hemlighet. Alltså, alla de, som försälja eller
tillverka artiklar, som kunna vara föremål för högre tull eller
beskattning, hafva, i stället för att spekulera från den dag stats¬
verkspropositionen framlägges, blott att börja femton dagar förut.
Precis samma oro finnas, den bara flyttas femton dagar fram
i tiden, ingenting annat.
Herrarna kunna vara öfvertygade om, att den oron tar sig
uttryck alla år, då statsbehof behöfva fylla)s. Så t. ex. i år.
Därför erlade en hrännvinstillverkare, dagarna före riksdagens
början en brännvinstillverkningsskatt på 1,500,000 kronor i rundt
tal. Där ha vi spekulationen. Hvad är det hjälpt med den Kungl.
propositionen? I stället för den 14 januari betalas skatten den
31 december. Skillnaden är -—- femton dagars ränta.
Herr statsrådet drog upp en jämförelse, rätt poetisk för resten,
mellan förhållandena förr och nu. Det är sällan man af finans¬
ministrar i allmänhet får höra en skildring, som klädes i den for¬
men. Det hedrar en annan sida af vår nuvarande finansministers
verksamhet, på hvilken vi få hoppas att snart få se flera prof.
Den var rätt intressant att höra, men tämligen svårt är att förstå,
att den kunde utgöra grund för vidtagande af en sådan åtgärd
som den föreslagna. Herr statsrådet medgaf, att andra utvägar
likväl kunde utfinnas. Ja, jag är med om andra utvägar, men
icke om denna, och herr statsrådet försökte icke att vederlägga
min slutledning, att regeringen i realiteten får Riksdagens hela
makt öfver dessa bevillningar och kassaartiklar, om förslaget bi-
falles; den blef af herr statsrådet ovederlagd. Och däri, just
däri, ligger dock hufvudvikten i mina anmärkningar. Till sist,,
mina herrar, ett ord om bevillningarna i allmänhet. Jag vill
att Riksdagen skall hafva den makt öfver dem, som grundlagen
afser och i vårt statsskick är afsedt. Men, det är verkligen litet
vanskligt med Riksdagens makt öfver dem. Yi hafva, som herrarna,
behagade erinra sig, under 11 år fått kämpa för rätten öfver
postbevillningen, ända till dess den rätten år 1907 af regeringen
blef fullt erkänd. Prågan var icke stor, men principer äro prin¬
ciper. Det må sägas, att jag har stor respekt för skicklighet i
affärer, men affärer, ställda i jämförelse med, i bredd med, i kon¬
kurrens med viktiga principer, som gälla vårt konstitutionella
Rf, få, trots min åskådning om vikten och betydelsen af affärer,
dock komma i andra rummet.
Jag uttalar den lifliga förhoppningen, att Riksdagen måtte
i år liksom år 1905 tillbakavisa, när den tiden kommer, det nu
framlagda kungl. förslaget.
Xso 17.
12
Onsdagen den 10 Mars.
Efter härmed slutad öfverläggning hänvisades den kungl. pro¬
positionen till Konstitutionsutskottet; och skulle till utskottet jäm¬
väl öfverlämnas de i anledning af samma proposition nu afgifna
yttrandena.
Eöredrogos och hänvisades till lagutskottet Kungl. Maj:ts un¬
der gårdagen bordlagda nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) med förslag till lag angående skyldighet att deltaga i
kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och härads-
fängelse; (
2:o) med förslag till lag angående byggnad och underhåll
af kyrka med hvad därtill hörer så ock af särskild sockenstufva
samt till lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för
byggnad och underhåll af prästgård; samt
3:o) med förslag till lag om ändrad lydelse af 59 § i lagen
angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 ok¬
tober 1891.
Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl.
Maj:ts sistlidne dag bordlagda nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen an¬
gående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 13 september
1907;
2:o) angående en inkomstskatt att upptagas i riksstaten för
år 1910;
3:o) angående en extra inkomstskatt att upptagas i riksstaten
för år 1910;
4:o) med förslag till förordning om ändrad lydelse af 1, 3, 8
och 52 §§ i förordningen den 18 september 1908 angående stäm-
pelaf giften;
5:o) angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 6
november 1908 angående en särskild stämpelafgift vid köp och
byte af fondpapper; samt
6:o) om rätt för Kungl. Maj:t ätt i visst fall förordna pm
omedelbar tillämpning af ifrågasatt 'förhöjd tull eller tillverk-
ningsskatt.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den af herr Juhlin-
Dannfelt under gårdagen väckta och då bordlagda motion, n:o
60, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtan¬
de af odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker i de
sex nordligaste länen.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran
lagutskottets sistlidne dag bordlagda utlåtanden n:is 23—27.
Onsdagen den 10 Mars.
13
N:o 17.
Föredrogs ånyo statsutskottets den 6 och 9 innevarande mars Anslag för
bordlagda utlåtande n:o 40, i anledning af dels Kungl. Maj:ts anläggning af
i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för an- “”£“^5
läggning af en reparationsverkstad vid Notviken, dels ock en in- Notviken.
om Biksdagen väckt motion vidkommande denna fråga.
I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof hade
Kungl. Maj:t under sjätte hufvud ti teln föreslagit Biksdagen
dels att för anläggning af en reparationsverkstad vid Not¬
viken bevilja, utöfver redan tillgängliga medel, ett anslag af 500,000
kronor samt däraf för år 1910 anvisa ett belopp af 250,000 kronor,
dels ock medgifva, att för ifrågavarande verkstadsanläggning
finge af Notvikens mötesplats på statens järnvägar öfverlåtas ej
mindre det område af omkring 24 hektar, som å en i ärendet omför¬
mäld karta omslötes af röda begränsningslinjer, jämte å området be¬
fintliga byggnader och växande skog än äfven den ytterligare mark,
som erfordrades för spåranläggning, allt mot en ersättning af 8,500
kronor, att ingå till landtförsvarets fond för byggnader och andra
f örsv arsändamål.
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
•en af herr Y. G: son Cr af oord i Andra Kammaren väckt motion
(n:o 164), hvari hemställts, att Biksdagen måtte besluta om en
skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning i hvad
mån systemet med reservdelar för den rullande materielens repa¬
ration borde kunna komma till användning särskild! med hänsyn till
malmtrafiken, och att sålunda med byggandet af reparationsverk¬
staden i Notviken tills vidare måtte anstå.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på åberopade grun¬
der hemställt,
a) att Biksdagen måtte för anläggning af en reparationsverk¬
stad vid Notviken bevilja, utöfver redan tillgängliga medel, ett
anslag af 500,000 kronor samt däraf för år 1910 anvisa ett be¬
lopp af 250,000 kronor;
b) att Biksdagen måtte medgifva, att för ifrågavarande verk¬
stadsanläggning finge af Notvikens mötesplats på statens järn¬
vägar öfverlåtas ej mindre det område af omkring 24 hektar,
som å en i ärendet omförmäld karta omslötes af röda begränsnings¬
linjer, jämte å området befintliga byggnader och växande skog,
än äfven den ytterligare mark, som .erfordrades för spåranlägg¬
ning, allt mot en ersättning af 8,500 kronor, att ingå till landtför¬
svarets fond för byggnader och andra försvarsändamål; samt
c) att herr Crafoords ifrågavarande motion icke måtte till
någon Biksdagens åtgärd föranleda.
Herr vice talmannen: Som herrarna finna af mom. b,
hemställes, att för den här ifrågasatta verkstaden skall afstås
plats från Notvikens mötesplats åt statens järnvägar och att för
vissa byggnader skall lämnas en ersättning af 8,500 kronor att
N:o 17.
14
Onsdagen den 10 Mars.
Anslag för ingå till landtförsvarets fond för byggnader och andra försvars-
aniaggning af ändamål. Mot hufvudsaken i denna hemställan har jag ingen¬
en reparations- ting- att invända, utan anser fast hellre det vara ett bestämdt motiv
VejVotvilcen.d bifall till den kungl. propositionen, att man får plats för verk-
(Forts.) staden på ett område, som redan tillhör staten. Den ersättning, som
härför skall lämnas till landtförsvarets fond, är ju en obetydlig¬
het, så att därpå kan icke läggas någon vikt. Men just därför
att det här är i realiteten fråga om en obetydlighet, synes det mig
vara så mycket lämpligare att säga några ord om en metod, som är
ganska allmän och mot hvilken man kan hysa vissa betänkligheter.
Här skall staten nu erlägga 8,500 kronor, som skola gå in
till en annan statsfond, landtförsvarets fond. Nu kan man säga:
Detta är ingenting annat än en bokföringsåtgärd. Staten betalar
och staten tar emot betalningen. Men det synes mig, som om i
alla fall det vore skäl att taga i öfvervägande, om denna metod,
som tillämpas ganska allmänt, är fullt riktig. Riksdagen be¬
viljar ett anslag för ett visst ändamål, t. ex. för landtförsvaret,
sedan befinnes det, att landtförsvaret icke behöfver den sak, hvarför
medlen äro anslagna. Sedan beviljar Riksdagen nytt anslag för
samma sak och det går öfver till landtförsvaret såsom ersätt¬
ning. Då kommer Riksdagen att två gånger bevilja anslag, och
Riksdagen har åtminstone icke någon reda på, hur dessa medel;
som då återbetalas, blifva använda. Det kan man ju kanske hafva
en liten konstitutionell betänklighet emot. Men vidare synes det
kunna verkligen leda till, att medel användas utöfver hvad som
kan vara af behofvet påkalladt. Men det för mig viktigaste är
härvidlag en annan sak. De stora statsindustriella verken, om
jag så får säga, såsom post, järnväg, tull- och telegrafverken,
betraktas såsom nästan fristående stater i staten, och då fråga
har varit om t. ex. ° lönereglering för järnvägarna eller posten,
har ofta framburits såsom skäl för att dessa löneregleringar borde
medgifva s, att, när det är fråga om posten, postmedlen räcka till,
eller, när det är fråga om järnvägstjänstemäns eller betjäntes
löner, att järnvägarnas inkomster räcka till. Och man resonerar
ofta så, att man kan bevilja dessa löneregleringar, därför att
detta särskilda verk orkar med att betala dem, under det att
man kanske icke skulle bevilja löneregleringen, eller åtminstone
tveka, om anslaget för den utginge direkt af statsmedel. Men det
är ju statsmedel det ena som det andra, och jag har för min
del funnit mig ofta besvärad af att godtaga det där argumentet:
postmedlen räcka till och därför kunna vi gärna höja postperso¬
nalens aflöning, huru dåligt där än för öfrigt står till i stats-
finansiellt hänseende. Det synes mig, som om; denna fråga vore
värd att taga i öfvervägande. Och då jag nu ser flera af re¬
geringens medlemmar närvarande, ville jag hemställa, om icke
regeringen ville taga frågan i ompröfning.
öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kammaren
biföll hvad utskottet i föreliggande utlåtande hemställt.
Onsdagen den 10 Mars.
15
N:o 17.
Föredrogs ånyo statsutskottets den 6 och 9 i denna månad! Om förvärf-
bordlagda utlåtande n:o 41, i anledning af väckt motion i fråga vande åt staten
om förvärfvande åt staten af vissa enskilda järnvägar. "kilda"järn-
vägar.
I en inom Första Kammaren väckt, till statsutskottet för för¬
beredande behandling remitterad motion, n:o 24, hade herr O. Trapp
föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t hem¬
ställa., att Kungl. Maj:t ville taga i öfvervägande, om och på
hvilka villkor det kunde anses med det allmännas fördel för¬
enligt att för statens räkning förvärfva Hälsingborg—Hessleholms,
Skåne—Smålands och Landskrona—Hälsingborgs järnvägar, samt
eventuellt med vederbörande söka uppgöra förberedande aftal och
därefter inkomma till Riksdagen med förslag i ämnet, äfvensom
att Riksdagen ville för den erforderliga utredningen anvisa ett
belopp af 5,000 kronor.
Utskottet hade i förevarande utlåtande af anförda skäl hem¬
ställt, att herr Trapps ifrågavarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Herr Trapp: Jag ber att få till utskottet framföra min tack¬
samhet för den välvilliga motiveringen i utskottets föreliggande
betänkande. Utskottet säger nämligen om skälen för ett bifall till
motionen: »Hvad af motionären i sådant hänseende anförts har
icke kunnat bibringa utskottet den uppfattningen, att det vore för
staten i någon högre grad behöfligt eller önskvärd! att komma i
besittning af ifrågavarande enskilda järnvägar.» Utskottet ställer
sig sålunda icke i någon män tvekande i fråga om själfva behofvet
eller önskvärdheten af att staten förvärfvar dessa ifrågavarande
järnvägar. Det är endast i afseende på den större eller mindre
graden af behöflighet, som utskottet ställt sig tveksamt. Emeller¬
tid förefaller det, som om utskottet inför en sådan tvekan, för
hvars skingrande utskottet icke synes hafva käft vare sig till¬
räcklig tid eller tillräckligt material, snarare bort omfatta syftet
i min motion och begära den undersökning och utredning, som vore
nödvändig. Jag tror mig i min motion hafva anfört fullständiga
skäl för behofvet af en dylik utredning. Redan 1893 års järn vägs¬
kommitté uttalade sig för statsinköp af Hälsingborg'—Hessleholms
järnvägar, och motivet härför var då detsamma, som det är nu:
det kortare afståndet till utlandet. Från Hessleholm är afståndet
till utlandet öfver Malmö 115 kilometer, öfver Trelleborg 223
kilometer, men öfver Hälsingborg endast 82 kilometer. Vidare får
man taga i betraktande den kortare och lättare sjöresa, linjen
Hessleholm—Hälsingborg bereder, öfverfarten mellan Malmö och
Köpenhamn har en längd af 32 kilometer, mellan Trelleborg och
Sassnitz er längd af 107 kilometer, men mellan Hälsingborg och
Hälsingör en längd af endast 5 kilometer. Underligt förefaller det
därför, att inför sådana siffror, inför sådana faktiska förhållanden,
statsmakterna icke långt förut fått ögonen öppnade för ändamåls-
Ji:o 17.
16
Onsdagen den 10 Mars.
Om förvärf- enligheten, ja, nödvändigheten af att behärska trafiklederna till
vande åt staten denna för landet så viktiga, af naturen själf såsom lämpligast
"kilda "ärn am'isa(ie öfverfartsorten härifrån till utlandet. Jag skulle vilja
* vägar™' benämna denna utfartsväg, hvilken i möjligaste mån borde af
(Forts.) staten tillgodogöras, såsom säkerhetsventilen för vår utländska
postbefordran och andra förbindelser med utlandet.
Jag har äfven i min motion påpekat, hurusom det vore af stor
vikt för staten att äga Landskrona—Hälsingborgs järnvägar, och
har där anfört de skäl, som tala härför. Jag har likaledes i motio¬
nen omnämnt de nuvarande olidliga förhållandena på statens ban¬
gård i Hälsingborg, jag har anfört, att denna bangård »är för
obekväm och för liten för sitt ändamål, att den delvis ligger på
förhyrd mark, att den säknar utvecklingsmöjlighet, att nästan
allt å densamma är för svagt och utslitet, att stationshuset af trä
ruttnar och är i sådant skick, att därpå med det snaraste måste
nedläggas stora kostnader, samt att viadukten måste i den när¬
maste. framtiden påkostas en dyrbar reparation och förstärkning
utan att dock blifva i stånd att mottaga tunga godslokomotiv».
Allt detta synes mig tala för, att en utredning kunde vara nöd¬
vändig, en utredning, för hvilken jag begärt ett anslag på 5,000
kronor. Detta belopp är egentligen endast en droppe i hafvet emot
de kostnader, som, om ingen ändring i dessa förhållanden göres,
inom den närmaste tiden måste drabba staten för dess bangård i
Hälsingborg.
Herr talman! Jag ber att få yrka åfslag å utskottets hem¬
ställan samt bifall till min i ämnet väckta motion.
Herr Fränekel: Då utskottet hade att behandla herr Trapps
motion, uppstod först den frågan, huruvida det vore för staten
lämpligt att inlösa några Derå enskilda järnvägar, och hvilka
skälen för ett fortsatt inköp skulle vara. Innan jag går vidare,
vill jag emellertid korrigera den uppfattning, den siste ärade
talaren hade af utskottets ställning i nu föreliggande ärende. Han
ville tyda utskottets, såsom han sade, välvilliga motivering så,
som hade utskottet varit tveksamt, då utskottet här fattade
sitt beslut. Detta har dock icke varit förhållandet. Utskottet var
i stället alldeles på det klara med, att någon inlösning af alla
dessa banor icke kunde för närvarande ifrågakomma.
Hvad nu sjkifva den frågan beträffar, huruvida staten öfver
hufvud taget bör inlösa flera enskilda järnvägar, så liar den
frågan i mycket stor omfattning förut här stått på dagordningen.
Själf hade jag äran tillhöra 1893 års järnvägskommitté, hvilken
tillstyrkte statens inköp af västkustbanan, och var för min del
mycket intresserad af att detta inköp skulle komma till stånd.
Men skälen härför voro, att dessa järnvägar, eller såsom numera
är fallet, denna järnväg utgjorde en viktig exportväg utefter
hela västkusten. På den grund var det angeläget för staten att
få, om jag så får säga, eu sådan stambana i sin hand. Vid alla
andra tillfällen har man i Riksdagen endast mycket ogärna velat
Onsdagen den 10 Mars.
17
vara med om att inlösa enskilda järnvägar. Riksdagen har också
vid många tillfällen afslagit förslag om sådana inköp.
Inom den nämnda kommittén förelåg verkligen, såsom den
föregående talaren ganska riktigt omnämnt, ett förslag att inlösa
järnvägen »Hälsingborg—Hessleholm». Och för min enskilda del
ber jag- att få nämna, att jag tror, att ett statens inlösande af
denna järnväg icke är långt aflägset, utan förr eller senare måste
komma att ske. Det är ju alldeles odisputabelt, att när den kor¬
taste öfverfarten till Danmark, som trots alla åtgärder och förslag
att komma direkt öfver till Tyskland alltid för oss blir cn viktig
utfartsväg, att, säger jag, när nu den kortaste vägen från Sverige
till Danmark går öfver Hälsingborg till Hälsingör, kommer tra¬
fiken en gång att draga sig denna väg. Det är en åsikt, som.
vid flerfaldiga tillfällen gjort sig gällande. Vår Herre har icke
för ro skull skjutit ut landets spetsar i hafvet, utan för att
vi skola kunna begagna oss af dem för att komma öfver.
Min tro är alltså, att den tanke, som den ärade motionären
framhållit om inlösen för statens räkning af denna enskilda järn¬
väg, i sinom tid kommer till heder. Såsom jag nämnde, var in¬
köp af dåvarande Hälsingborg—Hessleholms järnväg berörd! af
1893 års kommitté i dess betänkande och föremål för dess yttrande.
Ja, kommittén hade till och med under det att den behandlade
ärendet glädjen att få notera, att Hälsingborg slog ned försälj¬
ningssumman för järnvägen med 700,000 kronor. Det belopp, kom¬
mittén för inköp af andra järnvägar redan föreslagit, och som
af Riksdagen också beviljades, var då af sådan storlek, att kom¬
mittén icke ansåg sig kunna tillstyrka inlösen af ytterligare en
järnväg.
Den ärade motionären har gått ännu ett steg längre och velat,
att Riksdagen skulle inlösa Skåne—Smålands järnväg och Lands¬
krona—Hälsingborgs järnvägar, men jag för min del får säga,
att jag icke kunnat finna något skäl för att staten skulle för
det ändamålet anslå penningar. Utskottet har också varit all¬
deles enigt om, att någon lämplig tidpunkt att föreslå Riksdagen
att inlösa enskilda järnvägar nu icke föreligger, och därför har
utskottet icke kunnat annat än på det bestämdaste afstyrka mo¬
tionen.
Den siste ärade talaren påpekade slutligen, att ett skål, hvar¬
för staten borde inlösa sistnämnda järnvägar, vore det skick,
hvari Hälsingborgs bangård befunne sig. Men om det också är
beklagligt, att icke i detta fall man anser sig böra göra allt
för att afhjälpa detta missförhållande, är det emellertid gifvef,
att, om statens trafikförhållanden kräfva förbättringar vid Häl¬
singborgs station, då mycket enklare åtgärder äro möjliga än
att med miljoner inlösa dessa järnvägar. Detta af den ärade
motionären anförda skäl tror jag icke kan vara särdeles tungt
vägande.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hem¬
ställan.
Första Kammarens Prof. 1909. N:o 17.
N:o 17.
Om förvärf¬
vande åt staten
af vissa en¬
skilda järn¬
vägar.
(Forts.)
2
S:o 17.
18
Onsdagen den 10 Mars.
Om förvärf¬
vande åt staten
af vissa en¬
skilda järn¬
vägar.
(Forts.)
Om lån för
anläggning aj
järnväg från
Knippboheden
till Rättvik.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes i enlighet med där¬
under framställda, yrkanden propositioner, först på bifall till hvad)
utskottet i förevarande utlåtande hemställt samt vidare därpå att
kammaren, med afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla den
i ämnet väckta piotionen, och förklarades den förra propositionen,
hvilken förnyades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande statsut¬
skottets den 6 och 9 innevarande månad bordlagda utlåtande n:o
42, i anledning af väckta motioner om statsunderstöd för anlägg¬
ning af vissa enskilda järnvägar.
Punkten a).
I en inom Andra Kammaren väckt motion, no 98, hade herrar
D. Persson i Tällberg och O. A. Ericsson i Ofvanmyra hemställt,
att Riksdagen såsom lån för anläggning af eu normalspårig järn¬
väg från Knippboheden å Siljans järnväg till Rättvik måtte ställa-
till Kungl. Majrts förfogande ett belopp af 1,100,000 kronor att
under innevarande år lämnas på de villkor, som för sådana låns
erhållande vore gällande.
Utskottet hade i föreliggande punkt på angifna grunder hem¬
ställt, att ifrågavarande af herrar Persson och Ericsson väckta
motion icke måtte af Riksdagen bifallas.
Vid punkten hade reservation afgifvits af herr D. Persson,
som ansett, att utskottet bort hemställa., att Riksdagen, i anleda
ning af förevarande motion, måtte- ställa, till Kungl. Maj:ts för¬
fogande. ett belopp af 1,100,000 kronor, att lämnas såsom lån till
Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag för anläggning af en järnväg
från Knippboheden till Rättvik på de villkor, som för erhållande
af lån ur den till låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar
af Riksdagen beviljade fond vore gällande och Kungl. Maj:t! i
öfrigt med afseende på denna frågas beskaffenhet kunde finna
erforderliga. ,
Herr Ros: Jag är naturligen utskottet tacksam för dess väl¬
villiga motivering i fråga om herrar Daniel Perssons och Ollas
Anders Ericssons motion, och då jag icke kan bortse från vikten
af de principiella betänkligheter, som hindrat utskottet att till¬
si,yrka bifall till motionen, skulle jag icke ha vågat besvära kam¬
maren med något yttrande eller yrkande, om jag icke ansåge lämp¬
ligt att ännu tydligare pointera, att staten verkligen skulle ha
direkta fördelar af att denna lilla järnvägsförbindelse Knippbo¬
heden-—Rättvik så snart som möjligt komme till stånd. Jag kon¬
staterar riktigheten såväl af motionärernas som äfven af utskot¬
tets uppgift om, att staten gör en direkt vinst, därest statslån be-
Onsdagen den 10 Mars,
19
N:o 17.
viljas ur järnvägslånefonden eller ett direkt statsanslag jnedgifves
pu sätt motionärerna föreslagit. Staten kommer nämligen genom
endera af dessa åtgärder att undgå en annars alldeles gifven för¬
lust, därför att Siljans järnvägsaktiebolag omöjligen blir i stånd
att, därest denna utsträckning af järnvägen icke sker, fullgöra sina
förbindelser till staten. Man säger visserligen, att det icke är
något afsevärdt belopp det gäller, men en skuldsumma på 1,296,000
kronor är dock ingen småsak, helst som bolagets kapitalskuld är
öfver 900,000 kronor och det är ganska osäkert, huru stor del
däraf kan komma åter till statskassan, om icke denna utsträckning
af Borlänge—Insjö-'banan kommer till stånd.
Men utom detta vill jag framhålla en annan direkt fördel, som
denna järnvägsförbindelse skulle tillskynda staten, och det är den
ökade trafik, som skulle komma att tillföras statsbanedelen Krvl-
bo—Stockholm, en bansträcka på '160 kilometers längd. Genom
den under senare tiden skedda sammanslagningen äf tro angrän¬
sande stora mäktiga enskilda järnvägsbolag under gemensam för¬
valtning och drift har trafiken mellan t. ex. Stockholm och Siljans-
dalen samt öfre Dalarne redan i afsevärd mån kommit att gå ifrån
bandelen Krylbo—Stockholm och den kommer än ytterligare att
så gorå. Om däremot denna förbindelse kommer till stånd, torde
nämnda statsbanedel återförvärfva denna trafik och få trafiken
än vidare ökad, emedan denna väg blir den kortaste förbindelsen
mellan hufvudstaden och Siljansdalen.
Det är på dessa skäl, jag, herr talman, ehuruväl jag ingalunda
vill underlåta att fästa afseende vid de principiella betänkligheter,
som hindrat statsutskottet att trots sin välvilliga motivering af¬
styrka motionen, vågar yrka bifall till herr Daniel Perssons vid
botänkandet fogade reservation.
Grefve ,W ach tmeister, Bred rik: Den siste ärade ta¬
laren uttalade sin tacksamhet till utskottet för den välvilliga
motivering, som utskottet låtit föregå sitt förslag till Riksdagen
att icke bifalla föreliggande motion. Ja, det är verkligen sant, att
det är en mycket välvillig motivering, hvarmed utskottet beled¬
sagat denna sin hemställan. Ätt motiveringen blifvit sådan, har
berott därpå, att den åtgärd, som herr Daniel Persson i medkam-
maren motionerat om, alldeles tydligen skulle erbjuda statsverket
vissa fördelar, hvilka här äfven omnämnts. Men att gå så långt
som att låta dessa fördelar tala för, att man icke ens skulle låta
Kungl. Maj:t först undersöka saken, innan Riksdagen går att
fatta sitt beslut, så långt har utskottet icke velat gå. Redan från
år 1871 har ju Riksdagen slagit in på den bogen, att Riksdagen
beviljar vissa miljoner för att af Kungl. Maj:t sedan användas
till att med lån understödja enskilda järnvägar och järnvägsföre¬
tag. Det måste alltså förefinnas alldeles ovanligt starka och talande
skäl för att Riksdagen skall frångå denna princip.
iSlu framhöll den ärade talaren nyss, att man'i utskottet borde
ha fäst sig äfven vid en annan sak, nämligen att genom den hår ifrå-
Om län för
anläggning af
järnväg från
Knippboheden
till Rättvik.
(Forts.)
N:o 17.
20
Onsdagen den 10 Mars.
Om lån för gasatta järnvägen skulle mera trafik komma att tillföras stats-
aniäggning af järnvägarna, och att det sålunda finnes ett ännu starkare skäl
järnväg från än af utskottet anförda för att tillstyrka motionen. Det är
^7“ ju möjligt, att han har rätt, jag vill icke bestrida det! Men
' nr IT ia£ vill fästa kammarens uppmärksamhet därpå, att om så är
( or ' förhållandet, så är det alldeles naturligt, att detta faktum kom¬
mer att framhållas af järnvägsstyrelsen, när ärendet hunnit under
Kungl. Maj:ts pröfning. Och är det så, att Kungl. Maj:t, när
Kungl. Maj:t undersöker frågan i hela dess vidd, linner, att den
är af den stora vikt och betydelse, som här af den ärade talaren
påståtts, så är det klart, att Kungl. Maj:t kommer att beakta
dessa synpunkter, då fråga blir öm beviljande af ett lån för Knipp-
bohedens järnväg.
Med anledning af hvad jag anfört ber jag att fä yrka bifall
till statsutskottets hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att i afseende på förevarande punkt yrkats, dels att hvad ut¬
skottet hemställt skulle bifallas, dels ock att kammaren med
afslag å utskottets hemställan skulle antaga det förslag, som inne¬
fattades i den af herr D. (Persson vid punkten afgifna reserva¬
tion.
Sedermera gjordes propositioner i enlighet med dessa yrkan¬
den och förklarades propositionen på bifall till utskottets hem¬
ställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Om bidrag till Punkten b).
en jäi^nvåg
från bobus- Herr O. N. Olsson i Broberg hade i en inom Andra Kamma-
^TaZnhdf' ren väckt motion, n:o 123, föreslagit, att Riksdagen måtte besluta
Tysekil. att antingen i form af aktieteckning eller statsanslag intill hälf¬
ten af den för banan i sin helhet beräknade kostnaden, samt ut¬
öfver redan tecknade 840,000 kronor, lämna bidrag till en nor-
malspårig järnbana från bohuslänska längdbanan i trakten af
Smedberg till Lysekil intill ett belopp af högst 360,000 kronor.
Utskottet hade i förevarande punkt på andragna skäl hem¬
ställt, att Riksdagen icke måtte bifalla herr Olssons omförmälda
motion.
) .
Herr Hallin: Vid denna punkt skall jag anhålla att fa
yttra några ord och skall då till en början be att få gorå mig till
tolk för den uppfattningen, att Riksdagens blifvande beslut i denna
fråga, hvilken rör begäran om statsunderstöd till en järnväg från
staden Lysekil till en punkt på bohuslänska längdbanan, om detta
beslut blir bifall till utskottets hemställan, icke bör uppfattas
såsom ett begrafvande för all framtid, icke ens för någon längre
tid framåt, af denna fråga, utan fastmer torde få tydas såsom ett,
Onsdagen den 10 Mars. 21
efter hvad jag vill hoppas, kort uppskof af densamma. Denna
järnbana äger, förutom ett stort ortsintresse, äfven ett stort all¬
mänt intresse. Innan jag något närmare går in på detta, vill
emellertid äfven jag bo att till statsutskottet få framföra vår tack¬
samhet på denna ort för den välvilliga uppfattning om banan,,
som utskottet i sin motivering gifvit till känna. Jag kan icke se,
att det varit annat än formella skäl, som hindrat statsutskottet
alt tillstyrka bifall till herr Olssons motion. Detta ger oss in¬
tresserade anledning att hysa den förhoppning, att, när frågan i
någon n}r gestalt framdeles — jag vill tro inom en kort tid —
kommer åter på Riksdagens bord, Riksdagen då måtte finnas väl¬
villig att lämna denna järnväg ett kraftigt handtag, utan hvilket
banan enligt min uppfattning dess värre icke torde kunna komma
till stånd.
Jag omnämnde nyss, att till denna järnvägsfråga knyter sig ett
stort allmänt intresse, och så är förvisso förhållandet. Det har
under senare tider och särskildt nu under vintern, medan det rika
fisket utanför den bohuslänska kusten pågått, talats och skråf vits
mycket om den nationalekonomiska vikt och betydelse, det skulle
hafva att skaffa tillträde till vår inhemska marknad för 'dessa
stora fiskkvantiteter, som dragits ur hafvet. Detta önskemål kan
enligt min tanke aldrig fullt realiseras med mindre än att för¬
bättrade kommunikationsförbindelser här anskaffas. Det är också
glädjande att kunna konstatera, att denna uppfattning angående
behofvet af utvidgade järnvägar nere i dessa kusttrakter så har
trängt igenom, att man kan säga, att den satsen nära nog blifvit
axiomatisk. Frågan gäller då att från den bohuslänska längdbanan,
som redan kommit till stånd, få utfartsvägar dragna till kusten.
Men dessa utfartsvägar kunna näppeligen åstadkommas utan un¬
derstöd från statens sida. De tvärbanor, man Skulle behöfva, äro
icke långa, och därför relativt billiga. Den bana, som här ifrågä-
sättes, nämligen från Smedberg till Lysekil, skulle få en längd af
eea 35 kilometer.
En synpunkt, som till sist ej må förglömmas, är den stats-
finansiella sidan af saken. Staten har med stora uppoffringar an¬
lagt den bohuslänska längdbanan, och det torde vara herrarna all¬
mänt bekant, att denna bana är, finansiellt sedt, ett sorgebarn
dels på grund af de geologiska förhållandena hos den mark, öfver
hvilken den dragits fram, dels på grund däraf, att den icke fått
den karaktär af förbindelseled med Norge, som från början af sågs.
Detta gör, att dess ekonomiska bärkraft icke nu är så stor, och
jag fruktar, att den icke heller kan komma ått bli större, därest
staten icke uppoffrar ytterligare några dundra tusen kronor för 'de
ifrågasatta tvärbanor, hvilka — jag hyser icke det minsta tvif¬
vel härom — skola blifva i stånd att tillföra 'längdbanan genom
Bohuslän ett så stort trafiktillskott, att äfven sistnämnda bana
i framtiden kan komma att blifva lika räntabel som statens öfriga
järnvägar.
Jag har, herr talman, ansett mig icke kunna underlåta att vid
U:o 17.
Om bidrag till
en järnväg ,
från bohus¬
länska längd-
banun till
Lysekil.
(Forts.)
N:o 17.
22
Onsdagen den 10 Mars.
Om bidrag til
en järnväg
från bohus¬
länska längd¬
banan till
Lysekil.
(Forts.;
detta tillfälle framhålla dessa allmänna synpunkter, som visser¬
ligen torde vara för kammarens ledamöter kända, samtidigt med
att jag velat betona den vikt, en tillfredsställande lösning äf dessa
kommunikationsfrågor äga för hela Bohuslän och dess bebyg-
gare, enkannerligen dess idoga och raska fiskarebefolkning.
Jag har gjort det icke blott såsom länets representant här, utan
den lika viktiga grunden för mig att taga till orda har varit
nationalekonomisk och statsfinansiell omsorg.
Herr talman jag har intet yrkande att göra.
Grefve ~W achtmeister, Fredrik: Ehuru den föregående
ärade talaren icke gjorde något yrkande, kan jag icke under¬
låta att yttra några ord med anledning af hvad han sade, då
jag icke. med godt samvete kan taga emot hans tacksamhet öfver
utskottets välvilliga uttalande. Så som vi bär skrifvit, ha vi —
det måste jag verkligen, säga — uttalat oss alldeles bestämdt
emot denna motion, och jag kan i vårt betänkande icke upptäcka
de ord, hvari han funnit den ofantliga välviljan uttalad. Vi ha
tvärtom påvisat, att i afseende på denna motion föreligger det
ett alldeles särskild! förhållande, därigenom att man icke alle¬
nast begär, att Riksdagen skall för ändamålet lämna ett lån, utan
äfven ett anslag utan återbetalningsskyldighet. Det vet och för¬
står nog kammaren, att under sådana förhållanden bör man visa
en alldeles särskildt stor försiktighet. Och i ett sådant fall som
detta bör det väl om någonsin vara nödvändigt, att Kung]. Maj:t
undersöker frågan, innan Riksdagen går att däri fatta beslut.
Jag minnes från de senare åren blott ett fall — kanhända har
det funnits flera —- då Riksdagen beviljat ett dylikt anslag utan
återbetalningsskyldighet åt enskilda järnvägar, och det gällde järn¬
vägen Borgholm—Böda. Men därtill fanns en särskild orsak, näm¬
ligen att staten äger i norra delen af Öland en ofantligt värderik
skog, och att det af domänstyrelsen påvisats, att för denna skogs
tillgodogörande det vore af stor vikt att erhålla ifrågavarande
järnväg. Af nämnda anledning beviljade Riksdagen då ett stort
anslag, men någon liknande orsak föreligger icke här.
Jäg ber att få yrka bifall till statsutskottets förslag.
öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kammaren
biföll hvad utskottet i nu föredragna punkt hemställt.
Punkten c).
Utskottets hemställan bifölls.
Vid ånyo skedd föredragning af bevillningsutskottets den 6
och 9 innevarande mars bordlagda betänkanden:
n:o 8, i anledning af väckt motion om stämpelafgift för ci¬
garetter m. m., och
Onsdagen den 10 Mars.
23
N:<> 1
n.o 9, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstra¬
fiken 'mellan Sverige och Norge, dels ock en i ämnet väckt motion,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa betänkanden hemställt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande bevill¬
ningsutskottets den 6 och 9 i denna månad bordlagda betänkande
n:o 10, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gäl¬
lande brännvinsf örsälj ningsf oordning.
Till bevillningsutskottet hade hänvisats åtskilliga motioner,
åsyftande ändringar i gällande förordning angående försäljning
af brännvin.
Sålunda hade till utskottet remitterats:
från Första Kammaren motionen n:o 5, af herr Boman, som
hemställt, att § 3 i gällande brännvinsförordning måtte så ändras,
att vid utminutering af brännvin minsta tillåtna försäljningsbelopp
bestämdes till en half liter; samt
från Andra Kammaren:
motionen n:o 49, hvari herr Ekman framställt enahanda yr¬
kande som herr Boman; och
motionen n:o 170, af herr Jespersson, hvilken hemställt,
»det täcktes Riksdagen för sin del besluta följande tillägg
och förändringar af nedan angifna paragrafer i kungl. förord¬
ningen angående försäljningen af brännvin af den 9 juni 1905.
§ 3.
Vid partihandel -— — — — — —- — — — — — — ~
på försäljningsstället.
Vid partiförsäljning till annan än den, som innehar rättighet
till detaljhandel med brännvin, må egentligt brännvin icke ut¬
lämnas ipå kärl, innehållande mindre än 250 liter.
§ 15-
1. Bolag — — — — — — — — — — — — — ~~ ~
2. Bolag må vid utminutering icke hålla mer än ett försälj¬
ningspris å en och samma varusort af brännvin eller vin, om större
eller mindre myckenhet försäljes.
Bolag må ej heller blanda eller förskära brännvin eller vin.
Inköpta varor skola försäljas i samma skick, hvari de af bolaget
inköpts.»
■ Slutligen hade herrar Berggren och 'Erikson i Ofra Odensvi
i motion, n:o 48, hemställt, »det täcktes Riksdagen för sin del
N:o 17.
24
Onsdagen den 10 Mars.
Om minsta till-
latun försälj-
ningskvanti-
teten vid ut¬
minutering af
brännvin.
besluta följande tillägg och förändringar af § 15 i kungl. för¬
ordningen angående försäljning af brännvin af den 9 juni 1905-
1. Bolag -— — — — — — — — —--1 —. —
2. Bolag må icke tillverka, uppspäda, blanda eller förskära
brännvin eller vin. Inköpta varor skola af bolag försäljas sådana,
som de vid inköp befunnit sig.
3. Bolag må icke inköpa — —. — .— — — — :.—, — __
— —----— vinsten.
4. Bolag må éj vara aktiebolag. Delägarne skola vara minst
nio, af Indika åtminstone sex böra vara boende å den ort, där
bolagets styrelse har sitt säte. A bolagsstämma skola alla del¬
ägarne hafva lika rösträtt. Bolags styrelse — — — — — —
5. Bolags räkenskaper----------kontroll-
och justeringsstyrelsen.
6* Granskning—------------— ansvarsfrihet.
Härvid åligger det särskildt revisorerna att jämföra de af. bolag
inköpta och försålda litertalen brännvin och vin med det, som vid
inventering befinnes inneliggande; att taga, under bedömande, om
den vinst, (som bolaget vid försäljning tillgodogjort sig,, varit skälig;
sapnt att förvissa sig om, att vinsten pa af bolaget försålda varor
kommit bolaget till godo. Af revisionsberättelsen, vid hvilkens
affattande i öfrigt de föreskrifter — — — — — —förordnar.
7. Revisorerna samt deras — — — — ---— — — _
8. Om ansvarsfrihet — — —-------- - --
9. Bolag vare pliktigt — — -— — — — — — —l »
Punkten 1.
Utskottet hade i; föreliggande punkt hemställt, att Riksda¬
gen, i inledning af motionerna I: 5, af herr Boman och II: 49,
af herr Ekman i Göteborg, ville för sin del antaga följande för¬
slag till
Förordning
angående ändring under viss tid af bestämmelsen i 3 § i förord¬
ningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 rörande
minsta tillåtna försäljningsbeloppet vid utminutering.
Härigenom förordnas, att utan hinder af stadgandet i 3 §
i förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905
minsta tillåtna försäljningsbeloppet vid utminutering skall under
tiden från och med den 1 januari 1910 till och med den 30 juni 1912
vara en half liter.
_\id förevarande punkt hade reservation afgifvits af herr Ga-
valli, med yrkande .om afslag å utskottets hemställan.
Herr Håkan son, Edvin: Då jag låtit anteckna mig så¬
som reservant mot detta utskottets betänkande, ber jag att få
Onsdagen don 10 Mars.
25
N:o 17.
yttra några ord. Jag ber då genast att få från början undanröjai
hvarje anledning till missförstånd, då jag tillkännagifver, att
jag ar enig med utskottet i sak, om än icke i form. Jag och
åtskilliga med mig anse, att denna fråga är så liten, att den
icke borde föranleda någon särskild undan tagsförordning . J a g
ber att i detta sammanhang fa erinra "därom, att i brännvins-
försäljningsförordningen finns redan en undantagsbestämmelse,
nämligen öfvergångsstadgandena. Jag har inom utskottet yrkat
bifall till herr Bomans motion, och att utskottet skulle skrifva
sin motivering så, att den skulle tillfredsställa de tveksamma
i Andra Kammaren. Den uppfattningen tycktes åtminstone i bör¬
jan delas af de flesta ledamöterna i utskottet, som ansågo, att ut¬
skottet borde hafva så förfarit. Jag kan icke neka till, att herr
Boman har haft goda skäl för sin framställning. Och jag är i
det hela ense med hvad han i sin motion anfört såsom skäl för
ändringen, men om jag skulle värdesätta hans skäl, jämföra derå med
hvarandra, skulle jag anse det af honom sist anförda skälet såsom
minst vägande, då han talar om, att brännvinsbolagens represen¬
tanter uttalat sig för en ändring i denna riktning. Jag fäster
då mera afseende vid ett skäl, som han i sin motion icke har an¬
fört. Och "jag tillåter mig att erinra herrarna om, att vid den
grundliga behandling, som denna fråga undergått, innan Kungl.
Maj :ts proposition år 1905 för Riksdagen framlades, hade de flesta
Kungl. Maj ds befallningshafvande tillstyrkt samma ändring, som
jnotionären nu föreslår, och en af Kungl. Majds befallningshafvande
hade till och med gått längre än motionären.
Hvar och en förstår, att det föreliggande betänkandet är ett
kompromissbetänkande. Jag tror för min del, att reservanterna
inom utskottet hade blifvit desamma, om utskottet hade följt
mitt yrkande. Jag tror också, att utgången i Andra Kammaren
skulle i det fallet blifva alldeles densamma. Nu tänker jag icke
lägga hårdt på sinnet, hvilket beslut kammaren här kommer
att fatta. Men just fördenskull att jag tror, att det finns
flera, som hafva samma uppfattning som jag, att en särskild
tilläggsförordning för denna lilla sak icke bör komma i fråga,
tillåter jag mig a'tt yrka, att Riksdagen i anledning af motio¬
nerna af herrar Boman och Ekman i Göteborg ville för sin del
antaga följande lydelse af paragraf 3 i brännvinsförsäljningsför-
ordningen:
»Vid partihandel vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet 250
liter samt vid utminutering en half liter, och får hvad såldt blifvit
icke i mindre belopp än det minsta, som i hvartdera fallet inå
säljas, utlämnas eller mellan flera köpare fördelas, ej heller får
något af det sålda förtäras på försäljningsstället.»
Herr .W i e s e 1 g r e n: Vid detta tillfälle kanske det skulle
vara af ett visst intresse att påminna sig hvad det var för
skäl, som gjorde, att vår svenska lagstiftning först bestämde detta
minimum i fråga om minutförsäljningen af brännvin. I särskil-
Om minsta till-
latun försälj-
ning skvanti¬
teten vid ut¬
minutering af
brännvin.
(Forts.)
N:o 17.
26
Onsdagen den 10 Mars
da utskottets betänkande vid 1853—1854 års riksdag', som följ-
Cl t f '11- UUI uooxj.uuioiio u^/1/auivaiiu.o v xvx J-Ui/u cixö xmoua>g5 ovxiii lull*
låtnn försäij- c^es brännvinslagarna den 18 januari 1855, heter det därom,
ningskvanti- att utskottet icke ville föreslå att sätta minuthandelsminimum
teten vid ut- så lågt, att det kvantum, där finge köpas, antagligen »icke alltid
minutering af fdefve, hemfördt. utan senast förtärdes, om icke i själfva försälj-
mskap, och det utan mat». Således
fruktade att göra minuthandelsstället till ett utskänkningsställe;
sedan (man först försökt att från hvarandra skilja handeln på
krogen och handeln i särskilda minuthandelsbodar, skulle ju lätt
den trafik, som komme att å de senare uppväxa, likvisst göra båda
försäljningsställena likartade. För att hindra detta föreslog nu
särskilda utskottet, att, då arbetarne i stad oftare uttoge sin mera
tillfälliga förtjänst, under det arbetarne å landet i följd af sin lef¬
nadsordning kunde beräkna större förlag och längre anställning,
försäljningsminimum för stad skulle sättas till kanna, under
det att på landet minimum skulle sättas till 1 hel kanna, det
senare också med hänsyn till landsbygdens bristfälliga polis. Adeln
och prästeståndet satte dock minimum lika för både stad och
land och bestämde kvantiteten till f4 kanna, därmed borgare och
bönder förenade sig. Men vid föredragning af ärendet i statsrådet
beslöt då 'regerande konungen Oscar I, att minimibeloppet skulle
sättas till 1/2 kanna, därför att främjande af nykterhet och god
ordning annars kunde motverkas. Sedan har detta stadgande stått
kvar, med endast den förändring, att måttet kanna sedermera öfver-
flyttats till liter. Och då frågan nu är om den första verkliga
sakförändringen, torde det skäl böra beaktas, på grund hvaraf be¬
stämmelsen först infördes. Jag förbiser icke det skälet, som an-
föres för förändringen, tvånget för köparen att tillhandla sig
mer, än han skulle önska — och jag erkänner det, att det skälet
är det enda, som kan böra beaktas; men det kan också mycket lätt
hända nu, såsom man då befarade skulle inträffa, att man genom
att sätta för lågt minimum förvandlar minuthandelsställena till
krogar eller också gör trakten däromkring så anlitad, som, såsom
vi nu veta, mycket ofta åker i fråga om platserna vid öiförsäljnings-
ställena. Då emellertid erfarenheten ensamt är i stånd att visa
hvad som i frågan bäst tjänar nykterheten, måste jag säga, att
jag anser utskottets åtgärd att föreslå en förordning med endast
så lång tilläJnpningstid, att man under den tiden kan vinna er¬
farenhet i det omtvistade afseende^, vara ganska klok.
Herr talman, jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr von Mentzer: Då ingen af de föregående talarne har
i sak motsatt sig utskottets framställning, ber jag, som icke delar
utskottets uppfattning, att få yttra några ord.
Utskottet har framhållit, att afsikten vid bestämmandet af
den nu gällande, relativt stora minimikvantiteten är eller har
varit att i nykterhetens intresse göra brännvinet mera svåråt¬
komligt. Den utgångspunkten för lagstiftningen anser jag vara
(Forts.)
1
ligger skälet till bestämmelsen
alldeles påtagligt däri, att man
Onsdagen den 10 Mars.
T
N:o 17.
riktig. Och därför hade man, om man skulle konsekvent utvcck- Om minsta tul¬
la, den förevarande lagstiftningen ifrån den utgångspunkt, som tätna f&rsälj-
finnes, bort i stället för att sänka minimibeloppet höja det. Nu
säger utskottet, att saken kan vara föremål för skilda meningar, min'uter;n;J „/
och härvid framhåller utskottet särskildt tvä omständigheter, som brännvin.
skulle tala för den nu ifrågasatta förändringen. (Forts.)
Det säger då först, att det är ur nykterhetens synpunkt mindre
lämpligt att, såsom nu ofta är fallet, tvinga en ^person att inköpa
en större kvantitet brännvin, än hän själf för tillfället anser sig
behöfva. Vill man godkänna den grundsatsen, kan man efter mitt
förmenande icke stanna vid en half liter, ty då 'måste man fort¬
farande ha den frågan kvar: Är det rimligt att tvinga en person
att ovillkorligen köpa en half liter ? Nej! Vi måste då förvandla
minuteringsställena till utskänkningsställen. Och det var just
det, som den föregående ärade talaren alldeles bestämdt motsatte
sig.
Det andra skälet, som utskottet anfört för den föreslagna för¬
ändringen, är, att nu gällande former »ofta medföra ökad för¬
brukning af ifrågavarande vara samt synas äfven bidraga till,
att s. k. salning förekommer i sådan utsträckning, som nu lär
vara fallet». Mot detta skulle jag vilja säga, att det ligger för
mig alldeles tydligt, att ju mindre kvantitet man kan få köpa
för hvarje gång, dess större blir förbrukningen; och salning före¬
kommer man icke genom förändringen, ty salningen kommer tvärt¬
om efter mitt begrepp att underlättas därigenom. I stället för att
man nu har tillfälle att sala till en liter, skulle man genom
förändringen komma i tillfälle att sala till en half liter. Och om
några skulle vilja sala till en hel liter, blefve det intet, som
hindrade det.
Dör mig ligger det klart, att det är ett olyckligt förslag, som
utskottet framkommit med. De, som ifra! för utskottets förslag,
hafva i allmänhet uttalat, att det är dock tvifvelaktigt, hvilken
utgång det kan komma att få, och därför håfva de föreslagit en
sådan kort tidsbestämmelse. Är saken tvifvelaktig, anser jag,
att man bör blifva vid den gamla goda regeln, att i tvifvelaktiga
fall bör man icke handla, allra minst då det, hvarmed inan hand¬
lar eller experimenterar i detta fall, nämligen våra medmänniskor,
är ett så dyrbart material för experimentet.
Då grund af hvad jag anfört, ber jag att få yrka af slag på
utskottets hemställan.
Herr Boman: Naturligtvis hade jag minst lika gärna sett,
att utskottet hade kommit till ett rent bifall af min motion^
som det slut, hvartill utskottet kommit, då det föreslagit, att
det nya stadgandet endast skall tillämpas under en viss tid. Men
för mig är hufvudsaken, att den nya bestämmelsen får pröfvas.
Jag hyser nämligen den öfvertygelsen, ätt erfarenheten under de
2 Vs år, som det nya stadgandet skall gälla, skall vara sådan,
N:o 17.
28
Onsdagen den 10 Mars.
Om minsta till-
latun försälj-
ninyskvanti-
teten vid ut¬
minutering af
brännvin.
(Forts.)
att, när ärendet ånyo tages under pröfning, svårigheten att få
in bestämmelsen såsom permanent icke skall vara särdeles stor.
Såsom jag uttalat i min motion, tror jag, att vår brännvins-
lagstiftning har underskattat betydelsen af det brännvin, som
säljes genom minuthandel. Och det är ju klart, att verkningarna
af detta icke äro lätt att följa, men man ser dock af den till¬
gängliga statistiken, att, då berusade personer anhållits och man
frågat dem, hvar de fått sin förtäring, det ganska ofta uppgifves^
att orsaken är litervis inköpt brännvin. Jag tror, att denna
berusningsorsak är lika ofta förekommande som förtäring, inta¬
gen på värdshus. Då man vet, att till exempel i Göteborg under
förra året såldes % af det brännvin, som afyttrades minuthandels-
vis, under fredagar och lördagar, kan man väl förstå, att det mesta
af detta brännvin förtärdes i hemmet, och de fall, då rus vållas
i hemmet och alltså icke föranleder fylleriförseelse, som lagföres,
äro så talrika, att det är långt bättre och viktigare, om man kan
i någon mån undanröja detta missförhållande än de förseelser,
som lagforas, enär de ske inför offentligheten.
Ku säger den siste ärade talaren, att lagändringen är ett
vågadt experiment. Jag tror icke, att det är något vågadt ex¬
periment. Och jag vill erinra kammaren om, att före 1905 års
brännvinsförsäljningsförordning fanns det åtskilliga städer, i hvitkål
det var möjligt att få köpa en half liter till afhämtning. Det
var nämligen så, att den gamla brännvinslagen icke lika skarpt
skilde på brännvin, som utskänktes, och bränvin, som utminute¬
rades. Det var tillåtet att anordna utskänkningsställen, där man
icke serverade, utan endast sålde till afhämtning. Sådana utskänk¬
ningsställen eller afhämtningsställen funnos i Malmö, Kyköping
Växjö, Falun och i åtskilliga andra svenska städer. Förhållandena!
i dessa städer voro ingalunda sämre i nykterhetshänseende än i andra.
Där begicks dock det felet, att priset var satt högre, så att det
ställde sig ekonomiskt ogynns|amt för den, som var regelbunden för¬
brukare, att inköpa brännvinet halflitervis. Såsom bevillningsut¬
skottet nu formulerat § 3 i brännvinsförsäljningsförordningen, skulle
något dylikt icke få förekomma. Jag tror, att många arbetare, sär-
skildt i de större städerna, hvilka nu icke ha brännvin i hemmet
oftare än fredag, lördag och söndag, komma, i stället för att köpa en
liter, att köpa V2 liter till sitt hem. Jag tror, att den farhåga,
som uttalats, att man så mycket oftare skulle köpa den halfva
litern, icke kommer att besannas. Den siste ärade talaren bör
erinra sig, att den, som har penningar nog till en half liter,
men icke till en hel liter, kan för dessa penningar erhålla en
afsevard kvantitet rusdrycker på annat sätt, fastän han icke kan
få köpa den på brännvinsförsäljningsställét. Jag tror icke, ätt
det är sannolikt, att förbrukningen skulle ökas genom den nya
bestämmelsen, utan tvärt om att den skulle minskas. Jag tror
visst icke, att ett bifall till bevillningsutskottets förslag kommer
att medföra någon stor eller genast skönjbar verkan. Men jag
hyser den förhoppning, och det är därför jag gjort mig till måls-
Onsdagen den 10 Mars.
29
N:o 17.
man för detta förslag, att användningen af brännvin i hemmet Om minsta tin¬
till missbruk skall i någon man minskas, om den lägre myc- tätnaforsaij-
kenheten blir tillåten till försäljning. Innan jag från någon inom
bevillningsutskottet fått höra det skäl, som föranledt, att man minute,.mg „f
endast föreslagit bestämmelsen att gälla 2 Va år, skall jag icke brännvin.
gorå något uttalande om, hur man bör ställa sig till herr Håkan- (Forts.)
sons förslag eller till utskottets yrkande.
Herr C a v a 11 i: Den lagstiftning, som gäller rörande för¬
säljning af brännvin, skiljer sig i åtskilligt från annan lagstift¬
ning, och därför skulle man kunna tycka, att en sådan liten
förordning, som bevillningsutskottet nu föreslagit, gärna kunde få
passera. Och jag skall icke sörja, om Riksdagen antager den.
Men jag vill icke skänka den min röst och jag har motsatt
mig den i utskottet.
Hvad är det som föreslås? Jo, att i en förordning, som gäller
tills vidare, skall under 2 1/2 års tid det och det gälla. Antåg
att detta förslag af bevillningsutskottet varder af Riksdagen an¬
taget-, så gäller det för allmänheten och för åklagare att komma
ihåg de olika tider, under hvilka olika paragrafer i samma förord¬
ning äro gällande. Den förste talaren anförde ett precedensfall,
men det passar icke. Det finnes nu i en annan förordning ett lik-
mande fall, men den jämförelsen gör som alla jämförelser, den
halfår. Det är därför jag för min del icke vill biträda bevill¬
ningsutskottets hemställan i denna punkt, utan hemställer hos herr
talmannen om proposition på afslag å den föredragna punkten.
Hvad som sedan skall sättas i stället, om det skall blifva nu
gällande bestämmelser eller herr Bomans förslag, i den frågan stäl¬
ler jag mig ganska ljum. Jag är icke så inne i dessa frågor, att
jag vågar säga, hvilket som är att föredraga, men det resonemang,
som går ut på, att när jag har penningar till en liter brännvin,
så skall jag nödvändigt köpa en hel liter, förefaller mig underligt.
Hvarför skall man icke kunna tänka, att människor påverkas af
eftertanke och sundt förstånd eller är det endast lagens stränga
kraf, som afhåller människorna från dårskaper? Jag är mycket
tveksam, men det förefaller mig som om det vore mera skäl
att biträda de i ämnet väckta motionerna än att bibehålla nu
gällande bestämmelser.
Herr Lindblad: Då jag såsom ledamot af Andra Kammaren
flera år tillhört bevillningsutskottet, vågar jag i denna fråga till
och med. uppträda mot utskottets frejdade ordförande och vill
bedja kammaren att bifalla det här medlingsförslaget. Det är
nämligen en gammal tvistefråga mellan nykterhetsvännerna, om
man skall tillåta försäljning af V2 eller 1 hel liter brännvin som
minimum. Och det tycks vara en principfråga äfven bland icke
nykterhetsvänner, huruvida det är teoretiskt riktigt eller tillråd¬
ligt. J ag tror, att man i frågan icke kommer till någon erfarenhet,
förrän man verkligen pröfvat, huru det ställer sig i praktiken i ena
N:o 17.
30
Onsdagen den 10 Mars.
Om minsta till-
låtna för sälj-
ningskvanti-
teten vid ut¬
minutering af
brännvin.
(Forts.)
eller andra fallet. Och då frågar jag: är det icke tillbörligt, att man
alltså låter de olika utskänkningsbolagen göra ett försök, och'
att man icke låter principrytteriet på det ena hållet ställas emot
principrytteriet på det andra. Den ene säger: »detta är den allena
saliggörande läran», och den andre säger detsamma om motsatsen.
Jag kan icke följa bevillningsutskottets ordförande i hans
framställning, att det skulle vara olämpligt att hafva en bestäm¬
melse i lagen, som skulle gälla blott till den sista juni 1912. Det
blir visst icke någon svårighet för åklagaren att tillämpa sådant,
ty hvad vi nu hålla på med skulle ju blifva gällande lag till
den 1 juli 1912. Och hvad det blir för lag sedermera, det beror
på om 1912 års Riksdag vill fortsätta med det föreslagna experi¬
mentet. Jag tror det för visso.
Jag vill erinra om, att frågan var mycket starkt debatterad
inom särskilda utskottet, som år 1905 både brännvinsförsäljnings-
lagen till behandling, och att då som nu skilda meningar förekommo.
Om jag icke minns orätt, så fattades det olika beslut i kamrarna,
men så afgick den ena kammaren med seger vid sammanjämkningen,
och när man nu, för att ena de olika meningarna, beslutit sig för
att begära en temporär lagstiftning i frågan, så tycks det, som
om kammaren icke behöfde vara rädd att, gå med därpå. Det
är ett kompromissbetänkande, såsom man redan har framhållit,
men då det finnes folk, som icke vill binda sig för all framtid,
så är det väl bättre, att de nu blott binda sig för 2^2 åt1, för
att åtminstone få saken pröfvad. Däri är ingen fara, utan jag
är öfvertygad, att man efter år 1912 skall veta, huru man skall
vilja med fortsättningen.
Med den här varan är det nu en gång så, att den olyckligt¬
vis har andra egenskaper än andra varor och att om folk köper
en hel liter, så har man icke förmåga ätt portionera ut (ten i små
kvantiteter, utan många vill gärna dricka ur allt på en gång,
och då komma de i krakel både med rättvisan och moralen.' Därför
bör lagstiftningen stanna vid en half liter, ty då kommer köparen
åtminstone icke att se ut på samma sätt som när han konsumerat
en hel.
Herr Hedenlund: Herr talman! Den förste ärade talaren,
herr Håkanson, förklarade att han var med utskottet i sak, men
icke i form, och för savidt jag rätt förstod utskottets ärade herr
ordförande delade han nämnda uppfattning. Är det emellertid
icke ofta klokt att låta formella betänkligheter vika för reella skäl,
och sådana ha, synes det mig, i denna fråga föredragts af mo¬
tionären.
När denna motion behandlades i utskottets 2:a afdelning,
omfattades motionen af majoriteten inom afdelningen med sym¬
pati, men då afdelningens uppfattning ej vann gehör inom ut¬
skottets plenum utan frågan återremitterades, beslöt sig afdel¬
ningen af opportunitetsskäl för den hemställan om en försöks-
tid på 2 Va år, som nu föreligger i betänkandet.
Onsdagen den 10 Mars.
31
>’:« 17.
Herr Håkanson antog, att det blifvit samma antal reservanter, Om minsta all¬
om yrkande inom utskottet framställts på rent bifall, men denna tätna försälj-
herr Håkansons uppfattning kan jag ej dela, utan jag tror att
ett dylikt yrkande af utskottet skulle hafva af slagits.^ minutering af
Inom Andra Kammaren torde motionen ej ha någon utsikt brännvin, j _
i ill framgång och jag vet ej ens hur det går med utskottets hem- (Forts.)
ställan, som dock torde ha några chanser. Då, för den händelse
kamrarna stanna i olika beslut, sammanjämkning ej kan äga rum,
tror jag nog att frågan ligger så, att den som vill saken måste
rösta med utskottet, till hvars hemställan, herr talman, jag an¬
håller få yrka bifall.
Herr Ekman: Jag tror, att denna fråga icke har sa stor
betydelse för de orter, därifrån tanken på att sänka försälj nings-
kvantiteteu närmast har utgått. Det är de stora städerna Stock¬
holm och Göteborg. I dessa städer spelar det ganska liten roll,
i fall det får säljas en eller en half liter, ty arbetslönerna äro
goda och folk är där i tillfälle att kunna köpa en liter likaväl
som en half. Men däremot har frågan den största betydelse för
landsbygden, ty om man där icke får köpa mindre än en liter,
kommer detta i många fall, kansike de flesta, att verka såsom
totalt förbud.
Dessutom ber jag få tillägga, att utskottets förslag ju° er-
kännes vara resultatet af en kompromiss. Men skall man slå in
på kompromissvägen i alla frågor, där man är tveksam, och taga
till regel att skapa lagar, som gälla för två år, två och ett hälft
år o. s. v., så tror jag, att man kommer in på en olycklig väg.
Det är motbjudande att på det sättet stifta lagar, som gälla endast
provisoriskt. Jag tror icke, att det är Riksdagen värdigt att i
frågor, där man är tveksam, på sådant sätt lösa knuten. Då man
är tveksam och icke vågar taga ett nytt steg fullt ut, är dst
rättast att låta förblifva vid hvad som är. Jag ber därför, herr
talman, att få yrka afslag på såväl motionen som utskottets
hemställan.
Herr Lindblad: Jag kan icke låta den sista talarens bevis¬
föring vara oemotsagd. Han påstod, att det egentligen var lands¬
bygden som berördes af denna fråga, men jag vill då upplysa talaren,
att landsbygden icke numera har stort någon försäljning af sprit. I
Södermanland finnes åtminstone icke en enda dylik affär. En sådan
bevisföring förlorar således all kraft. Skall landsbygden förse sig
med sprit, så skicka de in till städerna och köpa där en hel liter och
kanske köpa de mer. Detta är tvärtom för städernas vidkommande,
för att spritköparne — då man nu försöker hindra försäljningsbola¬
gen att hålla öppet under lördagar och 'delvis måndagar — inte
ovillkorligen skola förse sig med en hel liter, så att det väl räcker
öfver söndagen, som man nu vill införa den halfva litern i stället.
Skulle någon tro, att man kunde förmå folk att på grund af
priset hesitera för att köpa en hel liter, så vill jag upplysa, att
N:o 17.
32
Onsdagen den 10 Mars.
Om minsta till- det nu är så god arbetsförtjänst äfven på landsbygden, att sådant
låtnaförsälj- blir en fullkomligt teoretisk bevisföring, som icke det minsta
mngskvanti- håller streck i praktiken.
minutering eif Angående åter, att taga lagen för viss tid, vill jag upplysa
brännvin, att när fråga var om punschstämpeln togs den på ett eller kanske
(Forts.) två år, till dess man kunde skaffa sig full erfarenhet om den.
Just däri har man ett exempel att hålla fram, som visar, att
Riksdagen en gång förut inlåtit sig på sådant, och jag tror lika
litet att det skulle bli någon risk nu heller. För öfrigt vill jag
upplysa kammaren att, när frågan behandlades vid 1905 års Riks¬
dag, antogs förslaget här i Första Kammaren utan votering.
Hen von Mentzer. Jag har blifvit uppkallad af herr
Cavallis yttrande, att han icke kunde förstå, att därför att en
person har pengar till en liter han skulle vara tvungen att också
köpa en hel liter. Jag vill med anledning däraf ställa den frågan
till honom, hur han kan förstå, att den, som har pengar till eu
half liter, skall vara tvungen att köpa en half liter. Jag tror
det är en olyckligt funnen gräns, pm det skall vara en gräns
längre ner.
Jag delar den af den siste talaren i hans första anförande
uttalade meningen, att det köpta har alltid en viss fallenhet att
gå åt på en gång, och jag tror också, att när en half liter
gått åt för en person, har han fått så mycket, att han är färdig
för rättvisans behandling.
Het framlagda förslaget innebär, att man skulle pröfva den
nya anordningen och sedan möjligen byta om. Men det har en
viss olägenhet med sig, när man en gång kommit in på ett visst
handlingssätt; det går icke så lätt att byta om. Det får liksom
litet förhand, det där nya sättet, som hittills varit opröfvadt,
och den förhanden vill jag icke gifva det sättet. Särskilda vansk¬
ligt är det med detta framtida bedömande emedan det kommer
att göras beroende af vissa statistiska uppgifter, hvilka, såsom
kändt är, kunna uppställas olika vid olika tillfällen, allt bero¬
ende på den bedömandes egen ståndpunkt, och emedan det i detina
sak är så orimligt många omständigheter, som i verkligheten in¬
verka men dock icke alltid blifva uppmärksammade.
Herr C a v a 11 i: Endast några få ord. Jag är den ärade
talaren på Jönköpingslänsbänken tacksam för hans instämmande
i min uppfattning om arten af denna lagstiftning. Det förhåller
sig icke så, som en talare framhållit, att det finnes likhet mellan
denna förordning och den som fastställdes för tvä års tid. Det
var eu hel förordning, öfver hvilken Riksdagen ensam beslutade.
Här är det fråga om en paragraf i en förordning, som Konung
och “Riksdag gemensamt besluta. Vill kammaren, att Riksdagen
skall gå till Konungen och hemställa om en lagstiftning för två
och ett hälft år i en paragraf? Det är väl otjänligt.
Och så en sak till. Det är icke fråga om svårigheterna ensamt
Onsdagen don 10 Mars.
33
N:o 17.
för åklagarna att hålla reda pa den olika tid, hvarunder vissa Om minsta till-
paragrafer skola tillämpas, ehuru de hafva annat att göra än a.tt •iåtnafårsälj-
studera dessa petitesser, utan om svårigheterna för den stora all-
mänheten, säljare och köpare; hur skola de kunna följa med denna Minutering äf
lagstiftning på månader, som slutar midt under ett år? dag brännvin.
vidhåller det uttalandet, att en lagstiftning i denna form är (Forts.)
olämplig.
Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, ytt¬
rade herr talmannen, att i afseende på den nu föredragna punkten
voro framställda följande yrkanden: l:o) att hvad utskottet hem¬
ställt skulle bifallas; 2:o) af herr HålRanson, Edvin, att i 3 § af
ifrågavarande förordning orden »en liter» skulle utbytas mot »en
half liter»; och 3:o) att utskottets hemställan skulle afslås.
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner jämlikt dessa
yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till ut¬
skottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Cavålli begärde votering, i anledning hvaraf och sedan
till kontraproposition därvid antagits ,afslag å utskottets hem¬
ställan uppsattes, justerades och anslogs en omröstningspropo-
sition af följande lydelse:
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemställt i punk¬
ten 1 af sitt betänkande n:o 10, röstar,
Ja;
Den, det ej vill, röstar.
Nej;
Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.
Vid slutet af den häröfver anställda omröstning befunnos rös¬
terna hafva utfallit sålunda:
Ja — 89;
Nej — 23.
Pimsten 2.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 3. Ifrågasatt
förbud för bo-
I förevarande punkt hade utskottet hemställt, att motion II: ^ufVrskära
170, af herr Jesper son, i de ännu ej behandlade delarna, äfvensom IrZmvZ* eller
Första Kammarens Prot. 1909. N:o 17. 3
vin m. m.
N:o 17.
34
Onsdagen den 10 Mars.
ifrågasatt motion II: 48, af herrar Berggren och Erikson i öfra Odensvi,
förbud för Jo-*icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
lag att blanda
eller förskära Vid nu föredragna punkt hade reservation anförts af herrar
brav™v\Z mler CavalU, A. E. Hdkanson, 8. H. Kvarnzelius och E. P. W. Röing,
V(Forts) hvilka ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen i an-
' °r S'; ledning af herr Jespersons samt herrar Berggrens och Eriksons
i Öfra Odensvi förevarande motioner måtte i skrifvelse till Kung!
Maj:t anhålla, att Kungl Maj:t måtte låta verkställa utredning,
huruvida med hänsyn till bränn vinsförsäljningsbolagens verksamhet
strängare kontrollföreskrifter än de, Som gifvits i kungl. förord¬
ningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin, kunde
vara erforderliga särskildt i afseende å förskärning af spirituösa
och vin, samt till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill
utredningen kunde föranleda.
Herr Håkanson, Edvin: Bränn vinsbolagen hafva som be¬
kant tillkommit för att i sedligt syfte ordna bränn vinshandel n ,
och delägarne i sådana bolag äro endast berättigade att åtnjuta
fem procent ränta på däri insatta medel. Nu kan man fråga? Är
det nödvändigt för ordnande af brännvinshandeln i sedligt syfte,
att bolagen skola bibehållas vid sin rätt att förskära brännvin
och andra drycker, som de försälja? Jag tror icke det. Och
man kan fråga sig, hvart de nuvarande bestämmelserna kunna
leda. Jag tror, att det klokaste är att här stämma i den 'bäck,
som har bildat sig, så att den icke blir en stor flod.
EU brännvinsbolag har rent af i en nyligen till Kungl. Maj:t
aflåten skrifvelse uttalat den uppfattningen, att, därest icke bränn¬
vin på annat sätt stode att erhålla, bolaget skulle vara berät¬
tigad! och skyldigt att för utöfvande af sin verksamhet anskaffa
brännvin genom af bolaget själft utöfvad fabriksmässig tillverk¬
ning. Hvarthän skulle det leda, om bolagen ginge så långt som
detta bolag anser sig ha rätt att gå.
Hittills har ju brännvinsbränningen ansetts som en binäring
till 'jordbruket, och man har i lagstiftningsväg ansett sig^ sär¬
skildt höra gynna det svenska jordbruket. _ Tror verkligen någon,
att, om brännvinsbolagen skulle börja själfva tillverka bränn¬
vin, de i allmänhet, åtminstone i städer långt från de orter, där
en betydande potatisodling äger rum, skulle göra sig besvär att
köpa detta råämne, som är dyrbart att frakta och besvärligt att
magasinera? Jag tror det icke. Jag är visserligen icke^någon vän
af brännvinsbränning, men näringen är tillåten, och så länge vet
jag icke annat, än att man har skyldighet tillse, att den icke
går under för gynnande af andra handteringar. Man kan vara
tämligen säker på, att därest brännvinsbolagen sätta i gång till¬
verkning af brännvin, skulle de endast, om öfriga tillverkare
till alldeles ruinerande underpris vore villiga aflåta sina pro¬
dukter, blifva kunder hos dessa, och följden skulle blifva, att
dessa skulle gå under.
Onsdagen den 10 Mars.
35
N:o 17.
Det har för mig af fullt trovärdig person uppgifvits, att ett ifrågasatt
brännvinsbolag redan anlagt ett större reningsverk, och man har förhud för io-
sett uppgift i tidningarna, att aktiebolaget Göteborgssys temet i la.f att^anda
Stockholm har för afsikt att anlägga ett större reningsverk, d. v. s. brännvin*eUer
bolagen äro på väg att vid sidan om sin egentliga handtering vin m. m.
inrätta sig för industriell verksamhet. Icke kan det hafva varit (Forts.)
meningen, att denna lagstiftning skulle leda till sådana konsekven¬
ser. Jag tror icke, att man någonsin har afsett, att brännvins-
bolagen skulle hos sig samla all vinst på brännvinshandte ringen.
Det må ju sägas, att en del af de af motionären förebragta
skälen icke äro tillräckligt talande, för att man skall följa hans
anvisningar. Men han har förebragt andra, som äro synnerligen
goda. Han har framhållit, att en effektiv kontroll är så godt
som utesluten, om det nuvarande systemet får fortfara och ut¬
vecklas. Han har vidare, då han redan för två år sedan motio¬
nerade angående det minsta kärl, på hvilket brännvin i parti
finge försäljas, visat sig vara sannspådd. Han har visat sig förutse
hvad som skulle inträffa, och beklagligt var, att Riksdagen icke
redan då följde^ hans mening i den punkten. Nu kan man hafva
anledning förmoda, ätt den, som visat sig sitta inne med så godt
omdöme på en annan punkt i denna fråga, också skall begripa
något af hvad han här berört. Jag tillåter mig därför, herr
talman, tillstyrka bifall till den af herr Cavalli m. fl. vid be¬
tänkandet fogade reservationen.
Herr Vester: Det är nu tredje gången sedan år 1905,
som förslag till ändring af denna paragraf föreligger till Riks¬
dagens afgörande. Redan år 1907 framlades motion med hem¬
ställan om ändring i gällande kontrollföreskrifter. Den afstyrk-
tes enhälligt af bevillningsutskottet med undantag af dess ärade
ordförande, som däremot reserverade sig, och äfven i år har be¬
villningsutskottet afstyrkt samma motion och dess ordförande re¬
serverat sig. Det är rätt egendomligt, att just den man, som
skarpare än någon annan här i kammaren uttalat sig mot dessa
många skrifvelser till Kungl. Maj:t, i denna fråga däremot själf
föreslagit e,n skrifvelse om utredning.
Det förhåller sig nog så, att det finnes intet bolag, intet
affärsintresse, som är så skarpt omgärdadt med stränga och
effektiva kontrollföreskrifter som just brännvinslagen; och att så
är förhållandet, det hafva vi särskildt doktor Cavalli att tacka
för, ty han har i Riksdagen genomfört de väsentliga förbättringar
i kontrollen, som nu finnas. Men detta oaktadt synes han nu¬
mera icke vara nöjd med denna kontroll. Såsom kammaren be¬
hagade veta, får icke allenast Konungens befallningshafvande utse
ombud, utan äfven stadsfullmäktige, landsting och hushållnings¬
sällskapens förvaltningsutskott utse hvar sin styrelseledamot i
brännvinsbolagens styrelseer liksom sina revisorer. Men det är icke
nog med detta, utail äfven kontroll- och justeringsbyrån äger rätt
att, när den så finner för godt, granska brännvinsbolagens läken-
N:o 17.
36
Onsdagen den 10 Mars.
Ifrågasatt
förbud för bo¬
lag att blanda
eller förskära
brännvin eller
vin m. m.
(Forts.)
skaper, själf eller genom utsedda ombud. Det förefaller under
sådana förhållanden, som om denna kontroll ofvanpå kontroll skulle
vara tillräcklig. Och det kan verkligen till och me’d bli för mycket
kontroll, ty känner en kontrollant, att de andra ligga öfver honom,
torde ansvaret i det fallet icke blifva så stort. Det torde i det hela
icke vara sa stort fel med själf va kontrollbestämmelserna, utan jag
tror fastmer, att bakom denna fråga ligger något annat intresse
och som synbarligen framträder. Det är nämligen så,, att man
vill hafva bort bolagens ratt att förskära brännvin och vin. Denna
rätt är, snart sagdt, en nödvändighet för bolagen, ty när konjak
och wisky importeras, innehåller varan 58 procent alkohol, hvil¬
ken höga procenthalt måste nedsättas till 46 °/o för att den skall
kunna användas och försäljas. Nåväl, om de icke. få göra denna
förskäring inom bolagen, är det gifvet, att de maste hämta sina
varor från reningsverken eller vinhandlarna. Att dessa skola hafva
särskild förtjänst på detta är alldeles gifvet och det är en för-
tjänst, som tillkommer den enskilde till förfång för det allmänna.
Således, en sådan förskäring skulle medföra ganska stor förlust
för dem, som nu hafva inkomster från dessa bolag. Men man
säger, att kontrollen i detta hänseende är otillräcklig.. Jag vill
därvid säga, att det kan ju vara så, att vissa bolag icke.infört
den strängare kontroll, som numera står att vinna, men jag är
öfvertygad om att, sedan uppmärksamheten blifvit fästad på sa¬
ken i Riksdagen, den nog kommer att alltmer införas. Man har
nämligen vid förskäring upplagt en särskild laboratoriejournal, och
vid flera bolag är den redan införd. Där annoteras den kvantitet
konjak, som skall förskäras, och den kvantitet vatten, som _skall
tillsättas densamma, och så får man en bestämd summa på för-
skäringen. Således kan man efter den kontrollen mycket väl. i
räkenskaperna se, huruvida lika stor kvantitet sprit blifvit in¬
köpt, som sedan försålts. Denna kontroll kan vidare upprepas
af kontroll- och justeringsbyrån, och ändring i denna del af för¬
ordningen anser jag således icke behöflig. Jag ber därför att få
yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Cavalli: Det är icke så som den siste ärade talaren
sade, att här är fråga endast om några felande kontrollföre¬
skrifter. Frågan gäller någonting större och viktigare än så;
det är fråga om, kuruvida de bolag, som äro bildade, såsom inan
säger, efter Göteborgssystemet, skola bibehålla de funktioner och'
den ställning, de nu hafva, eller om de skola utvidga densamma,
så att de bli i stånd att lägga under sig reningen och hvarför
icke också tillverkningen af brännvin. Det är, mina herrar, den
frågan, inför hvilken vi stå. Den kontroll öfver förskäringen,
såsom det heter på det tekniska språket, hvilken äger rum. af
vissa spirituösa drycker för ätt sätta ned dem till lägre sprit-
halt, är synnerligen lämpligt anordnad, om man får tro den siste
ärade talaren, och det är rätt glädjande, att han var öfvertygad
om tillräckligheten af den kontroll på åtgången af vatten, som
Onsdagen den 10 Mars.
37
N:o 17.
han omförmälde här. Men vatten är för lätt åtkomligt och för ifrågasatt
billigt, för att jag skall vara öfvertygad om att kontrollen däröfver förbud för io-
är effektiv. Vattnet kostar ingenting och det är lätt till hands• e“£r°yöl.X?-o
Det är nog så, som herr Wester sade, att ett intresse ligger bak- brännvin eller
om — herr Wester kunde gärna talat i pluralis, han kunde gärna vin vi. m.
hafva sagt: andra intressen, som ligga bakom. Det är stridiga (Forts.)
intressen som här mötas, och jag har fått mottaga skrifvelser
-— både undertecknade och icke undertecknade — rörande denna sak
och jag kan stå till tjänst för den som sådant önskar med en
liten utplockning, som kan vara upplysande. De intressen, som
spela in mot hvarandra, äro å ena sidan utskänkningsbolagen
och å den andra vinhandlarnes. De hafva kommit i friktion med
hvarandra, och här gäller, när vi skola stifta lag, att skilja
mellan dessa. Nåväl, huru skall man då göra rättvisa? Gör
man rättvisa genom att lämna alla rättigheter åt bolagen ? De
hafva ju skött sig så utmärkt, säger man. Ja, äfven om jag gånge
in härpå, om jag skulle medgifva, att berömmet vore berätti¬
gad! — jag är dock tveksam i vissa fall — så är det, mina
herrar, icke bra att gifva en person, juridisk eller fysisk, allt¬
för stor makt, och om man går så långt, att man låter hela
brännvinsindustrien komma under bolagens hand, då kommer man,
ehuru under annan form, till det, som vi förut här i Sverige
hade såsom kronans brännvinsregale, då kommer man till ett
brännvinsmonopol för bolag, hvilka kunde grundas utan att där¬
för tillskjutes ett öre i aktiekapital; det finnes sådana, som icke
hafva något aktiekapital. Några personer sammansluta sig för
att bilda ett brännvinsförsäljnipgsbolag, och sedan deras anbud
antagits, hafva de åt sig upplåten en monopolaffär, på hvilken
de icke kunna undgå att förtjäna penningar.
Nu står frågan så: Vill man utvidga dessa bolags befogen¬
het, så att de få utföra reningen af brännvin? Reningsverken
göra svårigheter och fördyra brännvinet, säges det från bola¬
gens sida, och därför måste bolagen anlägga reningsverk. Sedan
anlägga de brännerier och så bränna de sitt brännvin själfva; den
nuvarande lagstiftningen lägger nämligen icke hinder i vägen för
bolagen att rena och bränna brännvin.
Det är nu sagdt ifrån, att fara är å färde, ty om! Riksdagen
fattar beslut i denna riktning, så kan det fortgå på den inslagna vä¬
gen att anlägga reningsverk. Nu bör kammaren bedöma, om det är
klokt och lämpligt att utvidga bolagens verksamhet efter de linjer,
till hvilka jag här tecknat konturerna. Men hvad jag med mitt lilla
anförande velat klargöra, det är, att frågan har helt annan bety¬
delse och bör ses ur andra synpunkter än dem, min ärade kamrat
i utskottet herr Wester här utvecklade.
Nu sade den siste ärade talaren vidare, att Riksdagen kunde
tacka mig därför, att här åtskilliga kontrollföreskrifter vore
gifna. Jag har verkligen i Riksdagen verkat i denna riktning,
och Riksdagen har i hufvudsak godkänt anordnande af de till
ökad 'kontroll ledande bestämmelser, i h vilkas framläggande jag
N:o 17.
38
Onsdagen den 10 Mars.
Ifrågasatt
förbud för bo¬
lag att blanda
eller förskära
brännvin eller
vin m. m.
(Forts.)
haft de], men jag får bekänna, att de foster, som kommit till
icke i allo motsvarat fostrarens förhoppningar och förväntningar.
Med detta har jag velat framhålla såkens vikt och ‘bety¬
delse. Och så till slut en förklaring till svar på herr "W esters
erinran mot mig, därför att jag föreslagit en skrifvelse. Anled¬
ningen är den, att jag trodde detta i denna sak vara försiktigare,
ty jag skall säga, det är icke alltid lämpligt att såsom reservant
i utskottet skrifva texten till lagförslag. Då är det lämpligare,
särskildt i de fall, då Konungen deltager i lagstiftningen, att för¬
slag i ämnet kommer från regeringen. Annars medgifver jag, att
jag velat inskränka skrifvelsernas antal, om än mitt motstånd
mot deras aflåtande under de senare åren icke varit så lifligt som
tillförene. Det torde då icke vara inkonsekvent, om jag nu med
min röst skulle bidraga till en skrifvelses aflåtande.
Jag anhåller om bifall till reservationen.
Herr Fester: Den föregående talaren anförde, att det här
gällde att utvidga bolagens verksamhet, men det är så, att frågan
endast afser att bifalla bestämmelser, som redan finnas. Det är
icke fråga om att utvidga, utan om att godkänna hvad som finnes.
Bolagen hafva icke rätt att själfva tillverka sina varor eller an¬
lägga reningsverk m. m. Därför äger en del af hvad bevillningsut¬
skottets ordförande i detta hänseende framhöll icke någon tillämp*-
ning. Däremot hafva de verkligen rätt att förskära brännvin, och
därom rör det sig i förevarande fall. Jag kan således icke finna, att
det vore till någon som helst nytta för det allmänna att beröfva
bolagen denna deras rätt.
Vidare talades det om papperskontrollen och det framhölls, att
det vore så godt om vatten, samt att man icke kunde veta huru
mycket som tillsattes. I detta fall får jag erinra, att man kan
på förhand räkna ut och få veta, hur mycket bör tillsättas en viss
kvantitet brännvin för att erhålla brännvin af viss alkoholstyrka,
och räcker icke papperskontrollen i detta fall, tör väl allmän¬
hetens kontroll vara en ganska säker mätare i detta hänseende.
Herr Lindblad: Äfven jag skall bedja att få yrka bifall
till utskottets förslag, då jag icke kan följa de båda reservanterna.
Om Riksdagen nu skulle skrifva på det sätt, som af dem föreslås,
komme i denna skrifvelse icke att uttalas allt hvad man ville
nå, utan, enligt hvad bevillningsutskottets ordförande sade, lig¬
ger där bakom något helt annat än hvad som verkligen uttalas
i skrifvelsen. Sådant tycks mig vara ett märkvärdigt sätt att
skrifva, att man underförstår något annat och mycket mer än
man skrifver om. Man begär ökad kontroll, men afser i själfva
verket att betaga bolagen den rätt de i lång tid haft att förskära
spirituösa drycker. Och hvad blir följden däraf? Den blefve, att
från bolagen skulle tagas den mycket betydande vinst, som de
kunnat göra därigenom, att denna blandning efter gammal praxis
varit tillåten. Icke är det att undra på, att människor finnas, som
39
N:o 17.
Onsdagen don 10 Mars.
vilja dela denna vinst med bolagen — jag tänker pa vinhandlare ifråyamtt
och destillatorer; men är det lämpligt att just gorå dem till viljes /^"^/*^-
härvidlag, då man en gång öfvergått till att inrätta bolag, just jör>j.ära
för att tillförsäkra det allmänna den vinst, större eller mindre, irännvin eller
som faller af brännvinshandteringen, och velat förfara sa, att mn m. m.
det blefve en möjlighet till kontroll? Ty vinhandlarne kontrollera (Forts.)
vi icke alls. Gentemot den förste talaren, som framhöll, att
bolagens hela idé varit, att de skulle verka i sedligt syfte, och
frågade, om det vore att befordra sedligheten, om man läte bo¬
lagen få all denna vinst, så vill jag säga, att man åtminstone
jämnt så mycket befordrar sedliga syften att man åtminstone
icke vill att enskilda — de må vara förskärare, vinfabrikanter
eller vinhandlare — skola ensamma och för egen räkning samla
upp denna mycket stora vinst. Det gäller här högst afsevärda
belopp. Det har visats mig, att ett bolag utifrån inköpt, jag tror
siffran var 4,000 liter konjak, men salde ut 40,000 liter, som också
kallades konjak — detta var möjligt endast med tillsättning åt
sprit, vatten och något vin; se där hela hemligheten med denna
tillverkning. . . „ ...
Mot den förste talaren vill jag erinra, att det tinnes savai
en brännvinsfiZiverAwiwgfsförordning som °en brännvinsförsäljnings-
förordning, och att det här icke vore fråga om att ändra en enda
rad i den förra. Man vill åter rubba försäljningsförordningen,
men det tror jag icke man bör göra på denna väg, ty jag anser
det vara af betydelse att söka rädda så mycket som möjligt åt
det allmänna af dessa medel och att man icke vill fresta enskilda
personer till att lägga under sig allt detta. Ju mer man kan ga
i den riktningen att tillförsäkra det allmänna eller bolagen vinsten,
ju mer handlar man i rätt riktning; statsmakterna blifva/ ju se¬
nare i tillfälle att gorå med dessa penningar såsom de behaga,
och de allena besluta om medlens användning såsom de finna
lämpligast. . „
Det är märkvärdigt, att liknande motioner kommit fram tran
tvenne håll i Andra Kammaren, dels från herr Jesperson, dels
ock från rent nykterhetsvänligt håll, från herrar Berggren och
Erikson i öfra. Odensvi. Men af dessa tva är den ene från V ärxn-
land och den andre från Närke; man har därför undrat, hur det
kommer sig, att i motiveringen anföras några förhållanden _ från
Hessleholm, och detta gör, att man kan misstänka, att motionen
icke har skrifvits af motionärerna själfva, utan att det är någon,
som stuckit dem densamma i handen. Efter mitt förmenande är
det tydligt och klart, att vinhandelsintresset ligger bakom detta),,
och jag kan icke anse, att det bör i denna förtäckta form få
komma fram, än mindre att göra en framställning, som man
vill skola tolkas på helt annat sätt än enligt ordalagen.
Herr Bellinder: I denna fråga har ju rådt mycket olika
meningar, oafsedt skiljaktiga politiska åskådningar och skiftande
nykterhetsåsikter, och det har varit fallet saväl i afseende på
N:o 17.
40
Onsdagen den 10 Mars.
ifrågasatt dagspressens uttalanden i saken som i afseende å den uppfattning
förbud för bo- af frågan, som gjort sig gällande i bevillningsutskottet. Emelie^
eller 'försTära JlcL sedan jag Pa ,bästa sätt s?kt taga reda på de skäl, som tala
brännvin eller™? ocb ^ot motionen, kan jag icke annat än stanna vid den
vin m. m. bestämda asikten, att det riktigaste är att bifalla reservanternas
(Forts.) förslag, först och främst därför, att det icke kan förnekas, ,att
brännvinsfcrsäljnings bolagen äro på god väg att glömma det ända¬
mål, som de enligt 15 § af gällande brännvinsförsäljningsförordmng
hafva fått sig föresatt, nämligen att endast i sedlighetens intresse
ordna och handhafva detaljförsäljning af brännvin. Dessa bolag
hafva utvidgat sin verksamhet högst väsentligt, och sedan de
gjort det med stor framgång, äro de nu på god väg att skaffa
sig uteslutande monopol på allt hvad försäljning af brännvin
och annan spirituösa heter. Men den erfarenheten hafva vi val
ända gjort, att med ett mer utveckladt näringslif allt slags monopol
till förmån för enskilda och korporationer är af ondo icke blott
för allmänheten, för hvars intressen här förut under debatten
pläderats, utan äfven för alla enskilda näringsidkare, hvilkas
verksamhet faller inom det område, som monopolet omfattar. Det
är riktigt, att om bolagen skola fortgå allt mer och mer på detta
verksamhetsfält, de nu för sig utstakat, komma vinhandlarne att
få sitta emellan. Huruvida det är rätt att undertrycka en hel
klass legitima yrkesmäns verksamhet, därpå vill jag nu icke när¬
mare inlåta mig. Hårdt är det i alla fall för dem, och jag tror
icke allmänheten i längden skulle vinna därpå. Ty hvad blir
följden ? Med förbigående af inhemska vinhandlare komma dessa
utskänkningsbolag att vid sina inköp uteslutande hålla sig till
utlänningar, och därvid hafva de ofta icke ens förmånen att bi¬
trädas af sakkunnigt folk, så att varan blir tillräckligt pröfvad
efter kvaliteten, och icke heller äro de i stånd att bedöma prisen
sa, som verkliga yrkesidkare och fackmän kunna göra, hvarigenom
landet genom för höga inköpspris komme att ådragas en national¬
ekonomisk förlust pa miljoner för varor, hvilka.af fackmän kunde
köpas billigare, men som bolagen köpa till för höga pris af de
utländska försälj arne. Nu är det så, att dessa höga pris kunna
ernås af de senare genom det provisionssystem, som emellanåt
tyvärr härvidlag gör sig gällande. Jag har själf sett bevis på,
att sådana provisioner lämnats åt utländska försäljare, och har
i en tidning för den 16 februari detta år läst följande: »Vi hafva
sett offerter, som sträckt sig ända upp till 20 procents provision
under samtidigt uthäfvande af fullständig diskretion och Hänvis¬
ning till, att den utländska firman i fråga redan är leverantör
till andra bolag.»
Nu kan man visserligen säga, att provisioner kunna lämnas
äfven af försäljare inom landet, men jag tror dock, att det är
lättare att i detta fall utöfva kontroll, än om de lämnas af ut¬
länningar. För öfrigt blefve det, ifall bolagen icke ägde rättighet
att förskära och blanda sina varor utan måste försälja dem i
samma skick som de blifvit inköpta, nog så, att bolagen vid sina
Onsdagen don 10 Mars.
41
N:o 17.
inköp komme att införa infordrandet af offentliga anbud, såsom ifrågasatt
det sker för andra ändamål, och då skulle detta provisionssystsm/*•*«<!/<*'• &«-
därigenom, blifvit stäckt. 'M-IS
.hn annan orsak, hvarior jag ansluter mig till reservanterna, brännvin eller
är verkligen förhållandet med kontrollen. Här har det visser- vin m. jn.
ligen talats om, att det redan finnes en effektiv kontroll. Jag (Forts.)
tvifla? icke på, att ganska bestämda och detaljerade kontroll¬
föreskrifter redan finnas, samt att också till kontrollanter och
revisorer utses af vederbörande myndigheter så opartiska per¬
soner som möjligt, men det är ju icke tänkbart trots alla före¬
skrifter med de tillverkningsmetoder, som nu praktiseras i bo¬
lagen, att kontrollera dem på effektivt sätt. I detta fall kan jag
icke vara tillfredsställd med hvad en föregående ärad talare sade,
att det numera skulle från kontroll- och justeringsbyrån gifvas
sådana föreskrifter, att kontrollen blefve effektiv. Det har näm¬
ligen visat sig, att, fastän kontrollen varit både detaljerad och
omfattande, den dock icke varit fullt effektiv.
Jag instämmer i öfrigt i det yttrande, som bevillningsut¬
skottets ärade ordförande hade i frågan, och ber således, herr
talman, att få yrka bifall till reservanternas förslag.
Herr Hedenlund: Herr talman! Äfven med risk att upp¬
repa några af de skäl, som här förut uttalats till förmån för ut¬
skottets hemställan, vill jag dock icke underlåta att gifva ut¬
tryck åt den uppfattning, som utskottet sökt göra gällande, och
jag gör detta sa mycket hellre som det synes mig, att inånga af
de anfall, som riktats mot bolagen och bolagsstyrelserna, äro öfver-
drifna och i hvarje fall baserade på uttalanden och hän tydningar,
hvilka icke äro bevisade och som åtminstone i de flesta fall kunna
bestridas. Man har gjort svåra anmärkningar mot kontrollen, att
den skulle vara otillräcklig och att förhållandena under det nu¬
varande systemet vore rent af olidliga. Det har uttalats, att i skum¬
rasket bedrifvits ett högst förkastligt provisionssystem, och mo¬
tionären vill göra troligt, att de svenska bolagen förse sig hos
tertiafirmor, danska, tyska eller andra utländska, för att betinga
sig så stor provision som möjligt. Man har vidare velat påstå,
åtminstone har motionären gjort det, att det rent af skulle vara
ekonomiskt fördelaktigt för bolagen att adressera sig till svenska
vinhandlare i stället för till utländska exportörer, och nu senast
har man kommit in på en sak, som jag, i likhet med många andra,
ansett ligga utom denna fråga, nämligen brännvinsbränningen.
Hvad nu kontrollen angår, har en föregående talare påpekat,
att denna torde vara långt ifrån otillräcklig, han har påvisat hvil¬
ken revision bolagen äro underkastade och han har visat, att kon¬
troll- och justeringsstyrelsen äger tillsätta extra kontrollanter, om
så behofs, men han har icke omnämnt, att kontroll- och juste¬
ringsstyrelsen är belåten med det kontrollsystem som finnes. Själf
har jag öfvertygats om kontrollens tillräcklighet, sedan jag sett
de böcker, som från en plats ej långt härifrån förevisats utskottet.
N:o 17.
42
Onsdagen den 10 Mars.
Ifrågasatt
förbud för bo¬
lag att blanda
eller förskära
brännvin eller
vin m. m.
(Forts.)
1 laboratoriejournalen och förskäringsjournalen bokföres hvarje
post konjak, som skall förskäras, och det är en mycket lätt sak
att genom tabellariska siffror förvissa sig om, huru mycket vatten
åtgår för att nedsätta konjaken till önskad alkoholhalt samt där¬
efter uppvisa, huru mycket bolaget har att redovisa efter förskä-
ringen. Herr Jesperson gör själ! härom en antydan i sin moti¬
vering, där han påpekar, att om ett bolag inköper 1,000 liter
konjak af 58 procentig styrka och sedan inköpet skett densamma
skall nedsättas till 46 °/o alkoholhalt, användes till en dylik
nedsättning 261 liter vatten. Hvad herr Jesperson kan sluta sig
till från eu tabell, torde väl bolagens revisorer, som icke blott
kvantitativt utan äfven kvalitativt äro synnerligen väl represen¬
terade. kunna göra.
Här har förut och äfven af den siste ärade talaren berörts
provisionssystemet. Inom utskottets andra afdelning, där denna
motion bereddes, talades om några bevis, som man hade om att
bolagsdirektörerna skulle begagna sig af otillbörliga provisioner,
men då från vår sida begärdes, att dessa bevis skulle företes, sva¬
rades, att man af diskretionsskäl icke finge lägga fram dem. Då vi
emellertid insisterade härpå, kom det fram, att bevisen skulle del¬
vis bestå uti att en svensk bolagsdirektör vändt sig till en utländsk
firma för att förvissa sig om, huru stor provision han skulle kunna
erhålla och fått det svar, att han skulle kunna få så och så mycket.
Detta bevisar dock ingenting annat, än att en främmande firma
varit villig betala provision, men ingalunda att den svenske bolags-
direktören emottagit någon sådan.
Hvad nu angår den tredje frågan, som jag tillåtit mig beröra,
eller inköpen från underklassiga firmor, har visserligen motionären
påstått, att sådana ägt rum, men han har ej framlagt ett enda be¬
vis därpå, så vidt jag kunnat se. Om så vore förhållandet, vore
den saken väl dock ganska lätt att leda i bevis. Jag har ingen
personlig erfarenhet i dessa saker, då jag ej tillhör något bränn -
vinsbolag, men jag tror mig dock med säkerhet veta, att de väl
skötta bolagen, da det gäller sådana varor som konjak, vända sig
till de förnämsta exportfirmorna i Cognac och att från dessa im¬
porteras betydande kvantiteter.
Nu nämndes särskildt af bevillningsutskottets ärade herr
ordförande, att detta är en intressefråga och en maktfråga och
att meningen är att inrymma all makten åt bolagen, och (len siste
ärade talaren ordade äfven om bolagsmonopol. Men, mina herrar,
är icke detta i alla fall att ställa denna fråga i någon mån på huf-
vudet, tjr här gäller ju, såvidt jag rätt fattat herr Jespersons
motion, ingalunda att utvidga bolagens rätt, utan tvärtom att kring¬
skära denna, och vore det ej för den fria konkurrensens skull,
skulle jag icke alls göra mig till tolk för utskottets uppfattning.
Enligt min mening vill ej utskottet på något sätt sämreställa vin¬
handlarna, men den rätt, vinhandlarna hafva att förskära denf
bör äfven fortfarande inrymmas åt bolagen, ända till dess att
bolagen visat sig så ansvarslöst sköta denna sak, att de ej längre
Onsdagen den 10 Mara.
43
N:o 17.
förtjäna att behålla denna rättighet. Nej, mina herrar, pudelns ifrågasatt
kärna är nog i detta som i så många andra fall den ekonomiska förbud för bo-
sidan af saken, och visserligen söker motionären göra gällande,
att det skulle vara mera praktiskt och mera ekonomiskt för bo- \ränm-m (uel.
lagen att direkt hänvända sig till vinhandlarna med sina inköp, vin m. m.
men att så icke är förhållandet har jag senast i dag öfvertygat (Ports.)
mig om af den skrift, på hvilken bevillningsutskottets herr ord¬
förande alluderade, nämligen den, som framkommit från Göteborgs-
systemets förtroendenämnd och i hvilken påvisas, att det skulle
vara till stor förlust för bolagen, om den ifrågavarande rätten
betoges dem. J a g tillät mig i utskottet anföra ett bevis, som
herr Jesperson användt för att visa att det skulle vara mera ekono¬
miskt för bolagen att köpa af vinhandlarna än att vända sig direkt
till utlandet och sedan förskära, och jag skall be att äfven få nu
framlägga detsamma för kammaren. Herr Jesperson säger i sin
motivering:
»Redan nu anförda förhållanden göra det i hög grad tvifvel¬
aktigt, om förskäringen verkligen innebär någon ekonomisk för¬
del för bolagen. Då bolag fått betala 93 öre per liter för egentligt
brännvin af 46 o/o alkoholhalt och samtidigt inom landet från
enskilda spirituosafirmor kunnat inköpas försäljningsfärdig kon¬
jak med enahanda styrka till så lågt pris som kronor 1: 00 a
1:10 per liter fritt levererad, torde det vara fullt tydligt, att så
,icke kan vara förhållandet.» Jag föreställer mig, att ett bolag är i
tillfälle att köpa det egentliga brännvinet, som för denna vara
bör användas, lika billigt som vinhandlarna, och jag har mig
bekant, att om man skall köpa en något så när duglig konjak,
d. v. s. sådan att den kan användas för förskäring, så är det lägsta
priset 250 å 300 francs per hektoliter. Den importerade varan står
sålunda i minst 2 kronor per liter, hvartill skall läggas tullen
1 krona, och då konjaken således här kostar 3 kronor litern, torde
det väl vara till fullaste evidens bevisadt, att detta handelspris
af kronor 1: — för den förskurna varan är omöjligt, såvidt det
skall bli tal om någon avance och för så vidt man till brännvinet
vill tillsätta så liten kvantitet som 2 1/2 °/° konjak. Motionärens
argumentering faller sålunda sönder, och jag delar Göteborgs-
systemets förtroendenämnds uppfattning, att det skulle vara eko¬
nomiskt ogynnsamt för bolagen, om förskäringsrätten beröfvades
dem, och då det allmänna skulle förlora på om bolagens irfkomster
och köpmöjligheter skulle minskas, tillåter jag mig, herr talman,
yrka bifall till bevillningsutskottets förslag.
Herr Hildebrand: Under den första debatten af dagens
plenum yttrade bevillningsutskottets ordförande att han hade stor
aktning för affärer, men att fall funnes, då principer och prin¬
ciptrohet finge gå före. Jag kände mig då något undrande, om
det fullt stämde in den gången — här förefaller det mig att
denna sats är fullt tillämplig.
Om man ser på grundprincipen för brännvinsförsäljningens
X:o 17.
44
Onsdagen den 10 Mars.
ifrågasatt ordnande genom bolag, finner man, att först och främst 15 § ut-
föriud för bo- tryckligen säger, att bolaget skall hafva till ändamål endast att
^Uer^försUra^ salighetens intresse ordna och handhafva detaljhandeln Ined
^brännvin * eller brännvin, och momentet slntar med att bolaget äger icke skaffa
vin m. m. kommunen någon ekonomisk fördel utöfver den vinst, som enligt
(Forts.) denna förordning kan tillkomma densamma., Bolagens uppgift är
sålunda atL i sedlighetens intresse ordna och handhafva detalj¬
handeln, men ingalunda att söka skaffa det allmänna så stora in¬
komster, som lämpligen ske kan. Detta är en synpunkt, som är full¬
ständigt utesluten i första stycket af 15 §. Ur hvilken synpunkt
är det då, som denna rätt att förskära brännvin och vin kan
försvaras ? Jo, ur den rena affärssynpunkten. Man säger och
säger antagligen med rätta, att bolagets nettovinst skulle ökas
genom att bolagen hafva denna rätt, och att om icke bolagen äga den,
kommer denna vinst andra personer, närmast vinhandlarna, till
godo. Det förefaller mig emellertid, att detta är en alldeles un¬
derordnad synpunkt i detta sammanhang. Min afsikt är icke här
att företräda vare sig bolagens eller vinhandlarnas speciella in¬
tressen, jag vill alldeles bortse därifrån. Jag tror också, att här
talats tillräckligt om kontrollfrågan; för mig är hufvudsaken,
att den störa princip, som ligger till grund för Göteborgssyste-
met, om möjligt upprätthålles, och det förefaller mig också, att
genom att först låta bolagen hafva rätt att förskära brännvin
och vin och sedan låta dem upprätta reningsverk och kanske
brännerier för man det helas utveckling in på en väg, som för bola¬
gen själfva är fördärf bringande. Man märker redan nu en stark
misstämning mot dessa bolag och ett underkännande af deras för¬
måga att i sedlighetens intresse sköta detaljhandeln, men måste
man icke hafva klart för sig, att denna opposition mot hela bo-
lagssaken kommer att kraftigt växa, för den händelse bolagen kom¬
ma allt längre in på den väg, som för till industriell verksamhet,
då det kan sägas, att staten och kommunerna, genom att tillåta
detta och genom att låta draga vinst direkt af industriell verksam¬
het, stödja och bygga sin ekonomi på tillverkning af brännvin ?
Måste icke detta, såsom situationen nu är, verka upprörande inom
stora kretsar af befolkningen, och kan man icke riskera, att en
ofantligt stark opinion växer sig fram mot hela detta system,
som skapats inom landet och hittills varit till så stort gagn ?
Det är af detta skäl, detta principskäl, som det förefaller mig,
att det vore önskligt, om utskottets hemställan icke vunne kamma¬
rens bifall.
Nu anser jag visserligen, att herr Lindblad har rätt i sin
anmärkning, att det här framlagda skrifvelseförslaget icke täcker
hvad som påpekats under debatten från det håll, som reservatio¬
nen egentligen skulle representera. Jag vågar därför, sedan jag
förvissat mig om att kammarens båda reservanter icke hafva nå¬
gonting däremot, föreslå att få tillägga några ord i följande sam¬
manhang. Det står nu: »måtte låta verkställa utredning, huru¬
vida med hänsyn till brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet
Onsdagen den 10 Mars.
45
N:o 17.
strängaro kontrollföreskrifter än de, som gifves i kungl. förord- ifrågasatt
ningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin, kunna förbud för bo-
vara erforderliga särskildt i afseende å förskäring af spirituösa "uer ftirsTäi"
och vin». Här föreslår jag nu följande tillägg: »eller också i fråga brännvin eller
om sådan förskäring rent förbud vara lämpligt», etc. vin m. m.
Jag tillåter mig att yrka bifall till reservationen med den (Forts.)
af mig föreslagna ändringen.
Herr Lindblad: Det förefaller mig mycket märkvärdigt
och såsom bevis på bristande konsekvens af den siste ärade talaren,
att han, som är motionär och vill draga försäljning af Öl och
vin under Göteborgssystemet, på samma gång vill draga undan
Göteborgssystemet den mycket stora vinst, som bolagen hittills
skördat af den mer eller mindre äkta konjak, »om efter till¬
sättande af vatten o ch sprit tillhandahålles allmänheten under
namn af fransk konjak. Jag kan icke följa denne talare och kan
icke förstå, hvarför han gör sig till målsman för att en så stor
vinst borde dragas från det allmänna och i stället komma en¬
skilda vinhandlare till godo. Det är ju tvärtom en dygd hos
Göteborgssystemet att det försökt minska de enskildes intressen
i hithörande bransch, för att tillförsäkra dem åt det allmänna.
Och då kommer denne talare genom en långsökt deduktion därhän,
att man möjligen skulle kunna komma in på en ren tillverkning
af brännvin. Men jag upprepar ännu en gång, att det finnes
en särskild förordning, som heter brännvinstillverkningsförord-
ningen; om den är ju icke alls här fråga. Bolagens hela verk¬
samhet är ju stort icke annat än en blandningsaffär. Man köper
sprit och tillsätter vatten i vissa mängd,er för att tillhandahålla
brännvin af den procenthalt, som lagen medgifver. Förskäringen
är ej annat än en blandning af vatten och sprit med tillsättning
kanske af en från utlandet importerad mindre kvantitet konjak.
Hvarför vilja nu vinhandlarna så gärna hafva denna rättighet?
Jo, därför att de af brännvinsbolagen arrendera rätten att sälja
finare spirituösa, men äro förbjudna att sälja egentligt bränn¬
vin. Däremot få de sälja hur mycket som helst af den s. k.
franska konjaken, som egentligen icke är något annat än en bland-
ningsprodukt af hufvudsakligen svenska ingredienser, och den affä¬
ren vilja de drifva i så hög grad som möjligt. Men är väl detta
lämpligt? Jag kan ej finna annat, än att, så länge bolagen endast
sysselsätta sig med blandning af fullfärdig sprit med olika ingre¬
dienser samt därjämte vilja rena brännvinet som kommer från
bränneri! för att få fram en bättre produkt, bolagen röra sig
på en fullt 'legitim grund, och jag anser det icke vara lämpligt
att beröfva dem denna rättighet, som de haft mycket länge —
jag erinrar om den gamla kolreningen, som praktiserades af bo¬
lagen. Sådant vore en återgång till något ännu äldre, som man
sökt att komma ifrån just genom Göteborgssystemets införande.
Det är därför jag tror, att Första Kammaren, om den fattar
N:0 17.
46
Onsdagen den 10 Mars.
vin m. m.
(Forts.)
ifrågasatt ett sådant beslut, skulle komma att slå in på en motsatt riktning
förhud för bo- emot den, i hvilken Göteborgssystemet är afsedt att verka.
^Mtr^förskåra Jag yrkar fortfarande bifall till utskottets hemställan.
brännvin eller
Herr R ester: Endast några ord med anledning af herr
Hildebrands uttalande. Han önskade införa ett absolut förbud
för bolagen att förskära brännvin och vin, hvarigenom bolagen
skulle ställas helt och hållet beroende af vinhandlarna och renings¬
verken o. s. v., hvilket jag tror vore både ur ekonomisk och
andra synpunkter mycket olämpligt. I Stockholm och Göteborg
star det bolagen fritt att köpa varor från vinhandlarna, men
samma förhållande föreligger ej i landsorten, och därför skulle
ett absolut förbud här verka mycket skadligt.
Vidare sade herr Hildebrand, att det rest sig en så kraftig
opinion mot dessa brännvinsbolag. Ja, jag har icke hört så (mycket
af den opinionen, men är det så, att en dylik existerar, torde
detta mindre bero på bestämmelserna om kontrollen o. s. v., utan
då härleder den sig nog mera ifrån den vara, hvarmed bolagen hafva
att handskas.
Grefve Douglas: Efter de argument, hvilka blifvit anförda
för reservationen, och sedan diskussionen pågått så länge, kan jag
fatta mig kort. Jag vill då blott som min öfvertygelse uttala,
att eu strängare kontroll i detta afseende är absolut nödvändig.
Utomlands finnes det trakter, hvilka äro så lyckligt lottade, att
man där kan hafva vingårdar. Vi hafva i stället våra vinfabriker.
Det är icke i längden till fördel vare sig för nykterheten eller
för handeln, att dessa vinfabriker, där, såsom det så mildt heter,
förskäring af varor äger rum, få en alltför stor utsträckning.
Skall vinhandeln i Sverige kunna komma på riktiga och fullt
normala fotter, är det nödvändigt, att den befrias från den rörelse,
hvilken under namn af förskäring bedrifves af aktiebolagen, hvarom
vi nu hafva talat. Endast då kan man hoppas att slutligen uppnå,
att hvarje vara kallas med sitt rätta namn. Den konjak, den
billiga scherry och det billiga portvin, som här hos oss utminuteras,
ja, mine herrar, det är väl ingen här, som icke är på det klara
med, att det är brännvin, tillsatt med vatten, med sprit och
med saft eller färg. Är detta ett tillstånd, som det i längden
är önskvärdt att bibehålla, kanske än vidare utveckla ? Den enda
möjligheten är, att man, sedan nu ett tillägg är föreslaget af
herr Hildebrand, skrifver till regeringen och ber den taga under
öfvervägande, huruvida icke här sträng, mycket sträng kontroll
kan råda bot mot det onda. Af denna anledning ber jag, herr
talman, att få yrka bifall till reservationen.
Herr Bellinder: Jag har endast begärt ordet för att i
anledning af ett, yttrande af en föregående talare vederlägga ho¬
nom, då han påstod, att de, som biträdt reservanternas åsikt,
skulle gjort detta för att motarbeta Göteborgssystemet. Det har
Onsdagen den 10 Mars.
47
NiO 17.
åtminstone ej varit min mening. Jag har ej någon inotvilja mot ifrågasatt
detta system, utan erkänner tacksamt, att det uträttat mycket förbud för bo-
godt, men jag är angelägen, att detta i och för sig goda system
icke får urarta, såsom redan skett på en del ställen och som det irännJv;n euer
är på väg att ske på andra. _ vin m. m.
För (Ifrigt anhåller jag att få tillägga, att, då jag yrkar (Fotts.)
bifall till reservanternas förslag, jag gör detta med instämmande
i den motivering, som föreslagits af herr Hildebrand.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande förevarande punkt förekommit följande
yrkanden: l:o) att hvad utskottet hemställt skulle bifallas2:o)
att kammaren skulle antaga det förslag, som innefattades i den
af herr Cavalli med flere vid punkten afgifna reservation; och
3:o) af herr Hildebrand, att sistnämnda _ förslag skulle bifallas
med den ändring, att näst efter orden »spirituösa och vin» inskötes:
»eller också i fråga om sådan förskäring rent förbud vara lämpligt».
Härefter gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig finna propositionen pa bifall
till utskottets hemställan vara med öfvervägande ja obesvärad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf herr talmannen upp¬
tog hvart och ett af de återstående yrkandena med hemställan,
huruvida kammaren ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående hufvudvoteringen, och förklarade herr talman¬
nen sig anse de härå afgifna svaren hafva utfallit med öfvervä¬
gande ja för deras mening, som ville till kontraproposition antaga
bifall till det under 2:o) upptagna yrkandet.
Grefve Douglas begärde votering jämväl om kontrapropositio¬
nens innehåll, i anledning hvaraf ^uppsattes, justerades och an¬
slogs en så lydande omröstningsproposition:
Den. som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
punkten 3 i bevillningsutskottets betänkande n:o 10 antager bifall
till det förslag, som innefattas i den af herr Cavalli med flera
vid punkten afgifna reservation, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej; c
Vinner Nej, har till kontraproposition i nämnda votering an¬
tagits bifall till herr Ilildebrands yrkande i ämnet.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
N:o 17.
48
Onsdagen den 10 Mars.
Ifrågasatt
föi bud för bo-
lag att blanda
eller förskära
brännvin eller
vin in. m.
(Forts.)
Ja — 61;
Nej — 48.
Härefter uppsattes, justerades och anslogs för hufvudvoteringen
en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemställt i punk¬
ten 3 af sitt betänkande n:o 10, röstar
Ju;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den af herr
Cavalli m. fl. vid punkten afgifna reservation.
Vid slutet af den häröfver anställda omröstningen befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 62;
Nej — 45.
Sista punkten.
Lades till handlingarna.
Om revision af Föredrogs ånyo bevillningsutskottets den 6 och| 9 innevarande
3stämrn\ie' m^na^ bordlagda betänkande n:o 11, i anledning af väckt motion
ang™försälj- om revision af gällande bestämmelser angående försäljning af vin
ning af vin 'och starkare maltdrycker i stad.
m. m.
I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 33, hade herr
Hildebrand föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t hemställa, det Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande,
huruvida och i hvilken utsträckning nu gällande bestämmelser an¬
gående försäljning af vin och starkare maltdrycker i stad lämp¬
ligen kunde förändras därhän, att i sedlighetens intresse bildadt
bolag ägde öfvertaga sagda försäljning i hufvudsaklig Öfverens¬
stämmelse med hvad som i brännvinsförsäljningsförordningen vore
stadgadt om brännvinsförsäljningens öfver lämnande åt sådant bo¬
lag, dock att uppkommen nettobehållning skulle öfverlämnas till
statskontoret att enligt statsmakternas bestämmande användas till
nykterhet, sedlighet och god folkkänsla gagnande ändamål.
Utskottet hade i förevarande betänkande på angifna skäl hem¬
ställt, att förevarande motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t i
Onsdagen don 10 Mars.
49
N:o 17.
fråga om revision af gällande bestämmelser angående försäljning
af vin och starkare maltdrycker i stad icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Herr Hildebrand: Då en enskild motionär uppträder mot¬
ett enhälligt utskott, blir det eller anses det i allt fall vara ett
begrafningstal. Men i den mening tror jag icke, att mitt anfö¬
rande nu behöfver vara det, att frågan får anses löst med ett
fall denna gång, utan den återkommer helt visst, då det är min
säkra förvissning, att denna utredningsangelägenhet hör till dem,
som måste komma fram och som tvinga sig fram.
Jag ber till en början att få frambära ett vördsamt tack till
utskottet för den älskvärda motivering utskottet presterat, när
det skulle öfverräcka silkessnöret. Utskottet är till den grad
älskvärdt, att slutet af betänkandet förefaller mig vara en logisk
kullerbytta. Ty innebörden af hvad utskottet anfört är ju: mo¬
tionen är behj ärtan svärd, det finnes fog för motionärens yrkande,
men stora svårigheter skulle möta, och därför bör ej skrifvelse
om utredning aflåtas. Det synes mig, som slutet med den moti¬
veringen bort vara ett annat: eftersom utskottet erkänner, att
det finnes fog för yrkandet i motionen, och just på den grund,
att stora svårigheter möta, bör en utredning så mycket mera er¬
fordras.
Ser man på det nuvarande systemet i städerna, och det är
ju endast fråga om städerna här, förefaller det mig vara klart,
att detta system verkar endast hälft. För brännvinshandeln har
man stränga bestämmelser. För den skola bolag bildas, numera
obligatoriskt, och bolagen skola i sedlighetens intresse ordna för¬
säljningen utan att drifva upp vinsten. Här har på värdshus
och bolagskrogar pa vissa håll funnits en sed, att föreståndaren
för lokalen haft en viss provision på ölförsäljningen. Men där¬
emot har man reagerat, och där detta system fortfarande prakti¬
seras, torde beslut öfverallt vara fattade, att det skall försvinna.
Således har man en försäljning af brännvin och äf Öl i de lokaler,
där brännvin utskänkes, af den art, att det skall göra försälj arne
detsamma, om det åtgår litet eller mycket. Men hur verkar nu
detta? När man vill inskränka brännvinskonsumtionen, rhå före¬
ståndaren ej hafva fördel af att det åtgår mycket. Men i när¬
maste kvarter kunna finnas ölkaféer, dit folket kan gå efter
krogbesöken och där det ligger i försäljarnes intresse att öka
konsumtionen så mycket som möjligt. Ett sådant system kan icke
verka genomtänkt och enhetligt. Nu försöker man begränsa kon¬
sumtionen på ett håll och släpper den lös på ett annat. Det torde
väl ändå ingen kunna förneka, att det gäller både om brännvin
och Öl, att de, måttligt använda, icke göra någon skada, men,
använda till öfvermått, göra en oerhörd skada.
Man har således en god princip för bränn vinsförsäljningen,
men icke en sådan i fråga om ölhandeln. Och man har icke rätt
att säga, att de metoder, som användas för att drifva upp endast
Första Kammarens Prof. 1909. N:o 17. 4
Om revision
af gällande
bestämmelser
ang. försälj¬
ning af vin
m. m.
(Porla.)
N:o 17.
50
Onsdagen den 10 Mars.
Om revision
af gällande
bestämmelser
ang. försälj¬
ning af vin
m. m.
(Forts.)
ölkonsumtionen, äro fullt lämpliga. Här i Stockholm tänker jag,
att ingen har glömt hvad som skedde, när Folkets hus skulle upp¬
föras, huru då ölbryggerierna täflade om att stödja detta bygg¬
nadsföretag, icke af intresse för saken, icke af intresse för den
arbetarerörelse det var fråga om, utan endast i förhoppning, att
det bryggeri, som stödde företaget, skulle kunna drifva upp kon¬
sumtionen af sin tillverkning så högt som möjligt. Kan man
säga, att en sådan metod att öka konsumtionen är förenlig med
nykterhetens kraf? Nu vill jag härmed naturligtvis icke säga,
att dylika metoder användas öfverallt.. Jag har hört, att de
skola hafva användts äfven på ett jpar andra håll, men det må
vara nog, att de användts någonstädes och fortfarande 1tunna
användas, för att en ändring här skall vara af behofvet påkallad.
Ja, men, invänder utskottet —• och efter min tanke med full
rätt —, det skulle möta mycket stora svårigheter med hänsyn
därtill, att Öl är en annan vara än brännvin. Nu har jag i min
motion ej ansett mig kunna gå längre än att hemställa om en
skrifvelse, i hvilken skulle yrkas utredning, huruvida och på hvad
sätt ölet skulle kunna införas under bolag, liknande göteborgs-
systemets, så att med bifall till detta förslag skulle man endast
få eu skrifvelse med begäran om utredning angående möjligheten
att ordna ölförsäljningen på ett sätt, som liknar bränn vinsför¬
säljningens. Något direkt uttalande från Riksdagens sida om
att försäljningen hör ordnas på detta sätt, ligger icke i min mo¬
tions slutkläm, och det är just därför, som jag ansett mig icke
höra taga hänsyn till svårigheterna, som skulle möta, svårighe¬
ter, som jag tror med god vilja skulle kunna öfvervinnas.
Nu möter emellertid motstånd mot den tanke, jag gifvit ut¬
tryck åt, från olika håll. Sålunda har en nykterhetsvänlig tid¬
ning i dag på morgonen uttalat önskvärdheten af att förslaget
måtte falla, därför att dess antagande skulle kunna skada en rö¬
relse för allmänt förhud för hela landet. Således har man för
närvarande en opposition från de radikala förbudsifrarne. Den
tidigare organiserade nykterhetsrörelsen har varit mycket mode¬
ratare än en stor del af den nuvarande organiserade, och anled¬
ningen till att utvecklingen gatt i allt radikalare riktning, så
att man nu har kraf på fullständigt förhud mot tillverkning inom
landet, införsel och försäljning af spirituösa, synes mig vara, g,tt
man på moderat nykterhetsvänligt håll ej tillvaratagit det sy¬
stem, som är det inhemska här i landet, utan vårdslösat detsamma,
så att anmärkningar däremot hopats, och suttit stilla, ej gjort
någon insats i nykterhetsrörelsen, utan öfverlämnat det hela å.t
de radikalaste fraktionerna. Följden har naturligtvis blifvit, att
dessa drifvit på. Så har man icke haft något positivt program
att sätta mot deras positiva, och följden har på moderat nykter¬
hetsvänligt håll blifvit, att man inom de högre, mera bildade
klasserna vikit undan, där påkänningarna varit för starka, utan
att tänka sig in i, om detta varit förståndigt eller icke.
Nu synes det mig vara en stor fara med denna förbudsrörelse,
Onsdagen den 10 Mars.
51
N:o 17.
en fara, som gäller icke blott landet i dess helhet ur ekonomisk
synpunkt, utan äfven folket ur uppfostringsssynpunkt och själfva
nykterhetsrörelsen. De ekonomiska synpunkterna torde vara så
klara, att jag ej här behöfver närmare ingå på desamma. Det
har också visat sig i Amerika, att förbudsrörelsen där, när den
kommit ända därhän, att det blifvit lokalt förbud inom stora om¬
råden, ledt till upprörande missförhållanden. Det har blifvit en
demoralisering, i det /mänga ansett det absoluta förbudet vara
ett ingrepp i individens rättigheter, hvaremot de ansett sig kunna
reagera. Det har blifvit hemlig försäljning, hemlig tillverkning
under otäcka former, en försäljning bland annat af patentmedicin
i en omfattning och af en art, som vi här knappt hafva motstycke
till. Men det är ej lönt, att vi göra oss för säkra, ty här i landet
konsumeras denaturerad sprit, salubrin och eau de cologne. Och
jag såg häromdagen en analys på en patentmedicin, som såldes
här och hvars alkoholhalt var så hög som, jag tror, 17 procent.
Skulle förbud införas i hela landet, skulle följden kunna blifva
ett djupgående demoraliseringsarbete inom folket, som vore syn¬
nerligen beklagligt. Och den tvångsuppfostran till nykterhet, som
förbudsifrarne velat åstadkomma, skulle kunna mer än uppvägas
af fördärfbringande verkningar på annat håll.
Nu är det visserligen sant, att tanken på att få ett förbud
för hela landet för tillfället ligger nere så att säga, och att
arbetet är inriktadt på det lokala vetots användande. Lands¬
bygden är redan, för att använda ett amerikanskt uttryck, så godt
som torrlagd. Det gäller nu städerna. Än så länge är det lokala
vetot användt endast i en stad, men det synes mig ej vara något
tvifvel om, att, när den nya kommunala röstskalan kommer till
användning, denna nya vetorätt, som ju redan finnes i vår lag¬
stiftning, skall komma till användning i flertalet småstäder och
tränga fram äfven i de medelstora städerna. Huru skall man
då ställa sig i de öfriga städerna? Hör man ej där ur nykterhets-
synpunkt söka ordna försäljningen på rationellt sätt? Bör ej
detta vara målet ej allenast för de moderata nykterhetsvännerna,
i hvilkas program det skulle ingå som en integrerande del, utan
äfven för förbudsifrarne, som val ändå böra kunna räkna ut, att
det lokala vetots användning i de stora och största städerna kom¬
mer att låta vänta på sig, om den ens någonsin blir verklighet?
Bör det ej ligga i deras intresse, bör man ej kunna tänka sig, att
de skulle ifra för att i de stadskommuner, där det lokala vetot
ej kunde föras fram af dem, brännvins- och ölförsäljningen blefve
ordnad på étt verkligt enhetligt och godt sätt?
Man kan nästan misstänka, att den opposition, som på vissa
håll gör sig gällande mot denna tanke rörande ölet, på förbudshåll
härftyter ur att man där önskar, att det skall vara så illa ställdt
som möjligt i de större stadskommunerna, emedan förbudsifrarne
då erhölle det bästa möjliga agitationsmaterial. Frågan synes
mig därför vara större, än den kanske genast ser ut att vara. Det
synes mig, att detta kraf måste vara en integrerande del i ett
Om revision
af gällande
bestämmelser
ang. försälj¬
ning af vin
m. m.
(Forts.)
N:o 17.
52
Onsdagen den 10 Mars.
Om revision
af gällande
bestämmelser
ang. försälj¬
ning af vin
m. m.
(Forts.)
moderat nykterhetsprogram. Det förefaller mig vara olämpligt,
att vi oupphörligt vånda oss till utlandet för att importera olika
nya system, när vi inom landet skapat ett till grundprincipen så
godt som göteborgssystemet. Vore det ej bättre, borde det ej
vara önskemålet att utveckla detta system vidare, att reformera
det i alla punkter, där reformer behof vas, och om möjligt få det
utsträckt till Öl- och vinförsäljningen? Härpå kan enligt min
mening endast gifvas ett enda svar. Och det förefaller mig, att
det motstånd från icke förbudsifrarebåll, som förmärkes, kommer
sig af att motståndarne på detta båll icke fullt sätta sig in i situa¬
tionen, såsom den helt säkert utvecklar sig med en tilltagande
användning af det lokala vetot ända upp i de medelstora städerna
och dåliga förhållanden i de stora städerna.
Jag har alltid haft en känsla af att vi här i landet behöfde
ett moderat nykterhetssträfvande, ett sträfvande, som inriktade
sig på att arbeta för en god upplysning i hithörande frågor och
tillika på att få igenom goda reformer rörande rusdrycks- eller
spirituosaförsäljningen. Uti vårt grannland Norge hafva de orga¬
niserade nykterhetsvännerna nyligen kommit därPän, att de fram¬
ställa kraf på en allt omfattande utredning af det invecklade nyk-
terhetsspörsmålet. Jag tänker, att man en gång kommer därhän
äfven här i landet, att man tager upp och vänder på dessa frågor
på ett alldeles nytt sätt. Jag hade tänkt mig, att det vore för
tidigt att nu komma med ett kraf på allsidig utredning, att det
vore bättre och riktigare att söka om möjligt få vissa bestämda
utredningar att börja med för att sedan se, om man skall fortsätta
på utredningens väg. Vill man ej gå den vägen, antager jag, att
man eu gång kommer till en tidpunkt, då frågan om en allsidig
utredning ligger före och kan tvinga sig fram, och i det fallet
antager jag, att utredningsarbetet kommer att omfatta äfven öl¬
handelns rationella ordnande. Det bästa vore, synes mig, att man
kunde uttaga vissa utredningar och verkställa dem i förväg, och
det är därför, herr talman, som jag tillåter mig att yrka bifall
till min motion.
Herr C a v a 11 i: Det anförande, som den förste ärade ta¬
laren höll, var af mycket stort intresse, men det föreföll mig,
att det i många fall gick vida utom den ram, inom hvilken han
förlagt sin motion, utskottet har, för att säga rent ut, icke
trott frågan ännu vara mogen, och utskottet har för denna sin
uppfattning anfört skäl, som motionären själf här nyss beteck¬
nade såsom tämligen oemotsägliga. Då motionären gifvit ut¬
skottet detta erkännande, är det klart, att han för sin del finner,
att man kan vara tveksam, huruvida man nu bör skrida fram
till handling. För min del hyser jag verkligen tvifvel om lämp¬
ligheten att ordna Öl handeln i städerna på ett enhetligt sätt i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det s. k. göteborgssystemet
i dess nu gällande form, och jag har vid andra tillfällen angifvit
eller åtminstone antydt skälen för en sådan uppfattning.
Onsdagen den 10 Mars.
N:o 17.
53
Under åberopande af hvad som anförts skall jag nu för min
del bär endast be att få yrka bifall till bevillningsutskottets
hemställan.
Herr Wieselgren: Då motionären erinrat om, att jag för
13 år sedan hyllade samma uppfattning, som han nu häfdat i
sin motion, anser jag mig böra säga nagra ord, endast för att
konstatera, att jag fortfarande har samma uppfattning, som då
framkallade mitt af motionären omnämnda förslag af år 1896.
Jag tror alltjämt, att detta är den väg, som vår nykterhetslagstift-
ning bör fortgå på. Och jag är öfvertygad, att äfven om det
mest lifaktiga nykterhetspartiet i vårt land på sitt program nu
satt blott förbudslagstiftning, skall erfarenheten visa, att en sådan
förbudssträfvan innebär ingenting så säkert som en tid af »visne-
politik» i nykterhetsäfseende, och att det därför själf skall kom¬
ma att känna sig tveksamt om lämpligheten af sin stridstaktik.
Om man vill vinna ett mål, som har många hinder mellan sig
och den anfallande styrkan, handlar man nog säkrare, om man för¬
söker intaga den ena positionen efter den andra på vägen till målet,
än om man låter alla hindren ligga oangripna och försöker att
med hvad jag skulle vilja kalla stimulerande kastpjäser nå fram
till ett mål, som dock i alla fall är oupphinneligt under de för¬
hållanden, i hvilka vi nu lefva. Jag kan ansluta mig till det
mesta af hvad motionären anfört och ber att få instämma i det
yrkande, hvarmed han slöt.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes i enlighet med där¬
under framställda yrkanden propositioner, först på bifall till hvad
utskottet i förevarande betänkande hemställt samt vidare därpå
att kammaren, med afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla
den i ämnet väckta motionen; och förklarades den förra propo¬
sitionen, hvilken förnyades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Vid ånyo skedd föredragning af sammansatta banko- och lag¬
utskottets den 6 och 9 innevarande mars bordlagda utlåtande n:o
1, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser
angående sparkasse- och därmed likartad räkning hos bankaktie¬
bolag och solidariska bankbolag, biföll kammaren hvad utskottet
i detta utlåtande hemställt.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 6 och 9 i denna
månad bordlagda memprial n:o 19, angående remitterande till annat
utskott af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
tillsättning af prästerliga tjänster m. m., biföll kammaren hvad
utskottet i detta memorial hemställt.
Om revision
af gällande
bestämmelser
ang. försälj¬
ning af vin
m. m.
(Forts.)
Jf:o 17.
54
Onsdagen den 10 Mars.
Om begräns¬
ning af röst-
rätten å väg-
stämmci.
Föredrogs^ ånyo lagutskottets den,' 6 och 9 innevarande månad
bordlagda utlåtande n:o 20, i anledning af väckta motioner om
begränsning af rösträtten å vägstämma.
Med föranledande af i ämnet väckta motioner, inom Första
Kammaren af herrar P. O. Liedberg och Eric Hallin, n:o 35, samt
inom Andra Kammaren af herr Herman Andersson i Grimbo, n:o
67, hade lagutskottet, som till behandling i ett sammanhang förs¬
täf t ifrågavarande motioner, i föreliggande utlåtande hems'tällt, att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung! Maj:t anhålla, att Kung!
Maj:t ville låta utreda, huruvida icke en begränsning borde ske af
våghållningsskyldigs rösträtt å vägstämma, samt för Riksdagen
framlägga det förslag till lag, hvartill utredningen kan gifva an¬
ledning.
Herr Liedberg: Då utskottet välvilligt beaktat innebörden
af förevarande motion och slutat med ett förslag till en skrif¬
velse till Kungi. Maj:t, borde man ju icke vidare orda i denna
sak, men då utskottet såväl i sin motivöring som i sin kläm anvisat
en annan väg, än den motionärerna tänkt sig, ber jag att få säga
några ord.
Motionärerna ha tänkt sig, att man skulle utjämna den nu¬
varande rösträtten på vägstämma genom att inskränka rösträtten
för ombuden för de olika kommunerna. Utskottet däremot anser,
att man bör gå en annan väg och inskränka rösträtten för den
enskilde väghållningsskyldige. Men man bör betänka, att väg¬
stämma icke är detsamma som kommunalstämma. På vägstämma
inställa sig ombud för de olika kommunerna och därjämte också
ofta enskilda väghållningsskyldige. Det är på den grunden, -som
utskottet tänkt sig, att man skulle inskränka de enskildes röst¬
rätt. Men jag undrar, om det icke skall visa sig ganska svårt
att kunna lösa frågan på det sättet, ty man kan ju tänka sig,
att en eller annan kommun lätt kan bli lidande, om man går
för långt vid inskränkandet af den enskildes rösträtt. Då nu
utskottet emellertid välvilligt föreslår en skrifvelse till Kungl. ♦
Maj:t, och då jag är öfvertygad, att i sådant fall en allsidig
utredning kommer till stånd, har jag icke något annat yrkande
än om bifall till utskottets förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad ut¬
skottet i förevarande utlåtande hemställt.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 6 och 9 inneva¬
rande månad bordlagda utlåtande n:o 21, i anledning af väckt
motion om ändring af 9 kap. 8 § strafflagen m. m., biföll kamma¬
ren hvad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Onsdagen den 10 Mars.
55 N:o 17.
Vid ånyo skedd föredragning af sammansatta stats- och lag¬
utskottets den 5 och 6 i denna månad bordlagda utlåtanden:
n:o 1, i anledning af väckt motion om statsbidrag till aflö¬
nande af fjärdingsman, och
n:o 2, i anledning af justitieombudsmannens framställning om
ändring af 1 § i lagen angående förordnande af rättegångsbiträde
åt häktad den 14 september 1906,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Föredrogs ånyo sammansatta stats- och lagutskottets den 5 Om anslag
och 6 innevarande mars bordlagda utlåtande. n:o 3, i anledning
af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
i fråga om anslag till en processkommission äfvensom en i anled¬
ning af de äskade anslagen till nya lagberedningen och process¬
kommissionen väckt motion.
Uti statsverkspropositionen i punkten 10 under andra huf-
vudtiteln, hvilken punkt öfverlämnats till behandling af samman¬
satta stats- (och lagutskottet, hade Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att, till bestridande af kostnaderna för en processkommission,
afsedd att verkställa omarbetning af rättegångsbalken och där¬
till hörande författningar, på extra stat för år 1910 bevilja 50,000
kronor.
Tillika hade uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o
120), hvilken jämväl hänskjutits till sammansatta stats- och lag¬
utskottet, herr Lindhagen hemställt,
att Riksdagen ville, med beaktande af i motionen åberopade
synpunkter, bevilja det under andra hufvudtiteln i statsverkspro¬
positionen begärda anslag till nya lagberedningen, men afslå an¬
slaget till en särskild processkommission.
Utskottet hade i föreliggande utlåtande på åberopade grunder
hemställt,
l:o) att Kungl. Maj:ts under 10:de punkten Vandra hufvud¬
titeln äskade anslag till en processkommission ej måtte af Riksda¬
gen beviljas, samt
2:o) att herr Lindhagens motion n:o 120 måtte anses besvarad
dels genom den under punkt 1 gjorda hemställan och dels genom
motiveringen i förevarande utlåtande.
Herr statsrådet Petersson, Albert: Utskottets utlåtande
i denna fråga utmynnar i ett af slag å den af Kungl. Maj :t be¬
gärda processkommissionen. Utlåtandet är enhälligt, och Andra
Ka.mTna.rpTi har för en stund sedan bifallit detsamma. Det är
således ganska visst, att någon utsikt till att det begärda anslaget
skulle beviljas icke förefinnes. Det är icke heller för att orda
därom, som jag ber att för några ögonblick få påkalla kammarens
N:o 17.
56
Onsdagen den 10 Mars.
Om anslag uppmärksamhet, utan mitt uppträdande föranledes däraf, att ut-
tdi en process- skottet i sin motivering gjort åtskilliga uttalanden angående det
.(immission. Sä,tt, hvarpå utskottet anser, att lagstiftningsarbetet här i vårt
or *■> land bör bedrifvas, för attplet skall lämna bästa möjliga resultat,
som under nuvarande förhållanden står att få, såväl med hänsyn
till det stora arbetsområde, som föreligger, som äfven med afse¬
ende å tillgängliga arbetskrafter. Jag kan icke i allo dela ut¬
skottets uppfattning i denna del, och jag anser det därför vara min
skyldighet att för. kammaren tillkännagifva detta.
Utskottet börjar med att erkänna det trängande behof vet
af att arbetet på processlagstiftningens område upptages med det
allra första. I den delen råder ingen meningsskiljaktighet mel¬
lan utskottet och mig. Men utskottet fortsätter med att anvisa
den vägen, att nya lagberedningen nu skulle få i uppdrag att
upptaga arbetet på processrättens område, och att således det
uppdrag, som redan lämnats lagberedningen, och hvarom jag tala¬
de under remissdebatten, nämligen att arbeta på giftermålsbalken,
skulle återkallas eller förändras. Jag ber då att till en början få
meddela, att fragan om förändradt arbetsfält för lagberedningen
tagits under mycket noggrant och omsorgsfullt öfvervägande,
innan jag den 14 sistlidna januari tillstyrkte Kung! Maj:t att
anvisa giftermålsbalken såsom sådant. Och detta mitt råd har
lämnats. icke, såsom utskottet antagit, under förutsättning att
propositionen om anslag till processkommissionen komme att bi¬
fallas. . utan alldeles oberoende af hvilken utgång denna fråga
finge i Riksdagen. Jag är nämligen af den uppfattningen, att
öfvervägande skäl tala för att nu låta lagberedningen fortsätta med
giftermålsbalken, äfven om man skulle nödgas att låta process¬
reformen något anstå. Kunna icke dessa två arbeten fortgå sam¬
tidigt, är, enligt min uppfattning, det angelägnaste giftermåls¬
balken.
Jag ber att få för kammaren angifva de skäl, som ligga till
grund för denna min uppfattning. Redan vid lagberedningens in¬
rättande var fragan om revision af giftermålsbalken aktuell. Be¬
redningen af g af 1903 ett förslag till instruktion för sitt arbete,
och da beredningen i detta sitt förslag afvisade tanken att då
upptaga giftermålsbalken, var det väsentligast af den grund, att
lagstiftningen om äkta makars egendomsförhållanden hade under¬
gått revision så sent som 1898, och att man önskade få någon
tids ^ erfarenhet, innan man inledde ytterligare arbete på detta
område. Men redan då förelågo skrifvelser från Riksdagen och
kyrkomötet, däri begärdes revision af lagstiftningen om skillnad
i trolofning och äktenskap. Sedan den tiden ha ytterligare flere
frågor pa detta område kommit upp. Här är först frågan om ord¬
nande af hustrus rättsliga ställning, som1 bragts på tal genom
en riksdagsskrivelse af 1903; vidare frågan om 'undanskaffande
i mindre bemedlade dödsbon af medel till minderårigt barns under¬
håll och uppfostran (riksdagsskrifvelse 1904); vidare frågan om
barnaföderskas rätt att vara okänd, d. v. s. revision af" kungl.
Onsdagen den 10 Mars. 57 Nio 17.
brefvot 1778, (riksdagsskrivelse 1906); vidare frågan om utom Om anslag
äktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga ställning, iM en process-
(riksdagsskrifvelse 1907); vidare frågan om behörighet för gift ’commtasil»>-
kvinna att vara förmyndare för sin man, som förklarats omyndig, (Forts.)
(riksdagsskrivelse 1908); och slutligen frågan om lagstiftning an¬
gående adoption, (riksdagsskrivelse 1908). Till detta kom¬
mer ett ämne, som mycket nära sammanhänger med en af de
nämnda skrivelserna, nämligen lagstiftningen om s. k. ofullkom¬
nade äktenskap, hvilken synnerligen väl behöfver en revision —
hvad som nu gäller är så gammalt som sedan 1700-talet.
Utskottet har anvisat såsom en utväg, att man skulle vidtaga
några partiella förändringar i de viktigaste af dessa frågor. Den
motionär, som tagit till orda i ämnet, har haft samma uppfatt¬
ning och har såsom de viktigaste för sin del angivit frågorna
Om mannens målsmanskap, om utom äktenskapet födda barns och
deras mödrars rättsliga ställning och — tillägger han — möjli¬
gen äktenskapsskillnad. För min del vill jag till en början an¬
märka, att jag stannar i tvekan om, hvilka af de nu nämnda äm¬
nena skola företrädesvis anses vara i behof af snar reformering,
eller hvilka äro af den beskaffenhet, att de kunna utan olägenhet
anstå under så lång tid, som tvifvelsutan en processlagstiftning
skulle kräfva af lagberedningen.
Vidare anser jag mig böra framhålla, att den erfarenhet, som
vi ha af de partiella reformerna på vissa områden, alldeles icke
synes uppmuntra till någon efterföljd af det sättet att lagstifta.
Jag vill erinra om exempelvis de arbeten, som gjorts på processlag¬
stiftningens område. De ha varit på sitt sätt ganska omfattande,
kostat mycket arbete och mycket pengar, men den reella behåll¬
ningen af dem är verkligen icke stor. Och detsamma gäller en¬
ligt min uppfattning om de partiella reformer, som gjorts på
strafflagstiftningens område. Vi ha sådana senast af år 1906.
De två lagarna om villkorlig frigifning och villkorlig dom äro
visserligen i straffrättsligt hänseende af stor betydelse, men de
sammanhänga icke direkt med strafflagen. De förändringar, som
då gjordes i strafflagen, ha knappast uppfyllt de förhoppningar,
som man ställt på dem. Och det synes mig näppeligen kunna vara
på annat sätt. Dessa partiella reformer bli, hur man än vill göra
dem, nya klutar på gammalt kläde, som ofta göra refvorna värre,
Och svårigheterna att undvika nya refvor föranleda ofta därtill,
att man vid partiella reformer aldrig kan få fram hvad man egent¬
ligen vill, icke kommer så långt, man vill, utan får stanna vid något
mindre och obetydligare, som ingalunda stämmer med hvad man
ursprungligen afsett.
Jag skulle också vilja påpeka det förhållande, att tidsvinsten
genom partiella reformer i giftermålsbalken nog skulle bli minimal.
Om man skulle taga upp en del eller större delen af de ämnen,
i hvilka riksdagsskrifvelser föreligga, skulle den tid, som åt-
ginge att behandla dem, antagligen icke mycket understiga_ den
tid, som kräfves för en fullständig revision, och det lider intet
N:o 17.
58
Onsdagen den 10 Mars.
Om anslag
till en process■
kommission.
(Forts.)
tvifvel, att den senare utvägen är väsentligt att föredraga fram-
- för den förra. Ur rent praktisk synpunkt synes mig således
önskvärd!', och lämpligt, att giftermålsbalken får behålla den tur,
som den nu en gång gifvits. Man kan beräkna, att en revision af
denna balk är gjord på två eller tre år. Däremot, om lagberednin¬
gen i stället skulle sättas på processlagstiftningen, lärer den tid,
som åtgår, innan den blir färdig med ett förslag därutinnan, gå
upp till dubbelt eller kanske tre gånger så lång tid. Oni nu be-
hofvet af en revision på dessa båda områden är ungefärligen
lika stort — och så mycket torde man kanske kunna enas om —
synes det vara ur praktisk synpunkt naturligt, att man tager
det minsta först och gömmer det största till sist.
Jag vill säga ännu ett ord i denna sak. Under en förutsätt¬
ning skulle jag obetingadt varit med om utskottets förslag att
genast låta lagberedningen öfvergå till processreformen, och det
hade varit, om beredningens nuvarande ordförande velat stanna
kvar på sin plats och öfvertaga arbetet med processreformen,
för hvilket arbete det väl knappast i vårt land nu finnes någon
så kvalificerad man som han. Men denna möjlighet är utesluten,
enligt hvad jag vid upprepade konferenser funnit, och vid sådant
förhållande hade jag naturligtvis icke något annat att göra än att
rätta mig därefter och taga hänsyn till omständigheterna, sådana
de faktiskt föreligga.
Nu frågar man gifvetvis: »om nu lagberedningen skall fortsätta
på giftermålsbalken, skall då under denna tid ingenting göras
vid processen?» Ja, den frågan gör sig själf, och den har för-
anledt mig att upptaga till öfvervägande ett förslag, som egent¬
ligen hör till en senare tidpunkt och knappast kan behandlas
annat än efter konferenser med den man, som en gång skall taga
denna reform under sitt arbete, nämligen frågan om det mest
praktiska och lämpliga tillvägagångssättet, när man skall gifva
sig in på ett så stort lagstiftningsarbete. Det är dock möjligt,
att redan nu tänka sig de olika möjligheter, som här föreligga,
om man också icke kan definitivt bestämma sig för den ena
eller den andra. Af dessa möjligheter finnes en, som i sig synes
mycket tilltalande, såsom frågan nu föreligger.
Utskottet anmärker uti en punkt, att det är af synnerlig
vikt, att vederbörande myndigheter och den intresserade allmänna
meningen lämnas nödig tid att smälta det stora material, som nu
hopar sig på lagstiftningens område. Denna synpunkt är all¬
deles riktig, och den framträder med särdeles stor styrka, då
det är fråga om ett sådant arbete som en processreform, hvilken
ju kommer att föra in mycket nytt och för våra förhållanden ovan¬
ligt. Den innefattar .ett ämne, vid hvars behandling det är af
alldeles särskild vikt, att den stora allmänheten får tillfälle att
vänja sig vid eller, som utskottet säger, smälta det som föreslås.
Just med hänsyn till dessa förhållanden kan man tänka sig, att
arbetet Ined processreformen börjas med ett förberedande utkast
eller, kanske rättare sagdt, en orienterande framställning, som i
Onsdagen den 10 Mars.
5'J
N:o 17.
stora drag angifver det väsentliga innehållet af den nya ordningen,
och som om möjligt i populär form lämnar en redogörelse, huru
man tänker sig lösningen af dessa frågor: domstolsorganisationen,
partsförhandlingen, fullföljd af talan, instansordningen o. s. v.,
äfvensom på sina ställen upptager de olika alternativ, mellan hvilka
man i sådana fall har att välja. Ett sådant arbete Jean mycket
väl och bör kanske sättas i gång med en mindre apparat än den,
som behöfves för det slutliga utarbetandet af förslag i ämnet.
Det passar alldeles särskild!} för en sådan liten kommission på
t. ex. tre personer, åt hvilken motionären talar om att anförtro
giftermålsbalken. Ett arbete af denna förberedande art borde kunna
vara färdigt på kortare tid än revisionen af giftermålsbalken,
och vid den tid, då lagberedningen beräknas vara färdig med gif¬
termålsbalken, bör den allmänna meningen hafva varit i tillfälle
att taga del af ett sådant förberedande utkast. Om arbetet med
förslaget sedan anförtros åt lagberedningen, är det alldeles gifvet,
att den af inkomna upplysningar och yttranden, som utvisa den
riktning allmänna meningen tagit i frågan, skall hafva ett synner¬
ligen starkt och värdefullt stöd.
Om det skulle befinnas lämpligt att på detta sätt ordna arbetet,
går ingen tid förlorad, och det är icke omöjligt, att arbetet rent
af skulle vinna därpå. Nu saknas visserligen medel till utförande
af ett sådant förberedande arbete, ty på andra hufvudtiteln. finnas
egentligen inga besparingar att tala om. Men det är möjligt, att
nästa Riksdag kan vilja råda bot för den ekonomiska sidan af saken,
ifall justitieministern skulle lyckas råda bot för personalfrågan,
som härvidlag är ganska svår.
Med hvad jag nu sagt har jag velat framhålla, att jag vill
behålla min frihet att bestämma ordningen af de olika lagstiftnings¬
arbetena efter hvad som under föreliggande omständigheter kan
finnas mest lämpligt och praktiskt; och att jag sålunda icke är be¬
redd att utan vidare öfvervägande följa den anvisning, som ut¬
skottet i sitt utlåtande gifvit i fråga om ordnandet af arbetet på
lagstiftningsområdet under den närmaste framtiden.
Herr Afzelius: Efter det yttrande, jag hade tillfälle att
i denna fråga afgifva under remissdebatten, är det icke behöf-
ligt att nu med många ord angifva min mening. Jag instämmer
i hvad utskottet sagt, och jag tror, att det varit ett ord, som
måste sägas, ett ord i rätt tid: det behöfves koncentration i
lagarbetet.
Detta var för mig hufvudsaken. Hvad angår frågan, i hvil¬
ken ordning man skall taga de stora lagstiftningsuppgifter, som
nu föreligga, så har utskottet uttalat en mening och herr stats¬
rådet och chefen för justitiedepartementet en i viss mån afvi¬
kande. Om jag ser på sakens innebörd och betydelse, hyser jag ingen
tvekan därom, att frågan om processen är den första, största
och viktigaste uppgiften; giftermåls- och ärfdabalkarna äga icke
den betydelse för hela rättslifvet och därigenom för hela lan-
Om anslag
ill en jtrocess-
kommission.
(Forts.)
N:o 17.
60
Onsdagen den 10 Mars.
Om anslag
till en process'
kommission.
(Forts.)
dets trefnad och välfärd som processen. Det är min fullkomliga
■ öfvertygelse — jag talar icke alldeles utan erfarenhet — om hvad
som förekommit och afhandlats — att rättegångsreformen skulle
ha ställts först på lagberedningens program, redan när lagbered¬
ningen inrättades eller återupprättades, såvida man icke ansett,
att tiden icke var mogen för den reformen. I den uppfattningen
måste jag då på grund af en mycket tröstlös erfarenhet instämma.
När jag först började arbeta på detta fält, skedde det med gladt
inod och ljusa förhoppningar, men efter några år voro lust och
håg mycket aftrubbade. Nu, säger man, är tiden inne. Jag hoppas
det, jag önskar, att så verkligen må vara förhållandet, ehuru
jag icke är viss, att alla de, som nu ropa på processreform, förstå
hvad saken verkligen gäller, huru långt och djupt frågan sträcker
sig. Efter min uppfattning är frågan om rättegångsreformen en
af de allra viktigaste samhällsfrågorna, en fråga, på hvars lös¬
ning vi bort samla all vår kraft.
Herr statsrådet nämnde, att med dessa partiella reformer,
som skulle kunna komma i fråga, är det icke mycket bevändt.
Ingen kan i princip lifligare instämma däri än jag, det är just
den talan, jag här i .Riksdagen fört sedan många år tillbaka.
Men om man låter de frågor, som skulle bli föremål för särskild
lagstiftning, inskränkas till ett minimum och ger denna lagstiftning
endast provisorisk betydelse, för att åter upptagas sedermera i
sammanhang med det störa hela, förlorar denna invändning myc¬
ket af sin betydelse.
Efter det alltför öfverskattande omdöme, herr statsrådet nyss
fällde om min person, kan det kanske synas olämpligt, att jag
säger: — för lagarbetet är personfrågan aen första. Man drifver
icke ett lagarbete endast genom att bevilja anslag och skapa
institutioner, det beror på den lefvande kraft, som kan sättas
att uppbära arbetet. I valet mellan olika uppgifter för det närmaste
lagstiftningsarbetet måste jag därför först fråga: för hvilket af
dessa lagstiftningsarbeten kan jag förvärfva de lämpliga kraf¬
terna ? Att en lagberedning, som skall taga hand om rättegångs¬
reformen måste besättas med andra personer än dem, som kunna
vara ägnade att behandla giftermålsbalken, det är alldeles klart.
En lagberedning, som skall taga hand om rättegångsförfarandet,
får icke vara ett arbetsutskott af jurister, utan den måste stå
i ständig samverkan med en delegation af kloka och förståndiga
män från andra verksamhetsområden, en delegation, som icke endast
går till granskning af ett färdigt förslag, utan som under arbe¬
tets fortgång är i ständig rapport med de arbetande ledamöterna
och af hvilken dessa på hvarje punkt kunna lära känna hvad
folket tänker och tål. Af detta skäl vill jag icke tillåta mig
att uttala någon bestämd mening gentemot herr statsrådets ytt¬
rande; hvilkendera vägen man skall gå beror af huru man kan
ordna med arbetskrafterna. Hvad han yttrade om att rättegångs¬
reformen borde beredas genom en mindre delegation, finner jag
riktigt och tilltalande i och för sig. Men jag vill säga, att denna
Onsdagen den 10 Mara.
Öl
N:o 17.
delegation måste blifva den, på hvilken det stora verket ytterst Om anslag
och till sist skall hvila. I hvarje större lagverk måste finnastill en procen¬
ta. ande, en vilja, som genomgår det hela, det får icke vara en
sammansättning af många viljor och åskådningssätt. Det går där- (l,ort9-)
för icke an, att detta arbete, detta principbetänkande blir något
för sig, utan det skall vara ett uttryck för dens mening, som
sedan skall föra reformen fram. Den som gifvit den principiella
eller förberedande utredningen måste taga hand om frågans slut¬
liga lösning. Och personfrågan är därför här i själfva verket
densamma som vid besättandet af en lagberedning med process-
reformen till uppgift. Jag skall icke yttra mig vidare i denna
sak utan sluta jned att tacka herr statsrådet, därför att han
låtit frågan om processreformen åter träda fram i förgrunden och
för densamma påkallat det allmänna intresse, den så väl förtjänar.
Herr af Ekenstam: Då jag nu går att å utskottets väg¬
nar yrka bifall till dess hemställan, behof ver jag icke foga många
ord till de yttranden, som här fällts. Det kan dock, efter hvad som
här förekommit, vara anledning att påpeka, att utskottet, då det
gick till behandling af förevarande fråga, på den anlade samma
syn som den siste ärade talaren framdragit. Utskottet har för
sin del tänkt sig, att frågan om en omarbetning af processen skulle
vara den för ögonblicket viktigaste, och utskottet har också gått
in på den tanken, att lika visst som för en omarbetning af pro¬
cessen behöfdes en s. k. stor kommission, om något skulle kunna
i hufvudsak göras, lika visst vore det tänkbart, att det behöfliga
arbetet med giftermålsbalkens omarbetning skulle kunna utföras
med en mindre apparat. Denna omständighet jämte de skäl, som
anförts i utlåtandet, föranleda, att utskottet ansett sig böra hem¬
ställa om afslag å framställningen om anslag till en processkom¬
mission.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Herr von Gei jer: Under fjolårets riksdag framställde jag
med Andra Kammarens medgifvande till herr statsrådet och chefen
för justitiedepartementet en interpellation, huruvida han ämnade
under den närmaste framtiden taga under öfvervägande frågan
om reformering af vårt rättegångsväsende. Jag har icke påpekat
denna omständighet därför att jag skulle vilja framhålla de skäl,
som jag åberopade i interpellationen. Allt hvad jag kan hafva
funnit af vägande skäl har på ett långt bättre och mera uttöm¬
mande sätt blifvit anfördt i den kungl. propositionen. Jag ville
endast motivera, att jag ber att få säga nagra ord. Det faller
af sig själft, att jag med denna min personliga uppfattning af
föreliggande fråga med stort nöje mottog af lämnandet af propo¬
sitionen. Det sammansatta utskottet har emellertid enhälligt af-
styrkt densamma. Dock den motivering, som utskottet åberopat, är
synnerligen välvillig, och med mitt intresse för sakens framgång
vill jag med tacksamhet taga fasta på just denna omständighet.
N:o 17.
62
Onsdagen den 10 Mars.
Om anslag
till en process-
kommission.
(Forts.)
Emellertid fick jag vid af hörandet af det anförande, som nyss
• hölls af den ärade talaren på Stockholmsbänken, det intrycket
att han icke vore benägen att i allo underskrifva hvad utskottet
sålunda anfört. Jag ser häri en fara, och för mig är angeläget att
jag får mina farhagor häfda. Jag vill nämligen framhålla, att
därest Riksdagens båda kamrar i dag antaga utskottets förslag
i dess helhet, sålunda motiveringen utan någon inskränkning, hai
Riksdagen fastslagit, att frågan om en processreform är en trän¬
gande fara, som kräfver sin snara lösning.
Vidare vill jag framhålla och särskild! understryka, att ur
motiveringen kan dragas en nästan direkt uppmaning till rege¬
ringen att, äfven om den nu föreslagna vägen ej vunnit godkän¬
nande, det oaktadt ej förtröttas eller så att säga ej hvila på hanen
utan fortsätta med försöken att föra frågan till slutlig lösning.
Dessa omständigheter sammanställda med det som framskym¬
tade i herr statsrådets yttrande, att, äfven om den väg, som
utskottet föreslagit, kanske blifvit stängd, hvarje möjlighet att
inom jämförelsevis kort tid föra frågan fram till en lycklig lös¬
ning icke är utesluten, gör att jag anser mig kunna påstå, a.tt
äfven om frågan år 1909 fallit, så har den fallit betydligt framåt.
Detta har jag velat anföra till protokollet.
Herr Afzelius: Jag måtte icke rätt förmå uttrycka hvad
jag tänker, då jag kunnat misstänkas för att genom mitt ytt¬
rande nyss ha velat på något sätt förringa den motivering för
en processreform, som utskottet framlagt. Jag tror mig vara
en af de allra ifrigaste reformvännerna på detta område, och detta
icke från i går utan sedan 25 till 30 år tillbaka. Och jag vågar
tillägga: jag har också nedlagt arbete på sakens främjande.
Men kanske den ärade talaren fann någon skymt af antydda syfte
i hvad jag sade därom, att man måhända nu icke vore fullt på det
klara med den ifrågavarande reformens innebörd, eller fullt ut
begriper, huru djupt och långt man måste gå i omdaning. Pro¬
cessen är det mest sammanhängande af alla rättsliga institut. Pro¬
cessen är ett stort maskineri, fullt af kuggar och hjul af dika slag
och storlek; men kuggarna, stora och små, måste fullt planmäs¬
sigt gripa in i hvarandra, om maskineriet skall göra sin tjänst.
Därfcr är det nästan omöjligt att göra partiella reformer på
detta område eller att ändra något särskild!, utan 'man måste
göra om det hela från grund och botten. Jag tror, att det är riktigt
och nödvändigt, att man i dag, då vi verkligen synas börja göra
allvar af denna reform, Öppet säger ifrån: det kommer icke att
stanna vid små lappningar och små jämkningar. I öfrigt tror jag
icke, att den ärade talaren skall finna mången som är mer ifrig
och längtansfull vän af processreformen än jag.
Herr von Gei jer: Jag her att få tacka den siste ärade
talaren för hans yttrande. Jag finner, att jag missförstod ho¬
nom, när han yttrade sig förra gången. Men kanske jag äfven var
Onsdagen den 10 Mars.
63
N:o 17.
utsatt för samma fara att bli missförstådd. Det var i så fall Om anslag
mitt fel. Jag har aldrig ett ögonblick trott, att den ärade talaren till«» process-
velat sätta sig emot reformen. Så mycket mera har jag rätt tommunon.
att påstå detta som jag vid sysslandet under fjolåret och dess- (l'orts)
förinnan varit i tillfälle att taga kännedom om hvad han i den¬
samma talat och skrifvit och detta just till stor del varit den
källa, hvarur jag ost. Men jag tyckte mig hos honom skymta
den farhågan, att man icke nu skulle kunna nå målet. Jag blef
därför rädd, att han med sin auktoritet skulle möjligtvis stämma
ned förhoppningarna om en reform. Emellertid har han med sitt
sista anförande undanröjt denna misstanke, och jag skall in¬
skränka mig till att upprepa, att jag är honom synnerligen tack¬
sam, därför att han fortfarande är lika intresserad för denna,
för vår lagstiftning kanske viktigaste fråga.
öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kammaren
biföll hvad utskottet i föreliggande utlåtande hemställt.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Ivungl. Maj:ts
under sammanträdet aflämnade nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) angående höjande af statsbidraget till handelsflottans ‘pen¬
sionsans tält ; och
2:o) angående 'pension å allmänna indragningsstaten åt förråds-
arbetaren A. M. Lundell och vaktmästaren I. A. Adamsson.
Vid föredragning af Kungl. Maj:ts denna dag aflämnade nådiga
proposition till Riksdagen angående statsunderstöd till kommu¬
nala och enskilda läroanstalter, blef denna proposition på begäran
bordlagd.
Herr vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade: Om tiiisät-
Jag tillåter mig hemställa, att kammaren för sin del måtte besluta, tandf a/ c“
att ett särskildt utskott, bestående af 16 ledamöter, 8 från hvar- sarss"
dera kammaren, skall tillsättas för behandling af ej mindre Kungl.
Maj:ts proposition angående statsunderstöd till kommunala och
enskilda läroanstalter än äfven de ytterligare framställningar, som
kunna komma att af Kungl. Maj:t'eller enskilda motionärer göras
i detta eller i omedelbart samband därmed stående ämnen. För
den händelse kamrarna enas om tillsättningen af detta särskilda
utskott, hemställer jag vidare, att Första Kammaren ville besluta
att för ledamöterna i utskottet från denna kammare välja 5 supp¬
leanter.
På gjord proposition beslöt kammaren för sin del, att ett
särskildt utskott, bestående af sexton ledamöter, åtta från hvardera
N:r 17.
64
Onsdagen den 10 Mars.
Om tillsät-
aude af ett
särskildt ut¬
skott.
(Forts.)
kammaren skulle tillsättas för behandling af ej mindre Kungl.
Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsunderstöd
till kommunala och enskilda läroanstalter än äfven de ytterligare
framställningar, som kunde komma att af Kungl. Maj:t eller i
enskilda motioner göras i detta ämne eller andra i omedelbart sam¬
band därmed stående frågor.
Jämlikt § 37 mom. 1 riksdagsordningen skulle Andra Kam¬
maren inbjudas att i detta beslut förena sig med Första Kammaren.
Vidare bifölls herr vice talmannens hemställan Om val af supp¬
leanter i det ifrågasatta särskilda utskottet.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
n:o 43, i anledning af Kungl. Maj:ts i punkt 42 under sjätte
hufvudtiteln af statsverkspropositionen gjorda framställning an¬
gående anslag till införande af elektrisk belysning och värme¬
ledning vid viss del af Vadstena hospital, samt
n:o 44, i anledning af väckt motion angående inrättande af
profskolor för utbildande af lärlingar samt anslag för detta än¬
damål ;
bevillningsutskottets betänkanden:
n:o 12, i anledning af väckt motion om ändrad tid för val äf
taxeringsnämnd m. m.; och
n:o 13, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående af¬
gift för inrikes postanvisning och postförskott å högre belopp än
500 kronor;
bankoutskottets memorial n:o 5, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändrade grunder för
riksbankens förvaltning och verksamhet; äfvensom
lagutskottets utlåtande n:o 22, i anledning af väckta motioner
om upphäfvande af 7 kap. 1 och 2 §§ strafflagen.
Justerades tolf protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de under da¬
gen första gången bordlagda ärendena skulle sättas främst bland
utskottsbetänkandena på föredragningslistan till nästa samman¬
träde.
Kammaren åtskildes kl. 4,2 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
09682 Stockholm 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.