RIKSDAGENS PROTOKOLL
1909. Andra Kammaren. N:o 33.
Onsdagen den 24 mars.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Herr statsrådet Nyländer aflämnade Kungl. Maj:ts proposi-
tionor i
med förslag till lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10, 17, 22,
44 och 65 §§ grufvestadgan, m. m.;
med förslag till lag angående ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i
lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907;
med förslag till bestämmelser angående undersökning och till¬
godogörande af mineralfyndighet å viss kronojord;
innefattande förslag till visst tillägg till de af 1908 års Riks¬
dag antagna förändrade grunder för förvaltningen af kronans jord-
bruksdomäner; och
angående ombildning af lärarnes vid elementarläroverken änke-
och pupillkassa.
Nämnda propositioner blefvo på begäran bordlagda.
§ 2.
Upplästes och godkändes det vid kammarens sammanträde
den 17 innevarande mars på förmiddagen förda protokollet.
§ 3.
Herr talmannen tillkännagaf, att enligt öfverenskommelse
mellan kamrarnas talmän gemensamma voteringar komme att an¬
ställas nästkommande lördag den 27 mars angående de voterings-
propositioner, som då vore af båda kamrarna godkända.
§ 4.
Enligt den 20 innevarande mars fattadt beslut företogs nu
val af en ledamot i statsutskottet; och blef därtill utsedd herr
Ström i Transtrand med 125 röster.
Andra Kammarens Prof. 1909. N:o 33.
1
N:o 83. 2
Onsdagen den 24 Mars.
Angående
trädgårdsun-
dervisningens
ordnande.
Närmast i röstetal kom herr Nilsson i Bonarp med 77 röster.
§ 5.
Vidare företogs likaledes enligt den 20 mars fattadt beslut
val af en ledamot i särskilda utskottet n:o 1; och utsågs därtill
herr Olsson i Blädinge med 127 röster.
Närmast i röstetal kom herr Gustafsson i Sjögesta med 57
röster.
§ 6.
Justerades protokollsutdrag angående de i nästföregående
paragrafer omförmälda valen.
§ 7.
Föredrogos hvar för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord
hvilande propositioner; och hänvisades därvid till lagutskottet
propositionen med förslag till lag om ändrad lydelse af 33, 35
och 37 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i
fast egendom m. m.
Till statsutskottet öfverlämnades Kungl. Maj:ts propositioner:
angående borttagande af bron öfver Norrån å järnvägen
Vännäs—Umeå—Storsandskär m. m.; och
angående pension för vaktmästaren vid högre allmänna läro¬
verket i Ystad änkan Ingrid Lindström, född Andersdotter.
§ 8.
Herr Jansons i Bråten på kammarens bord liggande motion,
n:o 217, som härpå föredrogs, hänvisades till särskilda utskottet
n:o 1.
§ 9.
Till afgörande förelåg statsutskottets utlåtande n:o 10, an¬
gående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvud-
titel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.
Punkten 1.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 2, angående trädgårdsundervisningens ordnande.
I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof hade Kungl.
Onsdagen den 24 Mars.
3 Nso 33.
Maj:t under nionde hufvudtiteln i punkten 2 föreslagit, att Riks- Angående
dagen måtte ej mindre medgifva, att under förevarande anslags- träd9årdsun-
„• , J , .. . ° i . . . . . dervisnmgens
titel unge, under benämningen »tradgardsundervisningen», upploras ordnande.
ett anslag å sammanlagdt 36,800 kronor, däraf dels 4,800 kronor (F0rts.)
till 4 stipendier, ett hvart å 1,200 kronor, att på af Kungl. Maj:t
föreskrifna villkor utdelas till personer, hvilka önskade utbilda sig
till trädgårdskonsulenter eller lärare i trädgårdsskötsel eller eljest
förvärfva högre utbildning i trädgårdsfacket, dels 12,000 kronor
till upprätthållande af en trädgårdsskola vid Alnarp, dels och 20,000
kronor till upprätthållande af två trädgårdsskolor, en i mellersta
och en i norra Sverige, än äfven vid bifall till hvad under denna
och föregående punkt föreslagits, med höjande af slutsumman af
anslagstiteln »till undervisningsanstalter för jordbruk och landt-
mannanäringar» från 320,100 kronor med 37,800 kronor till 357,900
kronor, i riksstaten uppföra de under ifrågavarande anslagstitel
ingående anslagen under följande uppställning:
bestämdt anslag:
till landtbruksinstituten m. m............................ kronor 307,900: —
förslagsanslag:
till understöd åt landtmannaskolor..................... » 50,000: —-
Summa kronor 357,900: —
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
en inom Andra Kammaren af herr Forssell väckt motion, n:o 144,
däruti föreslagits, att, därest Riksdagen bifölle Kungl. Maj:ts
proposition om inrättande af trädgårdsskolor, Riksdagen äfven ville
utöfver, hvad Kungl. Maj:t behagat äska i undervisningsmateriell
till desamma, bevilja ett belopp af 450 kronor till hvardera träd¬
gårdsskolan för inrättande af mönsterbigårdar, hvari undervisning
i modärn biskötsel kunde meddelas.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte
a) med afslag å herr Forssells ofvannämnda motion medgifva,
att under förevarande anslagstitel finge, under benämningen »träd-
gårdsundervisningen», uppföras ett anslag, å sammanlagdt 34,800
kronor, däraf dels 4,800 kronor till 4 stipendier, ett hvart å 1,200
kronor, att på af Kungl. Maj:t föreskrifna villkor utdelas till per¬
soner, hvilka önskade utbilda sig till trädgårdskonsulenter eller
lärare i trädgårdsskötsel eller eljest förvärfva högre utbildning i
trädgårdsfacket, dels 12,000 kronor till upprätthållande af en träd¬
gårdsskola vid Alnarp, dels ock 18,000 kronor till upprätthållande
af två trädgårdsskolor, en i mellersta och en i norra Sverige; samt
b) med höjande af slutsumman af anslagstiteln »till undervis¬
ningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» från 320,100
kronor med 27,800 kronor till 347,900 kronor i riksstaten, uppföra
N:o 33. 4
Onsdagen den 24 Mars.
ordnande.
(Forts.)
Angående de under ifrågavarande anslagstitel ingående anslagen under följan-
trädgårdsun- (]e uppställning:
aerwsnmgens r r
bestämdt anslag:
till landtbruksinstituten m. in............................ kronor 297,900: —
förslagsanslag:
till understöd åt landtmannaskolor .................. » 50,000: —
Summa kronor 347,900: —
Vid punkten fanns emellertid fogad reservation af herrar Wik-
lund och Ström i Transtrand, hvilka med biträdande af utskottets
förslag i öfrigt ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen
måtte bevilja 20,000 kronor till upprätthållande af två trädgårds¬
skolor, en i mellersta och en i norra Sverige, samt att Riksdagen
måtte höja slutsumman af anslagstiteln till »undervisningsväsendet
för jordbruk och landtmannanäringar» från 320,100 kronor med
29,800 kronor till 349,900 kronor.
Sedan utskottets hemställan upplästs, lämnades på begäran
ordet till
Herr Forssell, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Då
jag motionerat om ett anslag af 450 kronor utöfver hvad Kungl. Maj:t
äskat till hvardera af trädgårdsskolorna, så gjorde jag detta, emedan
jag ansåg, att Kungl. Maj:t i sitt förslag om ordnandet af under¬
visningen vid dessa skolor hade begärt ett alltför ringa anslag för
att någon praktisk undervisning i biskötsel skulle kunna åstadkom¬
mas. Kungl. Maj:t begärde nämligen för trädgårdsskolan vid Al-
narp för undervisningsmateriel 850 kronor och för trädgårdsskolorna
i mellersta Sverige och Norrland 400 kronor åt hvardera. Men jag
har i min motion framhållit, att det åtgår för att upprätta en mindre
mönsterbigård minst 450 kronor och sålunda skulle anslaget till
undervisningsmateriel till trädgårdsskolorna i mellersta och norra
Sverige icke ens räcka till bigårdarna. Nu har emellertid statsut¬
skottet sagt beträffande bigården vid trädgårdsskolan i Alnarp,
att det af Kungl. Maj :t begärda anslaget väl kommer att så användas,
att, om ej första året af skolans verksamhet, så dock inom kort tid
en mönsterbigård där blifver upprättad »och angående trädgårds¬
skolorna i mellersta och norra Sverige skola ägarna af de trädgårdar,
dit skolorna komma att förläggas, åläggas att anordna mönsterbi-
gårdar och anskaffa nödig undervisningsmateriel för undervisningen
i biskötsel». Ja, det kunde ju vara godt och väl, om det af stats¬
utskottet föreslagna sättet kunde realiseras så, att det blefve en
verkligt god undervisning i biskötsel. Men för min del kan jag icke
inse, att detta skulle bli billigare än om staten själf bekostade dessa
bigårdar. Ty det är själfklart, att, om ägarne till de trädgårdar
Onsdagen den 24 Mars.
5 N:o 38.
eller egendomar, dit skolorna skola förläggas, skola anordna bigårdar
och anskaffa erforderlig undervisningsmateriel för undervisningen
i biskötsel, de komma att kräfva ersättning för detta i en eller annan
form, och kanske blir då denna utväg dyrare att anlita än den, jag
förordat. Då emellertid utskottet föreslagit att gå sin egen väg,
hvarigenom kostnaden ej kommer till synes i hudgeten, vill jag in¬
skränka mig till att uttala den önskan, att undervisningen i biskötsel
i dessa bigårdar måtte bli så god som möjligt och att de kraf, som
i motionen framställts, måtte komma att förverkligas.
Herr Wiklund: Herr talman! Den nu föredragna punkten
innehåller förutom anslag till inrättande af en trädgårdsskola vid
Alnarp äfven anslag för inrättande af två andra trädgårdsskolor,
en för mellersta och en för norra Sverige, för hvilka senare äskas
anslag å 20,000 kronor. Kung!. Maj:t har nämligen föreslagit, att
dessa båda skolor för mellersta och norra Sverige skulle blifva jäm¬
ställda såväl i fråga om elevantal som i fråga om den undervisning,
som skulle bibringas eleverna. Nu har utskottet gifvetvis vid
behandling af denna hufvudtitel varit hesjäladt af den för öfrigt
goda tanken att äfven här kunna göra någon besparing. Detta har
dock näppeligen ansetts kunna ske på andra håll, men här vid punk¬
ten beträffande trädgårdsskolan i Norrland har en sådan besparing
ansetts böra göras på 2,000 kronor. Man må ju vara utskottet
tacksam för att det icke velat följa landtbruksstyrelsen i dess förslag,
att den ifrågavarande skolan skulle inskränkas icke blott till elev¬
antal utan också i fråga om den undervisning, som skulle bibringas
eleverna. Men det synes mig i allt fall, att den inskränkning, som
utskottet ansett sig höra göra, hade kunnat undvikas. Nu är det
gifvet att trädgårdsskötseln i Norrland till följd af klimatiska förhål¬
landen icke kan bedrifvas på samma sätt och i samma omfattning
som i sydligare delar af landet. Men å andra sidan torde icke böra
förbises, att trädgårdsskötseln står. på en lägre nivå i Norrland
än i mellersta och södra Sverige. Äfven i detta afseende har man
rätt att säga, att Norrland är något efterblifvet. Men genom den
undervisning, som lämnas af de af landsting och hushållningssäll¬
skap bekostade länsträdgårdsmästarna, har i allt fall på senare
tid ett särdeles stort och allmänt intresse börjat göra sig gällande
rörande denna viktiga binäring till jordbruket. Detta har gifvetvis
till följd, att en ökad undervisning kräfves.
Utskottet har nu, som sagdt, velat föreslå samma läroämnen för
skolan i Norrland som för skolan i mellersta Sverige, men däremot
velat inskränka elevantalet från 20, som af Kungl. Maj :t föreslagits,
till 15, som enligt landtbruksstyrelsens åsikt skulle vara tillräckligt.
Därigenom anser utskottet, att en ordinarie lärare skulle kunna und¬
varas och en besparing i kostnaderna uppnås, uppgående till 2,000
kronor. Såsom skäl härför har utskottet anfört, att det torde vara
svårt att uppbringa elevantalet till 20 vid skolan i Norrland. Jag
Angående
trädgårdsun-
dervisningens
ordnande.
(Forts.)
N:o 33. 6
Onsdagen den 24 Mars.
Angående tror emellertid för min del, att någon svårighet i detta afseende icke
delningens förefinnes-. Vid den trädgårdsskola, som finnes i Härnösand, har
ordnande, det visat sig, att, fastän endast tre elevplatser kungjorts lediga under
(Forts.) året, icke^ mindre än åtta å tio sökande anmält sig till dessa platser.
Och ändå är denna skola afsedd endast för Västernorrlands län.
Huru skulle det då icke blifva, om en skola inrättades, som vore
afsedd för alla de fem norrländska länen? Dessutom är det icke otänk¬
bart, att elever från Kopparbergs län skulle vara villiga att söka
inträde , vid den norrländska skolan, åtminstone har detta varit
fallet vid den skola, som redan finnes i Härnösand, ehuru jag knappast
tror, att sådana elever där kunnat vinna inträde, då denna skola när¬
mast är afsedd för Västernorrlands län.
Man torde också kunna sätta i fråga, huruvida en inskränkning
af fem elevplatser verkligen skulle kunna medföra den verkan, att
en ordinarie lärareplats skulle kunna undvaras. Antingen elevantalet
är 15 eller 20, synes mig, då läroämnena äro desamma, att samma an¬
tal lärarekrafter erfordras.
Då jag sålunda för min del anser, att elever icke komma att saknas
vid skolan i Norrland, då jag anser, att den föreslagna besparingen
är obetydlig, samt att, därest man verkligen vill åstadkomma bespa¬
ringar, detta bör ske beträffande sådana ändamål, som kunna sägas
vara i mer eller mindre grad improduktiva, och då jag dessutom an¬
ser, att jordbruksnäringen under senaste årtionden icke kommit i
åtnjutande af öfver höfvan höga anslag, om man jämför dessa anslag
med anslagen för andra näringar, anhåller jag, herr talman, att få
yrka afslag på utskottets hemställan och bifall till reservationen i
denna punkt, som innehåller detsamma som hvad Kungl. Maj:t
föreslagit.
Herr Ström i Transtrand instämde häruti.
Herr Od qvist: Herr talman, mina herrar! Jag skall först
be att få säga några ord med anledning af hvad motionären här har
yttrat. Jag är i hufvudsak af samma mening som han beträffande
vikten af biskötsel. Men då enligt den af Kungl. Maj:t framställda
staten för trädgårdsskolor i mellersta och södra Sverige ingår obli¬
gatorisk undervisning i detta ämne, och det åligger de egendomar,
som skola taga emot trädgårdsskolorna, att anordna lämpliga bi¬
gårdar och anskaffa lämplig och tjänlig materiel, så kan man antaga,
att det anslag, som Kungl. Maj:t föreslagit i och för undervisning i
biskötsel, skall vara tillräckligt. Hvad trädgårdsskolan vid Al-
narp beträffar, är det förutsatt, att här anlägges en bigård och att
en mönsteranstalt kommer till stånd.
Jag öfvergår till reservanternas förslag rörande trädgårdsskolan
i Norrland. Att en trädgårdsskola i Norrland icke kan anläggas
efter samma principer som en trädgårdsskola i södra och mellersta
Sverige torde vara obestridligt. Det är så olika klimatiska förhål-
7 N:o 33.
Onsdagen den 24 Mars.
landeri rådande i Norrland och mellersta Sverige, att det är alldeles
tydligt, att andra priciper måste uppställas för eu trädgårdsskola i Visningens
Norrland än för de öfriga här omnämnda skolorna. Och det har ordnande.
visat sig, att då landthruksskolor i Norrland från första början in- (Forts.)
rättades efter samma plan, som gällde för dessa skolor i södra och
mellersta Sverige, man måste ändra undervisningsplanerna för de
norrländska skolorna.
Nu vill jag hoppas, att man från norrländskt håll icke må beskylla
oss, som äro från södra och mellersta Sverige, för att vi därför skulle
ha gjort någon attack mot detta anslag. Så är icke förhållandet,
utan hvad som dikterat utskottets hemställan ha varit praktiska
och lokala hänsyn. Nu har landthruksstyrelsen föreslagit 15 elever
för den norrländska trädgårdsskolan, Kungl. Maj:t däremot har före¬
slagit, att elevantalet skulle blifva 20, liksom vid de båda skolorna i
mellersta och södra Sverige. Då de elever, som skola antagas vid
den norrländska skolan, skola ha fyllt 21 år och under tre år få sys¬
selsätta sig med trädgårdsskötsel, är det väl att antaga, att det icke
blir en så stor tillströmning till denna skola, åtminstone icke under
de första åren, att man därför behöfver vid skolan ha ett så stort
elevantal som 20. För min del anser jag, att landtbruksstyrelsens
förslag härvidlag är mera tilltalande än det af Kungl. Maj:t fram¬
ställda. Utskottet har också ställt sig på detta förslags ståndpunkt
rörande elevantalet. De klimatiska förhållandena i Norrland äro
sådana, att, som vi veta, en stor del af året marken är frusen och be¬
täckt af snö, hvarför den praktiska undervisningen i trädgårdsskötsel
icke kan drifvas på samma sätt som i södra Sverige. Härigenom blir
det mera tid öfrig för eleverna att inhämta teoretisk undervisning,
och därför har man trott, att man kunnat minska antalet lärare¬
krafter. Visserligen blir denna besparing icke så stor, utan endast
2,000 kronor, men det är egentligen icke hufvudsakligen från spar-
samhetssynpunkt, som utskottet betraktat denna fråga, utan för
utskottet har hufvudmotivet varit att få saken på rätt bog och att
få en riktig plan fastställd. Skulle det sedan visa sig, att elevantal
och lärarekrafter behöfva ökas, så är det klart, att Riksdagen beviljar
erforderliga medel.
På de skäl, jag här anfört, ber jag, herr talman, att få yrka bi¬
fall till utskottets hemställan.
Herr Hagström: Herr talman! Såsom vi här hafva hört, och
såsom för öfrigt framgår af utskottets utlåtande, har utskottet gjort
en afprutning för den föreslagna trädgårdsskolan för Norrland af
2,000 kronor.
Denna afprutning är motiverad därmed att, såsom utskottet
säger, »mellan Norrland å ena sidan och de öfriga delarna af landet å
andra sidan torde skillnaden i berörda hänseende — d. v. s. de på träd¬
gårdsodlingen inverkande förhållandena — vara så stor, att den norr¬
ländska skolans organisation ej lärer kunna undgå att däraf påverkas.»
N:o 33. 8
Onsdagen den 24 Mars.
Angående Det är sålunda samma uppfattning, som landtbruksstyreisen uttalat,
dervtinirTens rimligen att till följd af de klimatiska förhållandena i Norrland »un-
"ordnande^ dervisningen i fruktodling och fruktkännedom samt skötsel och an-
(Forts.) äggning af frukt-, persiko- och vinhus äfvensom i vinberedning, frukt-
konservering och biskötsel kunde icke oväsentligt inskränkas», och
med anledning däraf har man ansett det vara tillräckligt att för skolan
i Norrland föreslå en fast lärare i stället för två fasta lärare vid skolan
i mellersta Sverige. Vidare har man ansett sig kunna minska elev¬
antalet från 20 till 15.
Utskottet må säga huru vackert som helst, att det därmed icke
har åsyftat att ställa den föreslagna trädgårdsskolan för Norrland
på ett lägre plan än de öfriga skolorna. Faktum är, att detta likväl
sker ifall utskottets förslag antages, och jag skall be att i det afseende!
få citera den nyligen afgångne jordbruksministerns uttalande till
statsrådsprotokollet. Det är af följande lydelse: »Att vidtaga denna
af landtbruksstyrelsen föreslagna inskränkning synes mig icke till¬
talande. Visserligen är det sant, att exempelvis fruktodlingen i Norr¬
land på grund af klimatiska förhållanden icke kan ens närmelsevis få
den betydelse som i landets öfriga delar, men däraf torde icke böra
följa, att undervisningen vid den norrländska skolan planlägges så,
att de, som genomgått densamma, icke kunna anses kompetenta att
drifva trädgårdsskötsel eller söka trädgårdsmästarbefattningar inom
andra delar af landet än Norrland. Gifvet är, att undervisningen
bör afpassas och ordnas med hänsyn särskildt tagen till de för norra
delarna af vårt land karaktäristiska lokala förhållandena, men att
så godt som helt och hållet utesluta ett viktigt ämne och ställa denna
skola på ett annat, väsentligt lägre plan än landets öfriga med stats¬
medel upprättade trädgårdsskolor finner jag så mycket mindre lämp¬
ligt, som det ej torde möta svårighet att för denna skola finna sådan
plats, att åt undervisningen vid densamma kan gifvas ungefär samma
omfattning som vid öfriga skolor.»
Jag skall till detta endast tillägga, att för elever, som utgå från
en* sådan skola med en mindrevärdig undervisning i jämförelse med
de öfriga trädgårdsskolorna, det icke allenast i södra Sverige utan
jämväl i Norrland skall bli svårt om ej omöjligt att konkurrera med
elever, som erhållit bättre undervisning vid dessa sistnämnda skolor;
ty äfven i Norrland torde man föredraga dem, som fått den bästa
utbildningen.
Vidare är det icke blott ett ämne, som här föreslagits till en styf¬
moderlig behandling, utan bland de 22 ämnen som finnas uppräknade
under »Hufvudgrunder för med understöd af statsmedel inrättade
trädgårdsskolor», är det icke mindre än tre, som så godt som afförts
från undervisningsplanen för den föreslagna norrländska skolan,
nämligen, för det första, fruktodling ocli fruktkännedom, för det
andra, trädgårdsalsters konservering och användning samt vin¬
beredning samt, för det tredje, biskötsel. Dessa ämnen anser ut-
0 N:o !JS.
Onsdagen den 24 Mars.
skottet, i likhet med landtbruksstyrelsen, icke hafva någon egentlig
plats i en trädgårdsskola för Norrland. dervisningens
Hvad nu fruktodlingen angår, så kan jag upplysa om, att sådan ordnande.
verkligen finnes i Norrland, t. o. m. fruktodling på kalljord, och detta (Forts.)
ända upp till Piteå. Men det är gifvet, att den icke kan få samma
betydelse som i landets sydligare belägna delar. Den förekommer
naturligtvis icke heller på långt när så allmänt som önskligt vore,
och detta i första hand därför att hortikulturen i Norrland är af be¬
tydligt yngre datum än i södra och mellersta Sverige.
Vidare händer det ju också, att personer, som vilja försöka med
fruktodling i Norrland, icke äga kännedom om de sorter, som för Norr¬
land äro de lämpligaste och de härdigaste. Denna kännedom saknas
vanligtvis också hos trädskoleinnehafvarne i södra och mellersta Sve¬
rige, hvilket har till följd, att vid rekvisition af fruktträd från dessa
trädskolor fruktträd skickas, hvilka äro alldeles olämpliga för Norr¬
land. På så sätt hafva många misslyckade försök gjorts; och det är
ju naturligt, att dessa till en viss grad också verkat afskräckande.
Men kan man komma därhän, att från en välordnad trädskola i Norr¬
land passande och härdiga exemplar kunna utlämnas, då kan frukt¬
odlingen helt säkert få ej ringa betydelse äfven för denna i viss mån
vanlottade landsdel.
Exempelvis vill jag, då utskottet nu icke tror, att fruktodling
kan förekomma däruppe, nämna, att för några år sedan Västernorr-
lands läns trädgårdsförening vid en pomologisk utställning i Stock¬
holm erhöll högsta utmärkelsen, eller guldmedalj, för äpplen och
plommon. Detta visar väl i alla fall, att det finnes möjlighet att
odla frukt på kalljord äfven i Norrland, och att bland de ämnen, hvari
den planerade trädgårdsskolan däruppe skulle meddela undervisning,
ämnet fruktodling icke bör saknas.
Om nu emellertid fruktodling på kalljord icke går lika bra i
Norrland som längre söderut, så är detta ingalunda fallet, då det gäller
fruktodling under glas; och det är äfven svårt att förstå, hvarför
fruktodling under glas, eller odling af vindrufvor i vinkast, skulle
lyckas sämre i Norrland än annorstädes. Jag skall till belysande
häraf be att få uppläsa ett litet utdrag ur ett meddelande, som jag
fått från en erfaren trädgårdsodlare i Norrland. Det heter däri:
»Hvad beträffar skötseln och anläggningen af frukt-, persiko- och
vinhus, så är saken den, att vi här i Norrland ända upp till polcir¬
keln och än högre upp kunna med lika godt resultat odla diverse
frukter, persikor och vindrufvor under glas som i Skåne Ja, i somras
skördade jag 40 kg utmärkt vackra vindrufvor från 2 plantor, 8 år
gamla» — det är att märka, att detta var i Härnösand — »men
trädgårdsmästaren i Norrland måste bygga sina växthus och sköta
sina plantor med större omsorg än sydsvenskarna. Det är i Norr¬
land, som anläggning af frukt-, persiko- och vinhus har större bety¬
delse för trädgårdsodlaren än söderut».
I ett annat meddelande heter det: »Persikor har man odlat mindre
N:o 33. 10
Onsdagen den 24 Mars.
Angående~ här, men det har visat sig, att de naturligtvis gå lika bra här som an-
dervisningens norstädes. Den odlingen har för öfrig;t aftagit äfven söderut, emedan
ordnande, den ej bär sig. Annat är det med vinodlingen. Den lyckas så för¬
korts.) träffligt i Norrland, att det icke kan blifva tal om, att sydsvenskarna
kunna få bättre resultat. Här ha vi naturen på vår sida. Våra ljusa
nätter och vår sommarsol är orsaken härtill. Vackrare vinskörd,
än jag sett hos trädgårdsmästaren H. samt vid Tunadal, båda i när¬
heten af Sundsvall, har jag ej ens sett i utlandet.» Längre ned till-
lägger samme meddelare: »Första priset, guldmedalj för vindrufvor,
togs af en trädgård från Finland i närheten af Uleåborg såväl vid ut¬
ställningen 1897 i Stockholm som år 1904 i Göteborg.»
Jag vill tillägga, att såväl i närheten af Härnösand och i Ånger-
manälfvens floddal som kanske ännu mera i Sundsvallstrakten ingen
större trädgård finnes, där icke fruktodling under glas, i synnerhet
vinodling i kast, förekommer, och detta särskildt i handelsträdgår¬
darna. Att under sådana förhållanden utesluta ämnet fruktodling
från undervisningsplanen för en eventuell trädgårdsskola för Norr¬
land finner jag icke vara väl motiveradt.
Nästa ämne, som utskottet, liksom landtbruksstyrelsen, vill
hafva affärdadt från schemat vid den föreslagna norrländska träd¬
gårdsskolan, är »trädgårdsalsters konservering och användning samt
vinberedning.» Jag vet icke, hvilken betydelse man tillägger vinbe¬
redning af inhemska svenska bär i vårt land; men säkert är, att om
detta ämne bör förekomma i den föreslagna mellansvenska trädgårds¬
skolan, så finnes intet skäl, hvarför det skulle uteslutas från en
eventuell norrländsk trädgårdsskola.
Om man bortser från den stora mängd skogsbär, som vi hafva,
då dessa ju icke höra till hortikulturens område, så är det tillräckligt
att nämna, att flera sorter af våra svenska krusbär, liksom svarta,
gula och röda vinbär samt hallon, gå fullkomligt lika väl till i Norr¬
land, ända upp i Norrbotten, som i mellersta och södra Sverige. Det
må ju vara, att de ännu icke förekomma i tillräcklig mängd, för att
det skulle löna sig att bereda vin af dem, men hufvudsaken är ju att
de gå val till, och sedan är det väl en småsak att odla dem i allt större
omfattning i den mån behofvet däraf gör sig gällande. För öfrigt
är det i hög grad önskvärdt, att i Norrland icke allenast odlingen af
frukt utan äfven odlingen af bär tar så stor omfattning som möjligt.
Om alltså, såsom jag nyss sade, det anses viktigt, att vinberedning och
fruktkonservering ingå såsom läroämnen i undervisningsplanen vid
de öfriga trädgårdsskolorna, så finnes icke någon anledning, hvarför
så icke skulle vara förhållandet äfven vid den norrländska.
Återstår så biskötseln. Det är med biskötseln i Norrland som
med fruktodlingen på kalljord därstädes. Den har icke tagit någon
fart, därför att impulser saknats. Befolkningen har icke nödig kän¬
nedom om biskötseln; men att den kan bedrifvas i Norrland, där¬
på kunna faktiska exempel lämnas. Jag vet sålunda ett ställe vid
Ångermanälfven, där biskötsel framgångsrikt bedrifvits under ett
Onsdagen den 24 Mars. 11 Mo 38.
par tiotal år. För ett eller annat år sedan läste jag i en norrländsk ^nSun-
tidning om eu folkskollärare, som bodde på Alnön i närheten af Sunds- ^enyisningena
vall, och som årligen gjorde sig en inkomst af mellan 1- och 200 kro- ordnande.
nor på biskötsel. Det torde häraf framgå, att det endast behöfves (Forts.)
initiativ och utbredande af kunskap bland befolkningen, för att
biskötsel äfven i Norrland skall kunna komma till stånd.
Om nu, såsom jag tror mig hafva visat, det icke finnes någon
rimlig anledning att frän den eventuella norrländska trädgårdsskolan
utesluta något af de ämnen, som blifvit föreslagna för trädgårdssko¬
lorna i allmänhet, så följer väl däraf, att det är nödvändigt att där,
liksom vid de öfriga skolorna, hafva två fasta lärare och icke allenast
en fast lärare, såsom här föreslagits. Visserligen har utskottet före¬
slagit, att det skulle blifva endast 15 elever i den norrländska skolan;
men icke är det väl därför möjligt att kunna hjälpa sig med endast
en lärare? I de föreslagna hufvudgrunderna för trädgårdsskolorna
heter det: »Lärokursen är tvåårig, och skall undervisningen så ordnas,
att nya elever hvarje år kunna emottagas» och vidare: — »Undervis¬
ningen meddelas i hvarje lärokurs på två afdelningar, hvardera om¬
fattande en undervisningstid af ett år.» Således, då det är 20 elever
i skolan, skola i hvarje afdelning sitta 10 elever. Inskränker man
nu elevantalet till 15, så blir det i den ena afdelningen 7 elever och i
den andra afdelningen 8 elever. Men icke vill väl någon påstå, att,
därför att elevantalet i hvardera afdelningen är mindre än 10, dessa
afdelningar skulle kunna undervisas af en lärare, hvaremot om elev¬
antalet uppgår till 10, det är nödvändigt att hafva 2 lärare. Jag
tager också för gifvet, att detta icke är utskottets mening.
Utskottet synes däremot tro, att våra norrländska vintrar äro
så långa, att det därunder blir tillräckligt med tid att utsträcka den
teoretiska undervisningen så, att undervisningen i dess helhet kan
blifva jämställd med undervisningen söderut, där vintrarna äro kor¬
tare. Tankegången i detta blir, att eftersom vi hafva så god tid un¬
der vintern i Norrland, behöfdes där bara en lärare, medan det söder¬
ut behöfves två, då tiden där är kortare. Hvad somt fattas i lärare¬
antal i Norrland bör ersättas med tid. Jag skulle vilja fråga utskot¬
tet: Hur har utskottet tänkt sig, att denna tid skall betalas? År det
meningen att en fast anställd lärare vid den norrländska skolan skall
utföra dubbelt så mycket arbete som två fast anställda lärare i södra
eller mellersta Sverige, men likväl för denna undervisning erhålla
samma aflöning, som lärare i södra eller mellersta Sverige få? Detta
är väl orimligt. Nu är det emellertid icke så, som utskottet tycks ha
menat. Utskottet har sagt: »Till följd af det i Norrland rådande
klimatet kunna gifvetvis de praktiska öfningarna vid trädgårdsskolan
därstädes under inga förhållanden drifvas i samma grad som vid de
sydligare skolorna, vare sig i afseende å längden af den tid, öfningarna
under året kunna pågå, eller beträffande det växtmaterial, desamma
kunna omfatta.»
Ja, det är sant, att det praktiska trädgårdsarbetet a kalljord
>:o 33. 12
Onsdagen den 24 Mars.
,^gående börjar tre, fyra kanske på sina ställen fem veckor senare än i mel-
den^ningens lersta.Sverige, men detta arbete på kalljord utgör icke början af det
ordnande, praktiska trädgårdsarbetet för året. Detta börjar, som vi veta, i
(Forts.) mellersta Sverige redan i slutet af januari eller i februari, då lägg¬
ningen af drifbänkar börjar och odling sker under glas af köksväxter
och trädgårdsväxter. Lika tidigt börjar arbetet i Norrland med
läggande af drifbänkar. Det är väl icke gärna möjligt att börja med
drifbänksarbetet senare i Norrland än i mellersta Sverige, om man vill
beräkna samma resultat. Och lika oriktigt är det, som utskottet
uppgifvit med afseende på växtmaterialet, nämligen att detta skulle
vara mindre i Norrland än i södra Sverige. Hvad som i södra Sverige
kan odlas under glas, d. v. s. i drifbänkar, det kan odlas också i Norr¬
land, från de simplaste köksväxter till de finaste växter, såsom meloner
eller blomsterväxter. Detta förekommer också i alla större trädgårdar,
särskildt i handelsträdgårdarna. Men härigenom torde det vara
klart, att det icke är någon möjlighet för en lärare att under den tid,
som står till buds för teoretisk undervisning i Norrland, kunna med¬
hinna det, hvartill man i mellersta Sverige anser sig behöfva två
fasta lärare.
Slutligen skall jag nu återkomma till utskottets förslag om att
nedsätta antalet elever från 20 till 15. Detta har väl blifvit gjordt
dels för att kunna göra en afprutning af anslaget, men också därför
att utskottet i likhet med landtbruksstyrelsen anser försiktigheten
bjuda, att man icke låter elevantalet bli för högt i början. Det kan
ju hända menar man — att man ej får tillräckligt många ansök¬
ningar. Jag vill då upplysa om, att i den trädgårdsskola, som nu
finnes i Härnösand och som är afsedd endast för Västernorrlands
län den underhålles nämligen af Västernorrlands hushållningssäll¬
skap och landsting — mottagas årligen tre elever endast från Väster¬
norrlands län, men årligen söka i regel 8—10 elever från samma län
inträde i densamma. Nu är det ju meningen, att den norrländska
trädgårdsskolan skall mottaga elever från de fem nordliga länen, fr.
o. in. Gäfleborgs upp till Norrbottens. Anser man då, att det skulle
vara tvifvelaktigt, huruvida man skulle få två elever från hvarje af
dessa län årligen? Jag kan ej tro, att detta skulle vara så svårt. Det
är ju antydt i landtbruksstvrelsens utlåtande, att dessa tre nu före¬
slagna trädgårdsskolor icke komma att vara tillräckliga för det före¬
fintliga behofvet, och det är ställdt i utsikt, att ytterligare två träd¬
gårdsskolor inom en ej alltför aflägsen tidpunkt skola komma att
upprättas. Det blir ju då så, att södra Sverige och mellersta Sverige
utom nu föreslagna tvenne trädgårdsskolor kanhända få ytterligare
två, under det att Norrland under en längre tid framåt ej kan göra
anspråk på flera än denna enda skola, som nu är föreslagen. Men
jag vill fråga: är det då icke skäl i att redan från början låta denna
skola uppträda som fullt jämbördig med de öfriga skolorna, och att
ej sätta den, såsom här föreslagits, på ett lägre plan. Ty det hjäl-
per ej, att, såsom statsutskottet gjort, säga, att utskottet »med de
Onsdagen den 24 Mars.
18 N:o 83.
inskränkningar beträffande do praktiska öfningarna vid skolan i
Norrland, som utskottet ansett betingade af där rådande förhållanden,
ingalunda afsett någon inskränkning i de enligt utskottets mening
synnerligen viktiga specialkurser, hvilka jämlikt de förslagsvis upp¬
gjorda hufvudgrunderna för trädgårdsskolorna skulle vid desamma
anordnas,» ty detta blir likväl händelsen i och därmed att anslag icke
lämnas till nödiga lärarekrafter. Slutligen tröstade den föregående
talaren med — och det gör äfven statsutskottet — att, därest det
skulle visa sig, att elevantalet eller lärarekrafterna framdeles behöfva
tillökas, skulle Riksdagen säkert ej vägra att därtill lämna sin med¬
verkan. Ja, man får väl vara tacksam för denna tröst, ehuru det
är en godtköpströst, som ingenting kostar och till ingenting förpliktar.
För öfrigt tror jag, att litet hvar af oss har den erfarenheten från det
dagliga lifvet, att det är vida lättare att från början gorå en sak rik¬
tigt och ordentligt än att sedermera söka vrida den till rätta om den
från början blifvit förfuskad eller snedvriden.
Jag vill till kammaren rikta en varm och vördsam vädjan att
genom bifall till reservationen i denna punkt visa, att den icke vill
ställa den föreslagna trädgårdsskolan i Norrland i ogynnsammare
ställning än hvad som blifvit föreslaget beträffande de öfriga skolorna.
Herr talman, jag tillåter mig därför yrka afslag på utskottets hem¬
ställan i denna punkt och bifall till den vid punkten fogade reserva¬
tionen.
I detta anförande instämde herrar Öberg, Hellgren, Thor, Karls¬
son i Fjäl, Lindgren i Skog, Mogren, Hedström, Morsell, Jonsson i
Gumboda, Bromée i Billsta, Rehn, Berglund, Kvarnzelius och Åslund.
Herr Od qvist: Herr talman! Vid behandling i kammaren
af frågor om anslag till odlingsföretag m. m. i Norrland har uttalats
tvifvel om dessa medel blifva så rätt använda och om våra vanliga
kulturväxter kunna trifvas där och om det därför kan vara så klokt
att anslå så stora summor för dylika ändamål till Norrland. Af
den siste talaren hafva vi hört, att det nu blifvit en helt annan
kultur där, i det att man nu kan t. o. m. drifva fram vindrufvor,
persikor och annat. Det kan väl ej ske annat än i drifhus, och då
väl endast i liten skala; det blir då dessutom ganska kostsamt.
Nu har den siste talaren anmärkt, att lärarekrafterna vid den
norrländska skolan blifva små, äfven om elevantalet sattes till 15.
Men här står, att för den norrländska skolan skall det vara en före¬
ståndare med en lön af kronor 3,000, en fast lärare med en lön af
kronor 1,500 och eu extra lärare med en lön af kronor 1,000. Före¬
ståndaren skall äfven lämna undervisning. Jag undrar ändå, om ej
dessa lärarekrafter äro tillräckliga för undervisning af dessa 15 elever,
och jag tror t. o. m., att för hvar och en af de andra skolorna det
vore tillräckligt med en lärare, och att den andre läraren där kunde
indragas liksom i Norrland, och detta äfven vid Alnarp. Nu är det
Angående
trädgårdsun-
dervisningens
ordnande.
(Forts.)
N:o 33. 14
Onsdagen den 24 Mars.
Angående
trädgårdsun-
dervisningens
ordnande.
(Forts.)
meningen, att dessa lärare skola undervisa i alla ämnen, men i de
ämnen, som den siste talaren trodde skulle komma att lida genom
indragningen af en lärare, kan naturligtvis i Norrland undervisning
icke meddelas i den grad eller utsträckning, som i södra eller mellersta
Sverige, utan man får i fråga om undervisning i dessa ämnen och i
tillämpningen af desamma hålla sig till de förhållanden, som råda
däruppe i Norrland.
Jag tror, att det förslag, som utskottet kommit med, och den
plan, det uppgjort, för närvarande äro tillfyllest för de norrländska
förhållandena och ber fortfarande att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr Starbäck: Herr talman! För min del anser jag, att
det vore nyttigt att bifalla reservationen. Jag har icke deltagit
i behandlingen af denna fråga i utskottet och ber därför att nu få
yttra några ord.
Det är ett yttrande i utskottets motivering, som åtminstone
vid första genomläsandet förefaller ganska märkligt. Det innehåller
nämligen, att, därför att tiden för de praktiska öfningarna vid den
norrländska trädgårdsskolan blir kortare än motsvarande tid vid de
andra trädgårdsskolorna, skulle tiden för den teoretiska undervis¬
ningens bedrifvande bli så mycket längre. Resultatet af detta ut¬
mynnar i yrkandet på minskning af lärarekrafterna för den teoretiska
undervisningen. Sålunda, därför att den praktiska undervisningen
på grund af de klimatiska förhållandena blir mindre, kommer den
teoretiska undervisningen att omfatta en längre tid, hvarför det
skulle behöfvas mindre lärarekraft. Det förefaller mig, som om
man egentligen skulle komma till det resultatet, att, när det behöfves
längre tid för den teoretiska undervisningen, det behöfves flera
lärarekrafter. Men det synes vara utskottets mening, att, därför
att den teoretiska undervisningen är utbredd på en längre tidrymd,
fordras det mindre tid för hvarje dag och sålunda ett mindre antal
undervisningstimmar per dag och mindre lärarekrafter. Ja, men
när nu den praktiska undervisningen blir koncentrerad på propor¬
tionsvis kortare tid, skulle det väl för denna också fordras mera
lärarekrafter, och om utskottet dragit konsekvenserna af sitt reso¬
nemang med afseende på undervisningsområdet i dess helhet, skulle
utskottet sålunda hafva kommit till det resultatet, att det behöfves
lika stort anslag i båda fallen. Detta är en liten egendomlighet i
motiveringen, som jag ej kunnat underlåta att här anmärka.
Hvad själfva saken beträffar, skulle jag vilja rekommendera
den ärade utskottsledamoten, som nyss talade om svårigheten för
trädgårdsodling i Norrland, att någon gång verkligen praktiskt taga
reda på, hurudana trädgårdsprodukterna äro där långt norrut.
Jag tror, att han icke skall kunna undgå att göra samma erfaren¬
het, som många andra, hvilka till sin stora förvåning funnit, att ju
längre norrut man kommer, desto finare bli i själfva verket träd-
Onsdagen den 24 Mars.
15 N:o 33.
gårdsprodukterna. Styrkan i aromen blir mycket större, ju nord- Angående
ligare en trädgårdsprodukt kan bringas till mognad. Det som man ^ädgårdsun-
förlorar i kvantitet, vinner man i kvalitet. Det är ett faktum, som ordnande.
jag knappast tror, att min ärade vän vågar sig på att förneka. Det (Forts.)
kan hända, att detta gäller en del sådana trädgårdsprodukter, som
icke kunna anses ha någon praktisk betydelse för befolkningens
näringsbehof, såsom sparris och dylikt, men för trädgårdsodlingen
som sådan är ju detta dock något att taga vara på.
Dessutom en sak till, herr talman. Hela den praktiska bota¬
nikens utveckling, för hvilken vi här i Andra Kammaren alltsedan
år 1904, då det första stora årsanslaget beviljades till förädlings-
anstalten på Svalöf, visat ganska ömmande känslor, går i den rikt¬
ningen att söka utvälja sådana fröstammar som kunna bära klimatet;
och om trädgårdsodlingen i Norrland får ett tillräckligt understöd,
är det min lifliga öfvertygelse, att beträffande många af de träd¬
gårdsprodukter, som spela en roll icke blott som lyxartiklar på
rikemans bord, utan äfven som en närande, god och angenäm omväx¬
ling i de fattigare hemmen, vetenskapen kommer att visa, att sådana
förädlade stammar finnas härdiga för det norrländska klimatet allt
högre och högre upp, såsom jag tror att den växtbiologiska an¬
stalten i Luleå visat med afseende på åtskilliga produkter i växt¬
världen, som icke kunna räknas till alster af trädgårdsskötseln.
Jag tror således för min del, att det från många synpunkter är
af mycket stor betydelse, att Riksdagen visar sig frikostig mot detta
kraf, och jag ber i korthet att få yrka bifall till den vid punkten
fogade reservationen.
Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Nyländer:
Herr talman! Den välvilja, hvarmed utskottet slutbehandlat hela
denna hufvudtitel, synes mig vara värd allt erkännande, och jag ber
att från denna plats få uttala ett varmt tack därför.
Hvad beträffar den nu föreliggande frågan, rörande trädgårds-
undervisningens ordnande i vårt land, kan jag så väl förstå den
försiktighet, som legat till grund för utskottets åtgärd att söka något
minska på omfattningen af den trädgårdsskolas verksamhet, som
skulle förläggas till Norrland, en försiktighet, som jag för min del
icke kan annat än gilla. Jag vill emellertid begagna tillfället att
nu lägga märke till och taga fasta på hvad utskottet i sin motivering
framhållit, att om erfarenheten skulle ådagalägga, att den till Norr¬
land förlagda trädgårdsskolan lämpligen bör uppehållas till samma
omfattning som de andra skolorna, Riksdagen icke lärer komma
att undandraga sig beviljandet af erforderliga medel för skolans
utvidgande till full likställighet med de öfriga skolorna. Jag hoppas
och önskar, att den tid icke skall vara långt aflägsen, då trädgårds-
väsendet så utvecklats äfven i Norrland, att den där förlagda skolan
måste utvidgas till full likställighet med de öfriga skolorna.
De betänkligheter, som här af ett par talare framhållits, synas
N:o 33. 16
Onsdagen den 24 Mars.
Angående
trädgårdsun-
dervisningens
ordnande.
(Forts.)
mig dock äga ett visst berättigande, ty det torde nog icke kunna
förnekas, att det veksamhetsfält, som beredes de från denna skola
utexaminerade eleverna, kommer att bli i någon mån begränsadt.
Det kommer att inskränka sig hufvudsakligen till de delar af Norr¬
land, där fruktodling icke i nämnvärd utsträckning bedrifves, och
till sådana trädgårdar i denna del af landet, i hvilka växthus ej
förekomma. Man skulle därför kunna ha anledning att befara, att
en del insiktsfulla och för trädgårdsskötseln lifligt intresserade unge
män möjligen skulle draga sig för att söka inträde i denna skola,
då utsikterna att erhålla plats i sydliga delar af landet något min¬
skas; men, som sagdt, någon tids erfarenhet skulle de ju härvid
vara önskvärdt att ha. Skulle emellertid kammaren och Riks¬
dagen vilja redan nu anvisa medel för den norrländska trädgårds¬
skolans fullständigande till samma omfattning som öfriga skolor, så
är det ju gifvet, att jag för min del icke har något att däremot
anmärka.
Herr Hagström: Herr talman, mina herrar! Jag ber att
få tacka herr jordbruksministern för det stöd, som han ju på sätt
och vis har velat lämna den sak, som det här gäller, ehuru jag skulle
känt mig mera belåten, om detta stöd varit litet mera verksamt,
litet mera varmt, än det nu blef.
Det kan väl hända, såsom herr jordbruksministern anmärkte,
att verksamhetsfältet för de elever, som utgått från den föreslagna
norrländska trädgårdsskolan, ej kan bli så synnerligen stort, då det
hufvudsakligen kommer att inskränka sig till Norrland. Däruppe
är det visserligen icke så många platser för utexaminerade trädgårds¬
mästare i jämförelse med hvad fallet är söderut, men jag anser ej,
att det är något farligt, om ej alla de elever, som utgå från en norr¬
ländsk trädgårdsskola, erhålla aflönade platser vid trädgårdar.
Det är fullt ut lika viktigt, att de såsom egnahemsägare eller så¬
som brukare af mindre jordbrukslägenheter blifva i tillfälle att
visa, hur en intensiv trädgårdsskötsel kan löna sig. Och därigenom
verka de mera för utbredande af en rationell trädgårdsskötsel i
Norrland, än hvad de skulle kunna göra såsom aflönade trädgårds¬
mästare vid någon större trädgård.
Då jag nyss hade ordet, var det ingalunda min mening att
vilja klandra utskottet för den besparing, som det här har velat gorå.
Det är ju ganska naturligt, att besparingar behöfva göras, och det
är likaledes naturligt, att man söker göra sådana öfverallt där man
tror, det vara möjligt, att sådana utan olägenhet kunna göras. Och
att utskottet just här ansett ett sådant tillfälle föreligga, är ej heller
underligt, då det ju har landtbruksstyrelsens uppfattning som stöd
bakom sig. Men det är just landtbruksstyrelsens uppgifter, som jag
nyligen tror mig ha visat vara felaktiga. Denna styrelse har näm¬
ligen icke kunnat frigöra sig från den allmänna uppfattningen, att
det norrländska klimatet ej är tjänligt för trädgårdsodling, och att
Onsdagen den 24 Mars.
17 N:o 3«.
denna därför icke har och icke kan få den betydelse för Norrland Angående
som för andra orter. Det är ju visserligen sant, att undervisningen
vid en norrländsk trädgårdsskola i viss mån måste komma att af- ordnande.
vika från den vid en längre söderut belägen trädgårdsskola, men (Forts.)
denna olikhet består hufvudsakligen däri, att den norrländska träd¬
gårdsmästaren måste lära sig att sköta sin trädgård med större
omsorg, än hvad som behöfver förekomma söderut. Detta synes
mig för undervisningen snarare bli ett plus vid den norrländska
skolan än ett minus.
Herr talman, jag ber att få vidhålla mitt yrkande.
Öfverläggningen var härmed slutad. I öfverensstämmelse med
de därunder gjorda yrkandena framställde herr talmannen propo¬
sitioner först på bifall till utskottets hemställan och vidare på
bifall till den vid punkten af herrar Wiklund och Ström i Tran-
strand fogade reservationen; och fann herr talmannen den först¬
nämnda propositionen vara med öfvervägande ja godkänd. Som
votering likväl begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen
följande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i punkten 2:o) af utskottets förevarande utlåtande n:o 10, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit den vid punkten af herrar
Wiklund och Ström fogade reservation.
Voteringen utvisade 104 ja mot 96 nej, hvadan utskottets
hemställan af kammaren bifallits.
Härefter föredrogs punkten 3, angående anslaget till central¬
anstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet; och yttrade
därvid
Herr O dqvist: Jag har i sak intet annat yrkande än om
bifall till utskottets hemställan. Jag vill endast fästa uppmärk¬
samheten på utskottets motivering; där äro på tredje raden några
ord uteglömda. Det heter:---»i likhet med öfriga ordinarie
tjänstemän erhålla viss kostnadsfri ledighet». Efter »tjänstemän»
skulle insättas: »uti centrala statsförvaltningen», hvarigenom det
hela skulle lyda: »Då ifrågavarande befattningshafvare äro af sina
tjänster oafbrutet upptagna hela tjänstetiden, synas de böra i lik-
Andra Kammarens Prof. 1909. N:o 33. 2
N:o 33.
18
Onsdagen den 24 Mars.
Angående
sekreterarens
hos stuteri-
öfverstyrelsen
rätt till ålders-
tillägg.
het med öfriga ordinarie tjänstemän uti centrala statsförvaltningen
erhålla viss kostnadsfri ledighet.» Ett sådant yrkande har äfven
gjorts i Första Kammaren.
Vidare anfördes ej. Efter af herr talmannen gifna proposi¬
tioner i ämnet biföll kammaren utskottets hemställan med det af
herr Odqvist omnämnda tillägget till motiveringen.
Punkten 4.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 5.
Lades till handlingarna.
Punkten 6, angående stuteriöfverstyrelsen.
Mom. a) och b).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Mom. c).
Under punkten 6 af förevarande hufvudtitel hade Kungl.
Maj:t, i sammanhang med framläggande af förslag till stat för
stuteriöfverstyrelsen, föreslagit Riksdagen att medgifva, att styrel¬
sens nuvarande sekreterare efter erhållande af fullmakt å den nya
sekreterareänsten måtte för rätt till ålderstillägg få tillgodoräkna
sig den tid, han förut på grund af konstitutorial bestridt befatt¬
ningen såsom styrelsens sekreterare.
Beträffande denna framställning hemställde utskottet, att
sekreteraren .måtte för sådan rätt få tillgodoräkna sig fem år af
berörda tid.
Reservation hade emellertid afgifvits af herrar Fränekel, grefve
Klingspor, I. Wijk, Andersson i Skifarp, Thorsson, Wiklund, Svalling-
son och Ström i Transtrand, hvilka ansett, att utskottet bort
hemställa, att Riksdagens måtte afslå Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
Efter föredragning af momentet begärdes ordet af
Herr S vällings o n, som* yttrade: Herr talman! Då mitt
namn förekommer bland reservanternas under nu föreliggande
punkt af utskottets betänkande, anhåller jag att få yttra några ord
19 N:o 88.
Onsdagen den 24 Mars
om de skäl, som för mig varit bestämmande för att biträda reser- Angående
’ ° sekreterarens
vationen. ^os stuteri-
Kungl. Maj:t har i fråga om den föreliggande Jönestaten gjort öjverstyrelsen
ett par afvikelser, ifrån hvad som förut i andra lönestater varit be- rätt till ålders-
stämdt. Så har Kungl. Maj it uttalat sig för att fullmakt måtte tillägg.
utfärdas på tjänsten åt den tjänsteman, som nu uppehåller tjänsten (Forte.)
på förordnande. Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit, att sedan
fullmakt blifvit utfärdad åt nuvarande innehafvaren, denna måtte
få tillgodoräkna sig de tjänsteår, som han haft på förordnande, för
att lian, innan han blifvit uppförd på ordinarie stat i detta ämbets¬
verk, skulle komma i åtnjutande af ålderstillägg. Så vidt jag har
mig bekant, får man icke i andra lönestater tillgodoräkna sig en
sådan förmån, att man kommer i åtnjutande af ålderstillägg, då
de äro bestämda att utgå efter fem, tio eller femton år, på annat
sätt, än att man fullgjort föreskrifvet arbete på detta område.
Nu har utskottet förklarat, att utskottet tagit hänsyn därtill,
att denne man under en följd af år tjänstgjort i detta verk samt att
han, i händelse han skulle behöfva räkna sin arbetstid först från
den dag, han erhåller fullmakt på tjänsten, skulle komma i åtnju¬
tande af lägre löneförmåner än dem han i närvarande stund är i
besittning af, dels som ordinarie tjänsteman i postverket och dels
som t. f. sekreterare i nu ifrågavarande verk.
Så vidt det kommit till utskottets kunskap har mannen på
ordinarie stat en inkomst af 4,025 kronor samt från stuteriöfversty-
relsen 2,200 kronor eller sammanlagd 6,225 kronor. Den föreslagna
aflöningen skulle berättiga honom till endast 5,800 kronor, och häri
skulle alltså till följd däraf komma i åtnjutande af en mindre in¬
komst än den han för närvarande besitter. Men jag föreställer mig,
att denne liksom andra tjänstemän, för att få ledighet från den ordi¬
narie tjänst, han innehar, är skyldig att afstå de s. k. tjänstgörings-
penningarna eller om icke sådana förekomma på annat sätt ersätta
sin vikarie. Skall Riksdagen slå in på den principen, att tjänste-
årsberäkning skall få tillgodoräknas utan att man varit uppförd på
ordinarie stat, misstänker jag, att det skall leda till sådana konse¬
kvenser, att Riksdagen skulle komma att ångra sig, om den i dag
fattade beslut i nu föreslagen riktning.
Om jag icke misstager mig allt för mycket, har en tjänsteman,
t. ex. en tredje gradens tjänsteman, då han söker befattning i högre
grad och erhåller en sådan tjänst, icke rätt att tilldogoräkna sig de
föregående årens tjänstgöring i den lägre tjänstgraden för åtnjutande
af ålderstillägg i den högre graden, utan han får börja på nytt för
att komma i åtnjutande af de ålderstillägg till hvilka denna grad
berättigar honom. Under sådana förhållanden anser jag, att några
särskilda skäl nu icke föreligga att tillerkänna den blifvande sekre¬
teraren, därest denne blir samma person, som nu på förordnande
uppehåller tjänsten, några extra förmåner med afseende å tjänste-
årsberäkning. Jag är öfvertygad, att det måste vara en mycket
N:o 33. 20
Onsdagen den 24 Mars.
Angående dugande och på sin post mycket förtjänstfull man, eftersom Kungl.
X>s stuteri- Maj:t vill föreslå, att fullmakt för honom utfärdas direkt på chefens
öfverstyrelsen tillstyrkan. Men att man skulle gå så långt, att man frångår den
rätt till ålders- princip, som är bestämmande för ålderstillägg, därom kan jag icke
tillägg. vara med, och detta är skälet, hvarför jag ställt mig på reservan-
(Forts.) ternas sida. På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag
om bifall till reservationen.
Herr Ekman i Mo gård. Herr talman, mina herrar! Som
kammaren finner af statsutskottets uttalande i motiveringen på
sidan 19, har utskottet nog öfverhufvud taget ställt sig något tveksamt
till den organisation af stuteriöfverstyrelsen, som nu af Kungl. Maj:t
föreslagits. Utskottet säger, att det visserligen anser »nuvarande
organisation af den högsta ledningen af statens verksamhet på häst¬
väsendets område icke fullt tillfredsställande i administrativt hän¬
seende», och att »ehuru väl därför önskligt varit, att ett mera full¬
ständigt förslag till stuteriväsendets omorganisation nu förelegat»,
utskottet, »som icke varit i tillfälle att lämna någon anvisning i
hvilken riktning en sådan omorganisation lämpligen skulle gå, dock
funnit sig höra i det hufvudsakliga understödja Kungl. Maj:ts före¬
liggande förslag», etc.
Denna egendomliga organisation består egentligen däri, att den,
som skall vara stuteriöfverstyrelsens chef, icke på samma sätt som
cheferna i andra verk har daglig tjänstgöring på tjänsterummet.
Det har nämligen ansetts, att det kunde vara tillräckligt, att han då
och då med mer eller mindre bestämda mellanrum deltog i ledningen
af stuteriväsendet och alltså äfven vore vid styrelsens samman¬
träden närvarande o. s. v. Men detta förhållande återigen gör,
att den som bestrider sekreterarebefattningen hos stuteriöfversty¬
relsen icke i alla afseenden kan jämställas med innehafvare af lik¬
nande befattning i andra verk. Det förhållandet, att chefen så
ofta är frånvarande, gör, att det hvilar ett vida större ansvar på
sekreteraren i detta verk, än på motsvarande befattningsinnehafvare
i andra verk.
Nu har med Riksdagens goda minne den nuvarande sekreteraren
i stuteriöfverstyrelsen under loppet af många år vid sidan af sin
sekreterarbefattning haft ordinarie plats i postverket, och dessa två
tjänster tillsammans ha lämnat honom en inkomst, hvilken, såsom
den föregående ärade talaren nämnde, uppgått till 3,500 kronor i
postverket och 2,500 kronor i stuteriöfverstyrelsen. Men härtill
komma också de extra inkomster, som han kunnat göra sig i den
förstnämnda tjänsten, hvarför hans inkomst under förra året upp¬
gått till 6,525 kronor. Jag ber att få stryka under, att denna före¬
ning af tjänster har skett med Riksdagens goda minne, då Riksdagen
vid inrättandet af sekreterarebefattningen hos stuteriöfverstyrelsen
förutsatt en sådan förening.
Personen i fråga har varit i statstjänst under 16 år, däraf han
Onsdagen den 24 Mars. 21
under 12 år beklädt sekreteraretjänsten i stuteriöfverstyrelsen,
och lian är nu 45 år gammal.
Som ett bevis på huru ärendena i stuteriöfverstyrelsen under
denna tid ökats, ber jag att få nämna, att under tiden 1900—1908
de inkomna ärendena mer än fördubblats, att under samma tid
antalet premierade hästar, hvilket antal ju bereder sekreteraren
ett ganska omständligt arbete, ökats från 4,127 till 7,048, och att de
premieringsmedel, han under denna tid haft att bokföra, ökats från
174,039 till 285,262 kronor.
Med hvad jag här anfört har jag velat för kammaren fram¬
hålla, att denna tjänst icke bör anses jämförlig med andra liknande
tjänster inom andra verk, då den ställer helt andra kraf på befatt¬
ningens innehafvare, än hvad som är fallet inom andra verk. Men
jag ber härtill få foga, för den händelse man såsom den siste ärade
talaren, skulle vara rädd för att genom ett bifall till utskottets hem¬
ställan åstadkomma ett prejudikat, att så ingalunda blir fallet, enär
sådana prejudikat redan finnas, och det just i fråga om den hufvud-
titel, vi nu hålla på att behandla. För att taga ett exempel vill jag
framhålla, att, då nuvarande adjunkten vid veterinärinstitutet i
Stockholm, A. Påhlman, hvilken förut varit instruktionssmed, erhöll
anställning som adjunkt, Riksdagen i alla fall tillät honom att till¬
godoräkna sig ålderstillägg för den tjänst, han förut innehaft.
Beträffande nu ifrågavarande post har Kungl. Maj:t föreslagit
att sekreteraren i stuteriöfverstyrelsen skulle få tillgodoräkna sig
två ålderstillägg. Utskottet har nu ansett sig kunna jämka något
på detta förslag, och hemställer, att han endast måtte få tillgodoräkna
sig ett ålderstillägg.
Som ett ytterligare skäl utöfver hvad jag redan tillåtit mig
anföra för bifall, ber jag få framhålla, att ifrågavarande persons
ordinarie tjänstgöring i postverket varat så pass länge, att han redan
där äger denna rätt att tillgodoräkna sig ett första ålderstillägg. Får
han nu af Riksdagen denna rätt i fråga om den nya tjänsten, skulle
någon minskning i hans inkomster genom den nu ifrågasatta om¬
organisationen af stuteriöfverstyrelsen icke ifrågakomma. Men
därest Riksdagen bifaller reservanternas förslag, blir det vid denna
lönereglering för denna person, som på ett synnerligen tillfreds¬
ställande sätt skött sin befattning, en faktisk minskning i hans in¬
komster. Löneinkomsterna skulle hädanefter blifva 5,800 kronor,
under det han, som jag nämnde, förut haft 6,000 kronor. Men
dessutom har lönen, såsom under förra året, kunnat uppgå till 6,525
kronor.
Det borde således synas vara tydligt, att såväl rättvisa som bil-
lighetsskäl tala för ett bifall till utskottets hemställan, och jag till¬
låter mig yrka bifall till densamma.
Herr Thorsson: Herr talman, mina herrar! Den siste ärade
talaren anförde såsom ett af skälen för bifall till utskottets förslag,
N:o 38.
Angående
sekreterarens
hos stuteri¬
öfverstyrelsen
rätt till ålders¬
tillägg.
(Forts.)
N:o 33. 22
Onsdagen den 24 Mars.
Angående
sekreterarens
hos stnteri-
öfverstyrelsen
rätt till ålders-
tillågg.
(Forts.)
att den person, hvilkens lönestat det nu gäller att fastställa, har att
sköta sitt »ansvarsfulla» uppdrag, utan chefens dagliga öfverva-
kande. u
Jag vill då erinra den ärade talaren om, att han ju hittills såsom
extra sysselsättning skött detta uppdrag på ett alldeles oklanderligt
sätt för en mycket ringare penning och utan chefens dagliga öfver-
vakande, och jag kan icke förstå, hvarför, när vi nu stå i begrepp
att högst väsentligt höja lönen samt gifva fast anställning åt tjän¬
stens innehafvare, hans ansvarskänsla därför skulle slappas. Upp¬
draget att sköta sekreteraresysslan har han, som jag förut nämnt,
skött under nuvarande chefens frånvaro.
Vidare ligger väl redan däri en fördel, att denne person, som
hittills för att nå en lön af 6,225 kronor, såsom den ärade talaren
anförde, har fått dela sin arbetskraft mellan två verk, numera icke
behöfver göra så, utan får nedlägga sin arbetskraft på ett ställe och
slippa slita sig genom tjänstgöring uti tvänne verk.
Kommer så härtill, att han oaktadt den ökning, som, enligt
hvad den siste talaren angaf, under årens lopp gjort sig gällande
i fråga om ärendenas antal, ändock till dato varit i tillfälle att sköta
denna extra sysselsättning vid sidan om en ordinarie tjänstgöring
i ett annat verk, hvilket, enligt mitt sätt att se och att döma, kräfver
åtskilligt arbete af sina tjänstemän. Vi hafva ju nu från postverket
en stat, där vederbörande sökt visa, att personalen är hårdt an¬
strängd och därför begäres förstärkning af densamma. Om denne
man kunnat upprätthålla en första gradens tjänst i detta verk på
ordinarie stat och likväl kunnat ägna den öfverflödiga delen af sina
krafter åt denna extra tjänstgöring, som stuteriöfverstyrelsens sekre¬
terare, påstår jag, att det måste vara en obetingad fördel för honom
att få öfvergå till det mera lindriga arbete, som ligger i att ensam
förvalta denna syssla, som hittills varit extra.
Jag ber att få vara ursäktad, om jag drager i tvifvelsmål, att per¬
sonen i fråga har kunnat hafva 6,225 kronors inkomst af tjänsterna
under sist förflutna år, ty jag tänker mig, att han någon gång måst
taga tjänstledighet från posten, och då måste ju, enligt instruktionen
hafva följt en minskning i hans tjänstgöringspengar. Och bär han
icke någon gång behöft tjänstledighet?
Sedan vill jag säga, att det väl ändå ligger en viss fördel uti att
i ett enda slag bli förflyttad från en anställning, som nu gifver honom
3,500 kronor ellerjhögst 4,000 kronor, till en annan, som, äfven om han
icke får det af statsutskottet tillstyrkta lönetillägget, skulle gifva
honom en begynnelselön af 5,800 kronor och möjlighet till en slut¬
lön af 6,800 kronor och således garantera personen i fråga en pension
af 6,000 kronor i stället för 3,700 kronor, hvartill en tjänsteman i
första lönegraden är berättigad. Jag har den uppfattningen, att
reservanterna tillräckligt tillgodosett krafvet på aflöning för denna
nya post. Det kan dock icke bortresoneras, att vi här fastställa
en ny stat, det kan icke heller bortresoneras, att den person det här
23 N':o 33.
Onsdagen den 24 Mars.
gäller har fast anställning på stat och kan välja mellan att behålla Angående
denna eller att öfvergå till en ny fast anställning på stat, som medför
afsevärda fördelar. Jag anser, att reservanternas uppfattning är i,jverstyrei8en
riktig, och håller före, att, för den händelse den nya befattningen icke rätt till ålders-
skulle gifva personen i fråga fullt upp att göra, han då för att få tillägg.
utnyttja sina arbetskrafter icke skall vara sen att begagna sig af (Forts.)
bestämmelsen under punkt b., som säger, att han med stuteri-
öfverstyrelsens medgifvande kan få med sin tjänst förena annan
sysselsättning. Nu torde man visserligen kunna säga, att ett bi¬
fall till reservationen skulle inbjuda till någonting sådant, men här¬
emot vill jag invända, att, vare sig vi bifalla reservanternas eller ut¬
skottets förslag, kommer den tiden lika fort, då han söker skaffa sig
extra sysselsättning vid sidan af sin ordinarie anställning. Åt¬
minstone tycker jag, att denna tendens, trots de stränga bestäm¬
melserna gör sig allt mer och mer gällande. Jag tror, att reservan¬
terna hafva fog för sitt yrkande och jag ber därför att få instämma
med herr Svallingson och yrka bifall till reservationen.
Herr Starbäck: Herr talman, mina herrar! Jag kan icke
neka till, att det kan synas, som om den siste talaren hade fog för sitt
yrkande, men det finnes dock några erinringar att gorå mot hans upp¬
fattning. För det första blifva genom omorganisationen af ifråga¬
varande ämbetsverk eller den instruktion, som nu är antagen, krafvel!
på tjänstemännen ökade. För det andra må vi komma ihåg, att vid
de löneregleringar, som vi förut sysslat med här i Riksdagen, har man
åtminstone, enligt min uppfattning, hvarje gång sökt att bli allt för¬
siktigare och försiktigare vid formuleringen af öfvergångsbestämmel-
serna, för att icke förutvarande funktionärer genom den nya löne¬
regleringen må lida minskning i sina inkomster. Jag vill hemställa
till den ärade talaren på skånebänken, huruvida han, då det gäller
reglering af staterna under postverket, är färdig att taga konsekven¬
serna af sin uppfattning i denna fråga. Jag undrar om han verkligen
är det. Jag tror knappast, att så är förhållandet och jag vet icke
egentligen, hvad som utgör skillnaden mellan den nu ifrågavarande
tjänsten och de tjänster vi framdeles i sammanhang med denna löne¬
reglering komma att behandla. Att denna person med Riksdagens
goda minne haft två tjänster, som under år 1908 gifvit honom en
sammanlagd inkomst af 6,525 kronor, kan icke vara af beskaffenhet
att leda till att alldeles särställa honom gentemot andra löntagare,
vid hvilkas lönereglering vi så noga som möjligt sökt se till, att de
icke på något område göra någon betydande förlust. Herr Thorsson
har äfven deltagit i en annan reservation, som gäller vaktmästarne
vid geologiska institutionen, om jag icke misstager mig, och då jag
förmodar, att herr Thorsson här i kammaren kommer att framställa
samma synpunkter som i statsutskottet, tillåter jag mig att göra en
jämförelse. I denna senare reservation vill herr Thorsson, och detta
enligt min mening med rätta, skydda dessa vaktmästare från att
N:o 33. 24
Onsdagen den 24 Mars.
sekreterarens 7^ SjukdT0“sfall en ytterst obetydlig förlust på några tiotal
hos stuteri- |a>onor* Här galler det däremot en tjänstemans årsaflöning, som för
öfverstyrelsen honom spelår större roll än några tiotal kronor äfven för mindre väl
rätt till ålders- aflönade vaktmästare. Om reservanternas mening skulle gå igenom
Mägg. skulle denna person, som, inberäknadt det af Riksdagen för år 1908
(Forts.) beviljade extra lönetillägget, under sistnämnda år hade en aflöning
af sammanlagdt 6,525 kronor, nu endast få 5,800 kronor och således
förlora 725 kronor. Jag undrar om detta kan vara riktigt. Äfven
om utskottets förslag bifalles, skulle personen i fråga gorå en förlust
på några hundra kronor. Jag tror, att vi verkligen, om vi vilja vara
konsekventa och se på denna sak så, som vi se på andra löneregleringar,
böra bifalla utskottets hemställan, till hvilken jag yrkar bifall.
Herr Thorsson: Herr talman, mina herrar! Endast ett par
ord med anledning af den siste ärade talarens anförande. Han sade,
att göromålen för ifrågavarande sekreterare komme att i synnerligt
hög grad ökas. Ja, det må så vara, men ökningen blir väl icke så
förskräcklig, att icke de ökade aflöning sförmånerna för en tjänst, hvars
arbete hittills varit aflönad med 2,500 kronor och enligt den nya
lönestaten skall aflönas med minst 5,800 kronor, skulle motsvara det
ökade arbetet. Den ärade talaren frågade vidare, om jag beträffande
regleringen af en annan blifvande stat ville taga konsekvensen af
mitt resonemang. Ja, det vill jag göra, men det är åtskilliga saker,
som skilja herr Starbäck och mig åt, när vi resonera om lönestater.
Jag är ytterst mån om — och det är nog herr Starbäck också — att
aflöningen för alla de statens tjänstemän, som stå på de lägsta aflö-
ningsstadierna, där det gäller existensminimum, i någon mån måtte
höjas och framför allt, att de icke genom en ny lönereglering blifva sämre
ställda än de förut varit. När jag kommit ett stycke upp på löne¬
skalan, stannar jag emellertid, men min ärade vän på gäfleborgsbän-
ken fortsätter skalan uppför. Det är en afsevärd skillnad mellan
honom och mig; i betraktelsesätt härvidlag. Herr Starbäck säger
ridare, att, därför att denna person med Riksdagens goda minne fått
förena två anställningar, vi skulle vara skyldiga att gifva honom i
den fasta anställning han skall få en lön, som motsvarar, hvad han
haft både på ordinarie stat och för den extra anställning, hvars samti¬
diga innehafvande Riksdagen har tolererat. Men om det nu verk¬
ligen skulle kunna letas upp tjänstemän, som hafva tre extra befatt-
ningar, synnerligt väl aflönade allesammans, om man skulle börja
plocka fram alla de extra lönetillägg, som herrar ämbets- och tjänste¬
män i de högre regionerna söka skaffa sig, komme vi att göra förskräck¬
liga löneregleringar. Konsekvensen häraf är farligare än den jag
slagit in på, nämligen att, hvar det finnes möjlighet att skydda de
allra sämst aflönades inkomster, där vill jag vara med, men när vi
komma upp öfver denna punkt, där vill jag fundera på saken mer än
en gång, innan jag går med på att bifalla löneförhöjningar. Härut¬
innan skiljer jag mig från herr Starbäck, och jag tror, att jag kan
25 N:o 83.
Onsdagen den 24 Mars.
godt taga konsekvenserna af detta resonemang, äfven när vi kom- Angående
ma till poststaten. Herr Starbäck gjorde vidare en jämförelse mel- stuteri?
lan denna reservation och min reservation angående vaktmästarne ojverstyrelsen
vid en annan punkt, hvartill vi komma längre fram. Men jag får säga, rätt tiliålders-
att, enligt mitt sätt att so saken, finnes det inga beröringspunkter tillägg.
mellan denne sekreterare å ena sidan och den reservation, som gäller (Forts.)
de förut antydda vaktmästarne.
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Jag ber att för
min del få instämma med herr Thorsson, i hvad han sagt beträffande
denna fråga, och äfven i hans yrkande. Herr Starbäck antydde, att
Riksdagen alltid vid nya löneregleringar sökt att se till, att tjänste¬
männen icke få mindre än hvad de haft under den gamla regleringen.
Detta är sant, men vi få äfven tänka på, huru Riksdagen i detta fall
gjort sina tillämpningar. Detta gäller för den händelse, att den
tjänst vederbörande innehaft inbringar honom mera efter de gamla
förhållandena än efter de nya. Hvilken tjänst har nu den ifråga¬
varande personen innehaft? Jo, han har varit ordinarie tjänsteman i
första lönegraden inom poststyrelsen, och enär han utnämndes till
denna befattning år 1902, har han hunnit intjäna ett ålderstillägg
och har sålunda en lön af 3,500 kronor. Postverket är, såvidt jag
icke misstager mig, ännu icke omregleradt, men äfven om det vore
det och personen i fråga sålunda skulle haft en begynnelselön af 4,000
kronor, skulle i alla fall aflöningen efter de nya förhållandena blifva
högre än efter de gamla. Han blef först ordinarie tjänsteman hos
poststyrelsen och fick sedan befattningen såsom sekreterare hos
stuteriöfverstyrelsen. Man säger nu, att detta skett med Riksdagens
goda minne. Men Riksdagen har aldrig lagt sig uti, hvilken person
som skall sköta detta uppdrag, utan har endast anslagit medel till
sekreterarebefattningen hos stuteriöfverstyrelsen, och sedan har
nämnda styrelse gifvit denne man, som är ordinarie inom poststyrel¬
sen, uppdraget att sköta denna sekreterarbefattning. Under sådana
förhållanden får man naturligtvis icke sammanlägga de 3,500 kronor,
han såsom ordinarie tjänsteman inom poststyrelsen har i lön, med
det arfvode å 2,500 kronor han åtnjuter såsom sekreterare hos stuteri¬
öfverstyrelsen, utan man får hålla sig till tjänsten i fråga och icke till
något annat. Hvart skulle det i annat fall taga vägen? I vissa
ämbetsverk, såsom t. ex. kammarkollegium och kammarrätten, som
äro reglerade, finnes det tjänstemän, som innehafva två amanuensbe¬
fattningar, men Riksdagen har icke sagt, att den eller den personen
skall innehafva dem, utan han har fått dem af verket, liksom denne
man, hvarom nu är fråga, af stuteriöfverstyrelsen fått sitt uppdrag
såsom sekreterare därstädes. Jag kan icke se annat än, att det är
få tjänstemän, som kunna mäta sig med denne i förmånen af att er¬
hålla andra gradens tjänst utan ansökan och utan täflan. Han blir
uppflyttad från första till andra gradens tjänst, som han förut endast
skött såsom ett slags privat uppdrag vid sidan af sin statstjänst i
N:o 33. 26
Onsdagen den 24 Mars.
Angående första lönegraden. Jag är viss om att något gynnsammare för en
TosTtZT statstianare 1 första lönegraden, än det reservanterna vilja tiller-
öfverstyrelsen känna denne man, knappast kan uppvisas, och därför tycker jag
rätt till ålders- att reservanterna ha alldeles rätt.
tillägg.
(Forts.) Herr Ekman i Mo gård: Herr talman, mina herrar! Jag
vill blott yttra några ord med anledning af de två sista ärade talar-
nes invändningar.
Herr Thorsson yttrade, att han och herr Starbäck — och jag
tror nästan att han skulle kunnat räkna mig med i den kretsen —
ofta vilja stå på den sida, där man vill tillse, att de mindre stats-
tjänarne icke skola få allt för små aflöningar, då vi sysselsätta oss
med löneregleringar. Men han vill därvid särskilt framhålla, att
hans intresse mest koncentrerar sig kring dem, som stå vid existens¬
minimum.
Jag skall gärna gifva herr Thorsson rätt däri, att det är vida
viktigare att dår tillse, att någon orättvisa icke får göra sig gällande.
Men så sade herr Thorsson, att själf stannar han där. Där skilja
vi oss åt, sade han. Men när jag anser, att det är rättvist att vid
dessa löneregleringar, med hänsyn därtill, att lefnadskostnaderna
numera äro så höjda, iakttaga, att icke någon minskning vid dessa
regleringar kommer till stånd, anser jag, att den rättvisan bör gälla
ett bra stycke längre upp, än hvad herr Thorsson anser riktigt.
Det är där, som vi skilja oss åt. Och jag kan icke gå in på herr
Thorssons resonemang. Han säger, att denne man förut för denna
sekreterarbefattning har haft 2,500 kronor och nu får 5,800 kronor i
lön. Det måtte väl vara en bra stor förhöjning, menar herr Thorsson.
Men det är icke riktigt att resonera på det sättet, utan det är så, att
Riksdagen — och jag vågar fråga herr Carl Persson, om icke den
uppgift, jag erhållit, är riktig — förutsatt, att det skulle förenas en
annan statstjänst med sekreterarbefattningen hos stuteriöfverstv-
relsen. Detta har skett med Riksdagens goda minne. Och under
denna förutsättning har han haft rätt att med denna befattning
förena en annan statstjänst, så att hans inkomst af staten uppgått
till minst 6,000 kronor och med extra tillägg gått upp till 6,525
kronor. Nu får han icke längre förena någon annan statstjänst
med denna sekreterarebefattning. Då är det väl icke möjligt att
bortresonera det faktum, att genom denna lönereglering, som
nu föreslås af herr Thorsson och de öfriga reservanterna, hans in¬
komst af statstjänst skulle blifva minskad från 6,000, resp. 6,525
kronor till 5,800 kronor.
Jag tror som sagdt icke, att detta kan bortresoneras, lika litet,
som det kan bortresoneras, att han, med de nya bestämmelser,
som nu skola tillämpas, icke får rätt att innehafva någon annan
statstjänst. Och jag tror icke, att herr Carl Persson skall kunna
framvisa något annat exempel, där en lönereglering blifvit verkställd
på det sättet, att en tjänsteman fått en lägre inkomst från staten
27 N:o 33.
Onsdagen den 24 Mars.
än han förut, med Riksdagens medgifvande, liar haft. Detta skulle Angående
hlifva det första exemplet. Däremot har jag tillåtit mig visa, att 7t0* stuteri?
det icke skulle hlifva det första exemplet därpå, att Riksdagen jfjverstyrelsen
medgifvit ett sådant ålderstillägg. Jag anser detta för ett mycket rätt till ålders-
talande skäl. tillägg.
Jag ber att få vidhålla mitt yrkande. (Forts.)
Herr Thorsson: Herr talman, mina herrar! Jag vill endast
yttra ett par ord.
Personen i fråga har väl icke haft rätt att med den nuvarande
första tfänstegraden i 'postverket förena någon annan statstjänst, och
följaktligen inträder icke i detta fall någon förändring i personens
ifrågavarande ställning. Han har varit ordinarie tjänsteman i
postverket och har enligt statuterna icke haft rätt att med denna
befattning förena någon annan å stat varande tjänst, men han har
haft tillåtelse, att sköta en tjänst, hvilket inbringat honom 2,500
kronor. Han kommer därför icke i sämre ställning med den nu¬
varande lönestaten. Är det så att öfverstyrelsen finner, att han
icke har full sysselsättning på sin nya plats, kan styrelsen gifva
honom möjlighet att förtjäna något vid sidan.
Jag håller före, att vi, såsom reservanterna tillåtit sig att re¬
sonera, icke på något sätt trädt denna persons rättigheter för nära,
icke ställt honom i något ogynnsamt läge, utan tvärtom gifvit ho¬
nom möjlighet att få en lugnare sysselsättning och bättre betalning.
Herr Andersson i Skifarp: Jag har varit med om ifrågava¬
rande reservation, till hvilken jag kommer att yrka bifall. Jag
anser nämligen icke, att vi på något sätt gått ifrågavarande persons
bästa för när. Han har, som det flera gånger upplysts, haft ordinarie
befattning med 3,500 kronors lön, och har dessutom fått sköta en
extra befattning med 2,500 kronors lön. Nu vill jag fråga: Tro
herrarna, att den befattning, han haft som ordinarie tjänsteman,
ger en person full sysselsättning? Jag förmodar, att de flesta
tjänstemän vilja svara, att deras tjänst ger dem full sysselsättning.
Då vill jag fråga: Hvad är det då för ansträngande sysselsättning
i stuteriöfverstyrelsen? Hur kan detta hänga ihop, att en person,
kan sköta två ansträngande sysselsättningar utan att skaffa sig
extra biträde? Tro herrarna, att han får ett extra biträde, som
sköter hans tjänst, för ingenting? Det förmodar jag, att han icke
får. Hur man således vill se saken, om han betalar en del af de
extra inkomster, han får som sekreterare i stuteriöfverstyrelsen,
till den person, som sköter hans tjänst som ordinarie i posten, lär
det' vara; så,! att med en lön af 5,800 kronor får han väsentligt högre
aflöning än den, han haft i behållning under den tid, han haft båda
tjänsterna förenade. Lägger man därtill, att, när han slutat, han
får en pension vida öfverstigande den, han får såsom tjänsteman i
postverket, så kan jag ej se annat än, att han, äfven med hvad reser-
N:o 33. 28
Onsdagen den 24 Mars.
Angående vänterna vilja gifva, får så stora förmåner, att han för sin del kan
sekreterarens vara tillfredsställd.
tlOS SlUlPVIj—
öfverstyrelsen J%r ber därför, herr talman, att få yrka bifall till reservanternas
rätt till ålders- förslag.
tillägg.
(Forts.) HerrWiklund: Herr talman, mina herrar! En föregående talare
har här anfört, att denna sekreterarebefattning skulle vara så kräf¬
vande, att det vore behöfligt för den blifvande innehafvaren att få
en högre lön, så att han helt kunde ägna sig åt tjänsten. Ja, det
har icke varit någon okunnighet för reservanterna, att tjänsten
är kräfvande, och äfven löneregleringskommittén, som behandlat
denna sak, har icke varit okunnig därom. Kommittén uttalar näm¬
ligen: »Toge man emellertid i betraktande hela den mångfald af
uppgifter, som tillhörde sekreterarebefattningen i fråga, torde det
vara väl motiveradt, att densamma uppfördes i samma grad, till
hvilken sekreterartjänster hos de centrala ämbetsverken i allmänhet
hörde, d. v. s. i andra normala lönegraden, och att sekreteraren er-
hölle enahanda aflöningsförmåner, som vid 1907 års riksdag tiller¬
känts tjänstemän af nämnda lönegrad hos statskontoret. Då kom¬
mittén sålunda förordnade, att en ordinarie sekreterarebefattning
inrättades hos styrelsen för landets hästväsen, skedde detta emeller¬
tid under den uttryckliga förutsättning, att den ökade arbetskraft,
som därigenom tillfördes styrelsen, fullt utnyttjades.»
En annan talare har också framhållit, att han räknat ut, att
denne tjänsteman skulle förlora några hundra kronor i sina löne¬
förmåner genom att ingå på denna lönestat. Men då synes mig
den omständigheten, att en ordinarie tjänsteman i posten fått med
sin tjänst förena denna sekreterarebefattning och sålunda kommit i
åtnjutande af större löneförmåner, än han annars varit i tillfälle få,
ej höra motivera att för honom nu här skulle göras ett undantag
från hvad som åtminstone i de flesta fall, så vidt jag vet, varit regel.
När för sekreteraren föreslagits lön 3,600 kronor, tjänstgörings-
penningar 1,800 kronor och ortstillägg 400 kronor eller tillsammans
5,800 kronor, samt han dessutom i sinom tid får två ålderstillägg
å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år, synes det mig, att denna
befattning kan sägas vara jämförelsevis väl aflönad. För öfrigt vet
man ju icke alls, om den förutvarande sekreteraren kommer att få
befattningen, och det synes mig, att Riksdagen här har att antaga
lönestaten utan hänsyn till hvilken person, som kommer att bli
innehafvare af befattningen i fråga.
Jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Herr Odqvist: Herr talman, mina herrar! Om man äfven i
någon mån kan gifva herr Thorsson och herr Carl Persson rätt i hvad
de sagt, så kan man väl ej gifva dem rätt i det afseende, att här
icke skulle föreligga ett faktum, att, därest vi icke antaga detta af
statsutskottet gjorda förslag beträffande lönen för sekreteraren,
Onsdagen den 24 Mars.
29 Ji:o 33.
denne blir satt i sämre löneställning, än den han nu innehar. Nu
är det på det sättet, att vi väl aldrig reglerat löner, så att de min¬
skats. Det är det egendomliga förhållandet med denna sekreterare¬
befattning, att det ej är nog med att innehafvaren skall vara juri¬
diskt och administrativt bildad, utan han skall också sköta förval¬
tare- och kassörsbefattningen vid detta verk, och det är ådagalagdt,
att den är en mycket kräfvande befattning. För oss landtman
skulle det vara en särdeles stor fördel att kunna få en befattnings-
hafvare här, som verkligen skötte vår hästkultur, hvilken gått framåt
och som jag hoppas skall gå vidare framåt genom den institution,
som nu är färdig att bildas. Då tror jag, att det är nödvändigt,
att sekreteraren är väl vuxen sin uppgift, liksom chefen för stuteri-
öfverstyrelsen.
Jag ber, herr talman, att på grund af de skäl, som anförts af
mina kamrater i statsutskottet som yrkat bifall till utskottets förslag
och på grund af hvad statsutskottet i sitt betänkande anfört, få yrka
bifall till statsutskottets hemställan.
Angående
sekreterarens
hos stuteri-
ölverstyrelsen
rätt till ålders-
tillägg.
(Forts.)
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, gaf herr
talmannen i öfverensstämmelse med de yrkanden, som därunder
förekommit, propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på afslag å såväl berörda hemställan som Kungl. Maj:ts
framställning i ämnet; och fann herr talmannen den sistnämnda
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad. Votering be¬
gärdes likväl, i anledning hvaraf nu uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren afslår såväl statsutskottets hem¬
ställan i punkten 6ro) mom. c) af utskottets förevarande utlåtande
n:o 10 som Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hem¬
ställan.
Omröstningen utvisade 166 ja mot 38 nej, hvadan kammaren
afslagit såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj:ts framställ¬
ning i ämnet.
Mom. d).
Utskottets hemställan bifölls.
N:o 33. 30
Onsdagen den 24 Mars.
Angående
stat för Sve¬
riges geolo¬
giska under¬
sökning.
Punkten 7.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Herr vice talmannen öfvertog nu ledningen af kammarens
förhandlingar.
Punkten 8.}
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 9 och 10.
Lades till handlingarna.
Punkten 11, angående Sveriges geologiska undersökning.
Mom. a).
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. b) föredrogs härpå; och yttrade därvid
Herr Rydén: Herr talman! Jag ber kammaren om tillgift för
att jag tar uppmärksamheten i anspråk en kort stund för en så trivial
angelägenhet som den lönestat, som här är i fråga. Men denna löne-
stat synes mig innebära ett så afsevärdt principiellt afsteg från de
löneregleringar, som förekommit, att jag, då jag deltagit i utskottets
öfverläggningar rörande detta ärende, ansett det vara min plikt att
lämna några upplysningar inför kammaren.
Chefen för Sveriges geologiska undersökning skall vara likställd
med öfverdirektör i så kallad normalgrad. Lönen för en öfverdirek¬
tör i normalgrad är fastslagen till 9,000 kronor, fördelade sålunda:
5,700 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 800 kronor
ortstillägg. Nu har föreslagits, först af löneregleringskommittén,
sedan af Kungl. Maj:t och därefter af rent tvångsskäl af utskottet,
en annan lön för chefen för den geologiska undersökningen. Slut¬
lönen är visserligen densamma eller 9,000 kronor, men aflöningen är
fördelad sålunda, att 6,200 kronor skulle vara lön, 2,800 kronor
tjänstgöringspenningar, medan intet ortstillägg skulle tillämpas
på denna stat. Samma anmärkningsvärda förhållande gäller för
förste vaktmästare och vaktmästare, hvilkas aflöningar förekomma
längre ned på lönestaten. Jag ber att i detta sammanhang få erinra
om två andra lönestater, som äro under statsutskottets behandling
och som kommit fram på finansministerns föredragning, den ena rö¬
rande mynt- och kontrollverket, den andra rörande kontroll- och ju-
Onsdagen den 24 Mars.
31
N:o 33.
steringsstyrelsen, där löneregleringskommittéen och finansministern
ha, såvidt jag kan finna, fullkomligt godtyckligt hrutit sönder den
enhetlighet i löneregleringssystemet, som Riksdagen försökt slå in
på och upprätthålla sedan 1907. I nu förevarande punkt ha, såvidt
jag fattat stämningen inom utskottet rätt, meningarna icke varit
delade. Herr Thorsson och jag ha försökt få fram förslag därom,
att aflöningen för chefen för den geologiska undersökningen skulle
uppdelas enligt samma fördelningsgrunder, som gälla för aflönin-
garna för öfverdirektörer i normalgrad. Emellertid ha häremot rest
sig konstitutionella betänkligheter, så att ordföranden inom stats¬
utskottet icke ansett sig kunna utan utskottets särskilda åläggande
framställa proposition på detta, och vid enskild förfrågan hos talman¬
nen har jag fått det beskedet, att proposition i kammaren skulle
vägras på ett yrkande, öfverensstämmande med detta. Jag skall
icke tillåta mig att härvidlag göra något uttalande angående dessa
konstitutionella betänkligheter, då jag icke anser mig kompetent att
afgöra, huruvida det skulle kunnat gå för sig att framställa propo¬
sition eller icke på ett sådant yrkande. Emellertid vet jag, att på
allra inflytelserikaste håll råder den uppfattningen, att det skulle
vara önskvärdt, att denna lönestat kunde bringas i öfverensstäm¬
melse med de principer, som hittills tillämpats.
Nu har af eu föregående talare, herr Starbäck, yttrats, att
här ju endast vore fråga om en variation i staten för vaktmästare på
ett eller annat tiotal kronor. Ja, det kan måhända för honom te sig
så. Men denna skillnad i staten är dock icke obetydlig för en vakt¬
mästare. Om en vaktmästare blir sjuk och har en aflöning af 700
kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar, så går han miste
om 500 kronor. Hade han däremot haft sin lön fördelad på sådant
sätt, att 700 kronor varit lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar och
150 kronor ortstillägg, så hade han vid sjukdomstillfället haft att
uppbära 850 kronor, och det hade sålunda endast varit 350 kronor,
som gått bort. Denna skillnad betyder sålunda icke så litet för en
fattig vaktmästare, att man kan anse sig berättigad att på detta sätt
genom, det vågar jag säga, en ren godtycklighet försämra hans ställ¬
ning. För chefen för den geologiska undersökningen innebär Kungl.
Maj:ts förslag oförändradt i ett hänseende en ej obetydlig förbättring
så tillvida, att, när man föreslår lönen till 6,200 kronor, han flyttas
upp till en pensionsklass, hvari han erhåller 6,000 kronor som pension,
medan andra öfverdirektörer i normalgrad erhålla en pension af en¬
dast 5,700 kronor. Vi enade oss vid behandlingen af denna löne¬
stat inom utskottet att införa en anmärkning, som icke finnes i den
kungl. propositionen, nämligen att pensionsunderlaget för chefen skall
uppgå till 5,700 kronor, hvarigenom han i detta hänseende blir likställd
med andra tjänstemän i samma grad, men vid sjukdomsfall får han
större afdrag å sin inkomst än dessa, hvilket naturligtvis ej är rätt.
Jag har rörande denna sak utarbetat ett förslag, sådant som det
egentligen bort föreligga här och hvarpå jag tänkt framställa begä-
Angående
stat för Sve¬
riges geolo¬
giska under¬
sökning.
(Forts.)
N:o 33. 32
Onsdagen den 24 Mars.
Angående
stat för Sve¬
riges geolo¬
giska under¬
sökning.
(Forts.)
rån om proposition. Jag skall emellertid icke trötta kammaren
med att nu, då proposition ej blir framställd, föredraga detsamma.
Men klart och tydligt är, att här borde ske rättelse. Vi ha förbisett
att under motionstiden väcka motion om förändring i detta fall,
och sålunda kan icke någon ändring komma till stånd, huru önskvärd
den än må vara.
Jag har velat begagna detta tillfälle att, så långt min svaga stäm¬
ma når, försöka ropa ett »gif akt» till de myndigheter, som ha att för¬
bereda löneregleringarna och, höll jag på att säga, särskildt till chefen
för finansdepartementet, som visserligen icke har med just denna
sak att göra, men som i andra afseenden synes mig ha lagt fram an¬
märkningsvärda löneregleringsförslag, ett »gif akt» som innebär, att
man må försöka hålla på enhetligheten härvidlag. Ha vi en gång
fastslagna bestämmelser, som skola gälla, så bör man icke komma
med förslag, som införa oreda och allehanda nya principer. Jag skall
be att få taga ett exempel, som visar, huru det kan gå till. Vid fjol¬
årets Riksdags lönereglering för kammarrätten lyckades man få in
en mellangrad mellan andra och tredje gradens tjänstemän, de s. k.
revisionskommissarierna, hvilken mellangrad vi litet hvar icke till¬
räckligt observerade. Denna mellangrad sticker nu upp hufvudet i
vissa löneregleringar, som dels föreligga vid detta års riksdag, dels,
efter hvad jag inhämtat, lära vara under utarbetande hos löneregle-
ringskommittén. Det minsta Riksdagen medgifver någon afvi¬
kelse från de principer, som blifvit fastställda, kunna herrarna vara
öfvertygade om, att vi få dessa undantagsfall, som kanske att börja
med kommo med till stor del af en slump, men som sedermera
upprepas, så att de breda ut sig öfver hela systemet, förorsaka oreda
och bryta sönder enhetligheten. Sådant befordrar icke sparsamhet
och ej heller vinner man något på att handla än si och än så.
Herr talman! Min reservation har inneburit, dels att jag till
chefen för jordbruksdepartementet velat rikta en vädjan, att han
måtte, om han så finner lämpligt, söka till nästa års riksdag rätta de
fel, som begåtts vid denna lönereglering och som vi genom att icke
under motionstiden väcka motion i ämnet försummat rätta, dels att
jag velat framhålla, att man vid lönregleringar måtte se upp, så att
icke enhetligheten sönderbrytes och därigenom trassel och oreda åstad¬
kommes.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Mom. c).
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkten 12.
Utskottets hemställan bifölls.
Onsdagen den 24 Mars.
33 N:o 33.
Punkterna 13 och 14.
Lades till handlingarna.
Punkterna 15—25.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Sedan herr talmannen, som återkommit, öfvertagit ledningen
af förhandlingarna, föredrogos punkterna 26—30; och biföll kam¬
maren hvad utskottet i dessa punkter hemställt.
Punktm 31, angående anslag till Sveriges utsädesförening. Angående
anslag till
Med anledning af Kungl. Maj:ts under punkten 30 af före-
varande hufvudtitel gjorda framställning i ämnet hemställde ut¬
skottet, att Riksdagen måtte, med förklarande för sin del, att de
i statsrådsprotokollet omförmälda, af departementschefen föreslagna
villkoren och bestämmelserna för tilldelande för framtiden af stats¬
anslag åt Sveriges utsädesförening skulle tills vidare i hufvudsak
lända till efterrättelse, å extra stat för år 1910 bevilja, såsom
bidrag till uppehållande af utsädesföreningens praktiskt-vetenskap-
liga verksamhet, 25,000 kronor.
Beträffande utskottets motivering hade reservationer afgifvits
af herr Ekman i Mo gård, som ansett, att motiveringen bort
i vissa delar hafva annan, i hans reservation angifven lydelse;
af herrar Thorsson, Wiklund, Starbäck, Berg i Stockholm, Ström
i Transtrand och Nilson i Örebro, hvilka instämt med herr Ekman;
samt
af herr Aaby Ericsson.
Efter föredragning af utskottets hemställan erhölls ordet af
Herr Ekman i Mo gård, som yttrade: Herr talman! Så¬
som kammaren behagade finna af utskottets utlåtande och den där¬
vid fogade reservationen, öfverensstämma de bägge beträffande
klämmen. Beträffande motiveringen föreligger däremot en enligt
min uppfattning högst väsentlig skillnad. För att närmare kunna
ingå på den fråga, som utgjort föremålet för denna skillnad, nödgas
jag emellertid något upptaga tiden med att erinra om de förhållanden,
som tidigare vid behandlingen af denna fråga förekommit. Jag
skall då icke uppehålla mig vid de förhållanden beträffande utsädes-
bolaget i Svalöf, som äro för alla kända och som ingalunda varit
ägnade att stärka förtroendet inom Riksdagen till detta bolag. Men
jag skall i stället tillåta mig att erinra om Riksdagens uttalanden
vid två tidigare tillfällen just med hänsyn till det olyckliga sam-
Andra Kammarens Prof. 1909. N:o 33. 3
N:o 33. 34
Onsdagen den 24 Mars.
Angående bandet mellan den med statsmedel understödda utsädesföreningen
an^ag till och det som förmedlare af utsädesföreningens stammar funktio-
Sverwes ut- nerande utsädesaktiebolaget vid Svalöf. Sålunda uttalade Riks-
* (Forte)"9 dagen 1907 vid behandlingen af frågan om anslag till utsädesför-
or eningen, »att Riksdagen ej kunnat undgå att finna, såväl att ett
med statsanslagets rätta bruk oförenligt samband ägt rum mellan
föreningen och allmänna svenska utsädesaktiebolaget som att detta
samband medfört afsevärda missförhållanden, samt att anslaget
beviljats under förhoppning, att de, på sätt nyss nämnts, af Kungl.
Maj:t fastställda bestämmelserna måtte för framtiden fullt upphäfva
dessa missförhållanden.»
Den förhoppning, som Riksdagen sålunda 1907 uttalade, visade
sig emellertid icke gå i fullbordan. De uppställda villkoren voro
icke tillräckliga för att hafva det enligt Riksdagens här uttalade
uppfattning olyckliga sambandet mellan föreningen och bolaget.
Med anledning häraf gjorde förra årets Riksdag ett uttalande, som
i den kungl. propositionen återgifves på följande sätt:
»De förhoppningar, som 1907 års Riksdag uttalat, hade således
ej förverkligats, utan den svårlösta frågan om förökandet af de från
föreningen utgående stammarna befunne sig fortfarande på samma
ståndpunkt som förut.
Denna omständighet syntes emellertid ej böra utgöra hinder
för Riksdagen att bevilja anslag till föreningens viktiga, för landets
jordbruk betydelsefulla verksamhet, men Riksdagen ville ock uttala
den förvissningen, att Eders Kungl. Maj:t ej komme att godkänna
någon uppgörelse om öfvertagande af utsädesstammarna från för¬
eningen för längre tid än ett år, utan komme att för nästa års Riks¬
dag, för den händelse statsanslag fortfarande ansåges höra för uppe¬
hållande af föreningens verksamhet äskas, framlägga till pröfning
efter förnyade utredningar uppgjordt förslag om öfvertagande af
föreningens utsädesstammar under sådana garantier, att såväl för¬
eningens som den jordbrukande allmänhetens intressen hlefve på
ett fullt betryggande sätt tillgodosedda.»
Det synes väl vara påtagligt, att alltså Riksdagen vid dessa
två särskilda tillfällen mycket bestämdt uttalat sig mot ett sådant
samband mellan föreningen och bolaget, som under den hittills
varande formen ägt rum.
Med anledning af Riksdagens uttalande förra året har Kungl.
Maj:t låtit af sakkunnige verkställa en utredning angående de lämp¬
ligaste villkoren för utlämnandet af utsädesföreningens stammar.
Desse sakkunnige, hvilkas utlåtande återfinnes i den kungl. propo¬
sitionen, ha — det vågar jag tro — ganska grundligt utredt frågan.
Och jag ber att få fästa kammarens uppmärksamhet på att de
sakkunnige därvid funnit tre olika vägar möjliga och lämpliga för
distribuerande af Svalöfsföreningens stammar.
En af dessa vägar är, såsom det framhålles, att till svenska
landtmännens riksförbund öfverlämna distribueringen till allmän-
Onsdagen den 24 Mars.
35 N:o 33.
heten af dessa stammar. Och det är ju gifvet, att om det kan Angående
låta sig göra — hvilket man ännu icke känner, då riksförbundet g^erigesut-
icke i fragan fattat något definitivt beslut , om, säger jag, dennd
utväg skulle kunna användas, borde åtminstone de svenska landt- (Forts.)
männen vara därmed ganska tillfredsställda. Den vinst, som skulle
kunna tillskyndas riksförbundet genom denna distribuering, skulle
ju i sista hand komma de svenska landtmännen till del.
En väg, som tidigare af Riksdagen antydts såsom lämplig,
nämligen öfverlåtande af Svalöfsstammarna förmedelst fri och
öppen täflan, den vägen har visat sig icke vara lämplig. Då stam¬
marna för ett visst antal år framåt på en gång utbjudas, finnes det
praktiskt sedt under nuvarande förhållanden icke mer än en enda
spekulant på dem, nämligen det hittillvarande utsädesaktiebolaget
i Svalöf. På grund af sina föregående erfarenheter på området,
sina anordningar med lämpliga magasin o. s. v. och på grund af
den jordareal, det disponerar i närheten af Svalöf, har detta bolag
i den öppna konkurrensen varit så starkt, att en fri och öppen täflan
helt enkelt icke kunnat äga rum. De sakkunnige ha därför tänkt
sig en annan utväg, nämligen att vid utbudet till täflan mellan
vederbörande spekulanter uppdela stammarna i ett antal grupper,
för hvilka här i den kungl. propositionen finnes närmare redogjordt.
De här omnämnda grupperna omfatta
1) höstsäd och korn,
2) hafre,
3) trindsäd,
4) klöfver och gräsfrö,
5) rotfruktsfrö.
Trots en sådan uppdelning skulle visserligen en enda spekulant
fortfarande kunna förvärfva alla stammar. Men därigenom skulle
det äfven vara andra spekulanter obetaget att kunna förvärfva en
eller annan af dessa grupper. De skulle sålunda kunna blifva för¬
delade på ett flertal händer, och möjlighet till konkurrens mellan
ett flertal köpare skulle på detta sätt uppkomma. Det är den
andra af de vägar, som de sakkunnige tänkt sig, den väg, på hvil¬
ken man fortfarande skulle kunna tillämpa den öppna täflan mellan
olika spekulanter, dock med den begränsning, att täflan i detta fall
gäller särskilda grupper.
Den tredje väg, som af de sakkunnige ifrågasatts, är en upp¬
görelse med det nuvarande utsädesbolaget. Men härvid har man
icke kunnat bortse ifrån att den förnämsta orsaken till de bedröfliga
förhållanden, som ägt rum inom detta bolag och som också till följd
däraf återverkat på utsädesföreningen, den har varit, att bolaget är
ett aktiebolag, att bolaget arbetar under den för aktiebolag gällande
formen. Och det kan väl icke bestridas, att just detta förhållande
är ägnadt att borttaga hvad förra årets Riksdag kräfde, nämligen
den nödiga garantien. Aktiebolagsformen kan ju icke erbjuda
någon garanti för huru bolaget kommer att fungera under ett antal
Ji:o 33* 36
Onsdagen den 24 Mars.
Angående
anslag till
Sveriges ut-
sädesförening.
(Forts.)
år framåt. Aktierna kunna växla ägare, och styrelsen kan till följd
däraf äfven blifva ombytt. Äfven om man är besjälad af den tro,
att de, som för närvarande behärska detta bolag, äro varmt intres¬
serade för utsädesföreningens arbete och gärna vilja på ett sådant
sätt samarbeta med utsädesföreningen, och att det just skall lända
de svenska landtmännen till fördel, så kan man icke bortse ifrån
att den möjligheten ingalunda är utesluten, att, såsom jag nyss
tillät mig framhålla, aktierna skulle kunna växla ägare och där¬
igenom helt andra intressen göra sig gällande inom bolaget. För
att göra ett fortfarande samarbete med detta bolag möjligt ha där¬
för de sakkunnige icke kunnat tänka sig någon annan utväg, än
att bolaget skulle ombildas enligt den form, som för brännvinsför-
säljningsbolag här i landet varit tillämpad, eller med andra ord, att
bolagsvinstens utdelning skulle inskränkas till högst 5 procent och
den öfverskjutande vinsten tillfalla föreningens verksamhet, lika¬
som ock att om bolaget upplöstes, skulle dess öfverskj utande till¬
gångar komma att tillfalla samma verksamhet.
Under det förhållande, som ifrån, såsom jag tror, initiera dt
håll inom bolaget framhållits, nämligen att de, som nu sitta inne
med makten i detta bolag, uteslutande ägna sitt intresse åt bolaget
för att därigenom bereda ett stöd åt den verksamhet, som af utsädes¬
föreningen utöfvas, vill det väl synas, som om en tillräcklig ersättning
för detta intresse skulle kunna finnas däri, att desse holagsdelägare
kunde beräkna att få åtnjuta 5 procents ränta på sina penningar,
innan någon vinstutdelning sedermera skulle utgå till föreningen,
detta så mycket mera, som det från samma håll med bestämdhet
förklarats, att någon vinst å bolagsaktierna hittills icke förekommit.
Möjligheten till en uppgörelse med bolaget hafva därför de sak¬
kunnige velat inskränka till den förutsättningen, att bolaget skulle
ombildas till samma form, som gäller för brännvinsbolagen. Läser
man utskottets motivering, så tror jag, att man emellertid skall
finna, att utskottets majoritet haft en helt annan uppfattning än
de sakkunnige. Utskottets majoritet förklarar, att utskottet inga¬
lunda tror på möjligheten att träffa en uppgörelse med riksförbundet,
alltså på den första af de sakkunnige påpekade vägen. Utskottet
säger: »Det torde kunna befaras att, sedan en allsidig utredning
öfver de med stammarnas öfvertagande till förökning förenade kost¬
naderna företagits, förbundet ej ser sig i stånd att inlåta sig på ett
dylikt företag, helst det torde blifva nödvändigt att i utsädesförenin¬
gens närhet förfoga öfver ganska ansenliga jordarealer och lämpliga
magasinsbyggnader.» Därmed synes den utvägen vara affärdad.
På ett annat ställe, där det gäller den af de sakkunniga framhållna
utvägen att genom försäljning af stammar gruppvis kunna använda
öppen täflan, säger utskottets majoritet: »Hvad slutligen beträffar
stammarnas utlämnande till förökning efter förutgången täflan —
hvarifrån på grund af ofvannämnda bestämmelser bolag torde vara
uteslutna — så har redan förut ett dylikt förfaringssätt försökts,
Onsdagen den 24 Mars.
37 N:o 33.
dock utan resultat. Skola enskilda personer öfvertaga stammarna Angående
till förökning, blir den kontroll, som skall från föreningens sida g^esr^gestlut_
utöfvas, om den skall vara fullt betryggande, så dyrbar, att detta s‘ädeslörening.
förfaringssätt äfven för framtiden torde blifva resultatlöst», o. s. v. (Forts.)
Däraf synes det tydligt, att utskottets majoritet icke gärna har
tänkt sig möjligheten att tillämpa den utvägen. Däremot talar
utskottet mycket varmt för en fortsatt uppgörelse med utsädes-
bolaget, ehuru åtminstone vid sammanträdet inom utskottet man
där mycket bestämdt tvekade om möjligheten att förmå detta bolag
att ingå på eu sådan ombildning af sin form, att därigenom de
villkor, som de sakkunniga ansett nödvändiga, skulle kunna komma
till tillämpning.
Vi reservanter hafva, såsom herrarna finna, strukit så godt
som hela detta resonemang, och yrkat rent bifall till Kungl. Maj:ts
förslag. Därmed hafva vi äfven godkänt jordbruksministerns ut¬
talande om att man icke borde genom alltför ingående detaljer
begränsa de villkor, under hvilka upplåtelse af utsädesföreningens
stammar finge ske, hvarför vi insatte den bestämmelsen, att dylik
upplåtelse skulle ske i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de upp¬
ställda villkoren. Nu tillåter jag mig att fästa kammarens upp¬
märksamhet på det förhållande, att om kammaren skulle antaga
utskottets motivering, så lärer det vara ställdt utom allt tvifvel,
att regeringen icke skall kunna se sig i stånd att genomdrifva en
sådan ombildning af utsädesbolaget, att därigenom de nödvändiga
garantierna skulle uppnås, därest öfver hufvud regeringen skulle
vilja begagna denna väg för stammarnas distribuering, nämligen
en uppgörelse med bolaget. Det är väl icke brukligt, att, då
man går att träffa uppgörelse om en affär, man på förhand
offentligen uttalar, att den person, med hvilken man skall uppgöra
affären nog är den enda i detta hänseende lämpliga personen, och
att han nog icke lärer vilja ingå på några inskränkningar i vill¬
koren; utan det är väl mera vanligt, att vi söka flera utvägar för
att vinna målet. Vi höra alltså icke säga så direkt som utskottets
majoritet gjort, att detta är den enda väg vi skola gå, utan vi böra
söka flera utvägar, för att hålla alla öppna. Ty därigenom stärker
man såväl den ena som den andra af dessa utvägar, och detta kom¬
mer man att gorå, om man hiträder den reservation, som vid denna
punkt finnes fogad. Den håller nämligen alla tre utvägarna för
en uppgörelse öppna för Kungl. Maj:t och lämnar åt Kungl. Maj:t
att söka med hufvudsaklig tillämpning af de uppställda villkoren
välja den utväg, som bäst kan leda till fullföljandet af de uttalan¬
den, som Riksdagen gjorde 1907 och 1908.
Herr talman, jag skall för närvarande inskränka mig till hvad
jag nu sagt och anhålla att få yrka bifall till utskottets hemställan
med afseende på klämmen, men afslag å utskottets motivering, och
att i stället den i reservationen af mig med flera angifna motiveringen
måtte varda bifallen.
N:o 33. 38
Onsdagen den 24 Mars.
Angående Herr Odqvist. Då Riksdagen sistlidet år begärde utredning
Sverigeset- rörande utsädesföreningen, uttalade Riksdagen, att denna utredning
sädesförening. skulle gå i den riktning att såväl den jordbrukande allmänhetens
(Forts.) som föreningens intressen blefve tillgodsedda. Två vägar har
Kung!. Maj:t i detta hänseende föreslagit och därvid tillämpat de
sakkunniges förslag i den riktningen, att såsom förmedlare skulle
antagas antingen utsädesbolaget eller riksförbundet. För min del
tror jag, att bolaget är mest lämpligt på detta område, och den
jordbrukande allmänheten skulle otvifvelaktigt vara bäst betjänad
af att bolaget blefve antaget såsom förmedlare. Jag vill därmed
icke hafva sagt, att icke riksförbundet äfven skulle kunna använ¬
das till förmedlare, men blefve riksförbundet antaget till förmed¬
lare, så tror jag, att kontrollkostnaderna skulle blifva väsentligt
fördyrade. Och hvem får betala dessa? Jo, den köpande allmän¬
heten, som behöfver detta utsäde. Därför tror jag för min del
icke, att riksförbundet är så lämpligt uti ifrågavarande hänseende,
utan att bolaget är lämpligare. Utskottet har däremot gått en
annan väg, i det att den ändring gjorts i punkt X af de utaf
sakkunnige föreslagna villkoren, att förutom riksförbundet och ut¬
sädesbolaget äfven andra förmedlare skulle kunna användas. Detta
hafva de sakkunnige icke velat föreslå, så att jag kan icke finna
annat än att de sakkunniga bundit Kungl. Maj:t mera än hvad
utskottet i detta afseende gjort. Ty det är klart, att ju flera
förmedlare man kan få, desto bättre är det. Det är tre utvägar,
som utskottet i sin motivering framhållit. För öfrigt har utskottet
ställt sig på samma ståndpunkt som de sakkunnige, i det att
utskottets kläm är likalydande med den af reservanterna föreslagna
klämmen.
Denna fråga har upprepade gånger varit föremål för Riks¬
dagens pröfning, och man borde någon gång få slut på densamma.
Nu är det bolag, som konstituerats för ifrågavarande ändamål,
ett s. k. aktiebolag, och det är icke nog med att det drifver
affärer med landtmannaprodukter, utan det har tegelbruk och stort
landtbruk. Då kan man väl näppeligen uppställa sådana föreskrif¬
ter som att bolaget, som har en så stor verksamhet i öfrigt, icke
skulle få utdela mer än 5 procent. Hvem skulle då vilja blifva
bolagsman och sätta in pengar i ett sådant bolag? Jag tror icke,
att den föregående talaren gärna skulle vilja sätta in sina pennin¬
gar i ett sådant bolag. För min del tror jag, att, om Kungl.
Maj:t finge fria händer, så skulle affären kunna drifvas mera affärs¬
mässigt och densamma blifva för våra landtmän särskildt gagnelig.
Nu är skillnaden mellan utskottets och reservanternas upp¬
fattning icke särdeles stor. Den föregående talaren yrkade, att
utskottets motivering skulle borttagas, men dess kläm bifallas, och
jag tror icke, att det spelar någon vidare roll, om utskottets mo¬
tivering strykes eller icke. För min del skall jag emellertid bedja
att få yrka bifall till utskottets förslag.
Onsdagen den 24 Mars.
39
N:o 88.
Vidare anfördes ej. Efter det herr talmannen framställt propo¬
sitioner å de under öfverläggningen gjorda yrkandena, biföll kam¬
maren utskottets hemställan med den ändring i motiveringen, som
innefattades i den af herr Ekman i Mo gård afgifna, vid punkten
fogade reservationen.
Punkterna 32—43.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Vid föredragning härpå af punkten 44, angående väckt motion
om anslag för inköp och profning af arbetsbesparande amerikanska
jordbruksredskap, begärdes ordet af motionären
Herr Berg i Stahy, som yttrade: Herr talman! Jag vill blott
säga, att jag icke har särskild anledning att beklaga det afslag å
min motion, som utskottet kommit till.
Utskottet påpekar ju, att frågan bör kunna få sin lösning på
ett annat sätt, än jag tänkt mig. Och under förhoppning att så
måtte ske, har jag icke något yrkande att göra.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkterna 45—53.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 54, angående anslag för fiskets främjande inom mellersta Angående
Sveriges östersjöområde. anslag till
Inom Första Kammaren hade grefve von Posen i motion
n:o 29 och inom Andra Kammaren herr Palme i motion n:o 140meUersta°Sve-
sammanstämmande föreslagit, att Riksdagen måtte till anställande riges östersjö-
af undersökningar öfver möjligheten att genom fiskodling i större område.
skala befrämja fiskets utveckling inom mellersta Sveriges östersjö¬
område ställa till landtbruksstyrelsens förfogande ett belopp af
8,500 kronor att utgå med 4,700 kronor år 1910, 1,900 kronor år
1911 samt 1,900 kronor år 1912.
Utskottet hemställde emellertid,' att grefve von Rosens och
herr Palmes ifrågavarande motioner icke måtte af Riksdagen bi¬
fallas.
Utskottets hemställan föredrogs, hvarefter herr talmannen på
begäran gaf ordet åt
Herr Palme som yttrade: Herr talman, mina herrar! Som
kammaren har behagat finna, gäller det här ett anslag för tre år
N:o 33. 40
Onsdagen den 24 Mars.
Angående
anslag till
fiskets främ¬
jande inom
mellersta Sve¬
riges östersjö¬
område.
(Forts.)
framåt å tillsammans 8,500 kronor, för att göra vissa undersök¬
ningar med afseende å kustfisket eller skärgårdsfisket i mellersta
Sveriges östersjöområde. Denna hemställan har af statsutskottet
vunnit ett mycket sympatiskt mottagande. Statsutskottet har på¬
pekat, att, såsom vid näst föregående punkt bestämdes, det kom¬
mer att utsändas ett fiskefartyg, hvilket har att göra undersök¬
ningar rörande storsjöfisket i Östersjön; och säger statsutskottet,
att det af mig framställda förslaget afser en komplettering och,
efter hvad som framhålles i statsutskottets utlåtande, en ganska
nyttig komplettering till den undersökning, som skall fullgöras med
fiskefartyget. Jag har således i det afseendet all anledning att
vara statsutskottet tacksam, ehuruväl utskottet afstyrkt min hem¬
ställan.
Utskottet har för detta sitt afstyrkande endast ett enda skäl.
Och detta enda skäl, är, att »det för närvarande lärer möta
synnerligen stora svårigheter för landtbruksstyrelsen att till ledare
af de föreslagna undersökningarna förordna någon fiskeri tjänste¬
man». Då detta utskottets uttalande måhända till en del kan
antagas bero på en missuppfattning utaf hvad den till afdelnin-
gen tillkallade sakkunnige meddelade, skall jag tillåta mig att
något närmare beröra denna sak.
För utförandet af de undersökningar, som här vore i fråga, be-
höfves det dels en vetenskapligt bildad ledare, dels ett biträde
under honom, dels några handtlangare. Handtlangare är det ju
lätt att få bland ortens fiskarbefolkning. Hvad biträdet beträffar
möter det ingen som helst svårighet att få en sådan bland de unge
män, som genomgått någon af fiskodlingsanstalterna vid Ängels-
berg eller Anneberg, och för hvilka studerandet af undersökningar,
sådana som jag tänkt mig, endast kan vara en synnerligen lämplig
fortsättningskurs, innan de få ordinarie plats. Det hela rör sig så¬
ledes om den vetenskapligt bildade ledaren. Jag har i detta af¬
seende satt mig i förbindelse med statens fiskeriinspektör doktor
Trybom. Och han har, sedan han noggrant tagit del af min fram¬
ställning i motionen, hvilken han till alla delar gillar, förklarat,
att en sådan ledare endast behöfves första året under en månads
tid och de bägge andra åren af försökstiden endast en kortare tid
än en månad — d. v. s. under första året en månad, fördelad på
olika tider under de tre månader, som försöken skulle pågå.
Nu möter det svårigheter, säger utskottet, att få denna ledare.
Ja, det är sant, det möter vissa svårigheter, och det är
dessa svårigheter, som jag nu skall komma till. Det möter
svårigheter till en icke ringa del därför, att Södermanlands
läns hushållningssällskap i regel brukar taga fiskeriintendenten
i östra distriktet i anspråk under ett par veckor eller så. Doktor
Trybom säger sig icke kunna tillstyrka, att en sådan under¬
sökning, som af mig föreslagits, göres, för så vidt icke Söder¬
manlands läns hushållningssällskap afstår från att begagna ifråga-
Onsdagen den 24 Mars.
41 N:o »3.
varande fiskeriintendent, herr Ekman, för detta ändamål. Då nu Anf^en^i
min medmotionär i Första Kammaren är ordförande i hushållnings- 'bal¬
sällskapets fiskerikommitté, och då dessutom en annan medlem af jande inom
hushållningssällskapets förvaltningsutskott, med hvilken jag i dag mellersta Sve-
samtalat, har förklarat, att från hushållningssällskapets sida hinder nges östersjo-
icke möta att gifva fiskeriintendenten i detta distrikt fri från allt e[
användande af hushållningssällskapet, så föreställer jag mig, att 1 0
det af statsutskottet resta hindret mot bifall till min motion skall
vara undanfallet. Ifrågavarande fiskeriintendent kan nämligen
mycket väl för den lilla tid, som skulle återstå, sedan han på det
här viset fått fritt från hushållningssällskapets arbete, tagas från öfrig
honom åliggande tjänstgöringstid. Doktor Trybom sammanfattade,
på min uttryckliga fråga till honom, sitt uttalande på så sätt, att
han sade, att det ju är gifvet och klart, att för hvarje år, som
går, vi få allt flera fiskeritjänstemän lediga för sådana saker som
här åsyftas. Men med detta arrangemang af Södermanlands läns
hushållningssällskap, som jag nyss redogjort för, bör det icke möta
något afgörande hinder att redan 1910 kunna göra början. Och
det är, enligt mitt förmenande, synnerligen viktigt, nästan nöd¬
vändigt att göra detta och göra det snart, medan vi nu ha mark
och fiskevatten gratis upplåtna.
För oss alla, som känna till förhållandena längs vår östersjö¬
kust, står det ju alldeles klart, att den talrika fiskarbefolkning,
som där bor ofta långt ute i hafsbandet, lefver under mycket
svåra förhållanden. De flesta ha ju en liten jordlapp, eller rättare
blott några jordsmulor mellan stenarna. Och då det tydligt är
ådagalagdt, att deras fiske för hvarje år, som går, blifver sämre
och icke bättre, så är det ju gifvet, att hela denna idoga och
härdiga befolkning hotas af undergång i denna sin verksamhet.
Det är således på en gång ett stort humanitärt-socialt ändamål
att söka höja dessa fattiga fiskares ställning och på samma gång
ej blott för dem utan äfven för inlandsbefolkningen ett stort eko¬
nomiskt ändamål som här åsyftas.
Då det således gäller endast ett så obetydligt belopp som
8,500 kronor, fördelade på tre hela år, och då det enda skäl till
anslag, som statsutskottet förebragt, icke håller stången, vågar jag,
fastän statsutskottet här varit enigt, likväl vädja till herrarna om
att behjärta de stora svårigheterna, under hvilka vårt östersjö-
fiske arbetar.
Jag tillåter mig därför, herr talman, att yrka bifall till den
utaf mig framställda motionen.
Med herr Palme förenade sig herrar Carlsson i Solberga,
Andersson i Höckerum och friherre Fleetwood.
Herr Odqvist: Herr talman! Herr Palme har onekligen rätt
uti, att det nog gjorts för litet för fisket i vårt land. Det behöfver
N:o 33. 42
Onsdagen den 24 Mars.
Angående verkligen uppoffras pengar för det ändamålet, för att få fram kul-
anslag till (,ur j detta afseende. Fisket ligger nämligen nästan i lägervall,
laude inom isynnerhet msjofisket.
mellersta Sve- De upplysningar, som herr Palme nu meddelat, hafva icke
riges östersjö- kommit fram till utskottet. Utskottsafdelningen har emellertid
område. ]iaft samma källa som herr Palme åberopat, nämligen doktor Try-
(Forts.) pom efter hvad jag kunde finna af dennes då afgifna yttrande
inför afdelningen, var det i brist på tillgång på en lämplig tjänste¬
man, som kunde leda en sådan undersökning, som han afstyrkte;
och det är ju alldeles klart, att det är brist, det ser man i tidningarna
hvarje dag, sedan fiskeriadministrationens bildande, hurusom till
följd af brist på tjänstemän flera platser fått stå lediga och hurusom
det finnes åtskilliga platser, som ända sedan början icke kunnat
tillsättas i saknad af kompetenta sökande.
Nu förklarade herr Palme, att fiskeriintendenten Trybom
skulle ha meddelat, att det verkligen finns kompetent tjänsteman
tillgänglig för nu ifrågavarande uppgift, och om man icke skulle få
honom från statens sida, så kunde man få honom på annan väg,
nämligen från hushållningssällskapet i Södermanlands län. Detta
vore ju synnerligen lämpligt, och denna uppgift tviflar jag visst icke
på. Men jag må undra, om det kan vara mer brådtom med denna
sak, än att man icke kan afvakta den tidpunkt, då vi få skickliga
tjänstemän på detta område. Om man alltså till ett kommande
år uppsköte afgörandet af frågan, så tror jag, att densamma skulle
vinna därpå, och därför skall jag be att få yrka bifall till utskottets
hemställan i föreliggande punkt.
Herr Gripenstedt: Herr talman, mina herrar! Den val¬
krets, jag har äran representera, gränsar på långa sträckor till Öster¬
sjön, och jag har mig bekant, att intresset för den föreliggande frå¬
gan där är ganska stort. Jag skall därför tillåta mig att tillägga
ett par ord till hvad den förste ärade talaren anförde.
Utskottet har, såsom han nämnde, hufvudsakligen på ett skäl
afstyrkt motionen, men utskottet har härutöfver anfört något mera.
Utskottet har sagt, att den undersökning, som motionen afsåg, skulle
komplettera det redan beviljade fiskefartygets verksamhet i Öster¬
sjön. Detta är visserligen sant, men det är icke bara, såsom ut¬
skottet förmenar, en ortskillnad, utan äfven en artskillnad i verksam-
, heten, det här gäller. Fiskefartyget, som är byggdt för den yttre
skärgården och för öppna Östersjön, har att uppsöka nya fångst¬
ställen och att experimentera med nya fångstredskap, men den
fiskodling, som vore meningen försöka, om herr Palmes motion bi-
falles, afser direkt att öka fisktillgången, och det är detta ända¬
mål, mina herrar, som särskildt torde vara behjärtansvärdt.
När utskottet säger, att dessa två saker komplettera hvar¬
andra, så borde utskottet, efter mitt förmenande, ha kommit till ett
helt annat slut än som skett. Utskottet skjuter undan frågan och
43 N:o 33.
Onsdagen den 24 Mars.
säger, att »det är förvissadt om att landtbruksstyrelsen, som har
förstnämnda undersökningar om hand, kommer att, då omständig- fr#m.
heterna det medgifva, gå i författning om åvägabringandet jämväl jan(ie inom
af undersökningar af det senare slaget». Jag tviflar icke alls på mellersta Sve-
landtbruksstyrelsens goda vilja och ej heller numera på dess initiativ,™^* ostersjö-
men om vi gå några ar tillbaka, skola vi finna, att hvad som hittills e•
egentligen är gjordt på fiskodlingens fält, har skett på ursprungligen '1,°rtsJ
enskildt initiativ. Den riksdagsskrivelse, som 1902 kom till stånd
och som låg till grund för fiskeriadministrationens organisation 1904,
föranleddes genom en enskild motionär, och vid flere tillfällen, da
lånefonden för fiskerinäringens främjande ökats, har också detta
skett efter liknande framställning. Här föreligger förslag från en¬
skild motionär angående ett syfte, som allmänt erkännes vara godt.
Hvarför inte i ett sådant fall bifalla detsamma, och låta landtbruks¬
styrelsen med anledning däraf genast vidtaga åtgärder? Landtbruks¬
styrelsen skulle väl knappast kunna göra något, utan att Riksdagen
beviljar medel, ty medel till dylika experiment finnas icke, såvidt
jag vet, eljest tillgängliga för landtbruksstyrelsen.
Mina herrar! Statsutskottet har uti ett snarlikt fall förut för¬
klarat, att just denna försöksverksamhet är särskildt viktig. Ut¬
skottet yttrade nämligen vid 1907 års riksdag i fråga om södra Sve¬
riges fiskeriförening, att dess verksamhet syntes väl ägnad att främja
fiskevården och höja fiskerinäringen inom vårt land samt att ut¬
skottet, som velat framhålla vikten af att kraftiga åtgärder vidtoges
i nämnda syften, funnit skäl att tillstyrka det föreliggande förslaget
om anslags beviljande till föreningen. Den förut åberopade riksdags-
skrifvelsen af år 1902 syftar mera på den verksamhet, som herr
Palmes motion afser, än på den, som utöfvas af södra Sveriges fiskeri¬
förening och som ju fått ett rikligt anslag af Riksdagen.
Jag anhåller att med några ord få återkomma till det hufvud-
sakliga skäl, som utskottet anfört för motionens afstyrkande. Jag
var själf närvarande vid det samtal, som motionären hade med
doktor Trybom rörande denna fråga, och jag kan vitsorda, att herr
Trybom därvid uppgaf, att de nu ifrågavarande tjänstemännens
antal visserligen vore begränsadt och att tillgången på kompetenta
förmågor på detta område vore ringa, men att det dock — såsom
orden folio -— vore sannolikt, att år 1911 kompetent person utan
svårighet funnes att tillgå för de experiment, hvarom här är tal,
och att äfven den möjligheten icke vore utesluten, att redan år 1910
en dylik person stode att få.
Såsom bekant bestämde Riksdagen, då fiskeriadministrationen
ordnades, att det skulle tillsättas sex fiskeriintendenter, en för hvarje
fiskeridistrikt, samt dessutom en fiskeriassistent och två stipendiater.
Hela denna organisation är nu genomförd så nära som på att två
fiskeriintendentsbefattningar ännu icke blifvit tillsatta. Anled¬
ningen därtill är den, att förr endast ringa utkomst var att påräkna
inom fiskerinäringen för de på detta område sakkunniga och att
N:o 33. 44
Onsdagen den 24 Mars.
Angående (jet icke går så fort att uppfostra sådana. Successivt ha nu fyra
fiskets9fram- intendentsplatser tillsatts, och det finnes icke något skäl att antaga
jande inom annat, än att inom den närmaste tiden, då stipendiaterna blifvit
mellersta Sve- utbildade, äfven de två lediga platser, som nu återstå, skola blifva
riges öster sjö- tillsätta. Doktor Trybom nämnde, att utom de två stipendiaterna
område. gtat redan en tredje stipendiat blifvit antagen för att vara i re-
(Forts.) serv_ Med den tillgång på fiskeritjänstemän, som sålunda faktiskt
finnes, och då Södermanlands läns hushållningssällskap, enligt hvad
herr Palme här upplyst, icke kommer att taga dem i anspråk för
nästa år, torde väl det skäl alldeles bortfalla, som utskottet anfört
och herr Odqvist nyss underströk.
Här har sagts, att besparingar borde iakttagas, och naturligt¬
vis ligger detta motiv också bakom utskottets utlåtande. Huru
stora äro då de anslag, som för närvarande äro beviljade åt fiskeri¬
näringen? På ordinarie stat äro anslagna 68,000 kronor, medan
denna hufvudtitels samtliga ordinarie anslag uppgå till 8,429,000
kronor, och på extra stat äro beviljade 90,000 kronor emot
3,276,000 i extra anslag på hela hufvudtiteln. Då ändamålet med
motionen är näringarnas förkofran, och då den verksamhet, hvarom
här är fråga, kommer många till godo, som verkligen äro i behof
däraf, torde väl sparsamheten ej böra lägga hinder i vägen för det
jämförelsevis obetydliga anslagsbeloppet. Tillgången till det födo¬
ämne, som det här gäller, nämligen fisk, bör väl också i vidsträck¬
taste mån beredas dem, som icke ha råd att dyrt betala sina lifsför-
nödenheter. Ju mera fisket uppodlas, desto billigare och lättare
tillgängliga blifva dess produkter för breda lager af vårt lands be¬
folkning. Denna Andra Kammare har på jordbrukets område
särskildt behjärtat småbrukarne; jag ber nu herrarne att äfven något
tänka på dessa fattiga och sträfsamma fiskare, hvilka jag skulle
vilja kalla för »hafvets småbrukare».
Jag yrkar bifall till motionen.
Herr Svensson i Nyköping instämde häruti.
Herr Åkerlund: Herr talman! Det hufvudskål, som af stats¬
utskottet här blifvit anfördt såsom motiv för dess afstyrkande af
motionen, är ju i och för sig af den beskaffenhet, att det icke torde
af någon kunna jäfvas, men efter de upplysningar, som doktor Try¬
bom lämnat angående denna sak, ha ju förutsättningarna för detta
skäl helt och hållet bortfallit.
Herr Odqvist nämnde nyss, att det vore skäl att dröja något,
innan man ordnade denna fråga. Men det är ett gammalt ordspråk,
som säger, att »medan gräset växer, dör kon», och detta har sin gil¬
tighet äfven här. Denna fiskarbefolkning, som därute i skärgården
lefver sitt slitsamma lif under utöfvandet af en för vårt fädernesland
synnerligen gagnelig verksamhet, behöfver sannerligen få någon upp¬
muntran. Jag vädjar till kammaren att verkligen gå dessa fiskares
45 N:o 33.
Onsdagen den 24 Mars.
önskningar till mötes och visa dem intresse; jag är viss om att det Angående
skulle lända dem till mycken glädje och förmå dem att fortsätta j^et*9främ-
sitt sträfsamma men för hela landet så gagneliga yrke. jande inom
Jag ber att få yrka afslag å utskottets hemställan och bifall mellersta Sve-
till motionen. riges öftersjo-
område.
I detta anförande instämde herrar Sandquist, Beckman, Mallmin, (Forts-)
Vahlquist, von Horn, Almqvist, Öberg, Hagström, Mörtsell, Åslund,
Zetterstrand, Lindgren i Oskarshamn och Wavrinsky.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr
talmannen framställt propositioner å de därunder gjorda yrkandena,
afslog kammaren utskottets hemställan och biföll i stället de i
ämnet väckta motionerna.
Punkterna 55—57.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 58.
Lades till handlingarna.
Punkterna 59—76.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 77.
Lades till handlingarna.
§ 10.
Härefter föredrogos hvart efter annat statsutskottets ut¬
låtanden :
n:o 48, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
afskrifning i kronoräkenskaperna af kronans fordran på grund¬
ränta för Trysunda fiskehamn i Nätra socken af Västernorrlands län;
n:o 49, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af mark från komministerbostället 1 mantal krono
Käfsjö n:o 3 i Käfsjö socken;
n:o 50, i anledning af Kungl. Maj :ts proposition angående
öfverlåtelse till Kristinehamns stad af viss kyrkoherden i Kristine¬
hamns pastorat på lön anslagen jord;
?J:o 33. 46
Onsdagen den 24 Mars.
n:o 51, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anvisande af medel för beredande af hyresersättning åt boställs-
hafvare i för detta Indebetouska huset;
n:o 52, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse för förre lokomotivföraren M. J. Andersson-Temén att
gälda visst honom till utgifvande ådömdt ersättningsbelopp;
n:o 53, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af en till förra militiebostället Norra Trättelanda i
Göteborgs och Bohus län hörande lägenhet;
n:o 54, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning till staden Göteborg af en inom säteriet Sannegårdens
ägor å stadens område belägen, kronan tillhörig färjplats, kallad
Sörhallen, jämte tillhörande väg;
n:o 55, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af lägenheter från förra militiebostället Stora Ryland
n:o 1 i Göteborgs och Bohus län;
n:o 56, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af lägenheter från förra militiebostället Emmitslöf n:is
1 och 2 i Kristianstads län;
n:o 57, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af lägenheter från förra militiebostället Bjuf n:o 3 i
Malmöhus län;
n:o 58, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af lägenheter från förra militiebostället Erikstorp n:is
2 och 3 i Kristianstads län;
n:o 59, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af ett område från förra sergeantsbostället Virrestad
n:is 4 och 7 i Kristianstads län;
n:o 60, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter perukmakaren
John Schwartz från Malmö;
n:o 61, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter kusken Anders
Nilsson från Boxholms säteri i Ekeby socken;
n:o 62, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af lägenheter från förra landtmätarbostället Balsby n:o
23 i Kristianstads län;
n:o 63, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af lägenheter från förra militiebostället Råby n:o 11 i
Kristianstads län;
n:o 64, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
Onsdagen den 24 Mars.
47 N:o 33.
försäljning af områden från förra militiebostället Södra Lökaröd
n:o 1 i Kristianstads län;
n:o 65, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af en lägenhet från förra länsmansbostället Mada Öster¬
gård n:o 1 i Jönköpings län;
n:o 66, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af lägenheter från förra militiebostället Allerum n:o 9
i Malmöhus län; och
n:o 67, i anledning af väckt motion om utsträckning till 1912
års utgång af den genom förordningen den 11 september 1885
bestämda inlösen af skattefrälseräntor.
Kammaren biföll hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
§ U.
Bankoutskottets härpå föredragna memorial n:o 6, angående
inköp af tomt och om anslag för uppförande af byggnad för riks¬
banken, posten och telegrafen i Växjö, blef af kammaren godkändt.
§ 12.
Efter föredragning härpå af lagutskottets utlåtande n:o 29, Angående
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med^dda^krtijt-
anhållan om förslag till lag angående obligatorisk kontroll å beredda Tfociermedel.
kraftfodermedel m. m., begärdes ordet af m. m.
Herr Widén som yttrade: Herr talman! Som af betänkandet
framgår, har jag antecknat mig som reservant in blanko och skall
därför anhålla att med några ord få redogöra för hvad min reservation
innebär. Jag har inom utskottet varit med bland dem, som yrkat af¬
steg å motionen, därför att den synts mig vara för litet omfattande.
Det är enligt mitt och mångas förmenande mycket viktigare, att
en lagstiftning kommer till stånd rörande kontroll af gödsel- och ut-
sädesvaror än af kraftfodermedel, som här är i fråga. Men då detta
icke upptagits af motionären, har jag icke ansett det lämpligt att
besvära Kungl. Maj:t endast med den fråga, som motionären fram¬
hållit, utan ansett, att man borde väntat till dess frågan upptoges i
sin helhet. Nu framgår det emellertid vid behandlingen i utskottet,
att landtmännen där ville ha till stånd en skrifvelse i motionens syfte,
äfven fastän det bara gällde kontroll å kraftfodermedel. Och utskot¬
tets majoritet har häruti trott sig kunna hjälpa bristen genom att i
motiveringen framhålla, att en blifvande undersökning äfven borde
taga hänsyn till i hvad mån lagstiftningen kunde utsträckas att äfven
omfatta kontroll af gödsel- och utsädesvaror. Vid sådant förhållande
har jag icke vetet motsätta mig saken.
N:o 33. 48
Onsdagen den 24 Mars.
Angående jag har med dessa ord endast velat förklara innehållet af min
k°edda1 kraft?' reservati°n; men jag har intet yrkande att gorå.
fodermedel „
m. m. Herr Åkerlund: För min del ber jag att få instämma i hvad
(Forts.) utskottet föreslagit, men vill därtill yttra som min mening, att denna
fråga visserligen kan synas vara liten, men att den dock icke är så obe¬
tydlig, som kanske många föreställa sig. Bland dem, som reserverat
sig mot utskottets förslag, finnas större godsägare från Första Kam¬
maren. Jag vill då nämna, att det är ganska vanligt, att större gods¬
ägare uppköpa sådana alster, som det här är fråga om, af grossörer,
som importera dem, och dessa affärsmän våga i allmänhet icke lämna
underhaltiga utan fullgoda varor. Men då i våra grannländer man
har infört sådana kontrollföreskrifter, som de ifrågavarande, ha däri¬
genom många fall inträffat, då dåliga varor till ganska betydande
kvantiteter tillhandahållits af landthandlare, i allmänhet till små jord¬
brukare, som på detta sätt blifvit lurade. Jag har varit med om att
vi skulle erhålla en sådan lagstiftning som denna, just för att dessa
landtman skulle slippa att bli bedragna och illa behandlade. Jag
yrkar, som sagdt, bifall till utskottets hemställan.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 13.
Härefter föredrogos hvart för sig lagutskottets utlåtanden:
n:o 30, i anledning af väckt motion om förtydligande i an-
gifvet afseende af förordningen om utvidgad näringsfrihet; och
n:o 31, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
33 § i förordningen angående försäljning af vin och Öl;
och biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hem¬
ställt.
§ 14
Angående Lagutskottets utlåtande n:o 32, i anledning af väckt motion
nattvardens om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående frihet för prästerskapet
amirä^lokaler^' äfven då sjukdom eller sådan särskild anledning ej föreligger,
°än^yrkan^utdela nattvarden i andra lokaler än kyrkan, föredrogs härpå; och
yttrade därvid
Herr Räf: Herr talman! Utgående från1 en viss tolkning
af 11 kap. 12 § kyrkolagen har jag i min motion yrkat en sådan för¬
ändrad formulering af denna paragraf, »att den må gifva svenska kyr¬
kans prästerskap frihet att äfven uti icke sjukdoms- eller andra nöd¬
fall utdela nattvarden uti andra lokaler än kyrkor». Härpå har lag¬
utskottet i föreliggande utlåtande svarat:
Onsdagen den 24 Mars.
49 X:o 33.
»Enligt utskottets förmenande kan eu verkligen på djupet gående
tolkning af ifrågavarande stadgande icke lägga hinder i vägen för
tillgodoseende af de skäliga anspråk på rätt till nattvardens undfå¬
ende å annan plats än i kyrkan, som kunna framställas. Något verk¬
ligt behof af den föreslagna lagändringen synes därför utskottet icke
föreligga.»
Så långt jag kan förstå, har utskottet i de anförda orden gifvit
en sådan tolkning åt berörda paragraf, att redan därigenom hufvudsyftet
med min motion skulle vara vunnet. Under förhoppning om att
denna min uppfattning får anses vara riktig, hemställer alltså äfven
jag om bifall till utskottets hemställan.
Herr von Schéele: Herr talman! Då den föregående tala¬
ren stannat vid att instämma i det slut, till hvilket utskottet kommit,
kan det synas onödigt att lägga något till hans ord. Men, mina herrar,
då kyrkans intressen här äro i hög grad berörda, såsom enhvar
finner, så anser jag mig icke höra genom tystnad gifva anledning till
den föreställningen, att saken i fråga från kyrkligt håll mötts med
ett mer eller mindre ovilligt tolerari potest, d. v. s. »det får gå». För
mig ter sig den framställda önskan fastmer som en sak af stort värde,
som icke blott och hart kan tolereras, utan hvaråt obetingadt erkän¬
nande måste gifvas, så vidt friheten hålles inom tillbörliga gränser.
Det kan ju icke nekas, att den bestämmelse, som kyrkolagen har
om att »nattvarden skall begås i kyrkan och icke hemma i husen, utan
för sjukdoms skull eller särdeles viktig orsak och i nödfall» lämnar
åt tjänsteförrättaren mycket stor frihet. Stadgandet är nämligen i
hög grad tänjbart, och detta innebär onekligen en fördel. Praxis
har också alltmer utvecklat sig i den riktning, som motionären önskar
och som äfven jag finner önskvärd. De kyrkliga myndigheterna ha
ock på senare tider, såvidt jag vet, gjort gällande en alltmer frisinnad
tolkning af denna bestämmelse. Då nu härtill kommer ett enhälligt
uttalande af Riksdagens lagutskott med -— såsom jag antager —
båda kamrarnes bifall, finnes ju synnerligen godt stöd för den för¬
hoppning, motionären uttalat.
Att det å andra sidan kan behöfvas någon begränsning, har icke af
den ärade motionären blifvit bestridt. Det är väl också något, som
ligger för öppen dag, att själfsvåld öfverallt bör såvidt möjligt före¬
byggas, och särskildt då det gäller heliga ting. Jag vill blott med hän¬
syn till hvad utskottet säger om »den särskilda helgd, som omger
altarets sakrament», göra ett litet tillägg, kanske en liten rektifie-
ring. I den af utskottet anställda jämförelsen mellan dopet och den
heliga nattvarden ligger det nära till hands att se ett obehörigt före¬
träde i detta hänseende gifvet åt det sistnämnda nådemedlet på det
förras bekostnad. Dop och nattvard äro härutinnan likställda, men
hvad som skiljer dem åt och gör, att den heliga nattvarden blifvit i
regeln förlagd till kyrkan, är helt visst dess samfundsmässiga karak-
Andra Kammarens Prof. 1909. N:o 33. 4
Angående
nattvardens
utdelande i
andra lokaler
än kyrkan.
(Forts.)
Jdo 33. 50
Onsdagen den 24 Mars.
Angående tär, under det att dopet, oafsedt dess egenskap af barndop, åsyftar in-
naitvardens Evidens frälsning.
nära lokaler På grund af hvad jag anfört får äfven jag, herr talman, instämma
ån kyrkan, i det slut, till hvilket utskottet har kommit.
(Forts.)
Häruti instämde herr Meurling.
Vidare anfördes ej. Den af utskottet gjorda hemställan blef
af kammaren bifallen.
§ 15.
Angående Därnäst i ordningen var å föredragningslistan uppfördt Andra
ändrade grun- Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 11, i anledning
der för val af af väckt motion om skrifvelse till Kung! Maj:t angående ändrade
rekfoTnLm. grunder för val af sjömanshusdirektion m. m.
Till utskottets behandling hade blifvit hänvisad en inom
Andra Kammaren af herr Lindley väckt motion, n:o 20, däri han,
med instämmande af tjugufem utaf kammarens ledamöter, hem¬
ställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla
om förslag:
»dels att sjömanshusdirektionerna måtte utses så, att äfven
sjöfolket får ett skäligt inflytande på deras sammansättning;
dels att befogenheten och skyldigheten för sjömanshusombuds¬
män, konsuler och i sista hand kommerskollegium att öfvervaka
och vid behof rättsligt inskrida mot förmans missbruk af sin be-
fälsrätt måtte väsentligt ökas till verksamt skydd för underord¬
nade mot öfvergrepp.»
Utskottet hemställde, att Andra Kammaren i anledning af
förevarande motion ville för sin del besluta, att Riksdagen måtte
i skrifvelse till Kungl. Maj :t — under uttalande af sin anslutning
till det i kommerskollegii utlåtande öfver sjömanspensionerings-
kommitténs betänkande innefattade förslag, att den egentliga sjö-
mansklassen borde tillerkännas inflytande å val af ledamöter i
sjömanshusdirektionerna — anhålla, det Kungl. Maj :t täcktes taga
i öfvervägande, huruvida i bestämmelserna angående de sjömans¬
husombudsmännen tillhörande åligganden borde inrymmas jämväl
skyldighet för nämnda befattningshafvare att gå sjömän till hända
med anvisning om sättet för anställande af talan i anledning af
från öfverordnads sida begångna öfvergrepp.
Efter uppläsandet af utskottets hemställan lämnades på be¬
gäran ordet till:
Onsdagen den 24 Mars.
51 N:o 33.
Herr Olsson i Kullenbergstorp, som yttrade: Herr talman, Angående
mina herrar! Det spörsmål, som afhandlas i föreliggande betänkande,
har mycket intresserat sjömännen, och särskildt vet jag, att hos de sjömän*husdi-
sjömän, hvilka äro bosatta inom den ort, som jag har äran represen- rektion m. m.
tera, råder en önskan, att äfven sjömän af manskapsgrad skulle äga (Forts.)
medinflytande vid utseende af ledamöter i sjömanshusdirektionerna.
I motionen är mycket starkt pointeradt, att ö/ren sjöfolket skulle
erhålla ett sådant inflytande. Nu har i utskottets kläm ordet »äfven»
bortfallit, livilket tycks tyda på, att utskottet afsett, att blott sjö¬
männen skulle få inflytande på dessa val numera. Jag tror dock icke,
att detta varit meningen, och hoppas också, att utskottet måtte själft
tolka meningen så, att alla tre parterna, redare, befälhafvare och sjö¬
män af manskapsgrad, böra få sitt tillbörliga inflytande vid tillsät¬
tandet af dessa direktioner. Men då förstår jag icke, hvarför ordet
»äfven» fallit bort ur klämmen.
Jag vill påpeka ett annat yttrande, som står i motiveringen. På
sidan 12 heter det: »Då det understundom torde kunna möta svårig¬
het att inom de särskilda grupperna finna lämplig representant, synes
den nuvarande begränsningen af valbarhet inom respektive grupper
lämpligen böra bortfalla». Nu har det varit så, att redare och befäl¬
hafvare haft inflytande vid tillsättande af dessa direktioner, och det
har varit bestämdt, att endast redare och befälhafvare inom hvar sina
grupper skulle äga en sådan befogenhet. Det har ofta inträffat, att,
då val skett, ett mycket litet antal valberättigade infunnit sig. Men
just därför, att man varit bunden vid dessa bestämmelser, har valet
alltid gått i en viss riktning, och de, som valt, ha varit intresserade af
att denna riktning måtte bibehållas. Nu vet jag icke, hvarför man
icke skulle kunna påstå, att äfven sjömännen skulle kunna visa ett
liknande intresse. Jag tror, att sjömännen ha så mycken intelligens
och erfarenhet, att de nog skola kunna genom män ur deras egna led
bevaka sina intressen. För öfrigt skulle det i viss mån vara liksom att
sätta ett omyndighetsmärke på dem, om man säger: nu får ni vara
med och välja ledamöter i sjömanshusdirektionerna, men ni gör bäst,
om ni då väljer sådana, som icke äro sjömän. Det är väl en mycket
god regel, att man icke ändrar en sak, som fungerat tillfredsställande,
och jag har icke hört annat, än att redare och befälhafvare på ett
tillfredsställande sätt bevakat sina intressen vid dessa val. Jag hop¬
pas också, att, när sjömännen, som jag lifligt önskar, erhålla detta in¬
flytande, de själfva skola kunna bevaka sina intressen vid val till
dessa direktioner lika väl som redare och befälhafvare kunna göra det.
Jag hoppas också, att den ärade motionären icke skall ha något mot
den saken, då hans mening ju är att skaffa sjöfolket ett sådant infly¬
tande. Och då det ju brukar vara så, att hvar och en själf bäst kän¬
ner, hvar skon klämmer, så tror jag, att sjömännen själfva bästförstå,
huru de skola bevaka sina intressen vid val till sjömanshusdirektio¬
nerna.
Det är naturligt, att jag helst skulle önska, att den passus, som
N:o 83. 52
Onsdagen den 24 Mars.
Angående
ändrade grun¬
der för val af
sjömanshusdi¬
rektion m. m.
(Forts.)
jag nyss omnämnt, hade strukits. Jag borde då hafva satt något an¬
nat i stället, och detta skulle då blifvit ett förslag om att alla de tre
grupperna skulle välja hvar inom sig, således redare för sig och lika
så befälhafvare och sjömän af manskapsgrad. Men jag befarar, att
det icke föreligger lof till att göra en sådan ändring, då den icke finnes
upptagen i motionen. Och jag hoppas, att, då Kungl. Maj:t kommer
att föreslå förändring i hithörande bestämmelser, Kungl. Maj :t kom¬
mer att fästa så stort afseende vid de gjorda uttalandena, som de
förtjäna.
Mot hvad som sagts därom, att sjömännen genom den föreslagna
åtgärden skulle få lättare att tillvarataga sina intressen, har jag så¬
lunda naturligtvis icke något att erinra liksom ej heller mot att kom¬
merskollegium skulle äga att tillsätta sjömanshusombudsmän. Då
dessa ombudsmän äro i viss mån statstjänstemän, anser jag, att det
vore felaktigt, om de skulle tillsättas af enskilda.
Jag har ansett mig böra uttala detta, men har icke något annat
yrkande att framställa än om bifall till utskottets hemställan.
Herr Petrén: Herr talman! Då den siste talaren slutade
sitt anförande utan att framställa annat yrkande än det, som
innefattas i utskottets hemställan, skulle det bäst öfverensstämma
med praxis inom denna kammare, att intet uttalande gjordes från
utskottets sida. Jag skall likväl be att få säga ett par ord med
anledning af samme talares anförande.
Den fråga, det här gäller, är ju, huru man skall kunna få
till stånd ett mera effektivt öfvervakande af de öfvergrepp, som
understundom begås mot det underordnade manskapet ombord,
och tillika gorå det lättare för sjömännen att få dessa saker
beifrade.
För den, som genomläst betänkandet, är det tydligt, att ut¬
skottet sökt att dels klargöra, hvilka bestämmelser som finnas på
detta område, dels peka på de brister, som därutinnan förefinnas,
och dels slutligen se till, hvad som inom motionens ram kan
göras för att undanröja dessa brister.
Af betänkandet framgår det, att utskottet ansett sig hafva
anledning att i två hänseenden förorda en framställning till Kungl.
Maj:t. Det är nu den första af dessa framställningar, som var
föremål för talarens yttrande. Utskottet har ansett det lämpligt,
att Riksdagen skulle uttala sin anslutning till det förslag, som
kommerskollegium i ett nyligen afgifvet utlåtande öfver sjömans-
pensioneringskommitténs betänkande framställt därom, att den
egentliga sjömansklassen borde tillerkännas inflytande å val af
ledamöter i sjömanshusdirektionerna. Det är gifvet, att i detta
förslag ligger ingalunda, att de nuvarande valmansgrupperna skulle
vid dessa val beröfvas sin medbestämmanderätt. Motionären
har i denna del hemställt, att skäligt inflytande därvidlag måtte
beredas äfven det egentliga sjöfolket; och utskottet har i sin
53 Ji:o 38.
Onsdagen den 24 Mars.
motivering kommit till samma slut, eller att denna klass borde Angående
tillerkännas ett skäligt inflytande å dessa val. Man kan natur
ligtvis hafva olikameningar om, huru dennasaklämpligastbörordnas. sjömanshusdi-
För närvarande är det så, att redarna tillsätta två tredje- rektion m. m.
delar och befälhafvarna en tredjedel af direktionsledamöterna och (Forts.)
det öfriga sjöfolket har därvidlag ingen medbestämmanderätt.
Två kommittéer hafva under de sista årtiondena framlagt
förslag i detta ämne. Den ena var den stora arbetarförsäkrings-
kommittén, som 1888 föreslog i denna del, att redarna skulle få
tillsätta en tredjedel, befälhafvarna en tredjedel och det öfriga
sjöfolket i förening en tredjedel af direktionsledamöterna. 1907
års kommitté åter bestämde antalet direktionsledamöter till fyra,
af Indika redarna skulle välja två, befälhafvarna en samt styrmän
och maskinister i förening den fjärde; sjömän, som icke nått
maskinistgrad, skulle däremot icke hafva någon bestämmanderätt
vid valen.
Detta visar ju, att meningarna härutinnan kunna skifta; och
jag tror icke, att Riksdagen bör taga någon bestämd position i
den frågan genom att söka i detalj utreda, hurudan grupperingen
af väljarna bör vara och huru stort antal direktionsledamöter
hvar grupp bör välja. Hufvudsaken är, att alla intressenter få
medinflytande vid valen, få målsmän i direktionerna, som se med
deras ögon och söka tillvarataga deras intressen. Af mindre vikt
är däremot, huruvida de välja representanterna inom sin egen
krets eller utanför densamma; hufvudsaken är, som sagdt, att de
själfva få på sätt, de finna lämpligast, utse sina representanter.
Och detta kraf är tillgodosedt i utskottets betänkande.
Här är icke fråga om någon omyndighetsförklaring gentemot
den egentliga sjömansklassen. Båda de af mig omnämnda kom-
mittébetänkandena innehålla förslag om, att valbarheten icke skulle
vara inskränkt till de väljandes egen krets, och detta på den
grund, att man ansett det vara praktiskt, att valmännen för undan¬
tagsfall hade möjligheten öppen att välja utanför nämnda krets.
Det ligger nämligen i förhållandenas natur, att sjömännen van¬
ligen befinna sig till sjöss. Det blir då understundom svårt att
å de små orterna finna någon sjöman, som är hemma året om,
och för sådana fall vore det klokt att hafva denna möjlighet
öppen.
Jag delar emellertid talarens uppfattning därutinnan, att det
endast i rena undantagsfall borde komma i fråga, att sjömännen
sålunda vid val ginge utanför sin egen krets.
1907 års kommittéförslag är för närvarande remitteradt till
kommerskollegium, och sedan kollegium i en snar framtid inkom¬
mit med yttrande öfver detsamma, är det antagligt, att Kungl.
Maj:t kommer att å administrativ väg utfärda gemensam för¬
fattning om sjömanshusen i riket samt besättnings å fartyg på-
och afmönstring m. in. Utskottet har nu i fråga om sättet för
N:o 33. 54
Onsdagen den 24 Mars.
Angående utseende af direktioner för sjömanshusen gjort de principiella ut-
<dw'rf6r vaJL^f ^a^an(^eni som utskottet ansett Riksdagen i ärendets nuvarande
sjömånshusdi- skick lämpligen böra göra. Jag har ej af den föregående talarens
region m. m. anförande fått anledning att frångå dessa uttalanden och yrkar
(Forts.) därför, herr talman, bifall till utskottets förslag.
Med herr Petrén förenade sig herr Jeansson i Kalmar.
Herr Olsson i Kullenbergstorp: Herr talman! Gentemot
hvad den siste talaren yttrade rörande svårigheten för sjömän att
alltid kunna till ledamöter i sjömanshusdirektionen utse personer ur
deras egen krets, ber jag få framhålla, att äfven för befälhafvare
skulle svårigheter kunna möta att välja representanter inom deras
krets, och detta så mycket mera som befälhafvarna äro färre till
antalet än sjömännen. Några sådana svårigheter har man ej hit¬
tills haft erfarenhet af. Äfven befälhafvarna segla ju på samma sätt
som sjömännen och ha sålunda samma svårigheter som de härvidlag.
Jag kan därför icke känna mig öfvertygad om riktigheten af det på¬
ståendet, att sjömännen skulle bli bäst representerade, om de icke
uteslutande skulle välja representanter inom sina egna led.
Herr Petrén: Herr talman! Med anledning af den siste
talarens yttrande ber jag endast få säga, att det uttalande, som
förekommer i utskottets motivering därom, att den nuvarande
begränsningen af valbarhet inom respektive grupper lämpligen borde
bortfalla, gäller icke endast sjöfolket, utan också redarna och befäl¬
hafvarna.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls; och skulle
jämlikt 63 § riksdagsordningen detta beslut genom utdrag af
protokollet delgifvas Första Kammaren.
§ 16.
Angående
undervisning i Till behandling företogs nu Andra Kammarens första tillfälliga
S*riketslfolk % skotts utlåtande, n:o 12, angående herr Sandquists motion om
Skolor och skrifvelse till Kungl. Maj:t rörande undervisning i sparsamhet i
fortsättnings- rikets folkskolor och fortsättningsskolor.
skolor.
I en inom Andra Kammaren väckt och till dess första till¬
fälliga utskott hänvisad motion, n:o 189, hade herr Sandquist
föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes utfärda föreskrift om, att
i rikets folkskolor och fortsättningsskolor skulle vid undervisningen
i nykterhet och räkning meddelas en efter lärjungarnas uppfatt¬
ningsförmåga lämpad undervisning i sparsamhet.
Onsdagen don 24 Mars.
55 N:o
Utskottet hemställde, att herr Sandquists motion icke måtte Angående
till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda. Sparsamhet9i
rikets folk-
Utskottets hemställan föredrogs, hvarefter skolor och
fortsättnings-
Herr Sandquist yttrade: Herr talman, mina herrar! Ehuru s^,olor'
det kan vara mindre angenämt att så här i slutet af ett långvarigt ort8'
arbetsplenum få debatten ytterligare förlängd, så ber jag dock vän¬
ligen, att kammaren i denna viktiga fråga må hafva tålamod och
höra hvad jag önskar säga. Den uppmärksamhet, som tidnings¬
pressen välvilligt har ägnat den af mig framburna motionen, ger mig
anledning förmoda, att jämväl denna kammare skall visa nog stort
intresse för frågan för att skänka densamma en stunds uppmärk¬
samhet.
Utskottet har, såsom kammaren behagade finna, funnit skäligt
afstyrka min motion. Begynnelseorden i utskottets utlåtande
lyda så: »Det bör enligt utskottets mening oförbehållsamt er¬
kännas, att motionären fäst uppmärksamheten på en svag punkt
i den svenska nationalkaraktären. Hvad som genom allmän under¬
visning kan göras för att uppfostra det uppväxande släktet till
större sparsamhet, det bör utan tvifvel göras.» Sedan utskottet
därefter försökt att minimalisera de motiv, jag anfört för mitt yr¬
kande, lyda, såsom kammaren nyss hörde, utskottets slutord på
afslag.
Nu må jag tacksamt erkänna, att utskottet har ägnat min mo¬
tion i hufvudsak en ganska välvillig uppmärksamhet; men på samma
gång jag det gör, kan jag dock icke uraktlåta att framhålla, huru¬
som utskottet, då det sökt underkänna en del af motiven för min
motion, behagat utelämna ett i motionen citeradt uttalande af en
fransman, hvilket citat jag anser mig böra här få återgifva: »Om»,
så har en fransman sagt, »förtänksamheten sätter människan i stånd
att upprätt gå fram sin väg och under sitt lif alltid äga möjlighet
att genomgå en brydsam belägenhet, liksom att draga loflig fördel
af ett gynnsamt tillfälle, så är det nödvändigt att lära barnen att
tänka framåt, liksom man lär dem att minnas, lära dem att ordna
sitt lif, ty att spara är att ordna sitt lif.»
Utskottet säger, att folkskolan »redan för längesedan» på
sitt program upptagit undervisning och uppfostran till sparsamhet.
Detta är, mina herrar, en sanning med stor modifikation. Om man
tager uttrycket så, som man tog liknande gensagor, då man kom
med yrkandet om införande i folkskolorna af undervisning i nyk¬
terhet, då kan det väl vara sant; ty gifvetvis måste ju undervisning
i sparsamhet kunna ingå uti en hel del af folkskolans läroämnen.
På den tiden, då det gällde att införa läran om nykterhet, sporde
man: »Hvad är det för ett nytt påhitt?» Hafva icke folkskol-
lärarne och lärarinnorna tillfälle nog att undervisa om nykterhet,
synnerligast vid kristendomsundervisningen, men äfven vid historie-
N:o 33. 56
Onsdagen den 24 Mars.
Angående
undervisning
sparsamhet i
rikets folk¬
skolor och
fortsättmngs-
skolor.
(Forts.)
undervisningen, vid undervisningen i naturkunnighet o. s. v.?» Men
‘icke kommo dylika invändningar från de nykterhetsvänliga lärarne
och lärarinnorna. Dessa undervisade i nykterhet långt innan det
kung!, cirkuläret i fråga om undervisning rörande de rusgifvande
ämnenas natur och verkningar utkom. De undervisade i nykter¬
het likaväl före som efter detta cirkulärs utfärdande. Men cir¬
kuläret blef för dessa nykterhetsvänliga lärare och lärarinnor ett^
kraftigt stöd att särskildt ägna sin uppmärksamhet åt nykterhets-
undervisningen; ty de visste nu, att de icke blott hade rättighet där¬
till, utan att de rent af voro därtill uppfordrade. De motsågo också
med glädje den dag, då det kungliga cirkuläret af den 4 november
1892 i detta ämne kom dem till hända; men icke uppfattade de därför
saken så, som skulle det nu gälla någon »läxläsning». Nej, de visste,
att de hade undervisat förut i nykterhet utan att gifva några »läxor»;
och de voro öfvertygade om, att så kunde ske äfven hädanefter.
Om, sade jag, meningen är att, på samma sätt som man sökte
gendrifva yrkandet om införande af undervisning i nykterhet, af¬
visa krafvet på införande af undervisning i sparsamhet med att säga,
att denna undervisning kan ingå uti nästan alla folkskolans läro¬
ämnen, såsom i förening med räkning, historia och naturkunnighet,
ja, jämväl och ej minst i förening med undervisningen i kristendom,
då är det rätt att säga, att folkskolan sedan lång tid tillbaka har upp¬
tagit undervisningen i sparsamhet i skolorna. Men om man där¬
med vill säga, att folkskolan har särskildt »på sitt program» upp¬
tagit denna undervisningsgren, då är det ett ohållbart påstående,
och det på den grund, att det saknar stöd af historien och jämväl,
såsom utskottets betänkande nogsamt bestyrker, på den grund, att
det saknar stöd af statistiken.
Rörande statistiken säger utskottet: »Någon fullständig sta¬
tistik öfver resultaten af denna verksamhet har utskottet icke kunnat
förskaffa sig.» Ja, det är helt enkelt af det skälet, att någon sådan
icke finnes. Utskottet hade likväl, om det velat göra sig möda där¬
med, kunnat höra sig för hos t. ex. chefen för postsparbanken. Han
skulle förvisso — och jag tror icke, att Kungl. Maj:ts regering skulle
hafva förmenat honom att gorå det — hafva meddelat utskottet
samma upplysningar, som han på sin tid meddelade Dagens Nyheter,
ett meddelande, som stod infördt i tidningens nummer för den 24
februari i år. Det var en ganska god anvisning, synes mig, som däri
lämnades; och utskottsledamöterna hade icke ens behöft besvära
sig med att gå och besöka postsparbankschefen. De hade tillgång
till att läsa uppsatsen här inne på Riksdagens klubb.
Hvad innehöllo då de upplysningar, som chefen för postspar¬
banken sålunda meddelat? Ja, de innehöllo ingen som helst upp¬
gift om hvad folkskolan i detta afseende har uträttat; men de med¬
delade det faktum, att postsparbanken på eget initiativ hade an¬
modat 750 enskilda personer att försälja postsparmärken, och att
bland dessa personer befunnos, vill jag minnas, 610 folkskollärare
57 N:o 38.
Onsdagen den 24 Mars.
och lärarinnor, hvilka välvilligt hade åtagit sig detta uppdrag, och Angående
under loppet af år 1908 hade dessa personer lyckats att i skolorna
afyttra postsparmärken till ett belopp af 13,000 kronor, hvaraf 10,000 f0uc_
kronor hade kommit på landsbygden och återstoden på städerna, skolor och
Uti postsparbanksstatistiken upplyses äfven om, att här i Stock- fortsättnings-
holm finnes en verksamhet, som benämnes »vandrande sparkassa».
Denna verksamhet har utöfvat ett mycket godt inflytande. Dess
medlemmar gä från hus till hus och besöka arbetarne i deras hem
i syfte att upptaga medel för insättning i postsparbanken. De hade
sålunda under det angifna året 1907 regelbundet besökt 181 arbetar¬
familjer och därvid försålt sparmärken för ett belopp af öfver 14,500
kronor. Men, som sagdt är, postsparbanksstatistiken bär icke
ett ord att förtälja om hvad skolan har gjort för storverk i detta
afseende. I alla händelser gå de spridda upplysningar, som er¬
hållits från åtskilliga städer, såsom Norrköping, Linköping, Gäfle
och Göteborg, ej långt tillbaka i tiden. För Linköping sträcka de
sig till år 1906 och för de öfriga städerna till år 1907, hvilket ju icke
är så särdeles lång tid att tala om.
Så förhåller det sig med den saken. Därmed vill jag visserligen
icke påstå, att enskilda sparsamhetsvänliga lärare och lärarinnor
icke hafva varit verksamma i detta afseende. Jo, visserligen hafva
de det; och jag känner till mer än en sådan. Jag känner till och med
en lärare, som redan 1871 uti en af nordvästra Helsinglands försam¬
lingar bildade en »husbondeförening», hvars uppgift var att vid
hvarje barns inskrifning i kyrkoboken förmedla en insats af minst
5 kronor — om föräldrarne voro fattiga, genom faddrars och vän¬
ners offervillighet — för att bereda barnet en »lifränta». Om man
tager hänsyn till dylika fakta, kan man gå tämligen långt tillbaka i
tiden, men annars icke.
I utskottets utlåtande förekommer en märklig tystnad i detta
afseende. Utskottet har citerat Stockholms stads folkskoleinspek¬
törs yttrande i denna fråga och gjort det till sitt. Men då det sedan
gällde att säga något om Stockholms stad i denna fråga, så moltiger
det: Utskottet har icke ett ord, icke ett jota att förtälja rörande
hvad som i den vägen gjorts i Stockholms stads folkskolor. År nu
detta en glömska, så må man väl med fog säga, att den glömskan
är af ganska säregen superlativ art. Har då utskottet icke haft
någon upplysning att gifva? Jo, det har det, men den upplys¬
ningen var sannolikt så litet sägande, att det var bättre att tiga
med den. Härmed vill jag ej säga, att man i Stockholm ingenting
gjort och ingenting gör i detta afseende. Visst icke, jag har mig
bekant — och det må med nöje omtalas — att det bär fanns år
1907 ett 300-tal lärare och lärarinnor, som fått till uppgift att sälja
postsparmärken, men något resultat rörande insättningarna, några
uppgifter därom finnes verkligen ej. Jag tror mig sålunda, mina
herrar, ha tillräckligt gendrifvit, från den synpunkten sedt, påståen-
N:o 33. 58
Onsdagen den 24 Mars.
Angående det, att »folkskolan sedan lång tid tillbaka upptagit undervisning
“parlaXT om sparsamhet på sitt program».
rikets folk- Hvad nu betralfar utskottets ställning med hänsyn till de peda-
skolor och gogiska synpunkterna, så har utskottet visat en synnerlig benägenhet
fortsättnings- att ställa mig i en dager, som skulle jag med min motion åsyftat att
införa »läxplugg», en normerande och en reglementerande under-
i, orts.j visning. Likartade uttryck förekomma i utskottets betänkande ej
mindre än fem, säger fem, gånger. Med anledning däraf ber jag att
få hänvisa till, hvad jag i motionen tydligen sagt. Där står »att
undervisningen i sparsamhet må allt igenom vara enkel, lättfattlig,
åskådlig och praktisk». Det synes mig då, som utskottet borde
haft full anledning att icke återkomma så många gånger med samma
uttryck, som det har gjort. Den uppsats, som jag åberopade ur
Dagens Nyheter, slutar med några ord, som jag här tager mig anled¬
ning att tämligen ordagrant citera: »För att döma häraf», säger
tidningen, sedan den meddelat uppgifter om sparkasseverksam-
heten, »så sakna vi ej naturliga anlag för att spara, men vi behöfva
undervisning för att ryckas upp till sparsamhet, vi behöfva praktisk
undervisning». Det är just en sådan undervisning, jag med min
motion har afsett.
Här skulle jag också, innan jag slutar, be att få erinra om ännu
en sak, som uteblef, då jag nyss talade om tidningspressen. Det
är ju möjligt, att herrarna af en eller annan anledning ej ha något
intresse för denna fråga. Men tidningspressen har haft det, enskilda
personer i landet hafva ock haft det. Jag har här ett bref från Falu
stad, från en direktör Norelius; jag har fått skrifvelser från Gäfle,
från Uppsala och från Stockholm har jag fått en längre skrifvelse
ifrån en lärarinna. Alla dessa skrifvelser resultera däri, att de ut¬
tala ett varmt intresse för motionen. Kanske herrarna också böra
göra det. Man må säga, hvad man vill, på tal om sparsamhet synes
det mig, att vi särskilt här i denna kammare, jämväl äfven medkam-
maren, ha skäl att tänka därpå. Det sparande Frankrike kan erbjuda
Sverige mång-millionstort lån, och vi nödgas begära och taga emot
sådant lån, sådant erbjudande på villkor, som Frankrike själft stipu¬
lerar och med nedsättning af nära 50 procent af vintullen. Detta
innebär uti sig, synes det mig, ganska allvarsamt manande sannin¬
gar; och vi ha sålunda jämväl anledning att upptaga denna fråga
på ett sätt, som vittnar om, att den har sin stora allvarsamma inne¬
börd och betydelse.
Då jag sålunda tror mig stå på god grund och tror mig hafva
göda skäl för att vidblifva den ståndpunkt, jag i min motion fram¬
hållit, ber jag, herr talman, att få yrka afslag å utskottets hemstäl¬
lan och bifall till den af mig väckta motionen; och jag gör detta i
den lifliga öfvertygelsen, att huru än mitt yrkande må utfalla, så
har jag fullgjort min samvetsenliga plikt att från denna plats säga
hvad jag sagt.
Häruti instämde herr Kronlund.
Onsdagen den 24 Mars.
59 N:o 33.
, r. , o., i jinuucriuc
Vidare anförde: undervisning i
sparsamhet i
Herr Waldén: Herr talman, mina herrar! Då den ärade mo- rikets folk-
tionären med så stor stränghet svängt sin färla öfver det arma skolor och
utskott, jag har äran tillhöra, och som haft att behandla denna 1oria^i™ga'
motion, må det tillåtas mig att yttra några ord, detta så mycket ‘
mer, som jag i min egenskap af lärare har särskild anledning att
intressera mig för detta synnerligen beaktansvärda spörsmål, motio¬
nären här framställt till diskussion.
Innan jag går närmare in härpå, kan jag icke underlåta att
påpeka en, enligt mitt förmenande, synnerligen betänklig inkonse¬
kvens, den ärade motionären gjort sig skyldig till, då hans yrkande
på undervisning i sparsamhet endast afser folkskolan och fortsätt-
ningsskolorna, utan att han nämner ett ord om de högre skolfor¬
merna i vårt land. Jag tänker då särskildt på den skola, som V1
ju ännu i dagligt tal kalla elementarskolan. Det förefaller åtmin¬
stone mig något oförklarligt, att med de åsikter, motionären hyser
ej blott beträffande sparsamhetens, utan också sparsamhetsun-
dervisningens störa betydelse, han ej yrkar på en sådan under¬
visning äfven i våra så kallade högre skolor. Jag har förgäfves för¬
sökt tänka ut något rimligt skäl till denna begränsning i motionärens
yrkande, men jag får uppriktigt erkänna, att jag icke lyckats finna
något, för så vidt det ej skulle vara det, att han, helt omedvetet
naturligtvis, velat illustrera satsen: »I begränsningen visar° sig
mästaren.» Jag vill gärna och villigt erkänna, och på denna stånd¬
punkt har ju utskottet också ställt sig, att uppfostran till sparsamhet
är en så viktig och betydande samhällsangelägenhet, att den är
värd allt beaktande; men jag vill också framhålla som min bestämda
åsikt, att gäller detta i fråga om folkskolan och dess alumner, h\ilka
ofta och kanske oftast komma från hem, som äro så fattiga, att spar¬
samhet blifvit en nödvändighet och af nödvändigheten blifvit en
dygd,'så torde det också i minst lika hög grad gälla beträffande den
ungdom, som rekryterar våra elementarskolor och i flera fall komma
från hem, där man icke har den hårda maning till sparsamhet, som
ligger i nöd och brist.
Jag skall nu till bemötande upptaga några af de skäl, pa hvilka
motionären sökt stödja sitt yrkande om bestämmelser angående un-
dervisning om sparsamhet i vår folkskola. Enligt mitt förmenande
har motionären utgått från ett par felaktiga förutsättningar, och
det är dock förnämligast på dessa han stöder sin bevisföring beträf¬
fande nödvändigheten af en dylik — förlåt jag vågar säga reglemen¬
terad — undervisning i sparsamhet
Motionären åberopar sig först och främst på förhållandena i
Frankrike i detta hänseende. Han säger sålunda på ett ställe:
»I Frankrike med flera länder utgör undervisningen i sparsamhet
ett läroämne i folkskolorna, utan tvifvel ett af de viktigaste». ° Såvidt
utskottet kunnat utröna, är det emellertid ett misstag att påstå, att
Nso 33. 60
Angående
undervisning
sparsamhet :
rikets folk¬
skolor och
fortsättnings-
skolor.
(Forts.)
Onsdagen den 24 Mars.
denna undervisning är upptagen som ett särskildt läroämne i Frank-
i rikes skolor. Utskottet är tvärtom i tillfälle att upplysa motionären
om, att undervisningen i sparsamhet utgör endast ett litet moment
i den undervisning i allmän morallära, som i Frankrike, såsom be-
- kant, ersätter vår religionsundervisning. Att Frankrike är den
kapitalstarkaste nationen, är nog riktigt, men att vilja påstå, att
detta ens i någon väsentligare mån beror på den af motionären åbe¬
ropade sparsamhetsundervisningen i dess skolor är minst sagdt en
något förhastad slutsats. Man bör komma ihåg, att Frankrike först
under de sista årtiondena och i hvarje fall först efter 1871 fått sitt
undervisningsväsende ordnadt, men redan före den tiden var Frank¬
rike, såsom äfven motionären framhåller, ett så kapitalstarkt land,
att det jämförelsevis lätt kunde betala en krigsskadeersättning på
5 milliarder. Och det är väl ändå en smula djärft att påstå, att den
sparsamhetsundervisning, som möjligen under de senare åren före¬
kommit i Frankrikes skolor, något som jag icke vill bestrida, men
hvilken i så fall meddelats i samband med undervisningen i andra
ämnen, det är djärft att påstå, säger jag, att den kunnat ha så kraf¬
tiga följder, innan man hunnit meddela densamma. I verklig¬
heten äro nog orsakerna till Frankrikes kapitalstyrka att söka på
helt annat håll, men jag skall icke därom närmare orda.
Jag vill i stället peka på en felaktig förutsättning, som
alldeles påtagligt måste ligga till grund för den framställning, som
motionären kommit med. Han tyckes nämligen förutsätta, att någon
undervisning af det slag, han påyrkar, för närvarande icke alls före¬
kommer i våra skolor. Hur felaktigt ett sådant antagande är, har
utskottet redan i sitt utlåtande påpekat, hvarför jag icke behöfver
yttra mig därom. Jag vill endast framhålla, att då motionären an¬
ser, att undervisningen i sparsamhet bör sammankopplas med nyk¬
terhets- och räkneundervisningen och särskilda bestämmelser därom
böra utfärdas, så finner jag detta äfven af det skälet onödigt, att
jag för min del icke kan tänka mig, hur en nykterhetsundervisning
skall vara beskaffad, i hvilken man icke berör detta, som man vill
ha fram, nämligen sparsamhetssynpunkterna, och jag kan ej hel¬
ler tänka mig en undervisning eller lärobok i räkning, och kan heller
ej tro, att någon sådan finnes, i hvilken man icke tager hänsyn till
dessa synpunkter. Härmed torde vara tillräckligt bevisadt, att
sådan undervisning verkligen förekommit, trots hvad motionären
i detta hänseende framhållit.
Men utskottet har icke blott funnit det, i viss mån åtminstone,
öfverflödigt att reglementera undervisningen — jag beklagar, att
jag icke för närvarande har något bättre uttryck för denna sak —
utan har till och med ansett det vara till skada för saken att göra
detta. Häri ligger enligt mitt förmenande det starkaste skälet till
att man icke bör gå med på motionärens kraf. Att på dylikt sätt
reglementera och specialisera olika sidor af skolans fostrande verk¬
samhet leder alltför lätt till ett teoretiskt moraliserande, som gör
61 N:o 33.
Onsdagen den 24 Mars.
barnen slöa och likgiltiga för de moralbegrepp, man vill ingjuta hos j.
dem, och sålunda åstadkommer raka motsatsen till hvad man asyftat. sparsamhet %
Denna fostrande verksamhet bör, såvidt jag förstår, ske i samband rikets folk-
med alla förekommande läroämnen och gå ut på att dana hos barnen skolor och
goda och viljekraftigaj karaktärer, men det gör man icke genom ett lortsj."™n98~
dylikt moraliserande, som motionären, trots alla sina förklaringar, dock s' °"\
synes ha åsyftat. Den enda riktiga väg man bör gå för att vänja till ’or 8-
sparsamhet är icke en sådan teoretiserande undervisning, utan
i stället den öfning till sparsamhet, som utskottet pekat på, då det
talar om den skolsparkasseverksamhet, som redan förekommer på
flera ställen i vårt land. Med detta har icke utskottet velat säga,
att denna verksamhet är tillräckligt utvecklad eller att man icke kan
gorå ytterligare något för den saken. Hade motionären uti sitt för¬
slag kommit med något, som gått i den riktningen att vilja ytterligare
stödja och utveckla denna verksamhet, ja, då skulle jag åtminstone
för min del— och jag tror äfven utskottet — varit villig att reflek¬
tera på ett sådant förslag; men som yrkandet nu ligger, har utskottet
icke kunnat vara med därom.
Jag vill också i korthet beröra några af de skäl, som motionären
från denna plats utvecklade till försvar för sin motion. Utskottet
har visst icke velat underkänna de motiv, som legat till grund för
motionen, utan tvärtom har utskottet med all styrka understrukit,
att dessa äro mycket beaktansvärda och mycket ädla. Men hvad
utskottet har måst underkänna, äro de felaktiga förutsättningar,
från hvilka motionären utgått.
Vidare anser jag det vara felaktigt att jämföra nykterhetsunder-
visningen, som är så ofantligt omfattande, med en speciell under¬
visning i sparsamhet, som dock endast gäller en särskild del af de
allmänna moralbegreppen, som barnen i skolan böra inhämta.
Den ärade motionären säger, att sparsamhetsundervisningen
icke finnes upptagen på skolans program ännu. Ja, skulle vi spe¬
cialisera på det sättet, vet jag sannerligen icke, hur det skulle gå.
Då finge vi snart på programmet upptaga alla möjliga olika sidor i
fråga om barnens daning till.göda och starka karaktärer, och det
kan väl icke vara lämpligt. Äfven förefaller det mig, som om mo¬
tionären i sitt anförande förväxlade undervisning i sparsamhet med
sparkasseverksamheten och öfning i sparsamhet, och det är väl dock
två skilda saker, äfven om man afser, att de skola leda tillsamma mål.
För min del vill jag än en gång Epprepa, att det riktigaste är att öfva
barnen till sparsamhet. Allt, som på det sättet kan läras, blir en be¬
hållning för lifvet, men ingenting vinnes genom detta torra morali¬
serande och teoretiserande, som man skulle komma till, ommotionärens
yrkande antoges.
Jag beklagar än en gång, att både jag och utskottet så ofta korn-
mit att nämna ordet »reglementerad undervisning», men jag vill
ock påpeka, att motionären icke mindre än tre gånger åberopat sig
på Frankrike i fråga om dess undervisning, och hans uppgifter där-
N:o 33. 62
Angående
undervisning
sparsamhet i
rikets folk¬
skolor och
fortsättnings-
skolor.
(Forts.)
Onsdagen den 24 Mars.
vidlag har jag, som jag tror, bevisat icke vara öfverensstämmande
.lmed verkliga förhållandet.
På grund af de skäl, utskottet framställt, och de skäl, jag nu
ytterligare sökt utveckla, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till
• utskottets hemställan.
Herr Sandquist: Herr talman, mina herrar! Jag har här
beskyllts för att hafva haft en »felaktig utgångspunkt». Om detta
påstående är sant, så ber jag att få säga den ärade talaren, som fram¬
höll detta, och jämväl hans medkolleger i utskottet, att då drabbar
den kritiken icke allenast mig, ringe man, utan den drabbar en skrift,
som är utgifven af styrelsen för postsparbanken och som heter: »Om
sparsamhet och postsparbanken». Där står på sidan 9 följande:
»I Frankrike m. fl. länder utgör undervisning i sparsamhet ett
läroämne i folkskolorna, utan tvifvel ett af de viktigaste. Ämnet
ställer emellertid stora kraf på läraren för att undervisningen skall
lämna godt resultat.
Ett önskemål vore, att denna för vårt folk så viktiga angelägen¬
het, sparsamhet äfven hos oss blefve ett ämne på skolschemat.»
Jag her att af den siste ärade talaren icke blifva alltför lättvindigt
bemött, ty jag trampade förvisso många fjät i den svenska folkskolans
tjänst, innan han hade trädt in i sina barndomsskor.
Jag ber ännu en gång få lägga märke till att hvad han här sade
rörande min föregifvet »felaktiga utgångspunkt», det gäller ordagrannt
det citat, som jag anförde ur den lilla skriften, som är utgifven af
svenska postsparbanksstyrelsen. Sålunda kommer den ärade repre¬
sentanten för skol-utskottet, som han kallade det, just i handgemäng
med Sveriges postsparbank.
Jag kunde för öfrigt vara frestad att göra vidare inlägg här, så¬
som då det sagts, att jag har menat en »kateketiserande eller teoreti-
serande» undervisning, afsedd att döda intresset hos barnen i denna
sak. Härpå svarar jag: nej; jag skulle ännu, trots att jag icke
mera är lärare, möjligen kunna förvärfva mig ett admittitur i en un-
dervisningslektion med tillhjälp af ett par 5-öringar, ett par 10-öringar
och ett par något större mynt. Jag skulle tro, att jag kan aflägga ett
någorlunda nöjaktigt undervisningsprof, som skulle resultera i, att det
här icke är fråga om ett torrt teoretiserande, utan att det gäller en
»praktisk» undervisning.
Jag skall för öfrigt be att få gifva tillkänna, att jagvidblifver
mitt yrkande.
Herr Berg i Staby: Herr talman! Jag kan icke undgå att,
trots att vi redan länge nog talat om denna fråga, be att få yttra några
ord. Jag vill endast beklaga det förhållande, som jag tror råda med
den ärade motionären, nämligen att han helt och hållet missuppfattat
den ställning, som vi inom utskottet tagit till den af honom väckta
motionen.
63 N:o Hit.
Onsdagen den 24 Mars.
Det fanns icke mer än en mening inom utskottet om att den Angående
fråga, som han fört på tal, var af den allra största betydelse och det
uttalades äfven, att särskild! för Sveriges vidkommande torde denna rikets f0ik-
fråga vara af ännu större vikt än för andra länder, ty vi svenskar skolor och
äro ju i allmänhet icke så benägna för att spara. Det är blott ifråga fortsättnings
om sättet att kunna bibringa nationen mera sinne för sparsamhet, 8 0 '
som vi icke kunnat förena oss i det uttalande, som motionären gjort. or s'
För öfrigt torde det ju knappast vara värdt att inlåta sig på någon
närmare dispyt med motionären om hvad som kan vara det lämp¬
ligaste sättet.
Jag har bara velat uttala, att det, som sagdt, inom utskottet
icke fanns mer än en mening om betydelsen af att kunna meddela bar¬
nen sinne för sparsamhet, men vi ha icke helt och hållet kunnat dela
motionärens åsikter.
Jag ber sålunda att med dessa ord få yrka bifall till hvad utskot¬
tet hemställt.
Herr Sandquist: Herr talman! Blott ett par ord. De ut¬
skottets herrar ledamöter, som här uppträdt, hafva sökt låta mig
förstå, att de i sak äro ense med mig. Kunna de verkligen påstå
sådant, då de äfven här i dag ha betecknat mig såsom varande en
person, som förordar en torr, reglementerad, teoretiserande undervis¬
ning? Är det att öfverensstämma med mina åsikter? Visserligen
icke. Det är raka motsatsen, och just till följd af denna motsatta
uppfattning har utskottet också kommit till det resultat, som det har
gjort. Jag ber härvid få uttala, att det vill synas mig, som om detta
utskott på senare tider blifvit allt mindre och mindre reformerande.
Det är nämligen icke så värst länge sedan vi i denna kammare hade
före en fråga om »skogssådd». Ja, den frågan dugde inte heller; den
skulle slås ihjäl. Man skulle naturligtvis slå ihjäl den frågan, därför
att den icke skulle stå på skolschemat. Jag hade annars tänkt, att
detta utskott, med den sammansättning det nu har, skulle vara ett
reformvänligt utskott, men det synes tvärtom gå kräftgången. Jag
hade tänkt, att det skulle gå till på det sättet, att man skulle sträfva
efter att närma folkundervisningen till folkets kraf och till lifvets kraf;
och det hör väl till lifvets kraf, att man jämväl i skolan lär sig spar¬
samhet.
Tv om man, såsom jag har gjort, tagit kännedom om huru många
millioner cigaretter t. ex., som inom vårt land rökas på ett år, så torde
man inse vikten af hvad jag i min motion påyrkade. Det förbrukas
nämligen 318,000,000 stycken, och det har sagts mig, att icke så få
cigaretter rökas just af pysar på 10, 11 år. Och från rökningen af
cigaretten går man till rökningen af cigarren och från denna — litet
längre fram — till punschglaset.
Hjälper det då, att man här står och talar vackert om, att man
skall fortgå på den väg vi hittills gått? Hvad säger statistiken?
Jag får inte ett ord till svar på den frågan. Det var dock det, som
N:o 33. 64
Angående
undervisning
sparsamhet 1
rikets folk¬
skolor och
fortsättnings-
skolor.
(Forts.)
Onsdagen den 24 Mars.
^dcn förste talaren skulle svarat på, men han kunde det icke af det
t ^älet, att han inte har något svar att gifva, fastän han icke anså?
det vara tillständigt att erkänna det, utan hellre teg.
Ja, som sagdt, sedan jag svarat "detta, vidblir jag mitt yrkande.
Härmed förklarades öfverläggningen afslutad. Därunder hade
yrkats dels bifall till utskottets hemställan, dels afslag därå och
bifall i stället till den i ämnet väckta motionen. Herr talmannen,
S0om nu propositioner å dessa yrkanden, fann propositionen
på bifall till förstnämnda yrkande vara med öfvervägande ja be¬
svarad, men som votering begärdes, uppsattes, justerades och
anslogs denna voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller första tillfälliga ut¬
skottets hemställan i utskottets förevarande utlåtande n:o 12
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren, med afslag å utskottets berörda
hemställan, bifallit den i ämnet väckta motionen.
Omröstningen utvisade 83 ja mot 79 nej, vid hvilken utgång
kammaren således bifallit utskottets hemställan.
§ 17.
o Slutligen föredrogs Andra Kammarens första tillfälliga utskotts
utlåtande, n:o 13, angående herrar Bergs i Staby och Nyländers
motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t rörande anordnande af
landtbrukshögskoleundervisning.
Utskottets hemställan bifölls.
I sammanhang härmed föredrogs Första] Kammarens proto¬
kollsutdrag, n:o 182, innefattande delgifning af nämnda kammares
beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 5, i anledning
af väckt motion angående skrifvelse till Konungen med begäran
om utredning och förslag i fråga om anordnande af landtbruks¬
högskoleundervisning; och inhämtades däraf, att Första Kammaren
bifallit en hemställan af enahanda innehåll som den af Andra
Kammaren nu antagna.
Vid sådant förhållande fann Andra Kammaren den gjorda del-
gifningen icke föranleda vidare åtgärd.
65 N:o 88.
Onsdagen den 24 Mars.
§ 18.
Följande nya motioner afgåfvos, nämligen af:
herr Rydén, n:o 218, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer m. m.;
herr Berg i Staby, n:o 219, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till ecklesiastik boställsordning;
herr Branting m. fl., n:o 220, om ändrad lydelse af vissa §§ i
riksdagsordningen; och
herr vice talmannen Staaff m. fl., n:o 221, i anledning af Kungl.
Maj :ts proposition angående ändrad lydelse af vissa §§ i förord¬
ningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker m. m.
Ifrågavarande motioner bordlädes.
§ 19.
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riks¬
dagens skrifvelse till Konungen, n:o 57, i anledning af väckt
motion om borttagande af tullen å jordnötter.
§ 20.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden och memorial:
n:o 69, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
lönereglering för fögderiförvaltningen;
n:o 70, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anläggning af väg mellan Storbäcks by och Risbäcks kapellkyrka
inom Dorotea sockens väghållningsdistrikt af Västerbottens län;
n:o 71, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
beredande af ålderstillägg åt registratorn och aktuarien hos gene¬
raltullstyrelsen P. I. E. Delphin;
n:o 72, i anledning af Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
under andra hufvudtiteln gjorda framställningar om höjning af
anslagen till högsta domstolen och nedre justitierevisionen;
n:o 73, i anledning af Kungl. Maj:ts i punkterna 1 och 16
under sjätte hufvudtiteln af statsverkspropositionen gjorda fram¬
ställningar om anslag till regeringsrätten;
n:o 74, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i vissa
frågor rörande anslag under riksstatens fjärde hufvudtitel; och
Andra Kammarens Prof. 1909. N:o 33. 5
N:o 33. 66
Onsdagen den 24 Mars.
n:o 75, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande
anslag till införande af elektrisk belysning och värmeledning vid
viss del af Vadstena hospital;
lagutskottets utlåtanden:
n:o 33, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående afskaffande af edgång m. m.;
n:o 34, i anledning af väckt motion om åvägabringande af
lagbestämmelser för betryggande af skogens återväxt å område,
hvarest afverkningsrätt upplåtits åt utlänning; och
n:o 35, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående revision af kommunallagstiftningen;
Första Kammarens protokollsutdrag, n:o 181, innefattande
delgifning af nämnda kammares beslut angående dess tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 4 i anledning af väckt motion angående
skrifvelse till Konungen i fråga om åtgärder för folkuppfostrings¬
väsendets utveckling i mera praktisk riktning;
Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 14,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj :t angå¬
ende tillägg till gällande bestämmelser rörande villkoren för idkande
af pantlånerörelse; samt
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, n:r 15,
angående motioner af herr Jönsson i Kvarnberga m. fl. samt af
herr Waldén, rörande åtgärder för att folk- eller småskollärare,
som är obotligt sinnessjuk, måtte kunna entledigas med pension.
§ 21.
Justerades protokollsutdrag.
§ 22.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Persson i Malmö under 2 dagar fr. o. m. den 26 mars,
» Ekman i Mo gård » 3 » » » 25 »
» Andersson i Höckerum » den 26 mars,
» TengdaJd » » 25 »
» Juhlin » 2 dagar fr. o. m. den 26 mars, och
» Svensson i Nyköping » den 25 mars.
Kammarens ledamöter åtskildes härpå kl. 5,11 e. m.
In fidem
* Per Cronvall.
Victor Pettersson A.-B. Tr., Stockholm, 1909.