RIKSDAGENS PROTOKOLL
1909. Andra Kammaren. N:o 32.
Tisdagen den 23 mars.
Kl. 3 e. m.
Förhandlingarna leddes vid detta sammanträde af herr vice
talmannen.
§ 1.
Justerades protokollet för den 16 innevarande mars.
§ 2.
Anmäldes till justering det vid kammarens sammanträde den
17 mars på förmiddagen förda protokollet; och lämnades därvid
på begäran ordet till
Herr Nilsson i Bonarp, som yttrade: I arbetsordningen för
Riksdagens Andra Kammare stadgas i 15 § bl. a.:
»Yttrande som ledamot under öfverläggning i ett ärende af¬
gifva skall sist tredje dagen därefter klockan 10 f. m. finnas för
genomläsning tillgängligt i kammarens kansli och för sådant ända¬
mål där förblifva under nästföljande tre dagar. Ledamot, som
före utgången af nämnda tid justerat sitt yttrande, göre därå an¬
teckning om verkställd justering; annan ledamot dock obetaget att
påkalla särskild justering däraf inför kammaren vid det i mom. 2
omförmälda tillfälle.»
Nu förhåller det sig emellertid så, att ett af de yttranden, som
höllos sisllidne onsdag, icke varit tillgängligt på sätt denna § stadgar.
Med anledning häraf ber jag få hemställa, att detta justerings-
ärende måtte bordläggas till ett följande plenum, då anförandet
i fråga inkommit.
Vidare anfördes ej. Med bifall till den af herr Nilsson i
Bonarp gjorda hemställan uppsköt kammaren justeringen af ifråga¬
varande protokoll till morgondagens plenum.
Andra Kammarens Prot. 1909. N:o 32.
1
N:o 32. 2
Tisdagen den 23 Mars.
§ 3.
Justerades det vid kammarens sammanträde den 17 mars på
eftermiddagen hållna protokollet.
§ 4.
Herr statsrådet Swartz aflämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
med förslag till lag om ändrad lydelse af 33, 35 och 37 §§ i
förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egen¬
dom m. m.;
angående borttagande af bron öfver Norrån å järnvägen Vän¬
näs-—Umeå—Storsandskär m. m.; och
angående pension för vaktmästaren vid högre allmänna läro¬
verket i Ystad änkan Ingrid Lindström, född Andersdotter.
Dessa propositioner blefvo på begäran lagda på bordet.
§ 5.
Föredrogos hvar för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord hvi-
lande propositioner; och hänvisades därvid till statsutskottet pro¬
positionen angående rätt för Kungl. Maj:t att för inköp af skog¬
bärande eller till skogsbörd tjäulig mark äfvensom till inlösen af
ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarne disponera köpe¬
skillingarna för vissa kronoegendomar.
Härefter remitterades till lagutskottet Kungl. Majrts proposition
med förslag till lag angående naturminnesmärkens fredande, lag
angående nationalparker och lag, innefattande tillägg till förord¬
ningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof.
Till statsutskottet öfverlämnades Kungl. Maj:ts propositioner:
angående ytterligare bidrag till bestridande af kostnaderna för
den 11 internationella geologiska kongressens hållande i Stockholm
år 1910; och
angående pension åt skrifbiträdet Maria Alexandra Söderberg.
Slutligen hänvisades till lagutskottet Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, lag
om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma
Tisdagen den 23 Mars. 3 N:o'82.
Bamt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 och lag om ändrad
lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran åt vanartade
och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902.
§ 6.
Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden n:o
10 och n:is 48—67.
§
Efter föredragning härpå af statsutskottets memorial n:o 68,
angående remitterande till annat utskott af väckt motion om änd¬
ring i § 1 af gällande bestämmelser angående anslag till högre
folkskolor m. m., blef den i nämnda memorial gjorda hemställan
af kammaren bifallen.
§ 8.
Vidare föredrogos, men blefvo ånyo bordlagda bankoutskottets
memorial n:o 6, lagutskottets utlåtanden n:is 29—32, Andra Kam¬
marens femte tillfälliga utskotts utlåtande n:o 11 samt Andra Kam¬
marens första tillfälliga utskotts utlåtanden n:is 12 och 13.
§ 9.
Statsutskottets utlåtande n:o 46, i anledning af Kungl. Maj:ts Angående
proposition till Riksdagen angående statsbidrag till upprättande ^ff^han-
och underhållande af en handelshögskola i Stockholm föredrogs delshögskola
härpå; och yttrade därvid Stockholm.
Herr Lindhagen: Herr talman! Jag är lifligt öfvertygad,
att det föreligger ett ganska stort behof af en sådan bildningsan¬
stalt, som föreslagits i den kungl. propositionen, så att i den punk¬
ten tillåter jag mig icke att göra någon erinran. Jag anser mig
icke heller kompetent att bedöma, huruvida den föreslagna orga¬
nisationen för högskolan är den bästa. Man kan tänka sig, att
en dylik högskola ju kunde samarbeta med andra högskolor, t. ex.
Tekniska högskolan eller Stockholms högskola, och jag kan icke
annat än beklaga, att de försök, som från Stockholms högskolas
sida gjorts för att dess statsekonomiska fakultet skulle organiskt
samarbeta med denna nya högskola, delvis med gemensamma lära¬
rekrafter, befunnits vara ett icke realiserbart företag. Det är ju
emellertid möjligt, att de, som satt sig in i saken, ha rätt i sin
uppfattning.
En annan punkt är, att det låter tänka sig, att den nya hög-
N:o 32. 4
Tisdagen den 23 Mars.
Angående
statsbidrag
till en han¬
delshögskola
Stockholm.
(Forts.)
skolan byggdes som öfverbyggnad på en lägre, organiskt anordnad
undervisning i detta ämne. Så är icke helt förhållandet enligt
^ detta förslag, men jag tror, att kanske i framtiden en sådan tanke
skulle kunna tränga sig fram.
Anledningen att jag begärt ordet är emellertid närmast, att
statsutskottet förklarat, att vid fastställandet af de i propositionen
omförmälda grundstadgarna för högskolan tages hänsyn till önske¬
målet, att ett visst antal friplatser funnes vid den blifvande hög¬
skolan. Jag tror, att det finns äfven andra önskemål, som böra
komma till uttryck vid grundstadgarnas stadfästande.
Ett sådant önskemål är det, att styrelsen sammansättes på ett
sådant sätt, att högskolan blir frigjord från dagens inflytelser och
de mera privata intressena och blir byggd såvidt görligt på mera
objektiv grund. Man kan befara, att enligt det nu föreliggande
förslaget möjligen någon gång så icke kommer att blifva hän¬
delsen. Styrelsen skall nämligen bestå af fem ledamöter, och af
dessa skall majoriteten, nämligen tre ledamöter, tillsättas af han-
delshögskoleföreningen, en sammanslutning af enskilda personer.
Då kan det ju tänkas, att en sådan majoritet kan leda högskolan
i riktning af mera privata intressen och icke på samma gång till¬
räckligt tillgodose de allmänna intressena. Nu vill jag gärna med¬
gifva, att när en dylik institution skall nybildas, är det icke mer
än tillbörligt och riktigt, att de, som nedlagt det mesta arbetet, få
stanna kvar och fullfölja sin uppgift, då intresset hufvudsakligen
ligger hos dem. Men det vore i alla fall önskligt, om det någon
gäng och helst naturligtvis redan från början kunde bestämmas,
att styrelsen skulle sammansättas på ett sätt, hvarigenom det all¬
männa intresset och olika synpunkter på saken mera kunde sägas
utgöra majoriteten inom denna representation.
Jag vill i detta afseende erinra om, att när Stockholms hög¬
skola bildades, skedde detta genom en högskoleförening, men att,
sedan högskolans verksamhet börjat komma i gång, föreningen
måste afträda från allt inflytande. Om man icke vill gå så långt,
så vill jag dock fästa uppmärksamheten på att detta är en punkt,
som man icke får alldeles förbigå vid sakens närmare öfvervä¬
gande.
Vidare vill jag, utan att göra någon särskild anmärkning, fästa
uppmärksamheten på att enligt de ifrågasatta statuterna skulle
förvaltningen af högskolans penningemedel komma att ligga hos
högskolans styrelse. Jag tror nog, att den förvaltningen kommer
att blifva tillfredsställande, men kan icke underlåta att erinra därom,
att när det första gången var fråga om att Stockholms högskola
också skulle få statuter fastställda af Kungl. Maj:t, fick högskolan
under hand eu erinran om att för framgången af högskolans fram¬
ställning vore önskligt, att högskolan ordnade sin penningeförvalt-
ning, som då låg hos högskolans styrelse, på mera betryggande
5 N:o 32.
Tisdagen den 23 Mars.
sätt. Därför ordnades detta så, att Stockholms stads drätselnämnd Angående
fick hand om penningemedlens förvaltning. Detta är kanske icke
så nödvändigt här, men denna parallell manar dock till eu viss åelshögskola
eftertanke. Stockholm.
Sedan kommer en viktig punkt, nämligen frågan om lärarnes (Forts.)
tillsättande. Där sägs det nu visserligen i propositionen, att i fråga
om tillsättande af professorer vid högskolan skola dessa kunna
utses antingen efter kallelse eller ock efter ansökning i hufvudsak¬
ligen enahanda ordning, som gäller beträffande statsuniversitetens
professorer. Det är högskoleföreningen, som förordar detta. Men
nu beror det på, huru det blir skrifvet i stadgarna. Det är näm¬
ligen af vikt att det i stadgarna framhålles, att kallelserätten är
omgärdad med vissa garantier, så att vederbörande icke själfva
fritt få välja mellan de olika metoderna, och sedan blott ha att
följa de för denna metod gifna föreskrifter. Jag vill tillägga, att
når institutionen skall nybildas och man skall uppsätta full lärare¬
personal, kan det ofta icke ske på annat sätt än genom att kalla
dem på en gång allihop. Men äfven det kan ju hafva sina be¬
tänkligheter, och särskildt i detta fall vet jag, att hvad beträffar
nationalekonomien har platsen redan designerats för en viss person,
oaktadt en annan person, som allmänt sedt bör vara mera merite¬
rad, dock gjort ansökan om att ifrågakomma. Hans framställning
synes icke ha vunnit afseende.
Det är ju, såsom jag redan sagt, af ganska stor vikt, att ord¬
nandet af denna sak sker så objektivt som möjligt. Nu står det i
propositionen, att lärjungarne skola göras förtrogna med det eko¬
nomiska lifvets lagar, och om dem finnas så många skiftande me¬
ningar både i allmänhet och äfven mellan olika professorer q^h
professorsaspiranter. Det är därför af vikt, att icke någon viss
skola outrotligt får fotfäste och uttränger alla andra meningar.
Hvad slutligen beträfiar inträdesfordringarna, vill jag fram¬
hålla eu sak Det har förbehållits, att lärjungarna, för att vinna
inträde, skola ha aflagt studentexamen eller examen vid vissa spe¬
ciella läroanstalter. Men ett litet medgifvande göres, nämligen att
möjlighet skulle finnas att efter särskild pröfning i hvarje fall
meddela inskrifningsrätt äfven åt den, som saknade dessa formella
förutsättningar, men i stället ägde andra betryggande förutsättnin¬
gar för godt studieresultat. Jag för min del kan icke nog betona,
att i de blifvande grundstadgarna sådana bestämmelser måtte in¬
tagas, att detta icke blott blir ett mer eller mindre sällsynt undan¬
tagsfall, utan att äfven verkligen sådana unge män, som genom
förhållandena icke fått tillfälle att aflägga studentexamen eller ge¬
nomgå ifrågavarande läroanstalter, men dock visa sig dugliga att
beredas denna undervisning, om möjligt måtte sättas i tillfälle att
äfven begagna undervisningen vid denna högskola.
N:o 32. 6
Angående
statsbidrag
till en han¬
delshögskola
Stockholm.
(Forts.)
Angående
ändrad sam¬
mansättning
af taxerings¬
myndighe¬
terna m. m.
Tisdagen den 23 Mars.
Med dessa erinringar ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
!
I detta anförandeo instämde herrar Branting, Tengdahl, Johans¬
son i Stockholm och A berg.
Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
§ io.
Statsutskottets härefter föredragna utlåtande n:o 47, i anled¬
ning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anslag
till åttonde internationella tuberkuloskonferensen i Stockholm år
1909, blef af kammaren godkändt.
§ li¬
pa föredragningslistan var vidare uppfördt bevillningsutskottets
betänkande n:o 16, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående ändrad sammansättning af taxeringsmyn¬
digheterna m. in.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 92, som hän¬
visats till bevillningsutskottet, hade herr Olsson i Blädinge anhållit,
att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t hem¬
ställa, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och därefter för Riks¬
dagen föreslå dels sådan förändring i taxeringsmyndigheternas sam¬
mansättning, att, då fråga vore om jordbruksfastighetstaxering,
endast personer med sakkännedom, under kontroll af kronans till¬
satta ombud, härför anlitades, och dels att uti instruktionen för
taxeringsmyndigheterna lämnades så tydliga och klara anvisningar
och bestämmelser, att de kunde tjäna till verklig ledning vid ifrå¬
gavarande taxering.
Utskottet hemställde, att förevarande motion, n:o 92, om skrif¬
velse till Kungl. Maj:t angående ändrad sammansättning af taxe¬
ringsmyndigheterna m. m., icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Reservation hade afgifvits af herrar Håkansson, Jansson i Kra-
kerud, Ericsson i Ofvanmyra och Carlsson i Malmberget emot vissa
delar af utskottets motivering.
Efter föredragning af utskottets hemställan begärdes ordet af:
Herr Olsson i Blädinge, som yttrade: Herr talman! Den fråga, jag
i denna motion bragt under Riksdagens pröfning, är en för vårt jord-
7 N:o 32.
Tisdagen den 23 Mars.
bruk mycket viktig fråga, och jag både därför hoppats att ut-
skottet skulle upptagit den mera välvilligt än som skett. Sa myc- mamättning
ket mera hade jag väntat detta, som utskottet medger, att 1908 aj- taxeringS.
års taxering knappast lämnat ett fullt tillfredsställande resultat, myndighe
särskildt beträffande jordbruksfastighetstaxering, och bestyrker ut- tertiaJ- ”<■
skottet detta med siffror, som tydligt ge vid handen, hur olika
taxeringen kan utfalla i olika kommuner, i ett fall varierande ända
till 104 X- . s , ,
När en så ojämn taxering kan komma i fråga, borde man
förstå, att något är på tok, och att det tarfvas en undersökning
för att finna såväl orsakerna till dessa missförhållanden som äfven
medel för deras afhjälpande.
Utskottet medgifver möjligheten af att taxeringsnämndens
sammansättning å olika orter i någon mån bidragit till nyss, an¬
märkta ojämnheter, men vill det oaktadt icke vara med om någon
förändring, emedan, såsom det heter i betänkandet, det skulle strida
mot den fastslagna principen. Om man nu eftersträfvar eu jämn
och rättvis taxering, och så finner, att den gällande principen kan
föra oss till sådana resultat som utskottet påvisat, så vet jag icke,
hvarför man skulle hålla på en sådan princip. Dess berättigande
är väl i alla fall icke alldeles detsamma, sedan näringsidkare och
inkomsttagare fingo rätten att själfdeklarera, och jag kan icke för¬
stå, hvarför man icke skulle våga hysa däremot svarande förtro¬
ende för jordbrukare.
Sådana som betingelserna i detta afseende nu äro, kan den
möjligheten inträffa, att icke en enda jordbrukare blifver invald
uti taxerings- och pröfningsnämnderna, hvilket väl torde få anses
vara allt annat än tillfredsställande.
För min del tror jag nu icke, att de anmärkta missförhållan¬
dena uteslutande bero på taxeringsmyndigheternas sammansättning,
utan kanske än mera på motsägelserna i den gifna instruktio¬
nen. Jag har i motionen framhållit dessa och skall nu icke upp¬
repa dem.
Utskottet anser anmärkningen mot instruktionen sakna tog,
då bestämmelserna i denna granskats så nyligen som 1907 och
något tillräckligt skäl icke är förebragt att redan nu taga dem un¬
der ompröfning.
Såvidt jag kunnat finna, är det precis samma bestämmelser,
som en längre tid vant gällande, men först 1908 har man hittat
på en mera fri tolkning, om jag så får uttrycka mig, t. ex. att
lägga värdet å ståndskogen till fastighetsvärdet. Men härom kan¬
ske det blifver tillfälle att tala, då lagen om skogsaccis kommer
iöro
Har jag emellertid icke förebragt tillräckliga skäl för en revi¬
sion af dessa bestämmelser, så tycker jag, att utskottet själf före-
N:o 32. 8
Tisdagen den 23 Mars.
äntirnsTxnm kraS^ alldeles enastående fullgoda sådana, Indika borde öfvertyga
zzäsz !*«■■ ««»•
af taxerings- utskottet detta oaktadt finner, att allt är bra som det
myndighe- är, kan jag för min del icke vara med därom, utan ber, herr tal-
Urna m. m. man, att få yrka afslag å utskottets hemställan och bifall till mo-
(Forts' tioneu.
Herr Karlsson i Göteborg: Herr talman, mina herrar! Ut¬
skottet har icke velat förneka, att det förefinnes några olägenheter
på ifrågavarande område, men å andra sidan har utskottet icke kun¬
nat vara med om de botemedel, som motionären har föreslagit,
i det att motionären bland annat i själfva klämmen, i den skrif¬
velse, som han föreslagit, att Riksdagen skulle sända till Kungl.
Maj:t, hemställt, att det skulle uttalas, att, då fråga är om jordbruks¬
fastighet, endast personer med sakkännedom — detta betyder väl
här jordbrukare — under kontroll af kronans tillsatta ombud borde
anlitas.
Utskottet har hållit före, att detta skulle vara att bryta mot
den princip, som hittills följts, och som väl är den rätta, nämligen
att taxeringsnämnderna böra sammansättas af personer ur olika
kretsar, emedan man naturligtvis eljest skulle komma att få se en
ganska ensidig taxering. Det är ju ändå det rätta, att representan¬
ter för alla slag af inkomster förefinnas i dessa taxeringsnämnder.
Så bär det varit hittills och så bör det vara hädanefter.
Vidare har motionären ju gjort ganska grava anmärkningar
mot instruktionen för taxeringsnämnderna. Emellertid är det väl
en ganska själfklar sak, att denna instruktion icke får vara alltför
detaljerad. Den är redan i viss mån detaljerad, men gifvet
är, att, då taxeringsnämnderna arbeta, de skola taga hänsyn till
alla förekommande omständigheter och icke blott till eu och annan
omständighet, som förekommer på detta område. Om man detal¬
jerar alltför mycket, blir antagligen en följd däraf, att vederbö¬
rande taxeringsnämnds ledamöter förbise en del omständigheter, till
hvilka de böra taga hänsyn. Det är ju i allmänhet så med instruk¬
tioner af förevarande art, att ju skarpare man pointerar en särskild
punkt, dess mera riskerar man, att en del andra punkter skola
blifva förbigångna, därför att vederbörande tycka, att, då de nu
tagit hänsyn till denna punkt, så ha de därmed uppfyllt all rätt¬
färdighet.
För öfrigt har utskottet icke kunnat förstå, hvarför just 1908
års instruktion skulle hafva blifvit så ofullständig och otillfredsstäl¬
lande. Den har ju icke undergått någon förändring, utan är i huf¬
vudsak densamma, som den varit förut. Följaktligen har utskottet
tänkt sig, att om det är så, som det verkligen förefaller, att det
har förekommit några olägenheter vid fastighetstaxeringen under
föregående år, har detta säkerligen haft andra orsaker än dem, som
9 N:o 32.
Tisdagen den 23 Mars.
af motionären framhållits. Då har utskottet tänkt sig, att det ju Angående
kan hända, att det beror därpå, att distrikten äro nu mindre än livad
de gamla taxeringsdistrikten voro. Härutinnan har verkligen ut- ay taxerings.
skottet befarat, att eu olägenhet måhända kan föreligga, och ut- myndighe-
skottet har då gjort några antydningar om hurusom det kunde terna m. m.
hända, att man behöfde göra några ändringar. Men dessutom har U'orts.)
utskottet haft den förhoppningen att den erfarenhet, som är vun¬
nen under år 1908, skulle bringa vederbörande taxeringsnämnder
att gå till väga på ett något annorlunda sätt än hvad fallet varit
under föregående år.
Under alla förhållanden har utskottet ansett, att eu förordning,
hvilken endast har tillämpats ett år, icke lämpligen genast borde
förändras, då man enligt utskottets mening icke kunnat förebringa
fullt giltiga skäl för ett dylikt förslag.
Jag ber, herr talman, under dessa omständigheter att få yrka
bifall till utskottets förslag.
Herr Larsson i Klagstorp: Herr talman, mina herrar! Re¬
dan då Riksdagen år 1907 godkände nu gällande bevillningsförord¬
ning, var det nog många i denna kammare, som hyste vissa be¬
tänkligheter gentemot den omorganisation af taxeringsmyndigheterna,
som då genomfördes. Vi befarade, att, i hvad taxeringen komme
att beröra jordbruket, vi brukare af jorden skulle komma i sämre
ställning än enligt den gamla ordningen. Detta har tyvärr besan¬
nats genom 1908 års taxering, och man kan därför icke gärna i
likhet med bevillningsutskottet anse, att allting är bra, som det är.
Jag har för min del icke varit i tillfälle att deltaga i behandlingen
af detta ärende inom utskottet, därför att det handlagts å eu an¬
nan afdelning än den jag tillhör, och vid den slutliga justeringen
af betänkandet var jag icke närvarande i utskottet. Jag anser mig
därför berättigad att här framlägga de synpunkter jag har på saken.
Bevillningsutskottet har tänkt sig den möjligheten, att man
skulle utvidga taxeringsdistrikten genom en sådan anordning, att
ordföranden i taxeringsnämnden blefve gemensam för de olika
kommuner, som tillhöra samma väghållningsdistrikt. Det är ju
redan för närvarande så, att Konungens befallningshafvande utser
ordförandena i taxeringsnämnderna, och, att samme ordförande
tjänstgör i flera distrikt; detta har dock icke gifvit de bästa resul¬
tat. Jag tror snarast, att orsaken till de mindre tillfredsställande
taxeringarna, som blifvit frukten af fjolårets arbete, är den, att
pröfningsn'å,mnåens distrikt äro för stora. Det är ju så, att taxe¬
ringsdistrikten i vanliga fall utgöras af en kommun och att pröf-
ningsnämnden sammanträder länsvis samt att dess ledamöter utses
af Konungens befallningshafvande. När nu pröfningsnämndens ar¬
bete omfattar så stort distrikt som ett helt län, när antalet ledamöter
i pröfningsnämnderna är så begränsad!, att vi exempelvis i Kristi-
N o 32. 10
Angående
ändrad sam¬
mansättning
af taxerings¬
myndighe¬
terna m. in.
(Forts.)
Tisdgen den 23 Mars.
anstads län för 14 kommuner icke hafva mera än ett ombud i pröf¬
ningsnämnden, så kan man tänka sig, med hvilken sak- och lokal¬
kännedom dessa nämnder skola kunna behandla besvärsmål, som till
dem inkomma. Hvad som för öfrigt förvånar mig i fråga om de¬
ras arbete är, att de icke tyckas vilja taga den allra minsta hän¬
syn till taxeringsnämndernas förslag. Så är åtminstone förhållan¬
det i den provins jag tillhör, och jag skall med några exempel visa,
hur förfärligt svår och oegentlig taxeringen kan blifva. Vi ha in¬
om min egen kommun — de siffror jag lämnar grunda sig på
utdrag ur taxeringsnämndens protokoll, gjorda af ordföranden —
ett hemman, Blistorp n:o 1, som af taxeringsnämnden blef åsatt
ett värde af 12,000 kr. Ordföranden reserverade sig mot nämn¬
dens beslut och föreslog 20,000 kr. Pröfningsnämnden fastslog
värdet till 16,000 kr., d. v. s. 4,000 kr. högre än det värde,
som taxeringsnämnden åsatte hemmanet. Ett annat hemman, Sib-
barp n:o 1, åsatte taxeringsnämnden ett värde af 11,000 kr., men
pröfningsnämnden fastställde det till 15,000 kr. Till detta hemman
hör cirka 15 tunnland mager grusjord, och hvarje tunnland får
alltså ett taxeringsvärde af 1,000 kr., hvilket är något alldeles orim¬
ligt, såsom hvar och en, som sysslat med jordbruk, bör inse. Jag
tror därför, att häri ligger den största bristen i taxeringsväsendet,
eller däri, att taxeringsmyndigheterna icke äro sammansatta så,
att man kan ha fullständig tillit till deras sakkännedom. Man
borde fördenskull söka inrikta sig på att gå' tillbaka till det gamla
systemet i afseende på beskattningen, så att den nuvarande taxe¬
ringsnämnden komme att motsvara den gamla bevillningsbered-
ningen och att pröfningsnämnden skulle motsvara den förutvaranöe
taxeringsnämnden, hvarigenom pröfningsnämnden bortfölle, sådan
den nu gestaltar sig. Man kan icke rimligtvis begära, att en pröf-
ningsnämnd, bestående af en del ombud, utsedda af Konungens
befallningshafvande och representerande en så betydlig areal, som
förhållandet är exempelvis i Kristianstads län, där ett ombud som
sagdt representerar 12 ä 14 församlingar, skall sitta inne med den
sak- och lokalkännedom, som erfordras för att den någorlunda rätt¬
vist skall kunna taxera jordbruksfastigheter.
Nu har ju utskottet kommit till det resultat, att, eftersom
Kungl. Maj:t har denna fråga under ompröfning, man kan vänta
sig, att det på den vägen skall bli någon förändring. Just med
tanke därpå har jag velat framhålla dessa synpunkter, på det äfven
de vid en eventuell pröfning må kunna tagas i öfvervägande.
Ett annat sakförhållande, som vi härvidlag måste tänka på, är
den allmänna önskan, att taxeringen hufvudsakligen måtte omfatta
jordbruk såsom jordbruk och att skogsbeståndet undandrages taxe¬
ringsvärdet. Bevillningsförordningeu bör väl så fort som möjligt
omläggas på den bogen, att afkomsten af skogen taxeras såsom in¬
komst och att jordbruket taxeras för sig. Om jordbruk och skogs-
Tisdagen den 23 Mars.
11 N:o 32
bruk taxeras gemensamt, tvingar man fram skogssköfling. Det Angående
kan icke tänkas, att en jordbrukare, när hans skog taxeras till sitt ändrad sam-
fulla värde, skall bibehålla skogen sådan den är och erlägga eu ajAaxerlngs-
betydlig skatt, därför att han vårdat och sparat densamma, utan Jmyndighe-
följden blir, att han så fort som möjligt hugger ned skogen och terna m. m.
omsätter den i reda pengar och därigenom får taxeringsvärdet på (Forts,
siu egendom nedsatt till normala förhållanden.
just för att visa, hur oegentlig taxeringen kan bli under nu¬
varande förhållanden, därför att icke pröfningsnämnden besitter
tillräcklig sakkännedom, skall jag framdraga ett par paralleller från
olika taxeringar, hvilka grunda sig på verkliga förhållanden och
icke äro uppkonstruerade exempel. Vi ha inom min by trenne
jordbruk. Det ena innehas af eu själfägande bonde, och åkerarea¬
len utgör cirka 60 tunnland. De andra två gårdarna äro arrende¬
gårdar, hörande under ett fideikommiss, och deras sammanlagda
åkerareal utgör också 60 tunnland. Nu är förhållandet det, att
på arrendegårdarna finnes en ganska betydlig skogsmark. Denna
kan icke under nuvarande förhållanden rimligtvis taxeras, därför
att, så snart försök göres härtill, gårdskontoret kan besvära
sig öfver taxeringen under förklaring, att man med hänsyn till ka-
pitalisering efter vanlig ränta af arrendet icke kan komma till nå¬
gon beskattning för skogen. Jordägarens hemman fick sig åsatt
ett taxeringsvärde af 33,000 kr., och för arrendegårdarna — med
samma ägorymd — blef det 16,000 kr., d. v. s. hälften. Dessa
båda senare gårdar kunna icke upptagas till högre belopp, därför
att fideikommissarien, som äger dem, kunde styrka, att arrendet för
gårdarna tillsammans utgjorde 600 kr., hvilket sålunda, om det
kapitaliserades efter 6 procent, motsvarade 12.000 kr. fastighets¬
värde, och då ansåg man sig icke rimligtvis kunna värdera skogen
till mera än 4,000 kr. Och på detta sätt kom man för dessa hem¬
mans del till ett taxeringsvärde af 33,000 kr. för den själf¬
ägande bondens — och 16,000 kr. för de två andra. Nu vill jag
emellertid göra den anmärkningen, att på arrendegårdarna finnes
det för närvarande skog, värd minst 20,000 kr. mera än på den
själfägande bondens gård. När man besinnar, att denna, som sagdt
är taxerad till 33,000 kr. och arrendegårdarna soramanlagdt till
16,000 kr., får man litet grand begrepp om hur fastighetstaxe¬
ringen på landet skötes i närvarande stund, och det är omöjligt
att få någon rättvisa härutinnan med mindre man omdanar taxe-
ringsväsendet i den riktning jag förut antydt, d. v. s. att pröf-
ningsnämndernas distrikt bli mindre och organiserade så, att inom
nämnden hvarje kommun representeras af minst ett ombud. På
det sättet skulle man kunna få in sakkunskap och lokalkännedom
i pröfningsnämnden och därigenom utsikt till en åtminstone någor¬
lunda rättvis beskattning. Härtill skulle äfven bidraga en omlägg-
N:o 32. 12
Tisdagen den 23 Mars.
Angående ning af bevillningsförordniDgen därhän, att skogsafkastningen blefve
'mansättni*1' sarskdck taxerad och jordbruket beskattadt för sig själ!
™f laxering»- Jag ska11 med stöd af hvad jag nu anfört be att få yrka af-
myndighe- slag å utskottets hemställan och bifall till motionen, hvilken afser
terna m. m. en skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om undersökning af
(Forts.) ocjj ändring i nu berörda förhållanden.
Ofverläggningen var härmed slutad. I öfverensstämmelse med
de därunder gjorda yrkandena framställde herr vice talmannen pro¬
positioner först på bifall till utskottets hemställan och vidare på af-
slag därå och bifall i stället till den i ämnet väckta motionen; och
fann herr vice talmannen den förstnämnda propositionen vara med
öfvervägande ja godkänd. Som votering likväl begärdes, blef nu
uppsatt, justerad och anslagen följande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets hem¬
ställan i utskottets förevarande betänkande n:o 16, röstar
Ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren, med afslag å utskottets berörda
berörda hemställan, bifallit den i ämnet väckta motionen.
Voteringen utvisade 113 ja mot 81 nej, hvadan utskottets hem¬
ställan af kammaren bifallits.
§ 12.
Om ändring Till behandling företogs härefter lagutskottets utlåtande n:o
riadsplanZch28' 1 anledning af väckt motion om ändring af lagen angående
tomtindelning, stadsplan och tomtindelning den 31 augusti 1907.
Lagutskottet hade till förberedande behandling förehaft en in¬
om Andra Kammaren af friherre Palmstierna väckt motion, n:o 17,
däri han hemställt, att Riksdagen för sin del ville besluta,
att nionde paragrafen i lagen angående stadsplan och tomtin¬
delning den 31 augusti 1907 måtte få följande ändrade lydelse:
Allmän väg, som enligt fastställd stadsplan ingår i gatumark,
tillfälle staden utan ersättning. Lag samma vare med mark, som
afses i 8 eller 11 paragrafen och enligt särskildt aftal upplåtits till
enskild utfartsväg eller till allmänt begagnande; samt
att tjugonde paragrafen måtte ur lagen utgå.
13 N:o 32.
Tisdagen den 23 Mars.
Uti nämnda motions syfte hade instämt herrar Eriksson i Om ändring
Grängesberg, Beclcman, Wallin, Aberg, Widén, Carlson i Herrljunga,
Kvarnzelius, friherre Bonde, Jönsson i Refvinge, Kropp, Pålssoni\omtmdelning.
Leksell, Hellberg, Broomé i Bårslöf och Svensson i Nyköping. (Forts.)
Utskottet hemställde, att ifrågavarande motion icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Reservation hade emellertid afgifvits af herr Widén, som med
instämmande af herrar Zetterstrand, Åkerlund, Lindhagen, Petters¬
son i Södertälje, Jansson, Ersson och grefve Hamilton hemställt,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes verkställa utredning, i hvilken omfattning sådana
samhällen, som afsåges i lagen angående stadsplan och tomtindel¬
ning den 31 augusti 1907, måtte berättigas att utan ersättning kom¬
ma i besittning af gatumark, som utgjordes af enskild väg, som upp¬
låtits till allmänt begagnande eller såsom utfartsväg, samt för Riks¬
dagen framlägga förslag till ändring i nämnda lag i berörda hän¬
seende.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, gaf herr vice tal¬
mannen på begäran ordet till
Herr Widén, som yttrade: Herr talman! Som herrarne beha¬
gade finna af föreliggande utskottsbetänkande, har vid detsamma af
mig fogats en reservation, i hvilken öfriga ledamöter från denna kam¬
mare instämt och hvari hemställes om en skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående en utredning i motionens syfte. Jag ber nu att få säga
några ord till försvar för detta yrkande. Skälen framgå väsent¬
ligen af reservationen, men jag vill dock för dem, som måhända
ej haft tillfälle taga närmare del däraf, något klargöra min stånd¬
punkt.
Det i motionen innehållna förslaget sammanfaller med det,
som framlades af den kommitté, som afgaf förslaget till stadsplane-
lagen, och det går ut på att jordägare — obs. icke ägare till tom¬
ten, utan ägare af den jord, som upplåtits till tomter — skulle
vara skyldig att, därest å densamma finnes väg eller gata, afstå
denna mark till samhället utan ersättning. — De samhällen man
här förnämligast tänker på är köpingar, municipalsamhällen och
dylika samhällen med sammanträngd befolkning på landet. —
Kommitténs förslag i denna del intogs emellertid icke i den kungl.
propositionen vid 1907 års riksdag af skäl, som här i betänkandet
af utskottet angitvits. Det egentliga skälet torde emellertid strängt
taget hafva varit, att man då icke var på det klara med behofvet
af en sådan lagstiftning, hvilket icke heller var att undra på. De
samhällen, som det är fråga om, voro, innan stadsplanelagen kom
till, icke underkastade en sådan sträng lagstiftning som nu, utan
förhållandena ordnade sig mera af sig själfva. På många ställen
N:o 32. 14
Tisdagen den 23 Mars.
Om ändring upplät jordägaren ad gatumark gratis, icke blott sådan, som redan
af lagen ang. var Upptagen för gator och vägar. Så skedde i Södermanland i
tomtindeining.två fal1 enligt hvad jag har mig bekant. Äfven där detta icke
(Ports.) skedde, var ej samhällets skyldighet att ordna saken så kategorisk
som det sedan blef stadgadt genom stadsplanelagen; genom denna
infördes nämligen mycket strängare bestämmelser för samhällena
i detta hänseende. De måste ordna sin stadsplan med snaraste, ty
intill detta skedde var det förbjudet att bygga å samhällets om¬
råde utan Konungens befallningskafvandes särskilda tillstånd. Där¬
igenom att samhällena blefvo underkastade stadsplanelagen pressa¬
des de vida hårdare i det här afseendet än förut; det har därför
ock visat sig, att eu del jordspekulanter passat på och huggit för
sig så, att gatumarken blifvit ganska dyr, och med samhällenas i
allmänhet begränsade tillgångar har det mött svårigheter att kunna
förvärfva marken. Motionären anför exempel på ett samhälle, där
jordägaren har begärt ända till 107,000 kronor för gatumarken,
och det är ju något alldeles orimligt.
I fråga om hehofvet hänvisas det nu bland annat till att
Kung!. Maj:t vid 1907 års riksdag gick en annan väg och före¬
slog, hvad sedan blef lag, att vid expropriation — som ju i sista
hand får tillgripas — expropriationsnämnden skulle taga hänsyn
till om någon del af gatumarken förut användts som väg. Detta
anser utskottet böra räcka. Det förhåller sig emellertid så, att
detta visserligen är ett direktiv för expropriationsnämnden, men
om den i alla fall icke bryr sig om det, kan dess beslut ej öfver-
kiagas, utan det står fast; den tager jämt upp så mycken hänsyn
till det anmärkta förhållandet som den behagar, och vederbörande
samhälle står fullkomligt rättslöst gentemot dess utslag. I betrak¬
tande af det sätt, hvarpå nämnden sammansättes, måste också
oftast förhållandet bli det, att marken får betalas ganska dyrt.
Den föreskriften gäller nämligen äfven här, att marken skall åsättas
det värde, som högst gäller å orten — detta är ju den allmänna
expropriationsregeln — och sådan som nämnden nu är, kan man
icke vänta, att värdena skola komma ned så särdeles mycket. —
Nu har ej heller utskottet direkt sagt, att det icke är rimligt, hvad
man här begärt, där det blott gäller mark, som är upplåten till
väg. Men det säger, att det möter svårighet att uppdraga gränsen
mellan de vägar, som äro afsedda för ett tillfälligt begagnande och
dem, som äro upplåtna för stadigvarande bruk. Ja det är möjligt,
att detta icke är så alldeles lätt, men i alla händelser är det icke
omöjligt, ty det är ett faktum, som för hvar och en är påtagligt,
huruvida eu väg är upplåten på ett område eller icke; och i
hvarje fall blir det Kungl. Maj:ts sak att, när utredning skall
verkställas och lagen affattas, göra den lämpliga begränsningen.
Likaså säger utskottet, att det möter svårigheter att befria
denna gatumark från inteckningar, som hvila å stamhemmanet.
Tisdagen den 23 Mars.
16 N:o 32.
Ja, det är sant, men den svårigheten existerar i alla fall, det är Om ändring
icke en svårighet, som uppstår genom den föreslagna lagstift-
ningen, utan den finnes vare sig marken afstås gratis eller mot tomtindelning.
en viss köpeskilling, som eventuellt fastställes genom expropria- (Forts.)
tion. I bägge fallen skall naturligtvis marken befrias från inteck¬
ningar.
Och så säger utskottet dessutom, att man bör afvakta verk¬
ningarna af gällande stadsplanelag i nu förevarande afseende. Ja,
jag tror, att man redan nu alldeles klart kan se, huru det verk¬
ligen kommer att gå. Det förhåller sig nog så, att det för dessa
små samhällen, hvars invånare, enligt hvad i reservationen fram¬
hållits, i allmänhet tillhöra de jämförelsevis mindre bemedlade
klasserna, ställt och ställer sig mycket svårt och dyrbart att för¬
värfva den gatumark, de behöfva. Detta lägger hinder i vägen
för vederbörande samhälles snara ordnande, och därigenom för¬
sinkas också byggnadsverksamheten inom samhället och förorsakas
utgifter och förluster.
Å andra sidan bör det icke medföra någon afsevärd uppoffring
för jordägaren, den som äger tomtmarken, att utan ersättning till
samhället afstå den mark, som han förut upplåtit till väg och af
hvilken han sålunda icke åtnjuter någon direkt inkomst. Och det
är icke fråga om att han skall afstå någon annan mark. Därtill
kommer, att han antingen varit eller blir i tillfälle att vid försälj¬
ning af tomter skaffa sig godtgörelse för den sålunda afstådda
markens värde och vida mer. Under sådana förhållanden kan det
icke anses orimligt att hos Kungl. Maj:t begära en utredning i
denna fråga.
Nu har motionären föreslagit införande i stadsplanelagen af
en paragraf i öfverensstämmelse med den, som stadsplanelags-
kommittén i detta afseende föreslog. Men det torde icke gå att
utan vidare insätta en sådan paragraf i den nuvarande stadsplane¬
lagen, sådan den antogs af Riksdagen 1907. Tv i det ursprungliga
lagförslaget vidtogos, såsom bekant, eu del ändringar, såväl hos
Kungl. Maj:t som äfven under vederbörande utskotts behandling
af frågan; och det bör därför tillses, huruvida icke det nu ifråga¬
satta stadgandet föranleder ändringar äfven i andra delar af lagen,
därest det skulle göras. Reservanterna hafva därför icke ansett
sig kunna gå längre än att hemställa om eu skrifvelse till Kungl.
Maj:t med begäran om utredning och framläggande af lagförslag
i ämnet.
Jag ber, herr talman, på grund af hvad jag nu anfört, att få
yrka bifall till reservationen.
Häruti instämde herrar Fornander, Beckman, Bogren, Neiglick,
Ersson, Åkerman, Vahlquist och Hellberg.
N:0 32.
Angående
utskänknin-
gen af bränn¬
vin, vin och
Öl å passage
rarefartyg.
16 Tisdagen den 23 Mars.
Vidare anfördes ej. Efter af herr vice talmannen framställda
propositioner i ämnet afslog kammaren utskottets hemställan och
biföll i stället den af herr Widén m. fl. afgifna, vid utlåtandet
fogade reservationen.
§ 13.
Vidare företogs till afgörande sammansatta bevillnings- och
lagutskottets betänkande n:o 1, i anledning af väckta motioner om
ändring af gällande bestämmelser rörande utskänkning af brännvin,
vin och Öl å passagerarefartyg.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter
Herr Almqvist yttrade: Herr talman, mine herrar! Uti den
motion, som herr Byström jämte två af kammarens ledamöter här
afgifvit, säga herr Byström och hans medmotionärer, att det från
många håll klagas öfver det myckna rusdrycksförtärande, som sker
på ångbåtarna. Ja, det är ju mycket möjligt, att det är sant och
att det förhåller sig på detta sätt. Men jag tror, att olägenheterna
bestå mest däri, att brännvin slängning mycket ofta äger rum från
dessa ångbåtar. Landtbefolkuingen skaffar sig under eu eller annan
förevändning tillträde till ångbåtarnes försalong, och där få de
— med orätt naturligtvis — inköpa sitt behof af spirituösa. Möj¬
ligheten — för att icke säga lättheten — att på sådant sätt skaffa
sig spritvaror har i många fall gjort, att folk sålunda skaffat sig
dylika varor, som helt visst i motsatt fall icke kommit att blifva
inköpta. Olägenheterna däraf ha också på många håll varit känn¬
bara.
Nu vilja motionärerna, att de kommuner, som beröras af båt¬
trafiken, böra hafva samma rätt i fråga om utskänkningsrättig-
heters beviljande å båtar, som de hafva i fråga om annan rus-
drycksutskänkning. Jag tror för min del, att detta skulle möta
stora praktiska svårigheter. Utskottet har också sagt, att detta
skulle vara nästan outförbart. Men däremot skulle enligt mitt för¬
menande högre vitesbestämmelser med fördel kunna stipuleras vid
olaga utskänkning eller försäljning af spirituösa på ångbåtarna.
Och möjligen skulle också kunna tänkas, att andra af Konungens
befallningshafvande meddelade inskränkande bestämmelser kunde
bidraga därtill, att rådande missbruk skulle kunna förekommas.
Jag har med dessa ord blott velat fästa uppmärksamheten på
och intyga riktigheten af att missbruk af spirituosautskänknings-
rättigheter på ångbåtarna ganska ofta förekomma och tillika uttala
önskvärdheten och nödvändigheten att något göres för att före¬
komma dylika missbruk.
17 N:o 32.
Tisdagen den 23 Mars.
Jag har, herr talman,
rande läge.
Vidare aniorde
intet yrkande att göra i sakens nuva-
Angående
utskänknin-
gen (tf bränn¬
vin, vin och
Öl ä passage-
Herr Byström: Herr talman! Utskottet har sagt några väl¬
villiga ord om motionen i sin motivering; och jag får välsäga —
jag också, likasom en annan talare, hvilkens motion vederbörande
utskott likaledes afstyrkt med några vackra ord i motiveringen —
att det är eu sockerbit, som utskottet stoppat i munnen på motio¬
nären, för att han skall vara nöjd för tillfället.
Utskottet erkänner, att olägenheter förekomma med det nuva¬
rande utskänkningssystemet på ångbåtarna. Men jag tycker, att
utskottet skulle ha kunnat gifva någon liten anvisning om, huru
utskottet tänkt sig, att man skulle göra för att få förhållandet i
detta afseende något bättre. Utskottet säger: »Det torde vara
obestridligt, att den utskänkningsrätt å passagerarefartyg, hvarom
här är fråga, föranledt missbruk och olägenheter på en mängd
orter i landet. Det vore därför utan tvifvel önskvärdt, om sådana
bestämmelser i ämnet kunde träffas, att före varande utskänknings¬
rätt såväl i möjligaste mån inskränktes, som och omgärdades med
ytterligare garantier mot missbruk. Emellertid möta stora svårig¬
heter att härutinnan vinna praktiska och effektiva bestämmel-
rarcfartyg.
(Ferts.)
ser.»
Jag skulle vilja fråga utskottet hvad det tror att svårigheterna
skola vara till, om ej för att öfvervinnas. Jag tror, att vi böra
göra åtminstone ett försök att öfvervinna dem och sätta en damm
för det ymniga rusdrycksförtärandet på våra ångbåtar. De, som
ha tillfälle att ofta färdas på ångbåt i skärgården, veta, huru
många olägenheter, som uppstå genom den utskänkning, som före¬
kommer på våra skärgårdsbåtar.
Hvad jag och mina medmotionärer ha yrkat, är blott det, att
vederbörande kommuner skulle få samma rätt i fråga om denna
utskänkning som de ha i fråga om annan rusdrycksutskänkning
och försäljning. Ty det är egentligen kommunerna på de ställen,
där båtarna lia sina tillägguingsplatser, som ha de värsta olägen¬
heterna af ifrågavarande utskänkning. Och det är då icke för
mycket begärdt, att de blifva hörda i dylika ärenden och sålunda
få tillfälle att i många fall kunna skydda sig för de olägenheter, som
eu dylik utskänkning har med sig.
Jag ber emellertid att få slå fast följande ord i betänkandet:
»För fartyg, som trafikera allenast kortare sträckor, synas ut-
skänkningsrättigheter af ifrågavarande art kunna i allmänhet und¬
varas.»
Då icke någon af utskottets medlemmar velat gifva något större
erkännande åt min motion genom att i en reservation biträda den
Andra Kammarens Prof. 1909. N:o 32.
2
N:o 32. 18
Angående
utskänknin-
gen af bränn
vin, vin och
Öl å passage
rarefartyg.
(Forts.)
Angående
åtgärder mot
berusade pas¬
sagerare å
statens järn¬
vägar.
Tisdagen deri 23 Mars.
af mig gjorda framställningen, så är rlet klart, att jag nu icke vå¬
gar göra något yrkande om bifall till min motion. Jag har emel¬
lertid velat säga dessa ord, och jag nöjer mig med don sockerbit,
- som utskottet stoppat i munnen på mig, men den räcker nog inte
så länge.
Herr Schotte: Herr talman! Jag skall icke ingå i något be¬
mötande af hvad den förre talaren yttrade, då han ju icke gjorde
något yrkande. Jag vill allenast säga, alt det icke är utskottet,
som skall komma med »sockerbiten», utan det är motionären. Ger
han verkligen i en motion något som är af beskaffenhet att duga
till sötma, skall nog utskottet tillaga anrättningen. Utskottet har
emellertid funnit motionärens förslag praktiskt omöjligt och därför
har utskottet också måst afstyrka förslaget. En annan sak är. och
det är i motiveringen kraftigt framhållet, att på förevarande om¬
råde finnes många och svåra missbruk, som böra afhjälpas; men
detta synes ej kunna ske på det sätt motionären föreslagit.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Härmed var öfverläggningen slutad. Hvad utskottet hem¬
ställt blef af kammaren bifallet.
§ 14.
Härefter föredrogs Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts
utlåtande, n:o 8, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående kontroll öfver vården och förvaltningen af
donationer och stiftelser; och blef utskottets hemställan af kamma¬
ren bifallen.
§ 15.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 9, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
statens, kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens fri¬
görande från ekonomiskt beroende af från rusdryckshandteringen
härflytande medel, föredrogs härpå.
Kammaren biföll utskottets hemställan; och skulle jämlikt 63 §
riksdagsordningen detta beslut genom utdrag af protokollet delgif-
vas Första Kammaren.
§ 16.
Slutligen föredrogs Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts
utlåtande, n:o 10, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående afhjälpande af den osäkerhet och de svå-
19 N:o 32.
Tisdagen den 23 Mars.
riglieter, som vållas åt' berusade passagerare å statens järnvägar; Angående.
och lämnades därvid ordet till motionären berusade pas-
sa g er are å
HerrRäf, som yttrade: Jag har i den motion, som gifvit anled- statens järn-
ning till utskottets utlåtande, hänvisat till den osäkerhet och de svå- ,W*\
righeter, som berusade passagerare å statens järnvägar vålla såväl t or S-^
konduktörer som medpassagerare äfvensom de samhällen, hvarest
sådana passagerare aflämnas.
Utskottet har visserligen icke förnekat riktigheten i min fram¬
ställning, men det synes hålla fast vid, hvad förlidet års utskott
yttrade i denna sak, nämligen att kungl. järnvägsstyrelsen redan i
görligaste måtto vidtagit åtgärder, hvarigenom berusade personer
hindras att resa å statens järnvägar, samt att, i den mån nykter-
hetssträfvandena i landet alltmer kröntes med framgång, de fall
motionären . afsett komme att blifva alltmera sällsynta. Däremot
har utskottet icke alls tänkt sig den möjligheten, att nykterhetsrö¬
relsen icke hade så starkt fäste på många ställen i vårt land. Dess¬
utom kan man tänka sig, att nykterhetsrörelsen går tillbaka på
vissa platser i landet, så att den icke längre intager en domine¬
rande ställning, och huru skulle det efter utskottets uppfattning
komma att blifva på dessa ställen? Det län, hvarifrån jag hämtat
mina exempel uti förevarande afseende, är, vågar jag påstå, ett af
de allra nyktraste länen i vårt land, och jag tror, att om herrarna
vilja bedöma förhållandena efter de personer, som här i kammaren
representera samma län som jag, nämligen Jönköpings, herrarna
måste finna, att, för så vidt ett län i allmänhet ser ut på det sätt,
som dessa representanter tyckas angifva, det icke måtte vara så
illa beställdt med nykterhetssaken i detta län. Då vill jag fråga:
Huru gestalta förhållandena sig i detta hänseende i andra län, där
man visst icke har anledning att antaga att nykterheten är så stor
som i Jönköpings län? Jag liar nu icke angifvit något visst län,
utan endast framställt eu fråga. Jag vill emellertid därvid fram¬
hålla, att jag rest omkring i många län och sett, att™ det san¬
nerligen uti förevarande afseende icke är bättre ställdt i öfriga de¬
lar af Sverige än i Jönköpings län. Jag har rest omkring i Värm¬
land, i Västmanland och i Västergötland och iakttagit ifrågavarande
förhållanden; jag har också rest rätt mycket i Malmöhus län och
där gjort samma iakttagelser. Det går väl an att draga på munnen
åt dessa sorgliga förhållanden, då man sitter i kammaren eller då
man reser på järnväg i första eller andra klassens vagnar; men
måste man fara några mil i en tredje klassens järnvägsvagn, är
det icke så roligt skall jag säga herrarna.
Jag skall be att få säga, att jag till och med i det spritt nyktra
Stockholm iakttagit samma ledsamma förhållanden och detta uti icke
så få fall. Emellertid har utskottet i år visat sig mycket vänligare
stämdt mot motionen än hvad förhållandet var med förlidet års
N:o 32. 20
Tisdagen den 23 Mars.
Angående _ utskott, och för detta iir jag utskottet mycket tacksam. Dessutom
berusade, pas- ^ai utskottet hatt åtminstone ett bestämdt positivt uttalande till
sagerare ä förmån för saken. Utskottet säger nämligen, att, »såsom af det of-
statens järn- van anförda framgår, järnvägsstyrelsen fortfarande har sin uppmärk-
rFarts l samhet riktad på, huru lämpligast det mål skall kunna vinnas, hvaråt
motionären syftar, samt att Kungl. Maj:t och styrelsen enligt ut¬
skottets mening måste anses bäst i tillfälle att efter hand vidtaga
de åtgärder, som i antydt afseende kunna visa sig erforderliga och
möjliga att praktiskt genomföra», o. s. v.
Detta tycker jag vara ett mycket vackert uttalande i allmänhet,
men det hade varit önskvärdt, att utskottet icke inskjutit orden
»efter hand», ty jag fruktar, att järnvägsstyrelsen icke brådskar
med att efterkomma denna anmaning, och jag tror, att järnvägs-
■ styrelsen rakt icke behöfver någon broms i detta afseende, ty det
kommer i alla fall nog icke att gå alltför fort med densamma. Jag
skall emellertid tills vidare antaga, att orden »efter hand» icke in¬
nebära någon sådan broms på järnvägsstyrelsen utan syftar på nå¬
got annat, och under denna förutsättning skall jag bedja att få
anföra något, som jag tror skall sporra järnvägsstyrelsen att icke
gå för sakta till väga i detta fall utan tvärtom skynda på.
Jag skall då först be att få erinra om hvad jag hade att an¬
föra vid förlidet års debatt i denna sak, och vidare skall jag be
att få redogöra för några tidningsurklipp, hvilkas innehåll syfta i
samma riktning. Där står i Svenska Dagbladet för den 26 januari
1909: »Kan det i något fall vara tillåtet att i järnvägskupéerna
förtära spirituösa samt bjuda kringsittande personer därpå?» Det
är den första frågan. Den andra frågan är: »Hur skall man i
annat fall kunna hindra detta under annan tid af resan än under
de minuter konduktören är närvarande i kupén?» Härpå svaras
nu i samma tidning för den 29 januari 1909 — och det är ganska
märkligt hvad här säges i tidningen: »I de till Malmö inlöpande
enskilda järnvägarnas kupéer är det tillåtet att förtära spirituösa,
ända tills personen blir redlöst öfverlastad och bråkig, då han på
anmälan af medpassagerare kan afvisas från tåget. Däremot är
tåg- och stationspersonalen förbjuden att låta redan berusade med¬
följa bantåget. Att icke denna order noga tillämpas beror af dera
orsaker, närmast däraf att icke plattformsspärr finnes samt att of¬
tast hel- och halfnyktra medresande genom malplaceradt medlidande
omöjliggör tågpersonalens ingripande.» — Vidare står det här nere
i tidningen: »Ett bestämdt kraf på sådana anslags» — i kupéerna
om rusdrycksförbud — »uppsättande från den bättre delen af den
resande allmänheten torde dock med pressens tillhjälp kunna skaffa
ändring häruti» o. s. v. Med ett ord sagd t, det förekommer åt¬
skilligt i dessa tidningsurklipp, som torde vara val värdi att taga
vara på, då man nämligen ser sig så rådlös att gorå någonting i
den riktning, som jag här motionerat om.
21 N:o 32.
Tisdagen don 23 Mars.
Vidare står det i Skånska Dagbladet för den 14 januari lt)08: Angående,
»1 en tredje klass kupé befunno sig några stenarbetare på uppresa ^
till Elmhult. Den kära »litern» saknades naturligtvis inte. Ilän- gagerare ä
delsevis var en nykterhetsvän med på tåget. Då han tick se en statens järn-
brännvinsliter gå laget rundt, kunde han ej låta bli att till ägaren ar-
rikta eu tillrättavisning. Svaret på tillrättavisningen var, att liter-
innekafvaren bad den, som intet tålde so, att man »snapsade», af¬
lägsna sig till eu annan kupé.» (Ja det är så vanligt; vanligen får
den nyktre och ordentlige passageraren vara så god och gå sin väg
för dessa bacchihjältar. Jag har varit med därom flera gånger
och sett, att ordentliga män och kvinnor — dessa äro i allmänhet
ordentliga —- få lof att vika för dessa bacchihjältar.) »Detta skedde
i sådana ordalag, att de inte äro lämpliga att återges. Hvem som
i ifrågavarande fall borde och skulle aflägsnas både ur kupén och
från tåget samt med honom litern, faller af sig själft.» (Ja, det
faller af sig själft. Det kan jag också medge. Men det faller visst
icke af sig själft, då man är ute och reser på järnvägarna.) »För
tjänstgörande konduktören anmäldes förhållandet, dock, som det
syntes, utan att han tog någon synnerlig notis om saken.» (Saken
gäller precis samma sak, som jag anfört i min motion, nämligen
om en hel järnvägsvagn, som varit fullastad med sådana där kar¬
lar.) »Bli så å alla järnvägar, icke endast å en och annan, anslag
uppsatta, som förbjuda superiet i tågen, så kanske det en gång
kan blifva verklighet, att kupéerna äro afsedda för ordentliga re¬
sande, icke för tvåbenta svin.»
Från en mycket stark järnvägsorganisation, nämligen järn¬
vägsmännens helnykterhetsförbund — det är en organisation, som
omfattar ungefär 4,000 nykterhetsvänliga och i aktiv tjänst i all¬
mänhet varande järnvägsmän; jag tänker, att bland dessa finnes
en hel mängd konduktörer, som hafva god reda på förhållandena
och känna dem bättre än andra; ja, det kan till och med hända,
att det finnes en och annan riksdagsman, som icke känner förhål¬
landena så bra, som många utaf konduktörerna känna dem —- från
detta förbund har till kung), järnvägsstyrelsen ingått en erinran
eller en allvarlig anhållan i detta fall. Det står såhär: »Vid års¬
mötet med »järnvägsmännens helnykterhetsförbund» uppdrogs åt
förbundsstyrelsen att hos kungl. järnvägsstyrelsen göra en vördsam
hemställan om bifall till några af helnykterhetsförbundet framställda
önskemål, hvaribland var ett, som lyder så här: »att rusdrycker
under inga villkor få förtäras å bantågen, väntsalar och expeditio¬
ner och att skärpta bestämmelser häremot utfärdas och uppsättas
i kupéer, väntsalar och expeditioner.» Det finnes således nog möj¬
ligheter att ingripa i det fall, som jag talat om. Och jag betonar
ännu eu gång, att den organisation, som här talat, vet nog bestämdt
rätt väl hvad den säger. I den motivering, som gifvits för fram¬
ställningen, säges så här: »Hvad beträffar förtärandet af rusdryc-
N:o 32. 22
Tisdagen den 23 Mars.
Angående k er å bantågen med däraf följande orenande af kupéerna och mer
berusade *pas- e^er mindre störande uppträden, torde detta lämpligen kunna helt
sagerarc å och ^llet förbjudas genom utfärdande af skärpta bestämmelser
statens järn- mot sådant oskick och skyltars uppsättande i kupéerna, som ovill-
fFortst korli§en förbjöd förtärandet af rusdrycker å tågen». (Jag skall be
*• ■' att få erinra om, hvad som är herrarna bekant, att i afseende å
konduktörernas myndighet förhållandet är mycket sämre nu, än
det var förut. Förut, före år 1905 — tror jag det var — ägde
konduktörerna rättighet att till och med taga brännvinsflaskan och
det som de drucko ur på tågen. Men nu låta de vackert vara, ef¬
ter den senaste af järnvägsstyrelsen utfärdade promemorian i saken.)
»Att trefnaden och bekvämligheten för medresande härigenom i af-
sevärd mån skulle höjas, är säkert.» Vidare står det: »För att
undvika att rusiga personer insmyga sig å tågen, vore plattforms-
spärrs inrättande å alla större stationer ett kraftigt verkande me¬
del.» (Jag ber att få lägga särskild vikt på detta, ty jag tror dock,
att om man jämför förhållandena i utlandet, kan man förstå, att
dessa afspärrningar skulle tjäna saken högst betydligt.)
I järnvägsmännens helnykterhetsförbunds styrelses årsberättelse
heter det nu vidare om denna skrifvelse: »Från kungl. järnvägs¬
styrelsen har icke något definitivt svar anländt och är knappast
något för vår del gynnsamt sådant att förvänta.» Och sedan ut¬
talade föreningen vidare vid sitt årssammanträde: »Från järnvägs¬
männens helnykterhetsförbunds sida torde det hädanefter vara lön¬
löst att på denna väg komma till målet; och endast den lagstif¬
tande församlingen lär kunna härutinnan åstadkomma någon änd¬
ring.» Det är just också precis hvad jag sagt i min motion, som
varit till behandling inför utskottet.
Emellertid skall jag, under den förhoppning att utskottets förtro¬
ende till järnvägsstyrelsen går i snar uppfyllelse uti af min
motion åsyftad riktning, icke göra något yrkande utan för denna
gång afvakta frukten af de vidtagna åtgärderna.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 17.
Herr Janson i Bråten aflämnade en motion, mo 217, i anled¬
ning af Kung], Maj:ts proposition med förslag till lag om reglering
af prästerskapets aflöning in. in.
Denna motion bordlädes på begäran.
Tisdagen den 23 Mars.
§ 18.
23 N:o 32.
Anmäldos och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser,
dels till Konungen:
u:o 52, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående be¬
redande af lånemedel för år 1909 för fortsatt utveckling af statens
telefon väsende;
n:o 54, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag dels för undersökning rörande
inrättande af farled mellan sjöarna Uddjaure och Storafvan, dels
ock för upprensning af det s. k. Väckholmssundet;
n:o 55, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om uppflyttning af Olskrokens järnvägsstation
till högre klass; och
n:o 56, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till anläggning af ledningar för di¬
stribuering af elektrisk energi från Trollhättan;
dels ock till fullmäktige i riksgäldskontoret:
n:o 58, angående beredande af lånemedel för år 1909 för fort¬
satt utveckling af statens telefonväsende.
§ 19-
Justerades protokollsutdrag.
§ 20.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Vennersten under 14 dagar fr. o. m. den 24 mars,
» Schotte under den 24 mars och
2 Söderbergh i Karlshamn under 2 dagar f. o. m. den 26 mars.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,5 6 e. m.
In fidem
Per Cronvall.