Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
1
N:o 58.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse af 8 § i lagen om förvärf¬
vande och förlust af medborgarerätt den 1 oktober 1894;
gifven Stockholms slott den 5 mars 1909.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse
af 8 § i lagen om förvärfvande och förlust af medborgarerätt den 1 ok¬
tober 1894.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Albert Petersson.
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 43 Höft. (N:o 58).
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 58.
Förslag
till
LAG
angående ändrad lydelse af 8 § i lagen om förvärfvande och förlust af med¬
borgarerätt den I oktober 1894.
Härigenom förordnas, att 8 § i lagen om förvärfvande och förlust
af medborgarerätt den 1 oktober 1894 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Den, som i följd af bestämmelserna i 7 § förlorat svensk medbor¬
garerätt och icke blifvit medborgare i annat land, återvinner medborgare¬
rätten, då han tager hemvist i riket, eller ock Konungen medgifver, att
medborgarerätten därförutan återvinnas må.
Har Konungen öfverenskommit med främmande stat, att den, som
varit svensk medborgare och vunnit medborgarerätt i det främmande lan¬
det, skall anses hafva afstått från denna rätt, när han ånyo bosatt sig här
i riket och härstädes vistats viss tid; förlorar någon på sådan grund sin
utländska medborgarerätt, återvinner han samtidigt svensk medborgarerätt.
Atervinnes i enlighet med hvad ofvan i denna § sägs svensk med¬
borgarerätt af mannen, tillkommer sådan rätt också hans hustru och omyn¬
diga äkta barn, där ej i fall, hvarom i andra stycket förmäles, de hvarken
äro bosatta här i riket, när medborgarerätten af mannen återvinnes, eller
jämte honom förlora medborgarerätt i det främmande landet.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet. Förutvarande
svensk medborgare, som då är bosatt här i riket och på grund af öfver¬
enskommelse, som i 8 § andra stycket afses, förlorat sin utländska med¬
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 58.
3
borgarerätt, återvinner vid lagens trädande i kraft svensk medborgarerätt.
Atervinnes sålunda svensk medborgarerätt af mannen,^tillkommer sådan
rätt jämväl hans hustru och omyndiga äkta barn, såframt de äro bosatta
här i riket, då lagen träder i kraft, eller jämte mannen förlorat medbor¬
garerätt i det främmande landet. Oäkta barn följer i fråga om medbor¬
garerätten modern i fall, där enligt bestämmelsen i föregående punkt äkta
barn följer fadern.
4
Kung! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 29 januari 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Roos,
SwaRTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anförde:
»Genom den med Amerikas förenta stater den 26 maj 1869 afslu-
tade konventionen jämte därtill hörande protokoll har öfverenskommits, bland
annat, att om en svensk undersåte, som blifvit naturaliserad såsom med¬
borgare i Amerikas förenta stater, ånyo bosätter sig i Sverige utan afsikt
att återvända till Amerika, skall han af de förenta staternas regering an¬
ses hafva afstått från sitt amerikanska medborgarskap, samt att afsikten
att icke återvända till Amerika anses förefinnas, när den sålunda naturali-
serade personen uppehållit sig mer än två år i Sverige.
Bestämmelser af motsvarande innehåll hafva influtit i en tilläggs-
artikel till det vänskaps-, handels- och sjöfartsfördrag, som den 17 juli
J885 afslutats med Argentinska republiken.
5
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
Genom nu anförda bestämmelser har en återinvandrare från Ameri¬
kas förenta stater eller Argentina så till vida fått sin medborgarrättsliga
ställning fullt klart ordnad, att han efter bosättning i Sverige och viss
tids vistelse härstädes blir fri från sina undersåtliga förpliktelser till den
främmande staten. Huruvida åter den, som sålunda förlorat sin utländska
medborgarrätt, omedelbart återvinner svensk medborgarrätt eller kan för¬
värfva densamme allenast genom naturalisation, därom hafva olika me¬
ningar yppats. A ena sidan har framhållits, att då dels gällande lag om
förvärfvande och förlust! af medborgarerätt den 1 oktober 1894 tydligen
hvilade på den grundtanken, att statsborgerlig hemlöshet borde, såvidt
möjligt, undvikas, dels ock själfva syftet med omförmälda internationella
överenskommelser uppenbarligen varit att underlätta återförvärfvandet af
den svenska medborgarrätt, som återinvandraren förut ägt, det syntes rik¬
tigast att tillägga öfverenskommelserna den betydelse, att då medborgar¬
skapet i den främmande staten upphörde, svensk medborgarrätt omedelbart
återvunnes. Häremot har å andra sidan erinrats, att 1894 års lag, i hvars
syfte inginge att uttömmande angifva huru svensk medborgarrätt förvärf-
vades, icke omnämnde bosättning i Sverige och viss tids vistelse härstä¬
des såsom ett särskildt sätt för medborgarrätts förvärfvande af svenskfödd
men i utlandet naturaliserad person, och att jämväl lagens förarbeten
oförtydbart utvisade, att man ansett naturalisation här böra kräfvas.
Den förra åsikten har i allmänhet vid afgörande af frågor rörande
återinvandrares skyldighet att fullgöra värnplikten gjort sig gällande hos
vederbörande myndigheter. Den senare åsikten har alltid tillämpats af
justitiedepartementet vid behandling af ansökningar från återinvandrare
att blifva upptagna till svenska medborgare och nyligen (den 30 novem¬
ber 1908) enhälligt omfattats af högsta domstolen vid afgörande af besvär
öfver ett riksdagsmannaval.
Den af justitiedepartementet och högsta domstolen sålunda omfattade
mening leder emellertid till det ofvan antydda, synnerligen otillfredsställande
resultatet, att om en förutvarande svensk medborgare, som äger medborgar¬
rätt i Amerikas förenta stater eller Argentina, återvänder till Sverige och här
vistas mer än två år, blir han, såframt han ej låter naturalisera sig härstädes,
utan medborgarrätt; och det torde vara att befara, att ett dyiikt resultat
ingalunda blefve ovanligt, helst åsikten, att naturalisation icke erfordras
för medborgarrättens återvinnande, vunnit stor utbredning genom dess
tillämpande vid värnpliktiges inskrifning. Härtill kommer, att ett ur sta¬
tens synpunkt sedt tillfredsställande ordnande af återinvandrares värn-
pliktsförhållanden i hög grad försvåras, därest medborgarrättens åter¬
vinnande görcs beroende af eu frivillig åtgärd från återinvandrarens sida.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
Då det icke lärer kunna ifrågakomma att genom några tvångsåt¬
gärder söka förmå återinvandrare, som förlorat sin utländska medborgar¬
rätt, att söka naturalisation här i landet, torde någon annan utväg att för¬
hindra ofvan angifna resultat icke återstå än att genom ett tillägg
till lagen den 1 oktober 1894 förklara, att den, som i enlighet med om-
förmälda internationella öfverenskommelser genom bosättning här i riket
och viss tids vistelse härstädes förlorar sin medborgarrätt i det främmande
landet, omedelbart återvinner svensk medborgarrätt.
Hvad angår frågan, om och i hvad män den omständigheten, ätten
gift man sålunda återvinner svensk medborgarrätt, bör öfva inflytande på
hustruns och omyndiga äkta barns medborgarrättsliga ställning, så synas
några betänkligheter icke möta att låta mannens återförvärfvade medborgar¬
rätt omfatta jämväl dem, därest de äro bosatta här i landet, då mannen
återvinner svensk medborgarrätt. Annorlunda är förhållandet, om de
kvarstannat i det främmande landet. I sådan händelse torde jämväl de
böra blifva svenska medborgare, endast om de eljest skulle komma att all¬
deles sakna medborgarrätt, m. a. o. om de jämte mannen förlora sin utländ¬
ska medborgarrätt. Stadganden i nu angifna riktning torde stå i god öfver¬
ensstämmelse med den ståndpunkt 1894 års lag i förevarande afseende
intager. Lagens hufvudregel är, att hustrun och omyndiga äkta barn
i fråga om medborgarrätten följa mannen, men härifrån medgifver lagen
undantag så till vida, att det i allmänhet må bero på hustruns och bar¬
nens egen ställning eller förhållande, om en förändring i mannens med¬
borgarrätt skall omfatta jämväl dem.
De af mig sålunda ifrågasatta nya bestämmelserna, hvilka synas
lämpligen kunna införas i 8 §o af 1894"års lag, torde böra träda i kraft
genast efter promulgerandet. Återinvandrare, som då på grund af omför-
mälda internationella öfverenskommelser redan förlorat sin utländska med¬
borgarrätt, torde, såframt de ännu vistas här i riket, böra omedelbart åter¬
vinna svensk medborgarrätt, och, därest i enlighet härmed sådan rätt åter-
vinnes af mannen, bör densamma i öfverensstämmelse med förut angifna
grunder omfatta jämväl hustrun och omyndiga äkta barn, som då äro
bosatta härstädes eller jämte mannen förlorat medborgarrätt i det främ¬
mande landet.
I öfverensstämmelse med de af mig sålunda uttalade åsikter har jag
låtit upprätta förslag till lag angående ändrad lydelse af 8 § i lagen om
förvärfvande och förlust af medborgarerätt den 1 oktober 1894.»
Departementschefen uppläste härefter omförmälda lagförslag, hvilket
skulle biläggas detta protokoll; och hemställde han, att högsta domstolens
Kurigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58. 7
utlåtande öfver förslaget måtte, för det i § 87 regeringsformen omför-
mälda ändamål, genom utdrag af protokollet inhämtas.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträd¬
da hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder
lämna bifall.
Ur protokollet
Carl Stålhammar.
8
Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse af 8 § i lagen om förvärfvande och förlust af med¬
borgarerätt den I oktober 1894.
Härigenom förordnas, att 8 § i lagen om förvärfvande och förlust
af medborgarerätt den 1 oktober 1894 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Den, som i följd af bestämmelserna i 7 § förlorat svensk medbor¬
garerätt och icke blifvit medborgare i annat land. återvinner medborgare¬
rätten, då han tager hemvist i riket, eller ock Konungen medgifver, att
medborgarerätten därförutan återvinnas må.
Nu har Konungen öfverenskommit med främmande stat, att den, som
varit svensk medborgare och vunnit medborgarerätt i det främmande landet,
skall anses hafva afstått från denna rätt,’ när han ånyo bosatt sig här
i riket och härstädes vistats viss tid; förlorar någon på sådan grund sin
utländska medborgarerätt, återvinner han samtidigt svensk medborgarerätt.
Atervinnes i enlighet med hvad ofvan i denna § sägs svensk med¬
borgarerätt af mannen, tillkommer sådan rätt också hans hustru och omyn¬
diga äkta barn, där ej i fall, hvarom i andra stycket förmäles, de hvarken
äro bosatta här i riket, när medborgarerätten af mannen återvinnes, eller
jämte honom förlora medborgarerätt i det främmande landet.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet. Förutvarande
svensk medborgare, som då är bosatt här i riket och på grund af öfver¬
enskommelse, som i 8 § andra stycket afses, förlorat sin utländska medborga¬
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
rerätt, återvinner vid lagens trädande i kraft svensk medborgarerätt. Äter-
vinnes sålunda svensk medborgarerätt af mannen, tillkommer sådan rätt
jämväl hans hustru och omyndiga äkta barn, såframt de äro bosatta här
i riket, då lagen träder i kraft, eller jämte mannen förlorat medborgarerätt
i det främmande landet. Oäkta barn följer i fråga om medborgarerätten
modern i fall, där enligt bestämmelsen i föregående punkt äkta barn föl¬
jer fadern.
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. . 1 Afd. 43 Höft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 16 februari 1909.
Tredje rummet.
N Svarande:
Justitieråden Carlson,
Billing,
Bohman,
Westring,
friherre Marks von Wurtemberg.
Konstituerade revisionssekreteraren E. Bergelmer uppviste dels ut¬
drag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans
Maj:ts Konungen i statsrådet den 29 januari 1909, utvisande, bland annat,
att Kungl. Maj:t förordnat, att högsta domstolens utlåtande skulle, för det
i § 87 regeringsformen oinförmälda ändamål, inhämtas öfver upprättadt
förslag till lag angående ändrad lydelse af 8 § i lagen om förvärfvande
och förlust af medborgarerätt den 1 oktober 1894, dels ock en af chefen
för justitiedepartementet den 29 januari 1909 aflåten skrifvelse, däruti
tillkännagifvits, att Kungl. Maj:t samma dag förordnat Bergelmer att, i
egenskap af revisionssekreterare, i högsta domstolen föredraga nämnda
lagförslag.
Förslaget föredrogs, och är detsamma bilagdt detta protokoll.
Högsta domstolen lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet
Erik Öländer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
11
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet in¬
för Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
fredagen den 5 mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SlVARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Justitieråden: Petrén,
Gullstrand.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde
högsta domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartements¬
ärenden den 29 januari 1909 inhämtade utlåtande öfver upprättadt förslag
till lag angående ändrad lydelse af 8 § i lagen om förvärfvande och för¬
lust af medborgarerätt den 1 oktober 1894; och yttrade föredraganden
vidare:
»Med anledning af den öfverensstämmelse, som nu består mellan
den svenska och den danska rättens regler om förvärfvande och förlust af
medborgarerätt, har hans excellens herr ministern för utrikes ärendena,
på min begäran, låtit hos den danska regeringen anhålla om upplysning,
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
huruvida å dansk sida funnes något att erinra mot ifrågavarande lagför¬
slag. Från Eders Kungl. Maj:ts beskickning i Köpenhamn har numera
ingått meddelande, att så ej vore fallet.
Förslaget är af högsta domstolen lämnadt utan anmärkning; och
hemställer jag, att förslaget — med allenast den redaktionella jämkning,
att första ordet i det nya andra stycket utaf förevarande § utgår — måtte
genom nådig proposition framläggas för Riksdagen till antagande.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdd
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall
och skulle till Riksdagen aflåta* nådig proposition af
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Erik Öländer.
09139. Stockholm 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norltedt k Söner.