Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
1
N:o 54.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående tilläggs¬
pension åt f. d. rektorn Jakob Persson; gifven Stockholms
slott den 22 januari 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver eckle¬
siastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att å allmänna indragningsstaten för före detta rektorn Jakob Persson
uppföra en tilläggspension å fyrahundratjugu kronor årligen att utgå från
och med den 1 september 1908.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hammarskjöld
Bih. till Riksd. Prat 1.900. 1 Samt. 1 Afd. 39 Höft. (No 54.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
/
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Majd;
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 januari 1909.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Albert Peteksson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
78:o.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld yttrade härefter:
Ang. muggs- »I skrifvelse till öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk den 8
^réaorn* j.d'mars 1907 anhöll rektorn vid samskolan i Arboga Jakob Persson om öfver-
Persson. styrelsens åtgärd för utverkande af rättighet för honom att från och med
år 1908, sedan hos Kungl. Maj:t sökt afsked från rektorsbefattningen blifvit
honom beviljadt, under hans återstående lifstid åtnjuta pension som rektor
vid en statens samskola med 3,700 kronor årligen enligt nådiga kungörelsen
den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare
och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk, oaktadt Persson vid ifråga-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
varande tidpunkt ännu icke fullt uppnått den i berörda nådiga kungörelse
föreskrift^ tjänståldern af 35 tjänstår.
Till stöd för denna anhållan anförde Persson hufvudsakligen följande.
På sätt ansökningen bilagdt frej dbetyg utvisade vore sökanden född
den 8 februari 1839 och hade således redan öfverskridit den lefnadsålder,
då enligt nu gällande pensionsreglering en lärare vid allmänt läroverk
borde i regeln afgå från sin tjänst. Att sökanden ännu icke uppnått
den för erhållande af pension stadgade tjänståldern, berodde därpå, att han
först mot slutet af år 1877 erhållit anställning vid allmänt läroverk, och
detta för honom ogynnsamma förhållande hade i sin ordning berott på
följande omständigheter.
Sedan sökanden vid början af höstterminen 1858 aflagt studentexamen,
saknade han tillgångar att utan afbrott fullfölja sina studier vid uni¬
versitetet. Efter flera års vistelse som informator på skilda orter utom
universitetsstaden sattes han omsider i tillfälle att dit återvända på hösten
1865. Men äfven under den därpå följande vistelsen vid universitetet
hade han för sitt uppehälle varit hänvisad till nödvändigheten att sam¬
tidigt med skötandet af egna studier offra mycken tid och arbetskraft
dels åt meddelande af enskild undervisning, dels åt tjänstgöring vid privata
skolor i Uppsala. Sedan han under sådana omständigheter vid början af
vårterminen 1872 aflagt filosofie kandidatexamen enligt 1853 års stadga,
hade han fortsatt sin tjänstgöring vid de privata skolorna i Uppsala till
och med höstterminen 1876 ocli samtidigt under vår- och höstterminen
1875 genomgått profårskurs vid högre elementarläroverket därsammastädes.
Vårterminen 1877 hade han tillbragt i Uppsala med förberedelser till en
gradualafhandling, från hvars fullbordande lian af ekonomiska skäl måst
afstå för att vid början af höstterminen 1877 tillträda honom erbjuden
anställning som extra lärare vid det då nybildade realläroverket i Stock¬
holm. Vid detta läroverk befordrad till ordinarie adjunkt den 9 november
samma år, tjänstgjorde han i denna egenskap till och med höstterminen
1882 och räknade således först då b1/2 års tjänstgöring vid allmänt läroverk.
Den 5 juli 1882 utnämndes han till rektor vid femklassiga allmänna
läroverket i Arboga och tillträdde denna befattning den 1 januari 1883.
Hans anställning vid detta läroverk både således med utgången af år 1907
omfattat en tidrymd af 25 år. Lades därtill de 5Y2 år, sökanden förut
varit anställd vid realläroverket i Stockholm, uppginge hans tjänstetid vid
.■illmänna läroverk, år 1907 däri inräknadt, till S0l/2 år. Finge då de
10 y2 år, han tjänstgjort vid privata skolor, räknas honom till godo så¬
som motsvarande åtminstone 4l/> ars tjänstgöring vid allmänt läroverk,
I
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
skulle den såsom villkor för erhållande af afsked med pension stadgade
tjänståldern af sökanden vara uppnådd vid början af år 1908. En dylik
beräkning torde icke sakna fog för sig, alldenstund samtliga de ifråga¬
varande privatskolorna vore högre läroverk, en af dem — Uppsala privata
elementarläroverk — ägde rätt att anställa mogenhetsexamen och sökanden
hade vid dem alla undervisat på det högre stadiet, för det mesta samtidigt
i två eller tre af dem, hvarigenom hans tjänstgöringstid uppgått till ett ganska
stort antal timmar i veckan. Under sin tjänstetid vid allmänna läroverk hade
sökanden åtnjutit tjänstledighet dels under höstterminen 1880 för att med anslag
af statsmedel i England, Frankrike och Tyskland idka språkstudier och taga
kännedom om metoderna för undervisningen i främmande språk vid åt¬
skilliga läroanstalter i dessa länder, dels under de tider, då han som
ledamot af Riksdagens Andra kammare bevistat alla under åren 1891—1905
hållna riksdagar, hvarvid tjänstledigheten merendels varit utsträckt till
slutet af hvarje vårtermin, dels ock slutligen på grund af sjukdom från
och med den 23 augusti till och med den 22 oktober höstterminen 1906.
På den för sökanden såsom fast anställd rektor utfärdade fullmakten
hade han visserligen grundat en för honom och hans familjs utkomst
synnerligen värdefull förhoppning att, om en så lång lefnad blefve honom
beskärd, få kvarstå vid sin tjänst med därtill hörande löneförmåner, tills
han uppnått den för pensions erhållande lagstadgade tjänståldern. En med
åren alltmer tilltagande döfhet i förening med minskad arbetsförmåga
utgjorde dock numera en kraftig maning för honom att, så snart möjlighet
bereddes honom att för sin återstående lifstid komma i åtnjutande af pen¬
sion till det fulla belopp, han haft anledning påräkna, afgå från en be¬
fattning, som särskildt i det betydelsefulla nydaningsskede, det under
hans ledning ställda läroverket då genomginge, kräfde hos dess innehafvare
icke blott varmt intresse för den föreliggande, ingalunda lättlösta upp¬
giften utan äfven friska och starka både kropps- och själskrafter.
Med undei’dånigt utlåtande den 19 mars 1907 öfverlämnade öfver-
styrelsen berörda ansökning till Kungl. Maj:t. Efter att hafva erinrat att
sökanden vid slutet af år 1907 hade att räkna sig till godo en tjänst¬
ålder af 30 V2 år, hvaraf 25 år som rektor, samt att sökanden sålunda
först är 1911 vid en lefnadsålder af fydlda 72 år, koinme att uppnå den
författningsenligt föreskrifna pensionsåldern och kunna erhålla afsked med
pension från sin rektorstjänst, anförde öfverst}'relsen vidare:
Då af bifogadt läkarbetyg framginge, att sökanden lede af höggradig,
tilltagande döfhet samt minskad arbetsförmåga, skulle sålunda antingen,
om sökanden själf bestrede sin tjänst, sjuklighet och aftagande krafter
D
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
hindra honom att på ett tillfredsställande sätt verka som läroverkets styres¬
man, eller ock rektorstjänsten komma att uppehållas genom tillfällig vikarie,
båda dessa eventualiteter helt visst till afsevärd olägenhet för läroverket,
så mycket mer som detta för det dåvarande genom ombildningen till sam¬
skola vore stadt i ett betydelsefullt nydaningsskede. öfverstyrelsen skulle
sålunda anse det vara en stor fördel för det läroverk, där sökanden vore
anställd, om han genom erhållande af pension bereddes tillfälle att
afgå från sin tjänst redan år 1908. Därtill komme, att sökanden, för hvil¬
ken det, på grund af mistad bostadsförmån, i hvarje fall skulle innebära
en ekonomisk förlust att före den tid, då han genom uppnådd tjänstålder
därtill vore skyldig, afgå från sin tjänst, med hänsyn till det dugande och
nitiska sätt, hvarpå han verkat såsom lärare och styresman för läroverk,
syntes hafva gjort sig förtjänt af ett sådant erkännande från det allmännas
sida, som beviljande åt honom af pension på sätt nu ifrågasatts skulle
innebära. Med afseende härpå ville öfverstyrelsen vitsorda, att sökanden,
under den tid det i enlighet med § 7 mom. 4 af den för öfverstyrelsen
gällande nådiga instruktionen tillhört öfverstyrelsen att utfärda tjänstgö¬
ringsbetyg för rektor, med utmärkt nit och utmärkt skicklighet fullgjort
sina tjänsteåligganden samt uti vandeln förhållit sig hedrande. Öfver¬
styrelsen hade vidare inhämtat, att sökanden ingått på den nya lönestaten.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde öfverstyrelsen,
att Kungl. Maj:t täcktes i nåder till 1907 års Riksdag göra framställning, att
åt sökanden från allmänna indragningsstaten måtte från och med månaden
näst efter den månad under år 1908, då nådigt afsked kunde komma att
blifva honom beviljadt, utgå i pension hans lön som rektor vid nämnda
läroverk eller 3,700 kronor.
Efter nådig remiss afgaf statskontoret den 6 april 1907 underdå¬
nigt utlåtande öfver berörda ansökning, därvid statskontoret yttrade att,
då sökanden, som genom att ingå på den nya lönestaten, hvilken enligt,
nådig kungörelse den 14 september 1906 skulle från och med år 1907
gälla för, bland andra rektorn vid samskolan i Arboga, iklädt sig skyldig¬
het att underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering,
hvilka kunde varda stadgade, i händelse det af Kungl. Maj:t framlagda
förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares pensionsrätt blefve god-
kändt, i allt fall torde blifva skyldig att under år 1908 afgå från tjänsten
med afkortad pension, ansåge statskontoret för sin del icke tillräckliga skäl
föreligga att då underställa förevarande fråga Riksdagens pröfning.
Jämlikt beslut den 26 april 1907 fann Kungl. Maj:t den gjorda fram¬
ställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
Sedermera bar Persson, i underdånig ansökning den 28 december 1907,
under åberopande af 6 § mom. b) i lagen angående civila tjänstinnehafva-
res rätt till pension, anhållit att varda vid sin tjänst som rektor vid sain-
skolan bibehållen till den 1 juli 1908 och att därefter erhålla nådigt af¬
sked med pension till det belopp, som på grund af i ansökningen angifna
skal kunde varda honom tillerkändt.
Sökanden har i denna ansökning anfört, bland annat följande.
Enligt ofvannämnda lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension, hvilken träd! i kraft den 1 januari 1908, vore sökanden, som in¬
gått på 1904 års lönn- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid
rikets allmänna läroverk, skyldig att under år 1908 afgå från sin tjänst
med af kortad pension. Då sökanden såsom af bilagd tjänsteförteckning
framginge, vid utgången af år 1907 räknade allenast 3072 tjänstår, skulle
enligt § 7 i omförmälda lag hans pension komma att afkortas från 3,700
till 3,230 kronor. Tillätes han kvarstå vid sin tjänst till den 1 juli 1908,
ökades sistnämnda belopp med 50 kronor, men understege ändå med 420
kronor den pension, han på grund af den för honom utfärdade fullmakt
hoppats kunna erhålla. Den nya pensionslagen vore således för sökanden
synnerligen ogynnsam. Särskildt framträdde detta tydligt vid en jämfö¬
relse med de pensioner från allmänna indragningsstaten, hvilka af 1907
års Riksdag på Kungl. Maj:ts nådiga proposition tillerkänts de afgående
rektorerna vid åtskilliga andra läroverk, hvilka på grund af Riksdagens
beslut skulle indragas eller ombildas till sexklassiga samskolor, såsom den
tvåklassiga pedagogien i Södertälje och de treklassiga allmänna läroverken
i Falköping och Örnsköldsvik. Dessa rektorer hade nämligen förklarats
berättigade att i pension från allmänna indragningsstaten åtnj lita sina löner
å 3,500 kronor oafkortade. Att motsvarande förmån beviljades äfven sö¬
kanden, som i 25 år varit anställd som rektor vid ett allmänt läroverk
med större antal klasser än de förenämnda lägre läroverken, torde fä anses
vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, och anhölle sökanden
fördenskull, att Kungl. Maj:t täcktes äfven åt honom bereda rätt att, efter
erhållet afsked, i pension åtnjuta sin lön, 3,700 kronor, oafkortad. Kunde
denna underdåniga ansökan icke beviljas, komme pensionens belopp, vid
bifall till sökandens anhållan att varda vid sin tjänst bibehållen till den
1 juli 1908, enligt den här ofvan gjorda beräkningen att uppgå till allenast
3,280 kronor.
Med anledning af denna ansökning, öfver hvilken läroverksöfversty-
relsen yttrat sig den 10 januari 1908, medgaf Eders Kungl. Maj:t enligt
beslut den 24 januari 1908, att sökanden linge vid sin tjänst kvarstå tills
vidare intill utgången af juni 1908; hvarjämte Eders Kungl. Maj:t, förkla-
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54. 7
rade sig vilja framdeles meddela beslut i anledning af sökandens begäran
om afsked och pension.
Sistberörda ärende, i hvad det angick Perssons ansökning om afsked
med pension, remitterades för afgifvande af yttrande till statskontoret, som
i anledning häraf afgaf underdånigt utlåtande den 25 februari 1908, däri
statskontoret förmälde sig icke finna omständigheterna böra föranleda till
vidtagande af åtgärd för beredande åt Persson af pension till högre belopp
än det, hvartill han författningsenligt vore berättigad. Under antagande
att Persson afginge från tjänsten med utgången af juni 1908 utgjorde
berörda belopp 31/35 af hel pension, 3,700 kronor, eller, efter afrundning
enligt 4 § i pensionslagen, 3,280 kronor, hvilket belopp statskontoret
hemställde måtte såsom pension tillerkännas Persson.
Emellertid anhöll Persson i underdånig ansökning den 6 april 1908
på grund af förekomna omständigheter, att han måtte få kvarstå i tjänsten
under ytterligare två månader eller till den 1 september 1908. Sedan
öfverstyrelsen den 28 april 1908 häröfver afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande, bifölls denna anhållan genom nådigt beslut den 8 maj 1908.
Nu har Persson i en af läroverksöfverstyrelsen med underdånigt ut¬
låtande den 14 juli 1908 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnad ansökning,
dagtecknad den 22 juni 1908, anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes be¬
vilja honom nådigt afsked från och med den 1 september 1908, med
rättighet för honom att under sin återstående lifstid årnjuta pension till
belopp af 3,700 kronor årligen, eller, om detta icke kunde i frågans nu¬
varande läge medgifvas, att Eders Kungl. Maj:t täcktes, med förklarande
att pensionen skulle för år 1908 utgå efter 3,280 kronor, till 1909 års
Riksdag aflåta nådig proposition om pensionsbeloppets höjande till 3,700
kronor från och med år 1909. Såsom stöd för denna framställning har
sökanden dels åberopat de skäl han angifvit i sina föregående, af mig redan
relaterade ansökningar i ämnet, dels ock ytterligare anfört följande.
För sin förhoppning om nådigt bifall till nu ifrågavarande under¬
dåniga ansökan vågade sökanden hämta stöd af det förhållandet, att 1908
års Riksdag på Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition beviljat lektorn vid
högre realläroverket i Göteborg N. A. Johansson hel pension som lektor,
oaktadt han icke varit anställd vid allmänt läroverk mer än 26 år och
för öfrigt utöfvat en femtonårig lärarverksamhet som föreståndare för eu
privat flickskola af ungefär samma omfattning i afseende på klasser och
lärokurser som de privata läroverk, vid hvilka sökanden varit verksam som
lärare i mer än tio år. Den sammanlagda tjänståldern blefve således för
dem båda, med inräkning af bäggederas tjänstetid vid enskilda läroverk,
densamma eller omkring 41 år. Visserligen förelåge mellan lektor Jo-
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
hanssons och sökandens lärarverksamhet den skillnaden, att Johansson
varit föreståndare för en högre flickskola och rektor vid ett högre
allmänt läroverk, då däremot sökanden endast haft anställning som
lärare vid högre privata skolor och varit rektor vid ett femklassigt
allmänt läroverk. Men då de vore likställda i afseende på längden af
väl vitsordad tjänstgöring, hvar inom sin tjänstegrad, och sökandens
tjänstetid vid allmänna läroverk omfattade 5 år mer än Johanssons,
hvarförutom sökanden varit rektor 4 år längre än denne, torde det få
anses billigt, att sökanden i likhet med Johansson komme i åtnjutande
af mot sökandens tjänstegrad svarande hel pension, allrahelst som sökan¬
dens rektorstjänstgöring under de senast gångna tre åren till följd af
läroverkets pågående ombildning till en sexklassig samskola varit synner¬
ligen ansträngande och ansvarsfull. 1 likhet med lektor Johansson hade
äfven sökanden innehaft ett och annat förtroendeuppdrag för behandling
af skolfrågor. Så tillhörde han under 1893 års riksdag såsom ordinarie
ledamot andra kammarens tillfälliga utskott n:o 1. som bland andra frågor
rörande undervisningsväsendet hade att förbereda den då på dagordningen
stående frågan om latinskrifningens upphörande vid de allmänna läro¬
verken, och var år 1904 likaledes ordinarie ledamot af Riksdagens i an¬
ledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad anordning af rikets
allmänna läroverk samt lönereglering för de vid dem anställda lärare m. m.
tillsatta särskilda utskott n:o 1. Hit torde äfven få räknas, att han under
sommaren 1897 samt vintern och våren 1898 varit ledamot af den fem-
mannakommitté, som den 4 juni 1897 af Kungl. Maj:t tillsatts för att
afgifva betänkande och förslag angående afskaffande eller inskränkande
af undervisningsprofven för lärarbefattningar vid de allmänna läro¬
verken jämte ett par andra dessa läroverk rörande smärre frågor. På
grund af denna, såsom det syntes sökanden, nästan fullständiga likhet
mellan de på pensionens belopp inverkande grunderna för lektor Jo¬
hanssons och sökandens pensionering vågade sökanden antaga som sanno¬
likt eller åtminstone möjligt, att om hans pensionsfråga kunnat eller hunnit,
samtidigt med Johanssons bringas under Riksdagens ompröfning, utgången
skulle hafva blifvit lika gynnsam för sökanden som för Johansson. Skulle
däremot pensionen åt sökanden beräknas endast efter hans 31 tjänstår vid
allmänna läroverk, utan någon hänsyn till hans synnerligen väl vitsordade
tjänstgöring vid enskilda läroverk, komme den jämlikt § 7 i lagen an¬
gående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907 att
uppgå till allenast 3,280 kronor, hvarigenom han försattes i en synner¬
ligen ofördelaktig ställning i jämförelse å ena sidan med de förutvarande
rektorer vid åtskilliga till indragning eller ombildning bestämda lägre
9
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
läroverk, hvilka af Riksdagen fått sig tillerkända pensioner ä 3,500 kronor,
och å andra sidan med de två adjunkter vid det under sökandens ledning-
ställda läroverket, hvilka på senare tiden afgått med pensioner å 3,400
kronor; och årsinkomsten af sökandens tjänst, å hvilken han innehade full¬
makt, skulle med ens nedbringas från 6,100 kronor, som den vid tiden
för ansökningen utgjorde med inräkning af tjänstgöringspenningar å 1,800
kronor och hyresersättning å 600 kronor, till föga mera än hälften af
förstnämnda belopp.
Uti sitt öfver sistnämnda framställning afgifna underdåniga utlåtande
har läroverksöfverstyrelsen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte bevilja
Persson afsked från och med den 1 september 1908 samt tillika medgifva,
att, enär Persson ägde rätt att räkna 31 tjänstår, till honom finge utgå
sl/35 af full pension eller 3,280 kronor. Hvad åter anginge sökandens
anhållan om åtgärders vidtagande för pensionens höjande till 3,700 kronor
hänvisade öfverstyrelsen till hvad öfverstyrelsen i sitt här förut omför-
mälda underdåniga utlåtande den 19 mars 1907 yttrat angående full
pension åt Persson.
Statskontoret har i infordradt underdånigt utlåtande den 27 juli
1908 beträffande Perssons senaste framställning yttrat: I fråga om
sökandens rätt till pension vid afskedstagande!, ville statskontoret åberopa
hvad ämbetsverket därom anfört i underdånigt utlåtande den 25 fe¬
bruari 1908. Den omständigheten, att sökanden enligt erhållet tillstånd
kunde komma att i tjänsten kvarstå under juli och augusti månader 1908,
föranledde icke ändring i beloppet af den pension, hvartill sökanden,
på sätt i ämbetsverkets omförmälda utlåtande angåfves, vore berättigad.
Beträffande sökandens framställning om beredande af förhöjning af det
honom författningsenligt tillkommande pensionsbeloppet ville statskon¬
toret till en början framhålla, att sådan förhöjning icke torde kunna utan
Riksdagens medgifvande beviljas; och tilläte sig statskontoret i öfrigt erinra,
hurusom statskontoret, då fråga väckts om dylik förmån för lektorn vid
högre realläroverket i Göteborg N. A. Johansson, i underdånigt utlåtande
den 16 mars 1908 anfört, att enligt statskontorets mening särdeles tungt
vägande skid borde föreligga för att åtgärd skulle; vidtagas till höjning af
pensionsbelopp, som vore afpassadt efter tjänstetidens längd, att statskon¬
toret visserligen för egen del tvekade, huruvida sådana omständigheter
föreläge, att ett undantag från regeln, hvilket under alla förhållanden måste
vara ägnadt att ingifva betänkligheter, kunde anses fullt motiveradt; men
att med hänsyn därtill, att den i ämnet sakkunniga myndigheten ansett,
Bih. till Jliksd. Prot. 1909. 1 Samt. 1 Afd. BO Raft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.
att lektor Johansson om skolväsendet inlagt utmärkt förtjänst samt att
fallet i öfrig! vore af så enastående beskaffenhet, att ett undantag på grund
däraf vore på sin plats, statskontoret icke ansåge sig böra afstyrka att
framställning i ämnet gjordes hos Riksdagen. Då 1908 års Riksdag bifallit
af Eders Kungl. Maj:t framlagdt förslag till förhöjd pension för bemälde
lektor Johansson, samt omständigheterna i nu förevarande fall syntes
i det närmaste öfverensstämma med hvad till stöd för pensionsför-
höjning åt lektor Johansson blifvit anfördt, ansåge statskontoret skäl
föreligga att söka utverka dylik förhöjning jämväl för sökanden. Stats¬
kontoret hemställde alltså, det täcktes Eders Kungl. Maj:t, dels vid
beviljande af det sökta afskedet förklara sökanden berättigad att från
och med månaden näst därefter under sin återstående lifstid uppbära pen¬
sion till belopp af tretusentvåhundraåttio kronor, att utgå från det å tionde
hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till pensionering af civila tjänstinne-
hafvare, dels ock i nådig proposition föreslå Riksdagen att å allmänna in-
dragningsstaten för sökanden uppföra en tilläggspension å fyrahundratjugu
kronor årligen att utgå från och med månaden näst efter den, hvari afsked
blifvit sökanden beviljadt.
Vid ärendets föredragning den 14 augusti 1908 beslöt Kungl. Maj:t
bevilja Persson nådigt afsked med utgången af augusti 1908 med rätt för
honom att från och med den 1 september 1908 uppbära pension till belopp
af 3,280 kronor årligen att utgå enligt bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907.
På sätt Persson erinrat medgaf 1907 års Riksdag efter framställning
af Kungl. Maj:t, att rektorn vid treklassiga läroverket i Falköping C. V.
Hagberg, rektorn vid treklassiga läroverket i Örnsköldsvik C. J. Callin och
rektorn vid tvåklassiga pedagogien i Södertälje A. J. R. Danielsson, hvilka
tre läroanstalter jämlikt nådigt beslut den 2 juni 1905 skulle från början
af höstterminen 1905 ombildas till sexldassiga samskolor, finge öfverflyttas
på allmänna indragningsstaten, samt uppförde för en hvar af dem å nämnda
stat ett belopp af 3,500 kronor att af dem under deras återstående lifstid
årligen åtnjutas från och med den 1 juli 1907. Kungl. Maj:t hade ansett,
att jämväl förmånen af dem såsom rektorer tillkommande hyresersättning
bort medräknas, samt fördenskull föreslagit till uppförande å allmänna
indragningsstaten för Hagberg 4,100 kronor, för Callin 4,500 kronor och
för Danielsson 4,000 kronor. Riksdagen förmälde sig emellertid dela den
af läroverksöfverstyrelsen och statskontoret uttalade åsikten, att berörda
pensioner icke borde sättas till högre belopp än 3,500 kronor för en hvar,
motsvarande hans lön å stat.
11
ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
Då Arboga femklassiga läroverks ombildning till sexklassig samskola
var bestämd, uppstod för Persson i samband därmed den frågan, huruvida
han, som ägde fullmakt å rektorstjänsten vid det femklassiga läroverket,
vore skyldig och villig att förvalta rektorsbefattningen vid den ombildade
läroanstalten. Det synes mig antagligt, att Persson kunnat vägra att öfver¬
taga rektoratet vid samskolan, i hvilket fall han såsom Hagberg, Callin
och Danielsson måst försättas å indragningsstat. Han hade tydligen då
fått rätt att uppbära sina dittillsvarande löneförmåner såsom rektor, 4,000
kronor, af hvilket belopp 500 kronor utgjort ålderstillägg. Detta alternativ
hade ej ur ekonomisk synpunkt varit fördelaktigt för staten. Persson satte
emellertid ej i fråga annat än att kvarstå i rektorsbefattningen vid sam¬
skolan och öfvergick då helt naturligt på den nya lönestaten. Den men¬
liga påföljden häraf i pensionshänseende för Persson blef att han på grund
af den under år 1907 utfärdade pensionslagen för civila tjänstinnehafvare
måste nöja sig med eu pension, som blef afsevärdt lägre än hvad han vid
öfvergången å den nya staten, på grund af då gällande bestämmelser kunnat
vänta samt understeg hvad de tre nyssnämnda rektorerna finge sig till-
erkändt å allmänna indragningsstaten. Detta sist antydda förhållande måste
vid tanken på att om han följt deras exempel han bort komma i åtnjutande
af ett större belopp å allmänna indragningsstaten än de, kännas så mycket
bittrare för Persson, som de omförmälda rektorerna varit anställda, två vid
treklassiga läroverk och en vid tvåklassig pedagogi, medan Perssons långa
rektorstid förflutit vid ett femklassigt läroverk. Jag anser för min del
det vara med billighet öfverensstämmande, att Persson tillerkännes en
tilläggspension af 420 kronor, hvarigenom sammanlagda pensionsbeloppet
för honom skulle komma att uppgå till 8,700 kronor och sålunda mot¬
svara den lön han uppburit såsom rektor.
Jag hemställer fördenskull, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att å allmänna indragningsstaten för före detta rektorn Jakob Persson
uppföra en tilläggspension å fyrahundra!] ugu kronor årligen att utgå från
och med den 1 september 1908.
Hvad föredragande departementschefen sålunda hem¬
ställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af
statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Seth Flodin.