Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 41.
1
N:o 41.
Kung1. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående grunder
för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade
bereda tillfälle att förvärfva eg nahemsläg enheter från vissa
kr ono eg endomar; gifven Stockholms slott den 12 februari
1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruks ärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen besluta,
dels att från och med den 1 januari 1910 följande grunder
för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda
tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter skola lända till efterrättelse,
nämligen:
l:o) att såsom egnahemslägenheter må från härnedan omförmälda
egendomar upplåtas såväl bostadslägenheter som jordbrukslägenheter,
därvid skall iakttagas, att, såvidt fråga är om bosfadslägenheter, dessa
i allmänhet ej böra tilltagas större, än att en blifvande köpare för deras
förvärfvande och bebyggande bör kunna erhålla lån från egnahemslåne-
fonden, att jämväl beträffande jordbrukslägenheter hänsyn bör tagas till
möjligheten för blifvande köpare att, i den mån behof däraf må före¬
ligga, kunna erhålla egnahemslån, samt att i hvarje fall jordbrukslägen-
het ej må göras större, än att den i uppodladt skick kan brukas utan
nämnvärdt anlitande af legd arbetskraft;
2:o) att sådana under förvaltning af domänstyrelsen ställda och
för statsverkets räkning utarrenderade jordbruksegendomar, som vid
löpande arrendeperiods utgång enligt Riksdagens beslut må utan Riks¬
dagens vidare hörande försäljas och hvilka med afseende å föreliggande
omständigheter befinnas lämpliga att helt eller delvis användas till
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 1
2
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 41.
bildande af egnahemslägenheter, må enligt plan, som af Kungl. Maj:t
fastställes, fördelas i lämpliga lotter och, såvidt angår lotter, som äro
hänförliga till egnahemslägenheter, i den ordning nedan sägs, upplåtas;
3:o) att hvad sålunda medgifvits skall äga motsvarande tillämp¬
ning i fråga om sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden,
som enligt Riksdagens beslut må af Kungl. Maj:t utan Riksdagens vidare
hörande försälj as;
4:o) att förslag till åtgärder i förberörda hänseende må uppgöras,
såvidt fråga är om utarrenderad egendom, vid egendomens uppskatt¬
ning till försäljning eller förnyad utarrendering, men eljest i den mån
domänstyrelsen så finner lämpligt, därvid skall iakttagas — förutom
att förenämnda bestämmelser angående storleken å egnahemslägenheter
skola lända till efterrättelse — att i förslaget skola upptagas särskilda
försäljnings- och arrendevärden för hvarje lägenhet;
5:o) att, därest i afseende å annan jordbruksegendom, än som
under 2:o) afses, det vid egendomens uppskattning för förnyad ut¬
arrendering finnes lämpligt, att egendomen eller del däraf användes
till bildande af egnahemslägenheter, förslag härtill må, med iakttagande
af de under 4:o) meddelade föreskrifter, upprättas, och frågan därefter,
därest Kungl. Maj:t finner förslaget om lägenheters upplåtande förtjäna
beaktande, underställas Riksdagens pröfning;
6:o) att hvad under 5:o) sägs skall äga motsvarande tillämpning,
därest till skogsegendomar i andra län än de sex nordligaste hörande
områden, som icke beröras af medgifvandet under 8:o) härförut, finnas
böra användas till bildande af egnahemslägenheter; dock att i ty fall det
ankommer på domänstyrelsen att i hvarje fall förordna om förslags upp¬
rättande ;
7:o) att, där upplåtelse i förenämnda syfte blifvit i föreskrifven
ordning beslutad, lägenhet, som är bebyggd med enskild person till¬
hörande boningshus, må liembjudas denne till inlösen mot det lägen¬
heten åsätta försäljningsvärde;
8:o) att jämväl lägenhet, som är bebyggd med kronan tillhöriga
hus, må hembjudas brukaren, därest antingen denne själf eller ock han
och medlemmar af hans familj före honom tillsammans innehaft den¬
samma under en tid af minst fem år och därunder väl häfdat lägen¬
heten ;
9:o) att i fråga om lägenheter, som icke, efter ty under 7:o) och
8:o) sägs, må hembjudas viss person, skall gälla:
att lägenhet skall utbjudas till försäljning under hand mot köpe¬
skilling, minst motsvarande det åsätta saluvärdet;
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
att till köpare må antagas allenast mindre bemedlad eller obe¬
medlad, som äger god frejd och gjort sig känd för arbetsamhet och
hederlig vandel samt äger förutsättningar för drifvande af ett mindre
jordbruk;
att lägenhet ej må upplåtas till den, som redan äger fast egendom
af den storlek, att därå kan födas en familj, och att ej heller mer
än en lägenhet må upplåtas till samma person;
att, där från lämpliga personer flera lika höga anbud inkomma,
auktion mellan anbudsgifvarna må anställas för afgörande af företrädet
emellan dem;
att, om å lägenhet köpeanbud, som tinnes antagligt, icke afgifves,
lägenheten skall genom domänstyrelsens försorg utarrenderas på viss
kortare tid för att vid dess slut och efter ny värdering, därest sådan
finnes erforderlig, ånyo utbjudas i förut nämnd ordning; samt
att, sedan en lägenhet på härförut angifvet sätt blifvit till försälj¬
ning utbjuden tre gånger, det skall ankomma på Kungl. Maj:t att af¬
göra, huruvida lägenheten skall, där så låter sig göra, återförenas med
stamhemmanet eller å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas
eller om fortsatta försök skola, i den ordning härförut sägs, göras med
dess upplåtande under hand;
10:o) att, därest hembud, hvarom under 7:o) och 8:o) förmäles,
icke antages, det må ankomma på domänstyrelsen att pröfva, huruvida
lägenheten skall utbjudas till försäljning i den ordning, hvarom under
9:o) förmäles, eller på annat sätt disponeras;
ll:o) att ifråga om arrende, hvarom härförut förmäles, skall i
tillämpliga delar gälla hvad i allmänhet är stadgadt angående arrende
af kronans jordbruksdomäner;
12:o) att, därest i något fall upplåtelse under tomträtt finnes böra
äga rum, sådant efter Kungl. Majtis bepröfvande må ske, dock att kro¬
nan icke må i något fall utan Riksdagens särskilda medgifvande betun¬
gas med skyldighet att vid besittningstidens utgång lösa å området
uppförda byggnader eller andra inrättningar;
13:o) att saluvärdet skall bestämmas med hänsyn därtill, att köpe¬
skillingen skall betalas kontant vid tillträdet, men att emellertid köpare,
som så önskar, må, där han därom framställer begäran vid anbudets
afgifvande, kunna medgifvas att inbetala köpeskillingen genom afbetal-
ningar i den ordning, härnedan under 14:o) förmäles, därvid å oguldet
belopp skall erläggas ränta efter 3,6 för hundra om året;
14:o) att, där köpare finnes böra medgifvas att erlägga köpe¬
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
skillingen genom afbetalningar, beträffande dess gäldande skola gälla
följande bestämmelser, nämligen:
a) ifråga om jordbrukslägenheter:
att en tiondel af köpeskillingen erlägges kontant vid tillträdet
samt återstoden uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel och en
stående del;
att å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till
fullo gulden, en annuitet af 6 för hundra, hvarvid såsom ränta räknas
3,6 för hundra å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen;
att amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter utgången
af det kalenderår, under hvilket tillträdet ägt rum, dock att ifråga om
lägenhet, som vid upplåtelsen är till större delen ouppodlad, amorterings-
skyldighetens inträdande må framflyttas till femtonde året efter året
för tillträdet;
att, intilldess kapitalafbetalningen börjar, endast ränta å det hela
erlägges;
att därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta
å stående delen, intill dess jämväl denna del till fullo inbetalts;
att det skall stå lägen hets ägaren fritt att när som helst inbetala
köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor samt att göra de
afbetalningar, han önskar, å stående delen;
att med undantag för de fall, om hvilka här nedan förmäles, den
stående delen icke kan från statens sida uppsägas, förr än amorterings¬
delen till fullo guldits;
att likväl i hvarje fall den stående delen skall vara gulden inom
fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras;
att, därest lägenheten icke inom aftalad tid bebygges eller den¬
samma till jord eller byggnader vanvårdas eller å lägenheten befintlig
skog afverkas hårdare, än som erfordras för gårdens behof eller för
uppodling af därtill tjänlig mark, eller föreskrifna ränte- och kapital-
afbetalningar ickq ordentligt fullgöras, hvad af köpeskillingen återstår
oguldet jämte ränta skall, där sådant från statens sida påfordras, genast
vara till betalning förfallet;
att detsamma skall gälla, där lägenheten öfvergår till annan än
efterlefvande make eller bröstarfvinge eller efterlefvande make och
bröstarfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, så framt icke den
nye innehafvaren prof vas uppfylla här förut angifna villkor för att
kunna antagas såsom köpare i första hand;
att, där eljest uppsägning, efter ty förut är sagdt, ifrågakommer
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
från statens sida, lägenhetsinnehafvaren skall äga åtnjuta sex månaders
uppsägningstid; samt
att köparen skall vid tillträdet å oguldna delar af köpeskillingen
aflämna med inteckningsmedgifvande försedd förbindelse, affatta^ i
öfverensstämmelse med hvad härförut föreskrifvits;
b) i fråga om bostadslägenheter:
att köpeskillingen skall erläggas under tio år med en tiondel
årligen, i afseende hvarå skall iakttagas, att första tiondelen erlägges
vid tillträdet samt att därvid jämväl skall aflämnas förbindelse med
inteckningsmedgifvande å återstående nio tiondelar jämte ränta; och
att hvad härförut i fråga om jordbrukslägenheter stadgats be¬
träffande förbehåll för staten att i vissa fall påfordra köpeskillingens
omedelbara likviderande skall i tillämpliga delar gälla äfven i fråga
om nu förevarande lägenheter;
15:o) att köpare af obebyggd lägenhet skall vid tillträdet aflämna
förbindelse att inom fem år hafva lägenheten bebyggd med bostad
och, där fråga är om jordbrukslägenhet, med för lägenhetens skötsel i
öfrigt nödiga byggnader, vid äfventyr, därest så icke sker, att utöfver
den aftalade köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande en
femtedel af köpeskillingen; skolande förbindelsen tillika innefatta med¬
gifvande, att berörda fordringsbelopp må i lägenheten intecknas;
16:o) att inteckning, hvarom under 15:o) förmärs, må, där veder¬
börande köpare fått egnahemslån sig beviljadt, kunna efter Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes bepröfvande i anseende till förmånsrätten
nedflyttas närmast efter den för egnahemslånet erforderliga inteckning;
17:o) att köpebref utfärdas vid tillträdet, sedan föreskrifna villkor
blifvit uppfyllda;
18:o) att, där beträffande område, som befinnes lämpligt att an¬
vändas till bildande af egnahemslägenheter, anledning yppas att antaga,
att anbud å området kommer att göras af bolag eller förening, som
uppfyller villkoren för erhållande af lån från jordförmedlingsfonden, om¬
rådet må vid uppskattningsförrättningen värderas jämväl för försäljning
i odeladt skick, hvarefter, därest dylikt anbud inkommer och af Kungl.
Maj:t finnes förtjäna afseende, frågan i hvarje fall underställes Riks¬
dagens pröfning, innan vidare åtgärd för lägenheters upplåtande före¬
tages ;
19:o) att afskiljandet af de till försäljning i härförut angifven
ordning afsedda lägenheterna och områdena må efter domänstyrelsens
bepröfvande kunna äga rum såväl genom ägostyckning som genom
afsöndring;
6
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 41.
20:o) att, när lägenhet eller område, som för föryttring till enskild
person, bolag eller förening afskiljes från kronoegendom, får mantal
sig åsatt, sådan lägenhet skall i jordeboken upptagas under titel »ut-
sockne eller allmänt frälse»;
dels och att Kungl. Maj:t skall äga meddela de närmare bestäm¬
melser, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen af förenämnda
grunder och för öfvergången från de genom nådiga brefvet till domän¬
styrelsen den 25 september 1896 meddelade bestämmelserna ifråga om
lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
4
Alfred Petersson.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 41.
7
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållä inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
februari 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: ALBERT PETERSSON,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson anförde vidare:
Sedan den s. k. jordbrukslägenhetskommittén den 23 november
1892 afgifvit sitt betänkande samt vederbörande myndigheter lämnats
tillfälle att yttra sig däröfver, aflat Kungl. Maj:t den 9 mars 1894 till
Riksdagen nådig proposition med förslag till vissa åtgärder i syfte att
åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att bilda egna
jordbruk.
Enligt förslaget skulle styckning få äga rum såväl till bostads-
tomter som till smärre jordbrukslägenbeter af sådana under förvaltning
af domänstyrelsen ställda och för statsverkets räkning utarrenderade
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41-
egendomar, som vore belägna i närheten af järnvägsstation, större
industriell anläggning, fiskläge, hamn- och lastageplats eller större by
och där för en befintlig eller påräknelig arbetarbefolkning behof af
egna bostäder kunde anses förefinnas, hvarjämte afsöndringar skulle få
äga rum från dylika egendomar till mindre jordbrukslägenheter under
vissa förutsättningar. Dessutom innehöll förslaget bestämmelser angående
förslags upprättande till styckningar och afsöndringar samt angående
lägenheternas utbjudande o. s. v.
Riksdagen ansåg sig icke kunna bifalla förslaget om styckning
för beredande af bostadstomter. Dels ansågs det vara skäl att i kronans
ägo behålla kronans i eller invid städer, köpingar och stationssamhällen
belägna domäner för att, då mark kunde erfordras till anläggning eller
utvidgning af militära etablissement, fängelser o. s. v., antingen omedel¬
bart därtill begagnas eller ock användas för att genom byte tillvinna
kronan tomtplats. Dels ansågos under vissa förhållanden styckning och
upplåtelse till enskilda af kronodomäner i närheten af städer och andra
samhällen kunna lägga betänkliga hinder i vägen för vederbörande
samhälles utveckling och äfven i öfrigt medföra olägenheter. Dels
slutligen befarade man, att den enskilda spekulationen skulle tränga
sig in och förvanska resultatet. Riksdagen uttalade i sammanhang
därmed, att i allmänhet vid styckning af kronodomän mindre jordlotter
icke borde bildas, än att deras nya ägare kunde genom deras brukande
vinna bärgning för sig och sin familj, dock att undantag syntes kunna
göras för den händelse i lägenhetens närhet funnes påräknelig betryg¬
gande arbetsförtjänst.
Vidare ansåg Riksdagen Kungl. Maj:ts rätt att utan Riksdagens
hörande besluta om styckningar och afsöndringar till jordbrukslägenheter
böra begränsas till sådana egendomar, som Kungl. Maj:t erhållit Riks¬
dagens bemyndigande i allmänhet att sälja.
Beträffande styckning af och afsöndringar från sådana egendomar,
som enligt gällande bestämmelser vid löpande arrendeperiods utgång
skulle ånyo utarrenderas, ansåg Riksdagen, att, liksom Riksdagens med¬
gifvande jämlikt § 77 regeringsformen måste inhämtas till sådana
domäners försäljning i deras helhet, frågor om dessa egendomars styck¬
ning och om afsöndring från dem jämväl borde i hvarje fall under¬
ställas Riksdagens pröfning. Riksdagen funne väl dylik styckning och
afsöndring vara, där förhållandena sådant föranledde, önskvärd till
beredande af tillfälle för obemedlade att bilda egna jordbruk. Men
detta afsevärda syfte syntes icke motverkas genom att dessa frågor
i hvarje särskild t fall hänskötes till Riksdagen, förutsatt att dess
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 41.
medgifvande till ifrågasatt styckning eller afsöndring inhämtades i god
tid, förrän en arrendeledig domän borde, med iakttagande af gällande
föreskrifter, på förnyadt arrende upplåtas.
1 öfrigt vann Kungl. Maj:ts förslag, såvidt nu är i fråga, i hufvud¬
sak Riksdagens bifall.
Riksdagen medgaf alltså:
a) att styckning antingen i sin helhet eller delvis till smärre jord-
brukslägenheter finge under iakttagande af efterföljande bestämmelser
äga rum af sådana under förvaltning af domänstyrelsen ställda och för
statsverkets räkning utarrenderade egendomar, som vid löpande arrendetids
utgång, enligt Riksdagens beslut, skulle försäljas och hvilka med afseende
å särskilda omständigheter befunnes för en sådan styckning lämpliga;
b) att afsöndringar till mindre jordbrukslägenheter jämväl finge,
under iakttagande af efterföljande bestämmelser, tillåtas från krono-
egendomar, om hvilka nyss blifvit sagdt, ej mindre där egendomens
saknad af byggnader eller vissa ägors mera aflägsna belägenhet från
stamhemmanet gjorde sådana afsöndringar särskildt lämpliga, utan äfven
i alla de fall i öfrigt, där sådana afsöndringar utan egentlig skada eller
olägenhet för stamhemmanets skötsel och brukande ansåges kunna
äga rum;
c) att förslag till dylika styckningar eller afsöndringar finge upp¬
göras i sammanhang med den uppskattning af kronoegendomar, som
före deras försäljning ägde rum, därvid uppskattning särskildt af de
till styckning eller afsöndring föreslagna lägenheterna borde ske;
d) att i afseende å öfriga under domänstyrelsens förvaltning ställda,
för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka ansåges vara
till styckning eller afsöndring för beredande af mindre jordbrukslägen¬
heter lämpliga, förslag till styckning eller afsöndring finge i samman¬
hang med deras uppskattning för förnyad utarrendering, på sätt i före¬
gående punkt förmäles, uppgöras och, därest Kungl. Maj:t funne sådan
styckning eller afsöndring böra äga rum, Riksdagens pröfning underställas;
e) att, där föreslagen styckning eller afsöndring i behörig ordning
blifvit beslutad, lägenhet, som icke vore bebyggd med enskild person
tillhörande boningshus, skulle, där den ej kunde genom dess utbjudande
under hand till åsatt saluvärde afyttras, å offentlig auktion till den
högstbjudande försäljas;
f) att lägenhet, som vore bebyggd med enskild person tillhörande
boningshus, finge hembjudas denne till inlösen mot det lägenheten
åsätta försäljningsvärde;
Eib. till Rik8d. Prot. 1909. 1 Sami 1 Afd. 28 Höft.
2
10
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
g) att, där hembud å bebyggd lägenhet icke antoges, frågan om
lägenhetens särskilda föryttring finge förfalla, därest icke den egendom,
dit lägenheten hörde, skulle, enligt hvad förut blifvit sagdt, styckas i
mindre områden, i hvilket fall lägenheten skulle på förenämnda sätt
antingen under hand eller på offentlig auktion försäljas;
h) att köpare af lägenhet, som enligt dessa bestämmelser försåldes,
skulle, därest han sådant åstundade, äga inbetala köpeskillingen under
loppet af 10 år med en tiondedel årligen, såvida han ställde godkänd
säkerhet, där lägenheten vore bebyggd, för köpeskillingens inbetalning
på föreskrifvet sätt, och, där lägenheten vore obebyggd, för fullgörande
af de afbetalningar, som erfordrades för halfva köpeskillingens erläggande,
samt med det ytterligare villkor i fråga om obebyggd lägenhet, att, om
lägenheten ej före utgången af det femte året blifvit med bostad och,
där så erfordrades, med för lägenhetens skötsel i öfrigt nödiga byggnader
försedd, ogulden köpeskilling då skulle anses till betalning genast
förfallen;
i) att upplåtelsen finge äga rum enligt den i gällande eller blifvande
lagstiftning stadgade ordning för jordstyckning, som af Kungl. Maj:t
i hvarje fall pröfvades lämpligast;
k) att, när lägenhet, som för föryttring till enskild person afskildes
från kronoegendom, finge mantal sig åsatt, sådan lägenhet borde för¬
säljas utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta, som
utginge endast af kronoskatteegendomar, äfvensom i jordeboken upp¬
tagas under titel »utsockne eller allmänt frälse» och för betecknande
af denna sin natur få sig påförd ränta till kronan i likhet med andra
frälsehemman i orten; och
l) att Kungl. Maj:t skulle äga beträffande ifrågavarande upplåtelser
meddela de närmare bestämmelser, som kunde finnas erforderliga.
Sedan därefter de i punkten 1) af Riksdagens förenämnda beslut
omförmälda närmare bestämmelser meddelats genom nådiga skrifvelsen
till domänstyrelsen den 25 september 1896 angående bestämmelser att
tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från kronans
jordbruksdomäner, hafva styckningar af och afsöndringar från krono-
egendomar under den gångna tiden ägt rum i ganska stor omfattning.
Förhållandet under tioårsperioden 1897—1907 utvisas af följande
inom domänstyrelsen uppgjorda förteckning öfver lägenheter, rörande
hvilkas försäljning från kronans utarrenderade jordbruksdomäner, med
tillämpning af Kungl. brefvet den 25 september 1896, beslut fattats
under åren 1897—1907.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41. 11
!i ä n
|
Jämlikt punkt 6 bebyggd
med ensk. tillhöriga hus.
|
Jämlikt punkt 8.
|
Summa.
|
Af vidstående
lägenheter äro
följande ännu ej
försålda.
|
—25
ar.
|
26—50
ar.
|
51 ar -
10 har.
|
öfver
10 har.
|
—25
ar.
|
26—50
ar.
|
51 ar—
10 har.
|
öfver
10 har.
|
Stockholms............
|
2
|
i
|
8
|
|
|
|
|
|
11
|
_
|
Uppsala...............
|
5
|
3
|
11
|
_
|
_____
|
i
|
15
|
14
|
49
|
5
|
Södermanlands......
|
3
|
|
5
|
5
|
|
i
|
28
|
40
|
82
|
6
|
Östergötlands........
|
70
|
32
|
47
|
5
|
|
7
|
35
|
9
|
205
|
20
|
Jönköpings............
|
8
|
1
|
8
|
1
|
27
|
5
|
6
|
3
|
59
|
3
|
Kronobergs ...........
|
—
|
2
|
13
|
4
|
—
|
—
|
9
|
11
|
39
|
2
|
Kalmar ..................
|
3
|
1
|
10
|
1
|
—
|
—
|
2
|
1
|
18
|
—
|
Grottlands ..............
|
1
|
—
|
—
|
—
|
100
|
—
|
6
|
8
|
115
|
8
|
Kristianstad...........
|
100
|
18
|
55
|
25
|
56
|
7
|
2
|
—
|
263
|
8
|
Malmöhus...............
|
32
|
20
|
42
|
—
|
3
|
3
|
25
|
—
|
125
|
17 ;
|
Hallands .................
|
4
|
2
|
8
|
2
|
72
|
1
|
—
|
—
|
89
|
—
|
Göteborgs o. Bohus
|
‘ —
|
—
|
4
|
1
|
|
|
—
|
—
|
5
|
|
Ålfsborgs ..............
|
1
|
—
|
7
|
2
|
—
|
1
|
2
|
5
|
18
|
2
|
Skaraborgs ............
|
1
|
—
|
3
|
1
|
—
|
—
|
6
|
1
|
12
|
|
Värmlands ..........
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
9
|
|
9
|
2 1
|
Urebro ...................
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
34
|
2
|
39
|
18
|
Västmanlands ......
|
—
|
—
|
4
|
—
|
—
|
1
|
9
|
—
|
1.4
|
3
|
Kopparbergs .........
|
—
|
—
|
4
|
—
|
—
|
10
|
11
|
—
|
25
|
3
|
Gäfleborgs ............
|
3
|
4
|
5
|
—
|
—
|
|
_
|
1
|
13
|
—
|
J ämtlands...............
|
—
|
—
|
17
|
19
|
—
|
—
|
11
|
5
|
52
|
—
|
Västerbottens.......
|
6
|
2
|
|
—
|
—
|
|
|
—
|
8
|
—
|
Summa
|
240
|
86
|
251
|
66
|
258
|
39
|
210
|
100| 1,250
|
97
|
Af förteckningen framgår, att ett icke obetydligt antal lägenheter
icke kunnat säljas. De gångna årens erfarenheter hafva emellertid
äfven från andra synpunkter gifvit anledningar till tvifvel om lämplig¬
heten i alla delar af de genom 1894 års beslut tillkomna bestämmelserna.
Sålunda fanns anledning antaga, att en stor del lägenheter till följd af
dessa bestämmelser kommit att säljas under sådana förhållanden, att
afsikten med Riksdagens medgifvande af dylika upplåtelser förfelats.
I detta hänseende hade särskildt kommit till min kännedom, att lotter
inköpts af ägare till angränsande egendomar eller hemman, hvilka
därigenom sökt utvidga sina besittningar, och att i vissa fall samtliga
lotter af en styckad egendom inköpts af samma person, hvarigenom ju
Konungens
befallnings¬
hafvande i
Stockholms
län.
12 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 41.
hela ändamålet med styckningen förfelats. Slutligen fanns skal att
misstänka, att i en mångfald fall enstaka lotter köpts af personer, för
hvilka de enligt Riksdagens beslut medgifna förmånliga betalnings¬
villkoren icke varit afseuda.
Jag får äfven i detta sammanhang erinra om den lifliga diskussion,
som i pressen och tidskriftslitteraturen förts angående rätta formen för
upplåtelse af egnahemslägenheter från kronans domäner.
För att vinna klarhet i angifna hänseenden och, om så er¬
fordrades, rättelse uti anmärkta missförhållanden anmodade jag genom
skrifvelse den 14 juni 1907 domänstyrelsen att verkställa utredning,
huruvida icke genom ändrade föreskrifter den utväg till bildande af
egna hem, som öppnats genom Riksdagens förenämnda beslut, kunde
blifva anlitad i större utsträckning än för närvarande vore fallet.
Det sålunda infordrade utlåtandet bär styrelsen den 27 sistlidna
januari afgifvit och därvid tillika öfverlämnat underdåniga yttranden
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län jämte
öfriga till ärendet hörande handlingar.
Af dessa handlingar inhämtas hufvudsakligen följande.
Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Stockholms län har vid
sitt utlåtande fogat infordradt yttrande från domänintendenten i länet,
däruti denne såsom sin åsikt uttalat, att försäljning af lägenheter från
kronans domäner skulle i afsevärd grad befordras, om dylik försäljning
kunde ske under hand, när helst lämpligt tillfälle därtill yppades, således
äfven under löpande arrendeperiod. Spekulanter kunde nämligen, då
sådana icke af sig sj kifva framträdde i tillräcklig mängd, svårligen
framlockas »till viss tid på annat sätt än genom försäljning till under¬
pris. Vid arrendeuppskattning å egendom borde sålunda uppgöras för¬
slag till det eller de områden, inom hvilka afsöndring^’ ansåges under
arrendetiden kunna ifrågakomma. I det sedermera upprättade arrende¬
kontraktet skulle arrendatorn tillförbindas att mot viss ersättning, t. ex.
ränta å försäljningsbeloppen, under arrendetiden afstå från dessa om¬
råden, hvar]ände domänintendenten borde bemyndigas att, när lämpligt
tillfälle erbjödes till försäljning af lägenheter inom nämnda områden,
inkomma med förslag därom, äfvensom att ensam eller, där så er¬
fordrades, med biträde af vederbörande skogstjänsteman verkställa salu¬
värdering af desamma.
Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande har tillstyrkt, att till
nuvarande bestämmelser angående lägenheters upplåtande från krono-
domäner måtte göras tillägg i den af domänintendenten sålunda an¬
gifna riktning.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län har äfven¬
ledes ansett det olämpligt, att försäljning af lägenhet kunde ske endast
vid arrendeperiods slut. Häraf följde oftast, tack vare tillfälliga konjunk¬
turer, antingen att lägenheten öfverbetalades eller ock att den endast
med största svårigheter och först efter flera förnyade auktioner kunde
afyttras. Proceduren för försäljningen vore dessutom för omständlig
och tidsödande. Föreskrifterna om upprepadt ställande af säkerhet för
anbud m. m. samt om köpeskillingens inbetalande inom vissa år vore
betungande för de köpare, om hvilka här vore fråga.
På grund häraf föreslår Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
att gällande bestämmelser måtte ändras, bland annat, därhän att såväl
egnahems- som mindre jordbrukslägenheter må kunna, i mån af efterfrågan,
säljas när som helst under löpande arrendeperiod efter uppgörelse med
arrendatorn, att försäljning får ske antingen under hand af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande till åsatt uppskattningsvärde eller å auktion
samt att köpeskilling må kunna efter inbetalning af en mindre hand¬
penning få innestå hos köparen mot säkerhet af inteckning och er¬
läggande af skälig ränta.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har
meddelat, att egnaliemsbildandet inom länet fortgått med mycken ifver
och att jordbrukslägenheter, som inköpts med hjälp af egnahemslån,
till och med ofta öfverbetalats. Några åtgärder i syfte att påskynda
egnahemsbildandet erfordrades följaktligen ej. Hvad från statens sida
emellertid säkerligen skulle vara egnahemsfrågan till gagn vore, om
staten sökte, såvidt möjligt, inverka normerande på prissättningen å
smärre jordbrukslägenheter genom att till skäliga, billiga pris så mycket
som möjligt underlätta åtkomsten af lägenheter å kronojord.
För att vinna kännedom om eventuella egnahemsspekulanter samt
dessas önskningar i fråga om lägenheternas storlek och läge borde
genom särskild kungörelse hvarje år tillkännagifvas, hvilka egendomar,
som under året komme att arrende- och saluvärderas med erinran för
dem, som önskade få något område af egendomen med äganderätt till
sig upplåtet, att därom göra anmälan hos domänintendenten, som däri¬
genom skulle få ledning för sitt och biträdande gode männens förslag
i fråga om afsöndringarnas antal, storlek och läge.
Möjlighet borde beredas spekulanter att äfven under tiden mellan
de ordinarie uppskattningarna på ansökan få kronomark upplåten för
ifrågavarande ändamål; arrendatorn borde därför blifva skyldig att, när
Konungens
befallnings¬
hafvande i
Uppsala län.
Konungens
befallnings¬
hafvande i
Söderman¬
lands län
m. fl.
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
sådant för berörda ändamål påkallades, mot skälig afkortning å arrendet
afstå intill något högsta ytinnehåll viss del af egendomens hela ägovidd.
Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
likaledes, med vitsordande af hvad jag framhållit därom, att svårigheter
uppstått vid försöken att åstadkomma egna hem genom ^styckning af
mindre jordbrukslägenheter från kronans domäner, förklarat sig anse
tillfälle böra beredas domänstyrelsen att, efter öfverenskommelse med
vederbörande arrendator, under pågående arrendeperiod från krono-
egendom afskilja lägenheter till egna hem; och har förvaltningsutskottet
därvid jämväl framhållit, att det i många fall kunde vara fördelaktigt
för en arrendator att slippa ifrån aflägset liggande eller i öfrigt svår-
brukade områden.
Domänintendenten i länet har jämväl lifligt förordat vidtagande
af åtgärder för beredande af möjlighet att under löpande arrendeperiod
frånskilja egnahemslägenheter från kronoegendomar. De svårigheter,
som hittills yppats, hade nämligen enligt hans förmenande till stor del
sin grund däri, att man med nuvarande bestämmelser ej kunde i rätt
tid uppsöka och tillmötesgå jordspekulanten. För angifna ändamål
borde vederbörande arrendatorer intresseras att förmedla dylika upp¬
låtelser, då det ju vore med arrendator intressen förenligt att omedel¬
bart inpå det arrenderade området kunna åt sig samla en del arbets¬
sökande lägenhetsägare. Formen för dylik upplåtelse kunde nog be¬
höfva vara olika på olika orter. Ett sätt vore, att bland villkoren i
arrendekontrakten intaga ett generellt stadgande om skyldighet för
arrendatorn att afstå mark till egnahemslägenheter, när domänstyrelsen
så påfordrade, mot ersättning i form af arrendeafdrag äfvensom minsk¬
ning i husunderhåll, där sådant lämpligen kunde ske. För lätthetens
skull borde domänintendenten sedermera föreslå ersättningens belopp
äfven åt arrendatorn, och först, om arrendatorn icke åtnöjdes därmed,
skulle styrelsen låta laga syn uppgöra förslag härom. Ett annat sätt
vore, att uppskattningsmännen i uppskattningsinstrumentet angåfve det
eller de till försäljning lämpligaste områdena och att i arrendekontraktet
stadgades rätt att sälja härifrån med skyldighet för arrendatorn att
under återstående arrendetid åtnöjas med 4 å 5 procent ränta å köpe¬
skillingen. Läge området i en utkant och omfattade försäljningen både
åker och äng samt annan mark, så blefve antagligen försäljningssumman
nog hög, för att äfven en måttlig ränta skulle tillföra arrendatorn någon
fördel och att icke någon som helst obillighet eller orätt skulle honom
vederfaras. Kronan finge i hvarje fall gorå någon uppoffring genom
ränteförlusten, då upplåtelserna vid försäljning skedde på 10 års af-
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
betalning. Toge rörelsen fart, kunde ju med arrendators bifall upp¬
låtelse af lägenheter få ske jämväl från därtill icke bestämd mark.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län har, Konungens
med framhållande att det icke alltid vore gifvet, att det vid en viss tid öfvande3i
tunnes tillräckligt antal spekulanter, ansett försäljning af till afsöndring Östergötlands
afsedda områden icke böra påskyndas i de fall, då köplusten icke visat län-
sig motsvara tillgången på lägenheter. Försäljningsåtgärderna borde
då afbrytas och staten behålla de osålda lägenheterna tillsammans med
hufvudgärd en. Härtill erfordrades, att åtgärder för försäljning af de
mindre delarna af egendomen vidtoges före åtgärder för hufvuddelens
försäljning eller utarrendering. I händelse af hufvuddelens utarrendering
borde osålda lägenheter utarrenderas tillsammans med hufvuddelen med
skyldighet för arrendatorn att efter laga uppsägningstid afstå lägenheterna
mot den ersättning, som för sådant fall beräknats vid uppskattningen.
Tillhörde det hemman, hvarom fråga vore, den klass af egendomar, som
enligt gällande bestämmelser finge af Eders Kungl. Maj:t försäljas, borde
det tagas under ompröfning, huruvida hemmanet ej tillika med osålda
lägenheter i stället borde utarrenderas på viss kortare tid. Härigenom kunde
bättre förhindras, att samma person inköpte såväl hemmanet som af-
söndringarna, de senare för att återförenas med hemmanet.
Vid uppskattningen borde, utöfver de lägenheter, som genast
skulle afyttras, bestämmas och indelas ett visst område af inägorna,
hvilket staten skulle äga att under arrendetiden helt eller delvis försälja
mot nedsättning i arrendet efter viss norm och med tillträdesrätt för
köpare efter laga uppsägningstid. Härom skulle bestämmelse införas i
arrendekontraktet, hvarjämte arrendatorn skulle förpliktas att, äfvenledes
mot ersättning, afstå af utägorna hvad efter pröfning i hvarje fall kunde
finnas erforderligt.
Öfver de lägenheter, som funnes till försäljning, borde förteckning
töras af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande. En eller ett par
gånger årligen borde denna förteckning kungöras med tillkännagifvande,
att anbud finge ingifvas inom viss bestämd tid.
Staten borde måhända medgifva den, som å inköpt jordområde
inom fem år uppfört för lägenheten fullt tillräckliga åbyggnader, ned¬
sättning i köpesumman med exempelvis en femtedel.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har Konungens
lunnit styckning af eller afsöndring från kronans jordbruksdomäner för iefallnin9*-
bildande af bostadslägenheter böra uttryckligen medgifvas i författningen. 5önköpttgl
län m. fl.
16
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 41.
I länet funnes till följd af rådande höga virkes- och arbetspris ringa
utsikt att genom förändrade bestämmelser för upplåtelse af obebyggda
jordbrukslägenheter från kronans domäner vinna ökadt intresse för för-
värfvandet af dylika lägenheter. Bildandet af egna hem skulle däremot
kunna afsevärdt främjas, därest bebyggda lägenheter mera än hittills
upplätes från kronoegendomarna. Torpare hade visat sig särskilt
angelägna att förvärfva < torpen. Svårigheter borde ej sättas därför,
åtminstone där torplegan utginge i penningar och icke i dagsverken.
Den omständigheten, att torparen icke vore skyldig utgöra dagsverken,
innebure säkerligen ej, att han icke mot kontant betalning verkställde
arbete åt hufvudgården, ty i allmänhet torde torparen för sin utkomst
vara lika beroende af detta arbete som hufvudgården behöfde detsamma.
Där så lämpligen kunde ske, borde torpen å kronans jordbruks-
domäner upplåtas för bildande af egna hem med företrädesrätt i form
af hembud för torparna.
Vid uppskattningen borde hänsyn jämväl tagas till, huruvida
spekulanter till den mark, som kunde anses lämplig för styckning eller
afsöndring, verkligen funnes, ty detta förhållande borde till hufvudsaklig
del vara bestämmande för hela frågan.
Sedan salu- och arrendevärdering blifvit bestämd att hållas, borde
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande genom kungörelse och annons
i ortstidningarna tillkännagifva, att person, som önskade förvärfva någon
del af egendomen, hade att vid förrättningen anmäla, hvilken mark han
önskade erhålla, hvarefter sedan förrättningen hållits, person, som anmält
sig till förvärfvande af till försäljning föreslagen mark, borde föreläggas
inkomma med förklaring, huruvida han önskade köpa marken för ett
pris, motsvarande åsätta saluvärdet.
I händelse af konkurrens skulle person, berättigad till egnahems¬
lån, äga företräde. Likaberättigade spekulanter skulle få täfla i nu
stadgad ordning.
För underlättandet af egnahemsbildandet borde köpare af lägenhet
tillåtas amortera köpeskillingen under längre tid än nu vore fallet, exempel¬
vis 15 år, äfvensom erhålla befrielse från skyldigheten att ställa borgen.
Upplåtelser från kronans skogsegendomar till egna hem skulle nog
flerstädes kunna ske utan olägenhet för skogsvården.
I afgifvet utlåtande har domänintendenten i länet anfört, bland
annat, att torpare borde få torpet sig hembjudet till åsatt saluvärde i
händelse af försäljning på samma sätt, som redan vore stadgadt angående
innehafvare af bebyggd lägenhet, Till obebyggda lägenheter borde
lämnas billiga lån för uppförande af nödiga byggnader.
17
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobei’gs län bär
ansett kronodomänernas styckning i små obebyggda lägenheter icke
böra äga rum annat än för tomtändamål. Däremot hade det uti länet
gått synnerligen väl att frånstycka torplägenheterna. Till inköpta skogs-
egendomar hörande jordbruksområden borde ock kunna i större utsträck¬
ning afskiljas och försäljas, än för närvarande ägde rum. Allmänheten
borde beredas tillfälle att närvara vid uppskattningarna för att tillkänna¬
gifva sina önskningar i afseende å inköp af egna hem.
Skyldigheten för spekulant att ställa borgen eller annan säkerhet
för köpeanbud borde, där lägenhetens tillgång på skog vore ingen eller
förhållandevis obetydlig, utbytas mot skyldighet att förete vederbörande
pastors eller annat tillförlitligt intyg om bjudandes frejd och vandel, på
sätt funnes föreskrifvet om villkor för tilldelande af egnahemslån. En
utsträckning af tiden för köpeskillings amortering till exempelvis 15 år
skulle gifvetvis befordra tilloppet af lämpliga spekulanter. Därjämte
borde åtgärder vidtagas i syfte att lägenhetsinnehafvare, äfven där lian
icke ägde bostadshus å lägenheten, kunde erhålla förmånsrätt vid lägen¬
hetens försäljning.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län har i likhet
med åtskilliga andra länsstyrelser föreslagit, att upplåtelsen till egna
hem skulle kunna ske äfven å andra tider än vid arrendeperiods slut.
I arrendekontraktet borde äfven inrymmas en bestämmelse därom, att
arrendatorn skulle afstå egendomen tillhörande lägenhet eller torp, när
sådant af kronan fordrades, mot minskning i arrendet med ett mot
afgälden eller rättsgodtgörelsen svarande penningbelopp. Om den i
nu gällande arrendekontrakt stadgade skyldigheten för arrendatorn att
afstå mark för allmännyttigt ändamål utvidgades att gälla äfven om¬
råde, som pröfvades böra upplåtas från egendomen till beredande af
egna hem för mindre bemedlade, finge statsverket gifvetvis friare händer
att gorå afsöndringar i sådant syfte, när helst under arrendeperioden
omständigheterna därtill gåfve anledning. I händelse tillräckligt antal
spekulanter icke genast anmälde sig, borde vid hufvudegendomens
utarrendering vederbörande arrendator i arrendekontraktet tillförbindas
att öfvertaga brukandet af osåld lägenhet mot årlig afgäld, motsvarande
vissa procent af saluvärdet.
Domänintendenten i länet har, under framhållande, att kronan lika
litet som den enskilde kunde framtvinga köpare till viss tid, förklarat
sig anse köp af saluvärderad och afsöndrad lägenhet böra få ske, när
helst köpare anmälde sig. Torp och lägenheter, för hvilka ej dagsverken
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Åfd. 28 Båft. ' 3
Konungens
befallnings¬
hafvande i
Kronobergs
län.
Konungens
befallnings¬
hafvande i
Kalmar län
m. fl.
Konungens
befallnings¬
hafvande i
Gottlands län
m. fl.
18 Kungl. Majits Nåd. Proposition N.o 41.
utgjordes, borde snarast möjligt, äfven utan samband med arrendeperiods
utgång, försäljas.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län har med¬
delat, att äfven i nämnda län de af mig berörda olägenheterna yppats.
Sålunda hade ett jämlikt nådigt bref den 25 maj 1905 företaget försök
till afsöndringar och styckningar från Roma klosters kungsgård utfallit
så, att af 101 bostadstomter endast 4 inköpts af hvar sin köpare, under
det att af de öfriga en person inköpt 34, två bolag respektive 14 och
11, en person 8, en 6, en 5, två hvardera 4, en 3 och fyra hvardera 2.
Af 14 till försäljning utbjudna jordbrukslägenheter hade 8 icke funnit
köpare.
Uppskattningsmännen borde åsätta hvarje till frånstyckning eller
afsöndring föreslagen lägenhet icke blott saluvärde utan äfven särskildt
arrendevärde. Lägenheterna borde därefter utbjudas hvar för sig utan
rätt för spekulant att inköpa mer än en lägenhet. Om vid utbjudandet
saluvärdet ej uppnåddes, borde något nytt utbjudande icke omedelbart
äga rum, utan lägenheterna utarrenderas i ett sammanhang, därest hela
egendomen styckats, eller tillsammans med egendomen, därest endast
frånstyckning eller afsöndring varit ifrågasatt.
Arrendatorn borde tillförbindas att afstå lägenhet nästa fardag ett
år efter uppsägning mot afdrag å arrendet med arrendevärdet mot¬
svarande belopp. Den, som under arrendeperiod önskade förvärfva i
arrendet ingående lägenhet, borde sedan få när som helst gorå anbud
med rätt att få till saluvärdet uppgående och af erforderlig säkerhet
åtföljdt anbud antaget.
Fordran på säkerhet borde inskränkas till en tiondel af köpe¬
skillingen. Återstoden borde intecknas i fastigheten.
Kronofogden i länets norra fögderi har ifrågasatt, huruvida icke
egnahemsidén, hvad statens jord beträffade, lika bra tillgodosåges genom
upplåtelse under nyttjande- eller åborätt som genom försäljningar.
Svårighet att till rimligt pris förvärfva jord inom fögderiet förelåge
icke. Anledningen till den ringa köplusten vid försäljningar från krono-
egendomar vore nog ofta, att kronan sålde sina lägenheter obebyggda,
ofta ock de många former, som voro förenade med inköp af krono¬
lägenheter, slutligen de stränga fordringarna på borgen för köpevillkorens
fullgörande, för högt saluvärde m. m. Försäljningen borde ej forceras,
på sätt 1896 års skrifvelse syntes afse.
Då tomtförsäljningar i större utsträckning ansåges böra äga rum,
borde kronan ej uppträda såsom försäljare, utan upplåtelserna borde
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
ske i sin kelhet till sådana korporationer eller företag, allmänna eller
enskilda, som kunde vara däraf intresserade och kunde förväntas eller
genom särskilda bestämmelser tillförbindas att icke begagna upplåtelserna
r affär, utan i allmännyttigt intresse.
Vid arrende- och saluvärdering borde framför allt synnerlig vikt
fästas därvid, att förslaget till styckning eller afsöndring så upprättades,
att de särskilda lägenheternas arealer blefve väl afpassade efter det
åsyftade ändamålet att tjäna uppkomsten af verkliga småbruk, samt att
nödig hänsyn, om möjligt, toges till blifvande innehafvares behof af
olika ägoslag. Därvid borde särskilda salu- och arrendevärden åsättas
lägenhet. Saluvärdet borde sättas lågt, åtminstone med afseende å
obebyggda lägenheter. Kungörelsen om försäljningen borde göras kortare,
än nu vore fallet. Lägenhet, som ej funne köpare, borde upplåtas med
egendomen i öfrigt mot skyldighet för arrendatorn att, då spekulant
erbjöde sig, afstå lägenheten mot afdrag å arrendesumman af arrende¬
värdet för lägenheten.
Om köpebref utfärdades först, då en tiondel af köpeskillingen
erlagts och förbindelse med inteckningsrätt lämnats för återstoden,
syntes kronan kunna nöja sig utan särskild borgen. Erläggandet af
tiondelen af köpeskillingen borde ske snart efter anbudet och ej först
vid tillträdet. Tiden för åbyggnaders uppförande syntes böra förkortas
till 3 år, detta äfven för att motverka spekulation. Anbudsgifvare borde
måhända vid anbudet foga intyg från kronobetjänt, kyrkoherde eller
kommunalordförande om skötsamhet och ordentlighet.
Kronofogden i södra fögderiet har ansett styckning af domänerna
böra ske endast i mån af behof. Underhandsförsäljning vore att före¬
draga framför försäljning å auktion.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län har uttalat,
att vid försäljning af lägenheter hänsyn borde tagas till köparens
personliga egenskaper eller behof af bistånd för förvärfvande af eget
hem, ej som nu till anbudets storlek och säkerhetens beskaffenhet. Om
anbud till saluvärdet afgifvits, skulle hänsyn företrädesvis _ tagas till
nyssnämnda faktorer. Härigenom skulle flera lägenheters inköpande
af samme person i spekulationssyfte motverkas.
Vidare vore det enligt nådiga brefvet den 25 september 1896
medgifvet köpare af kronolägenhet att få anstånd med erläggandet af
710 af köpeskillingen sålunda, att 7io årligen betalades, mot det att han
utlämnade skuldebref ä den oguldna delen af köpeskillingen jämte en
af minst två vederhäftiga personer ingången solidarisk proprie borgen
Konungens
befallnings¬
hafvande i
Blekinge län.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
för hela o gill dna köpeskillingen eller, om det vore fråga om obebyggd
lägenhet, för 4/'io af köpeskillingen. Det syntes tydligt, att personer i
så svag ekonomisk ställning, att de blott i någon mån kunde bidraga
till bildande af eget hem, i allmänhet vore ur stånd att anskaffa dylik
borgen, till följd hvaraf många ej vore i tillfälle att uppträda såsom
spekulanter å kronolägenheter, ehuru de i personligt och ekonomiskt
afseende stadgade villkoren för erhållande af hjälp till bildande af eget
hem vore för handen. Då emellertid egnahemslån kunde i fråga om
jordbrukslägenheter lämnas ända intill 6/e af lägenhetens uppskattade
värde utan annan säkerhet än inteckning i fastigheten, syntes intet
hinder böra möta för borttagande af föreskriften om att ställa borgen
vid köp af mindre kronolägenheter, för så vidt nämligen minst Vs af
köpeskillingen kontant erlades vid köpets afsilande och å återstoden
lämnades köpeskillingsrevers samt köparen underkastades vissa skyldig¬
heter i fråga om fastighetens skötsel m. m., på sätt om egnahemslån
vore stadgadt.
Därest vid försäljning af kronolägenheter till egna hem företräde
gåfves åt mindre bemedlade personer, på sätt med egnahemsrörelsen
afsåges, skulle för flertalet köpare möta stora om ej rent af oöfverstigliga
svårigheter att utan skuldsättning till enskilda personer inbetala köpe¬
skillingen med så stort belopp som Vio årligen, i synnerhet som i de
flesta fall kostnader för nybyggnad uppkomma under de första åren.
Beträffande egnahemslån medgåfves 26 års amorteringstid. Det vore
därför antagligt, att flertalet köpare skulle vara angelägna om att förr
eller senare söka förskaffa sig sådant lån. Såväl i betraktande häraf
som med hänsyn till lämpligheten af, att pröfningen af köpares personliga
egenskaper och behof af bistånd till förvärfvande af eget hem öfver-
lämnades åt förmedlarna af egnahemslån, kunde det ifrågasättas, huru¬
vida det icke vore lämpligt, att anbudsgifvare skulle, för vinnande af
befrielse från att ställa borgen, äga att vid anbudet foga intyg om,
att ansökan om egnahemslån till erforderligt belopp bifallits, under
förutsättning att köpet komme till stånd. Enligt gällande föreskrifter
skulle egnahemslån anses förfallet, om brandstodsafgift för byggnader ej
erlades, om fastigheten vanvårdades, om byggnader nedrefves, om fastig¬
heten afyttrades till sådan person, som ej vore behörig till erhållande af
egnahemslån eller om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren
med hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål uppenbarligen
icke längre borde få tillgodonjuta detsamma. Dylika bestämmelser
syntes böra gälla äfven i fråga om dem, som erhölle egna hem från
kronans mark utan att lämna särskild säkerhet för ogulden köpeskilling,
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
och då förmedlarna af egnahemslån gifvetvis vore bäst kvalificerade för
öfvervakandet af efterlefnaden af dessa föreskrifter äfvensom af nu
gällande föreskrift om bebyggande af obebyggd‘fastighet inom viss tid,
talade äfven denna omständighet för lämpligheten af, att den vid köpets
afstötande oguldna köpeskillingen inbetalades medelst egnahemslån, där
särskild säkerhet ej lämnades. Om inteckningsbar revers lämnades
såsom säkerhet, borde lagfartssökandet för köparen öfverlämnas åt den
myndighet, hvilken inteckningssökandet ålåge.
Uppskattningsmännen borde åläggas att vid förslag till styckning
eller afsöndring tillse, att i möjligaste mån lägenheterna ej finge större
värde än att egnahemslån därå kunde erhållas.
Kungörelse om beslutad försäljning med villkoren därför borde
anslås å de platser, där vissa värnpliktskungörelser enligt gifna före¬
skrifter skulle anslås.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län har
såsom sin mening uttalat, att utstyckning och försäljning af lägenheter
icke borde vara beroende af 20:årig arrendeperiod, utan upplåtelse af
såväl jordbruks- som bostadslägenheter kunna ske under löpande arrende¬
period möjligen hvart femte år, då frågan kunde pröfvas i samband
med skeende besiktning å egendomen. Köpeanbud under hand å till
försäljning afsedd mark borde utan inskränkning få ingifvas till Eders
Kung!. Maj:ts befallningshafvande. Funnes afverkningsbar skog å till
försäljning föreslagen mark, borde anbud få äga rum och kunna
pröfvas, äfven om detsamma icke innefattade den afverkningsbara
skogen.
Domänintendenten i länet har anfört, att delning och afsöndring icke
borde ske i större utsträckning än utvecklingen kräfde, emedan annars
missbud åstadkommes till skada och förfång för annat Sveriges folk.
Allting vore oriktigt, när det skedde till öfverdrift.
När som helst under arrendeperiod borde sig anmälande speku¬
lant kunna få köpa jord från kronans domäner. För detta ändamål
borde åtgärder kunna vidtagas redan vid arrendeuppskattningen, utan
att alltför stora kostnader och svårigheter skulle uppstå för kronan.
Spekulanter borde i större utsträckning än hvad nu vore fallet
efter öfverenskommelse med arrendator och tillåtelse af domänstyrelsen
få åt sig upplåtna byggnadstomter å kronodomäns jord mot afgäld till
arrendatorn för att sedan, när de så önskade, inköpa lägenheter.
Kronofogden i Villands med flera häraders fögderi har förklarat
sig anse Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller domänstyrelsen
Konungens
befallnings¬
hafvande i
Kristianstads
län m. fl.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
böra berättigas att, efter sorgfällig pröfning af inkomna anbud och sedan
yttranden inhämtats om de bjudandes vandel och karaktär, oberoende
af köpeskillingarnas storlek antaga deras anbud, om hvilka man kunde
hysa grundade anledningar förutsätta, att de skulle bilda egna hem
och därå blifva bofasta för framtiden.
Det kunde ifrågasättas, om ej egnahemsidén skulle främjas genom
att en del domäner styckades i småbruk och utarrenderades åt idoga
arbetare med god vandel, hvilka för uppsättning af inventarier kunde
erhålla lån mot billig ränta ur egnahem slånefonden, under rätt för
arrendatorerna att framdeles få med äganderätt förvärfva den arrende¬
rade jorden.
Kronofogden i Ingelstads och Järrestads fögderi har ansett, att vid
utarrendering af domäner visst eller vissa områden borde undantagas, när
sådana, lämpliga till ^styckning, funnes, för att i lämpliga lotter under
hand utbjudas till försäljning samt afyttras i den mån köpare anmälde
sig och , blefve antagna. Under tiden skulle osålda lotter brukas af
domänarrendatorn mot viss jämförelsevis obetydlig arrendeafgift.
Kronofogdarna i Åsbo härads samt Ostra och Västra Göinge
härads fögderier, hvilkas yttranden jämväl inhämtats, hafva ansett nu
gällande bestämmelser i ämnet fullt tillfredsställande.
Konungens
befallnings¬
hafvande i
Malmöhus
lån m. fl.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har an¬
fört följande.
Det hade visat sig svårt att finna köpare till obebyggda egnahems-
lägenheter, särdeles om dessa varit aflägset belägna från större sam¬
hällen. I flera fall hade dylika lägenheter inköpts icke i egnahems-
syfte, utan för att tilläggas angränsande hemman.
Jordområden, som ansetts lämpliga till egnahemslägenheter och
därtill föreslagits, borde ständigt finnas att tillgå för köpare, när helst
han anmälde sig, samt kungöras i sockenstugor och tingshus eller å
andra offentliga ställen till inköp lediga vid midfastan hvarje år emot
viss bestämd köpeskilling. Intill dess köpare anmält sig, kunde lägen¬
heterna lämpligen brukas af kronodomänens arrendator mot viss afgift
och rätt till ersättning för höstplöjning, därest lägenheten skulle till¬
trädas nästkommande midfasta.
En anledning, hvarför försäljningen af obebyggda lägenheter gått
trögt, vore nog svårigheten att erhålla lån till byggnadernas uppförande.
Ett af egnahemsnämnden i länet väckt förslag, att jordområdena skulle
hembjudas egna hemsförening i länet, förtjänade därför beaktande, och
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
detta så mycket mer som hänsyn äfven borde tagas till den större lätt¬
heten för en sådan förening att träda i förbindelse med spekulanter.
Domänintendenten i länet har ansett försäljning af väl bebyggd
eller därför olämpligt belägen kronodomän icke böra äga rum. Om
vid försäljning af en lägenhet afgåfves flera anbud, uppgående till eller
öfverstigande saluvärdet, borde köpare, som förbunde sig att bebygga
lägenheten, hafva företräde, äfven om hans anbud skulle understiga
högsta anbudet.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län har funnit
utstyckning böra ske äfven från andra statens domäner än jordbruks-
domäner i de fall, där för ändamålet lämplig jord funnes. Utstyckning
borde äfven vara tillåten för tillgodoseende af behofvet af bostads¬
lägenheter.
När helst verkligt behof af eget hem uppstode, borde möjlighet
till dess tillfredsställande från statens sida beredas. Fördenskull borde
i arrendekontrakt intagas skyldighet för arrendator att för sådan hän¬
delse afstå erforderlig jord mot ersättning, i brist af åsämjande bestämd
af ojäfvig nämnd.
Lägenhet borde försäljas under hand till åsatt saluvärde.
Det kunde ifrågasättas, om icke domänstyrelsen borde få afgöra,
om ett område, tillika med förut från egendomen skild mark icke
öfverstigande eu viss bråkdel af egendomens hela areal och i hvarje
fall ej större än t. ex. 5 hektar, finge från egendomen utstyckas.
Anmodadt att i ärendet sig yttra, har länets hushållningssällskaps
förvaltningsutskott åberopat infordradt utlåtande från egnahemsnämnden
i länet, som anfört hufvudsakligen följande.
Lätt torde vara att inse, att en med tillämpning af nu gällande
bestämmelser mera forceradt skeende styckning af jord från en fastig¬
het måste medföra just de af mig framhållna olägenheter, och torde
man jämväl kunna utan öfverdrift säga, att de nuvarande bestämmel¬
serna icke alls verkade till uppnående af önskemålet: jämn tillgång på
för egna hem lämpliga lägenheter till skäliga pris och goda villkor i
öfrigt.
Såsom hitintills måste emellertid naturligen äfven för framtiden
frågan om och i hvilken utsträckning lägenheter skulle upplåtas från
en kronodomän upptagas och afgöras i sammanhang med frågan om ny
utarrendering af hvarje fastighet. Härvid syntes emellertid vid blifvande
arrendeuppskattningar böra tagas hänsyn icke blott till det mera omedel¬
bara behofvet af och efterfrågan å egnahemslägenheter utan äfven till
Konungens
befallnings¬
hafvande i
Hallands län
m. fl.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
behofvet att för utstyckning så småningom under en blifvande arrende¬
period så att säga reservera så stort område, som man skäligen kunde
beräkna komma att för ändamålet erfordras. Sålunda reserveradt område
kunde lämpligen för sig utarrenderas till brukaren af återstoden af domänen
eller eventuellt till annan person och det under villkor, som dels för¬
hindrade utsugning af området, dels ock lämnade kronan rätt att efter
behof disponera jorden till utstyckning. Om hela det reserverade om¬
rådet från början uppdelades i t. ex. fjärdedelar med bestämmelse, att
delen n:r 1 finge disponeras till styckning under de fem första arrende¬
åren, delen n:r 2 under nästa 5-årsperiod och så vidare, eller om åt¬
minstone bestämdes den ordning, i hvilken de olika delarna af det
reserverade området beräknades komma att styckas, torde det säker¬
ligen blifva möjligt för staten att utan afsevärda uppoffringar tillför¬
säkra sig behöflig tillgång till jord för utstyckning till egnahems-
lägenheter.
Därest vidare hvarje reserveradt område omedelbart indelades uti
lämpliga större och mindre lägenheter, hvilka åsattes bestämdt pris,
syntes någon auktion å lägenheterna icke vara lämplig eller behöflig,
utan syntes det vara tillräckligt att lämpliga meddelanden om lägen¬
heterna kungjordes.
Tillvaron och kännedomen om dessa i tillräckligt antal uttagna
och för skäligt pris för en hvar vederbörligen kvalificerad spekulant
tillgängliga lägenheter skulle vidare medföra den fördelen att hålla
priset nere å lägenheter af ifrågavarande beskaffenhet. Nu af enskilda
verkställda styckningar skedde väl nästan uteslutande i spekulations¬
syfte och hade mångenstädes drif vit upp priset på mindre lägenheter
så, att den förste innehafvaren af en egnahemslägenhet ofta måst
betala densamma för dyrt, hvilket i många fall hindrade honom att
själffå njuta af hvad han nedlade å lägenheten.
Domänintendenten i länet har framhållit, att upplåtelser till bostads¬
lägenheter ej vore medgifna, och att upplåtelser endast kunde ske hvart
tjugonde år. I öfrigt har han förklarat sig anse anledningen till miss¬
förhållandena vid lägenheters upplåtande från kronodomäner ligga mera
hos egnahemslånerörelsen, sådan denna nu vore beskaffad, än uti 1896
års författning. Domänintendenten hemställer därför, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes taga uti nådigt bepröfvande, huruvida ej först i samband
med förändrade grunder i öfrigt för egnahemslånerörelsens utöfvande
det finge tagas i öfvervägande, i hvad utsträckning kronans domäner
lämpligen kunde komma till användning för främjande af egnahems¬
rörelsen.
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus
län har såsom sitt utlåtande i ärendet åberopat infordradt yttrande från
domänintendenten i länet, som funnit begärligheten efter bebyggda
lägenheter liten, efter obebyggda ännu mindre. Egnahemsfrågan kunde
ej helt enkelt lösas genom en hejdlös styckning af alla större jord¬
bruk. För att skingra denna villfarelse borde föreskrift lämnas om
styckning af 1 å 2 kronoegendomar i länet, därvid företrädesvis borde
utväljas illa bebyggda egendomar, tv kronan finge ej helt och hållet
bortse från affärssynpunkten. Lotterna borde därefter försäljas å offent¬
lig auktion till den högstbjudande för pris, som kunde erhållas.
För att förebygga samlandet på samma hand af flera egnahems-
lägenheter borde stadgas, att hvarje lägenhet skulle vara inom viss tid
bebyggd med bostadshus och, om så erfordrades, jämväl för lägen¬
hetens skötsel i öfrigt nödiga byggnader, vid äfventyr att köpet i
annat fall ginge tillbaka med förlust för köparen af den erlagda delen
af köpeskillingen.
I afgifvet utlåtande har länets hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskott förklarat sig anse nya bestämmelser i ämnet ej erforderliga.
Måhända skulle dock anmärkta olägenheter kunna undvikas, om kronan
i förväg försåge lägenhet med erforderliga byggnader och sedermera
medgåfve bekväma betalningsvillkor.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Alfsborgs län har ansett,
att när som helst under en arrendeperiod borde t. ex. genom domän¬
intendenten underhandlingar om försäljning af mindre lägenheter kunna
inledas och, om lämplig spekulant erhölles, behöfliga åtgärder för sådan
försäljning vidtagas, hvarvid efter godvillig öfverenskommelse med
hemmanets arrendator lägenheten antingen omedelbart skulle från¬
skiljas och försäljas före arrendeperiodens slut mot skälig nedsättning
i arrendet eller ock under återstoden af arrendeperioden upplåtas till
den ifrågasatte köparen mot fastställd årlig afgäld eller andra presta¬
tioner och först vid arrendeperiodens slut med äganderätt af honom
öfvertagas. Däremot vore det olämpligt att stadga i arrendekontraktet,
att lägenheter under arrendeperioden finge oberoende af arrendator
samtycke frånstyckas, enär därigenom arrendatorns ställning blefve allt
för oviss och arrendeupplåtelser komme att i hög grad försvåras. Äfven¬
ledes vore det obehöflig! att bereda köpare lån ur egnahemslånefond,
då tioårig amorteringstid förefunnes.
Domänintendenten i länet har funnit 1896 års författning till¬
fredsställande, blott den utnyttjades i så lång utsträckning som möjligt.
Eib. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 4
Kontingent
befallnings¬
hafvande i
Göteborgs och
Bohus län
m. fl.
Konungens
befallnings¬
hafvande i
Alfsborgs län
m. fl.
Konungens
befallnings-
hafvande i
Skaraborgs län
tn. tf,.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
En till eget hem afsöndra^ lägenhet borde ej få säljas till något annat.
Vid slutliga pröfningen borde endast sådana anbud antagas — äfven
om de ej vore de högsta — som lämnade säkerhet för att egna hem
blefve bildade. I trakter, där behofvet af egna hem vore stort, borde
någon, t. ex. domänintendenten, få befogenhet att äfven under pågå¬
ende arrendeperiod ordna eget hem, där så begärdes. Upplåtelsen skulle
då blifva på arrende till periodens slut mot afgäld direkt till arren-
datorn. Att stycka hela domänen utan att man hade spekulanter, vore
vanskligt och skulle, såsom redan visat sig, leda till ofördelaktiga resultat.
I infordradt utlåtande har länets södra hushållningssällskaps för¬
valtningsutskott förklarat sig anse, att väl belägna fastigheter, såsom
i folkrika trakter, nära fabrikscentra eller intill stationssamhällen,
där tillfällen funnes till afsättning af landtmannaprodukter och till bi¬
förtjänster, borde särskildt utväljas för styckning och de egna hemmens
områden därefter, till ledning för spekulanter, utstakas. Till viss
gemensam dag borde därefter infordras dels arrendeanbud å hela fastig¬
heten och dels köpeanbud med egnahemslånevillkor å samtliga lotterna.
Inkomme antagliga köpeanbud å alla lotterna, skulle dessa antagas,
eljest arrendeanbudet.
Norra hushållningssällskapets förvaltningsutskott har funnit kronan
alltid böra hafva ett förråd af lägenheter till hands för hugade spe¬
kulanter. Alla juridiska förutsättningar borde vara på förhand ordnade,
så att affären kunde gå snabbt och enkelt för sig. Åborättsinstitutet
borde upplifvas i moderniserad gestalt sålunda, att ny ttj anderätten upp-
lätes med rätt för ny ttj anderättshaf varen att genom årliga amorteringar
blifva ägare till jorden.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län har
hemställt, att någon förändring i nu gällande bestämmelser icke måtte
vidtagas förrän mera erfarenhet angående den genom hushållnings¬
sällskapens förmedling uppståndna egnahemsbildningen vunnits och
nuvarande abnorma förhållanden i afseende å arbets-, material- och jord¬
kostnader upphört.
I sitt uti ärendet afgifna yttrande har domänintendenten i länet
meddelat, att af 22 lägenheter, som med tillämpning af 1896 års
skrifvelse utbjudits till försäljning, 12, som varit bebyggda, inköpts
för att i befintlig omfattning brukas, men att de 10 återstående in¬
köpts af ägare af intilliggande jord och förenats med denna. I öfrigt
har domänintendenten föreslagit, att jordbrukslägenheterna icke måtte
tilltagas för små, enär eljest fattigdom förr eller senare skulle inställa
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
sig. Staten borde, då så lämpligen kunde ske, frånstyrka egendomarna
delar, hvilka skulle bebyggas af kronan och därefter upplåtas på
arrende.
Ofverjägmästaren i Västra distriktet, hvars yttrande i ärendet
jämväl inhämtats, har ansett kronans jordbruksdomäner böra för emigra¬
tionens minskande och immigrationens höjande så småningom styckas
och försäljas. Åtgärder borde vidtagas vid blifvande utarrenderingar
af domänerna, så att vissa delar af desamma måtte kunna under arrende¬
tiden när som helst säljas. Om lämpliga förbehåll i detta afseende
gjordes i arrendekontrakten, skidle kronan ständigt under en lång tid
framåt kunna hålla egna hem så att säga på lager och belägna öfver
hela landet, en anordning, som helt säkert skulle få stor betydelse för
immigrationen, förutsatt dock att ej blott de sämre delarna af egen¬
domarna såldes utan äfven den bättre jorden.
Å kronans skogsegendomar befintliga hemman och lägenheter
borde däremot såsom alldeles oundgängliga för skogarnas vård och
nöjaktiga afkastning i regel bibehållas i kronans ägo och, där så be-
höfdes för erhållande af ökad arbetskraft och vinnande därigenom af
större möjligheter för ett intensivt skogsbruk, genom inköp af lämpligt
belägna hemman och lägenheter formeras. Försäljning af å krono-
parkerna liggande hemman skulle för staten medföra ökad hägnads-
skyldighet och dyrare bevakning.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län har
anfört följande.
I någon afsevärd omfattning hade tillämpningen af bestämmelserna
i 1896 års skrifvelse icke inom detta län kommit till utförande beträffande
kronodomänerna, ehuruväl åtgärder till lägenheters utskiftande och för¬
säljning blifvit, så långt förhållandena sådant medgifvit, af myndig¬
heterna vidtagna i sammanhang med dessa domäners afyttring. Ej
heller från kronoparkerna hade lägenheter af ifrågavarande slag annat
än mycket sällan kunnat afsöndras och försäljas. Där tillfälle emeller¬
tid yppat sig, hade det egentliga syftemålet sällan uppnåtts, enär upp¬
låtelsen merendels efter auktion ägt rum till andra än mindre bemed¬
lade. Vid ett tillfälle hade sålunda en dylik lägenhet inropats af en
större fastighetsägare till utvidgning af dennes angränsande jordegen¬
dom, vid ett annat tillfälle af ett bolag, som varit intresseradt af den
å lägenheten befintliga skogstillgången.
Orsaken till dessa förhållanden måste utan tvifvel sökas i de nu¬
varande formerna vid kronodomänernas försäljning, däribland kunde
Konungens
befallnings¬
hafvande i
Värmlands län.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o H-
anmärkas den vidlyftiga gången lios olika myndigheter i och för lägen¬
heternas bestämmande till areal och gränser och desammas värdering.
Efter lång tidsutdräkt för alla förberedande åtgärder följde så själfva
utbjudandet, likaledes under rätt invecklade former, och i vanliga fall
därefter auktion, där lägenheten komme under öppen täflan med små
utsikter för den mindre bemedlade, hvilken bär ställdes inför konkurrens
med ekonomiskt starkare spekulanter. För arbetaren, handtverkaren
eller annan mindre bemedlad ställde sig dessa former i hög grad hinder¬
liga, vare sig det gällde afgifvande af anbud eller inställelse vid auktions¬
förrättning, hvarvid redan det långa afståndet till residensstaden ver¬
kade försvårande med hänsyn till därmed förbundna kostnader af olika
slag. Erfarenheten från länet hade sålunda visat, att, om än spekulanter
icke saknats, dessa dock ofta uraktlåtit gifva sig tillkänna och a,tt iföljd
häraf lägenheter måst flera gånger utan resultat utbjudas. Onskligt
syntes därför vara, om någon ändring i nu gällande bestämmelser
kunde ernås.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sålunda ett af
t. f. domänintendenten härutinnan framställdt förslag, att försäljningen
måtte ske under hand genom vederbörande domänintendent eller annan
lämplig person, förtjäna beaktande. Den personliga beröringen med
spekulanter, som gifvetvis stode domänintendenten till buds, syntes vara
ägnad att i hög grad underlätta de underhandlingar, hvarom här vore
fråga, och lända till fördel icke blott för den enskilde utan äfven för
det allmänna, som härigenom säkrare skulle kunna verka för det med
ifrågavarande upplåtelser afsedda syftemålet. En uppgörelse under hand,
hvarigenom för öfrigt kunde motverkas ett vid dessa lägenheters för¬
värfvande ej sällan framträdande spekulationssyfte, innebure visserligen
en afvikelse från den vanliga ordningen för afyttring af kronans egen¬
domar, men finge å andra sidan anses för egnahemssträfvandet synner¬
ligen önskvärd. Hvad anginge statsverkets kraf på skälig köpeskilling,
kunde detsamma ej heller härigenom äfventyras, då afvttringen gifvetvis
måste föregås af vederbörlig uppskattning af domänintendent med bi¬
träden och anbuden härefter underställas domänstyrelsens pröfning och
godkännande. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande finge alltså på
dessa skäl underdånigst hemställa, att nu gällande bestämmelser för
lägenheters afyttrande gåfves de friare former, att åt vederbörande
myndigheter inrymdes rättighet att beträffande ifrågavarande försälj¬
ningar träffa aftal under hand.
Hvad slutligen anginge frågan därom, att kronans domäner och
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
skogsegendomar skulle i större utsträckning, än nu ägde ruin, upp-
låtas till egna hem, hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke
af erfarenheten inom länet funnit behof i sådant hänseende föreligga.
De tillfällen till styckning och utskiftning af lägenheter, som redan
under nu gällande bestämmelser kunnat beredas, syntes nämligen i till¬
räcklig grad hafva motsvarat efterfrågan, livilket förhållande bestyrktes,
bland annat, där af, att åtskilliga lägenheter af brist på spekulanter ännu
vore osålda. I följd häraf hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande funnit anledning till hemställan i denna riktning icke för när¬
varande föreligga.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro^ län har anfört
hufvudsakligen följande.
Det hade visat sig, att bestämmelserna i nådiga brefvet den 25
september 1896 icke vore fullt lämpliga och ägnade att i önskvärd ut¬
sträckning befordra bildandet af egna hem; och särskildt vore det fallet,
att svårigheter mött att, då beslut fattats om en fastighets styckning eller
om upplåtelse af ett större antal lägenheter från en fastighet, genast
erhålla lämpliga spekulanter i tillräckligt antal. Till belysande häraf
ansåge sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra relatera föl¬
jande fall. Sedan genom nådigt bref den 3 november 1905 förordnats,
att en viss kronoegendom skulle i enlighet med vederbörande uppskatt-
ningsnämnds förslag styckas i 32 ägolotter, af hvilka 25 skulle utbjudas
till försäljning på en gång, hade anbud på dessa 25 lotter infordrats
och därefter två särskilda auktioner hållits utan vidare resultat än
att två lotter försålts till åsätta saluvärden. Tvifvelsutan hade äfven
dessa fortfarande varit osålda, därest icke den ena lotten varit för¬
sedd med en köparen tillhörig åbyggnad och den andra på grund af
vissa förhållanden varit särskildt begärlig. Ej heller vid en sedermera ut¬
lyst tredje auktion å återstående 23 lotter torde antagliga anbud vara att
förvänta. Anmärkas borde ock, att de personer, som inköpt de försålda
två lotterna, icke finge antagas komma att bruka dem såsom egnahems-
lägenheter i egentlig mening, och finge härvid ej heller förbises, att
kronan för dessa nästan resultatlösa försäljnings försök fått vidkännas
rätt afsevärda kostnader.
Om än dylika dåliga resultat af statens bemödanden i förevarande
afseende finge antagas till någon del vara beroende på den hos arbetar¬
befolkningen i allmänhet rådande obenägenheten att binda sig vid egna
hem, af sedda för jordbruk, i de orter, där dess arbetskraft mot hög
Konungen»
befallntnathaf.
vande i Ortbro
län m. fl.
30
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 41.
aflöning funne användning i industriens tjänst, vore det desto mera
angeläget, att staten genom lämpliga föreskrifter rörande sättet för
lägenheternas försäljning samt så billiga försäljningsvillkor som möjligt
sökte motarbeta dylik obenägenhet.
Beträffande försälj ningssättet torde det först och främst böra fram¬
hållas, att försäljningarna icke borde äga rum å auktion, utan under
hand. Att försäljning under hand bättre lämpade sig för ifrågavarande
ändamål syntes nämligen Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vara
påtagligt. Af vikt vore ock, att icke lägenheter till större antal ut-
bjödes på en gång, under det att långa mellantider förlöpte, då lägen¬
heter icke funnes att tillgå. Från statens sida borde tillses, att, såvidt
möjligt, utväg för bildande af eget hem genom inköp t af kronolägenhet
ständigt hölles öppen för den, som det önskade.
Utgående från denna synpunkt tilläte sig Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande att i underdånighet föreslå, att gällande föreskrifter
i ämnet ändrades i syfte, att lägenheter från kronans jordbruksdomäner
icke vidare utbjödes till försäljning å auktion, utan att, om antagligt
köpeanbud icke afgifvits efter den i punkt 8 af nådiga brefvet den
25 september 1896 omförmälda kungörelse, lägenheterna finge under
hand afyttras till åsätta saluvärden.
För genomförande häraf syntes lämpligen kunna föreskrifvas huf¬
vudsakligen, att, efter det kronoegendom styckats för försäljning i mindre
lotter eller afsöndringar till smärre jordbrukslägen heter ägt rum från
dylik egendom, lägenheterna skulle såsom hittills utbjudas till försälj¬
ning genom infordrande af anbud till åsatt saluvärde, men att, därest
dylikt anbud icke afgåfves, lägenheterna skulle fortfarande utarrenderas
i sammanhang med hufvudgården, med förbindelse för arrendatorn att
afträda lägenhet, hvarå anbud framdeles kunde varda afgifvet. Tillika
borde stadgas, att förteckning å alla till försäljning afsätta egnahems-
lägenheter skulle med upplysning om saluvärdena en gång hvarje halfår
i länskungörelserna och en af ortens tidningar införas, med tillkänna-
gifvande att anbud till åsätta saluvärden finge när som helst till Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas, åtföljda af borgen eller annan
föreskrifven säkerhet för köpeskillingen. Därjämte kunde ifrågasättas,
huruvida icke köpare, som ville betala köpeskilling vid tillträdet, borde
medgifvas nedsättning, motsvarande den frihet från ränta, som för när¬
varande åtnjötes, då likvid erlades under loppet af tio år. Det hade
nämligen visat sig, att dylik räntefrihet icke uppskattades till sitt verk¬
liga värde, i det att framställning ej sällan gjorts om tillstånd att få
betala hela köpeskillingen mot dylik nedsättning.
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
För bestämmande af det afdrag, som skulle tillkomma arrendatorn
för afstående af under arrende inbegripen, till försäljning bestämd lägen¬
het, borde vid arrende och saluvärdering särskildt arrendevärde åsättas
hvarje dylik lägenhet.
För genomförande af detta förslag, hvarigenom försäljning till
pris, understigande åsätta saluvärdet, icke skulle vidare ifrågakomma,
blefve ett oeftergiflig! villkor, att saluvärdena icke sattes för höga,
hvilket i flera fall hittills förekommit och verkat återhållande på speku¬
lanterna. För såvidt egnahemsfrågan skulle kunna genom statens med¬
verkan föras fram till någon vidare utveckling, finge staten icke påräkna
någon särskild vinst på försäljning af sina egendomar i mindre lotter
utöfver de köpeskillingar, som kunde beräknas för egendomarna i ostyc-
kadt skick, utan borde vid saluvärdering mera hänsyn tagas till möjlig¬
heten för lotternas försäljning för afsedt ändamål än till förtjänsten.
Då erfarenheten gifvit vid handen, att tillgången å kronolägen¬
heter för egnahemsändamål fullt motsvarade efterfrågan, ansåge Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att, åtminstone för ifrågavarande län,
det icke för närvarande vore behöfligt, att kronans domäner och skogs-
egendomar till egna hem utstyckades i större omfattning än nu ägde rum.
I afgifvet utlåtande har öfverjägmästaren i Bergslagsdistriktet för¬
klarat sig anse, att försäljning af lägenheter å auktion borde om möjligt
undvikas och sådan försäljning i stället ske under hand genom lands¬
kontorets försorg. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle äga
att afyttra lägenheter, när helst tillfälle erbjödes. Att genom andra
konstgjorda medel söka alltför mycket forcera egnahemsrörelsen vore
icke gagneligt för samhället eller landet i dess helhet.
Domänintendenten har, jämte framhållande af vikten af att för¬
säljningen skedde under hand, ansett bestämmelsen om bebyggande före
viss tids utgång ej vara nödvändig. Uppfyllandet af ifrågavarande be¬
stämmelse vore svårt att kontrollera, och bestämmelsen i fråga vore ej
i öfverensstämmelse med den fria disposition, man fordrade af hvad
man köpt och betalt.
Egnahemsnämnden i länet har i afgifvet utlåtande anfört, att ett
bättre resultat än det hittills uppnådda syntes kunna vinnas genom
bestämmelse om rättighet att i stället för borgen och andra nu med-
gifna säkerheter använda revers med inteckningsmedgifvande i lägen¬
heten och med t. ex. hushållningssällskapet såsom förmedlare — mot
viss, exempelvis två procent provision — af försäljningarna. I sam¬
manhang med köpet kunde ju då äfven preliminärt uppgöras angående
egnahemslån åt köparen. Inom länet vore, enligt hvad erfarenheten
Konungens
btfaUntngshaf-
lande i Väst¬
manlands lön
m. fl.
32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
gåfve vid handen, lätt att finna köpare till mindre lägenheter, ja det
hade till och med visat sig svårt skaffa jord för skäligt pris till alla de
arbetare, som velat förvärfva sig egna hem.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län har
ansett, att ändrade föreskrifter vore erforderliga i ändamål att lättare
än nu vore förhållandet vinna köpare till de till föryttring afsedda lägen¬
heterna, samt i sådant hänseende hemställt, att i de fall, där nu lägen-
hetsförsäljning skulle ske genom auktion, bestyret med anskaffande af
köpare måtte öfverlämnas åt vederbörande förmedlare af egnahemslån.
Till föryttring föreslagen lägenhets storlek skulle afpassas så, att egna¬
hemslån därå kunde erhållas, hvarigenom köpare ställdes i utsikt att
genom sådant lån få utgöra köpeskillingen. Under sådana förutsätt¬
ningar skulle kronoegendomar kunna i vidsträcktare grad än hvad för
närvarande vore fallet styckas till småbruk och egna hem.
Domänintendenten i länet har såsom eu följd af nu gällande be¬
stämmelsers bristfällighet framhållit, att ofta nog en lägenhet inköptes
af närmaste granne, som önskade förstora sin gård eller erhålla ett väl-
behöfligt torp.
För kronodomän, som skulle undergå salu- och arrendeuppskatt¬
ning, borde jämväl plan uppgöras för dess styckning i småbruk. Denna
plan borde angifva de blifvande lägenheternas namn eller förslag därtill,
läge, gränser, areal och värde, om de vore bebyggda eller obebyggda,
samt i förra fallet med hvilka byggnader och dessas beskaffenhet. Denna
förrättning borde i regel företagas så tidigt, att densamma kunde vara
afslutad minst två år före den gamla arrendeperiodens slut.
För kronodomän, som endast skulle undergå arrendeuppskattning,
borde lägenheters afsöndring föreslås endast, om hufvudgårdens skötsel
icke därigenom försvårades. Om så stora afsöndringar föresloges, att
hufvudgårdens arrendevärde icke uppginge till minst 600 kronor, borde
fullständig plan till egendomens styckning upprättas. Försäljningen af
till styckning föreslagen kronoegendom eller afsöndrad lägenhet borde
ske på det sätt, att kungörelse utfärdades, innehållande, bland annat, att
vederbörliga ansökningar om egnahemslån jämte anbud å de olika lägen¬
heterna skulle vara ingifna till hushållningssällskapets egnahemsnämnd
inom viss föreskrifven tid, exempelvis årligen till den 1 augusti. Sedan
egnahemsnämnden pröfvat sökandenas lämplighet på samma sätt och
efter samma grunder som öfriga sökandes till egnahemslån, skulle hand¬
lingarna af nämnden insändas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande jämte förord för den eller de personer, nämnden funnit bäst lära-
33
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition No 41.
pade för erhållande af lägenheten. Torpare och arrendator^ af de
lägenheter, som sålunda utbjödes, borde hafva företräde framför andra
köpare, därest de vore lämpiiga eller erhållit egnahemsnämndens förord
härtill, och borde de i allmänhet erhålla lägenheten för uppskattnings¬
värdet.
I arrendekontrakten borde intagas bestämmelse om, att lägenheter
skulle kunna afsöndras från kronodomän äfven under pågående arrende¬
period.
I afgifvet utlåtande har länets hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskott — under framhållande, att vid försäljning å auktion ofta inträffade,
att lägenheterna såldes till andra än dem, för hviska de voro afsedda
— hemställt, att, sedan lägenheter med därå befintliga byggnader blifvit
saluvärderade, skulle förteckning öfver dem och försäljningsprisen öfvei-
lämnas till hushållningssällskapen med anmodan att vid förmedling af
egnahemslån verka för, att lämpliga lånesökande förvärfvade sig lägen¬
heterna att betalas med de dem beviljade egnahemslån. Härtill fordra¬
des, dels att de lägenheter, som afsåges till jordbruk, så afpassades, att med
hänsyn till orts- och afsättningsförhållanden eu skötsam och ordentlig
innehafvare kunde antagas därå hafva sin bärgning, dels. att värdet åjoid
och byggnader så bestämdes, att lågenheten, sedan den blifvit försedd meci
behöfliga åbyggnader enligt gällande bestämmelser kunde belånas med
egnahemslån, dels ock att likvid erlades först när egnahemslånet beviljades.
Arrendatorerna borde tillförbindas att före arrendeperiodens utgång
afstå visst till eget hem ägnadt område mot visst afdrag å arrendet.
Ett främjande af det mindre jordbruket ansåges allmänt medföra,
stora fördelar i nationalekonomiskt hänseende.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län har
ansett anledningen till nuvarande missförhållanden bestå häruti, att
arbetarbefolkningen ännu icke gjort sig förtrogen med den idé, som
läge till grund för egnahemsrörelsen, samt att de former, under hvuka
lägenheternas upplåtelser ägde rum, vållade svårigheter.
Länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott har hemställt, att
åt en länskommission måtte öfverlåtas att med frihet, från hämmande
och tryckande former omhändertaga sadana statsogendomai, som efter
undersökning befunnes kunna på lämpligt sätt uppdelas till tomter eller
mindre brukningsdelar, att utan risk för obefogade efterräkningar före-
taga styckning och på lämplig tid och sått, allt efter sig företeende
förhållanden, försälja delarna samt att, då vid eget hems bildande en
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 5
Konungens
befallningshaf¬
vande i Kop¬
parbergs län
m. fl.
34
Konungen»
befallningshaf¬
vande i Gäfle-
borgs län tn.fl.
Konungens
befallningshaf¬
vande i Väster'-
notrlands län.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 41.
del dryga kostnader alltid lörelåge, där så funnes lämpligt, bevilja fri¬
hetsår vid brukningsdelarnas öfverlåtande och antaga åbor med nytt¬
janderätt, som sedermera kunde öfvergå till mer eller mindre fullständig
äganderätt.
Tillika borde genom lagändring åvägabringas att ingen utan läns-
kommissionens medgifvande finge äga mer än en brukningsdel.
Kronofogden i F alu fögderi har meddelat, att vid försäljningar
inom fögdeiiet förekommit såväl, att lägenheter inropats af grannar med
större jordbruk, som att flera lägenheter inropats af samma person, samt
föreslagit upplåtelse af lägenheter under såväl ägande- som nyttjande¬
rätt. Ersättningen borde bestämmas så lågt som möjligt. Lägenheterna
skulle få upplåtas eller försäljas under hand af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande utan den korta begränsning af tiden för anbuds
afgifvande, som nu vore föreskrifven. Egnahemslån skulle beviljas jäm¬
väl till uppförande af byggnad å kronans mark, som innehades med
nyttjanderätt. I de orter, där för bildandet af egna hem lämplig krono¬
jord icke. funnes tillgänglig, borde kronan inköpa lämplig enskild mark.
F Öl hvarje län borde af landstinget tillsättas en kommitté med uppdrag
att vidtaga förberedande åtgärder för lägen 1jeters upplåtande till egna
hem samt att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar.
Kronofogden i Hedemora fögderi har, under framhållande af vissa
olägenheter, som yppats vid verkställd försäljning af tomter från Bjur-
fois kronopark, föreslagit, att vid dylika försäljningar icke mer än en
a två utstyckade tomter måtte få af samma person inköpas från kronan,
att tomterna endast måtte fä användas till bostadslägenheter samt att
köpeskillingen icke borde sättas alltför hög, så att tomterna med fördel
kunde användas för det med dem afsedda ändamålet.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län har med
afseende å. de inom länet rådande förhållandena funnit nya bestämmelser
i ämnet ej erforderliga för länet.
I afgifvet utlåtande har egnahemsnämnden i länet ansett, att vid
fastställandet' af ändrade föreskrifter i ämnet hänsyn borde tagas till
bestämmelserna för statens egnahemslånerörelse, så att samklang mellan
stadgandena på dessa båda områden ernåddes.
rf Klm»1-o Maj-b* befallningshafvande i Västernorrlands län
har meddelat, att någon kronan tillhörig jordbruksegendom af här afsedd
beskaffenhet icke förefunnes inom länet. Då kronan däremot ägde vid¬
sträckta skogsmarker inom länet, vore ändrade bestämmelser om upp-
35
Kungl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 41.
låtelser från skogsmarker önskvärda. Egnahemsidén skulle lör Girigt
främjas, om icke upplåtelserna förenades med så många formaliteter,
hvilka vanligen medförde stor tidsutdräkt.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har ut-
talat, att nu gällande bestämmelser i ämnet visat sig mindre lämpliga, vande t jåmt-
Visserligen hade svårighet ej mött att få köpare till bebyggda lägen- *«"***" m- *
heter. Däremot hade köparna visat en viss benägenhet att snart nog
afyttra dylika lägenheter, särskildt om de varit tilldelade någon hus-
behofsskog. Hvad anginge de obebyggda lägenheter, som blifvit sålda,
hade ingen af dem blifvit bebyggd, utan hade de vid den ursprungliga
upplåtelsen eller sedermera förenats med närliggande hemman. Anled¬
ningen härtill vore lägenhetsinnehafvarnas ekonomiska svårigheter och
befolkningens spekulativa läggning.
Rådande missförhållanden skulle måhända afhjälpas genom att lägen¬
heterna upplätes under åborätt. Därigenom skulle man dock gå miste
om det intresse för fastighetens vårdande och den eggelse till egen
förkofran, som äganderätten alltid medförde, hvarförutom en sådan an¬
ordning skulle medföra väsentligen ökad arbetsbörda för vederbörande
myndigheter, åtminstone i vissa län. På grund häraf har Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ansett upplåtelse under äganderätt fortfarande
böra äga rum. Ingen skog borde upplåtas till lågenhet, ty därigenom
frestades köpare att afyttra densamma.
Tiden för köpeskillingens amortering borde utsträckas, på det
mindre bemedlade skulle kunna förskaffa sig egna hem. Om kronans
köpeskillingsfordran öfverflytta des på egnahemslånefonden, komme lägen¬
heten under vederbörande hanelörmedlares uppsikt, och erhölles ett koi-
rektiv mot olägenheten, att ett flertal lotter inropades af samma person.
Domänintendenten i länet har ifrågasatt förbud mot försäljning af
lägenhet tilldelad husbehofsskog. Att upplåta egna hem från kronans
skogsegendomar inom länet vore mindre välbetänkt annorstädes, än där
större inägoområden förekomme. Inägor borde nämligen finnas att tillgå
för bildande af torp åt fasta skogsarbetare på kronoparkerna. Det hade
redan nu visat sig svårt, och ofta nog omöjligt att anskaffa behöflig! man¬
skap för de skogsvårdsarbeten, som skulle utföras.
Länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott, anmodadt att yttra
sig j ärendet, har åberopat infordradt utlåtande från egnahemsnämn¬
den i länet, som ansett amorteringstiden för köpeskillings erläg¬
gande böra utsträckas exempelvis lika med den lör egnahemslån. En
Konungens
befallningshaf¬
vande i Väster¬
bottens län.
Konungens
befallnings¬
hafvande i
Norrbot¬
tens län.
Domänstyrel¬
sens cirkulär
den 22 juni
i904.
36 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 41.
sådan anordning- skulle kanske lättare åvägabringas genom att kronans
köpeskillingsfordran öfverflyttades på egnahem slånefonden. Kunde än¬
dock ej köp komma till stånd, kunde det möjligen tagas under ompröf¬
ning, huruvida lägenheten borde upplåtas under åborätt. Vid egnahems-
bildningen måste uppmärksamheten riktas på, att ej alltför stort antal
jordbrukslägenheter af så ringa vidd, att en familj icke därå kunde vara
besutten, uppstode.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län har
ansett ändrade bestämmelser i ämnet ej erforderliga beträffande upp¬
låtelser af egnahemslägenheter från kronans jordbruksdomäner inom
länet. Däremot vore frågan om upplåtelse till egna hem af lämplig
mark från kronans skogsegendomar inom länet i vida större utsträck¬
ning, än hvad för närvarande ägde rum, så mycket viktigare.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har
ansett att sådan statsegendom, som afväges i min förberörda skrifvelse,
icke förefunnes inom länet.
För egen del har domänstyrelsen till en början meddelat, att
styrelsen i cirkulärskrifvelse den 22 juni 1904 till domänintendenterna
i riket fäst uppmärksamheten å angelägenheten häraf, att den af staten
genom beviljande af egnahemslån lämnade medverkan till egnahems¬
rörelsens förkofran och ändamålsenliga utveckling åtföljdes af ett sorg¬
fälligt tillvaratagande af alla de tillfällen, da jämlikt nådiga skiifvelsen
den 25 september 1896 upplåtelse af egnahemslägenheter kunde äga
rum, och hade styrelsen därvid erinrat, att enligt punkt 1 i nämnda
nådiga skrifvelse vid arrende- och saluvärdering å utarrenderade krono-
egendomar uppskattningsmännen skulle taga under ompröfning, huru¬
vida särskilda omständigheter för styckning af egendomen i dess helhet
eller delvis till mindre lägenheter förefunnes. Därjämte hade styrelsen
framhållit, att på grund af nämnda föreskrift skäl för styckning borde
anses föreligga, bland annat, i fall, då egendomen till följd af sitt läge
särskildt lämpade sig för anordnande af egnahemslägenheter, eller, då
egendomen saknade åbyggnader, eller, då åbyggnaderna vore i mindre
godt skick och kostnaden för deras iståndsättande genom ny- eller
ombyggnad icke syntes stå i skäligt förhållande till värdet af egen¬
domen i dess helhet.
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
Vidare liar styrelsen meddelat följande upplysningar angående
Ölverläggningar i ämnet, som inför styrelsen ägt 'ruin med domän¬
intendenterna.
Vid sammanträde med domänintendenterna i riket i november 1899
både framhållits, att enligt nådiga skrifvelsen den 25 september 1890
fråga om afsöndring af lägenhet eller styckning af egendom i smärre
lagenheter kunde väckas endast af vederbörande uppskattningsmän vid
arrende- eller saluvärderingar samt att det på grund häraf hufvudsak¬
ligen berodde på uppskattningsmännen att tillse, att det med ifråga¬
varande författning af sedda syftemålet blefve främjadt. Under samman¬
trädet hade uppkommit fråga, huruvida uppskattningsmännen i de fall,
dar de ansåge lägenhet ej böra afsöndras från hemmanet, behöfde i
uppskattningsinstrumentet anföra skäl för denna sin åsikt. Därvid hade
den mening gjort sig gällande, att dylik motivering kunde anses öfver¬
flödig, där ej sådan lägenhet befunne sig inom annat hemmans område
eller i någon egendomens utkant på längre afstånd från hufvudgården.
I febi lian 190 ( hade nytt sammanträde hållits med domäninten¬
denterna. Beträffande frågan om tillämpningen af 1890 års skrifvelse
hade därvid från styrelsens sida framhållits, att egnahemsfrågan utvecklat
sig till en af de viktigaste på dagordningen stående socialpolitiska frågor,
för hvars befordran till en för landets ekonomiska utveckling lycklig
lösning en hvar måste med all kraft verka. Styrelsen både därför från¬
gått den principen, att uppskattningsmännen icke behöfde motivera sin
åsikt, om de funnit afsöndring ej böra äga ruin, utan, när motivering
saknats, återremitterat ärendet till vederbörande uppskattningsmän. Här¬
igenom hade styrelsen velat framtvinga en noggrannare behandling af
föreliggande fråga. Gifvetvis hade vederbörande alltmera uppmärk¬
sammat egnahemsfrågan vid egendomsuppskattningarna, men i detta fall
unge man ej förtröttas, äfven om egnahemsbildandet å kronans domäner
hittills mött svårigheter; och hade därför påpekats nödvändigheten, att
vid arrende- och saluvärderingar frågan, huruvida och på hvad sätt
egnahemsi Öl elsen skulle kunna befordras genom egendomens stvck-
ning helt eller delvis eller afsöndring af lägenheter därifrån, toges under
noggrannaste ompröfning samt att i uppskattningsinstrumentet intoges
utförlig motivering icke blott beträffande den styckning eller afsöndring,
som föresloges utan äfven, när uppskattningsmännen icke ansett sig
kunna föreslå någon styckning eller afsöndring, om anledningen därtill.
Under öfverläggningen hade framhållits, att stora svårigheter före-
flinnés att få obebyggda lägenheter försålda, särskild! sådana, som vore
afsedda till mindre jordbruk. Däremot vore i regel hvarje lägenhets-
Uomäninten-
denltma.
38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
innehafvare, som ägde husen å eu lägenhet, villig att inköpa densamma
för åsatt saluvärde. Anledningen till denna obenägenhet att hopa
obebyggda lägenheter, som syntes förefinnas öfverallt, vore hufvimsak-
ligen att söka i det massutbjudande af lägenheter, som vid inträffande
arrendeledighet på en gång ägde rum och alldeles icke hade någon
motsvarighet i efterfrågan. Men ofta berodde svårigheten att lå köpare
till lägenheterna endast därpå, att de, som eljest vore spekulanter, just
vid det tillfälle, lägenheterna utbjödes, af eu eller annan anledning icke
kunde bestämma sig för att köpa. Fördenskull borde alven under
löpande arrendetid lägenheter kunna afsöndras från en egendom och
försäljas, så att personer, som ville skaffa sig egna hem, kunde af kronan
få köpa ett markområde just vid den tidpunkt, det för dem vore
* Domänintendenten i Kristianstads län hade härutinnan uttalat, att
egnahemsrörelsen skulle kraftigt befordras, om lägenhetsupplåtelse kunde
ske under arrendeperioden. Han hade ofta erlarit, att torpare pa en
egendom under arrendetiden ville köpa sina torp. Älven från andra
personer inkomme oupphörligt förfrågningar, om de kunde få köpa ett
område, vanligtvis närmare bestämdt till sin omfattning, for att dar
byo-ga eget hem. I förhållande till arrendator erna kunde saken ordnas
igenom bestämmelse i arrendekontrakten, att de vore skyldiga medgifva
lägenhetsupplåtelser, om icke från hvilken del som helst af egendomen,
så åtminstone från ett visst bestämdt område däraf. Men detta till
lägenheter afsedda område borde icke på förhand indelas i lägenheter,
utan skulle tillfälle beredas spekulanter att sj kifva utstaka de områden,
de ville förvärfva. Vidare framhöll bemälde domänintendent, att upp¬
låtelserna måste ske med äganderätt, så att lägenhetsinnehafvarna upp¬
muntrades till att odla sin lägenhet, ty finge de ej lägenheter med
äganderätt, kunde de icke verkställa förbättringar å densamma utan risk
att vid eu blifvande försäljning få betala de arbeten, de själfva ned-
lagt på lägenheten. I ersättning kunde arrendatorerna, om ej i arrende¬
kontraktet kunde bestämmas någon sådan för hvarje hektar som iör-
såldes, lämnas viss procent å köpeskillingen. _
Under diskussionen öfver detta förslag hade i allmänhet uttalats
gillande däraf. Vore emellertid fråga om upplåtande af bostadslägen¬
heter vid stationssamhällen eller större fabriker, borde det område, som
kronan ville för sådant ändamål disponera, på förhand uppdelas till
tomter efter eu bestämd plan. Vidare anmärktes, att svårigheter skulle
möta att få arrendatorerna att gå in på en dylik anordning, samt att
fara vore, att arrendena skulle nedbringas. Äfven skulle kostnaderna
39
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 41.
för värdering af lägenheterna blifva för kronan dryga. Däremot o-en-
mäldes. emellertid, att kronan maste för den goda sakens skull under¬
kasta sig dessa risker.
Domänintendenten i Örebro län hade under öfverläggningen anfört
att egnahemsrörelsen, som ur social och humanitär synpunkt vore åt
största vikt icke finge ledas in på sådana vägar, att man skaffade ett
jordbruksproletariat. Man måste se till, att den lägenhet, som man
ville upplåta, för att därå skulle af en mindre bemedlad kunna bildas
ett litet jordbruk, vore af den omfattning, att den kunde skaffa sin man
bärgning. Den omständigheten, att ett mindre ägoskifte vore afskildt
tran hufvudgården, finge icke vara den enda afgörande synpunkten vid
bestämmandet, huruvida detsamma skulle försäljas. Likaledes borde
tomtupplåtelser ske endast på orter, där arbetstillfälle funnes.
^7^ar.® )iade ^sett-s, att vid den försäljning af egnahemslägen-
neter, sa väl bostadslägenheter som mindre jordbruk, hvilken nu äo-de
rum, det med upplåtelserna afsedda syftemålet att bereda mindre *be-
medlaae och obemedlade tillfälle att bilda egna hem icke ernåtts Vid
försäljning af tomter å till bebyggande indelade områden invid järnvägs¬
stationer och samhällen hade personer, som verkligen velat' förskaffa
sig egna hem, ofverbjudits af tomtjobbare, som spekulerade på mark¬
värdets stegring och bjudit köpeskillingar, som icke kunde erbjudas af
en mindre bemedlad spekulant. Från Ålfsborgs län hade meddelats ett
exempei, att en egendom tillhörande skiften, som dittills brukats af
åtskilliga torpare, försålts i mindre delar. Af torparna hade endast två
lyckats förvärfva sig de lägenheter, de sedan länge brukat, de andra
5ade. r/1* ofverbjudna af kringboende större jordägare, som genom
orvarf af fastigheterna ville utöka eller afrunda sina egendomar
Slutligen hade framställts förslag, att innehafvare af insvnadt torp
skuUe vid eu eventuell försäljning af torpet, erhålla optionsrätt till köp
i likhet med innehafvare af lägenhet, försedd med innehafvaren till-
honga hus. Allmänt ha,de uttalats den mening, att denna utsträckning
af optionsrätten vore önskvärd ur rättvisans synpunkt, Äfven borde
vid arrende- och saluvarderingar tillses, huruvida försäljning af torpen
kunde aga rum i större omfattning än nu. '
För egen del har styrelsen därefter anfört hufvudsakligen följande.
,, , A* den, utredning, som förebragts, torde med all tydlighet framgå,
f*de åtgärder som med stöd af nådiga skrifvelsen den 25 september
1896 vidtagits för bildande af småbruk genom upplåtelser af lägenheter
tran kronans jordbruksdomäner, i allmänhet ej ledt till önskadt resultat.
Domäntty.
Teism.
40
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 41.
Om också orsaken härtill ytterst läge däri, att hos vart folk ej iaimes
så stor benägenhet att ägna sig åt småbrukarens mödosamma och ekono¬
miskt sedt jämförelsevis föga lönande uppgift, som man i allmänhet
syntes vilja antaga, måste det likväl å andra sidan erkannas, att nu¬
varande försäljningssystem och kronans fordran på säkerhet antagligen
i ett flertal fall orsakat, att ändamålet med ifrågavarande jordupplatelser
ej vunnits. Detta ändamål torde äfven i många tall hafva förfelats dar-
io-enom, att jordbrukslägenhet ej blifvit så afpassad, att med hänsyn til
arts- och afsättningsförhålland en en skötsam och ordentlig innehafvare
därå kunnat hafva sin bärgning. Slutligen torde nog också eu med¬
verkande orsak till det klena resultatet kunna sokas dari, att till grund
för gällande författning i ämnet läge tanken, att staten skulle söka ia
den största möjliga betalning for sin jord. ,
1896 års författning berörde, enligt ordalydelsen, endast upplåtelser
af jordbrukslägenheter (s. k. småbruk), men hade, i enlighet med Kiks-
dagens flera gånger uttalade önskan, i praktiken utsträckts att galla
äfven upplåtelser, där vinnande af egen bostad, ej sa mycket af egen
jord, varit köparens väsentliga syfte; och hade från derå hall uttalats
önskvärdheten af, att detta förhållande måtte uttryckas i författningen.
Denna uppfattning delades af styrelsen. .......
Beträffande småbruken torde, enligt styrelsens asikt, statens uppgift
egentligen bestå däri, att staten skulle tillse, att möjlighet funnes för
personer, som ville förvärfva lägenheter för bedrifvande af jordbruk,
att realisera detta önskemål. Därför syntes staten höra inom hvarje
län, med undantag möjligen för ett eller annat lan, hvarest behofvet icke
kunde anses kräfva ett sådant tillvägagångssätt, stadse hafva tillgängligt
ett ej alltför litet antal själfständiga brukningsdelar, sa att ej, som nu
vore fallet, köpare utsattes för att först efter derå ar komma i besitt¬
ning af en fastighet, han önskade förvärfva, Harvidlag borde tva utvagar
komma i åtanke _ .... .... , ,
Först och främst borde vid uppskattningsförrättningar förslag kunna
väckas om en långt gående styckning af eller frånskiljande af lagen e* er
från kronodomän, därvid hvarje brukmngsdel till sitt läge noga bestämdes
äfvensom åsattes särskilda försäljnings- och arrendeyarden, hvdka med
hänsyn till syftet med upplåtelserna ej borde sattas alltför höga. Eif olles
sedermera förslaget, kunde småbrukslägenheter tillhandahållas spekulan i
antingen på arrende eller för inköp. Mot den förra formen af upplåtelse
talade den ofullständigheten i vår lagstiftning, att en brukare ej| hade
till sitt förfogande möjlighet att lämna långifvare mteckningssakerhet
i de brukaren tillhöriga inventarier m. in. å bruknmgslagenheten. Bär-
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 41. 41
utinnan torde emellertid en ändring i förhållandena inom en ej aflägsen
framtid visa sig nödig. Hvad särskildt obebyggda småbrukslägenheter
anginge, borde brukare kunna genom att fullbygga lägenheten, för
hvilket ändamål rättighet att erhålla lån från egnahemslånet onden borde
honom beredas, förvärfva sig rättighet till hembud af lägenheten vid
densammas försäljning.
o Vidare borde äfven under pågående arrendeperiod lägenheter kunna
upplåtas från kronans egendomar antingen efter öfverenskommelse med
arrendatorn eller ock tvångsvis. För sådant ändamål borde, såsom
styrelsen i ett af densamma afgifvet underdånigt utlåtande af den 21
oktober 1907 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans
jordbruksdomäner uttalat, beredas tillfälle att i arrendekontrakt om
kronans lustighet inrycka bestämmelse om skyldighet för arrendatorn
att, där sådant å kronans vägnar påfordrades, afstå arrenderad egendom
eller del däraf mot skälig ersättning och rätt för arrendatorn att upp¬
säga arrendeaftalet.
Med bostadslägenheterna syntes i viss mån ett annat förhållande
vara radande. Kronan torde nämligen härvidlag ej kunna anses hafva
samma intresse af att tillhandahålla möjlighet till förvärfvande af egna
hem, om ock kronan naturligen — främst med hänsyn till nyttan" åt,
att landets befolkning i möjligaste mån kvarhölles genom det band,
som ett eget hem alltid utgjorde — borde, där så utan olägenhet kunde
ske, lämna medverkan till ändamålets vinnande genom försäljning af
sådana lägenheter från kronans fastigheter. I sakens natur iåge, att
behofvet åt. dylika bostadslägenheter vore störst i närheten af städer,
järnvägsstationer och industricentra. Häraf följde ock, att upplåtelse
åt en enstaka bostadslägenhet sällan ifrågakomme. Vid sådant för¬
hållande syntes med skäl kunna ifrågasättas, huruvida ej, på sätt krono¬
fogden i Grottlands norra fögderi på grund af erfarenhet, vunnen vid
försäljning af tomter från Roma klosters kungsgård, anfört, upplåtelser
af ett större antal tomtlägenheter samtidigt borde, där sådant behof
yppade sig, exempelvis för arbetarbostäder, och afhändande af krono¬
mark härför ansåges böra äga rum, ske i sin helhet till sådana korpora¬
tioner eller företag, allmänna eller enskilda, som kunde vara intresserade
däraf och kunde förväntas eller genom särskilda bestämmelser tillför-
bindas att icke begagna upplåtelsen för tomtaffärer utan i allmännyttigt
intresse.
Enligt nu gällande bestämmelser skulle, där hembud å bebyggd
lägenhet icke antagits, frågan om lägenhetens särskilda föryttring för¬
falla, såvida ej den egendom, dit lägenheten hörde, i sin helhet skulle
Bill. till Rilesd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o dl.
styckas i mindre områden och försäljas. En ändring härvidlag syn tes-
styrelsen önskvärd, så att, äfven om nu bestämda förhållanden här¬
utinnan bibehölles såsom regel, möjlighet likväl bereddes för försäljning-
af lägenheter äfven för nyssberörda händelse. Det kunde ju tänkas
inträffa och hade äfven inträffat, att sådan lägenhet svårligen kunde
brukas tillsammans med hufvudgården och ej heller funnes lämpligen
böra för sig utarrenderas.
Dessutom har styrelsen hemställt, bland annat, som uteslutande
afser ändringar uti de af Kungl. Maj:t uti 1896 års bref meddelade
särskilda bestämmelser, att innehafvare af med kronan tillhöriga åbygg¬
nader försedd lägenhet, som föreslagits till försäljning, skulle, där han
eller hon och före honom medlemmar af hans familj viss tid, exempelvis
fem år, innehaft lägenheten, i fråga om rätt att å densamma erhålla
hembud likställas med innehafvare af lägenhet, hvilken å densamma
ägde boningshus; att annan säkerhet än för första inbetalningen i regel
icke skulle fordras; att all försäljning måtte ske under hand och auktion
endast förekomma, då det gällde att skilja mellan flera anbudsgifvare;
samt att, därest försäljning under hand af en lägenhet ej genast kunde-
ske, det måtte ankomma på domänstyrolsen att efter omständigheterna
förordna om lägenhetens skötsel tills vidare och att, när anledning
därtill förekomme, vidtaga åtgärder för dess förnyade utbjudande till
försäljning.
Slutligen har styrelsen framhållit, att i åtskilliga fall, där stora
inägoområden af dålig eller medelmåttig beskaffenhet vore belägna inom
statens skogsmarker, förvaltningen af dessa områden visat sig förenad
med stora svårigheter och ringa eller ingen inkomst. I dessa fall syntes
en försäljning af inägoområdena i smålotter äfven till mycket låga pris
vara till direkt fördel för kronan i ekonomiskt hänseende. Styrelsen
har i anslutning härtill uttalat, att den icke såge något skäl, hvarför
icke 1896 års författning med de ändringar, som däri kunde komma
att vidtagas, skulle få tillämpas i alla de fall, då upplåtelser funnes
böra ske från under skogsstatens förvaltning ställda fastigheter.
Från styrelsens beslut uttalade tre af dess ledamöter, byråcheferna
Örtenblad, Gfiöbel och Meves, afvikande meningar.
Byråchefen Örtenblad anförde:
»Genom särskilda nådiga bref — af den 17 maj 1895, den 25
maj 1905 o. s. v. — har i fråga om vissa områden å kronans mark
bestämts, bland annat, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle äga
direkt till hugade spekulanter försälja tomter invid vissa järnvägs¬
stationer. Enär på sådant sätt gången af försäljningen förenklas, skulle,.
43
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 41.
tiar så i öfrigt befinnes lämpligt, ett analogt förfarande kunna ifråga¬
sättas vid upplåtelse af lägenheter från kronans mark för bildande af
egna hem. Genom att landshöfdingarna ofta träda i personlig förbin¬
delse med befolkningen inom länen, skulle, om lägenhets upplåtelse
lades i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes händer, transaktionen kunna
ske snabbt och erhålla likhet med ett aftal mellan privatpersoner. När
upplåtelse ägt rum, borde kungl. domänstyrelsen därom omedelbart
underrättas.
Egnahemsfrågans lyckliga lösning är emellertid beroende ej blott
af, att formen för upplåtelsen göres enkel, utan i än högre grad däraf,
att villkoren för upplåtelsen ordnas så, att de leda till målet och äro
afpassade efter deras ekonomi och förhållanden i öfrigt, för hvilka
egnahemslägenheterna skulle i främsta rummet vara afsedda.
Kungl. domänstyrelsen har föreslagit allenast två former för upp¬
låtelsen, nämligen försäljning dels mot kontant likvid, dels genom af¬
betalning under viss tid efter köpet. Ingendera af dessa upplåtelseformer
lämnar emellertid garanti för, att sålunda såld lägenhet varder för sitt
ändamål bebyggd och använd, ty bestämmanderätten öfver lägenhet
måste efter dess försäljning anses ligga i köparens hand. Köparen kan
alltså sammanföra lägenheten med annan sig tillhörande fastighet och
sålunda omintetgöra det syfte, staten afsett att med lägenhetens för¬
säljning nå. Det är ock köpare obetaget att förvärfva lägenhet i
spekulationssyfte.
Säkrare synes därför egnahemssaken kunna främjas genom att
upplåta egnahemslägenheter på arrende under viss tid med skyldighet
för arrendatorerna att bebygga dem, men tillika med rätt att därefter
till vid tiden för arrendeupplåtelsen bestämdt pris förvärfva sådan
lägenhet.
För nu afsedd arrendeupplåtelse synas i öfrigt olika villkor kunna
tillämpas. I arrendesumman kan ingå äfven amortering af lägenhetens
pris under arrendetiden, vid hvars slut, därest villkoren behörigen full¬
gjorts, arrendatorn skulle vara ägare af lägenheten och köpebref därå
för honom utfärdas.
Den högre afgäld, som på sådant sätt skulle årligen under arrende¬
tiden erläggas, kan emellertid hindra den medellösa arbetaren att begagna
sig af sådant förvärf, äfven om afbetalningstiden (arrendetiden) ut¬
sträcktes till 20 år. Egnahemslägenheter borde fördenskull kunna upp¬
låtas äfven mot normalt arrendebelopp och med rätt för arrendatorn
att, så snart lägenhet vore bebyggd, få köpa densamma vare sig kontant
•eller mot afbetalning under viss tid. Han ägde härvid efter köpet
Beparltmenls-
c\efen.
44 Kungl. Maj.ts Nåd. ProyositUsn N:o 41.
inteckningsbar tillgång utöfver det belopp, kronan kunde behöfva in¬
teckna i fastigheten, uti det värde, hvarmed den bebyggda lägenhetens
öfverstege jordens försäljningspris.
Fördelarna af att sälja egnahemslägenheter först, sedan de under
arrendetid blifvit för ändamålet bebyggda, äro, bland andra, att afsikten
med upplåtelsen ernås och att sådana lägenheter kunna förvärfvas äfven
af den del af landets söner, hvilkas hela kapital är deponeradt uti
deras idoga armar. Dessa medborgare torde framför andra behöfva
genom starkare band än de nuvarande bindas vid fosterjorden. Från
kronans synpunkt torde nyss nämnda fördelar vara så afsevärda, att
det skulle kunna ifrågasättas, huruvida ej upplåtelse af lägenhet borde
under sådana förhållanden ske under synnerligen billiga villkor, så att
egnahemsidén äfven härigenom främjades.
De ändrade bestämmelser, som kunna komma att utfärdas för
att tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från kronans
fastigheter, anser jag på grund af hvad ofvan anförts böra erhålla
den form,
att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i alla de fall, där så lämp¬
ligen kan ske, erhålla befogenhet att direkt upplåta och försälja sådana
lägenheter, samt
att ifrågavarande lägenheter må kunna, ej blott på sätt föredra¬
ganden föreslagit, försäljas före deras bebyggande, utan jämväl och
framför allt
dels genom köp efter viss tids arrende, hvarunder, förutom skälig
arrendeafgäld, äfven årligen erlägges viss amortering. Vid arrendetidens
slut tillfaller lägenheten arrendatorn utan vidare betalning, därest den
då är behörigen bebyggd;
dels genom köp efter viss tids arrende, förslagsvis minst fem år,
därest lägenheten under denna tid blifvit bebyggd. Köpet kan ske
antingen mot kontant betalning eller genom afbetalning under viss tid. »
Häruti instämde till alla delar byråchefen Giöbel.
Byråchefen Meves förenade sig med byråcheferna örtenblad och
Giöbel endast beträffande försäljning efter viss tids arrende, gifvande
företräde åt utarrendering mot kombinerad årlig arrende- och amorte-
ringsafgäld, såsom beredande större säkerhet för ändamålets vinnande.
Såsom af den härförut lämnade redogörelsen framgår, har den af
mig föranledda utredningen i allt väsentligt bekräftat riktigheten af
min uppfattning, att de nu gällande bestämmelserna om upplåtelse af
lägenheter från kronans jordbruksdomäner icke till fullo motsvarat sitt
45
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
ändamål. Fall hafva sålunda litet hvarstädes förekommit, då lägenheter
inköpts af ägare till angränsande jordegendomar för att sammanläggas
med dessa. Det har också visat sig, att i många fall ett flertal lägen¬
heter inköpts af samma person. Äfven har från olika håll anmärkts,
att lägenheter inköpts af personer med annan samhällsställning och i
andra villkor, än som med ifrågavarande upplåtelser egentligen afsetts.
Då det gällt att föreslå utvägar för de anmärkta olägenheternas
afhjälpande, hafva emellertid i viss mån olika meningar gjort, sig gällande.
Sålunda har af en del af dem, som i ärendet yttrat sig, hufvudvikten
lagts på ändringar i formen för upplåtelserna. I detta hänseende hafva
förslag väckts såväl om upplåtelse under åborätt som om upplåtelse
under arrenderätt med eventuell rätt för arrendatorerna att vid arrende¬
tidens utgång förvärfva äganderätt till lägenheten. Andra hafva särskildt
vändt sig mot sättet för åstadkommande af försäljning, uti hvilket af¬
seende förnämligast framhållits, att det vore olämpligt att, på sätt nu
skedde, söka på en gång vid slutet af en arrendeperiod få till stånd
försäljning af alla de områden, som ansåges böra från en egendom för
ändamålet upplåtas. I stället borde, har det anförts, staten ständigt så
att säga hålla på lager ett lämpligt antal lägenheter för att, i den mån
spekulanter anmälde sig, afyttra dem. Särskildt har den nuvarande
föreskriften, att, därest försäljning under hand icke kan åstadkommas,
auktionsförfarandet skall tillgripas, gifvit anledning till anmärkningar.
Ytterligare andra hafva fäst sig hufvudsakligen vid andra omständig¬
heter, såsom pröfning af anbudsgifvarnas personliga egenskaper, förbud
att sälja mer än eu eller högst två lägenheter till samma person o. s. v.
Då jag nu går att först och främst yttra mig öfver de olika för¬
slag, som framkommit i fråga om formen för upplåtelsen, anhåller jag
till en början att få erinra, att dessa förslag i hufvudsak anknyta sig
till nu gällande bestämmelser, enligt hvilka upplåtelse hufvudsakligen
må ske till jordbrukslägenheter.
Hvad därefter angår frågan om upplåtelse under åborätt, delar jag,
såvidt fråga är om kronans jordbruksdomäner, deras mening, som anse,
att denna upplåtelseform icke bör anlitas. Såsom skäl för dylik upp¬
låtelse har från skilda håll framhållits, att man därigenom skulle komma
i tillfälle att förhindra, både att de upplåtna områdena komme i händerna
på personer, tillhörande andra samhällsklasser än dem, i hvilkas intresse
upplåtelserna egentligen kommit till stånd, och att de upplåtna lägen¬
heterna sammansloges med andra till större brukningskomplex. Åborätts-
institutet skulle dessutom, bär man sagt, särskildt vara ägnadt att i
stor utsträckning göra det möjligt att underlätta för personer utan till¬
gångar att skaffa sig egna hem.
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
Hvad angår de två första af de sålunda framhållna fördelarna af
denna upplåtelseform, vill jag erinra, att det synes mig synnerligen tvifvel¬
aktigt, om man verkligen med vårt nuvarande åborättsinstitut skulle nå de
mål, man sålunda ställt i utsikt, i större utsträckning. Först och främst är
rätten att öfverlåta åbohemman numera så godt som oinskränkt. Den rent
privaträttsliga lösningsrätt, som ännu tillkommer närmaste anförvanter,
torde ej i förevarande hänseende vara af någon betydelse; och från offentlig-
rättslig synpunkt lämna gällande åborättsförfattningar icke rum för någon
pröfning af en införselsökandes personliga*egenskaper, af beskaffenhet att
därigenom skulle kunna hindras, att med åborätt upplåtna lägenheter
förvärfvades af personer tillhörande andra befolkningsklasser än dem man
egentligen velat tillgodose med deras upplåtande. Vidare innehålla våra
åborättsförfattningar intet förbud att bruka ett åbohemman i sambruk med
annat hemman. Förmodligen har ett hinder härför på vissa håll ansetts
ligga uti stadgandet i 2 kap. byggningabalken, att tomt skall vara
på visst sätt bebyggd. Men utom det att nämnda stadgande i och för
sig är föga ägnadt att tillämpas på de små lägenheter, om hvilka här är
fråga, torde det kunna starkt ifrågasättas, om det verkligen får tolkas
så, att hvarje hemman eller hemmansdel, som eu gång varit en själfstän-
dig brukningsdel, alltjämt skall vara bebyggd för sig. Aborättsförfatt-
ningarna förutsätta ju själfva, att en åbo kan få bruka flera åbohemman
eller hemmansdelar. Mig veterligen har ej heller en dylik tolkning hittills
gjort sig gällande i det praktiska lifvet.
Det skulle således, såsom ock blifvit sagdt, vara ett reformeradt
åborättsinstitut, som man skulle behöfva tillgripa, ett institut, reformeradt
framför allt i den riktningen, förmodar jag, att den fria öfverlåtelserätten
väsentligt inskränktes. Jag vill då erinra, att öfverlåtelserätten ingalunda
alltid varit så fri som den för närvarande är. Tvärtom har den ända till
år 1863 varit ganska inskränkt. Det blef emellertid nödvändigt i åbornas
eget intresse att frigifva densamma. Fara värdt torde också vara, att, om
man nu i förevarande hänseende åter toge ett steg tillbaka, man skulle
råka ut för samma svårigheter, som föranledde tillkomsten af nådiga
kungörelsen den 8 maj 1863 angående en utvidgad frihet i afseende på
öfverlåtelse af åborätt å kronohemman.' Därigenom skulle nämligen åbo-
rätternas försäljningsvärde minskas högst betydligt. Fn åborättsinne-
hafvare, som råkade på obestånd, skulle sålunda säkerligen få ganska
svårt att återfå hvad han tilläfventyrs redan nedlagt på sin lägenhet.
Hvarje inskränkning i öfverlåtelsefriheten skulle dessutom med visshet
medföra eu minskning i åborättsinnekafvarnas förmåga att erhålla nödig
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ål.
kredit samt därmed i deras förmåga att reda sig och framför allt att
genomföra de förbättringar, som vore villkoret för en större intensitet i
jordens brukande.
Då man ställes inför nödvändigheten att välja mellan äganderätt
eller åborätt får man emellertid framför allt icke bortse från den psyko¬
logiska sidan af saken. Känslan för skillnaden mellan att få kalla en
egendom för sin och att blott besitta den ligger sedan uråldriga tider
djupt rotad i det svenska sinnet och utgör en sida af det allmänna frihets-
och själfständighetsbegär, som kännetecknar den svenska folkkaraktären.
Det torde dessutom vara att beakta, att ett bland de oundgängligaste vill¬
koren, för att ett småbruk skall bära sig, är intensiteten i arbetet. Fler¬
talet af de kronoegendomar, om hvilka här är fråga, ligga också i de gamla
kulturbygderna, där jordens värde är högt, men där å andra sidan äfven
afsättningsförhållandena börja blifva sådana, att ett intensivt brukande åt"
jorden bör kunna löna sig. En förutsättning för, att denna intensitet i
arbetet skall kunna förefinnas, är emellertid i fråga om jordbruket, att
största möjliga säkerhet finnes för, att frukterna af det arbete och de-
kostnader, brukaren nedlägger på jorden, komma honom eller åtminstone
hans familj till godo. Visserligen säges det nu af dem, som förorda
åborättsinsti tutet, att just detta institut skulle vara ägnad t att erbjuda
dylik säkerhet, och jag vill icke förneka, att så ock i viss mån är
fallet till följd af den minskade möjligheten till öfverdrifven skuld¬
sättning det medför. Jag tror emellertid, att man i förevarande hän¬
seende måste ställa fordringarna på säkerhet än högre. En åborätt,
som icke under några som helst omständigheter skulle kunna förklaras
förverkad, låter väl sålunda icke tänka sig. Och vidare, äfven om
brukaren känner sig aldrig så säker i sin besittning, är det dock ett
faktum, att de förbättringar, han lyckas åstadkomma å det brukade
området, på ett merendels oskiljaktigt sätt sammansmälta med detta och
således blifva integrerande beståndsdelar uti något, som är eu annans
egendom. Slutligen får ej förbises, att åborättsinstitutet, sådant det¬
samma hittills utvecklats hos oss, är förbundet med en annan arfsföljd
iin den eljest vanliga; och svårt är att såga, om icke denna särskilda
arfsföljd mer än man kanske tror har sin grund i åborättsinstitutets
natur och således icke utan fara för olägenheter i ett eller annat af¬
seende kan ändras. Jag vill i detta hänseende särskildt framhålla,
huru svårt det, om vanlig arfsföljd infördes ifråga om åborätter, skulle-
ställa sig för den i en syskonkrets, som skulle öfvertaga gården,
att utlösa de andra, då han ej ens kunde få inteckna densamma. Emeller¬
tid torde med fog kunna ifrågasättas, om ej i denna särskilda arfsföljd
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
ligger eu omständighet, som är ägnad att lios brukaren och framför allt
hos de medlemmar af hans familj, som icke kunna tänka sig att efter
honom blifva åbor, minska lusten till intensitet i arbetet. De svagheter,
som sålunda otvifvelaktigt vidlåda åborättsinstitutet, motsvaras knappast
af fördelarna hos detsamma. Hvad särskildt angår det behof, som före¬
ligger att såvidt möjligt underlätta för personer utan väsentligare till¬
gångar att förvärfva eget hem, torde, på sätt jag längre fram skall visa,
det vara möjligt att på annan väg tillgodose dylika personers intressen
i ganska stor utsträckning, nämligen genom medgifvande af gynnsammare
betalningsvillkor, än som för närvarande gälla.
Jag kan slutligen ej underlåta att framhålla, hurusom Riksdagen
dels i skrifvelse den 19 maj 1906 anhållit om utredning, afseende full¬
ständigt upphörande af det nuvarande åborättsinstitutet, dels ock så
nyligen som sistlidna år bestämdt uttalat sig emot ett återupplifvande
af nämnda institut vid upplåtelser från kronans domäner.
De skäl, som sålunda synas mig tala emot åborättsinstitutets an¬
litande vid de upplåtelser, om hvilka här är fråga, torde i allmänhet äga
giltighet äfven vidkommande andra i lag medgifna former af nyttjande¬
rätt. Minst betänkligheter skulle väl från dessa synpunkter möta att
inslå på den af tre ledamöter inom domänstyrelsen anvisade utvägen att
verkställa upplåtelsen under aiTenderätt med eventuell rätt för arrendator!!
att vid arrendetidens utgång blifva ägare till lägenheten. Äfven vid
dylika upplåtelser skulle emellertid säkerligen kreditfrågan vålla afsevärda
svårigheter. Däremot skulle särskildt svårigheter af sistnämnda slag till
en stor del kunna undvikas, om det vore möjligt att verkställa upplåtelser
under en sådan form af nyttjanderätt, att inteckning däri kunde meddelas.
Såvidt angår bostadslägenheter å vissa områden öppnar det nyligen
införda tomträttsinstitutet en möjlighet härtill, hvilken på sätt jag får
tillfälle att vidare utveckla, icke torde böra försummas. I öfrigt lämnar
däremot vår nuvarande lagstiftning icke rum för dylika upplåtelser.
För alla de fall, då tomträttsinstitutet icke är användbart, torde
således äfven framgent upplåtelse böra äga rum med äganderätt.
Vinner denna min uppfattning gillande, torde emellertid böra
tillses, om ej utvägar böra sökas att genom förändringar i det nuvarande
tillvägagångssättet vid själfva upplåtandet vinna en del af de garantier,
för att de lägenheter, som upplåtas, komma i rätta händer, hvilka man
velat vinna genom ändringar i formen för upplåtelserna. För min del
anser jag, att så i viss mån bör kunna blifva fallet.
Härvid framställer sig först frågan, om ej den nuvarande ordningen
för upplåtelserna bör ändras så tillvida, att under handsupplåtelse blir
49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
det sätt, som så godt som uteslutande kommer till användning. Jag¬
delar i detta hänseende till alla delar deras mening, som anse, att uti
den nuvarande ordningen, enligt hvilken anbud med all makt skall
sökas framkalladt, så snart beslut om upplåtelsen fattats, ligger ett af
de största felen hos det nuvarande systemet. Det synes mig ock, som
om det skulle varit den lyckligaste lösningen, om, på sätt domänstyrel¬
sen uttalat, det kunde i arrendekontrakten om kronans jordbruksdomäner
intagas förbehåll om skyldighet för arrendator att, om visst område af
arrenderad egendom under arrendetiden kunde finna användning för än¬
damål, hvarom nu är fråga, afstå området mot skälig nedsättning i arren¬
det. Därigenom skulle man kunna vinna en samstämmighet mellan kro¬
nans och arrendatorns intressen, som icke i samma utsträckning torde stå
att vinna på annat sätt. Emellertid torde en sådan bestämmelse komma i
bestämd strid mot stadgandet i 2 kapitlet 3 § af den nya nyttjande-
rättslagen och således icke kunna ifrågakomma utan en lagändring, om
hvilken det emellertid ännu torde vara för tidigt att väcka förslag,
helst äfven andra utvägar, om än icke fullt så effektiva, synas stå till buds.
I hvarje fall torde emellertid den nuvarande bestämmelsen, att
ifråga om lägenheter, som ej skola hembjudas, auktion sförfarandet
omedelbart skall tillgripas, om ej anbud underhand kan erhållas, böra
utgå. Jag har tänkt mig förfarandet böra ordnas på följande sätt.
Vid inträffande arrendeledigheter skulle i samma ordning som hittills
styckningsförslag upprättas och saluvärde samt äfven arrendevärde åsättas
de till försäljning afsedda lägenheterna. Därvid torde möjligen, på sätt
blifvit föreslaget från vissa håll, eventuella spekulanler hora lämnas
tillfälle att inställa sig och bevaka sina intressen, ett ämne, hvarom det
emellertid torde böra tillkomma Eders Kungl. Maj:t att längre fram
förordna. Sedan styckuingsförslaget vunnit vederbörligt gillande, skulle
man därefter skrida till lägenheternas upplåtande. Först borde därvid
utbud ske till försäljning under hand. Kunde i denna ordning ej anbud
erhållas, borde det åligga domän styrelsen att utarrendera de osålda lägen¬
heterna på viss kortare tid för att sedan börja på nytt med deras ut¬
bjudande. Arrendetiden vid sistnämnda slag af arrenden borde få af
domänstyrelsen bestämmas efter omständigheterna, så att, så vidt möj¬
ligt, å hvarje ort alla år med inräknande af under året nytillkomna
lägenheter ett lämpligt antal lägenheter funnes att köpa. Dessa borde
för hvarje år genom kungörelse och annonser utbjudas till försäljning
och få af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande försäljas, i den mån
köpare erbjöde sig. Först sedan utbud sålunda skett ett flertal gånger,
borde det kunna komma i fråga att försälja en lägenhet å auktion;
Bih. till lliksd. Prof. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 28 Höft. 7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
dock att auktionsförfarandet liksom hittills skulle komma till användning-
i de fall, då det gällde att skilja mellan derå lika antagliga anbud.
Emellertid borde uppenbarligen Éders Kungl. Magt vara oförhindrad
att, där försäljning under hand icke kunnat ske, förordna, att lägenheten
i stället för att försäljas skulle ånyo förenas med den fastighet, från
hvilken den afskiljts, därest eljest förhållandena medgåfve det.
I fråga om lägenhet, som vore bebyggd med enskild person till¬
hörigt bostadshus, borde i första hand hembud liksom för närvarande
ske till ägaren af huset; och denna rätt att erhålla hembud borde, på sätt
domänstyrelsen hemställt och under de af styrelsen angifna förutsätt¬
ningar, utsträckas äfven till vissa brukare af lägenheter, bebyggda
med kronan tillhöriga hus. Antoges icke hembudet, borde det få an¬
komma på domänstyrelsen att besluta, huruvida lägenheten skall utbju¬
das till försäljning i samma ordning som öfriga lägenheter eller på annat
sätt disponeras. Därigenom skulle möjlighet öppnas för styrelsen att
ordna så, att eu skötsam och ordentlig brukare, hvilken nedlagt kost¬
nader och arbete å en lägenhet, icke behöfde lämna densamma utan
kunde få kvarsitta antingen såsom arrendator direkt under kronan eller
såsom arrendator under hufvudgärd ens innehafvare mot af domänstyrel¬
sen fastställd lega.
Utom den större utsikt, som genom en sådan anordning skulle
vinnas, att tillgång och efterfrågan på lägenheter komme att täcka
hvarandra, skulle därigenom äfven öppnas möjlighet att vid pröfningen
af inkomna anbud taga tillbörlig hänsyn till anbudsgifvares ekonomiska
ställning och till den omständigheten, huruvida en anbudsgifvare
redan förut äger fastighet af den storlek, att upplåtelse till honom
ej öfverensstämmer med ifrågavarande upplåtelsers ändamål. Likaledes
blir det därigenom möjligt att hindra, att samma person samtidigt
inköper mer än eu lägenhet. Af särskild betydelse synes mig vara, att
därigenom äfven beredes tillfälle att pröfva anbudsgifvarnas lämplighet att
själf ständigt drifva ett dylikt mindre jordbruk. Det är nämligen just
de personliga egenskaperna, som enligt mitt förmenande äro den säk¬
raste borgen för, att ett dylikt företag skall lyckas, och som måste ut¬
göra den fasta grundval, på hvilken hela egnahemsrörelsen måste byggas,
om den ej skall förfela sitt mål. Bestämmelser i nit angifna hänseenden
synas mig alltså böra meddelas.
Dessa bestämmelser kunna emellertid ej erhålla större räckvidd
än till att gälla ifråga om upplåtelsen till förste köparen. Intet lagligt
hinder finnes däremot för, att denne i sin ordning upplåter lägenheten
till en person, som icke uppfyller de villkor, hvilka uppställts för att
51
Kungl. Maj ts Nåd. Proposition N:o 41.
kunna antagas till köpare i första hand, eller som afser att använda
lägenheten för annat ändamål än till att grunda eget hem. Ifråga om
bebyggda lägenheter ligger en icke ringa garanti häremot i byggnadernas
törefintlighet och beskaffenhet, men beträffande obebyggda lägenheter,
finnes icke något motsvarande korrektiv. Att fullständigt hindra dylika för¬
säljningar blir väl också, så vidt upplåtelsefriheten öfverhufvud skall
bibehållas, knappast möjligt. Det nuvarande stadgandet, att köpare af obe-
bjggd lägenhet kan få afbetala köpeskillingen genom årliga inbetalningar
under tio år utan att behöfva ställa säkerhet för mer än de fem första in¬
betalningarna, men med risk, att hela återstående köpeskillingen är för¬
fallen, om ej lägenheten är bebyggd före utgången af femte året, åsyftar
vinnandet af en viss garanti uti berörda hänseende, men är ensamt för
sig uppenbarligen icke tillfyllest. Emellertid synes det mig böra försökas,
om ej ett korrektiv i någon mån kunde vinnas, därigenom att köpare af
dylik lägenhet ålades att vid köpebrefvets utfärdande afkunna en för¬
bindelse att inom fem år hafva lägenheten bebyggd, vid äfventyr att
eljest nödgas erlägga ytterligare ett belopp, motsvarande viss del af köpe¬
skillingen — jag har tänkt mig eu femtedel — och med rätt för kronan
att till säkerhet härför erhålla inteckning i lägenheten. Härigenom
skulle det blifva betydligt mindre lockande att förvärfva densamma i
annat syfte än att bruka den särskildt för sig. För att icke göra det
omöjligt för köpare, som ville bebygga lägenheten, att erhålla egnahemslån
måste det emellertid medgifvas rättighet för köparen, att, om han er¬
hållit dylikt lån, få ifrågavarande inteckning till förmånsrätten nedflyttad
närmast efter den för egnahemslånets utfående erforderliga inteckningen.
I detta sammanhang torde jag ock böra nämna, att, enligt hvad lag¬
beredningens ordförande meddelat mig, stadganden om förköpsrätt komma
att. ingå i beredningens förslag till jordabalk. Kommer en dylik lag¬
stiftning till stånd, bör uppenbarligen staten icke försumma att, i den
man sådant blir behöfligt för vinnande af nu ifrågavarande syfte, be¬
gagna sig af densamma. Förbehåll, hvarigenom möjlighet härtill beredes
kronan, böra således intagas i blifvande upplåtelsehandlingar.
Äfven från andra synpunkter än dem, som i första hand gäfvo an¬
ledning till den af mig igångsatta utredningen, torde, såsom af de af¬
gift yttrandena framgår, ändring i de af 1894 års Riksdag beslutade
grunderna för lägenhetsupplåtelser vara erforderliga. Jag anhåller att äfven
härutinnan få taga Eders Kung!. Maj:ts uppmärksamhet något i anspråk.
Beträffande därvid först de fastigheter, från hvilka upplåtelse af nu
ifrågavarande slag må ske utan Riksdagens medgifvande i hvarje särskildt
fall, gäller för närvarande, att dylik upplåtelse får ske från jordbruks-
52
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 41.
egendomar, för livilka arrendevärdet icke öfverstiger 600 kronor, och från
inköpta skogsegendomar, såvidt angår inägoområde, som linnes vara
sådant, att för detsamma ej kan påräknas högre arrende, än nyss är sagdt.
Enligt 1894 års Riksdags förenämnda beslut må ock vid arrende-
uppskattningar förslag uppgöras till styckningar af eller afsöndringar
från större arrendegårdar, men dylika förslag skola underställas Riks¬
dagens pröfning, innan styckningen eller afsöndringen får ske.
För min del anser jag mig icke böra föreslå någon ändring
härutinnan.
Däremot ansluter jag mig till den af domänstyrelsen uttalade
uppfattningen, att i vissa fall inägoområden, som höra till skogsegen¬
domar, äfven om nämnda områden ej äro att hänföra till dem, som få
af Eders Kungl. Maj:t utan Riksdagens särskilda hörande föryttras,
böra få försäljas för nu ifrågavarande ändamål. Då till dylik föryttring
Riksdagens samtycke i hvarje fall torde böra inhämtas, synes för när¬
varande ej erfordras annan bestämmelse än ett bemyndigande för domän¬
styrelsen att taga initiativ i frågan. Då jag emellertid beträffande de
sex nordligaste länen kommer att förelägga Eders Kungl. Maj:t särskildt
förslag angående lägenhetsupplåtelser från kronans skogsegendomar,
torde detta bemyndigande böra begränsas till att afse allenast återstå¬
ende delar af riket.
Som nämndt, afse de hittills gällande bestämmelserna om lägen¬
hetsupplåtelser från kronodomänerna egentligen endast upplåtelse af
jordbrukslägenheter. Redan af det föregående framgår emellertid, att
jag härutinnan ansluter mig till den af domänstyrelsen uttalade upp¬
fattningen, att jämväl upplåtelser till bostadslägenheter böra medgifvas.
Med den utveckling, egnahemsrörelsen numera fått, synes mig detta
vara oundgängligt. Jag anser således därför erforderlig jämkning böra
göras i de nu gällande bestämmelserna.
Såsom jag förut framhållit, anser jag staten icke böra underlåta
att vid sin verksamhet till egnahemssakens främjande begagna sig af
den genom den nya lagen om nyttjanderätt till fast egendom öppnade
möjligheten att under vissa förhållanden upplåta bostadslägenheter under
8. k. tomträtt. Jag är öfvertygad, att dylika upplåtelser på många
platser böra kunna med fördel äga rum, och att därigenom förefintliga
behof af byggnadsplatser böra kunna på ett för såväl staten som de
enskilda gynnsamt sätt tillgodoses. Beslutanderätten i förevarande
hänseende synes böra tillkomma Eders Kungl. Maj:t; dock att kronan
ej bör få utan Riksdagens särskilda hörande betungas med skyldighet
att vid upplåtelsetidens utgång lösa å det upplåtna området uppförda
byggnader och andra inrättningar.
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
Åt Eders Kungl. Maj:t torde böra öfverlämnas att meddela när¬
mare bestämmelser augående sättet för åsättande af afgäld för tomt-
rättsupplåtelser, angående de närmare villkoren för dylika upplåtelser,
angående infordrande af anbud o. s. v.
Vill man göra försök med dylika upplåtelser, måste man emellertid
också söka bereda de blifvande tomträttsinnehafvarna möjlighet att erhålla
lån från egnahemslånefonden till nödiga byggnaders uppförande. För¬
slag i sistberörda hänseende kommer jag att längre fram denna dag
förelägga Eders Kungl. Maj: t.
En fråga, som, på sätt jag förut nämnt, under ärendets utredning
i någon mån berörts, är den om storleken af de lägenheter, som skola
upplåtas. I sådant hänseende har föreslagits, att lägenhet icke borde
få tilltagas större, än att köparen å densamma skulle kunna erhålla
egnahemslån. Anledningen till detta förslag är, att man därigenom
velat göra det möjligt för köparna af lägenheter att på ett jämförelse¬
vis enkelt sätt erhålla nödig kredit.
Äfven jag är af den åsikten, att man, så vidt möjligt, bör söka
gifva de lägenheter, som upplåtas, sådan storlek, att de blifvande köparna,
i den mån behof däraf kan komma att föreligga, kunna komma i åt¬
njutande af de fördelar, egnahemslånen erbjuda. Såvidt fråga är om
bostadslägenheter, torde detta ej heller böra möta större svårigheter.
Något annorlunda ställer sig däremot saken beträffande upplåtelse af
jordbrukslägenheter. Enligt nu gällande bestämmelser för statens
egnahemslånerörelse kunna egnahemslån icke erhållas, då dylik lägenhet
med därå befintliga eller för uppförande afsedda byggnader har ett¬
värde öfverstigande 6,000 kronor. Att ovillkorligen fastställa denna
gräns uppåt i fråga om nu omhandlade lägenheter anser jag emellertid
mindre välbetänkt. Först och främst lämpar sig i många fall ej ett
område att uppdelas i så små parceller. Det kan ju t. ex. hända, att
ett område, som ligger för sig, skildt från hufvudgården, är för litet,
för att man därå skulle kunna få plats till två lägenheter, men af för
högt värde, för att, om det säljes odeladt, köparen därå skall kunna
erhålla egnahemslån o. s. v. Vidare kan det från nationalekonomisk
synpunkt vara af intresse, att de nya jordbruk, som äro afsedda
att på ifrågavarande sätt bildas, icke genomgående blifva så små,
som med nuvarande bestämmelser de lägenheter måste vara, ä livilka
egnahemslån skola kunna erhållas. Jämväl do något större små¬
bruken, de, som äro af den storlek, att en familj med visshet kan
beräknas kunna fullt försörja sig på dem, hafva, såsom äfven synes
hafva varit 1894 års Riksdags uppfattning, den stora betydelse inom
54
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 41.
folkhijshållningen, att deras uppkomst bör på allt sätt befrämjas. Endast
så tillvida torde man böra lägga vikt vid att begränsa lägenheternas
storlek, att det bör tillses, att desamma i regel icke göras större, än
att de böra kunna skötas utan nämnvärdt anlitande af legd arbetskraft.
Erinras bör slutligen, att, därest hvad jag längre fram kommer att
föreslå i fråga om ordnandet af betalningsvillkoren vid försäljningar af
jordbrukslägenlieter vinner bifall, det endast ifråga om obebyggda sådana
lägenheter kommer att blifva af intresse för köparna att kunna erhålla
egnahemslån.
Jag anser alltså ifrågavarande upplåtelser, såsom äfven varit regel
hittills, böra afse befrämjandet af uppkomsten utaf såväl själfständiga
småbruk i allmänhet som egnahemslägenheter i detta ords mera in¬
skränkta bemärkelse, däri inberäknadt bostadslägenheter.
Nu gällande bestämmelser om köpeskillingarnas likviderande inne¬
fattas dels uti punkten h) af 1894 års Riksdags beslut, där det stadgas,
att köpare af lägenhet, som enligt detta beslut försäljes, skall, därest
han sådant åstundan äga inbetala köpeskillingen under loppet af tio
år med en tiondel årligen, dock mot skyldighet att ställa säkerhet,
där lägenheten är bebyggd, för hela, men eljest för halfva köpeskillin¬
gen, och dels uti 6:te, 8:de och 10:de punkterna af förenämnda nådiga
skrifvelse den 25 september 1896, där det lämnas ytterligare föreskrifter
om säkerhets ställande jämväl vid anbuds afgifvande i allmänhet. Såsom
säkerhet fordras antingen borgen eller sådan säkerhetshandling, som
enligt gällande bestämmelser godtages för arrende.
Mot dessa bestämmelser har nu hufvudsakligen anmärkts, dels att
staten endast borde fordra säkerhet för första inbetalningen, dels att
staten borde aldeles afstå från fordringarna på borgenssäkerhet och
nöja sig med atl fordra säkerhet endast i de fall, då köpeskillingen skulle
gäldas afbetalnintgsvis, samt då allenast kräfva inteckningssäkerhet, dels
att rätten att betala köpeskillingen medelst afbetalningar innebure eu
orättvisa mot dem, som önskade erlägga hela likviden vid tillträdet,
därest ej ett räntan motsvarande afdrag medgåfves de senare, dels att
amorteringstiden borde förlängas, samt dels att statens köpeskillings-
fordran borde öfverflyttas på egnahemslånefonden.
Hvad nu först och främst angår frågan om den säkerhet, staten
bör fordra, kan jag erinra, att jordbrukslägenhetskommittén, som i
fråga om bebyggda lägenheter ville bibehålla det i nådiga brefvet den
29 maj 1874 stadgade betalningssättet och endast i fråga om obe-
byggda lägenheter föreslog medgifvande af betalningsanstånd med tio¬
årig afbetalningstid, hemställde, att för köpeskillingen ej skulle for-
55
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
dras annan säkerhet än inteckning- i den sålda lägenheten. Kronan
borde således afstå från det anspråk på borgenssäkerliet, som kronan,
utöfver rätt till inteckning för köpeskillingen, vid försäljning af do¬
mäner i allmänhet uppställde bland köpevillkoren. Detta anspråk hade
i fråga om vanliga kronohemman, som försåldes, sitt berättigande i
den omständigheten, att, om t. ex. egendomens hufvudsakliga värde
läge i växande skog, kronan kunde riskera, att denna nedhögges
och fastighetens värde därigenom så försämrades, att inteckningen ej
vidare utgjorde lull säkerhet för utbekommande af köpeskillingen.
Något dylikt _ vore _ emellertid ej att befara vid försäljning af smärre
lägenheter, vid hvilka någon större skogstillgång ej syntes vara att
påräkna och beträffande hvilka rätt till första inteckningen för köpe¬
skillingen^ borde utgöra fullgod säkerhet för densamma. Därtill komme,
att anspråk på borgen skulle från möjlighet att förvärfva eu egen
joj. dlagenhet utesluta mangen mindre bemedlad eller obemedlad person,
som icke kunde anskaffa borgen, men hvars arbetskraft, förenad med
p.!* .oc^ duglighet, likväl skulle gorå honom synnerligen ägnad att
förbättra och förkofra eu till honom upplåten jordbit till både sin egen
och det allmännas gagn. Hade lian någon kredit, borde denna i första
hand användas för uppförande af byggnader å lägenheten och de
öfnga utgifter, som dennas första uppbrukande i flera fall torde erfordra,
och ej förspillas eller åtminstone förminskas genom tvånget att anskaffa
en borgen, som för kronan icke syntes behöflig.
Emot kommitténs förslag framställdes emellertid under ärendets
vidare handläggning anmärkningar, särskild! af domänstyrelsen, som
anförde, dels att inteckningssäkerhet ensam icke vore tillfyllest samt
dels att ställandet af säkerhet redan vid anbudets afgifvande af vissa
skäl vore lämpligt. Sålunda borde ej köpebref utfärdas förr än första
inbetalningen af köpeskillingen skeft, och detta kunde dröja ganska,
länge. Emellertid kunde friheten från skyldighet att vid anbuds af¬
gifvande ställa säkerhet föranleda förveckling-ar, om köparen seder¬
mera droge sig tillbaka o. s. v. Styrelsen hemställde alltså, att i före¬
varande hänseende måtte meddelas vissa af styrelsen föreslagna be¬
stämmelsei, som i hufvudsak öfverensstämma med de sedermera uti
1896 års skrifvelse meddelade.
b rån andra håll hade dessutom anmärkts, att skyldigheten att
ställa säkerhet redan vid anbuds afgifvande särskildt voro af vikt vid
auktioner för att hindra, att mer eller mindre ovederhäftiga personer
skulle genom anbuds afgifvande förrycka förfarandet.
Domänstyrelsens betänkligheter i fråga om krafvet på säkerhet
delades af vederbörande departementschef, som emellertid i enlighet
56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
med från olika håll uttalade önskningar föreslog utsträckning af amor¬
teringstiden till tio år äfven för bebyggda lägenheter.
För min del anser jag i likhet med hvad domänstyrelsen och ett
flertal af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nu förevarande ärende
hemställt, att kronan ej bör fordra annan säkerhet för köpeskillingens
erläggande än att, då köparen önskar erlägga köpeskillingen afbetalnings-
vis, inteckningssäkerhet bör ställas för de af betalningar, som förfalla
efter tillträdet; och således inteckningsförbindelse för dessa af betalningar
aflämnas senast vid köpebref^ utfärdande. Några betänkligheter mot eu
sådan ordning böra, synes det mig, vid bifall till hvad jag härförut
föreslagit i fråga om särskild pröfning af anbudsgifvares personliga
egenskaper och sättet för upplåtelsernas verkställande icke möta, helst
om tillika, såsom af lagberedningen i dess senaste förslag hemställts,
inom kort sådana bestämmelser komma till stånd, att den, som icke vid-
blifver gjordt anbud, kan ådömas skadestånd.
Gillas mitt förslag i nyssnämnda hänseende, torde emellertid om¬
sorgen om statens säkerhet kräfva ett stadgande, att, där å lägenheten
finnes skog och denna af köparen afverkas hårdare, än som erfordras
för gårdens behof eller för odling, köpeskillingen genast sKall vara till
betalning förfallen.
Hvad angår frågan om ränteafdrag, da hela köpeskillingen er¬
lägges vid tiliträdet, synes mig den tanke, som ligger till grund för
framställningarna härutinnan, äga sitt tulla berättigande. En köpare,
som öoskär erhålla egnahemslån, måste under nu rådande förhållanden
för att som säkerhet för detta kunna lämna törsta inteckningen i sin
lägenhet vara betänkt på att erlägga hela köpeskillingen genast. I
regel måste han därför anlita egnahemslånet. På detta får han emeller¬
tid erlägga ränta efter 3,6 procent. Den åter, som antingen ej behöfver
anlita lånevägen eller är i sådana omständigheter, att han kan köpa
någon af de större lägenheterna, får däremot med den nuvarande ord¬
ningen af staten ett räntefritt lån å nio tiondelar af köpeskillingen.
Äfven om amorteringstiden blir väsentligt kortare för en köpare af
det senare slaget än för egnahemslånet agaren, innebär det anmärkta
förhållandet en orättvisa mot den senare; och förhållandet förändras ej
därigenom, att tilläfventyrs vid en del uppskattningar köpeskillingarnas
belopp bestämmas med hänsyn äfven till den längre betalningstiden.
För min del anser jag, jämväl med hänsyn till de förslag om
förändringar i betalningsvillkoren i öfrigt, jag kommer att föreslå,
saken bäst ordnas genom en föreskrift, att saluvärdet bestämmes med
hänsyn därtill, att köpeskillingen skall betalas kontant vid tillträdet
57
Kurigl. JMaj.ts Nåd. Proposition N:o 41.
och. att den köpare, som önskar verkställa likviden afbetalningsvis, skall
erlägga ränta å den oguldna delen af köpeskillingen efter viss räntefot,
som lämpligen torde kunna bestämmas till förenämnda för egnahemslån
stadgade eller 3,6 för hundra om året.
Beträffande frågan om ändringar i sättet för själfva köpeskillingens
gäldande gäller, som nämndt, för närvarande, att köpeskillingen kan
betalas antingen kontant eller genom amortering under tio år. I sist¬
nämnda fall skall alltid en tiondel af köpeskillingen gäldas kontant vid
tillträdet. I den mån dessa villkor kunna anses för betungande, skulle
uppenbarligen en lindring i desamma väsentligen bidraga till vinnandet
af det mål, man genom ifrågavarande upplåtelser velat vinna.
I träffa om det framtida ordnandet af dessa förhållanden torde
O t t
jag först och främst böra erinra, att man enligt mm uppfattning icke
bör frångå den jämväl i gällande bestämmelser angående den af staten
utöfvade egnahemslånerörelsen uttalade principen, att, för att en person
skall kunna komma i åtnjutande af särskildt bistånd från det allmännas
sida vid bildandet af eget hem, han måste kunna själf i någon mån
bidraga till det egna hemmets förvärfvande. Häri ligger nämligen,
om än vid företag af ifrågavarande art de personliga egenskaperna
innebära de bästa garantierna för framgång, eu viss säkerhet för,
att icke köparen, i stället för att genom upplåtelsen hjälpas, indrages
i svårigheter, som det icke står i hans makt att öfvervinna. Att upp¬
bygga det egna hemmet, helt och hållet på skuld torde nämligen, sär¬
skild! hvad angår de något större j ordbrukarhemmen, vara ett experiment,
som icke lyckas annat än i undantagsfall. Liksom således förenämnda
bestämmelser angående egnahemslånerörelsen uppställa som villkor för
beviljande af egnahemslån, att sådant lån icke får lämnas till högre
belopp, än som motsvarar en viss del af värdet af den lägenhet, hvarom
fråga är, med därå befintliga eller för uppförande afsedda byggnader,
anser jag således, att det i hvarje fäll vid de upplåtelser, om hvilka nu
är fråga, fortfarande måste fordras, att eu viss del af köpeskillingen
erlägges kontant vid tillträdet. Denna del torde dock ej behöfva vara
större än för närvarande och således kunna bestämmas till en tiondel.
Hvad därefter angår det vidare ordnandet af betalningsvillkoren
vid nu ifrågavarande upplåtelser, anser jag, att en bestämd skillnad
måste göras mellan bostadslägenheter och jordbrukslägenheter.
Såsom af det föregående framgår, är det särskildt i fråga om jord¬
brukslägenheter, som jag ansett det böra tillses, att man genom att gorå
betalningsvillkoren så gynnsamma som möjligt i största möjliga mån
Bih. till Ritad. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 8
58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
underlättar för personer, som icke äga väsentligare tillgångar, att för¬
värfva de lägenheter, om hvilka här är fråga. Visserligen kan redan
nu en person, som i öfrig! uppfyller villkoren för att erhålla ett egna¬
hemslån, om lägenheten icke är för dyrbar, genom att skaffa sig ett
dylikt lån vinna öfverhufvudtaget tillfredsställande betalningsvillkor. Det
är emellertid endast en del af de personer, om hvilka här är fråga,
som uppfylla villkoren för erhållande af egnahemslån, liksom det, såsom
jag förut framhållit, icke torde vara lämpligt att fastslå, att alla de
lägenheter, som kunna komma i fråga att upplåtas i nu ifrågavarande
ordning, skola till storleken så afpassas, att deras värde icke öfverstiger
det, som högst är medgifvet, för att egnahemslån skall kunna erhållas.
För de fall, då egnahemslån sålunda icke kan erhållas, gäller det att
tillse, om icke ytterligare lättnader utöfver dem, som med nuvarande
afbetalningssystem stå till buds, böra beredas. För min del anser
jag detta vara önskvärd!. Den, som visserligen här ett litet kapital
till uppsättning och första afbetalningen å köpeskillingen, men i öfrig!
är hänvisad att gälda denna med hvad han genom sitt arbete kan
frånvinna lägenheten, torde ofta komma i den belägenhet, att han ser
sig urståndsatt att utan afse värd skuldsättning på annat håll verk¬
ställa amorteringen af köpeskillingen på så kort tid som tio år.
Härtill kommer, att äfven för de fall, då eljest egnahemslån skulle
kunna erhållas, det kan ifrågasättas, om det ej vore en fördel såväl
för köparen som staten, om betalningsvillkoren gjordes sådana, att
köparen icke tvingades att anlita egnahemslån. För köparen skulle
detta innebära en lättnad så tillvida, att han sluppe allt besvär med
ingifvande af låneansökning och anskaffande af därför erforderliga hand¬
lingar. För staten åter skulle af en sådan anordning vinnas den för¬
delen, att en del belopp, som eljest skulle behöfva utgå af egnahems-
lånefonden för att omedelbart åter såsom köpeskillingar ingå till stats¬
verket, skulle blifva disponibla för lån till sådana inköp, beträffande
hvilka staten icke på annat sätt kan träda hjälpande emellan. Härtill
kommer, att genom en dylik anordning tillfälle skulle öppnas att på
ett af behofvet säkerligen påkalladt sätt tillgodose köpare af ouppodlade
lägenheter. I fråga om dylika köpare gäller det mer än om andra, att
deras förmåga att med afkastningen af lägenheten förränta och amortera
köpeskillingen under den första tiden måste blifva ganska inskränkt.
För dem torde det därför i regel vara af synnerligen stort intresse, om
deras amorteringsskyldighet under odlingstiden kunde inskränkas till det
minsta möjliga. En lämplig åtgärd i sådan riktning vore att bereda
möjlighet för att skyldigheten att börja amortera den de! af köpeskil-
59
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 41.
lingen, hvilken icke enligt det föregående skulle erläggas kontant vid
tillträdet, kunde framflyttas till en tidpunkt, då största delen af odlings¬
arbetet borde kunna beräknas vara utfördt. Huru långt uppskof, som
härför i det enskilda fallet blir erforderligt, beror i viss mån på om¬
ständigheterna. Ett medgifvande att i fråga om dylika lägenheter fram¬
flytta amorteringsskyldighetens inträdande till femtonde året efter till¬
trädet, torde emellertid bereda tillfälle att tillgodose alla berättigade
intressen i förevarande hänseende.
Beträffande åter bostadslägenheter är förhållandet ett annat. Visser¬
ligen är det äfven i fråga om dylika lägenheter af intresse, att egna-
hemsbyggandet såvidt möjligt underlättas för de ekonomiskt mindi'e
vällottade befolkningsklasserna, men de, som köpa dylika lägenheter,
kunna i hvarje fall icke beräkna att af jordens afkastning erhålla afse-
värda bidrag till köpeskillingens förräntande och amortering, utan äro
därför hänvisade till de inkomster, de genom sin arbetskrait kunna be¬
reda sig från annat håll. Värdet af marken ingår för öfrigt vid dylikt
egnahemsbyggande i regel till ytterst ringa del i värdet af det hela.
För dylika köpare synes därför en utsträckning af amorteringstiden utöfver
den nu gällande af tio år vara af mindre betydelse. I de fall, då
nämnda amorteringstid skulle vara för kort, öppnar dessutom möjlig¬
heten att erhålla egnahemslån en utväg för köparen att bereda sig erforder¬
liga lättnader vid köpeskillingens erläggande.
Från de synpunkter, för hvilka jag nu redogjort, och med iakt¬
tagande, att betalningssystemet så nära som möjligt anpassas efter de
former som gälla beträffande återbetalningen af egnahemslån, har jag
tänkt mig, att de grunder, efter hvilka betalningsvillkoren, där icke
köpeskillingen i dess helhet erlägges kontant vid tillträdet, skulle ordnas,
borde blifva i hufvudsak följande, nämligen:
ifråga om jordbrukslägenheter:
att en tiondel af köpeskillingen erlägges kontant vid tillträdet
samt återstoden uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel och en
stående del;
att amorteringsdelen inbetalas i samma ordning som amorterings-
delen af ett egnahemslån med den skillnad, att, där lägenhet vid upp¬
låtelsen är till hufvudsaklig del ouppodlad, amorteringsskyldighetens
inträdande må kunna framflyttas till senast femtonde året efter utgången
af det kalenderår, under hvilket tillträdet ägt rum;
att det skall stå lägenhetsägaren fritt att när som helst inbetala
köpeskillingen i dess helhet jämte upplupen ränta samt att göra de
afbetalningar, han önskar, å den stående delen;
60
Kungl. AIaj:tu Nåd. Proposition N:o 41.
att däremot i regel den stående delen icke skall kunna, så länge
lägenhetsägaren i afseende å häfd och dylikt uppfyller vissa fordringar,
uppsägas från statens sida förrän amorteringsdelen till fullo guldits; och
att emellertid den stående delen i hvarje fall skall vara gulden
inom fem år, från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort
fullgöras;
samt i fråga om bostadslägenheter:
att köpeskillingen såsom hittills skall gäldas under tio år med en
tiondel årligen.
Visserligen uppkommer vid bifall till hvad jag sålunda föreslagit
en svårighet såtillvida, att, för att en köpare af lägenhet skall kunna
komma i åtnjutande af de ifrågasatta gynnsamma betalningsvillkoren,
det förutsättes, att staten för sin fordran behåller första inteckningen i
lägenheten. Köparen blir därigenom vid nu gällande bestämmelser ifråga
om lån från egnahemslånefonden utesluten från möjligheten att, om
lägenheten är obebyggd, erhålla egnahemslån till nödiga byggnaders
uppförande. I fråga om bostadslägenheter torde detta vara af mindre
betydelse, då ju betalningsvillkoren för egnahemslån äro gynnsammare
än de, som skulle komma att gälla beträffande inbetalandet af köpe¬
skillingarna för ifrågavarande lägenheter, till följd hvaraf det i hvarje
tall blir förmånligast för en köpare att taga egnahemslån äfven till gäl¬
dande af köpeskillingen för marken. Vidkommande åter obebyggda
jordbrukslägenheter måste angifna förhållande innebära en afsevärd
olägenhet, som måste afhjälpas. Jag har ansett detta icke lämpligen
kunna ske på annat sätt, än att en förändring vidtages i villkoren för
egnahemslånerörelsen, hvarigenom ifråga om jordbrukslägenheter för¬
klaras, att den omständigheten, att staten innehar första inteckningen
för sin köpeskillingsfordran för själfva marken, ej utgör hinder för, att
egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande lämnas mot till för¬
månsrätten närmast efterliggande inteckning. Förslag härtill kommer
jag att förelägga Eders Kungl. Maj:t i samband med förenämnda förslag-
om rätt att utlämna egnahemslån mot inteckningar i tomträtt.
Från vissa håll har föreslagits, att staten i förevarande hänseende
borde samarbeta med de egnahemssammanslutningar, som antingen
redan bildats litet hvarstädes här i landet eller komme att bildas.
Samarbetet skulle särskildt bestå däruti, att från statens domäner lämp¬
liga områden upplätes till dylika sammanslutningar. Äfven jag delar
i viss mån denna uppfattning. Frågan om dylikt samarbete synes mig
emellertid alltid höra underställas Riksdagens pröfning. Föreskrifter
61
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
torde således i detta sammanhang endast böra meddelas i så måtto, att
det sörjes för, att erforderliga förslag och uppskattningar af områden,
som kunna komma i fråga att på detta sätt upplåtas, varda verkställda,
Enligt 1894 års Riksdags beslut ankommer det på Eders Kung!.
Maj:t att besluta om den ordning för jord styckning, enligt hvilken upp¬
låtelse af ifrågavarande slag skall ske. Sedan numera lagstiftningen på
ifrågavarande område genom lagen den 27 juni 1896 om hemmans¬
klyfning, ägostyckning och jordafsöndring erhållit en viss utslutning,
torde några betänkligheter icke möta att öfverlämna åt domänstyrelsen
att . efter omständigheterna förordna om sättet för lägenheternas af¬
skiljande.
Punkten k) i 1894 års Riksdags beslut handlar om den jordnatur,
som efter afskiljande! af lägenhet, som fått mantal sig åsatt, skall till¬
komma densamma. Hvad där ordas om kronotionde och ränta, torde
numera, sedan grundskatteafskrifningen genomförts, kunna bortfalla.
Beträffande de jordbruksdomäner, som jämlikt Riksdagens beslut
vid löpande arrendeperiods utgång skola försäljas, äfvensom vidkommande
sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden, som Riksdagen
medgifvit Kungl. Maj:t att utan Riksdagens vidare hörande försälja,
gäller enligt Riksdagens medgifvande, att inflytande köpeskillingar'få
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogs-
börd tjänlig mark. I fråga om en del af dessa egendomar utgår giltig¬
hetstiden för Riksdagens ifrågavarande medgifvande med 1909 års ut¬
gång. I alla de fall, då Riksdagen särskild!, medgifvit upplåtelser, af
det slag, hvarom nu är fråga, har också Riksdagen tillika bemyndigat
Kungl. Maj:t att använda inflytande köpeskillingar på förenämnda sätt.
Ett generellt, medgifvande i dylik riktning torde nu böra af Riksdagen
utverkas. Förslag i sådant syfte kommer jag att i annat sammanhang
framlägga till vederbörlig pröfning.
Slutligen torde liksom år 1894 Riksdagens uttryckliga medgifvande
böra inhämtas därtill, att Eders Kungl. Maj:t må äga beträffande ifråga¬
varande upplåtelser meddela de närmare bestämmelser, som kunna finnas
erforderliga, däri inbegripna jämväl bestämmelser angående öfvergången
till de nya grunderna.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag
alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riks¬
dagen besluta,
dels att från och med den 1 januari 1910 följande grunder för
åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle
att, förvärfva egnahemslägenhoter skohi lända till efterrättelse nämligen:
62
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
l:o) att såsom egnahemslägenheter må från härnedan omförmälda
egendomar upplåtas såväl bostadslägenheter som j ordbrukslägenhetei,
därvid skall iakttagas, att, såvidt fråga år om bostadslägenheter, dessa
i allmänhet ej böra tilltagas större, än att en blifvande köpare för deras
förvärfvande och bebyggande bör kunna erhålla lån från egnahemslåne-
fonden, att jämväl beträffande jordbrukslägenhetei- hänsyn bör tagas till
möjligheten för blifvande köpare att, i den mån behof dåra! må före¬
ligga, kunna erhålla egnahemslån, samt att i hvarje fall jordbrube¬
lägenhet ej må göras större, än att den i uppodladt skick kan brukas
utan nämnvärdt anlitande af legd arbetskraft;
2:o) att sådana under förvaltning af domänstyrelsen ställda och
för statsverkets räkning utarrenderade jordbruksegendomar, som vid
löpande arrendeperiods utgång enligt Riksdagens beslut må utan Riks-
dagens vidare hörande försäljas och livilka med afseende å föieliggande
omständigheter befinnas lämpliga att helt eller delvis användas till bil¬
dande af egnaliemslägenheter, må enligt plan, som af Kungl. Maj:t
fastställes, fördelas i lämpliga lotter och, såvidt angår lotter, soin äro
hänförliga till egnahemslägenheter, i den ordning nedan sägs, upplåtas;
3:o) att hvad sålunda medgifvits skall äga motsvarande tillämp¬
ning i fråga om sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden,
som enligt Riksdagens beslut må af Kungl. Maj:t utan Riksdagens vidare
hörande försäljas;
4:o) att förslag till åtgärder i förberörda hänseende må uppgöras,
såvidt fråga är om utarrenderad egendom, vid egendomens uppskatt¬
ning till försäljning eller förnyad utarrendering men eljest i den mån
domänstyrelsen så finner lämpligt, därvid skall iakttagas - förutom
att förenämnda bestämmelser angående storleken å egnahemslägenheter
skola lända till efterrättelse — att i förslaget skola upptagas särskilda
försäljnings- och arrendevärden för hvarje lägenhet;
5:o) att, därest i afseende å annan jordbruksegendom, än som under
2:o) afses, det vid egendomens uppskattning för förnyad utarrendering
finnes lämpligt, att egendomen eller del däraf användes till bildande åt
egnahemslägenheter, förslag härtill må, med iakttagande af de under
4:o) meddelade föreskrifter, upprättas, och frågan därefter, därest Kung .
Magt finner förslaget om lägenheters upplåtande förtjäna beaktande,
underställas Riksdagens pröfning;
6:o) att hvad under 5:o) sågs skall åga motsvarande tillämpning,
därest till skogsegendomar i andra län än de sex nordligaste hörande
områden, som icke beröras af medgifvandet under 3:o) härförut, finnas
63
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
höra användas till bildande af egnahemslägenheter; dock att i ty fall
det ankommer på domänstyrelsen att i hvarje fall förordna om förslags
upprättande;
7:o) att där upplåtelse i förenämnda syfte blifvit i föreskrifven
ordning beslutad, lägenhet, som är bebyggd med enskild person till¬
hörande boningshus, må hembjudas denne till inlösen mot det lägen¬
heten åsätta försäljningsvärde;
8:o) att jämväl lägenhet, som är bebyggd med kronan tillhöriga
hus, må hembjudas brukaren, därest antingen denne själf eller ock han
och medlemmar af hans familj före honom tillsammans innehaft den¬
samma under en tid af minst fem år och därunder väl häfdat lägenheten;
9:o) att i fråga om lägenheter, som icke, efter ty under 7:o) och
8:o) sägs, må hembjudas viss person, skall gälla:
att lägenhet skall utbjudas till försäljning under hand mot köpe¬
skilling, minst motsvarande det åsätta saluvärdet;
att till köpare må antagas allenast mindre bemedlad eller obe¬
medlad, som äger god frejd och gjort sig känd för arbetsamhet och
hederlig vandel samt ägor förutsättningar för drifvande af ett mindre
jordbruk;
att lägenhet ej må upplåtas till den, som redan äger fast egen¬
dom af den storlek, att därå kan födas en familj, och att ej heller mer
än en lägenhet må upplåtas till samma person;
att, där från lämpliga personer flera lika höga anbud inkomma,
auktion mellan anbudsgifvarna må anställas för afgörande af företrädet
emellan dem;
att, om å lägenhet köpeanbud, som tinnes antagligt, icke afgifves,
lägenheten skall genom domänstyrelsens försorg utarrenderas på viss
kortare tid för att vid dess slut och efter ny värdering, därest sådan
finnes erforderlig, ånyo utbjudas i förut nämnd ordning; samt
att, sedan en lägenhet på härförut angifvet sätt blifvit till försälj¬
ning utbjuden tre gånger, det skall ankomma på Kungl. Maj:t att af¬
göra, huruvida lägenheten skall, där så låter sig göra, återförenas med
stamhemmanet eller å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas
eller om fortsatta försök skola, i den ordning härförut sägs, göras med
dess upplåtande under hand;
10:o) att, därest hembud, hvarom under 7:o) och 8:o) förmäles,
icke antages, det må ankomma på domänstyrelsen att pröfva, huruvida
lägenheten skall utbjudas till försäljning i den ordning, hvarom under
9:o) förmäles, eller på annat sätt disponeras;
64
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 41.
H:o) att ifråga om arrende, hvarom härförut förmäles, skall i
tillämpliga delar gälla hvad i allmänhet är stadgadt angående arrende
af kronans jordbruksdomäner;
12:o) att, därest i något fall upplåtelse under tomträtt finnes böra
äga ruin,' sådant efter Kungl. Maj:ts bepröfvande må ske, dock att
kronan icke må i något fall utan Riksdagens särskilda medgifvande
betungas med skyldighet att vid besittningstidens utgång lösa å om¬
rådet uppförda byggnader eller andra inrättningar;
13:o) att saluvärdet skall bestämmas med hänsyn därtill, att köpe¬
skillingen skall betalas kontant vid tillträdet, men att emellertid köpare,
som så önskar, må, där han därom framställer begäran vid anbudets
afgifvande, kunna medgifvas att inbetala köpeskillingen genom afbetal-
ningar i den ordning, härnedan under 14:o) förmäles,^ därvid å oguldet
belopp skall erläggas ränta efter 3,6 för hundra om aret,
14:o) att, där köpare finues böra medgifvas att erlägga köpe¬
skillingen genom af betalningar, beträffande dess gäldande skola gälla
följande bestämmelser, nämligen:
a) ifråga om jordbrukslägenheter:
att en tiondel af köpeskillingen erlägges kontant vid tillträdet
samt återstoden uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel och en
stående del *
att, å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till
fullo gulden, en annuitet af sex för hundra, hvarvid såsom ränta räknas
3,6 för hundra å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen;
att amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året etter utgången
af det kalenderår, under hvilket tillträdet ägt rum, dock att ifråga om
lägenhet, som vid upplåtelsen är till större delen ouppodlad, amorterings-
skyldighetens inträdande må framflyttas till femtonde året efter året
för tillträdet; . .. „ , ,
att, intilldess kapitalafbetalningen börjar, endast ranta a det heta
orlä^c^GS *
”^att därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta
å stående delen, intill dess jämväl denna del till fullo inbetalts;
att det skall stå lägenhetsägaren fritt att när som helst inbetala
köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor samt att göra de
af betalningar, han önskar, å stående delen;
att med undantag för de fall, om hvilka här nedan förmäles, den
stående delen icke kan från statens sida uppsägas, förrän amorterings¬
delen till fullo gnidits;
65
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
att likväl i hvarje fall den stående delen skall vara gulden inom
fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras;
att, därest lägenheten icke inom aftalad tid bebygges eller den¬
samma till jord eller byggnader vanvårdas eller å lägenheten befintlig
skog afverkas hårdare, än som erfordras för gårdens behof eller för
uppodling af därtill tjänlig mark, eller föreskrifna ränte- och kapital¬
avbetalningar icke ordentligt fullgöras, hvad af köpeskillingen återstår
oguldet jämte ränta skall, där sådant från statens sida påfordras, genast
vara till betalning förfallet;
att detsamma skall gälla, där lägenheten öfvergår till annan än
efterlefvande make eller bröstarfvinge eller efterlefvande make och bröst¬
arfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, så framt icke den nye inne*
hafvaren pröfvas uppfylla härförut angifna villkor för att kunna antagas
såsom köpare i första hand;
att, där eljest uppsägning, efter ty förut är sagdt, ifrågakommer
från statens sida, lägenhetsinnehafvaren skall äga åtnjuta sex månaders
iippsägningstid; samt
att köparen skall vid tillträdet å oguldna delar af köpeskillingen
afkunna med inteckningsmedgifvande försedd förbindelse, affattad i öfver¬
ensstämmelse med hvad härförut föreskrifvits;
b) i fråga om bostadslägenheter:
att köpeskillingen skall erläggas under tio år med en tiondel
årligen, i afseende hvarå skall iakttagas, att första tiondelen erlägges
vid tillträdet samt att därvid jämväl skall aflämnas förbindelse med in¬
teckningsmedgifvande å återstående nio tiondelar jämte ränta; och
att hvad härförut i fråga om jordbrukslägenheter stadgats be¬
träffande rätt för staten att i vissa fall påfordra köpeskillingens omedel¬
bara likviderande skall i tillämpliga delar gälla äfven ifråga om nu
förevarande lägenheter;
15:o) att köpare af obebyggd lägenhet skall vid tillträdet aflämna
förbindelse att inom fem år hafva lägenheten bebyggd med bostad
och, där fråga är om jordbrukslägenhet, med för lägenhetens skötsel i
öfrigt nödiga byggnader, vid äfventyr, därest så icke sker, att utöfver
den aftalade köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande eu
femtedel af köpeskillingen; skolande förbindelsen tillika innefatta med¬
gifvande, att berörda fordringsbelopp må i lägenheten intecknas;
16:o) att inteckning, hvarom under 15:o) förmäles, må, där veder¬
börande köpare fått egnahemslån sig beviljadt, kunna efter Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes bepröfvande i anseende till förmånsrätten
nedflyttas närmast efter den för egnahemslånet erforderliga inteckning;
Bih. till Rilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 9
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
17:o) att köpebref utfärdas vid tillträdet, sedan föreskrifna villkor
blifvit uppfyllda;
18:o) att, där beträffande område, som befinnes lämpligt att an¬
vändas till bildande af egnahemslägenheter, anledning yppas att antaga,
att anbud å området kommer att göras af bolag eller förening, som
uppfyller villkoren för erhållande af lån från jordförmedlingsfonden,
området må vid uppskattningsförrättningen värderas jämväl för för¬
säljning i odeladt skick, hvarefter, därest dylikt anbud inkommer och af
Kungl. Magt finnes förtjäna afseende, frågan i hvarje fall underställes Riks¬
dagens pröfning, innan vidare åtgärd för lägenheters upplåtande företages;
19:o) att afskiljandet af de till försäljning i härförut angifven
ordning afsedda lägenheterna och områdena må efter domänstyrelsens
bepröfvande kunna äga ruta såväl genom ägostyckning som genom
afsöndring;
20:o) att, när lägenhet eller område, som för föryttring till enskild
person, bolag eller förening afskiljes från kronoegendom, får mantal
sig åsatt, sådan lägenhet skall i jordeboken upptagas under titel »in¬
sockne eller allmänt frälse»;
dels och att Kungl. Maj:t skall äga meddela de närmare bestämmelser,
som kunna finnas erforderliga för tillämpningen af förenämnda grunder
och för öfvergången från de genom nådiga brefvet till domänstyrelsen
den 25 september 1896 meddelade bestämmelserna ifråga om lägenheters
upplåtande från kronans jordbruksdomäner.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter bi¬
trädda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig
proposition af den lydelse, bilaga . . . vid detta proto¬
koll utvisar.
Ur protokollet:
A. Stael von Holstein.