Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 193.
1
N:o 193.
Kungl. Maj.is nådiga proposition till Riksdagen angående löneregle¬
ring för öfver styrelsens för rikets allmänna läroverk chef
och ledamöter samt vaktmästare; gifven Stockholms slott
den 26 mars 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t med återkallande, af
den i 1909 års statsverksproposition gjorda framställning angående höjning
af reservationsanslaget till de allmänna läroverken för genomförande af
lönereglering för öfverstyrelsens för rikets allmänna läroverk chef och
ledamöter samt vaktmästare — härmed föreslå Riksdagen att
dels, med godkännande af den utaf departementschefen i statsråds¬
protokollet föreslagna lönereglering för öfverstyrelsens för rikets allmänna
läroverk chef och ledamöter samt vaktmästare, för genomförande af samma
lönereglering öka anslaget till öfverstyrelsen från 41,550 kronor till 46,650
kronor eller med 5,100 kronor samt förty höja reservationsanslaget till
de allmänna läroverken med sistnämnda belopp;
dels medgifva att de enligt departementschefens förslag ledamöterna
i öfverstyrelsen och dess vaktmästare tillkommande ålderstillägg ma utgå
af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ålderstillägg;
dels ock godkänna de af departementschefen förordade villkor och be¬
stämmelser beträffande vaktmästaren hos öfverstyrelsen för åtnjutande af
de nya löneförmånerna äfvensom förklara, att den, som med eller efter
Bih. till Rikscl. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 143 Raft. (N:o 193.) 1
2
Kungl. Maj;ts Nåd, Proposition N;o 193.
ingången af år 1910 tillträder befattningen såsom vaktmästare hos öfver-
styrelsen, skall vara pliktig att underkasta sig nyssberörda villkor och
bestämmelser.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hammarskjöld.
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N;o 193.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld, anförde härefter:
Vid underdånig föredragning den 12 januari 1909 af ärenden rörande Ant9e^lJ^
regleringen för år 1910 af riksstatens åttonde hufvudtitels anslagsbehofj/perrtyr^"»*
yttrade jag, såsom framgår af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikären-/^^^0"'
den för nämnda dag, punkt 20, följande: verk chef och
»1 underdånig skrifvelse den 30 september 1908 har öfverstyrelsen leda™fffr
för rikets allmänna läroverk giort framställning om lönereglering för öfver- vaktmästare,
styrelsens chef och ledamöter samt vaktmästaren hos ämbetsverket. För ifråga¬
varande ändamål skulle enligt berörda framställning anslaget till öfver¬
styrelsen behöfva höjas med 5,370 kronor. Öfver framställningen har
statskontoret den 29 oktober 1908 afgifvit infordradt underdånigt utlå¬
tande. Som öfverstyrelsens atlöningsförhållanden i vissa hänseenden äro
egenartade och härutinnan ej förete någon motsvarighet med förhållan¬
dena inom andra verk, hvilkas löner under de senaste åren reglerats, har
ärendet remitterats till den under den 3 oktober 1902 tillsatta kommittén
för afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens äm-
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 1Y:o 193.
betsverks och myndigheters löneförhållanden. Då emellertid de för öfver-
styrelsens chef och ledamöter den 28 oktober 1904 i nåder meddelade
förordnanden å ifrågavarande tjänster utlöpa med år 1909 och följaktligen
nya förordnanden å samma tjänster måste utfärdas före utgången af
nämnda ar, är det af vikt, att frågan om lönereglering för öfverstyrelsen
förelägges Riksdagen redan år 1909. Då jag icke saknar förhoppning, att
sa skall kunna ske, torde hänsyn till denna anslagsfråga böra tagas vid
uppgörande af statsverkspropositionen, och hemställer jag fördenskull, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för genomförande af lönereglering för öfverstyrelsens för rikets
allmänna läroverk chef och ledamöter samt vaktmästare höja reservations¬
anslaget till de allmänna läroverken med ett, förslagsvis beräknadt, belöp»
af 6,000 kronor.»
Hvad jag sålunda föreslagit behagade Eders Kungl. Maj:t bifalla.
Sedan numera löneregleringskommittén, med återställande af de dit
remitterade handlingarna, den 15 mars 1909 afgifvit äskadt utlåtande och
förslag i ämnet, tillåter jag mig åter upptaga detsamma och därvid till
en början erinra följande om öfverstyrelsens tillkomst och vidare utveckling.
Inrättandet af en fristående central myndighet för de allmänna läro¬
verken föreslogs redan af den utaf Kungl. Maj:t den 20 oktober 1882 till¬
satta läroverkskommittén uti dess den 25 augusti 1884 afgifna betänkande.
Enligt detta skulle »öfverstyrelsen för de allmänna läroverken» bestå af
en chef, benämnd öfverdirektör, med beslutanderätt och två ordinarie leda¬
möter såsom föredragande. För att biträda vid inspektioner skulle sty¬
relsen förstärkas med en eller två periodiskt adjungerade ledamöter, valda
bland läroverkens mest erfarna lärare. Därjämte skulle finnas en sekre¬
terare och statistiker, två notarier och eu vaktmästare.
Nämnda förslag ledde emellertid icke till någon åtgärd.
Äfven den af Kungl. Maj:t den 26 maj 1899 tillsatta läroverkskom¬
mittén tog frågan under öfvervägande. Uti sitt den 8 december 1902 af¬
gifna betänkande tillkännagaf kommittén emellertid, att den visserligen
funnit frågan om en central läroverksstyrelse i derå afseenden synnerligen
beaktansvärd, men att kommittén icke ansett sig böra afgifva nå"ot forsla"
i amnet.
Mot kommitténs beslut i detta hänseende reserverade sig, bland andra,
numera öfverdirektören för öfverstyrelsen för de allmänna läroverken
Ernst Carlson. Denne reservant ansåg, att frågan om inrättandet af eu
central styrelse för de allmänna läroverken icke längre borde undanskjutas.
Beträffande sammansättningen af denna myndighet, för hvilken före¬
5
Kungl. May.ts Nåd. Proposition AT:o 193.
slogs benämningen »lär o verksråd», hemställde reservanten, att dess med¬
lemmar — »för att institutionen å ena sidan måtte erhålla fullt sakkunniga
arbetskrafter och å den andra för statsverket medföra så lindrig kostnad som
möjligt» — skulle tagas bland på ordinarie stat uppförda universitets- och
läroverkslärare af erkänd duglighet. Dessa skulle endast erhålla femårigt
förordnande, så att de efter hand kunde ombytas, och deras antal kunde,
om de finge rätt att vid behof adjungera speciellt sakkunniga i vissa
frågor, inskränkas till en ordförande och fyra ledamöter, hvilka utom be¬
hållen lön och tjänstgöringspenningar skulle åtnjuta ett visst årsarfvode.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 31 december 1903
yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, bland annat, att
lian funne det betänkligt att längre uppskjuta frågan om inrättandet af
eu öfverstyrelse för de allmänna läroverken. Angående öfverstyrelsens
sammansättning ansåg departementschefen i likhet med reservanten Carlson,
att en ordförande och fyra ledamöter, helst representerande olika undervis-
ningsfack, borde utgöra ett tillräckligt antal, under förutsättning att sty¬
relsen finge rätt att vid behof tillkalla speciellt sakkunniga, till exempel i
hygieniska frågor. På grund af den omfattande expedition, som utan
tvifvel komme att kräfvas, syntes ledamöterna, som borde mellan sig för¬
dela sekreterargöromålen, till sitt biträde behöfva en notarie. Viktigare
ärenden borde af ordföranden och ledamöterna afgöras samfäldt. Äfvenså
instämde departementschefen med reservanten deruti, att ordföranden och
ledamöterna, för att de efter hand måtte kunna ombytas och därigenom
nya krafter tillföras institutionen, ej borde tillsättas å ordinarie stat utan
endast förordnas för viss tid. De borde under sådana förhållanden
utses bland ordinarie lärare vid de allmänna läroverken och högskolorna
och, i likhet med hvad fallet vanligen vore med afseende på rektorer, för¬
ordnas på fem år i sänder samt, utom bibehållande af lön och tjänst-
göringspenningar, åtnjuta ett årsarfvode. Då det vore af vikt, att arfvodet
blefve så pass afsevärdt, att verkligt dugande krafter kunde förvärfvas för
den nya institutionen, syntes departementschefen arfvodet näppeligen kunna
bestämmas till mindre än 2,000 kronor. Ordförandens arfvode borde uppgå
till 1,000 kronor mera än ledamots. Ordförandens och ledamöternas ordi¬
narie tjänster skulle emellertid icke, såsom förhållandet vore vid rektorst
förordnanden, behöfva besättas med ordinarie innehafvare, utan kunna
upprätthållas af vikarier, hvilket å ena sidan ådroge statsverket mindre
kostnad och å andra sidan på grund af ifrågavarande tjänsters ringa an¬
tal, enligt departementschefens åsikt, cj kunde för undervisningen medföra
någon nämnvärd olägenhet.
Uti proposition (n:o 50) till 1904 års Riksdag, angående ändrad -
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 193.
anordning af rikets allmänna läroverk samt lönereglering för de vid dem
anställda lärare, föreslog Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse med hvad depar¬
tementschefen hemställt, bland annat,
att till biträde vid öfvervakande af examina och utöfvande af den
ecklesiastikdepartementet tillkommande uppsikt öfver de allmänna läro¬
verken och därmed jämförliga undervisningsanstalter samt för handlägg¬
ning af vissa läroverksärenden måtte, enligt närmare föreskrifter i särskild
af Kungl. Maj:t utfärdad instruktion, få inrättas en öfverstyrelse, bestående
af en ordförande och fyra ledamöter, hvilka skulle förordnas af Kungl.
Maj:t för en tid af fem år i sänder;
att för öfverstyrelsen måtte få årligen utgå till arfvode åt ordföranden
3,000 kronor, till arfvode åt en hvar af ledamöterna 2,000 kronor, till
arfvode åt en notarie 4,000 kronor samt för tillfällig adjunktion, hyra för
lokal och expenser 7,000 kronor eller sammanlagdt 22,000 kronor; samt
att innehafvare af tjänst å stat, som förordnades till ordförande eller
ledamot af öfverstyrelsen, måtte under tiden för förordnandet få, förutom om-
förmälda arfvode, uppbära lön och tjänstgöringspenningar för sin ordinarie
tjänst.
Uti en, i anledning af den nämnda kungl. propositionen, inom Riks¬
dagens Andra Kammare af J. Widén väckt motion, n:r 250, yrkades
emellertid, att Riksdagen, under förutsättning att Kungl. Majrts förslag
rörande inrättande af öfverstyrelse för de allmänna läroverken bifölles,
måtte besluta, att för denna öfverstyrelse skulle årligen utgå till arfvode
åt ordföranden 5,000 kronor och åt en hvar af ledamöterna 4,000 kronor,
samt att innehafvare af tjänst å stat, som förordnades till ordförande eller
ledamot, finge under tiden för förordnandet, förutom omförmälda arfvode,
behålla 3,000 kronor af den med hans eljest innehafvande ordinarie tjänst
förenade aflöning.
Uti ett af Riksdagens särskilda utskott n:o 1 afgifvet utlåtande (n:o 2)
framhölls i ärendet, att genom inrättandet af en öfverstyrelse för de all¬
männa läroverken betydande fördelar stode att vinna. Utskottet såg ej
någon olägenhet förenad därmed, att styrelsens ordförande och ledamöter
endast skulle tillsättas på förordnande, ett tillvägagångssätt, som användes
äfven i fråga om andra tjänstebefattningar af vikt och som särskildt med
afseende på en ny institution kunde hafva sina stora fördelar. Utskottet,
som sålunda i princip gillade förslaget om inrättandet af en öfverstyrelse,
fann sig dock, i öfverensstämmelse med de af Widén gjorda yrkanden,
böra göra några erinringar i fråga om de för ordföranden och leda¬
möterna föreslagna aflöningsbeloppen och sättet för deras utgående. I
likhet med motionären ansåg utskottet, att dessa aflöningsbelopp i vissa
7
Iiungl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 193.
fall kunde blifva för höga. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle nämligen
eu lektor i högsta lönegraden, under förutsättning af bifall till den före¬
slagna löneregleringen, komma att såsom ordförande i styrelsen uppbära
•en aflöning af 9,000 kronor och såsom ledamot en aflöning af 8,000 kronor,
Indika belopp öfverstege hvad som inom andra områden förekomme eller
blifvit ifrågasatt för motsvarande befattningar; och en ordinarie, professor,
som erhölle sådant förordnande, skulle få uppbära en ännu högre aflöning.
Under erinran att löneregleringskommittén i betänkande, afgifvet den 18
november 1903, föreslagit för öfverdirektörsbefattningar en aflöning af 8,000
kronor och för rådstjänster 7,000 kronor, ansåg utskottet lika med motionären,
nämnda belopp lämpligen böra bestämmas såsom aflöning för öfverstyrelsens
ordförande och ledamöter. Af Kungl. Maj:ts förslag skulle vidare följa,
att en lärare, som befunne sig i en lägre lönegrad, finge såsom ordförande
eller ledamot i öfverstyrelsen uppbära en mindre aflöning än en lärare,
som vore i en högre lönegrad. Med hänsyn därtill, att den förre hade
att utöfva samma verksamhet och ägde att utföra enahanda arbete som
den senare, ansåg utskottet detta förhållande icke förenligt med rättvisa
och billighet. Slutligen skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag, i strid mot
hvad af Riksdagen vid löneregleringar eljest föreskrefves, ordföranden och
ledamöterna, under den tid de innehade förordnande i öfverstyrelsen,
uppbära tjänstgöringspenningar för ordinarie tjänstebefattning, som af dem
innehades, ehuru de icke tjänstgjorde i denna befattning. Giltiga skäl för
ett sådant undantag syntes utskottet icke föreligga. En lämplig utväg att
afhjälpa de olägenheter, hvilka sålunda vore förenade med det föreslagna
sättet för ifrågavarande aflöningsförmåners bestämmande, kunde enligt ut¬
skottets mening beredas genom motionärens förslag. Enligt detta skulle,
i likhet med den form för aflöning, som då gällde med afseende å byråchef
för lagärenden i justitiedepartementet, innehafvare af förordnande i öfver¬
styrelsen berättigas att jämte arfvodet, bestämdt något högre än Kungl.
Maj:t föreslagit, uppbära af sin aflöning för den ordinarie tjänsten ett så
stort belopp, som behöfdes för uppnående af förutnämnda 8,000 kronor
för ordföranden och 7,000 kronor för ledamot. I sådant afseende syntes
utskottet de af motionären föreslagna arfvoden af 5,000 kronor för ord¬
föranden och 4,000 kronor för ledamot, med rättighet för såväl den ene
som den andre att af aflöningen för innehafd ordinarie tjänst uppbära
3,000 kronor, vara lämpligt afvägda.
Tre af utskottets ledamöter ansågo, enligt afgifven reservation, att
utskottet bort föreslå Riksdagen att, med afslag å Kungl. Maj:ts framställ¬
ning om en öfverstyrelse för de allmänna läroverken, hos Kungl. Magt
anhålla om utredning angående behofvet af en förstärkt inspektion för de
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.
allmänna läroverken. Till stöd härför anförde reservanterna, bland annat,
följande.
Den lösa oi-ganisation, som i den kungl. propositionen gifvits den
ifrågasatta öfverstyrelsen, hvars samtliga ledamöter skulle tillsättas på för¬
ordnande och sålunda kunde komma att ofta ombytas, syntes svårligen
bereda de allmänna läroverken den fasta och enhetliga ledning, som fram¬
hållits såsom denna styrelses uppgift. Skulle en sådan ledning åstad¬
kommas, måste de föreslagna förordnandena utbytas mot fasta statsäm-
beten i likhet med förhållandet inom de centrala ämbetsverken, hvilket
åter skulle åsamka statsverket högst betydande kostnader, vida öfver¬
stigande dem, som den nya institutionen beräknats skola medföra.
Riksdagen anmälde uti skrifvelse den 18 maj 1904 (n:o 172) bland
anxxat, att Riksdagen medgifvit,
att till biträde vid öfvervakande af examina och utöfvande af den
ecklesiastikdepartementet tillkommande uppsikt öfver de allmänna läro¬
verken, enskilda läroverk' med dimissionsrätt, statsunderstödda flickskolor
och samskolor samt för handläggning af vissa läroverksärenden finge,
enligt närmare föreskrifter i särskild af Kungl. Maj:t utfärdad instruktion,
inrättas eu öfverstyrelse, bestående af en ordförande och fyra ledamöter,
hvilka af Kungl. Maj:t blefve förordnade för en tid af fem år i sänder;
att för öfverstyrelsen finge åidigen utgå till arfvode åt ordföranden
5,000 kronor, till arfvode åt enhvar af ledamöterna 4,000 kronor, till
arfvode åt en notaide 4,000 kronor samt för tillfällig adjunktion, hyra för
lokal och expenser 7,000 kronor, eller sammanlagdt 32,000 kronor, samt
att innehafvare af tjänst å stat, som förordnades till ordförande eller
ledamot af öfverstyrelsen, finge under tiden för förordnandet af den med
hans innehafvande ordinaide tjänst förenade aflöning behålla 3,000 kronor.
Det för öfverstyrelsen anslagna beloppet å 32,000 kronor uppfördes
å det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken.
Genom nådigt bref den 8 december 1904 fastställde Kungl. Maj:t för
öfverstyrelsen följande stat, att tillämpas från och med år 1905:
öfverdirektören, arfvode............................................................ kronor 5,000: -—•
däraf 2,300 kronor skulle anses motsvara tjäiistguriiires¬
penningar ;
1 läroverksråd, arfvode............................................................ » 4,000: —
3 läroverksråd, arfvoden ......................................................... » 12,000: —
och skulle för en hvar af läroverksråden 2,000 kronor
anses motsvara tjänstgöringspenningar;
1 notarie, arfvode ..................................................... »_4,000: •—
Transport kronor 25,000: —
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 193.
Transport kronor 25,000: —
däraf 1,400 kronor skulle anses motsvara tjänstgörings-
penningar;
1 vaktmästare....................................................................._....... *
däraf 300 kronor skulle anses motsvara tjänstgörings'
penningar;
för tillfällig adjunktion,
m. in..................................
hyra för lokal och expenser
* .......................................... » 6,100: —
Summa kronor 32,000: —
Därjämte stadgade Kungl. Maj:t uti samma bref, att innehafvare af
Tjänst å stat, som förordnades till ordförande eller ledamot -af öfvessty-
relsen, skulle äga att under tiden för förordnandet af den med hans inne¬
hafvande ordinarie tjänst förenade aflöning behålla 3,000 kronor, hvarvid
skulle iakttagas, att för fyllande af detta belopp, hvilket i sin helhet skulle
betraktas såsom lön, skulle användas i första rummet den i samma aflöning
ingående egentliga lön, sedan däraf för att till statsverket besparas undan
tagits ett belopp, motsvarande den afgift, som det kunde åligga tjänst-
innehafvaren att erlägga såsom bidrag till sin egen pensionering, samt i
öfrigt erforderlig del åt de i aflöningen ingående tjänstgöringspenningarna.
Tillika föreskref Kungl. Maj:t vissa villkor för åtnjutandet af ofvan
angifna aflöningsmedel.
Till höjande af det vid 1904 års Riksdag för tillfällig adjunktion,
hyra för lokal och expenser för öfverstyrelsen anslagna belopp af 7,001)
kronor beviljades vid 1907 års Riksdag på ordinarie stat ett anslag af
3,000 kronor.
Riksdagen har vidare till arfvode åt en amanuens hos öfverstyrelsen
för hvartdera af åren 1907 och 1908 anvisat ett belopp af 1,500 kronor
på extra stat.
I den till 1908 års Riksdag aflåtna propositionen angående stats¬
verkets tillstånd och behof föreslog hd ers Kungl. Maj:t pa min hemställan
Riksdagen att
dels för upprättande hos öfverstyrelsen för rikets, allmänna läroverk
af en registrator- och aktuariebefattning med en aflöning af 4,000 kronor,
däraf 2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar och .300 kro¬
nor ortstillägg, jämte rätt för blifvande innehafvare af denna tjänst till
tre ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter 5, 10 och 15 års tjänst¬
göring, höja anslaget till öfverstyrelsen med 4,000 kronor, eller från 35,000
till 39,000 kronor;
dels, med förklarande att af den till notarien hos öfverstyrelsen ut-
Bih. till Riksd. Prof. 1900. 1 Samt. 1 Afd. 143 Haft 9
10
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 193.
gående aflöningen å 4,000 kronor 2,200 kronor skulle utgöra lön, 1,500
kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, medgifva, att
nämnde tjänstinnehafvare skulle äga rätt till tre ålderstillägg, hvartdera
å 500 kronor, efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring;
dels förklara, att berörda ålderstillägg skulle utgå af det under
åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg;
dels ock godkänna vissa af mig för åtnjutande af dessa afiönings-
förmåner föreslagna, i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den
13 januari 1908 intagna villkor och bestämmelser, samt förklara, att
enhvar, som med eller efter 1909 års ingång tillträdde någon af ifråga¬
varande befattningar hos öfverstyrelsen, skulle vara pliktig att underkasta
sig nyssberörda villkor och bestämmelser.
För att gifva någon föreställning om omfattningen af öfverstyrelsens
åligganden erinrade jag i mitt yttrande till nämnda statsrådsprotokoll
därom, att öfverstyrelsen, jämlikt den för densamma utfärdade instruktion,
skulle utöfva öfverinseende öfver och inspektion af inemot 200 läroan¬
stalter, angående hvilkas verksamhet och lärarpersonal öfverstyrelsen skulle,
såvidt möjligt, förvärfva sig personlig kännedom. Öfverstyrelsen skulle
vidare, hvad anginge statens 77 allmänna läroverk, förordna extra och
vikarierande lärare, utnämna öfningslärare och ämneslärarinnor, afgifva
förslag till besättande af lediga ämneslärartjänster, i vanliga fall besluta
om lärares uppflyttning i högre lönegrad, besluta om införandet af nya
läroböcker, granska läroverkens arbetsordningar och protokollen öfver
konferenserna i hvarje ämne vid de olika läroverken, afgifva förslag till
fördelning af vissa anslag såsom till resestipendier, till högre skolor för
kvinnlig ungdom, till enskilda läroverk, vidtaga åtgärder i afseende på
anordnandet af realskolexamen och studentexamen m. m. Förutom dessa
och andra löpande ärenden hade öfverstyrelsen att afgifva utlåtanden i
en mängd ärenden, som till densamma remitterades, och hvilka, i följd
af det omdaningsarbete, som påginge inom den högre undervisningens alla
områden, ofta vore mycket tidsödande och maktpåliggande.
Uti statsverkspropositionen föreslogs tillika, att Riksdagen för bere¬
dande af tillgång till vikariearfvoden under semester för såväl öfversty¬
relsens medlemmar som å stat uppförda tjänstemän därstädes, i enlighet
med af mig i berörda statsrådsprotokoll angifna grunder, måtte, under
förändrad rubrik »för tillfällig adjunktion, vikariatsersättning, hyra för
lokal och expenser in. m.», höja det under rubrik »för tillfällig adjunk¬
tion, hyra för lokal och expenser» för öfverstyrelsen uppförda anslaget,
10,000 kronor, till 12,550 kronor.
Enligt de af departementschefen uti statsrådsprotokollet angifna gran-
11
Kuvgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.
derna skulle vikariatsersättningen under semester för ledamot i öfver-
styrelsen utgå efter 10 kronor för dag, med rätt för vederbörande vikarier
från landsorten att erhålla resekostnads- och traktamentsersättning för
resor till och från hufvudstaden enligt gällande resereglemente. Däremot
skulle någon godtgörelse till dessa vikarier för möjligen förlorade tjänst-
göringspenningar ej ifrågakomma.
Slutligen gjorde Kung! Maj:t uti propositionen framställning därom,
att till arfvoden åt två amanuenser hos öfverstyrelsen måtte på extra
stat för år 1909 anvisas ett belopp af 3,000 kronor.
Hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit blef af Riksdagen bifallet, med
undantag i hvad framställningen angick beviljande af anslag till arfvoden
åt två amanuenser hos öfverstyrelsen.
Rörande sistnämnda fråga yttrade Riksdagen i sin skrifvelse den 1
juni 1908 (n:r 8) att Riksdagen icke blifvit öfvertygad om nödvändigheten
att, såsom föreslagits, anställa en ytterligare amanuens. Riksdagen hölle
nämligen för sannolikt, att, om än för närvarande öfverstyrelsens arbets¬
börda vore synnerligen betungande, ett förhållande, som måste anses till
stor del betingadt af läroverksorganisationens öfvergång i de af 1904 års
Riksdag beslutade nya formerna för densamma, den starka stegring i
antal, som de på öfverstyrelsens handläggning beroende ärendena dittills
utvisat, icke skulle komma att, sedan öfvergångsåren passerats, allt fram¬
gent göra sig i samma grad gällande. I detta sammanhang hade Riks¬
dagen ej heller ansett sig böra underlåta framhålla, att det ville synas
Riksdagen, som om lättnad i öfverstyrelsens arbetsbörda skulle kunna
vinnas genom en förändring i arbetssättet i riktning af saväl inskränkning
i största möjliga mån af antalet utgående expeditioner som äfven dessas
affattande i kortast möjliga form.
Under åberopande häraf anmälde Riksdagen, att Riksdagen till arf¬
vode åt en amanuens hos öfverstyrelsen på extra stat för år 1909 anvisat
ett belopp af 1,500 kronor.
Såsom förut omförmälts har öfverstyrelsen i underdånig skrifvelse den
30 september 1908, äfvensom i skrifvelse den 27 november 1908, af
hvilka den senare innehåller allenast rättelse af vissa uppgifter i den
förra, framfört frågan om lönereglering för styrelsen. Därvid har sty¬
relsen till eu början erinrat, att enligt dittills meddelade bestämmelser
dess stat för år 1909 syntes få följande utseende:
12
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 193.
|
|
K r o
|
n o r
|
|
|
|
Tjänstgö-
|
|
|
|
hön eller
|
ringspen-
|
|
|
|
motsva-
|
ningar
|
iägg-
|
Summa.
|
|
rande.
|
eller mot-
|
|
|
|
svarande.
|
|
|
1 öfverdirektör, arfvode....................
|
2,700
|
2,300
|
|
5,000
|
1 läroverksråd, arfvode .....................
|
2,000
|
2,000
|
—
|
4,000
|
3 läroverksråd, arfvoden ..................
|
6,000
|
6,000
|
—
|
12,000
|
1 notarie .......................................
|
2,200
|
1,500
|
300
|
4,000
|
1 registrator och aktuarie..................
|
2,200
|
1,500
|
300
|
4,000
|
1 vaktmästare .................................
|
600
|
300
|
|
900
|
för tillfällig adjunktion, vikariatsersätt-
|
|
|
|
ning, hyra för lokal och expenser
|
|
|
|
|
m. m........................................
|
—
|
—
|
—
|
11,650
|
Summa kronor
|
|
|
|
41,550
|
Efter 5 år kan lönen hö¬
jas med 500 kronor, efter
10 år med ytterligare 500
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 500
kronor.
Anmärkningr Innehafvare af tjänst å stat, som forordnas till öfverdirektör eller läroverksråd, äger
att under tiden för förordnandet af den med hans innehafvande ordinarie tjänst förenade aflöning behålla
3,000 kronor.
Vidare anför styrelsen i berörda skrifvelse den 30 september 1908.
Af 1904 års riksdagsskrivelse framginge med all tydlighet, att Riks¬
dagens afsikt varit, att öfverstyrelsens ordförande och ledamöter skulle
åtnjuta samma aflöning, som varit afsedd att, efter skedd omreglering,
bestämmas för öfverdirektörs- och rådstjänster inom öfriga centrala äm¬
betsverk. Och häraf syntes följa, att då en annan, högre norm än den,
som löneregleringskommittén föreslagit, af Riksdagen numera fastställts
för sagda tjänster, enahanda förmån rättvisligen borde tillkomma äfven
öfverstyrelsens medlemmar.
I detta afseende tilläte sig öfverstyrelsen hänvisa därtill, att, vid se¬
nast företagna löneregleringar, aflöningen för öfverdirektören i landtbruks-
styrelsen och öfverdirektören i landtmäteristyrelsen bestämts till 10,000
kronor, däraf 6,200 kronor lön, 2,800 kronor tjänstgöringspenningar och
1,000 kronor ortstillägg, samt för statskommissarie i statskontoret, byrå¬
chef i nyssnämnda två styrelser och i domänstyrelsen äfvensom för kam¬
marråd och kammarrättsråd till 8,100 kronor, däraf 5,000 kronor lön
2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg, äfvensom
att enahanda aflöning med fråndrag af ortstillägget tilldelats professorerna
vid universiteten och karolinska institutet. Dessutom ägde ofvan uppräk¬
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.
nade tjänstinnehafvare, med undantag af öfverdirektörerna, rätt till ett
ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring. Då nämnda lönereg¬
leringar vidtagits med särskild hänsyn till den högst betydande stegring
i prisen å lifsförnödenheter, som ägt rum sedan föregående omregleringar
af de centrala ämbetsverkens lönestater vidtagits, och denna stegring drab¬
bade öfverstyrelsens medlemmar i icke mindre grad än öfriga ämbete- och
tjänstemän, förelåge icke heller i fråga om de faktiska orsakerna till be¬
hörigt af en sådan reglering någon skillnad mellan öfverstyrelsen och an¬
dra centrala ämbetsverk.
Öfverstyrelsen kunde under sådana omständigheter icke finna annat
än rättvist och billigt, att motsvarande aflöningsbelopp jämte ortstillägg
fastställdes för öfverstyrelsens chef och ledamöter, öfverstyrelsen ansåge
eu förhöjning så mycket mera skälig, som rektorerna vid de högre all¬
männa läroverken på grund af den nya löneregleringen åtnjöte aflönings-
förmåner, som redan i första lönegraden öfverstege' läroverksrådens och i
några fall jämväl öfverdirektörens. För sådan rektor vore nämligen fast¬
ställd en begynnelselön å 6,000 kronor, hvartill komme af kommunen be¬
kostad fri bostad eller — såsom för närvarande i de flesta fall ägde rum
— hyresersättning. Då nämnda ersättning i medeltal belöpte sig till mer
än 1,300 kronor, kunde således rektors verkliga begynnelselön uppskattas
till i medeltal omkring 7,300 kronor. Och efter tio års tjänstgöring åt¬
njöte rektorerna ett ålderstillägg å 500 kronor.^ Vid de fem profårsläro-
verken uppbure rektor dessutom såsom föreståndare för den praktiska
profårskursen ett årligt arfvode a 1,500 kronor. Härtill komme, att om
medlem af öfverstyrelsen vore lektor, hvilket väl som hittills till öfver¬
vägande del torde blifva fallet, han endast komme att åtnjuta eu pension
å 4,000 kronor eller 500 kronor mindre än en rektor vid högre allmänt
läroverk. .
Vidare ville öfverstyrelsen framhålla, att läroverksrådens ställning i verk¬
li "heten vore ännu ogynnsammare än de anförda siffrorna angafve pa
den grund, att flertalet rektorer vore bosatta i landsorten med dess erkändt
lägre lefnadsomkostnader.
Dessutom förtjänade påpekas, att medlemmarna af öfverstyrelsen dels
på grund af en synnerligen stor arbetsbörda, som gjorde att tjänsten helt
och& hållet kräfde sin man, dels på grund af tjänstens art, som innebure
bestämdt hinder för medlemmarna att syssla med undervisning i eller led¬
ning af enskilda undervisningsanstalter, vore utestängda från möjligheten
af stadigvarande biinkomster. Af de i och för sig olämpliga förhallanden,
som eu jämförelse med rektorernas vid de högre allmänna läroverken
ekonomiska ställning gåfve vid handen, följde, bland annat, den olägen¬
heten, att öfverstyrelsens personal endast till ringa del kunde komma att
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.
erhålla en önskvärd rekrytering från rektorskåren, enär rektorer endast
undantagsvis torde befinnas villiga att utbyta sin befattning mot anställ¬
ning med minskad löneinkomst men minst lika betungande och ansvars¬
fullt arbete.
Öfverstyrelsen framhöll vidare, att ålderstillägg borde beredas läro-
verksråden, därest de komme att kvarstå vid befattningen mer än de fem
ar första förordnandet omfattade. I detta afseende ansåge öfverstyrelsen
tillräckligt hänvisa därtill, att, såsom redan framhållits, ålderstillägg vore
förenad! med ofvannämnda nyreglerade byråchefs- och rådstjänster m. m.,
att vissa bland riksförsäkringsanstaltens tjänstemän, hvilka i sådan egen¬
skap, i likhet med öfverstyrelsens ledamöter, icke vore uppförda å ordinarie
stat, vore berättigade till dylikt tillägg, samt att rektorerna vid de all¬
männa läroverken, hvilka förordnades på viss tid, i regeln fem år, lika¬
ledes åtnjöte ålderstillägg. Gifvetvis borde för åtnjutande af ålderstillägg.
därest sådant beviljades, jämväl tillgodoräknas den tid, läroverksråd tjänst¬
gjort före den nu ifrågasatta löneregleringens genomförande.
I samtliga ofvannämnda verk, som under de senaste två åren fått
sina lönestater omreglerade, hade ock en reglering skett af vaktmästares
aflöning.
Vid öfverstyrelsen vore för närvarande anställd endast eu vaktmästare,
som i aflöning uppbure 900 kronor, däraf 300 kronor ansåges motsvara
tjänstgöringspenningar. Med hänsyn till mängden af öfverstyrelsens ålig¬
ganden hade öfverstyrelsen varit betänkt på att föreslå åtgärder för an¬
ställande af ännu en vaktmästare, men besluta att tillsvidare härmed låta
anstå för att begränsa trafven för öfverstyrelsens stat till det allra nöd¬
vändigaste.
Under sådana förhållanden och under hänvisning till de skedda löne¬
regleringarna vid åtskilliga andra centrala verk funne öfverstyrelsen billigt,
att öfverstyrelsens vaktmästare erhölle en aflöning motsvarande den, som
bestämts för förste vaktmästare vid dessa verk, nämligen 1,500 kronor,
därest han icke åtnjöte fri bostad samt bränsle.
Den omständigheten, att öfverstyrelsen vore så nyligen inrättad, syntes
icke höra. hindra en omreglering af aflöningsförhållandena, då dessa allt¬
ifrån början varit afsedda att motsvara personalens vid de ämbetsverk,
som nu fått sina lönestater omreglerade, hvarjämte till jämförelse fram-
hölles, att den endast två år äldre riksförsäkringsanstalten genom beslut
af 1908 ars Riksdag redan tillförsäkrats en dylik förmån och den hos
öfverstyrelsen anställde notarien vid samma riksdag fått sin aflöning om¬
reglerad och genom ålderstillägg afsevärdt förbättrad.
Därest den irågan skulle framkastas, huruvida icke den nu ifrågasatta
regleringen — såsom i flera dylika fall plägat ske — borde föregås af en
Kung! May.ts Nåd. Proposition No 193. 15
utredning rörande behofvet af verkets omorganisation och möjligheten af
indragning af någon tjänst in. m., ville öfverstyrelsen framhålla, att eu
sådan utredning icke vore af behofvet påkallad, då organisationen, som
förbereddes genom särskild! tillkallade sakkunniga, verkställts så sent som
år 1904 samt öfverstyrelsen själf efter de nu gångna fyra årens erfarenhet
icke funne en ändrad organisation behöflig och i hvarje fall, med hänsyn
till de för närvarande inom läroverken rådande öfvergångsförhållanden,
ansåge den nuvarande böra under åtskilliga år ytterligare pröfvas, innan
en sådan ändring lämpligen skulle kunna ifrågasättas.
Till sist finge öfverstyrelsen jämväl framhålla, att den ökning i an¬
slaget till öfverstyrelsen, som den ifrågasatta löneregleringen skulle med¬
föra, ej uppginge till så afsevärdt belopp, att det hela kunde anses utgöra
någon statsekonomi fråga af betydelse.
Vidare anför öfverstyrelsen: Öfverdirektörs och läroverksråds aflöning
utginge för närvarande dels i form af arfvode, utgörande för den förre
5,000 kronor och för en hvar af de senare 4,000 kronor, hvilka arfvoden,
liksom samtliga utgifter å nämnda stat, inginge i det gemensamma reser¬
vationsanslaget till de allmänna läroverken, dels ock i form af ett belopp
å 3,000 kronor af den med ordinarie tjänst förenade aflöning, allt i öfver¬
ensstämmelse med beslut af 1904 års Riksdag
öfverstyrelsen ansåge, att den ifrågasatta löneförhöjningen lämpligast
borde falla på den del af afiöningen, som uppbures såsom arfvode, och
sålunda utgå i form af förhöjning af reservationsanslaget till de allmänna
läroverken.
I fråga om ålderstilläggen borde, då enligt Riksdagens beslut inne¬
varande år notariens samt registrator^ och aktuariens hos öfverstyrelsen
ålderstillägg skulle utgå af det under åttonde hufvudtiteln för sådant
ändamål uppförda förslagsanslag, på enahanda sätt ske i fråga om läro-
verksrådens ålderstillägg.
Beträffande pensionsafgift vore för närvarande, på grund af nådiga
brefvet den 8 december 1904, så ordnadt, att afgiften utginge af den med
medlemmarnas i öfverstyrelsen ordinarie tjänster förenade lön och till de
för dessa tjänster föreskrift^ pension safgiftsbelopp. Då emellertid 1908
års Riksdag, såsom framginge af statsutskottets utlåtande angående aflö-
ningsförhöjning till riksförsäkringsanstaltens tjänstemän och betjänte, ansett,
att ett belopp, svarande mot pensionsafgift å den icke ordinarie befatt¬
ningen, med lämplig afrundning, borde afdragas från de ifrågasatta för¬
höjda afiöningsbeloppen, hvithet afdrag borde ske å den del af afiöningen,
som ansåges motsvara lön, och på denna grund minskat den för öfver-
direktören afsedda afiöningen å 10,000 kronor med 400 kronor samt
vaktmästarens aflöning å 1,500 kronor med 30 kronor, borde på enahanda
16
Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 193.
sätt förfaras i fråga om öfverstyrelsens medlemmar och betjente, hvarvid
300 kronor lämpligen kunde anses motsvara pensionsafgift för läroverksråd.
Härvid förutsattes gifvetvis, att pensionsafgifterna å medlemmarnas ordi¬
narie tjänster, liksom hittills, utginge af den med dessa tjänster förenade
lön eller på annat sätt särskildt utanordnades utan ytterligare inskränkning
i öfverdirektörens och läroverksrådens aflöning, eftersom dessa icke borde
vidkännas afdrag för dubbla pensionsafgifter.
Öfverstyrelsen framhöll vidare, att i sammanhang med fastställande
af ny stat för styrelsen borde beträffande den däraf berörda personalen
meddelas i tillämpliga delar motsvarande föreskrifter rörande minimi-
arbetstid å tjänsterummet samt villkor och bestämmelser för åtnjutande af
löneförmånerna, som stadgats för statskontorets personal.
Med tillämpning af de utaf öfverstyrelsen angifna grunder och under
hänvisning till den uppdelning i lön, tjänstgöringspenningar och ortstill-
lägg, som af Riksdagen fastställts i fråga om åtskilliga nyreglerade aflö-
ningsstater liksom äfven i fråga om notariens samt registrator^ och
aktuariens hos öfverstyrelsen aflöning, fann styrelsen att dess lönestat för
år 1910 borde erhålla följande utseende:
|
|
IC r o
|
n o r
|
|
|
|
Tjänstgö*
|
|
|
|
Lön eller
|
riugspen-
|
Orts-
|
|
|
motsva-
|
ningar
|
|
Summa
|
|
rande.
|
eller mot-
|
|
|
|
|
svarande
|
|
|
1 öfverdirektör, arfvode.....................
|
2,800
|
2.800
|
1,000
|
6,600
|
1 läroverksråd, arfvode .....................
|
1,700
|
2,500
|
600
|
4,800
|
3 läroverksråd, arfvoden ..................
|
5,100
|
7,500
|
1,800
|
14,400
|
1 notarie .......................................
|
2,200
|
1,500
|
300
|
4,000
|
1 registrator och aktuarie..................
|
2,200
|
1,500
|
300
|
4,000
|
1 vaktmästare .................................
|
STO
|
450
|
150
|
1,470
|
för tillfällig adjunktion, vikariatsersätt-
|
|
|
|
|
ning, hyra för lokal och expenser
|
|
|
|
|
m. m.
|
|
|
|
11,650
|
Summa kronor
|
--1
|
—
|
—
|
46,920
|
I Efter 5 år kan lönen hö¬
ljas med 600 kronor.
Efter 5 år kan lönen hö¬
jas med 500 kronor, efter
10 år med ytterligare 500
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 500
kronor.
Anmärkning: Innehafvare af tjänst å stat, som förordnas till öfverdirektör eller läroverksråd, äger
att under tiden för förordnandet af den med hans innehafvande tjänst förenade aflöning behålla 3,000
kronor. — Därest vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och under förutsättning af
ofvannämnda villkor och bestämmelser i fråga om minimiarbetstid m. m.,
hemställde öfverstyrelsen, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1909 års
Riksdag att
dels för höjande af aflöningarna åt öfverstyrelsens öfverdirektör, läro-
verksråd och vaktmästare i enlighet med öfverstyrelsens ofvan angifna
förslag till lönestat, öka anslaget till öfverstyrelsen med 5,370 kronor eller
från 41,550 kronor till 46,920 kronor;
dels medgifva, att enhvar af läroverksråden skulle äga rätt till ett
ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring, samt att innehafvare
af läroverksrådsbefattning därvid finge tillgodoräknas den tid, som före
den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till
befattningen;
dels ock förklara, att nämnda ålderstillägg skulle utgå af det under
åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg.
Uti sitt förutnämnda utlåtande den 29 oktober 1908 har statskontoret
yttrat:
»I förevarande underdåniga framställning säger sig öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk, med hänsyn till mängden af öfverstyrelsens
åligganden, hafva varit betänkt på att föreslå åtgärder för anställande af
ännu en vaktmästare, men beslutat att tillsvidare härmed låta anstå för
att begränsa krafven för öfverstyrelsens stat till det allra nödvändigaste.
Under sådana förhållanden och under hänvisning till de skedda lönereg¬
leringarna vid åtskilliga andra centrala verk har öfverstyrelsen funnit
billigt, att öfverstyrelsens vaktmästare erhåller en aflöning motsvarande
den, som bestämts för förste vaktmästare vid dessa verk, nämligen 1,500
kronor, därest han icke åtnjuter fri bostad samt bränsle.
Häremot vill statskontoret erinra, att förste vaktmästare vid de cen¬
trala verken tillsättas icke med hänsyn till omfånget utan med hänsyn
till arten af göromålen, så att därtill utses den vaktmästare, som synes
kompetent att vara förman för de öfriga. På denna grund och då öfver¬
styrelsens behof af ytterligare en vaktmästare inom en närmare eller här¬
mare framtid icke blir afhjälpt därigenom, att dess nuvarande vakt¬
mästare erhåller förste vaktmästares lön, anser statskontoret löneförmå¬
nerna för öfverstyrelsens vaktmästare böra bestämmas efter den för stats¬
kontorets andra vaktmästare gällande stat med afdrag, motsvarande pen-
sionsafgifterna.
Beträffande sådana afdrag har statskontoret i fråga om riksförsäk-
ringsanstalten i sitt underdåniga utlåtande den 9 december 1907 uttalat
Bill. till liilcsd. Prat. 1.10.9. 1 Sami. 1 Afd. 143 Höft. 3
18
Kungl. ilaj:ts Nåd. Proposition N:o 193.
den mening, att ett pensionsafgiften för tjänstinnehafvare vid statskon¬
toret motsvarande belopp, afrundadt, där sådant för vinnande af en jämn
summa erfordras, till närmast högre femtio- eller hundratal och, hvad
vaktmästare beträffade, till 30 kronor för förste vaktmästare och 25 kro¬
nor för andra vaktmästare, borde från de föreslagna nya aflöningsbeloppen
afdragas, och borde afdraget ske å den del af aflöningen, som ansåges
motsvara lön. hånligt nadiga brefvet den 3 juli 1908 har hvad statskon¬
toret i nämnda hänseende hemställt beträffande riksförsäkringsanstaltens
tjänstemän och betjänte blifvit af Riksdagen godkändt. Vid sådant för¬
hållande torde samma princip böra följas i afseende på afdrag å aflönings-
förmånerna för öfverstyrelsens chef, ledamöter och vaktmästare. Afdragen
skulle sålunda blifva:
för öfverdirektör............ 400: — kr., motsvarande pensionsafgift 360: — kr.
» läroverksråd före
erhållet ålderstillägg 300: —• » > » 280: — »
> läroverksråd efter
erhållet ålderstillägg 350: — » » > 313:60 *
» vaktmästare............ 25: — » » » 21 å 24: — »
På grund häraf torde staten för dessa tjänstinnehafvare böra få föl¬
jande utseende:
|
K r o
|
n o r
|
|
Lön eller
mot¬
svarande
|
Tjänstgö-
ringspen-
ningar
eller mot¬
svarande
|
Orts¬
tillägg
|
Summa
|
2,800
|
2,800
|
1,000
|
6,600
|
1,700
|
2,500
|
600
|
4,800
|
5,100
|
7,500
|
1,800
|
14,400
|
675
|
350
|
150
|
1,175
|
1 öfverdirektör, arfvode
1 läroverksråd, dito...
3 dito, dito
1 vaktmästare...............
Efter 5 år kan lönen- höjas
med 550 kronor.
.Efter 5 år kan lönen höjas
/med 100 kronor.
Anmärkning: Innehafvare af tjänst å stat, som förordnas till öfverdirektör eller
läroverksråd, äger att under tiden för förordnandet af den med hans innehafvande tjänst
förenade aflöning behålla 3,000 kronor. — Därest vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter
fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom
utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
Hvad öfverstyrelsen i öfrigt hemställt får statskontoret i underdånig¬
het tillstyrka.»
Löneregleringskommittén anför i sin ofvanberörda skrifvelse:
Ofverstyrelsen hade framhållit, att, enligt öfverstyrelsens uppfattning,
af anfördt yttrande i Riksdagens skrifvelse den 18 maj 1904 med all tyd¬
19
Kungl. Maj.ds Nåd. Proposition N:o 193.
lighet framginge, att Riksdagens afsikt varit, att öfverstyrelsens ordförande
och ledamöter skulle åtnjuta samma aflöning, som varit afsedd att, efter
skedd omreglering, bestämmas för öfverdirektörs- och rådstjänster inom
öfriga centrala ämbetsverk, Däraf an så ge öfverstyrelsen följa, att, då en
annan, högre norm än den, som löneregleringskommittén föreslagit, vid
1907 och 1908 årens riksdagar fastställts för sagda tjänster, enahanda
förmån rättvisligen borde tillkomma äfven öfverstyrelsens medlemmar.
I anledning häraf finge kommittén erinra, att, då den första, den 18
november 1903 afgifna delen af kommitténs betänkanden afsett allenast
allmänna förutsättningar och grunder för en reglering af löneförhållanden
m. m. inom de centrala ämbetsverken, kommittén funnit sig ej äga an¬
ledning att i nämmla del föreslå aflöningssatser för andra än de normala
lönegraderna inom dessa ämbetsverk (jfr delen I sid. 130—133).
I afseende å aflöningssatserna för sådana befattningar, hvilka, enligt
de af kommittén angifna grunder, ej tillhörde de normala lönegraderna,
hade kommittén förbehållit sig att framställa förslag i sammanhang, med
regleringsfrågorna för de särskilda ämbetsverk, där sådana befattningar
förefunnes eller blefve föreslagna.
Hvad verkens chefer anginge, hade kommittén såsom tillhörande nor¬
mala lönegrader räknat dels de generaldirektörer, hvilka då uppbure i
aflöning 9,000 kronor, och dels de öfverdirektörer och andra därmed jäm¬
förliga chefer, hvilka då åtnjöte en aflöning af 7,000 kronor. I fråga om
öfriga tjänstemän i centrala ämbetsverk hade tagits i betraktande allenast
de tre dåvarande allmänna lönegraderna.
Såsom en i delen I (sid. 45—53) intagen tabell öfver de vid 1903
års början för centrala statsmyndigheter gällande lönestater utvisade, hörde
rådstjänsterna i centrala ämbetsverk i allmänhet till den tredje allmänna
lönegraden, med en begynnelseaflöning af 6,400 kronor, hvartill kunde
efter fem år komma ett ålderstillägg af 600 kronor.
Nämnda tabell gåfve ock vid handen, att förutom de öfverdirektörer
och därmed jämförliga chefer, som kommittén räknat till normalgraderna,
funnes öfverdirektörer och dylika chefer med högre aflöning.
Vid afgifvandet af sin första del hade kommittén ansett, att
för öfverdirektör och annan därmed jämförlig chef i normalgrad borde
bestämmas en aflöning af 8,000 kronor, samt
för tjänsteman i 3:dje lönegraden en begynnelseaflöning af 7,000
kronor, hvartill skulle kunna komma efter fem år ett ålderstillägg af 600
kronor.
För tjänstemän i 3:dje lönegraden vid centrala ämbetsverk både emel¬
lertid vid 1907 och 1908 årens riksdagar begynnelseafiöningen bestämts
20
ICungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 193.
till 8,100 kronor, fördelad i lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar 2 500
kronor och ortstillägg 600 kronor, hvartill kunde komma efter fem år ett
tillägg till lönen med 600 kronor.
Vid nämnda båda riksdagar hade däremot icke aflöning satts för nå¬
gon öfverdirektör eller därmed jämförlig chef i normalgrad, men för öfver-
direktörema i landtbruks- och 1 an d t in ät er i s ty r t -1 s e r n a, som ansåges böra
tillerkännas högre aflöning än öfverdirektör i normalgrad, hade aflöningen
blifvit satt till .10,000 kronor, däraf 6,200 kronor i lön, 2,800 kronor i
tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor i ortstillägg.
Scd™ kommittén i sitt den 8 december 1908 afgifna betänkande
(delen XV) angående, bland annat, kontroll- och justeringsstyrelsen före¬
slagit för öfverdirektör i normalgrad en aflöning af 9,00lJ kronor, fördelad
i lön 5,700 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor och ortstillägg 800
kronor, både i den kungl. propositionen till 1909 års Riksdag angående stats¬
verkets tillstånd, och behof sistnämnda aflöningsbelopp föreslagits för öfver-
bibliotekarien vid kungl. biblioteket och riksantikvarien, under det att för
riksarkivarien föreslagits samma aflöning, som vid 1908 års riksdag till¬
erkändes öfverdirektörerna i landtbruks- och landtmäteristyrelserna.
Att. vid. reglering af aflöningsförmånerna för ledamöterna i öfversty-
relsen föi rikets allmänna läroverk behörig hänsyn borde tagas till den
begynnelseaflöning, som vid 1907 och 1908 årens riksdagar blifvit bestämd
för ledamöterna i statskontoret med flera ämbetsverk, syntes kommittén
vara med rätt och billighet öfverensstämmande. Och med afseende å be¬
tydelsen af överstyrelsens verksamhet och de kraf, som måste ställas på
dess chef, ansage kommittén, att, vid reglering af aflöningen till bemälde
chef, han skäligen borde, i den mån under nu gällande förhållanden kunde
ske, jämföras med öfverdirektörerna i landtbruks- och landtmäteristyrel¬
serna, och ej med öfverdirektörer och andra dylika chefer i normalgrad.
Tian de belopp, som bestämts såsom begynnelseaflöning för ledamöter
i statskontoret med flera ämbetsverk och såsom aflöning för öfverdirek¬
törerna i landtbruks- och landtmäteristyrelserna, torde emellertid i nu före-
höra, något afrundade, afdragas belopp motsvarande pensions¬
avgiften för ordinarie tjänstemän i enahanda grader. Ett dylikt tillväga-
gangsscitt hade af statskontoret föreslagits uti dess den 9 december 1907
afgifna utlåtande i fråga om aflöningsförhöjning till riksförsäkringsanstal-
tens tjänstemän och betjänte, hvithet förslag äfven syntes hafva legat till
grund för 1908 ars Riksdags beslut i ämnet. Kommittén tilläte sig i detta
sammanhang erinra om hvad statskontoret i sitt berörda utlåtande^anförde
rörande denna fråga.
Då riksförsäkringsanstalten genom 1902 års Riksdags beslut hade upp¬
21
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 193.
rattats, hade personalens aflöningar afpassats efter då gällande stater för
de centrala ämbetsverken. När nu för dessa verk fastställts nya stater
med väsentligen förhöjda lönebelopp, så som skett i den vid 1907 års
Riksdag godkända staten för statskontoret, hade det synts statskontoret
icke annat än billigt, att jämväl riksförsäkringsanstaltens personal komme
i åtnjutande af motsvarande afiöningsförbättring. Enligt lagen angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907, som trädt
i kraft med 1908 års ingång, måste emellertid pensionsafgift erläggas af
dem, som komme att åtnjuta lön å statskontorets nya stat, under det att
däremot för befattningshafvare vid riksförsäkringsanstalten, såsom icke
uppförda å ordinarie stat, sådan skyldighet icke förefunnes. I följd däraf
skulle, därest samma aflöningsbelopp sattes för anstaltens befattnings¬
hafvare som för motsvarande tjänstemän i statskontoret, detta leda till
att de förra i själfva verket komme i åtnjutande af högre aflöning än de
senare, hvaraf också skulle följa, att vid eventuell öfverflyttning af an¬
stalten å ordinarie stat dess befattningshafvare skulle komma att lida
minskning i innehafvande afiöningsförmåner. För undvikande af detta
enligt statskontorets mening mindre lämpliga förhållande hade det synts
statskontoret, som om ett pensionsafgiften motsvarande belopp, afrundadt
— där sådant erfordrades för vinnande af en jämn summa — till när¬
mast högre femtio- eller hundratal och, hvad vaktmästarna beträffade, till
30 kronor för förste vaktmästaren och 25 kronor för andra vaktmästaren,
borde afdragas från berörda aflöningsbelopp; och borde afdraget ske å
den del af aflöningen, som ansåges motsvara lön.
I hvad statskontoret sålunda anfört ansåge sig kommittén så mycket
hellre böra instämma, som öfver direktör en och ledamöterna i öfverstyrel-
sen för rikets allmänna läroverk tvifvelsutan torde komma att inom en
icke alltför aflägsen framtid blifva ordinarie i vanlig mening. Vägande
skäl syntes kommittén tala för en sådan förändring. Därigenom skulle
ock vinnas den fördelen, att det sätt, hvarpå aflöningarna för närvarande
utginge till ifrågavarande tjänstemän, kunde upphöra. Då emellertid be¬
stämmelserna angående bemälda öfverdirektörs och ledamöters tillsättning
kommit till stånd så sent som år 1904 och då öfverstyrelsens organisa¬
tion ännu icke kunde anses tillräckligt pröfvad, samt då det kommittén i
detta ärende gifna uppdrag icke synts vara af så vidsträckt omfattning,
hade kommittén ansett sig sakna tillräcklig anledning att framlägga något
förslag uti ifrågavarande hänseende.
I detta sammanhang tilläte sig kommittén något beröra frågan om
sättet, hvarpå afgifterna borde utgå för de pensioner, som vore förenade
22
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition iV:o 193.
med de ordinarie tjänster, hvilka kunde innehafva» af öfverstyrelsens ord¬
förande och ledamöter.
Såsom förut vore nämndt, vore uti kung!, brefvet den 8 december
1904 stadgadt bland annat, att innehafvare af tjänst å stat, som förord¬
nades till ordförande eller ledamot af öfverstyrelsen, ägde att under tiden
för förordnandet af den med hans innehafvande ordinarie tjänst förenade
aflöning behålla 3,000 kronor samt att därvid skulle iakttagas att, för fyl¬
lande af detta belopp, skulle användas i första rummet den i samma aflö¬
ning ingående egentliga lön, sedan däraf för att till statsverket besparas
undantagits ett belopp, motsvarande den afgift, som det kunde åligga
tjänstinnehafvaren att erlägga såsom bidrag till sin egen pensionering, samt
i öfrigt erforderlig del af de i aflöningen ingående tjänstgöringspenningarna.
Sedan författningarna angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
och hvad därmed ägde samband från och med ingången af år 1908 trädt
i kraft, kunde det väl ifrågasättas, huruvida icke nyssberörda bestämmel¬
ser i kungl. brefvet den 8 december 1904 borde ändras därhän att, om
öfverstyrelsens ordförande och ledamöter innehade ordinarie befattning, de
skulle själfva vidkännas afgifterna för egen pensionering i sin ordinarie
tjänst. Då emellertid, såsom ofvan vore nämndt, det varit med särskild
hänsyn till möjligen blifvande pensionering i egenskap af öfverdirektör
och ledamöter i öfverstyrelsen som aflöningarna, för bemälda tjänstemän
blifvit enligt nu föreliggande förslag upptagna till lägre belopp än hvad
som motsvarade aflöningen å stat till öfverdirektörerna i landtbruks- och
landtmäteristyrelserna samt begynnelseaflöningen till ledamöterna i stats¬
kontoret med flera centrala ämbetsverk, kunde det väl icke vara med rätt
och billighet öfverensstämmande att låta öfverdirektören och ledamöterna
i öfverstyrelsen själfva vidkännas pensionsafgift jämväl för deras ordinarie
befattningar. Vid sådant förhållande hade det synts kommittén, att det
nuvarande förfaringssättet tills vidare kunde bibehållas, så att pensionsaf-
giften för den ordinarie tjänsten bestredes af den med samma tjänst för¬
enade aflöningen och i vederbörlig ordning öfverlämnades till pensions¬
fonden för civila tjänstinnehafvare.
öfverstyrelsen hade jämväl hemställt, att ålderstillägg måtte beredas
läroverksråden, därest de komme att kvarstå vid befattningen mer än de
fem år, det första förordnandet omfattade. I detta hänseende hade öfver¬
styrelsen hänvisat bland annat därtill, att ålderstillägg vore förenadt med
byråchefs- och rådstjänster i vissa centrala verk, som vid 1907 och 1908
årens riksdagar erhållit ny lönereglering, samt att vissa bland riksförsäk-
ringsanstaltens tjänstemän, hvilka i sådan egenskap, i likhet med öfversty-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193. 23
relsens ledamöter, icke vore uppförda å ordinarie stat, vore berättigade
till dylika tillägg.
Enär emellertid i de af öfverstyrelsen anförda centrala verken, som
erhållit ny lönereglering vid 1907 och 1908 årens riksdagar — statskon¬
toret, kammarkollegium, kammarrätten, domänstyrelsen samt landtbruks-
och landtmäteristyrelserna — ledamotsplatserna skulle tillsättas i vanlig
ordning med ordinarie tjänstinnehafvare och icke, såsom för närvarande
vore fallet inom öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, allenast på
viss tid, syntes det kommittén, att ledamotsplatserna i öfverstyrelsen icke
kunde uti ifrågavarande afseende jämnställas med nämnda byråchefs- och
råds tjänster.
Men ej heller jämförelsen med tjänstemän i riksförsäkringsanstalten
kunde enligt kommitténs åsikt åberopas i detta hänseende. Ledamotsbe-
fattningarna i riksförsäkringsanstalten tillsattes nämligen, enligt den för
anstalten den 19 december 1902 utfärdade instruktion, icke på viss tid,
utan — efter det befattningarna kungjorts lediga — medelst förordnande
tills vidare. Anledningen till sistnämnda förhållande vore, att riksförsäk¬
ringsanstalten ännu ej kommit på ordinarie stat. I den proposition, Kungl.
Maj:t aflåtit till 1902 års Riksdag om inrättande af en riksförsäkringsan-
stalt, hade föreslagits anstaltens uppförande på ordinarie stat. I likhet
med de kommitterade, som afgifvit förslag till ordnande af nämnda för¬
valtning, hade emellertid Riksdagen, enligt dess skrifvelse den 13 maj
1902 (n:r 90), icke funnit tillråd ligt, att riksförsäkringsanstaltens organisa¬
tion redan då definitivt fastsloges genom anställande vid densamma af ett
visst antal tjänstemän med aflöningar på ordinarie stat. Det hade synts
Riksdagen icke vara grundad anledning antaga, att i fråga om förvärf¬
vande af dugliga arbetskrafter förhållandena skulle ställa sig mindre gynn¬
samma för riksförsäkringsanstalten än för vissa andra uppgifna verk, om
personalen vid anstalten till en början anställdes på extra stat. I en den
20 mars 1908 till Riksdagen aflåten proposition (n:r 100) angående aflö-
ningsförhöjning till riksförsäkringsanstaltens tjänstemän och betjänte hade
hemställts, bland annat, om medgifvande att af arbetarförsäkringsfondens
intressemedel använda visst belopp för beredande af ålderstillägg till vissa
tjänstemän samt eu vaktmästare vid anstalten. Då chefen för civildepar¬
tementet, enligt det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokoll, inför
Eders Kungl. Maj:t föredragit riksförsäkringsanstaltens framställning om
ålderstillägg åt vissa befatt n ingsh af va re, hvilka alltsedan den 1 januari 1903
innehaft befattning inom anstalten, hade departementschefen yttrat, att det
syntes skäligt och jämväl torde vid reglerandet af aflöningsförmånerna vid
anstalten varit förutsatt, att de af anstaltens befattningshafvare, hvilka en¬
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.
ligt i allmänhet gällande bestämmelser uppfyllt villkoren för ålderstilläggs
åtnjutande, erhölle sådant tillägg till samma belopp, som i staterna för de
centrala ämbetsverken funnes för motsvarande befattningar upptagna å or¬
dinarie stat. I sitt utlåtande (n:r 134) i anledning af den kungl. propo¬
sitionen hade statsutskottet yttrat uti ifrågavarande afseende, att för bere¬
dande af ålderstillägg åt fyra tjänstemän och en vaktmästare vid riksför-
säkringsanstalten Eders Kungl. Maj:t begärt anvisande från och med år 1908
af visst belopp och att utskottet icke hade något att däremot erinra. I
sammanhang därmed hade utskottet emellertid gent emot den mening, som
i detta hänseende uttalats af departementschefen, velat framhålla, att äfven
framdeles, då fråga uppstode om tillerkännande af ålderstillägg åt någon
befattningshafvare vid anstalten, Riksdagens bifall därtill borde inhämtas,
så mycket mera som förhöjning af anslaget till riksförsäkring-anstalten
därigenom påkallades. — Riksdagen hade anvisat de för ålderstillägg be¬
gärda medlen.
Kommittén hade ansett sig böra erinra om hvad sålunda förekommit
beträffande ålderstillägg åt vissa befattningshafvare vid riksförsäkrings-
anstalten för att visa, att, efter kommitténs uppfattning, förhållandena uti
ifrågavarande hänseende vid nämnda anstalt och vid öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk ej vore med hvarandra jämförliga. Riksförsäk-
ringsanstalten befunne sig ännu på extra stat, öfverstyrelsen för rikets all¬
männa läroverk vore såsom sådan på ordinarie stat, men dess ledamöter
skulle, enligt planen för organisationen, tillsättas på fem år i sänder, och
då vid 1904 års riksdag anslag beviljats för öfverstyrelsen, hade ej an-
tydts, än mindre medgifvits, att dess ledamöter skulle kunna erhålla ålders¬
tillägg å sina arfvoden.
öfverstyrelsen hade jämväl hänvisat därtill, att rektorerna vid de all¬
männa läroverken, ehuru i regeln förordnade på viss tid, likväl kunde
komma i åtnjutande af ålderstillägg.
Detta förhållande hade ej synts kommittén utgöra anledning att bi¬
falla framställningen om ålderstillägg till läroverksråden, så mycket mindre
som förmån af ålderstillägg för rektorerna redan förefunnits, då vid 1904
ars riksdag den nuvarande aflöningen för öfverstyrelsens ledamöter be¬
stämts, utan att då hänsynen till rektorernas omförmälda förmån fö rån -
ledt därtill, att dylik förmån ansetts böra tillerkännas bemälda ledamöter.
Så länge den nuvarande ordningen med ledamöternas förordnande
allenast på viss tid bihehölles, ansåge kommittén fördenskull, i motsats
till öfverstyrelsen och statskontoret, ålderstillägg ej böra tillkomma be¬
mälda ledamöter.
Den hos öfverstyrelsen anställde vaktmästaren åtnjöte en aflöning af
25
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 193.
900 kronor, hvaraf 300 skulle anses såsom tjänstgöringspennigar. Öfver-
styrelsen hade ansett denne vaktmästare höra erhålla enahanda aflöning,
som vid de åren 1907 och 1908 skedda regleringarna blifvit bestämd för
förste vaktmästare i statskontoret med flera centrala ämbetsverk. Stats¬
kontoret åter hade ansett löneförmånerna för ifrågavarande vaktmästare
höra bestämmas med hänsyn till hvad som gällde för vaktmästare i all¬
mänhet vid statskontoret.
Kommittén biträdde statskontorets uppfattning i detta hänseende.
Enligt kommitténs åsikt borde nämligen, om ej särskilda undantagsför-
hållanden förelåge, fortfarande gälla den allmänna regeln, att särskild
högre aflöning såsom för s. k. förste vaktmästare utginge allenast vid de
centrala verk och myndigheter, där de ordinarie vaktmästarna vore flera
än en.
Att emellertid, såsom öfverstyrelsen och statskontoret föreslagit, vid
uppförandet å stat af den vaktmästaren i öfverstyrelsen tillkommande af-
löningen göra afdrag för belopp, motsvarande pensionsafgift, syntes kom¬
mittén ej påkalladt. Så hade ej skett, då vid 1908 års riksdag aflönin-
garna bestämts för notarien samt för registratorn och aktuarien hos öfver¬
styrelsen.
Och då anledning syntes kommittén saknas, att ej vaktmästaren skulle,
likasom fallet numera vore med sistnämnda två tjänstemän, varda ordi¬
narie i vanlig mening, blefve han naturligtvis, likasom dessa, i egenskap
af ordinarie tjänstinnehafvare underkastad gällande civila pensionslag och
bestämmelse i sådant hänseende intagen i själfva aflöningsvillkoren.
Godkändes kommitténs uppfattning i ofvanberörda hänseenden, skulle
staten för öfverstyrelsen erhålla följande utseende.
Bih. till Rilcscl. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd 143 Raft.
4
26
Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 193.
......
|
Kro
|
n o r
|
|
Lön
eller mot¬
svarande.
|
Tjänst-
görings-
penningar
eller mot¬
svarande.
|
Orts¬
tillägg.
|
Summa.
|
2,800
|
2,800
|
1,000
|
6.600
|
1,700
|
2,500
|
600
|
4,800
|
5,100
|
7,500
|
1,800
|
14,400
|
2,200
|
1,500
|
300
|
4,000
|
2,200
|
1,500
|
300
|
4,000
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
_
|
|
|
11,650
|
—
|
—
|
—
|
46,650
|
1 öfverdirektör, arfvode...
1 läroverksråd, »
3 läroverksråd, arfvoden
1 notarie..............................
1 registrator och aktuarie
1 vaktmästare.....................
För tillfällig adjunktion,
vikariatsersättning, hy¬
ra för lokal och expen¬
ser m. m.........................
Summa kronor
Efter 5 är kan lönen höjas
med 500 kronor, efter 10
ur med ytterligare 500 kro-
lnor och efter 15 år med
[an ytterligare 500 kronor.
I Efter 5 år kan lönen höjas
/med 100 kronor.
Anmärkning 1. Innehafvare af tjänst å stat, som förordnas till öfverdirektör eller läroverksråd, äger
att under tiden för förordnandet af den med hans innehafvande tjänst förenade aflöning behålla 3,000 kronor.
Anmärkning 2. Därest, vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstar, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
Den af öfverstyrelsen angifna staten för år 1909 slutade å 41,550
kronor.
Enligt kommitténs förslag skulle den nya staten komma att sluta på
46,650 kronor, hvadan alltså skulle erfordras en anslagsförhöjning af 5,100
kronor.
Vid beräkningen hade dock hänsyn icke tagits till ålderstillägg åt
vaktmästaren, hvilket — i likhet med hvad som gällde i fråga om ålders¬
tillägg åt notarien samt registratorn och aktuarien — skulle utgå af
åttonde hufvudtitelns gemensamma anslag till ålderstillägg.
Då vid 1908 års Riksdag aflöningsförmånerna bestämts för notarien
samt för registratorn och aktuarien hos öfverstyrelsen, hade ansetts, att de
villkor och bestämmelser, som 1907 års Riksdag stadgat för rätt att åt¬
njuta de i den nya staten för statskontoret upptagna aflöningsförmåner,
äfven bort föreskrifvas beträffande bemälda tjänstemän hos öfverstyrelsen,
i den män dessa bestämmelser varit tillämpliga å dem.
Enahanda hade synts böra ske beträffande de af kommittén föreslagna
aflöningsförmånerna för vaktmästaren hos öfverstyrelsen, med beaktande
27
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 193.
därvid i vissa hänseenden af hvad vid 1909 års Riksdag blifvit på Kungl.
Maj:ts förslag stadgadt beträffande vaktmästare vid högsta domstolen.
Villkoren och bestämmelserna för åtnjutande af de afiöningsförmåner,
som kommittén föreslagit för vaktmästaren hos öfverstyrelsen för rikets
allmänna läroverk, torde fördenskull kunna affåttas sålunda:
att innehafvare af ordinarie vaktmästarbefattning i öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk skulle vara underkastad den vidsträcktare tjänst¬
göringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid eu möjligen inträ¬
dande förändrad organisation af ämbetsverket eller eljest i allmänhet kunde
varda stadgad, samt i sådant hänseende äfvensom, därest ämbetsverkets
ställning inom statsförvaltningen så förändrades, att detsamma ej längre
kunde såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande
ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttades till annat ämbetsverk, vara
pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han
innehade, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen
förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det
verk, till hvilket göromålen öfverlämnades;
att med vaktmästarbefattning i öfverstyrelsen icke måtte förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med sådan befattning ej heller måtte förenas anställning hos verk
eller bolag, som vore med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller annan tjänstebefattning af hvad slag som
helst, så framt ej öfverstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande anställning eller tjänstebefattning ej ansages
inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, funne anställningen
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
att tjänstgöringspenningar finge uppbäras endast för den tid, vakt¬
mästaren verkligen tjänstgjort, men för den tid, han varit från tjänst¬
göring befriad, skulle utgå till den, som uppehållit befattningen;
att, därest vaktmästaren af sjukdom hindrades att förrätta sin be¬
fattning, han ägde uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att, därest
han undfinge ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra sär¬
skilda uppdrag eller i behörig ordning afstängdes från tjänstgöring eller
eljest vore lagligen förhindrad att sköta befattningen, han kunde för¬
pliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så
mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordrades eller eljest pröfvades skäligt;
att aflöning ej måtte utgå till vaktmästaren för tid, hvarunder lian
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.
afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest vaktmästaren blefve afstängd från tjänstgöring eller i häkte
tagen, den del af hans aflöning, som icke af öfverstyrelsen pröfvades böra
användas till befattningens uppehållande, skulle under tiden innehållas,
såvida ej öfverstyrelsen funne skäligt låta honom uppbära något däraf;
att ifråga om rätt till förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt inne¬
hafvande af vaktmästarebefattningen tidpunkten för förhöjningen bestämdes
att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under mer än
fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordrades för att vinna nämnda
förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af för¬
ordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,
samt under iakttagande, att den högre aflöningen ej Ange tillträdas förr
än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänståldern blifvit uppnådd; börande befattningens innehafvare därvid
tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till befattningen;
att likväl vaktmästare, som, då han intjänat stadgad tid för erhål¬
lande af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som
berättigade honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utginge till månadens
slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga om
rätt till pension skulle gälla hvad i särskild lag angående civila tjänste-
innehafvares rätt till pension vore vid tiden för den nya lönestatens ikraft¬
trädande eller, såvidt anginge innehafvare af vaktmästarbefattning, som där¬
efter tillträddes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
att den, som tillträdde den nya aflöningsstaten, skulle vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunde åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed.
Såsom förutsättning för den blifvande aflöningsregleringen för vakt¬
mästaren hos öfverstyrelsen borde, såsom för ordinarie tjänstinnehafvare
i statskontoret med flera ämbetsverk, uppställas, att bemälde vaktmästare
skulle, i den mån ej undantag kunde anses böra stadgas eller för särskilda
fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänstelokalen tillstädes minst sex
timmar hvarje söckendag.
29
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 193.
Reservationer mot kommitténs förslag hafva afgifvits af dess ledamö¬
ter läroverksrådet A. Nordfelt och häradshöfdingen Th. af Callerholm.
Nordfelt har beträffande de ifrågasatta ålderstilläggen åt läroverks-
råden anfört hufvudsakligen följande:
Mot de skäl öfverstyrelsen andragit för beviljande af ålderstillägg åt
läroverksråden, hade kommittén framställt vissa invändningar, i hufvudsak
gående ut på att visa, att olikheter förefunnes mellan läroverksrådens be¬
fattningar och de tjänster, hvarmed öfverstyrelsen velat jämföra^ dessa.
Hvad då först beträffade vissa ny reglera* le byråchefs- och rådstjänster
m. m. syntes öfverstyrelsen hafva haft anledning att hänvisa till den om¬
ständigheten, att ålderstillägg vore förenade med nämnda tjänster, allden¬
stund detta utgiorde en nödvändig förutsättning för att en sådan förmån
skulle kunna ifrågasättas för läroverksråden.
Angående riksförsäkringsanstalten hade kommittén visserligen påvisat
en del formella olikheter vid jämförelse med öfverstyrelsen, men hufvud-
saken stode dock fast, nämligen att det redan funnes ett centralt ämbets¬
verk, bland hvars tjänstemän vissa åtnjöte ålderstillägg, oaktadt de icke
vore anställda såsom ordinarie befattningshafvare. Kommittén hade i detta
sammanhang framhållit, att då vid 1904 års Riksdag anslag beviljats för
öfverstyrelsen, det ej antydts, än mindre medgifvits, att dess ledamöter
skulle kunna erhålla ålderstillägg å sina arfvoden. Men något uttalande
af Riksdagen vid riksförsäkringsanstaltens upprättande angående ålders¬
tillägg åt tjänstemännen därstädes före deras eventuella anställande såsom
ordinarie syntes icke heller kunna uppvisas. Den af kommittén papekade
omständigheten, att läroverksrådens arfvoden, liksom de åt öfverstyrelsen
anvisade medel i öfrigt, utginge af ordinarie anslag, under det att tjänste¬
männen i riksförsäkringsanstalten äfven i denna mening vore anställda på
extra stat, syntes i förevarande afseende tala till öfverstyrelsens förmån
och icke tvärtom. Emellertid syntes det som om jämförelsen mellan rek¬
torernas vid de allmänna läroverken ställning vore den,^ som icke blott
läge närmast till hands, utan äfven borde få betraktas såsom för frågan
afgörande. Principen att tillsätta rektorsbefattningar på förordnande hade
så fullständigt genomförts, att för närvarande ingen ordinarie rektor fun¬
nes vid högre läroverk och endast två vid lägre. Under tiden hade det
blifvit regel, att rektorerna förordnades på högst fem år i sänder. Från
och med år 1864 åtnjöte såväl ordinarie som tillförordnade rektorer vid
de högre läroverken ålderstillägg, hvilken förmån snart därefter beviljats
andra rektorer och för närvarande åtnjötes åt samtliga. Rektorspension
hade beviljats tillförordnade rektorer först från och med år 1905. Då nu
äfven läroverksråden tillsattes medelst förordnande på viss tid — högst
30
KungI. Maj ds Nåd. Proposition N:o 193.
fena år i sänder — samt egentliga anledningen till att de icke från
början tillsatts genom utnämning af dåvarande departementschefen i för¬
handlingarna vid 1904 års Riksdag angifvits vara den, som gifvit upphof
till motsvarande förfaringssätt i fråga om rektorsbefattningarna, nämligen
att man velat skaffa sig säkerhet för att en person, som mot förmodan
för tjänsten befunnes olämplig, måtte kunna ersättas af en annan och återgå
till sin förutvarande tjänst, vore öfverensstämmelsen mellan dessa båda
slag af befattningar så stor, att då rektorerna åtnjöte ålderstillägg, läror
verksråden borde i någon form beredas motsvarande förmån. Detta vore
så mycket mera angeläget, som det kunde befaras, att de ifrågasatta aflö-
ningsförmånerna utan ålderstillägg icke skulle utöfva tillräcklig dragnings¬
kraft på dugande och för läroverksrådsbefattningarna lämpliga förmågor,
och särskildt att önskvärd rekrytering från rektorskåren kunde uteblifva.
Då det vore ovisst, huru lång tid komme att förflyta, innan verket kunde
ställas på ordinarie stat i vanlig mening, vore det i hvarje fall icke med
rättvisa och billighet förenligt, att läroverksråden, som, enligt hvad de
gångna årens erfarenhet gifvit vid handen, hade sig ålagd en synnerligen
dryg arbetsbörda, skulle efter fem års tjänstgöring och förnyadt förord¬
nande åtnjuta väsentligt mindre aflöning än motsvarande tjänstinnehafvare
inom öfriga förvaltningsområden. Det olämpliga i en sådan anordning
folie så mycket mera i ögonen, som den hos styrelsen anställde notarien
samt registrator- och aktuarie^ änstens innehafvare genom beslut af
1908 års Riksdag blifvit ställda på ordinarie stat samt åtnjöte lön och
ålderstillägg i likhet med motsvarande tjänstemän vid de omreglerade ver¬
ken. På grund häraf och då statskontoret i sitt utlåtande öfver öfversty-
relsens framställning jämväl tillstyrkt beredande af ålderstillägg åt läro-
verksraden, borde, därest ålderstillägg i vanlig ordning icke kunde bevil¬
jas öfverstyrelsens ledamöter, åtgärder vidtagas för att bereda de nuva¬
rande läroverksråden, hvilka samtliga i sådan egenskap tjänstgjort från
och med år 1905, personliga ålderstillägg från och med år 1910 i öfver¬
ensstämmelse med de principer, som af statsutskottet uttalats vid 1908 års
Riksdag i fråga om ålderstillägg åt vissa tjänstemän vid riksförsäkrings-
anstalten. Emellertid hade kommittén gent emot den af öfverstyrelsen
gjorda jämförelsen mellan läroverksråden och rektorerna anfört, att för¬
månen af ålderstillägg för rektorerna redan förefunnits, då vid 1904 års
Riksdag den nuvarande aflöningen för öfverstyrelsens ledamöter bestämts,
utan att då hänsynen till rektorernas omförmälda förmån föranledt där¬
till, att dylik förmån ansetts böra tillerkännas bemälda ledamöter. Utom
det att denna anmärkning knappast berörde sakens kärna, syntes den jäm¬
väl i öfrigt sakna beviskraft. Ty äfven om Riksdagen varit öfvertygad
31
Kung!. Maj:ts Råd. Proposition N:o 193.
om likställigheten i förevarande hänseende mellan öfverstyrelsens ledamö¬
ter och de tillförordnade rektorerna, syntes det hafva stått i öfverensstäm¬
melse med rådande sedvänja, att tillförordnade ledamöter i ett nyupprät-
tadt verk icke omedelbart tillförsäkrades samma förmåner, som om de
varit ordinarie. Äfven i detta sammanhang kunde omständigheterna vid
beviljande af ålderstillägg åt riksförsäkringsanstaltens tjänstemän några år
efter anstaltens upprättande anföras till stöd för en ståndpunkt, motsatt
kommitténs. Såsom sammanfattning af hvad sålunda blifvit anfördt fram-
hölles, att läro verksråden i fråga om begynnelselönen blifvit såväl af 1904
års Riksdag som i kommitténs nu föreliggande utlåtande principiellt lik¬
ställda med innehafvare af rådstjänster i de omreglerade verken; att det
icke blifvit bestridt, att samma likställighet förefunnes i fråga om arbetets
ansvar och kräfvande beskaffenhet i öfrigt; att det på grund häraf vore
rättvist och billigt, att läroverksråden i likhet med rektorerna — hvilka
båda slag af tjänstinnehafvare endast på grund af säregna förhållanden
inom det verksamhetsområde, de tillhörde, ansetts böra tillsättas på för¬
ordnande — komme i åtnjutande af vederbörliga ålderstillägg; att for¬
mella betänkligheter häremot med hänsyn till förhållandena inom den cen¬
trala förvaltningen i öfrigt redan kunde anses häfda genom 1908 års
riksdags beslut om ålderstillägg åt tjänstemän vid riksförsäkringsanstalten,
hvilken i fråga om personalens anställning i intet väsentligare afseeende
visats afvika från öfverstyrelsen; samt att det i hvarje fall läge i utveck¬
lingens natur och trots formella hinder torde blifva nödvändigt, att nya
former utfunnes för nya förhållanden. På grund häraf hemställdes, att
ålderstillägg måtte beredas läroverksråden i öfverensstämmelse med öfver¬
styrelsens i ärendet gjorda och sedermera af statskontoret tillstyrkta fram¬
ställning, dock att det måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke nämnda
tillägg borde blifva af den personliga art, för hvilken statsutskottet utta¬
lat sig i fråga om ålderstillägg åt vissa tjänstemän i riksförsäkringsan¬
stalten.
Sedan Nordfelt därefter på anförda skäl hemställt, att, därest läro¬
verksråden icke bereddes ålderstillägg, något afdrag, motsvarande pensions-
afgift för s. k. rådstjänster, icke heller måtte ifrågakomma, erinrade han
angående vaktmästarens hos öfverstyrelsen aflöning, att styrelsen ansett
det mått af arbete, som ålåge vaktmästaren, vara så stort, att det lämp¬
ligen borde fördelas på två vaktmästare. Då emellertid åtgärder i sådant
syfte icke föreslagits, ansåge Nordfelt befogadt, att vaktmästaren i ersätt¬
ning bereddes den högre aflöning, som efter skedd omreglering tillkomme
förste vaktmästare i vissa andra centrala verk och jämväl, om ock i nå-
32
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 193.
got afvikande form, af kommittén föreslagits beträffande vaktmästaren vid
mynt- och justerings verket.
Den andre reservanten, af Callerholm, var äfven af den åsikten, att
läroverksråden borde komma i åtnjutande af ett ålderstillägg och fram¬
höll därvid, att ifrågavarande befattningar redan befunne sig å ordinarie
stat, ehuru innehafvarna tillsattes på viss tid; och fann denne reservant
icke något vara att erinra däremot, att, då fråga uppstode om tillerkän¬
nande af dylikt ålderstillägg, Riksdagens bifall i hvarje särskild! fall in¬
hämtades. Därest läroverksråden icke bereddes ålderstillägg, borde äfven
enligt denne reservants åsikt något pensionsafdrag icke förekomma; men
i öfrigt instämde reservanten med kommittén eller dess flertal.
L*PchlfenTU' „ ^ -iag nu ^n^ör Eders Kung! Maj:t framlägger denna lönereglerings-
yttlande. fråga, vill jag till en början betona, att, oaktadt endast ett fåtal år för¬
flutit, sedan öfverstyrelse!! för rikets allmänna läroverk inrättades samt
öfverdirektören, läroverksråden och vaktmästaren därstädes fingo sina af¬
löningsförmåner bestämda, de principer, som sedan dess vunnit tillämpning
vid löneregleringar inom åtskilliga centrala verk, medföra behofvet af en
omreglering utaf de bemälda tjänstinnehafvare vid öfverstyrelsen tillkom¬
mande aflöningsförmåner. Någon meningsskiljaktighet i detta hänseende
har ej heller yppat sig.
Hvad därefter angår den ifrågasatta löneregleringens detaljer äro
alla, som i ärendet hörts, ense om, att i staten för öfverstyrelsen skola
upptagas arfvoden för 1 öfverdirektör med 6,600 kronor, däraf 2,800 kronor
skola anses utgöra lön och likaledes 2,800 kronor tiänstgöringspenningar
samt 1,000 kronor utgöra ortstillägg, och för 4 läro verksråd med för hvarje
4,800 kronor, däraf 1,700 kronor skola anses utgöra lön och 2,500 kronor
tjänstgöringspenningar samt 600 kronor utgöra ortstillägg. Därvid äro
beräknade pensionsafdrag för öfverdirektör med 400 kronor och för läro-
verksråd med 300 kronor. Till dessa aflöningsförmåner skulle för inne¬
hafvare af tjänst å stat, hvilken förordnas till öfverdirektör eller läroverks-
råd, komma ett belopp af 3,000 kronor, hvilket han skulle äga att under
tiden för förordnandet behålla af den med hans innehafvande tjänst för¬
enade aflöning.
Under hänvisning till hvad därutinnan i ärendet förekommit finner
jag intet att erinra mot hvad sålunda föreslagits.
Däremot hafva åsikterna varit delade om, huruvida läroverksråden
borde tillerkännas rätt till ett ålderstidägg å 600 kronor efter fem års
tjänstgöring i nyssnämnda egenskap. Öfverstyrelsen har hemställt om be¬
viljande af sådant ålderstillägg. Statskontoret har tillstyrkt denna fram¬
ställning, dock att från det ifrågasatta beloppet skulle göras pensionsafdrag
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 193. 83
med 50 kronor, men löneregleringkommitténs pluralitet har afstyrkt samma
framställning.
För egen del är jag visserligen, lika med kommittén, af den åsikten,
att innehafvare af läroverksrådsbefattningarna beträffande rätt till ålders-
tillägg icke äro att likställa vare sig med ordinarie innehafvare af byrå¬
chefs- och rådstjänster inom vissa centrala ämbetsverk, eller med leda¬
möterna i riksförsäkringsanstalten. Det oaktadt kvarstår emellertid, att
läro verksråden ansetts höra i lönehänseende likställas med nämnda befatt-
ningshafvare, och att någon verklig likhet icke inträder förr än löneför¬
månerna i allo blifva desamma. Att ålderstillägg ansetts kunna tillkomma
befattningshafvare, som förordnas på viss tid, därpå erbjuda ju, såsom
också af reservanten Nordfelt framhållits, rektorerna vid de allmänna
läroverken ett godt exempel, och för öfrigt synes mig af praktiska skäl,
med hänsyn till de löneförmåner som erbjudas våra bäst aflönade rektorer,
försiktigheten bjuda att så tillmäta läro verksrådens förmåner, att möjlighet
tinnes att någon längre tid vid tjänsten kvarhålla ett läroverksråd, som
befunnits särskiidt lämplig och skicklig. Kommittén uttrycker såsom sin
mening, att öfverstyrelsens chef och ledamöter inom en nära framtid skulle
komma att »blifva ordinarie i vanlig mening», och synes anse, att frågan
om ålderstillägg till ledamöterna skulle kunna anstå till denna tidpunkt.
Möjligt är ju att så blir, ehuru saken ej synes mig så själfklar, som kom¬
mittén antagit. Jag tillåter mig nämligen erinra därom, att vid öfver¬
styrelsens tillkomst förordnanden för viss tid angåfvos såsom ett sätt att
städse hafva tillgång på för tjänsten lämpade personer. Den omständig¬
heten, att förmånen af ålderstillägg icke vid öfverstyrelsens inrättande an¬
sågs böra tillerkännas dess bemälda ledamöter, synes nu sakna betydelse.
Det gällde då ett experiment, ett första steg på en alldeles opröfvad
väg. Att organisationen då icke kom att omfatta en sådan om en viss
stabilitet vittnande detalj som rätt för vissa ledamöter till ålderstillägg,
förefaller helt naturligt. Att, såsom reservanterna inom lönereglerings-
kommittén synas hafva eventuellt afsett, göra ålderstilläggen personliga
och beroende af Riksdagens medgifvande i hvarje särskiidt fall finner jag
dock med hänsyn till den ordning, i hvilken ledamöterna tillsättas, mindre
lämpligt och för öfrigt praktiskt sedt svårt att genomföra.
Jag tillstyrker således, att läroverksråd förklaras berättigad att, efter
fem års väl vitsordad tjänstgöring i sådan egenskap uppbära ett ålders¬
tillägg, hvilket, då, på sätt statskontoret hemställt, från det normala be¬
loppet, sexhundra kronor, göres ett pensionsafdrag af 50 kronor, i staten
bör upptagas till 550 kronor. För tillgodonjutande af dylikt ålderstillägg
bör gifvetvis nuvarande läroverksråd, som erhåller förnyadt förordnande,
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 143 Häft. 5
34 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 193.
få tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i berörda egenskap under tid före
den 1 januari 1910.
Hvad slutligen angår vaktmästaren ansluter jag mig helt och hållet
till kommitténs uppfattning. Jag föreslår således, att för honom må upp¬
föras lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 350 kronor och ortstillägg
150 kronor eller tillhopa 1,200 kronor, med rätt för honom till ett ålders-
tillägg å 100 kronor etter fem år. Därvid har således i enlighet med
kommitténs uppfattning pensionsafdrag ej ägt rum. Vidare skulle till¬
komma det sedvanliga villkoret, att, därest vaktmästare i sådan egen¬
skap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvar¬
står, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor
årligen.
Därest hvad jag sålunda föreslagit skulle vinna Eders Kung!. Maj:ts
och Riksdagens godkännande, skulle kräfvas en höjning af anslaget till
öfverstyrelsen med 5,100 kronor, hvarigenom detta anslag, som nu utgör
41,550 kronor, komme att uppgå till 46,650 kronor. Därvid hafva dock
icke tagits i beräkning alderstilläggen till läroverksråd och vaktmästare,
hvartill medel torde böra utgå af det under riksstatens åttonde hufvud-
titel uppförda anslag: ålderstillägg.
Vid bifall till hvad sålunda föreslagits lärer Eders Kungi. Maj:t ej
underlåta att i sammanhang med fastställande af ny stat för öfverstyrel¬
sen meddela beträffande befattningarna såsom öfverdirektör eller läroverks-
rad sadana föreskriiter ifråga om minimiarbetstid å tjänsterummet samt
villkor och bestämmelser för åtnjutande af de nya aflöningsförmånerna,
som i tilllämpliga delar motsvara hvad som stadgats för statskontorets
personal.
I fråga om vaktmästaren hos öfverstyrelsen förordar jag de villkor
och. bestämmelser för åtnjutande af de nya löneförmånerna, som före¬
slagits af kommittén. Tillika torde böra förklaras, att den, som med eller
efter ingången af ar 1910 tillträder befattningen såsom vaktmästare hos
öfverstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta sig berörda villkor och
bestämmelser.
Pa grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hem¬
ställa, att Eders Kungl. Maj:t — med återkallande af den i 1909 års
statsverksproposition gjorda framställning angående höjning af reservations¬
anslaget till de allmänna läroverken för genomförande af lönereglering
för öfverstyrelsens för rikets allmänna läroverk chef och ledamöter samt
vaktmästare — må föreslå Riksdagen att
dels, med godkännande af den utaf mig sålunda föreslagna löneregl e-
ring för öfverstyrelsens för rikets allmänna läroverk chef och ledamöter
35
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 193.
samt vaktmästare, för genomförande af samma lönereglering öka anslaget
till öfverstyrelsen från 41,550 kronor till 46,650 kronor eller med 5,100
kronor samt förty höja reservationsanslaget till de allmänna läroverken
med sistnämnda belopp,
dels medgifva, att de enligt mitt förslag ledamöterna i öfverstyrelsen
och dess vaktmästare tillkommande ålderstillägg må utgå af det under
riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg,
dels ock godkänna de af mig förordade villkor och bestämmelser be¬
träffande vaktmästaren hos öfverstyrelsen för åtnjutande af de nya löne¬
förmånerna äfvensom förklara, att den, som med eller efter ingången af
år 1910 tillträder befattningen såsom vaktmästare hos öfverstyrelsen, skall
vara pliktig att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser-»
Hvad föredragande departementschefen sålunda hem¬
ställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af
statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bilalla; och skulle
nådig proposition aflåtas till Riksdagen af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Gustaf Tottie.