Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
1
*
N:o 12.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag angående tillsättning af prästerliga tjänster; gifven
Stockholms slott den 31 december 1908.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående tillsättning
af prästerliga tjänster.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Albert Petersson.
*
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft. (N:o 12)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Förslag
till
Lag
angående tillsättning af prästerliga tjänster.
Med upphäfvande af lagen den 26 oktober 1883 angående tillsätt¬
ning af prästerliga tjänster samt af hvad kyrkolag med därtill hörande
författningar i öfrigt innehåller stridande mot nedanstående bestämmelser
förordnas som följer:
§ 1.
1. Har ordinarie prästerlig tjänst blifvit ledig, skall, där ej annor¬
lunda stadgadt är, det domkapitel, under hvilket tjänsten lyder, ofördröj¬
ligen genom offentligt anslag kungöra densamma till ansökning ledig, med
utsättande af den tid, inom hvilken ansökningarna skola vara ingifna.
Då ansökningsrätt till tjänsten står öppen för hela rikets prästerskap,
skall domkapitlet tillika låta införa tillkännagifvande om ledigheten i all¬
männa tidningarna.
2. Hvad i afseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar
och deras inlämnande bör iakttagas, därom förordnar Konungen.
§ 2.
Sedan ansökningstid gått till ända, skall domkapitlet så snart ske kan
och senast inom trettio dagar företaga de ingifna ansökningarna till gransk¬
ning, pröfva de sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjänstens be¬
sättande.
§ 3.
Till prästerlig tjänst njute präst befordringsrätt endast inom det
stift, han tillhör, där han icke, efter ty i § 28 sägs, varder af församling
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
3
i annat stift kallad till fjärde profpredikant eller eljest enligt denna lag
äger vidsträcktare rätt eller ock sådan rätt är honom särskildt af Konungen
CD Ö
mdddelad.
2. Befordringsrätt till domprostbefattning samt till prästerlig tjänst
i Stockholm skall stå öppen för hela rikets prästerskap.
3. Präst, som tillhör Härnösands eller Luleå stift, skall äga beford¬
ringsrätt inom båda dessa stift.
§ 4.
År präst till ämbetsutöfning obehörig, må han ej på förslag upp¬
föras eller eljest till prästerlig befordran komma i fråga.
§ 5.
På förslag till prästerlig tjänst må ej uppföras präst, som innehar
eller vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till fjärde profpredikant
innehade förslag till annan prästerlig tjänst, eller som öfver sådant förslag
anfört besvär, hvilka äro eller vid tid, som nyss är sagd, voro oafgjorda.
§ 6. •
1. Sökande till komministers- eller kapellpredikantstjänst må ej
uppföras på förslag till tjänsten, därest han förut blifvit utnämnd till annan
sådan tjänst, men densamma icke tillträdt, innan ansökningstiden till den
nya tjänsten utgår.
2. Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag
till prästerlig tjänst, därest han icke vid ansökningstidens slut under minst
fem år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjänst, hvartill han
senast blef befordrad.
§ 7.
1. På förslag till kyrkoherdetjänst må ej, utan att Konungen gif-
ver lof därtill, uppföras den, som icke vid ansökningstidens utgång eller
vid kallelse till fjärde profpredikant fyllt trettio år. Ej heller må någon,
som icke uppnått den ålder nu är sagd, utan Konungens tillstånd till kyrko¬
herdetjänst kallas eller till utnämning föreslås.
2. Präst, som af församling kallats till fjärde profpredikant, må ej
uppföras på förslag till tjänsten, därest han ej innehar minst samma
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
prästerliga tjänstålder som den med lägsta antalet tjänstår å förslaget upp¬
förde eller ock hans prästerliga tjänstålder, utan inberäknande af tjänstår
enligt § 10 mom. 3, vid kallelsen utgjorde minst tio år.
§ 8.
Ej må domkapitlet till prästerlig tjänst utnämna eller på förslag där¬
till uppföra annan än den, som pröfvas äga den förmåga och de egenska¬
per, hvilka för tjänstens nöjaktiga bestridande erfordras.
§ 9.
Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjänsten blifvit pröf-
vad, uppföre domkapitlet bland dem, som förklarats behöriga, på förslaget
tre, efter som de, med hänsyn jämväl till tjänstens särskilda behof, finnas
framför andra och sinsemellan äga företräde i förtjänst och skicklighet;
och böra därvid tagas i betraktande såväl det nit, det allvar och den skick¬
lighet, hvarmed sökande skött det kall, honom i kyrkans eller läroverkens
tjänst dittills varit anförtrodt, jämte hans tjänstålder, som ock hans genom
examina, utgifna skrifter eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom i
teologiska ämnen. Aro sökande jämngoda i teologiska insikter, må afse¬
ende fästas jämväl på lärdom i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt
nu är sagdt.
§ 10.
1. Tjänstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befatt¬
ning, räknas efter tjänstgöringstid; dock att, då någon för sjukdom eller
för teologiska studiers idkande eller profs afläggande eller för fullgörande
af offentligt uppdrag eller af annan därmed jämförlig anledning fått åt¬
njuta tjänstledighet, den tid icke må vid tjänstårsberäkningen afdragas.
För tjänstgöring före fyllda tjugutre år må tjänstår icke beräknas, ej hel¬
ler för mer än en tjänstebefattning, där någon flera sådana samtidigt be-
stridt. Konungen äge i särskilda fall medgifva, att prästerlig verksamhet,
som ej utöfvats inom svenska kyrkan men är med tjänstgöring i samma
kyrka jämförlig, må i fråga om tjänstårsberäkning helt eller delvis till¬
godoräknas.
2. Vid bestämmandet af tjänstålder galle årsberäkning såsom för
prästerlig tjänst äfven för lärarbefattning, med hvilken sådan förmån är
eller varder af Konungen förenad. Ej må dock någon på grund häraf så¬
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
som tjänstår räkna sig till godo tid, som förflutit, innan han aflagt teolo¬
gisk examen vid något af rikets universitet eller eljest förvärfvat med så¬
dan examen förbunden behörighet, ej heller annan tid än den, under hvil¬
ken han varit medlem af svenska kyrkan.
3. Filosofie doktorsgrad eller behörighet därtill, genom aflagda prof
förvärfvad vid universitet eller högskola inom riket, räknas lika med tre
prästerliga tjänstår.
§ 11.
Vid omröstning till förslag skall röstas om hvart förslagsrum sär¬
skilt från det första och vidare nedåt, och varde på hvart rum uppförd
den, som därtill erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna. Har vid
sådan omröstning icke någon erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna,
skall ny omröstning anställas mellan de två, hvilka högsta röstetalen till¬
fallit. Hafva flera än två erhållit sådant röstetal, att företrädet dem emel¬
lan är oafgjordt, då skall först mellan dem skiljas genom särskild omröst¬
ning. Falla vid sådan ny eller särskild omröstning rösterna lika, gifve
ordförandens röst utslaget.
§ 12.
1. I förslagsprotokollet skall för hvarje sökande upptagas ett kort
sammandrag af hans tjänsteförteckning och jämväl utföras den tjänstålder,
som han enligt domkapitlets pröfning ägt vid ansökningstidens utgång
räkna sig till godo.
2. Uppföres präst på förslag såsom fjärde profpredikant, skall i för¬
slagsprotokollet antecknas den tjänstålder, han, utan inberäknande af
tjänstår enligt § 10 mom. 3, ägde vid tiden för församlingens kallelse,
samt angifvas, huru domkapitlet finner honom enligt de i § 9 stadgade
grunder förhålla sig till öfriga å förslaget uppförda präster.
§ 13.
1. Hafva ej tre behöriga sökande sig anmält, utsätte domkapitlet
ny ansökningstid, och skall för sådant fall ansökningsrätt stå öppen för
hela rikets prästerskap. Den eller de, som under första ansökningstiden
anmält sig och finnas behöriga, hafve företräde till förslaget.
2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens utgång tre be¬
höriga sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de sökande,
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
som anmält sig och pröfvas* behöriga. Vid ledighet i kyrkoherdetjänst skall
därefter förfaras såsom eljest i denna lag är föreskrifvet, dock att hvad i
§ 7 mom. 2 är stadgadt ej skall äga tillämpning i fråga om profpredikant,
som församling i sådant fall kallar utom den eller de å förslaget upp¬
förda. År fråga om komministers- eller kapellpredikantstjänst, läte dom¬
kapitlet inför kyrkostämmans ordförande höra församlingen, huruvida den
åtnöjes med det ofullständiga förslaget. Begäres i sådan fråga omröstning,
skall den verkställas enligt röstlängd, som för ändamålet upprättas och å
kyrkostämma justeras; och äge hvad i § 26 stadgas härvid tillämpning.
Förklarar församlingen sig nöjd med förslaget, och är endast en sökande
därå uppförd, varde det förklarande lika med val ansedt; äro två sökande
å förslaget uppförda, och förklarar församlingen sig nöjd, vidtage dom¬
kapitlet i vanlig ordning de åtgärder, som för tjänstens besättande ytter¬
ligare erfordras.
3. Nöjes vid ledighet i komministers- eller kapellpredikantstjänst
församlingen icke åt ofullständigt förslag, eller har vid ledighet i präster¬
lig tjänst hvarken vid första eller vid andra ansökningstidens utgång be¬
hörig sökande sig anmält, inberätte domkapitlet förhållandet hos Konungen
och afbide hans beslut.
§ 14.
Präst må ej, innan val ägt rum, afsåga sig förslag, hvarå han blif¬
va uppförd, utan så är, att han vunnit annan befordran, efter det han
tjänsten sökte eller antog kallelse till fjärde profpredikant.
§ 15.
Har, innan val ägt rum, någon af de föreslagna blifvit obehörig att
på förslag uppföras, varde han af domkapitlet från förslaget skild.
§ 16.
Har, innan val ägt rum, någon af de föreslagna med döden afgått
eller fått förslaget sig afsåga eller blifvit från förslaget skild, anslås ett
rum på förslaget till ansökning ledigt; skolande, där någon förut försla¬
get sökt men ej blifvit därå uppförd, hans då ingifna ansökning icke, utan
att han densamma uttryckligen förnyat, komma under pröfning, ej heller
den omständigheten, att han förut sökt, berättiga honom till företräde fram¬
för senare sökande. Anmäler sig ej behörig sökande, äge § 13 motsvarande
tillämpning.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
7
§ 17.
1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller däröfver anförda besvär
blifvit slutligen afgjorda, skola de föreslagna, hvar på sin dag, i ordning
efter deras rum på förslaget, vid högmässogudstjänst aflägga prof med
predikande och altartjänst i församlingens kyrka eller, om tjänsten om¬
fattar flera församlingar, och domkapitlet icke annorlunda bestämmer, i
moderförsamlingens kyrka. År med den lediga tjänsten förenad skyldighet
att på samma sön- eller högtidsdag förrätta gudstjänst i mer än en kyrka,
bestämme domkapitlet, om prof i två kyrkor afläggas skola.
2. Ej må profpredikant, om annan präst är att tillgå, i församling,
där han aflägger prof, utföra annan prästerlig förrättning än här är sagdt.
§ 18.
År präst, som blifvit på förslag uppförd, i fält eller på ämbetets
vägnar eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och- kan han förty icke
till profs afläggande sig inställa, vare dock behörig att vid valet komma
under omröstning.
§ 19. *
Varder någon af de på förslaget uppförda af sjukdom eller annat
laga förfall hindrad att å utsatt dag aflägga prof, göre därom ofördröj¬
ligen anmälan hos domkapitlet. År han fortfarande af laga förfall hindrad
att anmäla sig till prof inom fyrtiofem dagar från den förelagda prof-
dagen, må han utan afläggande af prof komma under omröstning. Har
den uteblifne ej anmält förfall, som af domkapitlet godkännes, må han
kunna af domkapitlet från förslaget skiljas.
§ 20.
Har, efter det profdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande
blifvit i den ordning, som i § 16 sägs, på förslaget uppförd, förelägge
domkapitlet honom särskild profdag. Lag samma vare, om den, som af
laga förfall varit hindrad att på förelagd dag aflägga prof, inom den i
nästföregående § föreskrifna tid därtill sig anmält.
8
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
§ 21.
Ej må tjänstgöring anvisas präst i pastorat, där han söker prästerlig
tjänst. Är han förut där anställd, må han kunna med tjänstgöringen
fortfara.
§ 22.
1. Valförrättare förordnas af domkapitlet. Ej må den vara val¬
förrättare, som är med någon af de på föi’sla.get uppförda i den skyldskap
eller det svågerlag, som enligt allmän lag utgör jäf mot domare, ej heller
röstägande, så vida han ej sin röst nedlägger.
2. Till valnotarie, som å frågo- och valdag för protokoll, utser
valförrättaren lämplig person.
§ 23.
1. Söndagen efter sista profdagen vare frågodag. ;Har profdag in¬
fallit efter frågodag,'vare dock ny frågodag ej erforderlig, där ej jämlikt stad-
gandena i § 29 frågan om kallande af fjärde profpredikant skall ånyo
upptagas. „
2. Å frågodag skall valförrättaren vid sammanträde med försam¬
lingens röstägande ledamöter det förestående valet bereda på sätt här
nedan sägs.
§ 24.
Yppas på frågodag mot valförrättaren jäf, som han finner lagligt,
uppskjutes förrättningen, till dess domkapitlet om ny frågodag och annan
valförrättare förordnat.
§ 25.
1. Befinnes på frågodag, att profdagarna ej blifvit behörigen kun¬
gjorda, eller att förelagdt prof icke fullgjorts, eller att föreslagen präst
dött eller är till förslaget obehörig vorden, uppskjutes frågodagsförrätt-
ningen, och ankomme det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med
denna lag öfverensstämmer.
2. Har frågodagssammanträdet icke blifvit vederbörligen kungjordt,
utsätte valförrättaren ny frågodag till annan söndag.
9
Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 12.
§ 26.
1. Rösträtt vid prästval tillkomma en hvar i församlingen mantals-
skrifven välfrejdad man eller kvinna, som uppnått 21 års ålder och äger
att för egen del i kyrkostämmans öfverläggningar och beslut deltaga, dock
ej den, som står under förmynderskap, eller hustru, för hvilken god man
jämlikt 19 kap. 4 § ärfdabalken förordnats. Hustru till röstberättigad
man äge ock, äfven om hon icke är berättigad att deltaga i kyrkostäm¬
mans öfverläggningar och beslut, rösträtt vid prästval i församlingen,
därest hon är välfrejdad och uppnåtf 21 års ålder samt ej är främmande
trosbekännare eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan och ej heller
god man jämlikt 19 kap. 4 § ärfdabalken för henne förordnats.
2. Medlem af icke territoriell församling äge ej rösträtt vid präst¬
val inom territoriell församling.
3. Rösträtt må ej utöfvas af annan än den, som personligen in¬
finner sig vid valtillfället.
4. Hvarje röstande äge en röst.
§ 27.
1. För prästval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen
justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma under
pröfning, af röstägande eller dess ombud antingen före frågodagen skrift¬
ligen affattad ingifvas till den, som kyrkoherdeämbetet i församlingen
förvaltar, eller ock vid justeringen på frågodagen framställas. öfver
gjord anmärkning beslute valförrättaren. Gillar han den, varde vallängden
därefter rättad. Förekomma anmärkningar mot vallängden i så stort antal,
att valförrättaren finner uppskof med justeringen oundgängligen nödigt,
må justeringens afslutande kunna anstå till fortsatt frågodagsförrättning
å annan dag. Afser valet komministers- eller kapellpredikantstjänst, må
justeringens afslutande ock kunna uppskjutas till valdagen.
2. Har ett år förflutit från justeringens afslutande, vare vallängden
förfallen och skall ny längd för valet upprättas samt å frågodag justeras.
§ 28.
1. På frågodag för beredande af val till kyrkoherdetjänst må för¬
samling, som det önskar, kalla fjärde profpredikant. Har röstägande
väckt förslag härom, skall enligt de i § 26 stadgade grunder omröstning
företagas sålunda, att den, som ej vill att fjärde profpredikant skall kallas,
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
röstar nej, och den, som önskar fjärde profpredikants kallande, på sin röst¬
sedel uppför namnet på den präst, han anser böra kallas. Därest vid
sådan omröstning nejrösterna ej uppgå till hälften af de afgifna rösterna
samt röstsiffran för den präst, som erhållit högsta röstetalet, utgör minst
tjugu och antingen uppgår till minst en fjärdedel af samtliga i den jus¬
terade vallängden upptagna röstberättigade eller utgör minst trehundra,
vare denne kallad till fjärde profpredikant. Hafva flera präster hvar för
sig erhållit högsta röstetalet och sådan röstsiffra, som nu är sagd, skilje
lotten mellan dem. Uppgå nejrösterna till hälften af de afgifna rösterna
eller har ej tillräckligt röstetal tiflfallit någon af de präster, som varit
under omröstning, vare frågan om kallande af fjärde profpredikant
förfallen.
2. Har fjärde profpredikant blifvit kallad, åligge valförrättaren att
om församlingens begäran skyndsamt göra anmälan hos domkapitlet och
samtidigt, medelst öfversändande af utdrag af frågodagsprotokollet, under¬
rätta den kallade, hvilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen
tillkännagifva, huruvida han är villig mottaga kallelsen, och för sådant
fall bifoga de för ansökning till prästerlig tjänst föreskrifna handlingar.
3. Vägrar den, som blifvit kallad till fjärde profpredikant, att
efterkomma kallelsen, vare frågan om fjärde profpredikant förfallen, och
bestämme domkapitlet ofördröjligen dag för valet.
4. Har församling till fjärde profpredikant begärt präst, som är
obehörig att på förslaget uppföras, skall domkapitlet afslå församlingens
begäran. Har beslutet därom vunnit laga kraft, vare frågan om fjärde
profpredikant förfallen.
5. Har den, som till fjärde profpredikant blifvit kallad, förklarat
sig villig att efterkomma kallelsen, och förekommer ej skäl, som i mom. 4
afses, till afslag på församlingens begäran, uppföre domkapitlet den kallade
såsom fjärde profpredikant på förslaget och utfärde ofördröjligen till
honom kallelse att på förelagd dag aflägga prof som i § 20 sägs.
6. Anföras besvär öfver domkapitlets beslut, hvarigenom präst
blifvit såsom fjärde profpredikant å förslaget uppförd, inställe domkapitlet
valförrättningen i afbidan på besvärens afgörande.
§ 29.
1. Har efter frågodag, där fjärde profpredikant ej kallats, någon
af de föreslagna med döden afgått eller fått förslaget sig afsäga eller
blifvit från förslaget skild, vare församlingen berättigad att å ny frågodag
kalla fjärde profpredikant.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
11
2. Dör fjärde profpredikant, innan val är hållet, eller förlorar han
innan den tid behörighet, som han å frågodagen hade, stånde församlingen
öppet att å ny frågodag kalla annan fjärde profpredikant.
§ 30.
öfver valförrättarens åtgärd till valets beredning må besvär ej an¬
föras utan i sammanhang med besvär öfver valförrättningen.
§ 31.
1. Prästval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter frågo¬
dag eller, där frågodagsförrättning icke ägt rum efter sista profdagen, å
fjortonde dagen efter sistnämnda dag. Kan valet ej förrättas å sålunda
bestämd dag, utsätte domkapitlet annan dag.
2. Befinnes på valdagen, att valet ej blifvit behörigen utlyst, utsätte
valförrättaren ny valdag till annan söndag.
3. Har frågodagsförrättning ej hållits efter sista profdagen och be¬
finnes å valdagen, att profdag, som infallit efter frågodagen, ej blifvit
behörigen kungjord eller att profvet icke fullgjorts, uppskjutes valförrätt¬
ningen, och ankomme på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med
denna lag öfverensstämmer.
4. Göres af församling ansökning, att prästval i församlingen må
hållas å söckendag, äge Konungen sådant medgifva och meddela de före¬
skrifter, som i anledning däraf erfordras.
§ 32.
1. Valet skall ske med slutna sedlar, och böra de röstande i den
ordning, i hvilken de framträda, hvar för sig afkimma sina valsedlar.
2. Valet skall förrättas under de timmar, som af valförrättaren
efter kyrkorådets hörande blifvit bestämda och i kungörelsen om valet
angifvits. När den utsatta tiden är till ända och någon ej längre är till¬
städes för afgifvande af röst, skall omröstningen förklaras afslutad.
3. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hörande
finner lämpligt, valet under hans inseende och inom samma lokal förrättas
på två eller fiera efter församlingens lokala indelning bestämda afdelningar.
§ 33.
1. Hvad utöfver föreskrifterna i §§ 17—32 i afseende å prof-
predikanters missiverande, frågodagsförrättning och val iakttagas bör, där¬
om förordnar Konungen.
12
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
2. Där med hänsyn till församlings folkrikhet eller af annan orsak
pröfvas nödigt, att val eller frågodagsförrättning skall äga rum i två eller
flera lokaler, äge Konungen därom förordna äfvensom meddela bestäm¬
melser angående utseende af biträdande valförrättare och deras befogen¬
heter samt om sådan uppdelning af de vid frågodagsförrättning förekom¬
mande ärenden, att omröstning om fjärde profpredikant^ kallande må
kunna företagas å annan dag än öfriga till frågodagsförrättning hörande
angelägenheter.
§ 34.
Besvär öfver frågodagsförrättning och prästval må anföras endast af
röstägande eller af präst, som vid valet vant ställd under omröstning, och
skola vid talans förlust till domkapitlet ingifvas sist före klockan tolf å
tjugonde dagen efter valdagen.
§ 35.
Pröfvar domkapitlet i anledning af anförda besvär nödigt, att vittnen
höras må, skall därvid förfaras på sätt i allmänhet angående vittnesförhör
i de vid domkapitlet anhängiggjorda mål är stadgadt.
§ 36.
Innefatta besvär anmärkning mot behörigen justerad vallängd, må
de i denna del icke till pröfning upptagas, därest ej mot det beslut af
valförrättaren, hvaröfver klagan föres, missnöje blifvit anmäldt till det
protokoll, som innehåller beslutet.
§ 37.
Varder röst afgifven, som genom köp, hot, tubbande eller annat
olaga medel vunnen är eller tillhör någon, den där i valet obehörigen
verkat, den röst vare ogin. Ej må dock sådan fråga väckas annorledes
ån genom besvär; och bör, därest afseende skall å besvären fästas, hos
domkapitlet styrkas, att åtal för brottet blifvit väckt vid allmän domstol.
Pröfvar domkapitlet valet vara af åtalets utgång beroende, uppskjutes be¬
svärens pröfning, intill dess slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest varde
de genast afslagna.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
13
§ 38.
Skall, sedan val till prästerlig tjänst hållits, domkapitlet utfärda full¬
makt å tjänsten, och har, innan detta skett, den, som undfått de flesta
rösterna, blifvit till förslag obehörig eller aflidit eller hos domkapitlet
anmält, att han på grund af erhållen annan befordran ej vill till tjänsten
ifrågakomma, varde tjänsten kungjord till ny ansökan ledig. År han satt
under åtal, på hvars utgång beror, om han må vara till förslag obehörig,
skall med fullmaktens utfärdande anstå, till dess öfver åtalet slutligen
dömdt är.
§ 39.
Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten,
och inträffar, att den, som vid sådant val kommit under omröstning, blif¬
vit, innan valhandlingarna äro till Konungen insända, till förslag obehörig,
varde han af domkapitlet från förslaget skild; skolande i sådant fall, äfven¬
som om någon af de föreslagna blifvit ställd under åtal, som i § 38 sägs,
eller efter valet aflidit eller fått förslaget sig afsäga, domkapitlet utan
förslagets fyllande vid handlingarnas insändande till Konungen härom göra
anmälan.
§ 40.
Vill någon, som vid prästval icke erhållit de flesta rösterna, från
förslaget afgå, göre därom ansökning hos Konungen.
§ 41.
1. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde profpredikant ej
vant under omröstning, någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än
hälften af de afgifna rösterna, skall han af domkapitlet förses med full¬
makt å tjänsten, för så vidt af samtliga i den justerade vallängden upp¬
tagna röstberättigade minst en tredjedel deltagit i omröstningen.
2. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde profpredikant varit
under omröstning, någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än hälf¬
ten af de afgifna rösterna, och har minst en tredjedel af samtliga i den
justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen, äge
Konungen att till tjänsten utnämna en af de å förslaget upppförda.
3. Har vid val till kyrkoherdetjänst ej någon af de å förslaget upp¬
förda erhålllit sådan röstöfvervikt, som i mom. 1 och 2 sägs, eller har ej
af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade det i mom.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
1 och 2 angifna antal deltagit i omröstningen, äge Konungen att till tjänsten
utnämna antingen en af de å förslaget uppförda eller ock någon till tjäns¬
ten behörig präst, som jämlikt § 43 såsom sökande sig hos Konungen
anmält.
4. Den, som vid val till annan prästerlig tjänst än kyrkoherde¬
tjänst erhållit de flesta rösterna, skall af domkapitlet förses med fullmakt
å tjänsten. Har vid valet högsta röstetal tillfallit flera, som voro under
omröstning, namne domkapitlet till tjänsten den bland dessa, som pröfvas
därtill mest lämplig. Har vid valet icke någon röstägande afgifvit röst,
välje domkapitlet bland de föreslagna, som nyss är sagdt.
§ 42.
Skall efter hållet val Konungen utnämna till prästerlig tjänst, in¬
sände domkapitlet, sedan valet vunnit laga kraft, ofördröjligen till Konungen
samtliga ansöknings- och valhandlingar samt förslagsprotokoll, och anmäle
biskopen i särskilt utlåtande hos Konungen, hvem han anser sig böra
till utnämning förorda. År biskopen förhindrad att sådant utlåtande af¬
gifva, eller är biskopsämbetet ledigt, ankoinme på Konungen, huruvida
något yttrande, utöfver hvad handlingarna innehålla, skall infordras.
§ 43.
Kyrkoherdetjänst inom hvilket stift som helst må kunna utom för¬
slag sökas af präst, som är till sådan tjänst behörig och uppfyller de vill¬
kor, Konungen för dylik ansökningsrätt stadgat, eller personligen fått sig
sådan rätt af Konungen förunnad. Hvar och när sökande, som här sägs,
må sig anmäla, därom förordnar Konungen.
§ 44.
Besvär, hvilka hos Konungen anföras öfver domkapitels beslut i
fråga om tillsättning af prästerlig tjänst, skola vid talans förlust ingifvas
till domkapitlet, därest beslutet blifvit genom anslag kungjordt, sist före
klockan tolf å tjugonde dagen från anslagsdagen, men eljest sist före
klockan tolf å tjugonde dagen från den dag, på hvilken beslutet blifvit
ställdt. Domkapitlet åligge i ty fall att med föreläggande af viss tid och
äfventyr, om den tid försittes, att sådant icke föranleder uppehåll med
målets afgörande, öfver besvären infordra vederbörandes underdåniga
förklaring. Om klaganden eller annan tillhandahåller erforderligt antal
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
bestyrkta afskrifter af besvärsskriften, skall dylik förklaring infordras ge¬
nom tillställande af afskrift af besvärsskriften. Sedan förklaring inkommit
eller den därför förelagda tid tilländalupit utan att förklaring blifvit af-
gifven, insände domkapitlet ofördröjligen besvärshandlingarnatill ecklesiastik¬
departementet och foge därvid eget underdånigt utlåtande.
§ 45.
Kyrkoherdetjänst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsättes
i och genom tillsättning af den tjänst, hvilken pastoratet såsom pre¬
bende åtföljer.
§ 46.
År någon särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af
prästerlig tjänst församling försäkrad, eller äro i afseende på domkapitlets
förfarande vid tillsättning af vissa kyrkoherde-, komministers- eller kapell-
predikantsbefattningar särskilda bestämmelser af Konungen meddelade,
galle hvad därom är eller blifver af Konungen stadgadt; dock att vid
omröstning för tillsättning af sådan tjänst stadgandena i § 26 skola äga
tillämpning.
§ 47.
1. Genom denna lag göres ej rubbning i särskild rätt eller förmån,
som i fråga om tillsättning af präst må vara enskild person försäkrad.
2. Har enskild person, som äger rätt att till ledig prästerlig tjänst
kalla präst utan föregånget förslag, försummat att inom den tid Konungen
äger bestämma till domkapitlet ingifva kallelse å behörig präst, vare
kallelserätten för den gången förlorad, och gånge med tjänstens tillsättning,
som om prästerlig tjänst i allmänhet är föreskrifvet.
§ 48.
1. Om tillsättning af prästerlig tjänst vid krigsmakten, utländsk
beskickning, fängelse eller hospital lände till efterrättelse hvad Konungen
förordnar.
2. Med tillsättning af prästerlig tjänst, som vid sjukhus eller ock
vid bruk, fabrik eller annat verk eller vid arbetsföretag af större omfatt¬
ning må vara inrättad eller med Konungens tillstånd inrättas, så ock med
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
tillsättning af extra ordinarie prästerlig tjänst, som i församling med
Konungens tillstånd inrättas, gånge efter hvad för hvar särskild sådan
tjänst vederbörligen stadgas.
Denna lag skall till efterrättelse gälla från och med den 1 januari 1910.
Med tillsättande af prästerlig tjänst, som då är kungjord till an¬
sökning ledig, skall förfaras efter hittills gällande lag.
En hvar, som, då denna lag träder i tillämpning, är, utöfver hvad
i lagen stadgas, berättigad att för befordran till prästerlig tjänst räkna
tjänstår, skall för sin person vid den rätt bibehållas, sådan den honom
efter dittills gällande stadganden tillkom. Den, som, då lagen träder i
tillämpning, äger att utom förslag hos Konungen söka regala pastorat,
skall, så länge denna rätt efter dittills gällande bestämmelser skulle hafva
tillkommit honom, för sin person åtnjuta rätt att utom förslag hos Konun¬
gen söka kyrkoherdetjänst, ändå att sådan rätt eljest ej enligt denna lag
honom tillkommer.
Territoriell församling, som fått sig tillförsäkrad särskild rätt eller
förmån i fråga om tillsättning af kyrkoherde-, komministers- eller kapell-
predikantsbefattning och däraf fortfarande vill vara i åtnjutande, skall inom
tre år, efter det denna lag trädt i kraft, därom göra ansökning hos Konun¬
gen, vid äfventyr att dylik rätt eller förmån eljest anses förfallen. Göres
sådan ansökning, förordne Konungen, huruvida och under hvilka villkor
denna rätt eller förmån må tillgodonjutas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
17
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott fre¬
dagen den 20 mars 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehkensvärd,
Malm.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson i
underdånighet:
»Sedan särskilda kommitterade erhållit i uppdrag att inom justitie¬
departementet biträda vid behandlingen af åtskilliga väckta frågor om
ändring i gällande bestämmelser angående tillsättning af prästerliga tjän¬
ster, öfverlämnades till denna kommitté följande framställningar, nämligen:
1) Riksdagens skrifvelse den 13 april 1904, hvari Riksdagen anhållit,
det täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad mån gällande
bestämmelser angående tillsättning af prästerliga tjänster må kunna om¬
arbetas i syfte att förfarandet därvid förenklas, samt för Riksdagen fram¬
lägga det förslag i berörda hänseende, hvartill förhållandena kunna anses
ÖO O
gifva anledning;
Bih. till lliksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Käft.
3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
2) Riksdagens skrifvelse den 31 mars 1906 med hemställan, det
täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
sådan ändring i lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning af
prästerliga tjänster, att prästval skall, där så äskas, förrättas med slutna
sedlar;
3) kyrkomötets skrifvelse den 8 oktober 1903 med anhållan, att
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för ändring af § 42 i
lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster, i syfte att regal kyrko¬
herdetjänst inom hvilket stift som helst må kunna utan förslag sökas
endast af präst, som är till kyrkoherdetjänst behörig och af Konungen fått
sig sådan ansökningsrätt särskildt förunnad;
4) en af allmänna svenska prästföreningen i september 1907 till
Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse, hvari prästföreningen hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes genom sakkunniga låta utreda, huru nu gällande prästvals-
lagar böra reformeras för vinnande af en mera tidsenlig och rättvis befor-
dringsordning, samt, därest Kungl. Maj:t så finner skäligt, snarast möjligt
för Riksdag och kyrkomöte framlägga förslag till ny lag angående tillsätt¬
ning af prästerliga tjänster; äfvensom
5) Stockholms stads konsistorii skrifvelse den 10 september 1907
med hemställan, att röstberättigad församlingsmedlem i Stockholm endast
i det fall må rösta genom fullmakt, att han med läkarintyg visar sig af
sjukdom hindrad tillstädeskomma vid valförrättning.
Med skrifvelse den 9 november 1907 aflämnade därefter kommittén
betänkande med förslag till
lag angående tillsättning af prästerliga tjänster,
stadga angående prästval,
ändrad lydelse af § 30 regeringsformen,
kungörelse med vissa föreskrifter angående hvad som bör iakttagas
vid ledighet i prästerlig tjänst samt ansökning till sådan tjänst och
kungörelse om rätt för vissa prästmän att utom förslag hos Konun¬
gen söka kyrkoherdetjänster.
öfver nämnda förslag hafva domkapitlen i riket, hofkonsistoriet och
Stockholms stads konsistorium afgifvit infordrade utlåtanden, hvarvid några
domkapitel öfverlämnat yttranden från medlemmar af det underlydande
prästerskapet inom vederbörande stift. Härjämte hafva fångvårdsstyrelsen
och öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk fått yttra sig öfver vissa
delar af förslagen. Slutligen har allmänna svenska prästföreningens cen¬
tralstyrelse inkommit med en skrift i ämnet.»
Efter att hafva redogjort såväl för kommitténs förslag som för de
öfver desamma afgifna yttranden tilläde föredraganden:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
19
»Förslagen till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster och
till ändrad lydelse af § 30 regeringsformen hafva inom justitiedeparte¬
mentet gjorts till föremål för en öfverarbetning, hvarvid i dem vidtagits
vissa i allmänhet mindre väsentliga ändringar, som föranledts af anmärk¬
ningar från de i ärendet hörda myndigheterna eller eljest funnits behöf-
liga. De öfriga förslagen, hvilka afse administrativa författningar, torde
icke nu böra upptagas till vidare behandling.»
Beträffande förstnämnda båda förslag anförde föredraganden ytter¬
ligare :
»De af kommittén föreslagna förändringarna i gällande ordning för
tillsättning af prästerliga tjänster torde kunna — i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse jämväl med den uppställning kommittén själf följt i sitt be¬
tänkande — lämpligen sammanföras i tre hufvudgrupper. Dels föreslår
nämligen kommittén åtskilliga förändringar i tillsättningsförfarandet i syfte
att förkorta och förenkla detsamma. Dels ifrågasattes en väsentlig omge¬
staltning af de grunder, enligt hvilka bestämmanderätten vid prästerliga
tjänsters tillsättande för närvarande är fördelad mellan kyrkostyrelsen och
församlingarna. Dels föreslås slutligen förändringar i reglerna för för¬
samlingsmedlemmarnas rösträtt vid prästval.
Bland nämnda förslag äga de, som innefattas i de båda senare hufvud-
grupperna, uppenbarligen den mest djupgående betydelsen. De till dem
hörande frågorna äro jämväl de, där olika meningar lättast kunna uppstå,
något hvarom också de öfver kommitténs förslag afgifna yttranden bära
vittne. Förslagen till förkortning och förenkling af tillsättningsproceduren
synas i och för sig i allmänhet hafva gillats af samtliga de hörda myn¬
digheterna, om äfven några myndigheter ansett sig böra afstyrka kom¬
mitténs framställning äfven i dessa delar, då de funnit så genomgripande
förändringar i andra delar däraf vara behöfliga, att de framlagda förslagen
icke utan eu fullständig omarbetning kunde tjäna till grund för lag¬
stiftning i ämnet. Mot de förslag, som ingå i de senare grupperna, hafva
starka betänkligheter yttrats af åtskilliga myndigheter, hvilka på grund däraf
hemställt antingen om förslagens ogillande eller om mer eller mindre om¬
fattande förändringar i desamma. I stort sedt synas dock äfven sistbe-
rörda förslag hafva, åtminstone i sina hufvudprinciper, vunnit bifall af
flertalet myndigheter. Ett afsevärdt antal myndigheter har också uttryck¬
ligt framhållit, att hvad kommittén föreslagit, såsom helhet betraktadt, äger
väsentliga företräden framför nuvarande bestämmelser och är förtjänt af
att, med större eller mindre förändringar, upphöjas till lag. Beaktansvärdt
förefaller tillika, att de, som underkänt kommitténs förslag, endast undan¬
tagsvis sett sig i stånd att anvisa några andra utvägar till afhjälpande
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
af de missförhållanden, mot hvilka förslagen rikta sig. Den behandling
frågan undergått gifver därför stöd åt den uppfattningen att, om kommitté¬
förslagen i sina hufvudgrunder förkastas, sådant innebär, att man i det
väsentliga skall stå kvar vid den nuvarande ordningen för prästerliga
tjänsters tillsättande. Att denna lider af svåra brister och icke nöjaktigt
tillgodoser vare sig församlingarnas eller prästerskapets intressen torde
emellertid vara allmänt erkändt.
En centralpunkt i kommitténs framställning utgöres däraf, att skill¬
naden mellan regala och konsistoriella pastorat upphäfves. I stället före¬
slår kommittén en annan grund för fördelning af bestämmanderätten i
dylika angelägenheter mellan kyrkostyrelsen och församlingarna, i det att
det skall bero på utgången af det i vederbörande församling anställda
valet till kyrkoherdetjänst, huruvida detta val skall hafva afgörande be¬
tydelse eller tjänstens tillsättande i sista hand skall ankomma på Konungen,
som äger att utnämna äfven någon annan än den, som vid valet erhållit
högsta röstetalet.
§ 41 i förslaget till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster
innehåller de af kommittén ifrågasatta stadgandena i berörda ämne. Enligt
dessa göres skillnad mellan det fall, då församlingen begagnat sin rätt att
kalla fjärde profpredikant, och det fall, då valet endast gäller de präster,
som efter ansökning i vanlig ordning blifvit af domkapitlet uppförda på
förslag till tjänsten. För det senare fallet, då alltså den regelbundna
befordringsordningen tillämpas, föreslås följande bestämmelser. Om någon
af de å domkapitlets förslag uppförda prästerna vid valet erhållit mer än
hälften af de afgifna rösterna, skall han af domkapitlet förses med full¬
makt å tjänsten, försåvidt af samtliga i den justerade vallängden upptagna
röstberättigade minst en tredjedel deltagit i omröstningen. Har däremot
ej någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften af de afgifna
rösterna, eller har ej minst en tredjedel af samtliga i den justerade val¬
längden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen, skall Konungen
äga att till tjänsten utnämna antingen en af de å förslaget uppförda eller
ock någon till tjänsten behörig präst, som anmält sig hos Konungen såsom
extra sökande. T det förra fallet åter, då fjärde profpredikant blifvit
kallad och uppförd på förslaget, skall tjänsten liksom hittills alltid till¬
sättas af Konungen. Om minst en tredjedel af de röstberättigade deltagit
i omröstningen vid valet och någon bland de präster, som varit föremål
för detta, erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, skall emellertid
Konungen vid tillsättningen vara bunden vid de fyra på förslaget upp¬
förda prästerna. I annan händelse skall Konungen äga rätt att gå utom
förslaget och utnämna en extra sökande. Hvad sålunda föreslagits gäller
21
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 12.
emellertid endast kyrkoherdetjänster. För andra prästerliga tjänster bibe¬
hålies den nuvarande regeln, att den, som vid valet erhållit de flesta
rösterna, dessa må vara flera eller färre, skall af domkapitlet förses med
fullmakt å tjänsten.
Till stöd för förslaget, att ett visst större deltagande af de röst¬
berättigade och absolut majoritet bland de röstande skola erfordras för ett
afgörande församlingsval, har kommittén hufvudsakligen anfört följande.
Med hänsyn därtill att efter gällande lag domkapitlet ej ägde på förslag
till prästerlig tjänst uppföra annan än den, som pröfvades hafva den för¬
måga och de egenskaper, som vore behöfliga för tjänstens nöjaktiga be¬
stridande, syntes församlingen med skäl kunna göra anspråk på att, när
den på ett oförtydbart sätt gifvit uttryck åt sin önskan att erhålla viss
på förslaget uppförd präst, åt denna önskan skulle tillerkännas afgörande
betydelse. Med de växlande uppfattningar, som inom församlingarna van¬
ligen rådde i religiösa frågor, kunde man härför ej fordra, att samtliga
röstberättigade eller ens samtliga, som deltagit i valet, skulle hafva förenat
sig om samma präst, utan syntes det vara tillräckligt, att mer än hälften
af de röstande förenat sig om denna, under förutsättning dock att en
viss del, lämpligen en tredjedel, af hela antalet röstberättigade deltagit i
valet. Om endast en än mindre del af församlingen, kanske blott ett
fåtal personer, deltagit i valet eller åsikterna bland de väljande varit så
delade, att ingen af de föreslagna erhållit mer än halfva antalet afgifna
röster, kunde det icke gärna sägas, att en verklig mening i frågan gifvit
sig uttryck från församlingens sida, och vid sådant förhållande vore det
knappast befogadt att låta den verkställda omröstningen ovillkorligen gifva
utslaget. Det förefölle då, som om kyrkostyrelsen borde få träffa valet
mellan de föreslagna eller eventuellt utom förslaget, och syntes detta af¬
görande lämpligare uppdragas åt Konungen efter vederbörligt förord än åt
domkapitlet, som uppgjort förslaget.
Kommittén har vidare framhållit, att hvad sålunda anförts prin¬
cipiellt syntes gälla ej blott de konsistoriella pastoraten utan äfven de
regala, där församlingen för närvarande egentligen endast hade en förslags¬
rätt. Det kunde därför ifrågasättas, om man icke borde taga steget fullt
ut och upphäfva skillnaden mellan regala och konsistoriella pastorat samt
i stället meddela bestämmelser i ofvan angifna riktning för samtliga pas¬
torat. För Konungen skulle detta innebära, att han afstode från afgörande-
rätten i de regala pastoraten, hvilka utgjorde inemot hälften af alla pas¬
torat i riket, men i stället erhölle rätten att jämväl i de konsistoriella
pastoraten träffa afgörandet, där ej vederbörande med viss röstöfvervikt
uttalat sig för eu af de föreslagna. För församlingarna åter skulle en
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
sådan anordning medföra den utvidgning i deras rätt, att de finge af-
görandet i sin hand äfven i de regula pastoraten, om de uttalat sig för
en af de föreslagna med angifven röstöfvervikt, hvilket kunde utgöra en lämplig
motvikt mot inskränkningen i deras valrätt i de konsistoriel^ pastoraten.
Till belysande af de grunder, hvarpå pastoratens fördelning i regula
och konsistoriel^ hvilar, har kommittén för den historiska uppkomsten af
denna fördelning lämnat en utförlig redogörelse, beträffande hvilken jag
tillåter mig att hänvisa till kommittébetänkandet.
I de afgifna yttrandena hafva olika åsikter uttalats om förslaget att
upphäfva skillnaden mellan regala och konsistoriel^ pastorat. De flesta myn¬
digheter hafva tillstyrkt en sådan åtgärd eller åtminstone ej gjort någon
invändning däremot, men på några håll hafva betänkligheter mot densamma
tagit sig uttryck. Ifrågavarande förändring har sålunda afstyrkts af Lunds
domkapitel och hofkonsistoriet, hvilka till stöd härför anfört hufvudsakligen,
att det särskildt med hänsyn till rättvis befordran för prästerskapet vore eu
förmån, att olika vägar till erhållande af kyrkoherdetjänst funnes, samt att
starka skäl erfordrades för sönderbrytande af en så gammal ordning i svenska
kyrkan som denna. Västerås domkapitel har förklarat sig åtminstone hysa
starka tvifvelsmål, huruvida den föreslagna förändringen, som skulle med
roten upprycka berörda på historisk mark framvuxna olikhet och skapa en
mera tillfällig åtskillnad af liknande art, verkligen innebure afsevärda fördelar
för församlingar och prästerskap i jämförelse med den håfdvunna ordnin¬
gen. Härnösands domkapitel har likaledes velat starkt ifrågasätta lämplig¬
heten af att upphäfva omförmälda gamla skillnad, som mången gång be-
redt Konungen tillfälle att korrigera olämpliga val af församlingarna och
särskildt att låta dugliga och nitiska präster, som utan skäi gång efter
annan blifvit tillbakasätta af församlingarna, erhålla välbehörig och väl¬
förtjänt befordran. Äfven Stockholms stads konsistorium har såsom en an¬
märkning mot förslaget omnämnt det fullständiga slopandet af den gamla,
grundlagsenlig! befästade skillnaden mellan konsistoriel^ och regala pastorat,
hvilken i viss mån garanterat en rättvis befordran.
För bibehållande af indelningen i regala och konsistoriella pastorat
har man sålunda åberopat dels historiska skäl dels den trygghet för en
rättvis befordran af prästerskapet, som ligger i Konungens utnämningsrätt.
Undersöker man emellertid anledningarna till att vissa pastorat fått sig
tillagd naturen af regala, synes man knappast kunna undgå att i likhet
med kommittén finna, att de historiska förhållanden, som härvid varit be¬
stämmande, åtminstone delvis icke numera kunna tillmätas någon synnerlig
betydelse i fråga om lämpligheten och befogenheten af den stad¬
gade inski’änkningen i församlingarnas valrätt. Om man bortser från
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän, där för många pastorat deras egen¬
skap af regala torde hafva berott endast på den tolkning man gifvit åt
de under den danska tiden gällande allmänna bestämmelserna om tillsätt¬
ning -af prästerliga tjänster, liksom ock från de fall, då ett pastorat blifvit
regalt blott på grund däraf att Konungen någon gång tillfälligtvis tillsatt
kyrkoherde i pastoratet, synas, enligt hvad den af kommittén lämnade redo¬
görelsen utvisar, två omständigheter närmast hafva utöfvat, inverkan i
detta afseende, den ena att pastoratet varit att anse såsom ett s. k. huf-
vudgäll och den andra att Konungen till ett, pastorat haft enskild patro-
natsrätt eller att där funnits kungsgård eller kungsladugård eller eljest
någon vid reduktionen återvunnen större egendom, hvarmed enskild patro-
natsrätt varit förbunden. Att den senare omständigheten icke kan från
det allmännas synpunkt anses såsom tillräcklig anledning att för ett pasto¬
rat bibehålla regal natur torde utan svårighet medgifvas. Beträffande åter
egenskapen af hufvudgäll d. v. s. särskilt viktiga pastorat torde densamma
icke med skäl kunna tilläggas de nuvarande regala pastoraten såsom klass
betraktade. Såsom kommittén omförmält, äro alla stadspastorat utom sex
regala och har bland land spastoraten visserligen flertalet af de bäst aflö-
nade regal natur, men kan det dock icke med fog påstås, att de x-egala
landspastoraten hafva en sådan betydelse i förhållande till de öfriga, att
de af denna anledning böra intaga en särskild ställning' vid tillsättning af
präster. Kommittén har därför ansett det i det hela kunna sägas, att
bortsedt från de större stadspastoraten någon i församlingarnas beskaffen¬
het grundad skillnad ej finnes mellan de regala och de konsistoriella gällen. '
Om det skulle anses lämpligt att tillförsäkra Konungen ett särskilt in¬
flytande på tillsättningen af kyrkoherdetjänster i sådana pastorat, där det
på grund af befolkningens talrikhet eller andra förhållanden är mer än
eljest angeläget att erhålla dugliga präster, komme alltså dessa pastorat
endast delvis att sammanfalla med de nuvarande regala. Och äfven i dessa
viktigare pastorat, till den del de nu äro regala, torde, såsom kommittén
påvisat, syftet att vinna skickliga präster kunna tillgodoses på andra vågar
än genom bibehållande af inskränkningen i församlingarnas valrätt. Hvad
därefter angår prästerskapets anspråk på att befordras efter förtjänst och
skicklighet, utgör hänsynen härtill kanske det förnämsta skäl, som skulle
kunna anföras för en sådan förändring — hvartill dock säkerligen ingen
utsikt funnes — som den att alla prästerliga tjänster skulle tillsättas af
Konungen, hvilket på några håll framställts såsom ett önskemål. Men att
vissa församlingar af denna anledning skola vara i sämre ställning än de
öfriga i fråga om rätten att inverka på utseendet af deras präster torde
icke vara bcfogadt. Äfven kommitténs förslag innebär ju för öfrigt att
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
prästerliga tjänster under vissa förutsättningar skola tillsättas af Konungen,
och om än frågan, huru ofta dessa förutsättningar komme att föreligga,
undandrager sig hvarje säker beräkning, förefaller det dock sannolikt, att
utnämningsrätten äfven framgent i ett stort antal fall skulle tillkomma
Konungen, För tillgodoseendet af prästerskapets berörda intresse synes
alltså den nuvarande ordningen icke äga något gifvet företräde framför
den föreslagna, hvilken ur synpunkten af ett rättvist förhållande mellan
olika församlingar afgjordt är att föredraga.
Att skillnaden mellan konsistoriella och regala pastorat bör försvinna
är ej heller någon ny tanke, om också de därom framställda förslagen
förut ej föranledt någon lagstiftningsåtgärd. Vid såväl 1896 som 1897
Ars Riksdag föreslogs i sådant syfte genom motion inom andra kammaren
antagande af en förändrad lydelse af § 30 regeringsformen. Dessa motio¬
ner blefvo väl i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan afslagna
af första kammaren, men andra kammaren biföll vid båda Riksdagarna
utan votering reservationer, som inom utskottet afgifvits i motionernas
syfte. Att en förnyad motion i ämnet vid 1903 års Riksdag blef afslagen
äfven af andra kammaren synes väsentligen hafva berott på formella skäl
och innebar säkerligen icke något uppgifvande af kammarens tidigare
ståndpunkt.
Om skillnaden mellan konsistoriella och regala pastorat skulle bibe¬
hållas, torde häraf utan vidare följa, att det andra vid § 41 framlagda
ändringsförslaget, enligt hvilket för ett afgörande församlingsval skall er-
* fordras deltagande af minst en tredjedel af de röstberättigade inom för¬
samlingen samt absolut majoritet bland de röstande, icke skulle hafva nå¬
gon utsikt att förverkligas. De framställda yrkandena på bevarande af
omförmälda skillnad innebära därför i sak äfven förkastande af det senare
förslaget. Detta har eljest i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erin¬
ran af de hörda myndigheterna. Dock hafva några myndigheter funnit
de föreslagna fordringarna på församlingens deltagande i valet vara alltför
lågt satta, så att valet komme att erhålla afgörande betydelse äfven i fall,
då någon verklig församlingsmening icke kunde sägas hafva tagit sig ut¬
tryck genom detsamma. På grund häraf hafva dessa myndigheter före¬
slagit, att villkoren för ett afgörande församlingsval skola skärpas antingen
allmänt eller i de mindre församlingarna. A andra sidan hafva ej saknats
röster, som uttalat den förmodan, att det enligt förslaget erforderliga del¬
tagandet i valet endast mera sällan skulle kunna åstadkommas oeh att
därför utnämningsrätten, om ej villkoren förmildrades, skulle i de flesta
fall öfvergå på Konungen, En myndighet har anmärkt, att de många be¬
stämmelserna om kvalificerade majoriteter och minoriteter vore ägnade att
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
för väljarna försvåra öfverblicken öfver valställningen och därigenom lätt
kunde framkalla obehöriga valmanövrer och valkupper samt att valberäk¬
ningarna i och för sig vore föga praktiskt anordnade.
För min del finner jag hvad kommittén i detta ämne föreslagit
hvila på en riktig och klok tanke. Genom ett visst lifligare deltagande i
valet visar församlingen, att den såsom sådan har intresse för att utöfva
sin valrätt, och det förhållandet att en person erhållit mer än hälften af
de afgifna rösterna ger vid handen, att meningarna inom församlingen ej
äro alltför mycket splittrade. Huruvida det föreslagna antalet för de i
valet deltagande är det rätta, kan ju vara föremål för olika meningar.
Men med hänsyn till å ena sidan hvad man har sig bekant om det
hittills ofta svaga deltagandet i prästval och å andra sidan den förökning
däri, som kan förväntas till följd af vissa nu ifrågasatta förändringar, före¬
faller det mig, som om kommitténs förslag i förevarande hänseende inne¬
bär en lämplig medelväg. Att iakttagandet af de föreslagna, såvidt jag
kan finna enkla och klara, bestämmelserna om fordran i vissa fall på
kvalificerade röstetal skulle för de väljande eller valförrättarna medföra
praktiska svårigheter, eller att dessa bestämmelser skulle mer än de nu¬
varande valreglerna gifva tillfälle till missbruk vid valen, finner jag ej
någon anledning att antaga.
Sådana bestämmelser som de af kommittén i § 41 föreslagna kunna
emellertid icke antagas, utan att dessförinnan den nuvarande lydelsen af § 30
regeringsformen förändras. Enligt sistberörda § äger ju Konungen att, på det
sätt förr öfligt varit, tillsätta kyrkoherdebeställningar i regala pastorat, och *
skola de s. k. konsistoriel gäll vara bibehållna vid sin valrätt. Kom¬
mittén har också ansett tydligt att, om man vill genomföra den föränd¬
ringen, att Konungen ej i sista hand skall hafva rätt att utnämna kyrko-
«herdar i de regala pastoraten, detta ej kan ske utan grundlagsändring.
Innebörden af grundlagsstadgandet, i hvad det afser de konsistoriella
gällen, är möjligen mera oklar. Men, på sätt kommittén påvisat, torde
det dock vara nödvändigt att ställa sig på den ståndpunkten, att ej heller
en sådan förändring som den, att afgörandet vid prästval i vissa fall från-
tages en konsistoriel! församling, ehuru denna med begagnande af sin val¬
rätt uttalat sig för eu af de föreslagna, kan genomföras utan grundlags¬
ändring. Till kommitténs förslag i denna del anhåller jag att sedermera
få återkomma.
I nära sammanhang med frågan om det deltagande från församlin¬
gens sida, som skall erfordras för ett afgörande val, står spörsmålet om
villkoren för kallande af fjärde profpredikant. För närvarande gälla som
bekant i detta afseende olika regler i regala och i konsistoriella pastorat,
Bill. till liiksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Håft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
i det att i de förra det är tillräckligt, om mer än hälften af de i om¬
röstningen deltagande, dessa må vara flera eller färre, förenat sig om att
kalla samma prästman, hvaremot i de konsistoriella pastoraten mer än
halfva antalet af de i den justerade vallängden uppförda röstberättigade
måste hafva förenat sig om sådan kallelse. Några särskilda villkor för
behörighet att kallas till fjärde profpredikant, utöfver de för kyrkoherde¬
befattning i allmänhet gällande, äro ej stadgade. I samband med upp-
häfvandet af skillnaden mellan regala och konsistoriella pastorat föreslår
nu kommittén för fjärdemanskallelse i alla pastorat gemensamma regler,
som i hufvudsak gå ut på att för beslut om sådan kallelse skall erfordras
bifall af mer än hälften af de i omröstningen deltagande och minst en
sjättedel af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade,
hvarjämte vid omröstning mellan flera föreslagna minst en sjättedel af de
röstberättigade skall hafva förenat sig om samma prästman, dock att för
kallelse i hvarje fall erfordras minst tjugu röster men å andra sidan ett
röstetal af tvåhundra alltid är tillräckligt. Dessa regler äro alltså strän¬
gare än de nuvarande bestämmelserna för regala pastorat men lindrigare
än de nuvarande bestämmelserna för konsistoriella gäll. Jämförda med
de föreslagna stadgandena i § 41 öfverensstämma de med dessa i ansprå¬
ket på enighet mellan minst en sjättedel af de röstberättigade men äro
mildare i två afseenden, nämligen dels genom begränsningen till två
hundra röster dels såtillvida som något visst större antal i omröstningen
deltagande icke erfordras. Sannolikt innebär förslaget i denna del, trots
inskränkningen i de nuvarande regala pastoratens kallelserätt, i stort sedt
en väsentlig utvidgning af möjligheten för församlingarna att få en fjär¬
demanskallelse till stånd. Särskildt i de många små konsistoriella pasto¬
raten torde denna utvidgning komma att göra sig starkt gällande. Kom¬
mittén har emellertid äfven tillmötesgått de från prästerskapets sida all-*
mänt hysta önskningarna om särskilda kvalifikationer för fjärde profpredikan-
ter och sålunda velat förebygga, att alltför unga och oerfarna prästmän kallas
med förbigående af äldre och mera meriterade. Härigenom införes en viktig
begränsning af församlingarnas frihet vid kallelserättens utöfvande.
Bland hufvudpunkterna i kommitténs förslag är den nu omförmälda
den, som mest blifvit föremål för anmärkningar från de hörda myndighe¬
terna. Dessa anmärkningar afse dock ej det föi'hållandet att kvalifikatio¬
ner för fjärde profpredikanter blifvit föreslagna, hvilket tvärtom synes
hafva vunnit odeladt bifall. Mot det sätt, hvarpå kvalifikationerna blifvit
bestämda, hafva visserligen några erinringar framställts, men dessa torde
med hänsyn till hvad kommittén anfört till stöd för sitt förslag icke vara
tillräckligt grundade att böra föranleda ändring i förslaget. Förnämligast
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
gå emellertid de gjorda anmärkningarna ut på att fjäi’demanskallelser en¬
ligt förslaget blifvit alltför mycket underlättade, så att, äfven med beräk¬
ning af de ifrågasatta kvalifikationerna, förslaget, om det antages oföränd-
radt, icke förminskar utan snarare i hög grad ökar faran för att präster¬
skapets utsikter till regelbunden befordran efter förtjänst och skicklighet
väsentligen omintetgöras genom obefogade kallelser. Några myndigheter
hafva därför funnit fördelaktigast att åtminstone hufvudsakligen låta för¬
blifva vid de nuvarande bestämmelserna, och ett flertal andra har hem¬
ställt, att det för fjärdemanskallelse föreskrifna antalet röstägare skall
ökas. Sålunda hafva några domkapitel och allmänna svenska präst¬
föreningens centralstyrelse yrkat, att för kallelse skall erfordras minst en
tredjedel af hela antalet röstberättigade, ett domkapitel har ansett en
tredjedel eller åtminstone en fjärdedel böra fordras, några domkapitel
hafva föreslagit förökning till en fjärdedel, och ett domkapitel har för¬
menat, att en sjättedel visserligen vore tillräcklig i de stora pastoraten,
med öfver ett tusen röstberättigade, men borde för de mindre pastoraten
utbytas mot en fjärdedel. Äfven bestämmelsen att tvåhundra röstberätti¬
gade städse skola utgöra tillräckligt antal för kallelse har hos några dom¬
kapitel mött betänkligheter, och har i anledning häraf yrkats, dels att
nämnda bestämmelse skall utgå, dels att siffran skall väsentligt förhöjas.
Endast ett domkapitel har lämnat förslaget i båda dessa stycken utan
erinran.
Då myndigheternas farhågor mot de föreslagna bestämmelserna alltså
äro nästan enhälliga, har jag gifvetvis haft särskild anledning att öfverväga,
huruvida det är möjligt att utan obehörig inskränkning i den frihet, som
bör tillkomma församlingarna, ytterligare tillgodose prästerskapets önsk¬
ningar. Det förefaller mig, som om en sådan möjlighet finnes. Att kommit¬
tén satt gränsen till en sjättedel har säkerligen till stor del berott på det
formella skälet, att härigenom vinnes öfverensstämmelse med det antal röster
för samme man, som enligt § 41 erfordras för ett afgörande val. Om
nu, i enlighet med hvad flera domkapitel ifrågasatt, en sjättedel utbytes
mot eu fjärdedel af samtliga röstberättigade, torde häraf icke föranledas
alltför stor svårighet att genomföra en fjärdemanskallelse i de fall, då en
verklig och behjärtansvärd anledning därtill finnes och en mera allmän
önskan därom följaktligen uppstått inom församlingen. 1 konsekvens
härmed torde då det antal röster, som under alla förhållanden är tillräck¬
ligt, lämpligen sättas till trehundra.
En sådan förändring i förslaget skulle medföra, att ett större antal
röstberättigade måste hafva förenat sig för att genomdrifva en fjärde¬
manskallelse än för att åstadkomma ett afgörande val, under det att dock
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
i vissa förut omförmälda hänseenden för kallelsen fortfarande gällde lindri¬
gare förutsättningar än för valet. Äfven om i det hela villkoren för
fjärdemanskallelse vore något strängare än för ett afgörande val — hvilket
kunde bero på förhållandena — synes man emellertid icke hafva tillräcklig
anledning till den uppfattning, som stundom uttalats, att detta vore i och
för sig oriktigt eller olämpligt. Så vore händelsen, om för kallelsen
uppställdes så stränga villkor att t. ex., såsom nu i de konsistoriella
pastoraten, mer än halfva antalet röstberättigade måste hafva förenat sig
om samme man. Med lika rösträtt för alla röstberättigade blefve då
nästan alltid valet en obehöflig formalitet, enär dess utgång vore afgjord
redan genom kallelsen. Men så länge för denna erfordras endast en mindre
del af de röstberättigade, om än flere än vid valet, finnes ju alltid möjlig¬
het för dem, som icke deltagit i kallelsen, att gifva valet en annan ut¬
gång. Då dessutom en större försiktighet är på sin plats, när det gäller
ett område, där missbruk allmänt anses hafva förekommit och äfven fram¬
gent kunna befaras, har jag låtit jämka förslaget i denna del, på sätt
ofvan angifvits.
Hvad därefter angår de af kommittén ifrågasatta förändringarna i
reglerna för församlingsmedlemmarnas rösträtt vid prästval, gå dessa för¬
ändringar i främsta rummet ut på, att hvarje röstberättigad skall äga en
röst. Någon utvidgning af rösträtten föreslås icke, utan denna skall fort¬
farande liksom hittills bero af rösträtt å kyrkostämma. Men under det
att nu röstvärdet bestämmes efter förmögenhet enligt en röstberäkning,
som i stad i regel öfverensstämmer med den kommunala och jämväl
å landet är grundad på denna, fastän med väsentliga afvikelser, skall enligt
förslaget all olikhet i röstvärdet upphöra. Äfven mot detta förslag
hafva åtskilliga af de hörda myndigheterna framställt invändningar, i
allmänhet med yrkande att röstberäkningen vid prästval måtte komma att
följa den kommunala, sådan denna blir bestämd, om det vid 1907 års
Riksdag villkorligt godkända förslaget till ändringar i den kommunala
rösträtten blir slutligen antaget. Andra myndigheter hafva ställt sig
tveksamma till förslaget. Detta har emellertid också från ganska många
håll lämnats utan invändning eller direkt förordats, stundom med mycken
liflighet. Jämväl en längre gående reform, innebärande ett fullständigt
genomförande af personlighetsprincipen eller ytterligare steg i denna rikt-
ding, har i afgifna yttranden blifvit ifrågasatt.
För min del ställer jag mig i detta stycke på kommittéförslagets
ståndpunkt, som förefaller mig på en gång principiellt riktig och mått¬
fullt begränsad. Om rösträtten vid prästval nu, jämsides med den starka
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
begränsning af den kommunala rösträtten, hvarom villkorligt beslut fattats,
göres lika för alla röstberättigade, synes mig detta endast vara en följd¬
riktig utveckling af den uppfattning, på grund hvaraf redan vid antagan¬
det af 1888 års prästvalslag personligheten tillerkändes väsentligt större
inflytande vid prästval än i vanliga kommunala angelägenheter. Äfven
då var man för öfrigt icke främmande för tanken, att vid val af försain-
lingslärare alla i valet deltagandes röster borde beräknas lika, och den
föredragande departementschefen yttrade den 12 juli 1878, att han icke
underskattade vikten af de skäl, som kunde anföras härför, fastän han
med afseende på den enhällighet, hvarmed det då föreliggande kommitté-
förslaget omfattats, ansåge rådligast att för det dåvarande stanna vid
nämnda förslag, helst som detsamma oförnekligen i jämförelse med förut
gällande lag innebure stora fördelar och kunde sägas vara ett steg i den
rätta riktningen. Då kretsen af de röstberättigade lämnas orubbad inom
de gränser kommunallagarna angifva, torde icke med skäl kunna sägas,
att den föreslagna förändringen är brådstörtad eller står i strid mot
den historiska kontinuiteten. Visserligen kan man det oaktadt befara,
att den lika rösträtten stundom skall medföra påföljder, som icke äro
önskvärda. Sannolikheten härför torde dock på förevarande område
vara mindre än på de flesta andra. Ett förhållande, som i detta af¬
seende äger stor betydelse, ligger däri att församlingens bestämmande¬
rätt vid prästval aldrig är fullkomligt fri, utom i ett och annat privile-
gieradt pastorat, så länge dess nuvarande ställning lämnas orubbad. Va¬
let sker ju inom det af domkapitlet uppgjorda förslaget, och om fjärde
profpi-edikant kallas, tillkommer afgörandet alltid Konungen.
I afseende ä de särskilda bestämmelserna i förslaget till lag angå¬
ende tillsättning af prästerliga tjänster torde vidare böra framhållas
följande.
I § 1 af förslaget har kommittén ifrågasatt den förändring, att dylik §
tjänst skall kungöras till ansökning ledig ej blott, såsom hittills, genom offent¬
ligt anslag utan äfven genom tillkännagifvande i allmänna tidningarna. Mot
detta förslag hafva flera myndigheter anmärkt, att ett sådant kungörande, åt¬
minstone såsom allmän regel, icke vore behöfligt eller till något större gagn,
och hafva de därför hemställt, att nämnda bestämmelse måtte utgå eller dess
tillämpning begränsas till de fall, då ansökningsrätt skall stå öppen för hela
rikets prästerskap. I sistberörda fall anser jag, lika med kommittén, kungö¬
relse i allmänna tidningarna icke kunna undvaras, enär därförutan präster¬
skapet i andra stift än det, där ledigheten är, icke skulle kunna påräkna
någon säker kännedom om densamma. Men i öfriga fall torde det icke finnas
30
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 12.
tillräcklig anledning att föreskrifva ledighetens kungörande på annat sätt
än för närvarande. I enlighet härmed har §:ns lydelse blifvit jämkad.
Spörsmålet om upphäfvande eller ytterligare inskränkning af stifts-
bandet har upptagits i några af de afgifna yttrandena med särskildt
åberopande af förhållandena i de norrländska stiften. På de skäl kommit¬
tén anfört finner jag emellertid tiden icke vara inne att försöka åstad¬
komma någon lösning af detta spörsmål, där ju för öfrigt meningarna
ännu äro synnerligen delade.
I enlighet med en vid § 5 framställd erinran har jag ansett den
lydelse af denna § kommittén föreslagit innebära en oegentlighet såtillvida
som en präst, hvars besvär öfver upprättadt förslag till prästerlig
tjänst afgjorts först efter det ansökningstiden till eu annan sådan tjänst
utlupit, lika litet bör få uppföras på förslag till sistnämnda tjänst som en
präst, hvilken efter ansökningstidens utgång blifvit ledig från annat
förslag. § 5 har därför delvis omarbetats.
I några yttranden har föreslagits sådan förändring i § 6 mom. 2,
att den tid kyrkoherde skall hafva innehaft sin befattning, innan han må
på grund af egen ansökning uppföras på förslag till annan prästerlig tjänst,
skall utsträckas från tre år till minst fem år. I andra yttranden har
ifrågasatts bestämmelse, att transport icke skall få sökas af präst, som
före ansökningstidens utgång uppnått viss högre ålder, förslagsvis sextiotvå
eller sextiofem år. Det senare förslaget synes mig möta betänkligheter,
Syftet att förhindra transport af kyrkoherdar, hvilka på grund af ålder¬
dom kunna förmodas vara ur stånd att behörigen sköta den nya befatt¬
ningen, torde dessutom vinnas redan genom en rätt tillämpning af be¬
stämmelserna i § 8. Hvad åter beträffar den förra frågan, hvilken äfven
tidigare vid olika tillfällen varit föremål för uppmärksamhet, har jag, vid
det förhållande att transportsökandet i vissa delar af vårt land lär vara
en allvarsam olägenhet, funnit anledning icke saknas att utsträcka berörda
tid till fem år. Några praktiska svårigheter torde en sådan utsträckning
icke kunna föranleda.
Bestämmelserna om de särskilda förutsättningar, som en präst,
enligt hvad kommittén ifrågasatt, skall fylla för att kunna uppföras på
förslag såsom fjärde profpredikant, hafva af kommittén införts i § 28 mom.
4 af dess förslag. De synas emellertid lämpligare erhålla sin plats i § 7,
där i anledning häraf mom. 2 nu tillagts.
Kommittén har i första punkten af § 9 föreslagit en bestämmelse om
att vid uppgörande af förslag till prästerlig tjänst skall tagas hänsyn till
tjänstens särskilda behof. Häremot har jag så mycket mindre något att
Kungl. Maj Un Nåd. Proposition N:o 12.
Öl
invända, som denna förändring endast innebär ett, sannolikt behöfligt,
förtydligande af hvad som, enligt hvad förhandlingarna före lagens an¬
tagande utvisa, redan från början varit afsedt. Tjänstens särskilda behof
torde emellertid icke böra betraktas såsom en fristående grund för förslaget
vid sidan af de sökandes förtjänst och skicklighet, utan lärer den större
eller mindre lämpligheten för den befattning, hvarom fråga är, ingå i
förtjänsten och skickligheten samt utgöra en för förslaget betydelsefull del
af dessa. I enlighet med denna uppfattning har nu lydelsen af första
punkten något förändrats.
En myndighet har mot kommitténs förslag i förevarande § anmärkt,
att det ej lämnar den minsta vägledning, huru vederbörande domkapitel
skola upprätta sina förslag, så att dessa, synnerligast hvad angår förhållan¬
det mellan lärdoms- och tjänståldersmeriter, blifva uppgjorda efter något
så när enhetliga grunder öfver héla riket. Äfven en annan myndighet
har ansett § 9 böra erhålla en affattning, som bättre tydliggör de olika
förslao-soTundernas företräde sinsemellan- Då de nuvarande bestämmel-
Ö O
serna i detta ämne tillkommo, byggde man på dem den förhoppningen,
att den frihet som bereddes domkapitlen att vid förslags upprättande afse
de sökandes alla egenskaper och ömsesidiga företräden med särskild hänsyn
till den lediga tjänstens behof skulle väsentligt bidraga till åstadkommande
af goda förslag. Samma mening har tydligen omfattats af kommittén,
som ytterligare utvecklat bestämmelserna åt detta håll genom införande af
det nyssnämnda uttryckliga stadgandet, att vid förslags upprättande hän¬
syn skall tagas till tjänstens särskilda behof. Att berörda uppfattning
också är den allmänna torde man kunna sluta däraf att det vida öfver¬
vägande antalet af de hörda myndigheterna icke gjort någon erinran mot
denna del af förslaget. Om närmare stadgande!! angående förslagsgrun-
derna skulle meddelas, torde väl, enligt hvad man har anledning antaga,
önskningarna närmast gå ut på skapande af en måttstock för jämförelse
mellan tjänstålder och lärdom genom föreskrift att vissa lärdomsgrader
skola motsvara vissa antal tjänstår. Det förefaller mig osannolikt, att
dylika stadganden, hvilka innebure ett befrämjande af utveckling i den
riktningen, att förslagen endast blefve ett mekaniskt sammanställande af
rent yttre förhållanden, skulle vara till verkligt gagn. Då dessutom
svårigheterna att rättvist tillämpa myndigheternas förslagsrätt icke böra
vara större på detta område än på andra, där befordringsgrunderna icke
äro närmare bestämda, har jag trott de framställda anmärkningarna icke
böra föranleda någon förändring i eller något tillägg till kommittéförslaget
i denna del.
§ 10.
32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
I andra punkten af samma § har kommittén på anförda skäl ute¬
slutit bestämmelsen om att vid bedömande af en sökandes förtjänst och
skicklighet böra tagas i betraktande det nit, det allvar och den skicklighet,
hvarmed han skött det kall honom dittills varit anförtrodt i läroverkens
tjänst. På grund af de erinringar, som från åtskilliga håll framställts
häremot, har jag låtit återinföra denna bestämmelse.
Mot den föreslagna lydelsen af § 10 mom. 2 har först anmärkts,
att årsberäkning såsom för prästerlig tjänst borde bibehållas för notarie-
och amanuenstjänster vid domkapitlen. Till följd af de kompetensford¬
ringar, som genom kungörelsen den 13 juni 1902 uppställts för konsisto¬
rienotariebefattningar, kunna emellertid präster i vanliga fall endast efter
nådig dispens blifva innehafvare af dylika befattningar, och det synes där¬
för icke finnas tillräckligt skäl att låta konsistorienotarier räkna prästerliga
tjänstår. Skulle det anses önskvärdt att tillförsäkra en präst, som till¬
äfventyrs erhållit dylik dispens, utsikt att framdeles öfvergå till försam¬
lingstjänsten, kan ju en sådan möjlighet beredas honom genom förlä¬
nande af extra ansökningsrätt. Om notariebefattningen ej medför präster¬
lig tjånstårsberäkning, torde det ej vara lämpligt att förena sådan med
amanuenstjänsten. I hvarje fall torde väl svårighet ej möta för präst,
som innehar amanuenstjänst, att vid sidan däraf erhålla prästerligt försvar.
Såsom öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och ett domkapitel
påpekat, synes man vid bestämmande af villkoren för ifrågavarande års¬
beräkning böra taga hänsyn till den möjligheten, att personer frikallas
från examen inför teologisk fakultet, om de i annan ordning styrka sig
äga erforderlig teologisk lärdom. Därest en sådan person efter vunnen
dispens kommer att tjänstgöra i lärarbefattning, som medför prästerlig års¬
beräkning, kräfver billigheten att han får räkna tiden för denna tjänst¬
göring sig till godo. I lydelsen af § 10 mom. 2 har vidtagits den i an¬
ledning häraf behöfliga förändring. Däremot har jag icke funnit skäligt
biträda de från några håll framställda yrkandena, att den prästerliga tjänst-
årsberäkningen för lärare liksom hittills skall äfven i regel vara oberoende
af teologisk examen.
I fråga om § 10 mom. 3 har i några yttranden erinrats, att jämväl
teologie kandidatexamen, aflagd enligt de regler som gällde före stadgan
den 30 oktober 1903, samt teologie licentiatexamen borde räknas lika
med tre prästerliga tjänstår. Bortsedt från att en sålunda bestämd års¬
beräkning sannolikt skulle på många håll anses innebära en alltför låg
uppskattning af de högre <teologiska examinas betydelse, finner jag emeller¬
tid den föreslagna bestämmelsen mindre lämplig af samma skäl, som i
allmänhet tala mot föreskrifter om lärdomsgraders beräkning lika med
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
33
tjänstår. Stadgandet om årsberäkning för vissa filosofiska lärdomsprof är
säkerligen meddeladt på grunder, som icke äga någon motsvarighet i af¬
seende å teologiska examina. Detta stadgande torde nämligen samman¬
hänga därmed, att enligt § 9 vid uppgörande af förslag lärdom i andra
kunskapsämnen än de teologiska får tagas i betraktande endast om sökan¬
dena äro jämngoda i teologiska insikter. Äfven en högre filosofisk lärdoms¬
grad skulle därför i många fall komma att sakna betydelse för förslaget,
om icke berörda stadgande funnes. Till den teologiska lärdomen, såvidt
den är offentligt ådagalagd, skall däremot alltid tagas hänsyn vid förslags
uppgörande, och densamma kommer därför till sin rätt utan årsberäkning.
Under det att nämnda erinran alltså icke befunnits böra medföra någon
ändring i kommittéförslaget, har en sådan företagits på grand däraf att,
såsom några myndigheter jämväl påpekat, filosofie doktorsgrad och be¬
hörighet därtill numera kunna förvärfvas icke blott vid universitet utan
äfven vid högskolor i riket.
Kommittén har i § 43 infört bestämmelse, att när val hållits till en § 12.
prästerlig tjänst, där fjärde profpredikant varit uppförd på förslaget, samt
handlingarna i ärendet därefter insändas till Konungen för utnämning till
tjänsten, domkapitlet skall angifva den tjänstålder fjärde profpredikanten
jämlikt § 10 mom. 1 och 2 ägde vid tiden för församlingens kallelse samt
meddela, huru domkapitlet finner honom enligt de i § 9 stadgade grunder
förhålla sig till öfriga å förslaget uppförda präster. Att förslaget så¬
lunda fullständigas synes mig vara önskvärdt, men detta torde lämpligare
ske före valet, i sammanhang därmed att den kallade uppföres på för¬
slaget. Härigenom vinnes äfven den fördel, att berörda jämförelse mellan
fjärde profpredikanten och de efter ansökning föreslagna prästerna kan
införas i den kungörelse om de föreslagna och deras förtjänster, som af
domkapitlet utfärdas och före valet uppläses för församlingen. Enligt det
nu ifrågasatta förfarandet kommer domkapitlets yttrande om den fjärde
profpredikanten att ingå i förslagsprotokollet, hvilket tillhör de handlingar,
som insändas till Konungen, och det blir alltså obehöfligt att hos Konungen
göra särskild anmälan i ämnet. Jämte det en bestämmelse af angifna
innehåll intagits i § 12 mom. 2, har därför det af kommittén föreslagna
mom. 2 i § 43 uteslutits.
Kommitténs förslag till ändrad lydelse af § 13 har på flera håll § 13.
väckt betänklighet, i det man ansett, att ansökningsrätt för hela rikets
prästerskap icke bör ifrågakomma förr än en ledig tjänst varit för andra
gången kungjord till ansökning inom stiftet, utan att tillräckligt antal
sökande anmält sig eller församlingen förklarat sig nöjd med det ofull¬
ständiga förslaget. Till stöd för denna uppfattning har framhållits, att
Bill. till Iliksd. Prot. 11)09. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 12.
anledningen hvarför tillräckligt många sökande ej anmälde sig under första
ansökningstiden ofta vore den, att någon viss präst förmenades vara
själfskrifven till befattningen eller företrädesvis böra erhålla densamma,
med hänsyn hvartill andra präster ej ville inlåta sig i täflan med honom,
samt att det ytterst sällan förekomme att efter andra ansökningstidens
utgång frågan behöfde hänskjutas till Konungen. Berörda anledning till
underlåtenhet att söka torde emellertid ofta kunna göra sig lika mycket
gällande under en andra ansökningstid, och då det af kommittén ifråga¬
satta förfarandet bereder större utsikt att snart erhålla ett fullständigt
förslag utan att, såvidt jag kan finna, innebära någon orättvisa mot stiftets
präster, synes detsamma äga företräde framför gällande bestämmelser.
Från ett håll har beträffande samma § vidare yrkats att, då för¬
samling skall höras, huruvida den åtnöjes med ofullständigt förslag, sär¬
skild röstlängd skall upprättas enligt de grunder, som gälla för röstlängd
vid prästval. Oförnekligen innebär det också en viss oegentlighet att vid
en i berörda fråga företagen omröstning, som stundom motsvarar ett präst¬
val, begagna kyrkostämmans röstlängd, hvari bolag, stärbhus, på annan ort
mantalsskrifna personer m. fl., som enligt förslaget ej skola åtnjuta röst¬
rätt vid prästval, kunna vara upptagna. Ett liknande förhållande före¬
finnes emellertid enligt de nuvarande reglerna, som låta den vanliga röst¬
beräkningen vid kyrkostämma användas utan hänsyn till de särskilda röst¬
rättsbegränsningarna vid prästval. Liksom man låtit bero vid denna
oegentlighet, hvilken torde vara mera betydande än den nu anmärkta,
säkerligen därför att man velat undvika det besvär och den tidsutdräkt,
som äro förenade med åstadkommandet af en vallängd, anser jag att icke
heller nu, då ju för öfrigt ett hufvudsyfte är tillsättningsprocedurens för¬
kortande och förenkling, tillräcklig orsak finnes att för berörda undantags¬
fall påfordra uppgörande af särskild röstlängd.
§ 14. I enlighet med en från några håll uttalad önskan har lydelsen af
§ 14, utan ändring i sak, förkortats och förenklats.
§ 26. I anledning af den för § 26 föreslagna lydelsen hafva åtskilliga
erinringar framställts utöfver de förut omnämnda, som rikta sig mot be¬
stämmelsen om lika rösträtt för alla röstberättigade. Sålunda hafva två
domkapitel hemställt om den förändring i mom. 1, att mantalsskrifning i
en församling ej må utgöra villkor för att där äga rösträtt, i samband
hvarmed det ena domkapitlet föreslagit, att rösträtt i territoriell försam¬
ling må kunna tillkomma äfven medlem af icke territoriell församling. Att
personer sålunda skulle kunna åtnjuta rösträtt vid prästval i mer än en
församling torde dock strida mot den fortgående utvecklingen till för¬
verkligande af personlighetsprincipen vid dylika val. Vidare har ett dom-
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 12.
35
kapitel yrkat, att såsom villkor för rösträtt vid prästval skall uppställas
fordran på att vara enligt svenska kyrkans ordning döpt och konfirmerad.
Ej heller denna förändring kan jag tillstyrka, då ju dop och konfirmation
icke utgöra förutsättning för att tillhöra svenska kyrkan och utöfva röst¬
rätt i dess angelägenheter. Däremot har i enlighet med yrkanden från
åtskilliga håll det af kommittén föreslagna mom. 2 uteslutits. För att
personer, som förklarats omyndiga, icke skola åtnjuta rösträtt, har det
härutöfver varit behöfligt att i mom. 1 utbyta orden »till myndig ålder
kommen» mot »myndig». Att den nu medgifna befogenheten att utöfva
rösträtt genom ombud icke bör lämnas orubbad har allmänt erkänts, men
angående det framlagda förslaget till dess begränsning hafva meningarna
varit delade. I några yttranden har gjorts hemställan om att rösträtt
skall få utöfvas genom ombud vid hvarje laga förfall eller åtminstone vid
vissa särskildt angifna förhinder utom det i kommittéförslaget upptagna.
A andra sidan hafva ett domkapitel och allmänna svenska prästför¬
eningens centralstyrelse hemställt, att grundsatsen om rösträttens per¬
sonliga utöfning skall genomföras fullständigt, så att inga fullmakter
få förekomma vid prästval. Den sistnämnda ståndpunkten synes mig
vara den, för hvilken öfvervägande skäl tala. Så snart något undantag
från regeln medgifves, uppstår svårighet att draga gränsen mellan sådant
förfall, som bör eller icke bör godkännas. Att den uppräkning af laga förfall,
som förekommer i kap. 12 § 1 rättegångsbalken, icke är lämplig för nu
ifrågavarande ändamål torde lätt inses. För tryggande af de väljandes fri¬
het och själfständighet vid valrättens utöfvande är ju af synnerlig vikt, att
deras röster ej få afgifvas genom ombud, och vid politiska val torde det
därför allmänt betraktas såsom en omöjlighet att låta eu fullmäktig rösta
i hufvudraannens ställe, om än det stundom blifvit ifrågasatt, att frånvarande
röstberättigade under vissa förutsättningar skulle äga att insända sina val¬
sedlar till valförrättaren. En liknande uppfattning synes äfven vid präst¬
val äga berättigande. Att iakttaga personlig inställelse blir också för många
lättare än hittills, om, i enlighet med hvad kommittén föreslagit, prästval
ej längre komma att förrättas efter upprop, utan hvar och en äger aflämna
sin röstsedel vid den tid under valet, som är för honom lämpligast.
Ett domkapitel, som hållit före, att pastor i den församling, där valet $
förrättas, bör befrias från all befattning med vallängdens uppgörande och
justering, har fördenskull föreslagit, att i § 27 mom. 1 bestämmelsen
om skriftliga anmärkningars ingifvande till den, som kyrkoherdeämbetet i
församlingen förvaltar, skall ändras så, att dylika anmärkningar må in¬
sändas till valförrättaren. Men då det, oafsedt huru vallängden upprättas
och justeras, synes vara till fördel för de röstberättigade, att inom för-
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
§ 28.
samlingen finnes någon person, som är skyldig mottaga deras anmärk¬
ningar, har jag funnit redan detta förhållande vara tillräcklig grund att
lämna kommitténs förslag i denna del oförändradt.
Af samma domkapitel, liksom i några andra afgifna yttranden, har
uttryckts den önskan att § 27 mom. 2 skall uteslutas; och har dom¬
kapitlet till stöd härför anfört, att den i nämnda moment gifna före¬
skriften blefve mången gång omöjlig och i de flesta fall mycket svår att
tillämpa, enär den nya röstlängden för kyrkostämma kunde träda i kraft
omedelbart före valet och tiden för ny vallängds utskrifvande i två
exemplar då blefve alldeles för kort. Då enligt domkapitlets uppfattning
kyrkoråden icke lämpligen kunde ombetros med vallängdens upprättande,
hade domkapitlet häri ytterligare skäl för omförmälda begäran. Den tids-
utdräkt, som någon gång kan förorsakas däraf att i förevarande fall ny
vallängd skall upprättas, synes dock icke behöfva blifva lång, särdeles om,
såsom jag föreställer mig, vallängdens upprättande, hvilket enligt de före¬
slagna rösträttsbestämmelserna blir synnerligen enkelt, kommer att anför¬
tros åt kyrkorådet, i öfverensstämmelse med hvad kommittén ifrågasatt i
§ 7 af förslaget till stadga angående prästval. Denna tidsutdräkt torde
därför i regel innebära mindre olägenhet än att använda den äldre val-
längden oförändrad. Skulle ändringarna vara af mindre omfattning, möter
gifvetvis ej hinder, att kyrkorådet med begagnande af den äldre valläng¬
den i denna inför nödiga rättelser.
Enligt § 28 mom. 3 i kommittéförslaget åligger det, då församling
begärt fjärde profpredikant, valförrättaren att, samtidigt därmed att han
hos domkapitlet gör anmälan om beslutet, tillika underrätta den kallade,
hvilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen tillkännagifva, huru¬
vida han är villig att mottaga kallelsen. Ett domkapitel har uttalat den
mening, att det sålunda föreslagna sättet att lämna underrättelse till fjärde
profpredikanten är mindre betryggande än att, såsom nu, underrättelsen
meddelas genom domkapitlet, samt att den tidsvinst, som kan uppstå,
icke är afsevärd. Från andra håll har yrkats på närmare begränsning af
den xid, inom hvilken den kallade skall tillkännagifva, huruvida han mot¬
tager kallelsen. Det förefaller mig emellertid, att den af kommittén före¬
slagna ordningen för underrättelse till den kallade bör innebära erforderlig
trygghet och såsom tidsbesparande har företräde framför den nuvarande.
En begränsning af tiden för den åtgärd, som ankommer på den kallade,
möter svårigheter, då tiden icke gärna kan räknas från frågodagen och
ett ganska omständligt tillvägagående vore behöfligt för att man med
säkerhet skulle få veta, hvilken dag han erhållit del af kallelsen. Då
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
dessutom en sådan tidsgräns hittills saknats utan att, såvidt upplyst
blifvit, några olägenheter häraf föranledts, finner jag kommitténs förslag
äfven i denna del kunna godkännas.
Ett domkapitel har förmenat, att i smärre församlingar, särskildt § 31.
landsförsamlingar, val efter upprop i allmänhet är att föredraga framför
det fria aflämnandet af valsedlarna i den ordning de röstande framträda
till valbordet och icke heller är förbundet med afsevärda svårigheter.
Domkapitlet har därför hemställt om sådan förändring i § 31 mom. 1,
att valet skall ske efter upprop, där ej vederböi’ande domkapitel på
ansökning af församlingen annorlunda förordnar. En liknande uppfattning
har jämväl från annat häll uttalats. Att uppropet sålunda skulle bibe¬
hållas såsom regel kan jag icke tillstyrka. Snarare kunde ifrågasättas, att
domkapitlet skulle äga meddela församling, som sådant begärde, tillstånd
att förrätta valet efter nuvarande regler i nämnda afseende. Men äfven
detta irmebure i min tanke att tillägga uppropet större värde än det i
sjäfva verket har.
Vid § 41 torde böra nämnas, hurusom ett domkapitel ansett att, så § fi¬
lbåge domprosten är själfskrifven ledamot oeh vice ordförande i domka¬
pitlet, kyrkoherdeämbetet i stiftsstad intager en sådan undantagsställning
bland prästerliga tjänster, att Kungl. Maj:t torde i stiftets och kyrkans väl-
förstådda intresse böra förbehålla sig det slutliga åtgörande! vid dom¬
prostämbetenas tillsättning. Det förefaller mig dock, som om de af
kommittén föreslagna bestämmelserna böra innebära ganska stor trygghet
för att dylika ämbeten blifva besatta med lämpliga personer. Då an-
sökningsrätten enligt § 3 skall stå öppen för hela rikets prästerskap, torde
kompetenta sökande icke komma att saknas, och bland dessa hafva då
domkapitlen med tillämpning af bestämmelserna i §§ 8 och 9 tillfälle att
på förslag uppföra dem, som äro mest förtjänta och skickliga såväl i all¬
mänhet som med hänsyn till en domprosts särskilda ämbetsuppgifter. På
grund häraf och då man icke utan nödtvång bör bereda stiftsstä¬
derna en mer ogynnsam ställning än andra församlingar i fråga om möj¬
ligheten att inverka på tillsättandet *af deras kyrkoherdar, har jag icke
låtit förslaget undergå någon förändring i angifna syfte.
Liksom kommittén anser jag, i motsats till den mening som i några § 43-
yttranden tagit sig uttryck, att förordet till prästerlig tjänst, åtminstone
såsom domkapitlen för närvarande äro sammansatta, hellre bör afgifvas af
biskopen än af domkapitlet, som ju för öfrigt upprättat förslaget. Orden »på
anförda skäl», hvilka på ett eller annat håll väckt betänkligheter, synas
emellertid kunna utgå ur § 43 mom. 1. Utan särskildt stadgande torde
38
S **■
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 12.
vara tydligt att, då biskopsämbetet är ledigt eller biskopen är af jäf eller
annan anledning förhindrad att afgifva förord, något dylikt icke kommer
att lämnas. Det får i sådant fall bero på Kungl. Maj:t, huruvida det an¬
ses lämpligt och behöfligt att införskaffa något yttrande utom förslaget.
Ett domkapitel har föreslagit, att i de fall, då extra sökande hafva
rätt att anmäla sig, biskopen icke skall afgifva sitt förord, innan han,
efter den extra ansökningstidens utgång, erhållit meddelande, hvilka sö¬
kande tilläfventyrs anmält sig hos Konungen. Förmodligen åsyftas här¬
med att förordet skall kunna lämnas äfven åt en extra sökande. Om
detta anses önskvärdt, torde det vara lämpligare att jämväl extra sö¬
kande få ingifva sina ansökningar till domkapitlet i det stift, där ledig¬
heten är, så att biskopen har tillfälle att taga del af ansökningshandlin¬
garna, innan förordet afgifves. Äfven efter en sådan förändring skulle
det dock icke kunna förutsättas, att biskopen i fråga om sökande från
andra stift besutte den noggranna kännedom, som bör ligga till grund för
förordet. Kommittéförslaget i denna del synes därför böra lämnas
orubbadt.
De bestämmelser kommittén föreslagit i afseende å extra ansöknings-
rätt innefattas hufvudsakligen i förslaget till kungörelse om rätt för vissa
prästmän att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänster. § 44
i förslaget till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster innehåller
egentligen endast en förklaring, att Konungen äger meddela föreskrifter i
detta ämne, och en hänvisning till dylika föreskrifter. Äfven enligt nu
gällande regler beror det af stadgandcn, som tillkomma i administrativ
ordning, huru den viktigaste klassen af extra sökande, nämligen lärare
med rätt till prästerlig tjänstårsberäkning, skall bestämmas. I motsats
härtill hafva nu två domkapitel, i samband med framläggande af förslag
till en betydlig utvidgning af den extra ansökningsrätten, hemställt, att
de härpå grundade bestämmelserna må införas i själfva lagen. Berördä
förslag gå ut på att hvarje präst, som är behörig till kyrkoherdetjänst,
skall efter femton eller tjugu års väl vitsordad prästerlig tjänstgöring vara
berättigad att utom förslag hos Kohungen söka dylik befattning. Fn sådan
förändring, genom hvilken såväl stiftsbandet som den vanliga befordrings-
ordningen i öfrigt skulle väsentligen förlora sin betydelse för alla präster
med en viss tjänstålder, synes mig, oafsedt frågan om den i och för sig
vore lämplig, vara alltför vidtomfattande och alltför mycket afvika från
de grunder, på hvilka föreliggande lagförslag i öfrigt är byggdt, för att
nu kunna införas i detsamma. Skulle det för öfrigt efter en närmare ut¬
redning befinnas, att den ifrågasatta utsträckningen af den extra ansök-
39
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
ningsrätten vore ändamålsenlig och önskvärd, lägger den lydelse af § 44
kommittén föreslagit ej hinder i vägen för dess genomförande. Jag har
därför ej funnit anledning att med hänsyn till nämnda förslag låta vid¬
taga någon ändring i lagförslaget.
För att möjliggöra förkortning af den tid, som åtgår till inhämtande § 45.
af förklaringar öfver anförda besvär öfver domkapitlets beslut i fråga om
tillsättning af prästerlig tjänst, har kommittén i § 45 föreslagit att, om
klaganden jämte besvärsskriften ingifvit erforderligt antal bestyrkta af-
skrifter af densamma, förklaring må infordras genom tillställande af af¬
skrift af besvärsskriften. I afseende å detta förslag har nu erinrats, att ej
blott klaganden utan äfven hans medsökande och församlingen kunna
hafva intresse af att besvärens afgörande påskyndas, och att det vid
sådant förhållande är olämpligt att ställa dem i beroende af att klaganden
vidtager berörda åtgärd. Denna erinran synes vara befogad, och har för¬
denskull det föreslagna stadgandet jämkats så, att äfven andra vederbörande
än klaganden få rätt att med nämnda verkan tillhandahålla domkapitlet
det erforderliga antalet afskrifter. Härjämte har i bestämmelsen om för¬
klaringens infordrande på angifna sätt ordet »må» utbytts mot »skall», då
omförmälda förfarande synes böra åligga domkapitlet såsom en skyldighet,
när det kan användas utan kostnad för det allmänna.
Stockholms stads konsistorium har mot förslaget erinrat, att enligt §§ 47, 52.
§ 47 mom. 1 i detsamma Konungen under där bestämda former skall
kunna förändra eller rent af upphäfva gällande privilegier för vissa för¬
samlingar, utan att dessas bifall erfordras. På de grunder kommittén an¬
gifva torde dess förslag i detta afseende böra godkännas, men bör stad¬
gandet därom flyttas från § 47 och i stället upptagas bland öfvergångs-
bestämmelserna i § 52.
Samma myndighet har vidare anmärkt, att förslaget ej tager någon
hänsyn till det i Stockholm tjänstgörande prästerskapets billiga kraf på
att hafva företrädesrätt vid ansökningar till åtminstone de s. k. lägre
prästbeställningarna i hufvudstaden. Denna fråga synes emellertid så nära
sammanhänga med det, på grund af gjorda framställningar, på Eders
Kungl. Maj:ts pröfning beroende spörsmålet om ändrad ställning för pastor
primarius och hufvudstadens mer eller mindre fullständiga likställande
med ett stift, att den först i samband med sistnämnda spörsmål bör upp¬
tagas till behandling.
O O
På sätt jag förut framhållit, är en förändring i § 30 regerings¬
formen erforderlig för genomförande af kommitténs förslag i afseende å
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
fördelningen af bestämmanderätten vid prästerliga tjänsters tillsättande
mellan kyrkostyrelsen och församlingarna.
En sådan förändring utgör emellertid förutsättning ej blott för
antagande af kommittéförslaget utan för hvarje betydligare rubbning af
grunderna för berörda fördelning. Missbelåtenheten med de nuvarande
bestämmelserna i detta ämne synes vara ganska allmän, fastän meningarna
skilja sig, då det gäller att angifva, i hvilken riktning en förändring
skall gå. Under det att kommittéförslaget i stort sedt ger försam¬
lingarna en ökad valrätt, ehuru för dess utöfvande mera betryggande
former än hittills skola fordras, anses det på andra håll önskvärd!, att
kyrkostyrelsens befogenheter skola utvidgas. Äfven härför skulle en för¬
ändring i förevarande grundlagsbestämmelse vara behöflig.
I redaktionellt afseende har jag ansett förslaget till ändrad lydelse
af § 30 regeringsformen böra erhålla en delvis annan affattning än den,
som kommittébetänkandet utvisar.»
Föredraganden uppläste nu förslag till
1) ändrad lydelse af § 30 regeringsformen och
2) lag angående tillsättning af prästerliga tjänster, det senare för¬
slaget af den lydelse bilaga A vid detta protokoll utvisar.
Härefter hemställde föredraganden, att det förra förslaget måtte före¬
läggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning och att högsta
domstolens yttrande öfver det senare förslaget måtte genom utdrag af
protokollet inhämtas.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition
af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Erik Öländer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
41
Bilaga A.
Förslag
till
Lag
angående tillsättning af prästerliga tjänster.
§ 1.
1. Har ordinarie prästerlig tjänst blifvit ledig, skall, där ej annor¬
lunda stadgadt är, det domkapitel, under hvilket tjänsten lyder, ofördröj¬
ligen genom offentligt anslag kungöra densamma till ansökning ledig,
med utsättande af den tid, inom hvilken ansökningarna till densamma
skola vara ingifna. Då ansökningsrätt till tjänsten står öppen för hela
rikets prästerskap, skall domkapitlet tillika låta införa tillkännagifvande om
ledigheten i allmänna tidningarna.
2. Hvad i afseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar
och deras inlämnande bör iakttagas, därom förordnar Konungen.
§ 2.
Sedan ansökningstid gått till ända, skall domkapitlet så snai’t ske kan
och senast inom trettio dagar företaga de ingifna ansökningarna till gransk¬
ning, pröfva de sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjänstens
besättande.
§ 3.
1. Till prästerlig tjänst njute präst befordringsrätt endast inom det
stift, han tillhör, där icke han, efter ty i § 28 sägs, varder af församling
i annat stift kallad till fjärde profpredikant eller eljest enligt denna lag
äger vidsträcktare rätt eller ock sådan rätt är honom särskildt af Konungen
meddelad.
2. Befordringsrätt till domprostbefattning samt till prästerlig tjänst
i Stockholm skall stå öppen för hela rikets prästerskap.
Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft.
6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
3. Präst, som tillhör Härnösands eller Luleå stift, skall äga beford¬
ringsrätt inom båda dessa stift.
§ 4.
Är präst till ämbetsutöfning obehörig, må han ej på förslag upp¬
föras eller eljest till prästerlig befordran komma i fråga.
§ 5.
På förslag till prästerlig tjänst må ej uppföras präst, som innebar
eller vid ansökningstidens utgång eller vid kallelse till fjärde hofpredikant
innehade förslag till annan prästerlig tjänst, eller som öfver sådant förslag
anfört besvär, hvilka äro eller vid tid, som nyss är sagd, voro oafgjorda.
§ 6.
1. Den, som är till komministers- eller kapellpredikantstjänst ut¬
nämnd men densamma icke tillträdt, vare ej behörig att på grund af egen
ansökan uppföras på förslag till annan sådan tjänst.
2. Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag
till prästerlig tjänst, därest han icke vid ansökningstidens slut under minst
fem år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjänst, hvartill han
senast blef befordrad.
§ 7.
1. Till kyrkoherdetjänst må ej kallas eller på förslag uppföras den,
som icke uppnått trettio års ålder, utan Konungen gifver där lof till.
2. Präst, som af församling kallats till fjärde hofpredikant, må ej
af domkapitlet uppföras på förslag till tjänsten, där han ej antingen jäm¬
likt § 10 mom. 1 och 2 räknar minst tio prästerliga tjänstår eller ock
innehar minst samma tjänstålder som den med lägsta antalet tjänstår å
förslaget uppförde.
§ 8.
Ej må domkapitlet till prästerlig tjänst utnämna eller på förslag
därtill uppföra annan än den, som pröfvas äga den förmåga och de egen¬
skaper, hvilka för tjänstens nöjaktiga bestridande erfordras.
43
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 12.
§ 9.
Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjänsten blifvit pröfvad,
uppföre domkapitlet bland dem, som förklarats behöriga, på förslaget tre,
efter som de, med hänsyn jämväl till tjänstens särskilda behof, finnas
framför andra och sinsemellan äga företräde i förtjänst och skicklighet;
och böra därvid tagas i betraktande såväl det nit, det allvar och den
skicklighet, hvarmed sökande skött det kall, honom i kyrkans eller läro¬
verkens tjänst dittills varit anförtrodt, jämte hans tjänstålder, som ock
hans genom examina, utgifna skrifter eller annorledes offentligen ådaga¬
lagda lärdom i teologiska ämnen. Äro sökande jämngoda i teologiska in¬
sikter, må afseende fästas jämväl på lärdom i andra kunskapsämnen,
ådagalagd på sätt nu är sagdt.
§ 10.
1. Tjänstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befatt¬
ning, räknas efter tjänstgöringstid; dock att, då sökande för sjukdom eller
för teologiska studiers idkande eller profs afläggande eller för fullgörande
af offentligt uppdrag eller af annan därmed jämförlig anledning fått åtnjuta
tjänstledighet, den tid icke må vid tjänstårsberäkningen afdragas. För
tjänstgöring före fyllda tjugutre år må tjänstår icke beräknas, ej heller
för mer än en tjänstebefattning, där sökanden flera sådana samtidigt
bestridt.
2. Vid bestämmandet af sökandes tjänstålder galle årsberäkning
såsom för prästerlig tjänst äfven för lärarbefattning, med hvilken sådan
förmån är eller varder af Konungen förenad. Ej må dock någon såsom
tjänstår räkna sig till godo tid, som förflutit, innan han aflagt teologisk
examen vid något af rikets universitet eller eljest förvärfvat den med
sådan examen förbundna behörighet, ej heller annan tid än den, under
hvilken han varit medlem af svenska kyrkan.
3. Filosofie doktorsgrad eller behörighet därtill, genom aflagda prof
förvärfvad vid universitet eller högskola inom riket, räknas lika med tre
prästerliga tjänstår.
§ 11-
Vid omröstning till förslag skall röstas om hvart förslagsrum sär-
skildt, från det första och vidare nedåt, och varde på hvart rum uppförd
den, som därtill erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna. Har vid
44
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 12.
sådan omröstning icke någon erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna,
skall ny omröstning anställas mellan de två, hvilka högsta röstetalen till¬
fallit. Hafva flera än två erhållit sådant röstetal, att företrädet dem
emellan är oafgjordt, då skall först mellan dem skiljas genom särskild
omröstning. Falla vid sådan ny eller särskild omröstning rösterna lika,
gifver ordförandens röst utslaget.
§ 12.
1. I förslagsprotokollet skall för hvarje sökande upptagas ett kort
sammandrag af hans tjänsteförteckning och jämväl utföras den tjänstålder,
som han enligt domkapitlets pröfning ägt vid ansökningstidens utgång
räkna sig till godo.
2. Uppföres präst på förslag såsom fjärde profpredikant, skall i
förslagsprotokollet antecknas den tjänstålder, han jämlikt § 10 mom. 1
pch 2 ägde vid tiden för församlingens kallelse, samt angifvas, huru dom¬
kapitlet finner honom enligt de i § 9 stadgade grunder förhålla sig till
öfriga å förslaget uppförda präster.
§ 13.
1. Hafva ej tre behöriga sökande sig anmält, utsätte domkapitlet ny
ansökningstid, och skall för sådant fall ansökningsrätt stå öppen för hela
rikets prästerskap. Den eller de, som under första ansökningstiden anmält
sig och finnas behöriga, hafve företräde till förslaget.
2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens förlopp tre behöriga
sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de sökande, som
sig anmält och pröfvas behöriga, samt låta å kyrkostämma inhämta veder¬
börande församlings yttrande, huruvida hon med det ofullständiga för¬
slaget åtnöjes. Begäres i sådan fråga å kyrkostämman omröstning, äge
hvarje röstande en röst. Förklarar sig församlingen med förslaget nöjd,
och är fråga om komministers- eller kapellpredikantstjänst samt endast en
å förslaget uppförd, varde det förklarande lika med val ansedt; är åter
fråga om kyrkoherdetjänst, eller äro till komministers- eller kapellpredi¬
kantstjänst två å förslaget uppförda, vidtage domkapitlet i vanlig ordning
de åtgärder, som för tjänstens besättande ytterligare erfordras. Har hvarken
vid första eller vid andra ansökningstidens utgång behörig sökande sig anmält,
eller nöjes församlingen icke åt ofullständigt förslag, anraäle domkapitlet
förhållandet hos Konungen och afbide hans beslut.
45
Kung!. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 12.
§ 14.
Präst må ej, innan val ägt rum, afsåga sig förslag, hvarå han blifvit
uppförd, utan så är, att han, efter det han tjänsten sökte eller antog
kallelse till fjärde profpredikant, vunnit annan befordran, eller domkapitlet
pröfvar honom vara af sjukdom eller annan orsak ur stånd att den sökta
tjänsten bestrida.
• § 15.
Har, innan val ägt rum, någon af de föreslagna blifvit obehörig att
på förslag uppföras, varde han af domkapitlet från förslaget skild.
§ 16.
1. Har, innan val ägt rum, någon af de föreslagna med döden af-
gått eller fått förslaget sig afsäga eller blifvit från förslaget skild, anslås
ett rum på förslaget till ansökning ledigt; skolande, där någon förut för-'
slaget sökt men ej blifvit därå uppförd, hans då ingifna ansökning icke,
utan att han densamma uttryckligen förnyat, komma under pröfning, ej
heller den omständigheten, att han förut sökt, berättiga honom till före¬
träde framför senare sökande.
2. Anmäler sig ej behörig sökande, äge § 13 motsvarande till-
lämpning.
§ 17.
1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller däröfver anförda besvär
blifvit slutligen afgjorda, skola de föreslagna, hvar på sin dag, i ordning
efter deras rum på förslaget, vid högmässogudstjänst aflägga prof med
predikande och altartjänst i församlingens kyrka eller, om tjänsten om¬
fattar flera församlingar, och domkapitlet icke annorlunda bestämmer, i
moderförsamlingens kyrka. År med den lediga tjänsten förenad skyldighet
att på samma sön- eller högtidsdag förrätta gudstjänst i mer än en kyrka,
bestämme domkapitlet, om prof i två kyrkor afläggas skola.
2. Ej må profpredikant, om annan präst är att tillgå, i församling,
där han aflägger prof, utföra annan prästerlig förrättning än här är sagdt.
§ 18.
År präst, som blifvit på förslag uppförd, i fält eller på ämbetets
vägnar eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och kan han förty icke
46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
till profs afläggande sig inställa, vare dock behörig att vid valet komma
under omröstning.
§ 19.
Varder någon af de på förslaget uppförda af sjukdom eller annat
laga förfall hindrad att å utsatt dag aflägga prof, göre därom ofördröj¬
ligen anmälan hos domkapitlet. Är han fortfarande af laga förfall hindrad
att anmäla sig till prof inom fyrtiofem dagar från den förelagda prof-
dagen, må han utan afläggande af prof komma under omröstning. Har
den uteblifne ej anmält förfall, som af domkapitlet godkännes, må han
kunna af domkapitlet från förslaget skiljas.
§ 20.
Har, efter det profdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande
blifvit i den ordning, som i § 16 sägs, på förslaget uppförd, förelägge
domkapitlet honom särskild profdag. Lag samma vare, om den, som af
laga förfall varit hindrad att på förelagd dag aflägga prof, inom den i
nästföregående § föreskrifna tid därtill sig anmält.
§ 21.
Ej må tjänstgöring anvisas präst i pastorat, där han söker prästerlig
tjänst. Är han förut där anställd, då må han kunna med tjänstgöringen
fortfara.
§ 22.
Söndagen efter sista profdagen vare frågodag. Då skall valförrättaren
vid sammanträde med församlingens röstägande ledamöter det förestående
valet bereda på sätt här nedan sägs.
§ 23.
1. Valförrättare förordnas af domkapitlet. Ej må den vara val¬
förrättare, som är med någon af de på förslaget uppförda i den skyldskap
eller det svågerlag, som enligt allmän lag utgör jäf mot domare, ej heller
röstägande, så vida han ej sin röst nedlägger.
2. Till valnotarie, som å frågo- och valdag för protokoll, utser
valförrättaren lämplig person.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
47
§ 24.
Anföres eller yppar sig eljest på frågodag mot valförrättare:!! jäf,
som han finner lagligt, uppskjutes förrättningen, till dess domkapitlet om
ny frågodag och annan valförrättare förordnat.
§ 25.
1. Styrkes på frågodag, att profdagarna ej blifvit behörigen kun¬
gjorda, eller att förelagdt prof icke fullgjorts, eller att föreslagen präst
dött eller är till förslaget obehörig vorden, uppskjutes frågodagsförrätt-
ningen, och ankomme det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som med
denna lag öfverensstämmer.
2. Visas, att frågodagssammanträdet icke blifvit vederbörligen kun-
gjordt, utsätte valförrättare!! ny frågodag till annan söndag.
§ 26.
1. Rösträtt vid prästval äge en hvar myndig man eller kvinna,
som i den församling, där valet skall anställas, är mantalsskrifven samt
berättigad att för egen del i kyrkostämmans öfverläggningar och beslut
deltaga. Medlem af icke territoriell församling äge dock ej rösträtt vid
prästval inom territoriell församling.
2. 'Rösträtt må ej utöfvas af annan än den, som personligen in¬
finner sig vid valtillfället.
3. Är röstberättigad gift man och begagnar han ej sin rösträtt,
må hans hustru i hans ställe rösta, därest hon är välfrejdad samt ej är
främmande religionsbekännare eller har till utträde ur svenska kyrkan
sig anmält.
4. Hvarje röstande äge en röst.
§ 27.
1. För prästval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen
justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma under
pröfning, af röstägande eller dess ombud antingen före frågodagen skrift¬
ligen affattad ingifvas till den, som kyrkoherdeämbetet i församlingen
förvaltar, eller ock vid justeringen på frågodagen framställas. öfver
gjord anmärkning beslute valförrättaren. Gillar han den, varde vallängden
48
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 12.
därefter rättad. Kan väckt fråga om rättelse eller tillägg i vallängden ej
då utredas, varde den till valdagen uppskjuten.
2. Har efter frågodagen ny röstlängd för kyrkostämma trädt i
tillämpning, skall ny vallängd för prästvalet upprättas; och har valförrättaren
att för dess justering utsätta ny frågodag, där han finner sådan nödig,
men eljest å valdagen justeringen verkställa.
§ 28
1. På frågodag för beredande af val till kyrkoherdetjänst äge för¬
samlingen, om hon det önskar, begära, att uppgifven präst skall såsom
fjärde profpredikant på förslaget uppföras, och må fråga härom väckas
allenast af den, som i den justerade vallängden upptagen och själf till¬
städes är. Begäres till annan prästerlig tjänst fjärde profpredikant, varde
frågan ej upptagen.
2. År frågan så väckt, som nu sagdt *är, då skall den afgöras
genom omröstning enligt hvad för prästval är stadgadt. Har vid sådan
omröstning förslaget att begära fjärde profpredikant bifallits af röst¬
berättigade till ett antal, som motsvarar mer än hälften af de i omröst¬
ningen deltagande och minst en fjärdedel af samtliga i den justerade
vallängen upptagna röstberättigade, då är, om endast en präst uppgifvits,
denne till fjärde profpredikant begärd. Äro två eller flera präster upp¬
giga, anställes mellan dem ny omröstning, och är den till fjärde prof¬
predikant begärd, som härvid erhållit högsta röstetalet, därest minst en
fjärdedel af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade
om honom sig förenat. Hafva flera präster, om hvilka minst det antal
röstberättigade, som nyss är sagdt, förenat sig, hvar för sig erhållit högsta
röstetalet, skilje lotten dem emellan. Ej må dock församling kunna be¬
gära fjärde profpredikant, utan att minst tjugu röstberättigade biträda
förslaget härom och förena sig om samma präst. Hafva minst trehundra
röstberättigade bifallit förslaget och om samma präst förenat sig, då är,
där öfriga ofvan angifna villkor blifvit upfyllda, denne till fjärde prof¬
predikant begärd, ändå att en fjärdedel af samtliga i den justerade val¬
längden upptagna röstberättigade uppgår till mer än trehundra. Varder
ej, enligt hvad nu är sagdt, fjärde profpredikant kallad, vare frågan därom
förfallen.
3. Har fjärde profpredikant blifvit kallad, åligge valförrättaren att
om församlingens begäran skyndsamt göra anmälan hos domkapitlet och
samtidigt, medelst öfversändande af utdrag af frågodagsprotokollet, under¬
rätta den kallade, hvilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
49
tillkännagifva, huruvida han är villig mottaga kallelsen, och för sådant
fall bifoga de för ansökning till prästerlig tjänst föreskrifna handlingar.
4. Vägrar den, som blifvit kallad till fjärde profpredikant, att
efterkomma kallelsen, vare frågan om fjärde profpredikant förfallen, och
bestämme domkapitlet ofördröjligen dag för valet.
5. Har församling till fjärde profpredikant begärt präst, som är
obehörig att på förslaget uppföras, då skall domkapitlet afstå församlingens
begäran. Har beslutet därom vunnit laga kraft, vare frågan om fjärde
profpredikant förfallen. Dör, innan val är hållet, begärd fjärde prof¬
predikant, som behörig var, eller förlorar han innan den tid behörighet,
som han på frågodagen hade, stånde församlingen öppet att kalla annan
fjärde profpredikant.
6. Har den, som till fjärde profpredikant blifvit kallad, förklarat
sig villig att efterkomma kallelsen, och förekommer ej skäl, som i mom. 5
afses, till afslag på församlingens begäran, uppföre domkapitlet den kallade
såsom fjärde profpredikant på förslaget och utfärde ofördröjligen till
honom kallelse att på förelagd dag aflägga prof som i § 20 sägs.
7. Anföras besvär öfver domkapitlets beslut, hvarigenom präst
blifvit såsom fjärde profpredikant å förslaget uppförd, inställe dom¬
kapitlet valförrättningen i afbidan på besvärens afgörande.
§ 29.
öfver valförrättare^ åtgärd till valets beredning må besvär ej an¬
föras utan i sammanhang med besvär öfver valförrättningen.
§ 30.
1. Prästval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter
frågodag eller, där fjärde profpredikant kallats, men valförrättaren ej
funnit ny frågodag nödig, å fjortonde dagen efter profdagen för fjärde
profpredikanten. Kan valet ej förrättas å sålunda bestämd dag, utsätte
domkapitlet annan dag.
2. Visas på valdagen, att valet ej blifvit behörigen utlyst, utsätte
valförrättaren ny valdag till annan söndag.
3. Har efter kallelse af fjärde profpredikant ny frågodag ej hållits
och styrkes å valdagen, att profdagen för fjärde profpredikanten ej blifvit
behörigen kungjord, eller att förelagdt prof icke fullgjorts, uppskjutes
valförrättningen, och ankomme på domkapitlet att vidtaga den åtgärd, som
med denna lag öfverensstämmer.
Bill. till Piksd. Prot. 1909. 1 Sand. 1 Afd. 6 llåft.
7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
4. Göres af församling ansökning, att prästval i församlingen må
hållas å söckendag, äge Konungen sådant medgifva och meddela de före¬
skrifter, som i anledning däraf erfordras.
§ 31.
1. Valet skall ske med slutna sedlar, och böra de röstande i den
ordning, i hvilken de framträda, hvar för sig aflämna sina valsedlar.
2. Valet skall förrättas under de timmar, som af valförrättaren
efter kyrkorådets hörande blifvit bestämda och i kungörelsen om valet an-
gifvits. När den utsatta tiden är till ända, skola dörrarna till vallokalen
stängas, men alla dessförinnan inkomna röstägande lämnas tillfälle att i
valet deltaga.
3. I större församling må, där valförrättaren efter kyrkorådets hö¬
rande finner lämpligt, valet under hans inseende förrättas på två eller
flera efter församlingens lokala indelning bestämda afdelningar.
§ 32.
Hvad yttermera utöfver föreskrifterna i §§ 17—31 i afseende å
profpredikant^ missiverande, frågodagsförrättning och val iakttagas bör,
därom förordnar Konungen.
§ 33.
Besvär öfver frågodagsförrättning och prästval må anföras endast af
röstägande eller af präst, som vid valet varit ställd under omröstning, och
skola vid talans förlust till domkapitlet ingifvas sist före klockan tolf å
tjugonde dagen efter valdagen.
§ 34.
Pröfvar domkapitlet, i anledning af anförda besvär öfver prästval,
nödigt, att vittnen höras må, skall därvid förfaras på sätt i allmänhet an¬
gående vittnesförhör i de vid domkapitlet anhängiggjorda mål är stadgadt.
§ 35.
1. Finnes vid pröfning af anförda besvär öfver prästval, att val¬
förrättaren varit jäfvig eller eljest obehörig, eller att vallängden ej blifvit
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
51
justerad, eller att valförrättare!! icke iakttagit hvad i §§ 25, 28 och 30
stadgas, vare valet ogillt, och förordne domkapitlet om nytt val.
2. Har röst afgifvits af obehörig person, eller rösträtt blifvit
någon olagligen vägrad, och har valets utgång kunnat af någon af dessa
omständigheter bero, vare valet ogillt.
3. Innefatta besvären anmärkning mot behörigen justerad vallängd,
må de i denna del icke till pröfning upptagas., därest ej mot det beslut
af valförrättaren, hvaröfver klagan föres, missnöje blifvit anmäldt till det
protokoll, som innehåller beslutet.
§ 36.
1. Varder vid prästval röst afgifven, som genom köp, hot, tubbande
eller annat olaga medel vunnen är eller tillhör någon, den där i valet
obehörigen verkat, den röst vare ogin.
2. Anföras besvär öfver prästval på den i denna § omförmälda
grund, bör, därest afseende skall å besvären fästas, därvid fogas bevis, att
åtal för brottet blifvit väckt vid allmän domstol. Pröfvar domkapitlet valet
vara af åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens pröfning, intill dess
slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest varde de genast afslagna.
§ 37.
Där besvär öfver prästval icke anföras, må af domkapitlet anmärk¬
ning mot valåtgärderna ej göras.
§ 38.
Skall, sedan val till prästerlig tjänst hållits, domkapitlet utfärda full¬
makt å tjänsten, och finnes, innan detta skett, att den, som undfått de
flesta rösterna, blifvit till förslag obehörig eller aflidit eller fått förslaget
sig afsåga, varde tjänsten kungjord till ny ansökning ledig. År han satt
under åtal, på hvars utgång beror, om han må vara till förslag obehörig,
skall med fullmaktens utfärdande anstå, till dess öfver åtalet slutligen
dömdt är.
§ 39.
Skall efter hållet val till kyrkoherdetjänst Konungen tillsätta tjänsten,
och inträffar, att den, som vid sådant val kommit under omröstning, blif-
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
vit, innan valhandlingarna äro till Konungen insända, till förslag obehörig,
varde han af domkapitlet från förslaget skild; skolande i sådant fall, äfven¬
som om någon af de föreslagna blifvit ställd under åtal, som i § 38 sägs,
eller efter valet aflidit eller fått förslaget sig afsäga, domkapitlet utan
förslagets fyllande vid handlingarnas insändande till Konungen härom göra
anmälan.
§ 40.
Vill någon, som vid prästval icke erhållit de flesta rösterna, från
förslaget afgå, göre därom ansökning hos Konungen.
§ 41.
1. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde profpredikant ej
varit under omröstning, någon af de å förslaget uppförda erhållit mer
än hälften af de afgifna rösterna, skall han af domkapitlet förses med
fullmakt å tjänsten, för så vidt af samtliga i den justerade vallängden
upptagna röstberättigade minst en tredjedel deltagit i omröstningen.
2. Har vid val till kyrkoherdetjänst, där fjärde profpredikant varit
under omröstning, någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än hälf¬
ten af de afgifna rösterna, och har minst en tredjedel af samtliga i den
justerade vallängden upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen, äge
Konungen att till tjänsten utnämna en af de å föi’slaget uppförda.
3. Har vid val till kyrkoherdetjänst ej någon af de å förslaget upp¬
förda erhållit sådan röstöfvervikt, som i mom. 1 och 2 sägs, eller har ej
af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade det i mom.
1 och 2 angifna antal deltagit i omröstningen, äge Konungen att till
tjänsten utnämna antingen en af de å förslaget uppförda eller ock någon
till tjänsten behörig präst, som jämlikt § 44 såsom sökande sig hos
Konungen anmält.
4. Den, som vid val till annan prästerlig tjänst än kyrkoherde¬
tjänst erhållit de flesta rösterna, skall af domkapitlet förses med fullmakt
å tjänsten. Har vid valet högsta röstetal tillfallit flera, som voro under
omröstning, namne domkapitlet till tjänsten den bland dessa, som pröfvas
därtill mest lämplig. Har vid valet icke någon röstägande afgifvit röst,
välje domkapitlet bland de föreslagna som nyss är sagdt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
53
§ 42.
Då fullmakt å prästerlig tjänst utfärdas af domkapitlet, skall den
dateras den dag, valet till tjänsten vunnit laga kraft eller däröfver anförda
besvär blifvit slutligen afgjorda.
§ 43.
Skall efter hållet val Konungen utnämna till prästerlig tjänst, in¬
sände domkapitlet, sedan valet vunnit laga kraft, ofördröjligen till Konungen
samtliga ansöknings- och valhandlingar samt förslagsprotokoll, och anmäle
biskopen i särskildt utlåtande hos Konungen, hvem han anser sig böra
till utnämning förorda.
§ 44.
Kyrkoherdetjänst inom hvilket stift som helst må kunna utom för¬
slag sökas af präst, som är till sådan tjänst behörig och uppfyller de vill¬
kor, Konungen för dylik ansökningsrätt stadgat, eller personligen fått sig
sådan rätt af Konungen förunnad. Hvar och när sökande, som här sägs,
må sig anmäla, därom förordnar Konungen.
§ 45.
Besvär, hvilka hos Konungen anföras öfver domkapitels beslut i
fråga om tillsättning af prästerlig tjänst, skola vid talans förlust ingifvas
till domkapitlet, därest beslutet blifvit genom anslag kungjordt, sist före
klockan tolf å tjugonde dagen från anslagsdagen, men eljest sist före
klockan tolf å tjugonde dagen från den dag, på hvilken beslutet blifvit
ställdt. Domkapitlet åligger i ty fall att med föreläggande af viss tid och
äfventyr, om den tid försittes, att sådant icke föranleder uppehåll med
målets afgörande, öfver besvären infordra vederbörandes underdåniga för¬
klaring. Om klaganden eller annan vederbörande tillhandahåller erforder¬
ligt antal bestyrkta afskrifter af besvärsskriften, skall dylik förklaring in-
for dras genom tillställande af afskrift af besvärsskriften. Sedan förklaring
inkommit eller den därför förelagda tid tilländalupit utan att förklaidng
blifvit afgifven, har domkapitlet att ofördröjligen insända besvärshandlingarna
till ecklesiastikdepartementet och därvid foga eget underdånigt utlåtande.
54
Kunal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
§ 46.
Kyrkoherdetjänst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsättes
i och genom tillsättningen af den tjänst, hvilken pastoratet såsom pre¬
bende åtföljer.
§ 47.
1. År någon särskild rätt eller förmån i fråga om tillsätt¬
ning af präst församling eller enskild person försäkrad, eller äro i af¬
seende på domkapitlets förfarande vid tillsättning af vissa kyrkoherde-,
komministers- eller kapellpredikantsbefattningar särskilda bestämmelser åt
Konungen meddelade, galle hvad därom är eller blifver af Konungen
stadgadt.
2. Skall för tillsättning af prästerlig tjänst, i fråga om hvilken
församling tillförsäkrats viss rätt eller förmån, omröstning ske å kyrko¬
stämma eller eljest, äge därvid hvarje röstande en röst.
§ 48.
Har enskild person, som äger rätt att till ledig prästerlig tjänst
kalla präst utan föregånget förslag, försummat att inom den tid Konungen
äger bestämma till domkapitlet ingifva kallelse å behörig präst, vare
kallelserätten för den gången förlorad, och gånge med tjänstens tillsättning,
som om prästerlig tjänst i allmänhet är föreskrifvet.
§ 49.
1- Om tillsättning af prästerlig tjänst vid krigsmakten, utländsk
beskickning, fängelse eller hospital lände till efterrättelse hvad Konungen
förordnar.
2. Med tillsättning af prästerlig tjänst, som vid sjukhus eller ock
vid bruk, fabrik eller annat verk eller vid arbetsföretag af större omfatt¬
ning må vara inrättad eller med Konungens tillstånd inrättas, så ock med
tillsättning af extra ordinarie prästerlig tjänst, som i församling med
Konungens tillstånd inrättas, gånge efter hvad för hvar särskild sådan
tjänst vederbörligen stadgas.
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 12.
55
§ 50.
I fråga om tillsättning af prästerlig tjänst i Stockholm utöfvar sta¬
dens konsistorium den befattning, som eljest på domkapitel ankommer.
§ 51.
Genom denna lag upphäfves lagen angående tillsättning af präster¬
liga tjänster den 26 oktober 1883, så ock hvad kyrkolag med därtill
hörande författningar i öfrigt innehåller stridande mot hvad ofvan stadgats.
§ 52.
1. Denna lag skall till efterrättelse gälla från och med den--
2. Med tillsättande af prästerlig tjänst, som då är kungjord till
ansökning ledig, bör förfaras efter hittills gällande lag.
3. En hvar, som, då denna lag träder i tillämpning, är, utöfver
hvad i lagen stadgas, berättigad att lör befordran till prästerlig tjänst
räkna tjänstår, skall för sin person vid den rätt bibehållas, sådan den honom
efter dittills gällande stadganden tillkom. Den, som, då lagen träder i
tillämpning, äger att utom förslag hos Konungen söka regala pastorat,
skall för sin person åtnjuta rätt att utom förslag hos Konungen söka
kyrkoherdetjänst, ändå att sådan rätt eljest ej enligt denna lag honom
tillkommer. '
4. Församling, som tillförsäkrats särskild rätt eller förmån i fråga
om tillsättning af kyrkoherde-, komministers- eller kapellpredikantsbefatt-
ning och däraf fortfarande vill vara i åtnjutande, skall inom tre år, efter
det denna lag trädt i kraft, därom göra ansökning hos Konungen vid
äfventyr att dylik rätt eller förmån eljest anses förfallen. Göres sådan
ansökning, förordnar Konungen, huruvida och under hvilka villkor denna
rätt eller förmån må tillgodonjutas.
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Protokoll öfver lagärenden,
domstol torsdagen
hållet uti Kungl. Maj:ts högsta
den 5 november 1908.
Första rummet.
Närvarande:
Justitieråden Carlson,
Bohman,
friherre Marks von Wurtemberg,
Petrén,
Gullstrand.
Företogs till slutlig behandling det till högsta domstolens utlåtande
öfverlämnade i protokollet för den 30 sistlidna september senast omför-
mälda förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster; hvilket
förslag finnes detta protokoll bilagdt.
Högsta domstolen och särskilda ledamöter af densamma afgåfvo vid
nedan angifna paragrafer följande yttranden:
§§ 6 och 7.
Högsta domstolen:
»Grunden till bestämmelsen i § 5, att det för behörighet att upp¬
föras på förslag till prästerlig tjänst stadgade villkor om frihet från för¬
slag till annan sådan tjänst skall vara uppfylldt redan vid ansökningstidens
utgång eller vid kallelse till fjärde profpredikant, synes äga samma giltig¬
het i fråga om de behörighetsvillkor, som omförmälas i § 6 mom. 1 samt
§ 7. Följaktligen bör sökande ej uppföras på förslag till komministers-
eller kapellpredikantstjänst, där han icke vid ansökningstidens utgång till
57
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
trädt annan sådan tjänst, till hvilken han kan hafva utnämnts, och ej heller
på förslag till kyrkoherdetjänst uppföras någon, utan att han, bortsedt
från de fall, då Konungen gifver dispens, vid ansökningstidens utgång eller
vid kallelse till fjärde profpredikant uppnått trettio års ålder, äfvensom
den tjänstålder af tio år, som alternativt erfordras för behörighet att efter
kallelse till fjärde profpredikant uppföras på förslag till kyrkoherdetjänst,
bör, såsom måhända att döma af bestämmelse i § 12 varit afsedt, beräk¬
nas så, att tiden för församlingens kallelse tages såsom utgångspunkt i
stället för, såsom ordalagen i § 7 mom. 2 utmärka, tidpunkten för pröf¬
ning af frågan om fjärde profpredikants uppförande på förslag.
Enligt nu gällande lag kan vid beräkning af tjänstgöringstid tagas
hänsyn till tjänstgöring, som enligt § 10 mom. 1 och 2 icke må i sådant
afseende komma i betraktande, och enligt § 52 mom. 3 i förslaget skall
eu hvar, som, då den föreslagna lagen träder i tillämpning, är utöfver
hvad i lagen stadgas berättigad att för befordran till prästerlig tjänst räkna
tjänstår, bibehållas vid samma rätt. Med hänsyn härtill och enär det icke
torde vara afsedt, att för den, som sålunda fortfarande äger bättre rätt
i fråga om beräkning af prästerliga tjänstår, än i § 10 af förslaget stad¬
gas, den i § 7 mom. 2 såsom villkor för behörighet i visst fall att upp¬
föras på förslag till prästerlig tjänst bestämda tjänstålder af tio år skall
beräknas allenast jämlikt § 10 mom. 1 och 2, utan han vid sådan beräk¬
ning bör tillgodonjuta sin fulla tjänstålder i den mån den icke är grundad
på lärdom, hvarom i § 10 mom. 3 förmäles, torde för undanröjande af
tvekan i nämnda hänseende bestämmelsen i § 7 mom. 2 böra underkastas
jämkning.»
§ 10.
Högsta domstolen:
»Då i förevarande paragraf af förslaget stadgas, att tjänstålder skall
räknas efter tjänstgöringstid, afses härmed utan tvifvel tjänstgöring inom
svenska kyrkan. Erfarenheten har emellertid visat verkligt behof däraf,
att i särskilda fall jämväl annan prästerlig verksamhet än den, som ägt
rum i svenska kyrkans tjänst, vid beräkning af tjänstgöringstid tillgodo¬
räknas, såsom t. ex. för personer, som prästvigts inom Augustanasynoden
i Amerikas förenta stater och efter prästerlig tjänstgöring där erhållit
tillstånd att inträda i svenska kyrkans tjänst. Med afseende härå torde i
förevarande paragraf böra tillerkännas Konungen rätt att i särskilda fall
förordna, att prästerlig verksamhet, som visserligen ej utöfvats inom
svenska kyrkan men är jämförlig med tjänstgöring i samma kyrka, skall
i fråga om tjänstårsberäkning helt eller delvis tillgodoräknas.»
Bill. till Piksd. Prut. 1009. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft.
8
58
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
§ 13.
Justitieråden Bohman och Gallstrand:
»Där i fall, som i denna paragraf' omförmäles, domkapitlet låter å
kyrkostämma inhämta församlings yttrande, huruvida den åtnöjes därmed,
att allenast en sökande är uppförd å förslag till komministers- eller kapell-
predikantstjänst i församlingen, torde, med hänsyn därtill, att jakande svar
af församlingen skall anses lika med val, omröstning i sådan fråga böra
ske med tillämpning af hvad i § 26 stadgas i fråga om prästval, i följd
hvaraf ock särskild röstlängd bör vara upprättad och vid tillfället justerad.»
Justitieråden friherre Maries von Wurtemberg och Petrén:
»Om, på sätt i förslaget stadgas för det fall att ej tre behöriga
sökande anmält sig till ledig prästerlig tjänst, ansökningsrätten vid ny
ansökningstids utsättande skall stå öppen för hela rikets prästerskap, torde
det kunna förväntas, att behöriga sökande härigenom i allmänhet skola
framkallas till det antal, som erfordras för ett fullständigt förslags upp¬
rättande. Skulle någon gång så ej blifva förhållandet, synes församlingen
knappast med fog kunna påfordra, att ytterligare åtgärder vidtagas för
förslagets fyllande. Att i dylika fall inhämta yttrande af församlingen,
huruvida den åtnöjes med det ofullständiga förslaget, synes därför icke
vara nödigt, utan torde, där fråga är om komministers- eller kapellpredi-
kantsbefattning och endast eu behörig sökande anmält sig, denne utan
vidare böra förses med fullmakt å tjänsten och i andra händelser förrätt¬
ningen fortgå i vanlig ordning. Dock synes, därest förslag till kyrkoherde¬
befattning är ofullständigt och församlingen önskar kalla extra profpredi¬
kant, giltig grund saknas att för behörighet att efter sådan kallelse upp¬
föras å förslag vidhålla fordran på de kvalifikationer, som upptagas i § 7
mom. 2.»
Justitierådet Carlson :
»I fråga om kyrkoherdeval synes det icke vara nödigt, att försam¬
lingen tillfrågas huruvida den nöjes med det ofullständiga förslaget eller
icke, då församlingen, om den ej är nöjd med förslaget, kan kalla fjärde
profpredikant och, i sådant fall, såsom redan blifvit anmärkt, de i § 7
mom. 2 stadgade villkor för behörighet att uppföras å förslag såsom fjärde
profpredikant icke böra äga tillämpning.
Måhända kan det vara skäl att församlingen får yttra sig i nämnda
fråga vid andra prästval. I sådant fall torde, såsom jämväl blifvit anmärkt,
omröstningen i frågan böra ske med tillämpning af hvad i § 26 är stad-
59
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
gadt om prästval och med användande af justerad vallängd. Lämpligast
synes vara, att den eller de å förslaget uppförda i vanlig ordning aflägga
prof och att sedan på en gång afgöres såväl, huruvida församlingen nöjes
med förslaget eller icke, som ock i förstnämnda fall, därest två präster
äro uppförda på förslaget, hvilken af dem församlingen föredrager. Om¬
röstningen skulle, om två präster äro uppförda på förslaget, kunna ske
sålunda, att hvarje röstande aflämnar röstsedel, som jämte ordet »ja» eller
»nej» — allt efter som den röstande är nöjd med förslaget eller icke —
upptager namnet, å den af de föreslagna den röstande föredrager. Om ja¬
sedlarna äro öfvervägande, är den af de föreslagna, som vid sammanräk¬
ning af samtliga såväl ja- som nej-sedlar erhållit de flesta rösterna, valds
äro åter nej-sedlarna öfvervägande har församlingen förklarat sig icke nöja;
med förslaget.»
§ 14.
Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg och Gall¬
strand:
»Därest den, som uppförts på förslag till prästerlig tjänst, blifver,
innan val ägt rum, af sjukdom eller annan orsak ur stånd att tjänsten
bestrida, skall han jämlikt §§ 8 och 15 af domkapitlet skiljas från för¬
slaget. Vid sådant förhållande förefaller det oegentligt, att präst i § 14
berättigats att i sagda händelse afsåga sig förslaget.»
§ 16.
Justitierådet Carlson:
»Om, såsom föreslagits, i § 12 intages föreskrift därom att, då fjärde
profpredikant uppföres på förslag, skall i förslagsprotokollet angifvas, huru
domkapitlet finner honom enligt de i § 9 stadgade grunder förhålla sig
till öfriga å förslaget uppförda präster, synes af samma skäl böra i § 16
intagas en motsvarande föreskrift i fråga om förhållandet emellan dem,
som på grund af senare ansökning uppföras på förslaget, och dem, som
på grund af tidigare ansökning uppförts å detsamma.»
§ 22.
Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wiirtemberg, Petrén och
Gallstrand:
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
»Af ordalydelsen i förevarande paragraf skulle möjligen kunna slu¬
tas, att frågodag alltid skall förekomma emellan profdag och val. Att
sådant ej är afsedt, framgår dock af andra bestämmelser i förslaget. Prof
kan ifrågakomma efter det frågodag hållits. Så är fallet, då fjärde prof¬
predikant blifvit kallad eller efter frågodagen rum å förslaget blifvit ledigt.
Häraf föranledes emellertid ej ny frågodag, utan sådan erfordras allenast
i vissa fall, som omnämnas i §§ 27 och 28. Den otydlighet, hvaraf § 22
i förenämnda hänseende lider, torde böra genom förändrad redaktion un¬
danröjas».
Justitierådet Carlson:
»Enligt förslaget skall vid kyrkoherdeval omröstningen på frågodagen
om fjärde profpredikant föregås af förhandling och beslut rörande jäf mot
valförrättaren och vissa andra hinder för förrättningens företagande, juste¬
ring af vallängden och förhandling om föreslående af fjärde profpredikant.
Omröstningen på valdagen skall såväl vid kyrkoherdeval som vid annat
prästval föregås af förhandling och beslut om hinder för valet samt i vissa
fall af undersökning och beslut rörande anmärkningar mot vallängden.
De frågor, som sålunda behandlas före ena eller andra omröstningens bör¬
jan, intressera endast ett ringa fåtal af de röstberättigade. Då nu omröst¬
ningen i och för sig i allmänhet torde komma att draga mycket lång tid,
synes det obilligt mot den stora mängden af röstberättigade, att omröst¬
ningen icke börjar å bestämdt klockslag utan efter den för förrättningen
kungjorda tidens ingång uppehälles, tilläfventyrs under flera timmar, af
behandlingen af förut omnämnda frågor. Såsom i annat sammanhang
skall anmärkas är det önskligt, att i vidsträckta valdistrikt, som bestå af
flera församlingar, omröstningar för skilda församlingar verkställas å skilda
vallokaler och under olika valförrättares eller biträdande valförrättares
ledning. Om så sker, är det naturligtvis omöjligt att omedelbart före om¬
röstningen hålla ett för hela valdistriktet gemensamt sammanträde för
behandling af berörda frågor. Icke heller torde dessa frågor kunna ome¬
delbart före omröstningen behandlas af församlingarna hvar för sig. Det
skulle då kunna inträffa, att förrättningen blir uppskjuten i ena försam¬
lingen men får fortgå i den andra eller att i ena församlingen anställes
omröstning om fjärde profpredikant men icke i den andra. Ungefär det¬
samma gäller, då valdistriktet utgöres af en mycket folkrik eller vidsträckt
församling. Äfven i detta fall är det önskligt, att omröstningen verk¬
ställes å två eller flera lokaler.
Det är sålunda, enligt min mening, lämpligt och i vissa fall nöd¬
vändigt, att å den dag, då omröstning om fjärde profpredikant eller val
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12. 61
af präst skall anställas, icke förut förekommer behandling af andra
frågor.
Hvad angår frågan om jäf mot valförrättaren eller annat hinder för
omröstningens eller valets företagande, så synes det icke nödigt, att för¬
samlingen höres rörande denna fråga. Den, som blifvit förordnad till val¬
förrättare, skall naturligtvis, om han år jäfvig, hvilket han bör veta själf,
genast draga försorg därom, att bestyret öfverflyttas å annan valförrättare,
såsom ock föreskrifves i stadgan om prästval. Det synes böra åligga veder¬
börande pastor att, då kungörelse om profdag, dag för omröstning om
fjärde profpredikant eller valdag af någon anledning icke blir uppläst i
kyrkan i behörig tid eller utsatt prof ej aflägges, ofördröjligen underrätta
valförrättaren därom. Då denne af sådan anledning eller på grund däraf,
att föreslagen präst atlidit eller blifvit obehörig till förslaget, finner hinder
möta mot företagande af omröstning om fjärde profpredikant eller val å
bestämd dag, torde han böra genast på lämpligaste sätt aflysa förrättnin¬
gen, så att de röstägande icke behöfva infinna sig förgäfves.
Icke heller torde det vara nödigt, att de röstägande, innan de gå
till omröstning om fjärde profpredikant, muntligen framställa förslag om
kallande af sådan.
Justering af vallängden måste naturligtvis äga rum, men tiden för
denna skulle kunna bestämmas till t. ex. veckan före första profdagen.
Förrättningen hinner då, äfven om ett uppskof blir nödigt, att afslutas
före den dag, då vallängden skall begagnas. Man vinner ock därigenom
den fördel, att komministers- och kapellpredikantsval kan hållas något
tidigare än eljest.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att den nuva¬
rande frågodagen afskaffas och ersättes med en förrättning för justering
af vallängden och vid kyrkoherdeval en förrättning för omröstning om
fjärde profpredikant.
För genomförande af denna ändring af förslaget fordras hufvudsak¬
ligen:
att nuvarande §§22 och 24 uteslutas;
att nuvarande § 25 flyttas efter nuvarande §§ 26 och 27, inledes
med stadganden om rätt vid kyrkoherdeval för församlingen att genom
omröstning kalla präst till fjärde profpredikant och om tiden, då sådan
omröstning skall anställas, samt i öfrigt inskränkes att gälla endast om
hinder för företagande af sådan omröstning;
att ur nuvarande § 28 uteslutes hvad där stadgas om rätt för för¬
samling att kalla fjärde profpredikant, om tid, då fråga härom skall
företagas, samt om väckande af förslag att kalla fjärde profpredikant:
62
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
att i nuvarande § 30 mom. 1 bestämmas olika tider för kyrkoherde¬
val och för annat präst val; samt
att i mom. 3 af samma paragraf angifves, att de omständigheter,
som enligt § 25 mom. 1 vid kyrkoherdeval utgöra hinder för omröstning
om fjärde profpredikant, vid annat prästval utgöra hinder för själfva valet».
§ 25.
Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg och Gall¬
strand:
»Enär innehållet i förevarande paragraf möjligen skulle kunna gifva
anledning till det antagande, att anmärkning om förefintlighet å frågodag
af sådant hinder för val eller frågodagsförrättning, som i paragrafen om-
förmäles, icke skall beaktas, där den framställes senare än å frågodag,
men grund till dylik begränsning af rätten att fQrdra uppfyllandet af i
lag bestämda förutsättningar för valet icke synes förefinnas, samt härtill
kommer, att valförrättaren å frågodag lärer böra, äfven utan att bevisning
af församlingsmedlem åberopas, beakta sådana i denna paragraf omförmälda
hinder för val eller frågodagsförrättning, som af valförrättaren kunna ut¬
rönas, torde åt paragrafen böra gifvas i någon män ändrad lydelse, därvid
orden »styrkes» och »visas» kunna utbytas emot annat lämpligare uttryck,
exempelvis »befinnes».»
Justitierådet Petrén:
»Jag instämmer i hvad inom högsta domstolen blifvit anfördt därom,
att valförrättaren å frågodag bör, äfven utan att bevisning af församlings¬
medlem åberopas, beakta i paragrafen omförmälda hinder för val eller frågo¬
dagsförrättning, som af valförrättaren kunna utrönas, och att därför orden
»styrkes» och »visas» böra utbytas emot annat lämpligare uttryck.»
Justitierådet Carlson:
»Under åberopande såväl af hvad öfriga ledamöter anmärkt som af
hvad jag anfört vid § 22 hemställer jag att åt förevarande paragraf, som
torde få sin plats efter nuvarande §§ 26 och 27, gifves ungefär följande
innehåll:
Vid kyrkoherdeval äger församlingen genom omröstning kalla präst
till fjärde profpredikant.
Sådan omröstning skall efter pålysning anställas å söndagen efter
sista profdagen.
63
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Har tiden för omröstningen icke blifvit vederbörligen kungjord eller
har vallängden icke blifvit i behörig ordning justerad eller har den för¬
fallit, utsätte valförrättaren omröstningen till annan tid.
Hafva profdagarna icke blifvit behörigen kungjorda eller har utsatt
prof ej aflagts eller har föreslagen präst dött eller blifvit obehörig, inställe
valförrättaren omröstningen och ankomme etc.»
§ 26.
Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wiirtemberg och Petrén:
»Den kommitté, på hvars förslag det remitterade förslaget i hufvud¬
sak är byggdt, framhöll i sitt betänkande, att, om personlighetsprincipens
fulla och oinskränkta tillämpning någonstädes vore berättigad, det måste
vara händelsen på ett område sådant som det förevarande, där de rent
andliga intressena vore, om icke de enda, dock af alldeles öfvervägande
vikt.
Den sålunda uttryckta uppfattningen torde vara välgrundad och, så
framt principen om församlingarnas deltagande i prästerliga tjänsters till¬
sättande öfver hufvud skall bibehållas, synes ej någon befogad anmärkning
kunna framställas mot den föreslagna bestämmelsen, att hvarje röstberät¬
tigad skall hafva en röst. Fasthellre torde mot förslaget kunna anmärkas,
att detsamma icke innebär något mera fullständigt genomförande af per¬
sonlighetsprincipen.
Då förslaget i likhet med gällande lag inskränker rösträtten till dem,
som äga deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut, skulle, såsom
hittills, från rösträtt uteslutas icke allenast det stora flertalet gifta kvinnor
utan äfven de män och ogifta kvinnor, som icke ägde den ekonomiska
ställning, att de enligt gällande kommunallagstiftning kunde blifva skatt¬
skyldiga till kommunen.
Att gift kvinna sålunda utestänges från själfständigt deltagande i en
angelägenhet, för hvilken hos henne ofta kan påräknas större intresse än
hos mannen, och för hvars bedömande hon i det hela torde besitta lika
mycken kompetens som mannen eller i hvarje fall lika mycken som ogifta
kvinnor i jämförliga lefnadsförhållanden, kan från nämnda, af kommittén
angifna synpunkter icke anses riktigt.
Ej heller torde de skäl, som, när det gäller rätt att deltaga i kom¬
munens allmänna angelägenheter, med fog kunna anföras till stöd för
denna rätts begränsande till kommunens skattepliktiga medlemmar, äga
tillämpning i afseende å val af präst, utan synes dylik skillnad mellan
fattiga och bättre ställda här utan våda kunna bortfalla. En särskild
64
Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 12.
anledning till dess afskaffande torde jämväl ligga i det sannolikt snart
förestående införandet af allmän politisk rösträtt för män. Kommer en
dylik reform till stånd, torde en på förmögenhetsförhållanden grundad be¬
gränsning af rösträtten vid prästval alltmera komma att framstå såsom
oberättigad.
Med hänsyn till det sålunda anförda hemställes om sådan ändring
i mom. 1 af förevarande paragraf, att rösträtt vid prästval tillerkännes
enhvar i församlingen inantalsskrifven välfrejdad man eller kvinna från
och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han eller hon uppnått 21
års ålder, dock ej främmande religionsbekännare, den, som anmält sig till
utträde ur svenska kyrkan, den, som står under fattigvård sstyrelses måls¬
manskap eller under förmynderskap, ej heller hustru, för hvilken god man
jämlikt 19 kap. 4 § ärfdabalken förordnats.
I sammanhang härmed torde mom. 3 böra uteslutas.»
§ 27.
Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg, Petrén och
Gallstrand:
»Att, såsom paragrafens första mom. innehåller, afgörandet af väckta
frågor om ändring i vallängden skulle kunna uppskjutas till valdagen, är,
såvidt valet afser kyrkoherdetjänst, mindre riktigt, då i dylikt fall valläng¬
den måste komma till användning å frågodagen, om därvid skall röstas
angående fjärde profpredikant. År uppskof af nöden, synes alltså annan
utväg ej stå till buds än att låta frågodagsförrättningen fortsättas å annan
dag, som af valförrättaren bestämmes.
Afser valet åter komministers- eller kapellpredikantstjänst, möter ur
nu angifna synpunkt ej hinder för justeringsfrågans uppskjutande till val¬
dagen. Tänkbart är emellertid, att anmärkningar mot vallängden före¬
komma i så stor omfattning, att deras pröfning ej lämpligen kan äga rum
på själfva valdagen. Med hänsyn härtill torde det i fall, hvarom här är
fråga, böra åt valförrättaren öfverlämnas att bestämma, huruvida, i hän¬
delse justeringen ej medhinnes å den från början bestämda frågodagen,
dess afslutande må anstå till valdagen eller äga rum vid fortsatt frågo-
dagsförrättning.
Såsom anledning till uppskof angifves i förslaget, att väckt spörsmål
ej kan å frågodagen »utredas». Att, såsom detta uttryck synes föranleda,
låta justeringens afslutande anstå allenast för utredande af de förhållan¬
den, som anföras till stöd för framställd anmärkning, synes emellertid ej
65
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 12.
vara lämpligt, utan torde det böra ankomma på den, som vill göra an¬
märkning, att genast utreda dess riktighet.
Uppskof' synes alltså höra ifrågakomma allenast där sådant föranle-
des däraf, att, såsom förut antydts, anmärkningar förekomma i större an¬
tal och det af sådan anledning finnes oundgängligen nödigt att låta med
pröfningen anstå.
Enligt paragrafens andra mom. skall upprättad och granskad val¬
längd förfalla och ny längd upprättas, om ny röstlängd för kyrkostämma
trädt. i tillämpning efter frågodagen. Någon särskild röstlängd för kyrko¬
stämma är emellertid ej i lag föreskrifven, utan i fråga om rösträtt å
kyrkostämma är allenast stadgadt, att densamma tillkommer de i den världs¬
liga kommunen röstberättigade med vissa undantag. Att bestämdt afgöra,
vid hvilken tid den världsliga kommunens röstlängd träder i tillämpning,
är äfven förenadt med svårighet hvad beträffar städerna, för hvilka tydlig
lagbestämmelse härom saknas. Vid sådant förhållande skulle den föreslagna
tidsbegränsningen af den för prästvalet upprättade längdens giltighet lätt
kunna leda till osäkerhet i tillämpningen.
Men äfven bortsedt härifrån synes det föga lämpligt att i hvarje
fall, då efter frågodagen en ny kommunal röstlängd kommer till stånd,
låta den å frågodagen granskade längden förfalla. Det skulle då kunna
inträffa, att det redan å frågodagen vore klart, att längden ej skulle kom¬
ma att äga giltighet mera än några få dagar, och att det således kunde
med visshet förutses, att den skulle vara förfallen före valdagen. Har en
vallängd blifvit upprättad och behörigen justerad, synes det rimligt att
den, äfven om förändrade förhållanden skulle inträda, får äga giltighet så
länge, att den kan komma till användning vid det val, för hvilket den
blifvit uppgjord, såvida icke på grund af särskilda omständigheter någon
längre tid kommer att förflyta innan valet förrättas. Sådana omständig¬
heter kunna dock lätt förekomma i fråga om prästval, såsom t. ex. om
efter frågodagen någon af de å förslaget uppförda sökande dör eller eljest
afgår och besvär öfver nytt förslag ifrågakomma eller besvär anföras öfver
domkapitels vägran att godkänna den, som blifvit kallad till fjärde prof¬
predikant, eller öfver beslut, hvarigenom någon sålunda kallad blifvit
godkänd.
Lämpligaste utvägen synes vid nu angifna förhållanden vara att
tillägga den justerade vallängden oinskränkt giltighet under en viss, i la¬
gen bestämd tid, exempelvis ett år, från justeringens afslutande men låta
den förfalla vid denna tids utgång.»
Bill. till. Rikad. Prof. It)0!). 1 Sami. 1 Afd. G Raft.
9
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Justitierådet Carlson:
»Jag åberopar mitt yttrande vid § 22 i fråga om tiden för justering
af vallängden och är ense med öfriga ledamöter därom, att vallängden
bör gälla ett år efter justeringen. Om förslaget omarbetas enligt de grun¬
der jag vid § 22 föreslagit, bör i nu förevarande paragraf intagas ett stad¬
gande därom, att om sammanträdet för justering af vallängden icke blifvit
vederbörligen kungjordt, valförrättaren skall utsätta ny tid för samman¬
trädet.»
§ 28.
Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wiirtemberg, Petrén och
Gallstrand:
»Genomförandet af grundsatsen om lika rösträtt för alla i prästval
deltagande torde med fog kunna väntas komma att, åtminstone i en del
fall, föranleda ett långt lifligare deltagande i val än för närvarande ifråga-
komrner. Och i än högre grad lärer deltagandet komma att ökas, om
rösträtten skulle komma att väsentligen utsträckas. De föreslagna bestäm¬
melserna angående sättet för åstadkommande af beslut i fråga om fjärde
profpredikants kallande kunna emellertid ej anses väl lämpa sig för dylika
förändrade förhållanden. Framför allt gäller detta om den från nuvarande
lagstiftning upptagna anordningen att medelst särskild omröstning afgöra,
huruvida fjärde profpredikant skall kallas, och därefter eventuellt rösta
mellan flera till profpredikant föreslagna. Det kan befaras, att, särskildt
i stora stadsförsamlingar, ett dylikt omröstningssätt skall medföra en all¬
deles oskälig tidsutdräkt och för många, som eljest skulle vilja deltaga i
omröstningen, göra detta omöjligt. Det synes alltså vara af nöden att
genomföra något slags anordning, hvarigenom den dubbla omröstningen
kan undvikas.
I detta afseende låter det tänka sig, att, då förslag om fjärde prof¬
predikants kallande blifvit väckt, omröstning företages sålunda, att den,
som är till freds med det af domkapitlet upprättade förslaget till tjänsten,
röstar nej, och den, som önskar fjärde profpredikants kallande, på sin röst¬
sedel uppför namnet på den präst han anser böra kallas, samt att såsom
villkor för åstadkommande af beslut om kallelse uppställes, såväl att nej-
rösterna ej uppgå till hälften af de afgifna, som ock att röstsiffran för
den, som vid omröstningen fått flera röster än någon annan, uppgår till
viss i lagen angifven siffra eller viss kvotdel af de röstberättigade.
Tänkbart är äfven, att åt den, som vill rösta nej, lämnas öppet att
å röstsedeln upptaga namnet å den präst, som enligt hans tanke bör even¬
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
tuellt komma i fråga såsom fjärde profpredikant, så att den afgifna rösten,
äfven om den såsom nejröst kommer i minoritet, likväl kan tagas i be¬
traktande vid beräknande af de särskilda kandidaternas röstetal.»
Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wurtemberg och Petrén:
»Hvad förslaget innehåller angående uppgifvande före omröstningen
af namn å den eller dem, som skola vid omröstningen ifrågakomma, torde,
såsom byggdt på den förutsättning att hela valmenigheten är tillstädes vid
förrättningens början, böra utgå.
Skulle rösträtten komma att utsträckas så som inom högsta dom¬
stolen blifvit ifrågasatt, torde de röstetal, som enligt förslaget skola upp¬
nås för att beslut om profpredikants kallande må anses åvägabragt, böra
i viss mån ändras. Sålunda torde i dylikt fall det i förslaget upptagna
minimum af 20 röster böra antingen höjas eller möjligen hellre bortfalla.
Och i stället för det alternativt uppställda villkoret af 300 röster eller
en fjärdedel af de röstberättigade torde måhända kunna föreskrifvas 500
röster eller en sjättedel af de röstberättigade.»
Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg, Petrén och
Gallstrand
»I afseende å det i slutet af mom. 2 förekommande stadgandet att
frågan om fjärde profpredikant förfaller, i händelse erforderlig röstplura-
litet ej uppnåtts å frågodagen, anmärkes, att frågan bör kunna åter upp¬
tagas, om någon af de å förslaget uppförda sökande dör eller afgår från
förslaget.»
Justitierådet Carlson:
»Om, såsom jag föreslagit, i en föregående paragraf intages stad-
ganden om församlingens rätt att genom omröstning kalla präst till fjärde
profpredikant och om tiden, då sådan omröstning skall verkställas, bör natur¬
ligtvis hvad förevarande paragraf innehåller därom uteslutas.
1 sista punkten af mom. 5 omnämnes ett fall, då, efter behörigen
verkställd omröstning om fjärde profpredikant, ny sådan omröstning skall
verkställas. Ny omröstning om fjärde profpredikant torde emellertid, så¬
som redan blifvit inom högsta domstolen anmärkt, böra äga rum äfven i
det fall, att vid första omröstningen icke kallats fjärde profpredikant, men
föi-slaget sedermera ändras i följd däraf att föreslagen präst dött eller
eljest afgått. Dessa båda fall synas lämpligen kunna sammanföras i en
särskild paragraf efter den förevarande.»
68
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
§ 30.
Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg, Petrén och
Gallstrand:
»Bestämmelserna i första punkten af mom. 1 och i mom. 3 synas
förutsätta, att profdag för annan än fjärde profpredikant alltid skall följas
af frågodag, äfven om frågodag förut ägt ruin. Då emellertid den om¬
ständigheten, att efter frågodag infallit profdag, icke i och för sig medför
behof af ny frågodag, utan sådan synes erforderlig allenast för justering
af ny vallängd och för pröfning af fråga om kallande af fjärde profpredi¬
kant och således exempelvis icke i det fall, att efter frågodag rum å
förslag till komministerstjänst blifvit ledigt och fyllts och en andra frågo¬
dag ej erfordras för justering af ny vallängd, torde ifrågavarande bestäm¬
melser böra underkastas förändrad affattning. Första punkten af mom. 1
kan då lämpligen erhålla det innehåll, att prästval skall efter pålysning
hållas å fjortonde dagen efter frågodag eller, där frågodagsförrättning icke
efter sista profdagen ägt rum, å fjortonde dagen efter sistnämnda dag,
och hvad mom. 3 beträffar bör däri innehållas, att då frågodagsförrättning
ej hållits efter sista profdagen, sådana förhållanden, som enligt § 25 kunna
föranleda uppskof med frågodagsförrättning och afse prof efter frågodagen,
i stället skola medföra valets inställande och ärendets hänskjutande till
domkapitlet.
Den i mom. 2 upptagna föreskriften om vals uppskjutande, när på
valdagen visas att valet ej blifvit behörigen utlyst, kan föranleda det
missförstånd, att valförrättaren vore frikallad från själfständig undersökning
om valets kungörande eller måhända rent af förhindrad att företaga sådan
undersökning, äfvensom att den, som ville åberopa ett i afseende å kun¬
görandet förelupet fel, måste göra detta gällande senast å valdagen. Till
förebyggande af dylikt missförstånd torde någon jämkning i stadgandet
vara af nöden. Enahanda erinran träffar jämväl paragrafens tredje mom.»
Justitierådet Carlson:
»Om frågodagen afskaffa, synes stadgandet i första punkten af mom.
1 böra utbytas mot bestämmelser af det innehåll, att kyrkoherdeval skall
efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter omröstningen om fjärde
profpredikant eller, om profdag infaller efter omröstningen, å fjortonde
dagen efter denna profdag, samt att annat prästval skall efter pålysning
hållas å fjortonde dagen efter sista profdagen.
I analogi med hvad som föreslagits vid § 25 synes åt mom. 2 böra
gifvas ungefär följande lydelse:
69
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 12.
Har valet ej blifvit behörigen utlyst, eller har vallängden förfallit,
eller har, då fråga är om annat prästval än kyrkoherdeval, vallängden icke
blifvit i behörig ordning justerad, utsätte valförrättaren ny valdag till
annan söndag.
Såsom vid § 22 anmärkts bör i mom. 3 angifvas, att de omständig¬
heter, som enligt § 25 inom. 1 vid kyrkoherdeval utgöra hinder för om¬
röstning om fjärde profpredikant, vid annat prästval utgöra hinder för
sjkifva valet. Dessa omständigheter äro, att profdagarna ej blifvit behö¬
rigen kungjorda, att förelagdt prof ej aflagts, och att föreslagen präst dött
eller blifvit obehörig till förslaget. Vid kyrkoherdeval kan profdag kom¬
ma att äga rum efter omröstningen om fjärde profpredikant, såväl af den
anledning, att fjärde profpredikant kallats och uppförts på förslaget, som
i följd däraf, att präst uppförts på förslaget i stället för annan präst, som
dött eller eljest afgått. Om sådan profdag icke blifvit behörigen kungjord
eller prof, som å densamma skolat afläggas, ej blifvit fullgjordt, bör, så¬
som vid § 22 anmärkts, valförrättaren, efter erhållen upplysning därom,
genast aflysa valet. Detsamma gäller, om till valförrättarens kännedom
kommer, ätt präst, som kvarstår å förslaget, dött eller blifvit obehörig.
Åt förevarande moment synes alltså böra gifvas ungefär följanda lydelse:
Har präst, som är uppförd å förslaget, dött eller blifvit obehörig
till förslaget, inställe valförrättaren valet, och ankomme på domkapitlet att
vidtaga den åtgärd, som med denna lag öfverensstämmer.
Lag samma vare, vid kyrkoherdeval, om profdag, som infallit efter
omröstningen om fjärde profpredikant, ej blifvit behörigen kungjord eller
prof, som skolat afläggas efter omröstningen, ej fullgjorts, och vid annat
prästval, om profdagarna ej blifvit behörigen kungjorda eller förelagdt
prof icke fullgjorts.»
§ 31.
Högsta domstolen:
»Den i mom. 2 förekommande bestämmelsen om vallokals tillstän¬
gande, när den för valet utsatta tiden är tillända, kan vålla svårighet, i
händelse vallokalen icke är tillräcklig för inrymmande af alla dem, som
vid valtidens utgång kommit tillstädes. Hellre torde kunna stadgas att,
när den utsatta tiden är tillända och någon ej längre är tillstädes för
afgifvande af röst, omröstningen skall förklaras afslutad.»
§ 32.
Justitieråden friherre Marks von Wilrteniberg, Petren och Gallstrand:
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
»Då i § 31 mom. 3 afses, att valet, när det sker på särskilda afdel-
ningar, skall försiggå under samma valförrättares inseende, torde häraf
följa, att valet alltid skall hållas i en enda lokal. Att detsamma gäller i
afseende å frågodagsförrättning, är uppenbart af de rörande sådan förrätt¬
ning föreslagna bestämmelser. För den händelse att, i enlighet med hvad
förut framhållits såsom sannolikt, deltagandet i prästval framgent blir vä¬
sentligen lifligare än hittills, kommer det dock säkerligen att af sådan
anledning visa sig nästan nödvändigt att på vissa håll låta frågodags- och
valförrättningen uppdelas på flera lokaler under ledning af särskilda val¬
förrättare. Äfven bortsedt från nyss antydda synpunkt kan ifrågasättas
om icke, i fall där två eller flera vidsträckta socknar skola välja gemen¬
samt, de röstberättigade, till undvikande af oskälig tidsspillan eller möda,
böra få tillfälle att inom egen socken utöfva sin rätt. Hvad beträffar
frågodagsförrättningen möter härvid en svårighet därutinnan, att den till
förrättningen hörande justeringen af vallängden och öfriga åtgärder, som
skola föregå behandlingen af frågan om fjärde profpredikant, icke gärna
kunna, i händelse af sistnämnda frågas handläggande på särskilda lokaler,
ställas i omedelbart samband med denna. Eljest skulle nämligen, i hän¬
delse justeringen i de särskilda lokalerna kräfde olika tid, kunna tänkas,
att omröstning om fjärde profpredikant hunne verkställas i en lokal, innan
den ännu påbörjats å en annan, och om, såsom vid § 27 hemställts, juste¬
ringen kunde medföra uppskof med frågodagsförrättningen, vore det till
och med tänkbart, att själfva omröstningen å de särskilda lokalerna komme
att äga rum å helt olika dagar, något som tydligen vore högst olämpligt.
Det synes alltså ur nu berörda synpunkter vara af nöden att möjliggöra
frågodagsförrättningens uppdelande i två från hvarandra till tiden skilda
förrättningar, så att vallängdens justering och annat, som bör föregå upp¬
tagandet af frågan om fjärde profpredikant, företages å en tidigare dag
än sistnämnda fråga.
De närmare stadganden, som kunna erfordras i nu angifna båda
hänseenden, synas emellertid, åtminstone innan närmare erfarenhet vun¬
nits om de nya rösträttsbestämmelsernas verkan, icke böra inflyta i lagen
utan utfärdas af Konungen.
Med hänsyn härtill torde åt förevarande paragraf böra gifvas i så
måtto vidgadt innehåll, att Konungen erhåller befogenhet att i fall, där
med hänsyn till församlingens folkrikhet eller af annan orsak pröfvas nö¬
digt att val eller frågodagsförrättning äger rum i två eller flera lokaler,
förordna därom, äfvensom meddela bestämmelser angående utseende åt
biträdande valförrättare och deras befogenheter samt om sådan uppdelning
af de vid frågodagsförrättning förekommande ärenden, att omröstning om
71
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
fjärde profpredikan kallande kan komma att företagas å annan dag än
andra till frågodagsförrättning hörande ämnen.»
Justitierådet Carlson:
»Jag instämmer i detta yttrande i hvad det angår nödvändigheten
och lämpligheten däraf, att under vissa omständigheter omröstningarna för
kallande af fjärde profpredikant och för skälfva valet uppdelas på två eller
flera vallokaler under särskilda valförrättares ledning.
Om så sker, bör det tillkomma en viss af valförrättare att utlysa
omröstningarna; att tillse huruvida hinder möter mot förrättningarna och,
om så finnes nödigt, meddela föreskrifter om desammas uppskjutande eller
inställande; att emottaga och räkna röstsedlarna i en af lokalerna, samt
att, sedan protokoll inkommit angående omröstningarna i de andra loka¬
lerna, verkställa sammanräkning af rösterna och meddela beslut, huru om¬
röstningarna utfallit.
På samma sätt synes böra förfaras, då enligt § 31 mom. 3 omröst¬
ningarna delas på två eller flera afdelningar i samma lokal. En af val-
förrättarne kan nämligen lika litet i detta fall som då omröstningarna
delas på två eller flera lokaler utöfva inseende eller kontroll öfver de
andra.
Därest, såsom af andra ledamöter föreslagits och torde vara lämp¬
ligt, åt Konungen öfverlämnas att meddela föreskrifter om omröstningar¬
nas delande på flera lokaler, synes detsamma böra gälla om omröstningar¬
nas delande på flera afdelningar i samma lokal. Jag hemställer därför,
att § 31 mom. 3 uteslutes och i förevarande paragraf angifves, att af
Konungen må bestämmas, att omröstningarna för kallande af fjärde prof¬
predikant och för själfva valet i vissa fall skola verkställas på två eller
flera afdelningar under särskilda valförrättares ledning.»
§ 35.
Högsta domstolen:
»Paragrafens affattning föranleder det antagande, att alla fall, i Indika
ett prästval till följd af förelupna felaktigheter bör förklaras ogillt, skulle
vara i paragrafen angifna, äfvensom att enhvar af de brister, som i mom.
1 omförmälas, skulle utan vidare utgöra tillräcklig grund för valets upp¬
häfvande. Så är emellertid icke förhållandet. Gifvct är t. ex. att, om
valet i strid med § 31 förrättats genom öppen omröstning, ett dylikt i
§ 35 ej omnämndt fel bör göra valet ogillt, men däremot lärer det ej kunna
vara åsyftadt, att t. ex. en försummelse af valförrättare!! att, såsom i § 28
mom. 3 afses, vid underrättelse till den, som kallats till fjärde profpredi-
72
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
kant, foga utdrag af frågodagsprotokoll skall, såsom ordalagen i föreva¬
rande paragraf innebära, föranleda ovillkorlig ogiltighet. Då ett uppräk¬
nande af alla de fall, i hvilka ett val bör ogillas på grund af felaktighe¬
ter, knappast är möjligt eller i hvarje fall skulle leda till synnerlig vid¬
lyftighet, och ett dylikt uppräknande ej i fråga om prästval betingas af
kraftigare skäl än i fråga om andra val, där sådant ej ansetts af behofvet
påkalladt, torde bestämmelserna i mom. 1 och 2 böra uteslutas.»
§ 36.
Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wiirtemherg och Gall¬
strand:
»Lydelsen af första mom. synes ej med önskvärd tydlighet utesluta
möjligheten af den helt visst ej åsyftade tolkning, att icke allenast öfver-
ordnad myndighet utan äfven valförrättaren skulle äga ingå i pröfning af
fråga, huruvida röst bör ogillas af anledning som i paragrafen omförmäles.
Någon jämkning i affattningen torde alltså vara erforderlig.»
§ 37.
Justitieråden Bohman och friherre Marks von Wurtemherg:
»Paragrafens ordalydelse innebär, hvad naturligen ej kan vara åsyf-
tadt, att domkapitlet, när valet ej öfverklagats, vore förhindradt att mot
valförrättaren vidtaga åtgärder i anledning af felaktigheter vid valet. ^ \ id
sådant förhållande och då hvad paragrafen afser lärer få anses själfklart,
hemställes om uteslutande af paragrafen.»
§ 38.
Justitierådet friherre Marks von Wiirtemherg:
»I paragrafen synes förutsättas, att den, som vid val erhållit de
flesta rösterna, skulle kunna afsåga sig förslaget utan att någon omstän¬
dighet inträffat, som gjort honom obehörig till tjänsten. Detta strider
emellertid emot § 40, enligt hvilken endast den, som ej erhållit majoritet,
synes kunna på grund af egen önskan afgå från förslaget, och öfverens-
stämmer ej heller väl med de i § 14 upptagna regler angående möjlighet
att före val afsåga sig förslag. Hvad § 38 innehåller angående afsägelse
synes alltså böra uteslutas, och för vinnande af öfverensstämmelse med §
14 torde i stället böra bland de omständigheter, som kunna föranleda ny
ansökningstid, upptagas, att den valde blifvit utnämnd till annan tjänst.»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
73
Justitierådet Carlson:
»I § 14 stadgas, att präst ej må, innan val ägt rum, afsåga sig för¬
slag, hvarå han blifvit uppförd, utom i viss» angifna fall. Häraf skulle
man kunna draga den slutsats, att präst, som är uppförd på förslag, äger
obegränsad rätt att afsåga sig förslaget, sedan valet skett. De i §§ 38 och
39 begagnade ordalag synas dock tyda på att någon inskränkning i denna
rått förefinnes, åtminstone för den, som vid valet erhållit de flesta rösterna.
Ett förtydligande af förslaget i denna del är sålunda behöfligt. Den som
vid valet erhållit de flesta rösterna torde icke böra få afsåga sig förslaget
med mindre han visar sådant skäl, som omnämnes i § 14. Däremot skulle
man måhända kunna medgifva den, som icke erhållit de flesta rösterna,
rätt att efter valet och sålunda äfven innan detta vunnit laga kraft afsåga
sig förslaget af hvilken anledning som helst.»
§ 40.
Justitierådet Carlson:
»Såsom vid § 38 blifvit anmärkt torde i lagen böra bestämmas, i
hvilka fall präst, som är uppförd på förslag, har rätt att afsåga sig för¬
slaget, sedan valet ägt rum.
Om så sker, synes förevarande paragraf böra förändras till ungefär
det innehåll, att, om kyrkoherdetjänst efter hållet val skall tillsättas af
Konungen och någon af de föreslagna vill afsåga sig förslaget, sedan val-
handlingarna blifvit insända till Konungen, afsägelsen skall göras hos
Konungen.»
§ 41.
Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wurtemberg och Petren:
»Såsom villkor för att ett bindande församlingsval skall hafva kom¬
mit till stånd i det fall, som afses i mom. 1, torde böra uppställas, för¬
utom att någon af de föreslagna erhållit absolut majoritet, allenast att
denne bekommit röster af viss kvotdel af de röstberättigade, och icke, så¬
som det remitterade förslaget innehåller, att viss kvotdel af de röstberät¬
tigade skall hafva deltagit i valet. Uppställandet af sistnämnda fordran
leder till den oegentligheten, att en person kan blifva vald därigenom, att
anhängarna af hans motkandidat komma tillstädes och rösta på denne. Om
t. ex. de röstberättigade utgöra 1,800 och vid valet röster tillfalla A och
B, därvid A erhåller 500 och B 75 röster, har enligt det remitterade för¬
slaget intet bindande val kommit till stånd, men, om ytterligare 30 af B:s
Bih. till Riksd. Prot. It)0V. 1 Samt. 1 Afd. 6 Fläft. 10
74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
anhängare infinna sig och afgifva sina röster å B, blir föliden att A
är vald.»
Justitieråden Bohman, friherre Marks von Wurtemberg och Petrén:
»Då fjärde profpredikant kallats, skall det enligt förevarande para¬
graf bero på utgången af det sedermera anställda valet, huruvida Konun¬
gen vid utnämningen skall vara bunden inom förslaget eller äga rätt att
gå utanför detsamma och utnämna någon extra sökande. Den förra regeln
skall gälla, då någon af de å förslaget uppförda erhållit sådan röstöfver-
vikt, att valet skulle hafva varit afgörande, om fjärde profpredikant ej
varit kallad. Någon giltig grund för att i detta fall på angifvet sätt in¬
skränka Konungens rätt synes emellertid icke föreligga. Ju större röst-
öfvervikt, som vid valet tillfallit någon, desto mera anledning finnes att i
valets utgång se ett uttryck för att de öfriga föreslagna icke åtnjuta några
sympatier inom församlingen och desto angelägnare synes det därför vara,
att Konungen, därest han finner sig icke böra utnämna den, som erhållit
röstöfvervikten, har möjlighet att gå utom förslaget. På grund häraf hem-
ställes om sådan ändring, att Konungen, i hvarje fall då fjärde profpredi¬
kant varit ställd under omröstning, erhåller rätt att utnämna extra sö¬
kande.»
Justitierådet Carlson:
»Den omständigheten, att fjärde profpredikant varit under omröst¬
ning, synes böra vara utan betydelse i det fall, att präst, som på grund
af egeno ansökan varit uppförd på förslaget, erhåller stadgad pluralitet.
A andi a sidan torde icke finnas giltigt skäl, hvarför Konungens ut-
nämningsrätt skall vara inskränkt inom förslaget, då fjärde profpredikan-
ten erhåller sådan pluralitet.
Jag hemställer därför, att åt mom. 1—3 gifves ungefär det inne¬
håll, att om vid kyrkoherdeval präst, som på grund af egen ansökan varit
uppförd å förslaget, erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna och hans
röstetal uppgår till viss kvotdel af de röstberättigades antal enligt valläng¬
den, skall han af domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten, och att i
annat fall Konungen äger till tjänsten utnämna antingen en af de å för¬
slaget uppförda eller ock någon till tjänsten behörig präst, som jämlikt
§ 44 hos Konungen anmält sig som sökande.»
§ 42.
Justitieråden friherre Marks von Wurtemberg och Gallstrand:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
75
»Ått, såsom paragrafen innebär, fullmakt skulle kunna angifvas vara
utfärdad å tidigare dag än dess utfärdande beslutats, kan ej vara med
god ordning öfverensstämmande. Med bestämmelsen torde ej åsyltas annat
än att från och med den dag, för hvilken enligt paragrafen fullmakten
bör dateras, stadgandena i § 5 ej vidare skola äga tillämpning i afseende
å präst, som varit å förslaget uppförd. I stället för § 42 torde en regel
af detta innehåll böra inflyta i förslaget».
Justitierådet Carlson:
»Då, såsom redan blifvit anmärkt, det icke kan vara med god ord¬
ning öfverensstämmande, att fullmakten dateras å tidigare dag än den
beslutats, hemställer jag om uteslutande af denna paragraf.»
§ 43.
Högsta domstolen:
»Med uttalande af tvifvelsmål angående ändamålsenligheten af det
föreslagna stadgandet om skyldighet för biskopen att afgifva officiellt ut¬
låtande rörande utnämningen hemställes, att, därest stadgandet öfver huf¬
vud skall bibehållas, i förslaget angifves, huru förfaras skall, om biskops¬
ämbetet är ledigt eller biskopen af någon orsak förhindrad att afgifva
utlåtande.»
§ 47.
Högsta domstolen:
»I mom. 1 af förevarande paragraf föreski-ifves bland annat att, där
någon särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af präst är enskild
person försäkrad, därom skall gälla hvad af Konungen är eller blifver
stadgadt. Denna bestämmelse innebär enligt ordalydelsen, att Konungen
skulle kunna upphäfva eller inskränka sådan rättighet, men uppenbarligen
är det icke åsyftadt att tillägga Konungen en dylik befogenhet. Hvad i
momentet innehålles beträffande ifrågavarande rättigheter synes därför
såsom vilseledande böra utgå och ersättas med ett stadgande, att genom
lagen ej göres någon rubbning i särskild rätt eller förmån i fråga om till¬
sättning af präst, som må vara enskild person försäkrad. Detta stadgande
torde lämpligast införas i en särskild paragraf, däri jämväl bör intagas
innehållet af § 48 i förslaget.»
76
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Justitierådet Gullstrand:
»Då omröstning, hvarom i mom. 2 omförmäles, torde böra ske med
tillämpning jämväl af hvad för pråstval i allmänhet är stadgadt i § 26
mom. 2 och 3, hemstålles om förslagets fullständigande härutinnan.»
Justitieråden Carlson, friherre Marks von Wiirtemberg och Petrén:
»Vid omröstning, som afses i mom. 2 af denna paragraf, torde böra
lända till efterrättelse icke allenast den i § 26 mom. 4 upptagna bestäm¬
melse, att hvarje röstande skall äga en röst, utan äfven öfriga stadganden
i sistnämnda paragraf.»
§ 49.
Högsta domstolen:
»Därest, såsom torde vara åsyftadt, den föreslagna lagen ej skall äga
tillämpning i fråga om icke territoriella församlingar, bör detta uttrvck-
ligen stadgas.»
§ 50.
Högsta domstolen:
»Då Stockholms stads konsistorium enligt gällande bestämmelser i
allmänhet torde äga samma befogenhet som domkapitel, synes det före¬
slagna stadgandet i denna paragraf vara onödigt och möjligen kunna verka
vilseledande, hvarför hemställes att paragrafen måtte utgå».
In fidem
Erik Öländer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
77
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott tors¬
dagen den 31 december 1908.
Närvarande:
Hans excellens statsministern herr Lindman,
Hans excellens ministern för utrikes ärendena herr Teolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensväed,
Malm.
Justitieråden: Billing,
Skarstedt.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde,
efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, högsta
domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 20 sistlidna mars inhämtade utlåtande öfver det vid samma proto¬
koll fogade förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredra¬
ganden:
»Såsom jag vid detta ärendes tidigare behandling framhöll, utgöres
en hufvudpunkt i det föreliggande förslaget däraf, att pastoratens fördelning
i regala och konsistoriella skall upphöra, och att det i stället skall bero
på utgången af det i vederbörande församling anställda kyrkoherdevalet,
huruvida detta skall hafva afgörande betydelse eller utnämningsrätten till¬
78
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
komma Konungen, som då äger att utnämna äfven någon annan än den,
som vid valet erhållit högsta röstetalet. Enligt § 41 i förslaget skall
kyrkoherdeval vara afgörande, när fjärde profpredikant ej kallats, någon
af de å domkapitlets förslag uppförda erhållit mer än hälften äf de afgifna
rösterna samt minst en tredjedel af samtliga i den justerade vallängden
upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen.
Mot dessa bestämmelser har inom högsta domstolen erinrats, att
såsom villkor för ett bindande församlingsval syntes böra uppställas, för¬
utom att någon af de föreslagna erhållit absolut majoritet, allenast att
denne bekommit röster af viss kvotdel af de röstberättigade, och icke
att viss kvotdel af de röstberättigade skulle hafva deltagit i valet. Upp¬
ställandet af sistnämnda fordran ledde till den oegentligheten, att en
person kunde blifva vald därigenom, att anhängarna af hans motkandidat
komme tillstädes och röstade på denne.
Anledningen till att såsom villkor för ett afgörande församlingsval
uppställts fordran på ett visst lifligare deltagande i valet från församlingens
sida är emellertid den, att man ansett församlingen såsom sådan böra visa
intresse för utöfning af sin valrätt. Från denna synpunkt är det tydligen
likgiltigt, om rösterna vid valet afgifvits för den ene eller den andre af
de föreslagna prästerna. Det ådagalagda intresset för valet är i hvilket
fall som helst lika stort. Visserligen blir kallelsen för den valde icke
starkare, därigenom att röster afgifvas för hans medsökande, men röstsiffran
för hela valet höjes och församlingen gör sig sålunda genom ett starkare
deltagande mera förtjänt af, att hänsyn skall tagas till dess önsk¬
ningar. Härutöfver bör gifvetvis fordras, att meningarna inom försam¬
lingen icke skola vara mera splittrade, än att valet någorlunda tydligt
visar, i hvilken riktning de öfvervägande sympatierna gå, men detta
anspråk synes vara tillräckligt tillgodosedt genom bestämmelsen, att den
välde skall hafva erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna. Skall
man fästa sig endast vid de röster, som tillfallit den valde, men i alla fall
vidhålla det berättigade krafvet på ett lifligt deltagande i valet, måste
siffran för den valdes röstetal höjas och detta sannolikt icke oväsentligt.
Säkerligen skulle härigenom i de flesta fåll åstadkommandet af ett afgö¬
rande val försvåras. Det torde nämligen kunna betraktas såsom regel,
att vid prästval, särskild! då fjärde profpredikant ej kallats, ganska mycken
meningsskiljaktighet gör sig gällande inom församlingarna.
Hvad som synes mig i denna fråga hafva största vikt är att, enligt
hvad jag anser mig äga anledning antaga, de föreslagna bestämmelserna
torde motsvara det praktiska behofvet. I de yttranden, som de kyrkliga
myndigheterna afgåfvo öfver prästvalskommitténs framställning, förekom
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
79
knappast någon invändning mot den uppfattningen att, när särskilda villkor
för ett afgörande församlingsval skola uppställas, dessa böra gå ut på dels
ett lifligt deltagande i valet — hvarvid alla afgifna röster medräknas —
dels absolut majoritet för den valde. Nämnda uppfattning synes sålunda
hafva vunnit allmän tillslutning bland dem, som besitta sakkunskap i dylika
frågor, och vid sådant förhållande torde, i en angelägenhet af den praktiska
natur som den föreliggande, teoretiska erinringar böra tillmätas mindre
betydelse. Då jag dessutom, såsom det förut anförda utvisar, anser ifråga¬
varande bestämmelser kunna äfven från teoretisk synpunkt på goda grunder
försvaras, tillåter jag mig hemställa, att omförmälda erinringar icke må
föranleda någon ändring i förslaget.
Beträffande § 41 har inom högsta domstolen vidare erinrats, att
någon giltig grund icke syntes föreligga, hvarför Konungens utnämnings-
rätt, sedan fjärde profpredikant kallats, i vissa fall skulle vara bunden
inom förslaget, utan Konungen borde erhålla rätt att utnämna extra sökande
i hvarje fall, då fjärde profpredikant varit ställd under omröstning. Äfven
denna erinran anser jag mig förhindrad att biträda. Om man tager känne¬
dom om de förhandlingar, som föregingo tillkomsten af gällande lag
angående tillsättning af prästerliga tjänster, finner man, med hvilka syn¬
nerliga svårigheter det varit förenadt att i förevarande punkt erhålla en
bestämmelse, som kunde vara tillfredsställande för såväl kyrkostyrelsen
som församlingarna. Det äfven då väckta förslaget att extra ansöknings-
rätt skulle äga rum, så snart fjärde profpredikant kallats, afvisades, enär
antagligen i sådant fåll blott ett fåtal församlingar skulle våga att använda
sin kallelserätt. Det nu ifrågasatta stadgandet i § 41 mom. -2 bygger
på det beståendes grund med den jämkning, som föranledes af reglerna
för ett afgörande församlingsval. Den församling, som kallar fjärde
profpredikant och vid valet kraftigt sluter sig kring honom, skall enligt
förslaget veta att, om fjärde profpredikanten icke blir utnämnd, någon
af de öfriga på domkapitlets förslag uppförda kommer att erhålla
tjänsten. Jag föreställer mig, att äfven nu församlingarna skola anse detta
vara att föredraga framför den ovisshet, som skulle vara förenad därmed,
att extra sökande finge anmäla sig. Att eu fjärde profpredikant kallats och
fått stark röstöfvervikt vid valet behöfver nämligen icke innebära, att
församlingen anser öfriga å förslaget uppförda präster olämpliga till
tjänsten. Ofta torde i en sådan kallelse endast böra ses ett uttryck för
att, oafsedt de öfrigas större eller mindre lämplighet, församlingen särskild!
önskar att erhålla fjärde profpredikanten till sin kyrkoherde.
Det torde tillåtas mig att, innan jag går vidare, erinra om, att det
förslag till ändrad lydelse af § 30 regeringsformen, som upprättats i syfte
80
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
att möjliggöra upphäfvandet af skillnaden mellan regala och konsistoriel^
pastorat och som genom nådig proposition den 20 mars innevarande år
förelädes Riksdagen, blef af Riksdagen antaget att hvila till vidare grund¬
lagsenlig behandling.
Vid § 26 mom. 1 i förslaget har högsta domstolens flertal hemställt
om den ändring, att rösträtt vid prästval tillerkännes en hvar i försam¬
lingen mantalsskrifven välfrejdad man eller kvinna från och med kalender*
året näst efter det, hvarunder han eller hon uppnått 21 års ålder, dock
ej främmande religionsbekännare, den, som anmält sig till utträde ur
svenska kyrkan, den, som står under fattigvårdsstyrelses målsmanskap eller
under förmynderskap, ej heller hustru, för hvilken god man jämlikt 19
kap. 4 § ärfdabalken förordnats.
En så vidtgående utsträckning af rösträtten vid prästval kan jag ej
finna tillrådlig.
De i gällande lag stadgade villkor för rätt att deltaga i dylikt
val torde hvila på den åskådning, att det, i församlingens intresse, måste
kunna hos den väljande påräknas en känsla af samhörighet med henne
såsom ett led i den kyrkliga organisationen och någon förtrogenhet med
de uppgifter, hvilka hon i sådant hänseende har sig förelagda. Att en
dylik åskådning är väsentligen riktig, synes mig ej kunna bestridas, om
man tager i betraktande de fyrfaldiga åligganden, som församlingsprästen
har att fullgöra vid sidan af den rent själasörjande verksamheten. Ej
heller kan det, efter min uppfattning, med fog påstås, att det remitterade
förslaget öfver hufvud taget innebär en mera långt gående begränsning
af valrätten än det antydda församlingsintresset kräfver. Det skall icke
förnekas, att äfven utanför de gränser, som i nämnda förslag uppdragits
för rösträtten vid prästval, mången finnes, åt hvilken sådan rätt skulle
kunna utan olägenhet anförtros. Men i stort sedt lärer hos flertalet af
dem, som icke äga att i allmänhet taga del i vården af kyrkans angelä¬
genheter inom församlingen, knappast heller kunna förväntas det kyrkliga
sinne och det omdöme i hithörande ting, hvilka äro önskvärda hos dem,
som skola välja präst. Särskildt gäller detta om de många, som jämfö¬
relsevis ofta ombyta vistelseort och redan af denna anledning aldrig komma
att i egentlig mening känna sig införlifvade med någon viss församling.
Det remitterade förslaget öfverensstämmer ock i förevarande afse¬
ende med det af särskilda kommitterade uppgjorda förslag till ändrade
bestämmelser angående tillsättning af prästerliga tjänster. Kommitterade
hafva såsom skäl mot en vidare utsträckning af rösträtten hänvisat till,
att ett förslag därom utan tvifvel måste på många håll väcka stora be¬
tänkligheter — hvartill, enligt kommitterades mening, äfven torde bidraga
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
81
vissa mindre gynnsamma erfarenheter från den personliga rösträtten, så¬
dan den i Göteborg förefinnes. Att dylika betänkligheter skulle särskildt
starkt framträda i kyrkligt lifaktiga kretsar, torde vara uppenbart, och det
synes mig ej rätt eller klokt att underskatta betydelsen häraf.
Emellertid har jag trott mig finna, vid det förnyade öfvervägande
af förevarande fråga hvartill den af högsta domstolens majoritet gjorda
hemställan gifvit anledning, att rösträtten i ett afseende torde kunna och
böra utsträckas längre än i det remitterade förslaget skett. Redan enligt
gällande lag angående tillsättning af prästerliga tjänster, med hvilken det
remitterade förslaget i denna del öfverensstämmer, hafva hustrurna under
vissa förutsättningar i männens frånvaro rösträtt vid prästval. En utvidgad
möjlighet att komma i åtnjutande af rösträtt vid sådana val har beredts
hustrurna genom den af innevarande års Riksdag i öfverensstämmelse med
nådig proposition antagna förändrade lydelse af 7 § 2 mom. i bevill-
nino-sförordningen, enligt hvilken hustru skall taxeras för inkomst af be-
skaffenhet, att hon enligt lag ägt att ensam däröfver råda. Hustrur, som
äga dylik inkomst, skola till följd häraf blifva röstberättigade å kommunal¬
stämma och vid allmän rådstuga samt, om de uppfylla de särskilda be¬
tingelserna för rösträtt å kyrkostämma och vid prästval, erhålla äfven denna
rätt. Rösträtt vid prästval kommer sålunda redan på grund af nuvarande
bestämmelser att i icke obetydlig omfattning ägas af hustrur. Att nu
utsträcka denna rösträtt till alla vid prästval inom församlingen röstbe¬
rättigade mäns hustrur, som uppfylla de personliga behörighetsvillkoren
för sådan rätt, synes icke böra föranleda några större betänkligheter. Det
torde icke med fog kunna betviflas, att den förstärkning, som sålunda
skulle tillföras de valberättigad e, i stort sedt komme att bestå af element,
som uti intresse för hithörande frågor icke skulle stå tillbaka för öfriga
röstägande och i fråga om lämplighet för valrättens utöfning vore fullt
jämförliga med många bland dem. Jag vill för öfrigt erinra om, att
inom Riksdagen icke saknats förespråkare för tanken att gifva kommunalt
röstberättigade mäns hustrur kommunal rösträtt.
Enligt statistiska centralbyråns berättelse rörande kommunala röst¬
rätten år 1904 utgjorde de kommunalt röstberättigade 18,7 procent af be¬
folkningen. Efter hvad man med siffror hämtade från 1900 års rösträtts¬
utredning kan beräkna, utgjorde åter antalet mer än 21 år gamla hustrur
till män, som inom mantalsskrifningsorten voro kommunalt röstberättigade,
omkring 9,8 procent af befolkningen. Det afdrag från dessa siffror, man
på grund af de särskilda villkoren för rösträtt vid prästval behöfde göra
för att finna de vid sådana val röstberättigade, är icke betydande, och det
Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 11
82
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nio 12.
vore sålunda tydligen ett ansenligt tillskott, som genom den nu föreslagna
bestämmelsen komme att tillföras dem, hvilka enligt det remitterade för¬
slaget skulle åtnjuta rösträtt vid prästval. Härifrån återstår emellertid
ett långt steg till den rösträttsutvidgning, som högsta domstolens flertal
föreslagit. Befolkningen öfver 21 år utgjorde vid 1905 års slut 56,8
procent af hela befolkningen. Efter afdrag af dem, som i sistnämnda förslag
undantagits från rösträtt, skulle enligt uträkning, som på min begäran
verkställts i statistiska centralbyrån, i rundt tal återstå omkring 55,3 pro¬
cent, som enligt samma förslag vore röstberättigade vid prästval.
I öfverensstämmelse med den uppfattning jag nu uttalat har § 26
mom. 1 i det remitterade förslaget omarbetats, i samband hvarmed § 26
mom. 3 i samma förslag uteslutits.
Sannolikt är, att redan vissa i det remitterade förslaget innefattade
förändringar, särskildt den lika rösträtten vid prästval, komma att — såsom
ock med dem afsetts — medföra ett väsentligt lifligare deltagande i dylika
val än hvad hittills varit vanligt, och gifvetvis skall en sådan verkan ännu
säkrare och i större omfattning inträda, om rösträtten utsträckes. Med
hänsyn härtill har inom högsta domstolen ifrågasatts, att vissa förändringar
i valförfarandet borde genomföras i syfte bl. a. att i folkrika församlingar
förebygga alltför lång och betungande tidsutdräkt vid frågodags- och valför¬
rättningar. Högsta domstolens flertal har emellertid ansett, att det åtminstone
för närvarande bör öfverlämnas åt Konungen att föreskrifva de afvikelse!1 från
det allmänna förfarandet, som i angifna ändamål kunna finnas behöfliga.
Till denna uppfattning har jag för min del anslutit mig och därför låtit ut¬
arbeta ett tillägg till § 32 i det remitterade förslaget — i det omarbetade
förslaget utgörande § 33 — i öfverensstämmelse med hvad i sådant syfte
inom högsta domstolen föreslagits.
De anmärkningar, som i öfrigt inom högsta domstolen förekommit
mot det remitterade förslaget, afse i allmänhet detaljer i detsamma, till
icke oväsentlig del sådana, där förslaget affattats i öfverensstämmelse med
gällande lag angående tillsättning af prästerliga tjänster. Beträffande
grunderna - för de förändringar, som i anledning af dessa anmärkningar
vidtagits i förslaget, tillåter jag mig att hänvisa till hvad inom högsta
domstolen anförts, och torde jag nu kunna i hufvudsak inskränka mig till
att i korthet redogöra för berörda förändringar.
Lydelsen af § 6 mom. 1 och § 7 har i anledning af högsta dom¬
stolens erinringar jämkats.
Till § 10 mom. 1 har gjorts ett tillägg i enlighet med hvad högsta
domstolen vid denna § hemställt.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
83
Vid § 13 har jag biträdt den af högsta domstolens flertal uttryckta
meningen, att i fråga om kyrkoherdeval det icke är nödigt, att försam¬
lingen tillfrågas, huruvida den åtnöjes med ett efter andra ansökningstidens
utgång upprättadt ofullständigt förslag. Kallar församlingen i sådant fall
fjärde profpredikant, torde, såsom inom högsta domstolen påpekats, de i
§ 7 mom. 2 stadgade behörighetsvillkor icke böra äga tillämpning. I an¬
ledning af hvad inom högsta domstolen förekommit har jag tillika ansett
böra stadgas att, då församling höres öfver ofullständigt förslag till kommi¬
nisters- eller kapellpredikantstjänst, omröstning i sådan fråga skall ske
inför kyrkostämmans ordförande med tillämpning af hvad i § 26 före-
skrifves samt med användande af särskildt upprättad och justerad
röstlängd.
Lydelsen af § 14 har jämkats i anslutning till hvad inom högsta
domstolen yttrats.
§ 23 af det omarbetade förslaget, motsvarande § 22 i det remit¬
terade, har omformulerats med anledning af det yttrande, som högsta dom¬
stolens flertal vid denna § afgifvit.
Beträffande § 25 har jag funnit hvad inom högsta domstolen
anförts icke böra föranleda annan förändring än att paragrafens affattning
något jämkats för att gifva uttryck åt, att valförrättaren bör, äfven utan
att yrkande af församlingsmedlem göres och utan att bevisning till stöd
för framställdt yrkande förebringas, beakta i paragrafen omförmälda hinder
för val eller frågodagsförrättning.
§ 27 har omformulerats i enlighet med hvad högsta domstolens
flertal föreslagit.
Det i § 28 föreskrifna förfarandet vid kallande af fjärde profpredikant
har, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad högsta domstolens flesta
ledamöter hemställt, förändrats i ändamål särskildt att undvika den tids¬
spillan, som skulle blifva förenad med dubbla omröstningar. Den inom
högsta domstolen såsom tänkbar omförmälda bestämmelsen, att åt den, som
ville rösta nej, lämnades öppet att å röstsedeln upptaga namnet å den
präst, som enligt hans tanke borde eventuellt komma i fråga såsom fjärde
profpredikant, har jag emellertid trott vara ägnad att medföra praktiska
svårigheter och därför icke böra upptagas i förslaget. Någon jämkning
i röstsiffrorna torde icke behöfva föranledas af den rösträttsutvidgning,
som nu föreslås.
§ 29 i det omarbetade förslaget har tillagts med anledning
af erinringar, som blifvit framställda vid § 28 i det remitterade för¬
slaget.
84
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
§ 31 i det omarbetade förslaget, motsvarande § 30 i det remitterade,
har erhållit sin ändrade lydelse i anledning af hvad inom högsta dom¬
stolen anförts.
Äfven i § 32 af det omarbetade förslaget, motsvarande § 31 i det
remitterade, har jämkning vidtagits med beaktande af den erinran högsta
domstolen framställt.
De två första momenten i § 35 af det remitterade förslaget hafva
på grund af högsta domstolens anmärkningar uteslutits, på sätt framgår
af § 36 i det omarbetade förslaget.
Erinringar inom högsta domstolen hafva jämväl föranledt den delvis
ändrade lydelse, § 37 i det omarbetade förslaget utvisar vid jämförelse
med § 36 i det remitterade.
§ 37 i det remitterade förslaget har utelämnats med hänsyn till de
erinringar, som inom högsta domstolen förekommit mot densamma.
Såsom inom högsta domstolen påpekats, synas de i § 38 förekom¬
mande orden »eller fått förslaget sig afsåga» i viss mån strida mot hvad
i § 40 stadgas. Det torde dock vara lämpligt att bereda den, som vid
val erhållit högsta röstetalet, rätt att afböja utnämning till tjänsten, om
han efter valet befordrats till annan tjänst och därför ej vill ifrågakomma
till utnämning. Ett stadgande i denna riktning synes ock, såsom inom
högsta domstolen antydts, stå i öfverensstämmelse med hvad § 14 inne¬
håller angående rätt att före val afsåga sig förslaget. I enlighet härmed
har lydelsen af § 38 jämkats.
På grund af anmärkningar inom högsta domstolen har vidare § 42
i det remitterade förslaget nu uteslutits.
I afseende å § 43 i det remitterade förslaget, motsvarande § 42 i
det omarbetade, har jag icke trott mig böra med anledning af hvad högsta
domstolen anfört vidtaga annan förändring, än att ett tillägg gjorts med
angifvande, huru det skall förfaras, när biskopsämbetet är ledigt eller
biskopen förhindrad att afgifva förord.
§§ 47 och 48 i det remitterade förslaget hafva på grund af an¬
märkningar, som inom högsta domstolen framställts, jämkats till den lydelse
§§ 46 och 47 i det omarbetade förslaget utvisa.
§ 50 i det remitterade förslaget har utelämnats till följd af hvad
högsta domstolen vid densamma yttrat.
I öfrigt hafva några smärre formella jämkningar vidtagits.»
Föredraganden uppläste härefter det sålunda ändrade lagförslaget och
hemställde, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.
85
Kungl. Majds• Nåd. Proposition N:o 12.
Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragandens hemställan;
och täcktes, med bifall till densamma, Hans Maj:t
Konungen förordna, att nådig proposition i ämnet af
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skulle till
Riksdagen aflåta^.
Ur protokollet
Carl Stålhammar.
*
3174
Stockholm 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.