Motioner i Första Kammaren N:o 64.
1
N;o 64.
Af herr Ros, i anledning af Kungl. Maj;ts förslag till lag om
reglering af prästerskapets aflöning.
Då Kungl. Maj:t i propositionen n:o 39 med förslag till »Lag om
reglering af prästernas aflöning» vidhållit den enligt mitt förmenande
otidsenliga och olämpliga aflöningsformen med jordbruksboställen, har jag
velat draga frågan om möjligheten af en partiell boställsindragning, sådan
jag i min motion till 1908 års Riksdag föreslog, under Riksdagens för¬
nyade pröfning.
Att tanken på boställsindragningens fördelar icke varit främmande
för Kungl. Maj:t, det framgår såväl af 1904 års kungl. bref som äfven
af nuvarande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollen både
år 1908 och innevarande år.
Departementschefen yttrar nämligen, att ur principiella grunder icke
kan »uppvisas nödvändigheten däraf, att för prästerskapet vidkommande
mer än i fråga om andra tjänstemän bibehålies den enligt senare tiders
åskådning olämpliga aflöningsformen med jordbruksboställen».
Under debatten i Första Kammaren ställde sig departementschefen
ingalunda afvisande mot förslaget om den partiella indragningen utan
förklarade att »det förekommer icke så få fall, då man finner, att bostäl¬
lena äro antingen så illa belägna eller så dåliga, att det vore en fördel
att få sälja dem och han ville ej förneka lämpligheten af att Kungl. Maj:t
finge rättighet att, när alla myndigheterna funnit det nyttigt att försälja
ett boställe, medgifva sådan försäljning». Äfven särskilda utskottet vid
1908 års riksdag erkänner det vara »obestridligt att genom försäljningen
en tillfällig fördel skulle kunna tillskyndas pastoratet eller dess präster-
Bih. till Biksd. Prot. 1909. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 41 Iläft. (N:o 64.) 1
2
Motioner i Första Kammaren N;o 64.
skap» och utskottet delar i allo de betänkligheter, som ej mindre i stats¬
rådsprotokollet än i motionerna — däribland äfven undertecknads — an¬
förts mot jordbruksboställen såsom form för prästernas aflöning. Utskottet
afstyrkte dock motionen hufvudsakligen af det skäl, att »jordvärdet hade
tendens att stiga och att den förmån, som vinnes genom värdestegringen
å ecklesiastik jord icke bör komma någon annan än kyrkan till godo».
Jag hyser ingen tvekan om lämpligheten af boställsindragningen eller
om fördelen för både prästerskapet och församlingarna af jordbruksande-
lens försäljning och jag skulle sålunda kunna ansluta mig till herr Daniel
Perssons motion i dess nuvarande för de olika ortsförhållandena mera af-
passade förm. Men å andra sidan skulle ett Riksdagens beslut om den i
motionen föreslagna skrifvelsen orsaka nya utredningar, så mycket mera
tidsödande, som motionären föreslår helt andra aflöningsprinciper än de,
på hvilka det kungl. förslaget är byggdt och om hvilkas företräde framför
de afo Kungl. Maj:t föreslagna jag ingalunda är öfvertygad.
Åtskilliga länsstyrelser hafva i sina utlåtanden uttalat sig för, att
den nya regleringen af prästerskapets aflöning borde så ordnas, att den
icke lade hinder i vägen för ett successivt genomförande af reformen med
hänsyn till boställenas indragning i den män detta pröfvades möjligt
och lämpligt.
Omständigheterna kunna vara sådana, att jordbruket ej kan mot skä¬
ligt arrende, ja kanske ej ens till något pris utarrenderas, och att bo-
ställshafvaren snarare anser det som en börda, än som en fördel, att själf
bruka detsamma.
Om präst och församling af dessa eller andra skäl äro ense om för¬
delen af boställets försäljning, bör en möjlighet därtill förefinnas, och har
jag därför till lagens 6:e paragraf föreslagit ett tillägg, innehållande be¬
stämmelse om att den i lagens § 2 omförmälda nämnd har att under
vissa förutsättningar tillse, om jordbruksandelen lämpligen kan från bo¬
stället afsöndras och försäljas.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,
att till § 6 i Lagen om reglering af prästernas af¬
löning må fogas en punkt 5 af följande lydelse:
»5. Möter hinder för utarrendering mot skäligt
arrende af boställets jordbruk och äro vederbörande för¬
samling och boställshafvare af detta eller andra skäl
ense om fördelen af boställets försäljning, skall nämn¬
den tillse, om den del af bostället, hvarå jordbruk be-
Motioner i Första Kammaren, N:o 64.
/
3
drifves, lämpligen kan jämte bostället tillhörande skog
afsöndras och försäljas samt hos Kungl. Maj:t göra
underdånig framställning om tillstånd till sådan försälj¬
ning och i sammanhang härmed afgifva yttrande om
det beräknade saluvärdet å dels jordbruksandelen, dels
skogen äfvensom ifråga om huru stor andel af försälj¬
ningssumman kan antagas motsvara värdet af boställets
virkesbehof öfverskj utande skogsafkastning. Vid pröf¬
ning af uppgjordt förslag till lönereglering meddelar
Kungl. Maj:t beslut jämväl rörande väckt fråga om för¬
säljning af boställe. Gifves tillstånd till dylik försäljning,
hvarvid skola för boställshafvarens räkning undantagas
nödiga bostads- och ekonomihus äfvensom trädgårds-
och planteringsland, meddelas tillika föreskrift, huru
stor del af försäljningssumman skall tillgodoföras kyrko¬
fonden såsom ersättning för mistad inkomst af boställets
skog. Återstoden af försäljningssumman öfverlämnas till
förvaltning af vederbörande kyrkoråd, och skall årliga
afkastningen af denna pastoratets prästlönefond använ¬
das dels till byggnad och underhåll af kyrka och bo¬
ställets hus, dels till bestridande af aflöningen för pasto¬
ratets prästerskap.
Har bostadsboställe af menighet anskaffats eller af
enskild donerats, skall hela försäljningssumman för bo¬
stället ställas under kyrkorådets förvaltning och ränte-
afkomsten tillgodogöras för prästerskapets aflöning och
boställets underhåll.»
Stockholm den 24 mars 1909.
Gustaf Ros.