Motioner i Första Kammaren, N:o 6.
1
N:o 6.
Af herr WijkaiMler, angående skrifvelse till Konungen
med begäran om framläggande. af förslag till ut¬
vidgning af öfver exekutor s befogenhet att lämna hand¬
räkning mot tredskande innehafvare af nyttjanderätt till
fastighet.
Jämlikt § 158 i utsökningslagen, sådant nämnda lagrum lyder enligt
lagen den 14 juni 1907, äger öfverexekutor att, under angifna förutsätt¬
ningar, då legorätten upphört eller förverkats, förordna om arrendators
eller hyresmans vräkande.
På det sätt nämnda lagrum numera formulerats, torde tvifvel ej före¬
ligga, att detsamma endast är tillämpligt på s. k. onerösa aftal om arrende
eller hyra, d. v. s. sådana, där för nyttjanderätten lämnas ersättning i
penningar, andra nyttigheter eller tjänsteprestationer. Men jämväl före
lagändringen den 14 juni 1907, då inledningsorden till paragrafen »Väg¬
rar hyresman eller brukare af annan jord» utbyttes mot »Vägrar arren¬
dator eller hyresgäst», har den juridiska doktrinen*) och rättspraxis**)
ansett öfverexekutors befogenhet att på grund af sagda lagrum meddela
handräckning icke omfatta s. k. benefika aftal, och likaledes har samma
befogenhet ansetts på det sätt begränsad, att densamma endast sträcker
sig till sådana fall, där arrende eller hyra i egentlig bemärkelse föreligga.
Emellertid torde i det praktiska lifvet förekomma icke få tillfällen,
då denna begränsning måste anses mindre väl motsvara det kraf på snabb
*) Se Tryggers kommentar till uls.-lagen sid. 462.; Skarstedts edition af lagen om nytt¬
janderätt till fast egendom, sid. 261 (utgifv:s anm. vid § 42 N. L)
•*) Holms nytt jur. arkiv 1899 sid. 483.
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft. (N:is 6—8). 1
2 . Motioner i Första Kammaren, N:o 6.
rättshjälp, som enligt nutida uppfattning bör tillkomma ägaren till en
ostridig rätt.
Det inträffar nämligen icke sällan, att nyttjanderätt till jord eller
lägenhet eller del däraf upplåtes dels utan ersättning, dels ock på sådant
sätt, att upplåtelsen icke är att hänföra till arrende eller hyra. En fastig¬
hetsägare kan exempelvis utan ersättning tillåta någon att på fastighets¬
ägarens mark uppföra en stuga eller, med eller utan ersättning, medgifva
en person att för en industriell inrättning begagna sig af taket på fastig¬
hetsägarens hus eller viss del af hans gårdstomt. Särskildt förekomma
tidt och ofta upplåtelser af städernas jord för uppförande af skyddsskjul
för arbetare, droskkuskar m. fl., eller för uppsättande af stativ för elek¬
triska eller andra ledningar.
Om nu fastighetsägaren, efter det sådan upplåtelse skett, önskar att
åter komma i besittning af den mark eller den del af hans fastighet,
som upplåtelsen afser, kan han, äfven om hans rätt därtill är fullt ostri¬
dig, icke påkalla öfverexekutors handräckning mot tredskande innehafvare
af upplåtelsen. Utsökningslagens § 158 är därå icke tillämplig och,
då i anförda fall någon själftägt från motpartens sida ej kan anses före¬
ligga, torde ej heller § 157 i samma lag kunna med framgång åberopas.
Det återstår då för fastighetsägaren endast att efter stämning till
domstol yrka åläggande för innehafvaren af upplåtelsen att afträda be¬
sittningsrätten. Äfven om en dylik rättegång hos underdom stolen förlöper
någorlunda raskt, blir det dock möjligt för innehafvaren af besittnings¬
rätten att genom sakens dragande under öfverdomstolarnes pröfning under
lång tid, oftast flere år, förhindra fastighetsägaren i utöfningen af hans
ostridiga rätt. I ett flertal fall torde nämligen en verkställighet af under¬
domstols dom, hvari ändring sökts, mot pant eller borgen, enligt § 43 i
utsökningslagen, icke kunna erhållas, enär därigenom ändringssökandet
blifver onyttigt.
Att de här anförda missförhållandena kunna för fastighetsägaren medföra
ekonomisk förlust är gifvet och framgår tydligt af ett i Göteborg nyligen
inträffadt fall.
Staden hade genom särskilda beslut af stadsfullmäktige och Göteborgs
hamnstyrelse dels meddelat ett därvarande bolag koncession intill den 1
juli 1908 å elektrisk anläggning med därtill hörande rätt att för lednin¬
gars framdragande begagna sig af inom staden tillhörande fastigheter, dels
tillåtit bolaget att för intagande af vatten till en bolagets driftanläggning
tills vidare hafva ett ledningsrör utmynnande i en af stadens hamnkanaler,
hvilken senare tillåtelse af staden sedermera återkallats, med anmaning
Motioner i Första Kammaren, N:o 6.
3
för bolaget att senast den 1 augusti 1908 hafva borttagit röret. I för¬
litande på sin rätt att, efter det tiderna för upplåtelserna utlupit, åter in¬
träda i af bolaget oinskränkt besittning af sin egendom, hade staden gått
i författning om uppförande af ett kommunalt elektricitetsverk, för hvars
ekonomiska utnyttjande förutsatts, bland annat, att nämnda bolag skulle
hafva upphört med sin verksamhet. Emellertid vägrade bolaget- att å
utsatta tider borttaga såväl de å stadens fastigheter uppsatta lednings-
stolpar och -stativ som äfven förenämnda ledningsrör. En hos öfverexe-
kutor i Göteborg af staden gjord ansökan om handräckning för lednings-
rörets bortskaffande afslogs under motivering, att »i målet ej är för handen
något af de fall, då enligt utsökningslagen öfverexekutor är behörig att
förordna om handräckning». Med anledning af detta beslut fullföljde staden
icke gjord ansökan om handräckning för ledningsstödens undanröjande.
Det tillkommer icke motionären att här uttala något omdöme, huru¬
vida bolaget möjligen ägt någon på andra än här anförda omständigheter
grundad juridisk rätt att efter koncessionstiden fortfara med sin verk¬
samhet eller huruvida staden på grand af särskilda för Göteborg gällande
ordningsföreskrifter varit berättigad att utan anlitande af exekutiv myn¬
dighet befria sig från bolagets intrång. Det, som här bör betonas, är,
att, äfven om det antages, att staden haft en absolut ostridig rutt, öfver-
exekutors beslut blifvit detsamma. Bortsedt från förenämnda möjlighet
att på grand af de särskilda ordningsföreskrifterna själf ombesörja undan¬
skaffandet af bolagets ledningsanordningar, skulle staden, därest icke, så¬
som sedermera skedde, öfverenskommelse i godo kunnat träffas, endast
haft den utväg att med bolaget öppna en mångårig rättegång, under hvil-
kens pågående staden säkerligen genom bolagets konkurrerande verksamhet
tillfogats högst betydande ekonomisk förlust.
Af det sålunda anförda synes mig framgå såsom en uppenbar brist
i vår lagstiftning, att, då nyttjanderätt till fastighet blifvit upplåten utan
ersättning, eller då sådan rätt afser annat nyttjande, än som kan beteck¬
nas med arrende eller hyra i egentlig mening, samt denna rätt ostridigt
upphört att vara gällande, fastighetsägare icke kan påkalla öfverexekutors
ämbetsåtgärd för att återinsättas i sin rätt.
Donna brist torde enligt mitt förmenande böra och kunna afhjälpas
genom en utvidgning af öfverexekutors befogenhet sålunda, att denne,
jämväl i andra fall än de i §§ 157 och 158 i utsökningslagen om-
förmälda, då fastighetsägarens rätt att komma i oinskränkt besittning
af sin fastighet synes öfverexekutor uppenbar, må kunna därtill lämna
handräckning mot tredskande innehafvare af nyttjanderätt till fastigheten.
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 6.
Jag tillåter mig därför föreslå,
att Riksdagen måtte besluta att till Kungl. Maj:t
aflåta skrifvelse med hemställan, att Kungl. Maj:t ville
låta utarbeta och Riksdagen förelägga förslag till än¬
dring eller tillägg till utsökningslagen i ofvan angifna
syfte.
Stockholm den 21 januari 1909.
Aug. Wijhander.