Motioner i Forsta Kammaren, N:o 54.
1
N:o 54.
Af friherre GylleilStierna, angående skrifvelse till
Konungen i fråga om upprättande af en lånefond för mindre
odling sföretag.
Kändt är att af Sveriges jord befinna sig stora vidder till följe af
bristande utdikning i sådant skick, att de icke bära vare sig skog eller
jordbruksprodukter. Andra kanske lika stora områden ligga öde af annan
anledning, bevuxna med ljung eller lika värdelösa växter.
Då hela ägovidden efter Sveriges officiella statistik i afrundade tal
är 41 millioner bektar utgöres däraf omkring 21 millioner af skogbärande
mark. Af återstående uppgår odlad mark och naturlig äng tillsammans
endast till 5 millioner, således 15 millioner bektar jord som för närvarande
är värdelös. Af dessa bör man väl kunna beräkna, att minst en tredjedel
kan på ett eller annat sätt bringas i kultur, och äfven förr eller senare
kommer att göra det. Men äfven på den ofvan beräknade odlade och skog¬
bärande marken återstår mycket att göra för att höja dess bärkraft.
Det torde vara ostridigt, att en ökning af jordens afkastning äfven
om den frambringas med lånade medel i bög grad verkar välgörande på
landets ekonomiska förhållanden; då det däremot icke alltid är säkert, att
den som verkställer arbetet skördar någon vinst. För statsmakterna före¬
ligger därför om icke en skyldighet, så dock ett behof som bevisar ldok
omtanke om framtiden, att i möjligast utsträckta grad och på billigaste
villkor tillhandahålla medel för dem, som vilja offra tid och arbetskrafter
på jordens kultivering. Nutidens jordbruk kräfver för att gifva högsta
Bill. till lliksd. Prof. 1909. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 32 Häft. (N:o 54.) 1
2 Motioner i Första Kammaren, N:o 54.
möjliga afkastning ett rörelsekapital som i de flesta fall saknas hos dess
innehafvare.
Hvad har hittills åtgjorts härvidlag? Odlingslånefonderna och frost-
minskningsanslagen äro afsedda för större odlingsföretag och kräfva, innan
bidrag från dem kunna erhållas, förarbeten och utredningar, hvilka icke af
hvem som helst kunna åstadkommas. Enligt uppgift hafva härtill anslagna
medel under sista året till fullo disponerats. Premieringen af småbruk och
utlämnande af premielån kan visserligen i många fall anses som en in¬
direkt hjälp till höjandet af jordens alstringsförmåga, men dels är ansök-
ningsrätten inskränkt till brukare af mindre än 12 hektar åker, dels
fordras andra betingelser för att kunna få del af dessa anslag, hvilka ofta
icke kunna uppfyllas, särskildt af dem som mest äro i behof af hjälp.
Premieringen af odlingsföretag är inskränkt, antagligen för att anslaget
skall räcka till för brukare af endast 6 hektar. Skogsvårdsstyrelserna hafva
icke medel tillräckliga för kultivering af våra oändliga kalmarker eller ut¬
dikning af de stora vidderna försumpad mark.
Om någon anser, att dessa hittills anslagna medel äro under nuvarande
förhållanden tillräckliga och stå fullt i proportion med öfriga för landets
utveckling och uppehållande nödiga utgifter, så ber jag få uttala som min
uppfattning, att han icke tillräckligt klart ser sakens stora innebörd. Sant
är, att man icke med konstlade medel bör framkalla en kultur, som sedan
kanske icke kan bibehållas, men med den alltjämt ökade efterfrågan på
lifsförnödenheter och andra jordbruksalster, lär man icke behöfva befara detta.
Jag tänker nu icke endast på de stora öde markerna, där utom penningar
äfven kommer den stora svårigheten att skaffa folk. Närmast föreligger
ett stort behof för de allra flesta af våra mindre hemmansägare och landt¬
brukare, särskildt i sämre lottade trakter, hvilka, med sina ännu mången
gång allt för stora arealer under eget bruk, ej uteslutande genom sitt eget
arbete kunna bringa dessa till högsta afkastning, att genom legdt arbete
utföra dikningsföretag eller andra jordförbättringar. Vanligaste formen för
detta arbete kan man tänka sig sålunda, att, om hjälp till odlingsföretag
kunde bekommas, barnen sättas i tillfälle att stanna i hemmet i stället
för att i förtid kastas in till städer och industrisamhällen. Genom famil¬
jens förenade arbete skulle egendomen snart nog producera tillräckligt
både att föda familjen och amortera skulden.
Hen, som känner den jordbrukande befolkningen på olika platser och
under olika förhållanden, vet, att mången ny åker skulle kunna brytas
och att det icke alltid är brist på arbetskraft, som är orsaken till att det
icke göres. Jag tror mig äfven veta, att många behjärta detta och att
Motioner i Första Kammaren, K:o 54.
det endast är svårigheten att finna en betryggande form för lånens ut¬
lämnande, som gör att icke frågan redan är löst. Ett skäl för att frågan just
nu bör dryftas är deu rådande arbetsbristen i städerna, då det ur social
synpunkt är önskligt att återbörda till landsbygden en arbetskraft, som
där så väl kan användas. Genom hushållningssällskapens ombuds skrif¬
velse till Kungl. Maj:t om bildande af en täckdikningslånefond kan väl
endast en del af frågan vara väckt till lif och då hushållningssällskapens
verksamhetsområden säkerligen äro för stora för att rätt kunna kontrollera
lånesökandes ekonomi, medlens behöflighet och rätta användning, deras
ansvarighet redan hårdt anlitad af egnahemsrörelsen, och arbetstiden för
deras förtroende- och tjänstemän ej kan räcka till för de besiktningar som
erfordras, synes mig lånen på annat sätt böra förmedlas, exempelvis af
kreditföreningar, bildade på andelsprincipens grund, eller af kommunerna
genom kommunalnämnderna eller särskildt utsedda personer. Visserligen
kunna kommunerna ej åläggas denna risk, men bör det väl ligga i deras
eget intresse att öka jordens produktion och därigenom sin egen bärkraft
och sina medlemmars ökade välstånd. Ansvarssummornas storlek bör
naturligen liksom öfriga kommunala lån af Kungl. Maj:t pröfvas. Skulle
någon ändring af kommunallagarna härfor erfordras, borde väl detta icke
möta oöfverstigliga hinder. Den af Riksdagen 1906 beslutade norrländska
nyodlingsfonden och den af Ivungl. Maj:t med anledning af Riksdagens
skrifvelse utfärdade kungörelsen angående villkoren för dess användande
synes mig vara lämpligaste formen för nytt anslag, afsedt för hela riket
med ändrade bestämmelser i den riktning att det kunde användas äfven
till förbättrande af redan odlad eller skogbärande mark samt förmedlas
äfven genom annan myndighet än hushållningssällskap och landsting.
De stora lifsfrågorna om landets representation, om försvaret, om
lagändringar, administration och förvaltning m. fl. hafva en benägenhet
att alltför mycket träda i förgrunden för dem som samlas i politiskt ar¬
bete, till den grad att icke alltid tillbörligt afseende fästes vid frågor,
som röra utvecklingen af landets naturliga inkomstkällor, hvilka man dock
icke helt bör öfverlämna åt den enskilda företagsamheten att utveckla.
Då åtminstone i många trakter af vårt land här föreligger ett verk¬
ligt stort behof, då hela denna fråga är af så stor räckvidd och af så
utomordentligt stor betydelse för fosterlandets framtida ekonomiska väl¬
stånd, vågar jag vördsamt hemställa
att Riksdagen ville besluta: att i underdånig skrif¬
velse anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes efter vederbör-
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 54.
lig utredning framlägga förslag till bestämmelser om
upprättande af en lånefond för hela riket, i lättare
åtkomlig form för odling, utdikning och annan jord¬
förbättring samt om afsättande af nödiga medel till en
dylik fond.
Stockholm den 19 februari 1909.
I. Gyllenstierna.
Stockholm, O. L. Svanbäcks boktryckeri, 1909.