Motion i Första Kammaren N:o 13.
1
N:o 13.
Af herr Carlberg m. fl., med förslag till ändrad lydelse af 2
§ 1 mom. i förordningen angående skogsvårdsafgifter
den 24 juli 1903.
Då 1903 års Riksdag antog lagen om skogsvårdsafgifter, erhöll § 2
af nämnda lag följande lydelse:
»De genom dessa afgifter inflytande medel fördelas mellan landstings¬
områdena efter den virkesmängd, som för tillverkning af de utförda va¬
rorna blifvit inom de skilda områdena afverkad.»
I Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 47 till samma Riksdag hade denna
paragraf följande lydelse:
»De genom dessa afgifter inflytande medel fördelas årligen af Kungl.
Maj:t mellan de särskilda län, från hvilka afgifterna influtit.»
I det statsrådsprotokoll, som åtföljer nämnda proposition yttrar före¬
dragande departementschefen bland annat:
»I öfrigt anslutande mig till hvad domänstyrelsen sålunda anfört,
finner jag ej, att tillräckligt talande skäl framdragits, för att frångå det
af styrelsen år 1895 framställda förslaget därom, att skogsvårdsafgifterna
skulle ingå till en allmän skogsvårdsfond, ur hvilken Kungl. Maj:t skulle äga
att i mån af tillgång anvisa medel för den enskilda skogsvårdens främjande
inom de skilda länen, såsom för närvarande är förhållandet med anslaget
för skogsodlingens befrämjande. — — —
»En fördelning mellan länen af inflytande skogsvårdsafgifter efter
den virkesmängd, som för tillverkning af de utförda varorna blifvit inom
de skilda länen afverkad, skulle, såsom äfven domänstyrelsen framhållit,
Bih. till Riksd. Frat. 1909. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Haft. (N:o 13).
2
Motion i Första Kammaren N:o 13.
utfalla mycket ojämnt med hänsyn till det behof af bidrag för skogsvårds-
ändamål, som inom länen förefinnes. Äfven om detta missförhållande
skulle i viss mån af hjälpas genom den af styrelsen föreslagna ökning af
och jämkning i fördelningen af de bidrag, staten komme att till den en¬
skilda skogvårdens främjande lämna, synes det mig dock från synpunkten
af tillgodoseendet af skogshushållningen för landet i dess helhet icke vara
lämpligt att såsom en oeftergiflig grundsats fastslå, att de skogsvårdsaf-
gifter, som erlagts för virke, afverkadt å en ort, ovillkorligen skulle
komma samma orts skogshushållning till godo.»
Den fruktan för ojämnhet i fördelningen med hänsyn till förefintliga
behofvet, som departementschefen här uttalat, har erfarenheten under de
år, hvarunder lagen tillämpats, visat vara fullt befogad.
Yissa skogsrikare län med nu pågående skogsafverkning för export
erhålla årligen belopp, som öfverstiga 100,000 kronor, under det att an¬
dra län, hvilkas skogsprodukter förbrukas inom landet eller där afverknin-
gen pågått under mer eller mindre långt tillbaka liggande tider, erhålla
ett eller annat tusental kronor. En väsentligt olika stor skogsareal kan
ju förklara eu del af denna stora skillnad. Men då man finner, att vissa
län erhålla pr ytenhet enskild skogsmark mer än 50 gånger så stor andel
af skogsvårdsafgifterna, som andra län, måste man erkänna, att en be¬
klaglig ojämnhet vid fördelningen af dessa afgifter äger rum. Ty man
kan väl knappast påstå, att ett distrikt med afverkade skogar behöfver
använda mindre belopp pr ytenhet skogsmark för att beså, plantera, ut¬
dika skogsmarken och i öfrigt ordna skogsvården, än ett annat distrikt,
där afverkningen pågår.
Och lika litet torde man kunna påstå, att de län, där skogstillgån¬
garna i hufvudsak användas för den talrikare befolkningens egen förbruk¬
ning äro mindre i behof af skogsvårdsmedel, än de län, som använda sina
skogstillgångar för export.
För öfrigt är ju skogsvårdsafgiften ingen kommunalskatt, afsedd att
tillgodose de särskilda orternas intressen, utan en af Konung och Riksdag
beslutad särskild beskattning, hvilken väl i likhet med andra af staten
upptagna skatter bör komma landet i sin helhet till godo i mån af i ve¬
derbörlig ordning utredda behof. Det lärer väl ej heller kunna förnekas,
att skogsvårdsmedel, använda på södra och mellersta Sveriges mera frukt¬
bara skogsmarker, lämna landet i sin helhet större vinst än om de användas
å skogsmarkerna i landets nordligare delar, till följd hvaraf de äfven torde
böra i första rummet komma de förra till godo. Därtill kommer, att
skogsvårdsmedlen i mellersta och södra delarne af landet hufvudsakligen,
Motion i Första Kammaren N:o 13.
3
om ej uteslutande, användas till nytta för skogsmarker af mindre utsträck¬
ning, hvilka ej, tillföljd af egarnes bristande förmåga eller vilja, på annat
sätt än genom skogsvårdsstyrelsernas medverkan kunna bringas i skog¬
bärande skick.
Den enligt vår mening oriktiga fördelningen af skogsvårdsafgifterna
föranledde redan vid förra riksdagen ett resultatlöst försök att få fördel-
ningsgrunden ändrad.
Då vi nu i annan form upptaga frågan, göra vi det af den anledning
att vi anse en snar ändring behöflig. Dels måste i de vanlottade länen
mycket stå efter, som borde göras ju förr desto hellre, och dels kan ett
dröjsmål med omläggningen orsaka svårigheter för de län, som nu erhålla
alltför stora andelar af skogsvårdsafgifterna, ifall de definitivt ordna sig
med beräkning att det nu rådande öfverflödet skall fortfara.
Slutligen vilja vi som stöd för den framställning, vi komma att göra,
åberopa det beslut i ärendet, som fattades vid det allmänna möte med
skogsvårdsstyrelserna inom riket, som afhölls i Stockholm i sistlidne de¬
cember månad.
I anledning af vid mötet väckt förslag om att uttala sig för att skogs¬
vårdsafgifterna skulle ingå till en fond, ur hvilken Kungl. Maj:t skulle äga
att i mån af tillgång efter förefintliga behof anvisa medel, beslutade mötet
att uttala sig för att 80 % af de influtna skogsvårdsafgifterna skulle för¬
delas så, som hittills ägt rum, och 20 % fördelas på samma sätt som an¬
slaget för skogsvårdens befrämjande.
Ehuru vi hafva den uppfattningen, att Kungl. Maj:ts förslag af 1903
innebär den rätta lösningen och att således samtliga skogsvårdsafgifterna
borde ingå till en allmän skogsvårdsfond, hvilken skulle fördelas af Kungl.
Maj:t i förhållande till det i vederbörlig ordning styrkta behofvet inom hvarje
landstingsområde, så vilja vi dock för närvarande begränsa oss till att påyrka
den förändring i sättet för fördelning af skogsvårdsafgifterna, som god¬
kändes vid det här ofvan omnämnda skogsvårdsstyrelsemötet.
På grund af hvad vi här anfört, tillåta vi oss vördsamt föreslå Kiks-
dagen
att för sin del besluta sådan ändring i Kungl.
Maj:ts nådiga förordning angående skogsvårdsafgifter af
den 24 juli 1903, att första momentet af § 2 erhåller
följande lydelse:
De genom dessa afgifter inflytande medel skola
användas sålunda, att 4/s fördelas mellan landstings¬
4
Motion i Första Kammaren N:o 13.
områdena efter den virkesmängd, som för tillverkning
af de utförda varorna blifvit inom de skilda områdena
afverkad, och Vs af Kungl. Maj:t fördelas mellan de
olika landstingsområdena efter pröfning af förefintliga
behof.
Stockholm den 23 januari 1909.
Herman Béhm.
Theoåor Odelberg.
August Bellinder.
Edv. Bohnstedt.
P. M. Carlberg.
Henning Wachtmeister.
Fr. Bidderbjelke.
Eric Hallin.
Alexander Hamilton
dust. Lagerbring.
C. J. Beck-Friis.
Gunnar Ekelund.
Stockholm 1909. Stockholms Bokindustri Aktiebolag.