4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 93.
N:o 93.
Af herr Röing, om ändrad lydelse af 43 § i reglementet för
riksbankens styrelse och förvaltning.
Enligt § 43 mom. 1 i gällande reglemente för riksbankens styrelse
och förvaltning äro fullmäktige i riksbanken berättigade att efter noggrann
pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt fall bevilja de riksbankens
gäldenärer, hvilka afträdt sin egendom till borgenärers förnöjande, ackord
vid likviden af deras skulder till riksbanken. Däremot äga ej fullmäktige
att i andra fall efterskänka något af hvad enligt gifna föreskrifter och
gällande författningar bör erläggas, utan skola alla frågor om eftergift
underställas nästblifvande bankoutskott till afgörande i den ordning, instruk¬
tionen för detta utskott stadgar.
Erfarenheten torde, ej minst under den kris, i hvilken vi ännu be¬
finna oss, ha visat, att befogad anledning mången gång förefunnits, att
personer och företag, som kommit i ekonomiskt trångmål och häftade i
skuld till riksbanken, bort erhålla ackord under hand och ej nödgats för¬
sätta sig i konkurs, hvarigenom företagets fortfarande existens i månget
fall omöjliggjorts, om ej genom ofvan angifna bestämmelser i reglementet
det för fullmäktige i riksbanken vore förbjudet att under några som helst
förhållanden antaga ett ackord under hand. Är det för vederbörande
gäldenär ej möjligt att till Riksbanken till fullo gälda sin skuld, står för
honom ingen annan utväg öppen än att antingen försätta sig i konkurs
eller ingå till bankoutskottet med anhållan om ackord, hvilken anhållan
sedermera underkastas Riksdagens slutliga pröfning och afgörande.
Det är af lätt begripliga skäl uppenbart, att detta senare tillväga¬
gångssätt så godt som aldrig användes, utan följden af nu gällande be¬
stämmelser blir den, att gäldenären, äfven om han af de mest oförutsedda
anledningar råkat i ekonomiska svårigheter, nödgas göra konkurs, hvari-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 93.
5
genom icke blott större direkt förlust kan uppstå för såväl riksbanken
som öfriga fordringsägare, utan äfven stora ekonomiska intressen för vårt
lands näringslif kunna sättas på spel.
Det gäller därför enligt mitt förmenande att ändra det nuvarande
riksbanksreglementet i den riktning, att Riksdagen förtroendefullt gifver
fullmäktige i riksbanken rätt att efter noggrann pröfning af omständig¬
heterna i hvarje särskildt fall äfven bevilja de riksbankens kreditorer, som
ej afträdt sin egendom till borgenärers förnöjande, ackord, om befogad
anledning därtill förefinnes. Och äfven ur ren banksynpunkt kan en dylik
ändring ej vara annat än riktig.
På grund af hvad jag här ofvan anfört, hemställer jag,
att Riksdagen må besluta att § 43 mom. 1 af
reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning
erhåller följande lydelse:
§ 43.
Mom. 1. Fullmäktige berättigas att, efter nog¬
grann pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt
fall, såväl lämna riksbankens gäldenärer förlängning i
den föreskrifna tiden för betalande af deras skulder
till riksbanken som ock bevilja riksbankens gäldenärer
ackord vid likviden af deras skulder till riksbanken.
I annat än sist omförmälda fall må fullmäktige däremot
icke efterskänka något af hvad enligt gifna föreskrifter
och gällande författningar bör erläggas, utan skola alla
frågor om. eftergift underställas nästblifvande banko¬
utskott till afgörande i den ordning, instruktionen för
detta utskott stadgar.
Stockholm den 25 januari 1909.
Erik Beting.
I motionen instämma:
Axel Rune. A. Thylander. Ivan Svensson.
Sixten Neiglick. Alfr. Lundgren.
Conrad Vahlquist. Wilh. Andersson. Georg Kronlund.