Motioner i Andra Kammaren, N:o 88.
1
N.o 88.
Af herr Widéu, om skrifvelse till Kungl. Maj;t angående ut¬
redning rörande skogsarbetarnes ställning och lefnads-
förhållanden i Norrland m. m.
En fråga, som på de senare åren börjat tränga sig fram till allt
större beaktande, är frågan om de norrländska skogsarbetarnes ställning
och lefnadsförhållanden. Då denna fråga är af den allra största betydelse
för den norrländska skogsskötseln och därmed för hela denna landsdels
utveckling samt den redan börjat tagas om hand på vissa enskilda håll,
har jag ansett angeläget att i tid påkalla äfven statsmakternas uppmärk¬
samhet för densamma.
I första rummet har uppmärksamheten på denna fråga väckts från
läkarehåll. Vid svenska provinsialläkareföreningens^ årsmöte i Sundsvall
deri 8—10 juli 1907 väcktes af extra provinsialläkaren i Frostvikens di¬
strikt A. Hassler denna fråga till lif medelst ett föredrag öfver ämnet:
»Hvad bör och kan åtgöras till förbättring af skogsarbetarnes bostads¬
förhållanden under afverknings- och flottningstiden?» T detta föredrag
lämnar han en, på vissa punkter kanske nog så drastisk, skildring af skogs¬
arbetarnas lefnadsförhållanden. Han erinrar om att frågan förr varit före¬
mål för behandling och omnämnd såväl i åtskilliga förste provinsialläkares
rapporter som i tidningspressen. »Missförhållandena», säger han, »gälla i
första hand bostäderna, timmerkojorna med deras trångboddhet, otroliga
snusk och i hög grad hälsovådliga beskaffenhet i öfrigt; i närmaste an¬
slutning härtill och under slika förhållanden psykologiskt lättförklarligt
kommer det eländiga tillståndet med mat och beklädnadsfrågan.» — —
Bih till Riksd. Frot. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 41 Käft. (N:is 88—89.) 1
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 88.
»Typen för en norrländsk timmerkoja torde vara de fleste bekant,
om ej annat så genom någon fotografi, där hon tar sig nog så pittoresk
ut i den snötyngda skogen. Till jämförelse med dem på andra trakter
lämnas härmed en beskrifning öfver en sådan från norra Jämtland. Upp¬
förd af otimradt virke med sparsamt mellanlägg af mossa eller hö, som
ofta till följd af slarfvigt arbete bortfaller, så ett ej blott vinden har fritt
spelrum utan äfven t. o. m. hela handen kan föras ut genom luckorna, är
kojan afdelad i två rum för arbetare och hästar.
Rummet är längs ytterväggarna försedt med en sammanhängande
hylla af klufna smågranar för den gemensamma bädden, som för öfrigt
består af litet hö, gamla säckar och mer eller mindre af ohyra besatta
klädespersedlar; i midten af kojan tronar eldpallen, öfver hvilken rökhufven
fortsätter i en alltid öppen »skorsten», i regeln bestående af en packlåda,
hvars botten utslagits — något försök till tätning eller annan åtgärd för
att få röken att verkligen passera lådan-skorstenen torde sällan stå att
finna. Men där finns ju godt drag genom väggarna, och i regeln måste
ändå dörren öppnas, då för en normal människa kölden är att föredraga
framför brandröken. Inför dessa just ej behagliga alternativ stå dock de
stackars invånarna — eu olidlig hufvudvärk af röken eller otrefnad och
förkylningar genom det kalla draget. Golfvet i kojan består af marken,
sådan den befinnes på platsen, med ett lager af spån efter upptimringen,
men under vinterns förlopp förvandlas det sakta men säkert i en sur och
stinkande smörja af kol, allehanda affall och matrester — en veritabel
»kjokkenmodding». All denna härlighet upplyses i bästa fall af ett par
minimala fönstergluggar, där ej enda tillgången för ljuset är dörren och
rökfånget. Rundt om väggarna sitta hyllor med fläskbitar, sockerstycken
och brödpaket i ljuflig blandning med svarta tobackssnuggor och smutsiga
klädespersedlar; omkring eldpallen och i taket hänga blöta skodon och
plagg. Detta snuskiga hullerombuller kan ju ej direkt skrifvas på arbets-
gifvarens konto, men man må endast hafva klart för sig, att i denna träng¬
sel och i detta mörker kan svårligen någon ordning eller ens något behof
af ordning finnas bland en hop uttröttade, genomsvetta eller genomblöta
arbetare, som endast tänka på att få i sig någon föda och sedan söka hvila. —
På den trånga eldpallen skall så matlagningan ske — ofta för hvarje
person särskildt — och här komma vi till en mycket viktig punkt i denna
mörka tafla: denna matlagning består i 9 fall af 10 i stekning af ameri¬
kanskt fläsk och kaffekokning, och detta morgon, middag och kväll dag ut
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 88.
och dag in under derå månader. Att denna ytterst enformiga kost i läng¬
den måste hafva ett fördärfligt inflytande på allmänna hälsotillståndet och
därmed på arbetsförmågan och inkomsten — allt arbete betalas efter ackord
— är själfklart.
Ofvan berörda förhållanden gälla för arbetet i skogen vid timmer-
drifningen; vårens flottningar bjuda på om möjligt ännu orimligare, för den
oinvigde otroliga förhållanden. Under detta ytterst uppslitande och an¬
svarsfulla arbete saknas i regeln tillgång till äfven en så enkel bostad som
kojan; arbetaren är här hänvisad att tillbringa de mycket sparsamma hvilo-
stunderna på den ännu frusna marken utan annat underlag än i bästa fall
litet granris och utan annat skydd mot vårens nyckfulla väderlek än det,
som vildmarken bjuder djuren».
För att ernå en ändring i dessa förhållanden ifrågasatte d:r Hassler,
att lagen angående skydd mot yrkesfara måtte utsträckas att gälla skogs-
handteringen i de norrländska skogarne, hvarjämte han föreslår vissa be¬
stämmelser rörande timmerkojornas beskaffenhet, såsom att »kojorna upp¬
föras af tillräckligt skrädda stockar, så att väggarna efter vederbörlig dikt¬
ning blifva dragfria;
ett tätt och fast golf inlägges, äfvenledes dragfritt;
eldpallen bör bibehållas för upplysning och torkning, men skorstenen
infogas tätt i taket och göres tillräckligt hög för att förekomma inrökning,
hvarjämte rökgången förses med spjäll;
för matlagning och för uppvärmning insättes i kojan en — eller i
större kojor två — järnspisar med plåtskorsten;
dörren göres dragfri, och minst två fönster af 1 kvadratmeters yta
insättas, hvarjämte på kortväggarna uppslås skåp för förvaring af mat¬
varorna, och framför fönstren fällbara bord placeras;
liggbritsarne afdelas genom tillräckligt höga bräden i skilda sof-
platser af minst 75 centimeters bredd, och hvarje liggplats förses med
halmstoppad madrass och kudde».
»Med antydda förändringar», säger han, »regleras beläggningen i
kojan till ett resonligt mått och en efter rådande undantagsförhållanden
lämpad bostad skulle vinnas, som utan betänkligheter kunde godtagas»..
Vidare påyrkar han, att åtminstone i de större kojorna en särskild
karl anställes för matlagning, städning, tvätt och renhållning af kläder o. s. v.
samt en gemensamt drifven proviantering och hushållning, hvilken borde
väsentligt nedbringa kostnaden därför.
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 88.
För flottningslederna erfordras uppförande af kojor på rimligt afstånd
och af något bättre kvalitet än ofvan skisserade normalkoja, då dessa be¬
höfva tagas i anspråk oftast hvarje år, eller ock, om så anses lämpligare
och mindre betungande, sofsäckar af godkänd kvalitet.
Uppförandet af kojor borde påligga arbetsgifvaren eller hans ombud
och ej bortslutas vid entreprenad.
Dette ur Hasslers föredrag.
Efter en diskussion, hvarunder'läkare från andra norrländska län i
hufvudsak vitsordade Hasslers skildring, beslöts att genom förste provinsial-
läkarne i Norrland och Dalarne inhämta upplysningar i ämnet från respek¬
tive tjänsteläkare, Indika borde meddelas provinsialläkareföreningens styrelse.
Jag har satts i tillfälle att taga del af de yttranden, som på prund
häraf afgifvits af provinsialläkare och extra provinsialläkare i Jämtlands
län. Af dessa läkare vitsorda nästan alla riktigheten af Hasslers upp¬
gifter, äfven om några anse dem lida af någon öfverdrift, samt behofvet
af åtgärder. Så säger extra provinsialläkaren i Rätans distrikt, att han
»varit i tillfälle konstatera alla de i nämnda föredrag påpekade svåra miss¬
förhållanden, intet nämndt och intet glömdt»; hvarjämte han bestrider för
Jämtland och Härjedalen riktigheten af det gjorda påståendet, att allmogens
vanliga lif i hemmen icke vore bättre. Extra provinsialläkaren i Harnmer-
dals distrikt säger, att »hans iakttagelser och erfarenheter beträffande skogs-
arbetarnes bostadsförhållanden m. m. i intet hänseende afviker från hvad
d:r Hassler i sitt föredrag öfver detta ämne framhållit». Extra provinsial¬
läkaren i Stuguns distrikt upplyser, att skogsarbetarnes lefnadsförhållanden
därstädes »öfverensstämma i hufvudsak med de i d:r Hasslers föredrag
beskrifna, med reduktion af delvis förekommande öfverdrifter» o. s. v.
Enligt den redogörelse, som vid provinsialläkareföreningens årsmöte
i Stockholm 1908 aflämnades för de upplysningar, som i detta ämne in¬
hämtats genom förste provinsialläkarne i Värmland, Dalarne och Norrland,
hade 4(1 tjänsteläkare inkommit med upplysningar; och af dessa instämma
omkring SO eller de fleste, som på området ifråga förmält sig hafva egen
erfarenhet, hufvudsakligen i d:r Hasslers uttalanden. Detta gäller framför
allt timmerkojorna samt hvad därtill hörer under själfva afverkningen. Här
betonas särskildt af några läkare det sorgliga faktum, att minderårige, så
fort de vid 13—14 års ålder blifvit konfirmerade, kastas ut i skogen att
deltaga i arbetet, till stor våda för de ungas hälsa. Åtskilliga läkare, ett
tiotal, säga sig sakna personlig erfarenhet i frågan. I ungefär lika många
distrikt uppgifves, att inga timmerkojor finnas; utan där äro på grund af
mindre afstånd och bättre kommunikationer skogsarbetarne under arbets¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 88. 5
perioden inlogerade uti hyrda ruin i byar, gårdar och äfven fäbodar, af
hvilka sistnämnda en del uppgifvas vara något så när vinterbonade. En
eller annan läkare uppgifver timmerkojorna vara väl inrättade med ordent¬
ligt golf, murad spis och skorsten eller åtminstone i bättre skick än Hass-
ler omnämner. Därjämte framställas erinringar eller ändringsförslag i af¬
seende å det af honom antydda sättet för kojornas inrättande. Det beto¬
nas äfven af en eller annan, att en stor del af arbetarne själfva vilja hafva
det på det beskrifna sättet och att arbetet på öfvertygelsens väg därför
är myck*et viktigt.
Beträffande de åtgärder, som anses böra vidtagas, framhålla en del
läkare, att lagen angående minderårigas användning till arbete i industri¬
ellt yrke samt yrkesfarelagen böra i tillämpliga delar blifva gällande äfven
beträffande skogsafverkningen och timmerflottningen. En provinsialläkare
anser »frågan böra öfverlämnas till yrkesinspektionens utredning».
Hvad angår förhållandena vid flottlederna anser en del läkare för¬
bättringar för manskapet här vara allra mest behöfliga.
Detta innefattar i korthet .hufvuddragen af hvad från läkarehåll hit¬
tills i denna sak förekommit. Äfven om erfarenheterna kunna vara olika
på olika orter, äfven om i eu del skildringar en viss öfverdrift understun¬
dom kan göra sig märkbar, och äfven om meningarna ännu äro föga stad¬
gade om hvad som kan och bör göras, är det dock uppenbart, att förhål¬
landena icke äro tillfredsställande, utan att något bör åtgöras för att fa
dem bättre.
Men det är icke endast från de hygieniska fordringarnas målsmän,
som man haft uppmärksamheten fästad på denna angelägenhet. Äfven
skogsägarne och skogshandteringens yrkesmän hafva insett vikten af att i
Norrlands skogsbygder äga en under sunda och ekonomiskt betryggande
förhållanden lefvande god skogsarbetarekår. Jag har mig bekant, att trä¬
varubolag — och sådant vitsordas jämväl i provinsialläkarnes uppgifter —
tagit sig an sina skogsarbetare för att göra deras lif drägligare, till deras
nyttjande uppfört timmerkojor af annan och bättre beskaffenhet, än ofvan
skildrade, samt äfven i öfrigt vidtagit åtgärder för bättre tillgodoseende af
dessa arbetares förhållanden. Men härmed är det ej nog; åtgärderna här¬
utinnan böra sättas i system, så att de kunna mera allmänligen genomföras.
Det är endast härigenom de sociala vådor kunna aflägsnas, som eljest
kunde blifva följden af ett låt-gå-system i detta stycke.
Från skogshandteringens målsmän har äfven en annan sida af denna
arbetarfråga påkallat uppmärksamhet, om än denna på det närmaste sam¬
manhänger med den ofvan berörda. Och det är behofvet af rikligare och
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 88.
delvis äfven bättre kvalificerade arbetskrafter för skogarnas skötsel i Norr¬
land. Vid Norrlands skogsmannaförbunds årsmöte i Sollefteå 1907 fram¬
fördes denna sak af jägmästaren Harald Wedholm; och den dryftades vi¬
dare vid föreningens för skogsvård i Norrland årsmöte i Östersund år
1908. Särskild! framhölls där egnahemsfrågans betydelse för vinnande af
detta mål. Ju mera krafven på en fullt rationell skötsel af skogstillgång¬
arna göra sig gällande, framhåller Wedholm, dess mera gör sig ock gällande
behofvet af duglig arbetskraft. »Råmaterialets stegrade pris, förbättrade
kommunikationer och en mångsidigare industriell användning äf virket
hafva framtvingat en noggrannare aptering af virket vid afverkningen och
en varsammare behandling af detsamma vid transporten; men inom detta
område står ännu mycket att vinna genom vana och intresserade arbetare.
Tillsyn öfver sådant arbete kan näppeligen göras fullt effektiv. Det skulle
af förmännen kräfva allestädesnärvaro». Han pekar vidare på de skogs-
kultur- och andra skogsvårdsarbeten, som på sista tiden börjat vidtagas
»och för hvilka arbetsfältet årligen förstoras». Allt som allt, behofvet af
duglig arbetskraft blifver stadigt större. Emellertid »det börjar redan för¬
nimmas brist på arbetskraft, där skogsvårdsarbeten i någon utsträckning
planeras. Och ändock är det blott ett fåtal skogsägare, som ännu igång¬
satt dylika arbeten och säkerligen ingen, som uppbringat dem till full mot¬
svarighet ens med den löpande afverkningen». Han förordar därför åt¬
gärder i ändamål att få till stånd nedsättandet af fasta skogsarbetare på
därtill lämpliga platser i skogarna, hvaraf han vill för framtiden söka få
fram »icke blott den erforderliga kvantitativa ökningen i arbetskraft», utan
äfven en arbetskraft, som är »fullt kvalificerad för de mera grannlaga ar¬
beten, som ingå i skogsskötseln».
Det är, framhåller Wedholm vidare, högst angeläget, att åtgärder vid¬
tagas i syfte att skogsarbetarne icke behöfva arbeta under ogynnsammare
förhållanden än vare sig industri- eller jordbruksarbetarne. »Jag har sökt visa»,
säger han »att det är till skogsägarnes nytta, ja, rent utaf en nödvändighet för
skogarnas skötsel, att det vidtages bättre anordningar för den härtill erfor¬
derliga arbetskraften. Men det är också endast en gärd af rättvisa ». Och
därpå fäster han uppmärksamheten på skillnaden mellan de åtgärder, som
vidtagits för att förbättra sågverksarbetarnes förhållanden, och det stilla¬
stående vid den gamla dåligheten, som gjort sig gällande för skogsarbetar-
nes vidkommande.
Det är enligt Wedholms mening en fast skogsarbetarebefolkning, som
bör med därtill tjänliga åtgärder uppmuntras att slå sig ned i skogsbyg¬
derna. Rörande beskaffenheten af dessa åtgärder eller sättet för upplåtel¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 88.
7
serna har han icke yttrat sig i föredraget; det skulle bero på en kommande
utredning att finna det lämpligaste sättet därför.
Vid ofvan omförmälda möte i Östersund uttalade sig ock mötet bland
annat för önskvärdheten af att alla skogsägare måtte söka bereda sina
skogsarbetare möjlighet till bosättning å lämpliga lägenheter å eller i när¬
heten af arbetsfältet. Och tänkte man särskildt på att detta kunde ske i
form af egna hem, hvilket därför borde genom lämpliga åtgärder under¬
lättas.
Hvad som ofvan anförts har gällt närmast med afseende på enskilda
skogsägare eller skogsafverkare. Men det gäller äfven med afseende på
staten såsom skogsägare. I allmänhet torde skogsafverkningsarbetarne icke
hafva det bättre på statens skogar än på de enskildas. Åtgärder äro äf¬
ven här icke mindre af nöden. Huruvida och i hvilken mån dessa böra
läggas på skogsägaren eller afverkaren torde en blifvande utredning få klar¬
göra. Att äfven från statens sida åtgärder äro angelägna för att erhålla
en duglig skogsarbetarestam, är emellertid uppenbart. Därhän syftade väl
ock de upplåtelser af skogstorp, som under senaste årtionden ägt rum på
statsskogarna i de båda nordligaste länen, men klagomålen rörande verk¬
ningarna af dessa upplåtelser äro alltför många, för att det skulle vara att
anbefalla att, utan vidare, taga dessa till efterföljd. Enligt trontalet har
man att förvänta proposition om upplåtelser i utsträckt omfattning af egna
hem på kronans egendomar. Måhända kan genom dessa upplåtelser äfven
den här berörda synpunkten i viss mån tillgodoses.
Med det ofvan anförda tror jag mig hafva påvisat, att skogsarbetare¬
frågan i Norrland, från olika synpunkter och af intresserade från skilda
läger, börjat tilldraga sig en förtjänt uppmärksamhet. För en rätt insikt
om dess stora vikt torde härtill endast behöfva erinras om den ofantliga
betydelse, som skogarna i Norrland samt ett ändamålsenligt och framtids-
mässigt tillgodogörande af desamma hafva för hela vårt land och dess
ekonomi. För en rätt utveckling af den norrländska skogshandteringen är
det icke minst betydande momentet, huru arbetarefrågan i framtiden skall
gestalta sig.
För detta ändamål synes det mig af vikt, att statsmakterna här gripa
in och det utan dröjsmål; eljest kunna de lätt komma för sent. Endast
genom ett dylikt ingripande kan det, som ofvan antydts, blifva system och
enhet i det hela.
Hvad som främst behöfves är en utredning af frågan ur olika syn¬
punkter, af hvilka ofvan berörts eu del hufvudsakliga, utan att jag därför
kan anse mig hafva uttömt ämnet. Och på denna utredning böra sedan
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 88.
grundas de åtgärder, som för frågans rätta ordnande böra vidtagas.
Under åberopande af det ofvan anförda tillåter jag mig föreslå,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
dels verkställa utredning såväl rörande skogs-
arbetarnes ställning och lefnadsförhållanden i Norrland
samt, i den mån det finnes önskligt, äfven i andra i
detta afseende därmed jämförliga landsdelar,
som ock angående de åtgärder, som må finnas
nödiga för tillgodoseende af behofvet därstädes af en
under sunda ekonomiska och hygieniska förhållanden
lefvande duglig skogsarbetarestam,
och dels därefter vidtaga de åtgärder och, i den
mån Riksdagens medverkan kräfves, till Riksdagen göra
de framställningar, som af denna utredning föranledas.
Stockholm den 26 januari 1909. Johan Widén,
I motionen instämmer:
S. H. Kvarnzelius.