Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.
7
N:o 69.
Af grefve Hamilton, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
öfverflyttande på staten af kostnaderna för väghåll¬
ning sbesvärets utgörande å landet m. m.
Uti en vid 1908 års riksdag väckt motion (n:o 14 i Första
Kammaren) hemställde jag, att Riksdagen ville besluta, att hela
kostnaden för underhållet af allmän väg, bro och färja på landet
skulle på närmare angifvet sätt efter hand öfvertagas af staten
samt att vid bifall härtill Riksdagen behagade i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för Riks¬
dagen framlägga förslag till de ändringar i eller tillägg till gällande
väglag, hvartill förhållandena kunde föranleda. I sammanhang här¬
med hemställde jag i särskilda motioner (n:is 20 och 15) dels om
höjning med 1,000,000 kronor af det under nionde hufvudtiteln för
år 1909 äskade förslagsanslaget å 1,000,000 kronor såsom bidrag
till vägunderhållet på landet, dels ock om viss ändring i 60 § i
lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet.
Enligt mitt då framställda förslag skulle staten, som nu, som
bekant, bidrager med V20 eller 15 procent af uppskattade kostnaden
för underhållet af allmän väg, bro och färja, så småningom öka
detta bidrag, nämligen med nya 15 procent om året under 5 på
hvarandra följande år med början år 1909 samt, genom att det
sjätte året eller år 1914 påtaga sig återstående 10 procent af kost¬
naden för vägunderhållet, från och med sistnämnda är ensam be¬
strida kostnaden därför.
Med stöd af en del siffror, hämtade från tillgängliga statistiska
publikationer, sökte jag visa, dels huru dryga de skatter äro, som
påhvila den svenska landsbygden, särskild! för kommunala och
kyrkliga ändamål samt för vägunderhållet, dels ock huru ojämnt
fördelade dessa skatter — särskild! vägskatten — äro ej blott inom
8 . Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.
olika delar af landet, utan jämväl inom olika kommuner eller
distrikt i samma landsända. Jag påpekade ock, hvarthän dessa
missförhållanden ledde r stegrad emigration, jordbruksarbetarnas flykt
från jordbruksarbetet och öfvergång till industrien, stora svårigheter
för jordbrukarna m. m.
Sammansatta stats- och lagutskottet hemställde visserligen, att
mina ifrågavarande motioner icke måtte af Riksdagen bifallas, och
Riksdagen fattade sitt beslut i enlighet därmed. Emot utskottets hem¬
ställan hade emellertid herrar A. Wiklund och Karl Karlsson i Mo
reserverat sig och af anförda skäl hemställt om skrifvelse till Kungl.
Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag därom, att kostnaderna för väghåll-
ningsbesväret å landet måtte af staten öfvertagas eller af statsmedel
bestridas. Reservanterna framhöllo därvid, att ett bifall till mitt
förslag syntes medföra en så afsevärd omläggning af väghållnings-
besvärets utgörande, att det borde föregås af en genom Kungl.
Maj:ts försorg verkställd utredning.
Vid frågans behandling i kamrarna uttalades från skilda håll
ett gillande af den till grund för mitt förslag liggande tanken och
många röster höjdes för ett bifall till reservationen. Förslagen där¬
om lyckades dock ej vinna majoritet i någondera kammaren.
På grund af den välvilja, hvarmed mitt förslag likväl mottogs,
och då dessutom sympatiuttalanden i frågan från vidt skilda delar
af vårt land, särskild! från kommuner i Norrland, tillställts mig,
har jag ansett mig böra föra fram frågan ånyo inför Riksdagen i
förhoppning, att den dock slutligen skall vinna det beaktande och
den framgång, som den förvisso är värd.
De skäl, jag i mina föregående motioner i ämnet framhållit
för ett utjämnande af skattebördan på landsbygden och för att
staten i sådant syfte ensam öfvertager väghållningsbesväret, före¬
ligga alltjämt. Särskild! vill jag framhålla, att de drygaste skatterna
på landsbygden, vägskatten och skatterna för kyrkliga ändamål
samt för folkundervisning och fattigvård, icke äro att betrakta så¬
som kommunala besvär, utan såsom besvär af mera allmän beskaffen¬
het. Hvad är då naturligare, än att de öfvertagas af staten? Den
omständigheten, att staten redan nu i ej ringa mån lämnar medel
till bestridandet af kostnaderna för väghållet, visar för öfrigt, att
dess verkliga karaktär af en statens angelägenhet på sätt och vis
vunnit statsmakternas erkännande.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.
9
De af mig i förra årets motion n:o 14 lämnade uppgifter rörande
storleken af och ojämnheten i skatterna i olika trakter bestyrkas
på det kraftigaste af en af I. Flodström författad uppsats om det
kommunala skatteväsendet i Sverige och våra direkta skatter i
allmänhet, intagen i Ekonomisk Tidskrift för år 1908, 12:te häftet,
och tillåter jag mig därur lämna några siffror. En man med 2,000
kronors inkomst hade år 1905 att i skatt till .stat och kommun
erlägga: i Steninge socken af Hallands län kronor 83: 60, i Stock¬
holm kronor 127: 40, i Paj ala socken af Norrbottens län kronor
355: 60 och i Karl Gustafs socken af Älfsborgs län ej mindre än
kronor 642: 40. Däraf utgick i vägskatt respektive kronor 10: 60,
kronor 0, kronor 66:40 och kronor 19:40. En man med 2,000
kronors inkomst i Steninge socken af Hallands län betalade, som
sagdt, kronor 83: 60 i skatt, medan en man med blott 1,000 kronors
inkomst i Nittorps socken af Älfsborgs län hade att i skatt erlägga
kronor 162: 16. För ett hemman af 20,000 kronors taxeringsvärde
betalades i medeltal kronor 186: 96 i skatt. Variationerna rörde
sig dock mellan så skilda belopp som kronor 98: 64 i en kommun
i Malmöhus län och kronor 546: 84 i en kommun i Norrbottens
län. För ett sådant hemman uppgick vägskatten i medeltal till
kronor 57: 36, men varierade högst betydligt. Medan den sålunda
i en kommun i Skaraborgs län stannade vid kronor 27: 96, utgjorde
den i eu kommun i Älfsborgs län kronor 132, i en kommun i
Jönköpings län kronor 218: 04 och i en Norr bottenskommun kronor
290: 04. Detta är i sanning siffror, som tala! — I nämnda upp¬
sats påpekas vidare, att öfver 50 miljoner kronor, däraf 10,580,000
kronor för vägars byggande och underhåll, utbetalas af landskom¬
munerna för ändamål, som det i själfva verket borde tillhöra staten
eller åtminstone den mera omfattande landstingskommunen att taga
hand om, och att endast något öfver 5 miljoner kronor utgå för
andra ändamål.
Uti en af Nationalföreningen mot emigrationen år 1908 ut-
gifven broschyr af Nils Wohlin om ojämnheterna i det kommunala
skattetrycket på landsbygden lämnas ock en del för hithörande
ämne belysande uppgifter från Värmlands och Kristianstads län.
Hvad jag redan anfört torde emellertid vara till fyllest för att be¬
styrka önskvärdheten af en ändring i nu rådande skatteförhållanden,
och torde därvid lämpligen det första steget vara att låta staten
öfvertaga utgifterna för väghållningen på landet.
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 28 Höft.
2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.
Såsom ett hufvudskäl emot en sådan anordning anmärkte sam¬
mansatta stats- och lagutskottet vid 1908 års riksdag, att väghåll-
ningskostnaderna då skulle komma att högst väsentligt stiga, ja
sannolikt fördubblas. En dylik ökning af utgifterna torde dock
genom lämpliga föreskrifter kunna i väsentlig mån förebyggas.
Då det emellertid lämpligen torde böra anförtros Kung! Maj:t
att låta uppgöra förslag till dylika föreskrifter och då, såsom ut-
skottsreservanterna förmenat, en närmare utredning rörande den
viktiga frågan i öfrigt äfven torde erfordras, finner jag mig nu
endast böra hemställa om en skrifvelse till Kung! Maj:t med begäran
om vidtagande af dylika åtgärder samt om framläggande för Riks¬
dagen af det förslag i ämnet, hvartill utredningen må gifva an¬
ledning.
Emellertid anser jag, att staten redan nu väsentligen bör öka
sitt bidrag till vägunderhållet, och kommer jag att i särskild motion
väcka förslag därom. Då det emellertid, äfven vid bifall till före¬
varande motion, sannolikt kommer att dröja flera år, innan staten
kommer att ensam svara för kostnaderna för vägunderhållet på
landet, synes det mig, som om, intill dess detta sker, grunderna
för vägskattens beräkning borde något ändras, och torde därvid änd¬
ringen böra gå i den riktning, som angifves uti två af herr P. O.
Lundell vid 1905 års riksdag inom Andra Kammaren väckta motioner
(n:is 206 och 222). Herr Lundells förslag innebar hufvudsakligen,
att hela väghållningskostnaden såväl för vägunderhållet in natura som
eljest inom ett distrikt skulle sammanslås i en summa; att hvad
däraf efter afdrag af statsbidraget och andra tillgängliga inkomster
återstode såsom brist att fylla skulle utdebiteras såsom vägskatt lika
för alla vägfyrkar; samt att enhvar väghållare in natura skulle
genom afräkning vid uppbörden af hans vägskatt och öfriga allmänna
utskylder bekomma full ersättning för värdet af den honom åliggande
naturaprestationen, sådan den blifvit af särskilda nämnden uppskattad.
Dessa grunder synas mig böra tillämpas under tiden till dess
staten helt och hållet öfvertagit vägunderhållet, och torde Riksdagen
böra hos Kung! Maj:t anhålla om framläggandet af förslag till de
ändringar i eller tillägg till gällande väglag, som må föranledas af
dylika förändrade grunder för vägskattens beräkning.
Under åberopande af hvad sålunda anförts tillåter jag mig
vördsamt hemställa,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 70.
11
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta ut¬
arbeta och för Riksdagen framlägga förslag därom,
dels att kostnaderna för väghållningsbesvärets ut¬
görande å landet må af staten öfvertagas eller
af statsmedel bestridas, dels ock att, under tiden
intill dess staten sålunda helt och hållet påtagit
sig vägunderhållet, med höjning af statsbidraget
grunderna för vägskattens beräkning må ändras
i här ofvan närmare angifven riktning.
Stockholm den 25 januari 1909.
R. G. Hamilton.
N:o 70.
Af grefve Hamilton, om ändrad lydelse af 60 § lagen an¬
gående väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Uti särskild vid denna riksdag af gifven motion har jag tillåtit
mig hemställa, att Riksdagen, i syfte att af uppskattade kostnaden
för underhållet af allmän väg, bro och färga 3/io skall utgå af
statsmedel, ville besluta, att det af Kungl. Maj:t i statsverksproposi¬
tionen under nionde hufvudtiteln för år 1910 äskade förslagsanslag
å 1,000,000 kronor såsom bidrag till vägunderhållet på landet höjes
med 1,000,000 kronor till 2,000,000 kronor. Därvid har jag påpekat,
att ett bifall till sagda motion skulle nödvändiggöra en ändring i
60 § väglagen.
Under förutsättning således, att berörda motion vinner Riks¬
dagens bifall, får jag vördsamt hemställa,