Motioner i Andra Kammaren. N:o SO.
1
N:o 60.
Af herrar Lundgren och Forssell, om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående anordnande af inlåningsrörelse vid
riksbanken och dess afdelningskontor.
Mången torde göra sig den frågan, huru det kan komma sig, att icke
riksbanken i likhet med så många andra banker af allmänheten emotta-
ger penningar till insättning mot ränta eller med andra ord drifver in¬
låningsrörelse. På detta spörsmål torde helt visst erhållas ett svar, som
i sammanfattning innebär, att detta är något, som ligger utom ramen för
riksbankens verksamhet. Ja, nog vet man, att detta är förhållandet för
närvarande, men frågan är då, om ej detta förhållande skulle kunna med
fördel ändras.
Man kan vara öfvertygad om, att allmänheten gärna skulle insätta
penningar i Riksbanken, då ju säkerheten där vore garanterad af staten
och sålunda större än i någon annan bank. En god början till inlåning
under statens garanti är redan gjord genom postsparbankens inrättande.
Det synes som härpå borde följa en fortsättning i riksbanken, och skulle
detta helt säkert medföra stort gagn både för riksbanken, allmänheten
och staten.
Då i hvarje län öfver hela landet finns åtminstone ett riksbankens
afdelningskontor, synes det som tiden vore inne för anställande af utred¬
ning angående frågan om inrättande af inlåningsrörelse vid riksbanken
och dess afdelningskontor i landsorten.
Bih. till Rikad. Prot. 1909. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 25 Haft. (N:is 00—63).
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 61.
Med anledning häraf tillåta vi oss hemställa,
att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande inrät¬
tande af inlåningsrörelse vid riksbanken och dess af-
delningskontor samt framläggande för Riksdagen af det
förslag, hvartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 25 januari 1909.
Alfr. Lundgren. Johan Forssell.
N:o 61.
Af herr Lundgren, om höjd pension åt förre valdkonstapeln
Johan August 1Vinberg.
Den 1 april 1858 antogs Johan August ^Vinberg till vaktkonstapel
vid straffängelset å Yarbergs f. d. fästning. När i början af 1880-talet
nämnda straffängelse indrogs, var det flera vaktkonstaplar därstädes, som
på grund af »ålder samt kroniska sjukdomar och krämpor endast förmådde
att med lättare arbete i någon ringa mån bidraga till sitt uppehälle, men
vore oanvändbara till det slags tjänstgöring, som tillkomme vaktkonstapel
för fångar» (se statsutskottets vid 1886 års Riksdag utlåtande n:o 13,
sid. 8) och fördenskull icke ansågos böra anställas vid någon annan
fångvårdsanstalt. Det må nämnas, att deras tjänstgöring varit i ovanligt
hög grad ansträngande för hälsa och krafter, bland annat därför att fån-
garne användes såväl vinter som sommar till arbete i de invid hafvet be¬
lägna stenbrotten, då väl fångarne kunde bereda sig skydd mot storm och
oväder, men icke vaktkonstaplarne, hvilka för att kunna öfverskåda ett så
stort område som möjligt måste postera på höga trästaket, som omgärdade
stenbrotten.