Motioner i Andra Kammaren, N-'o 6.
7
Ä:o 6.
Af herr Räf, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående sof-
patser för tredje klassens passagerare å statens järnvägar.
I anledning af en min motion till förra årets riksdag beslöt Andra Kam¬
maren för sin del på framställning af sitt tredje tillfälliga utskott att hos
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning,
huruvida det å statens järnvägar lämpligen kan beredas resande i tredje
klass tillfälle att emot skälig afgift erhålla sofplatser för resor under
nattetid, samt att Kungl. Maj:t därefter vidtager de åtgärder, till hvilka
denna utredning kan gifva anledning. Då detta Andra Kammarens beslut
delgafs Första Kammaren, hänvisades det af denna till sitt andra tillfälliga
utskott, som i sin ordning och efter en i motionens syfte välvillig motive¬
ring hemställde, att Första Kammaren icke måtte biträda Andra Kammarens
i ärendet fattade beslut, hvilken hemställan också bifölls af Första Kam¬
maren.
Att denna min motion vann så stora sympatier talar för, att den
afser att fylla ett allmänt kändt behof. Det talar också för, att motionen
innebär en från social synpunkt fullt berättigad fordran. Jag upprepar i
detta afseende, hvad jag sade i motionen: Hvad berättigar första och andra
klassens passagerare att köpa sofplatsbiljetter? Jo, det göra dessa klassers
respektive vanliga biljetter för resan. Men det verkar aldrig fördelaktigt
att vägra »tredje klassens folk», hvad man förut medgifvit åt både första
och andra. Och tredje klassens folk har sannerligen icke mindre behof
af hvila än första och andra. Jag tror, att det för Första Kammaren icke
8
Motioner i Andra Kammaren, N-o 6.
varit olämpligt eller skadligt, om dess utskott och kanske därmed kam¬
maren själf fästat sig litet mera vid denna sida af saken.
Men min framställning i denna sak erhåller sin styrka ej blott från
dess sakliga och moraliska berättigande; Första Kammarens utskott med-
gifver, att den också innebär en från »kommunikationssynpunkt beaktans-
värd fråga» och att t. o. m. kungl. järnvägsstyrelsen just ifrån den syn¬
punkten haft sin uppmärksamhet riktad på den.
Om nästan alla de anmärkningar, samma utskott därefter framställer
och grundar sin hemställan om afslag på, kan man, synes det mig, säga,
att de mera motivera Andra Kammarens beslut om bifall än Första Kam¬
marens om afslag på hemställan om »att Kungl. Maj:t måtte låta verk¬
ställa utredning» — — samt därefter vidtaga »de åtgärder, till hvilka
denna utredning kan gifva anledning» i saken i fråga. Sannolikt skulle
t. o. m. kungl. järnvägsstyrelsen behöfva ej blott teoretiskt utan i mindre
skala äfven praktiskt låta utreda saken. Huru många tredje och andra
klass passagerare, som skulle använda sig af tredjeklass sofvagn, huru
många tredje klass passagerare, som af brist på tredje klass sofvagn nu
vägra att göra nattresor m. m., är ju allt saker, hvarom man knappast
kan bilda sig en föreställning genom annat än direkta försök. Af tid¬
ningsnotiser har jag dock sett, att man på en af Västergötlands privat¬
banor har gjort några försök med sofplats åt tredje klassens passagerare,
och att försöket utfallit till synnerligt stor belåtenhet för alla parter.
Den farhågan för svårigheten att finna fullt lämpliga konstruktioner
för inredningar af sofplatser i tredje klassens vagnar, hvilken tyckes före-
sväfvat Första Kammarens utskott, synes mig också mera kunna framkalla
arbete och kanske någon allmän täflan uti att få detta problem löst snarast
möjligt och på det mest fördelaktiga sätt. Säkerligen skulle Riksdagens
beslut i öfverensstämmelse med dess Andra Kammare i hög grad befordra
problemets lösning.
Hvad den ekonomiska sidan beträffar, så kan den omöjligen bestämmas
utan försök. Till dess har man fullt ut lika stor anledning säga, att lämp¬
liga sofplatser på 3:dje klassens vagnar skulle så mycket utvidga trafiken,
att den medförde vinst som att säga motsatsen.
Och då Första Kammarens utskott stöder hemställan om afslag på
»ännu icke fullt utrönta reformer, såsom införande af zontariff för resande,
— — elektrificering af statens järnvägar, godstaxornas omarbetande, bygg¬
ande af inlandsbanan m. m.», så synes det mig, att man sökt skäl, där
inga skäl finnas emot det af mig framställda förslaget till försök med 3:dje
Motioner i Andra Kammaren, N:o 6. 9
klassens sofvagnar. Det vore väl just synnerligen önskvärdt, om den frågan
vore åtminstone försöksvist löst, tills man skall beställa personvagnar till
inlandsbanan, som i likhet med banorna i Ryssland och Finland under
långa sträckor gar igenom ganska obebyggda delar. Talet om zontariffen
och elektrificeringen anser jag mig ej behöfva bemöta.
Första Kammarens utskott säger slutligen, att »en utredning i före¬
läggande fråga--icke vinnes på mer än tvenne vägar, nämligen an¬
tingen genom tillgodogörande af den utländska erfarenheten eller genom
experiment», men tillägger, att »tillämplig erfarenhet från andra länder ej
förefinnes», hvadan man är »uteslutande hänvisad till att förskaffa sig sådan
i eget land». Äfven efter dessa ord i motiveringen skulle man nästan
hafva väntat sig en tillstyrkande hemställan till min framställda »från
kommunikationssynpunkt beaktansvärda fråga», men det har i alla fall
blifvit afslag.
Emellertid vågar jag fortfarande på grund af såväl moraliska som
andra skäl och nu förstärkt af Andra Kammarens beslut samt den enligt
min mening i många afseenden tillstyrkande motivering, som Första Kam¬
marens tillfälliga utskott gifvit min motion, hemställa,
att Riksdagen ville uti skrifvelse hos Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utred-
ning, huruvida det å statens järnvägar lämpligen kan
beredas resande i tredje klass tillfälle att emot skälig
afgift erhålla sofplatser för resor under nattetid, samt
att Kungl. Maj:t därefter vidtager de åtgärder, till
hvilka denna utredning kan gifva anledning.
Stockholm den 16 januari 1909.
E. Båf.
Bih. till Biksd. Frat. 1909. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5 Haft.
2