8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 52.
N:o 52.
Af herr Wiltllilld, om höjning af det i Kungl. Maj ds
proposition angående statsverkets tillstånd och behof äskade
förslagsanslag för bidrag till vägunderhållet å landet.
Genom lagen den 23 okt. 1891 angående vägbållningsbesväret på
landet bestämdes, att Vio af den uppskattade kostnaden för vägunderhållet
in natura skulle utgå till resp. väghållare. Yid den revision, som väg¬
lagen undergick vid 1905 års riksdag, höjdes det utgående statsbidraget
för underhåll af väg, bro och färja från Vio till 3/ao af den uppskattade
kostnaden. Anledningen till att statsbidrag för sagda ändamål ansetts
böra utgå samt att eu höjning däraf så snart ansetts böra komma till
stånd torde bland annat vara hvad som af lagutskottet anförts vid 1901
års riksdag, nämligen att för billigheten af ett statsbidrags beviljande talade
onekligen den omständighet, att underhållet af de allmänna vägarne, såsom
många gånger blifvit framhållet, i viss mån kunde betraktas såsom ett
statsändamål, till hvars fyllande alla samhällsmedlemmar borde bidraga.
Väglagen skiljer emellertid emellan underhållet af de allmänna vä¬
garne, när mark är bar, och vinterväghållningen. Ehuru samma skäl,
som föranledt statsbidrag för underhåll af väg, när mark är bar, kunna
åberopas i lika hög grad för statsbidrag till vinterväghållet, utgår stats¬
bidrag likväl allenast med af den uppskattade årliga kostnaden för
underhållet den tid mark är bar af allmän väg, bro eller färja, medan
däremot statsbidrag icke utgår till allmän vägs hållande i fargillt skick,
då den är besvärad med snö och is. I de nordliga landsdelarne få så¬
lunda de väghållningsskyldige bekosta väghållningen under 6 ä 7 månader
Motioner i Andra Kammaren, N:o 52. 9
årligen utan att därför komma i åtnjutande af något statsbidrag. Yäg-
bördan, tryckande nog endast genom sommarvägunderhållet, kommer här¬
igenom att verka än mera betungande, och trots den stora brist på vägar,
som på många ställen är rådande, är bördan nära nog olidlig.
Det enda rätta vore efter mitt förmenande, att hela kostnaden för
väghållningsbesväret på landet öfverflyttades på staten eller bestredes af
statsmedel, . hvilken mening jag äfven vid förlidet års riksdag sökte göra
gällande uti en till sammansatta stats- ooh lagutskottets betänkande n:o 9
afgifven reservation. Såväl den i ämnet väckta motionen som reserva¬
tionen blef emellertid af Riksdagen afslagen. Äfven om till innevarande
Riksdag en förnyad framställning därom göres, lärer i allt fall detta ej
föranleda annat än på sin höjd en vidlyftig utredning, innan ärendet ånyo
kan föreläggas Riksdagens pröfning. Det synes mig därför nödigt att
redan nu söka undanröja en väsentlig brist i väglagen genom att utsträcka
statsbidraget äfven till vinterväghållningen.
Ett beslut i syfte att statsbidrag må lämnas äfven för vinterväghållet
skulle emellertid föranleda, förutom några mindre ändringar i gällande väg¬
lag, hvarom särskildt yrkande framställes, en ökad utgift för staten med
omkring 175,000 kronor och således äfven en ökning uti det i statsverks¬
propositionen till innevarande Riksdag under nionde hufvudtiteln ökade
förslagsanslag å 1,000,000 kronor, och får jag därför vördsamt hemställa,
att Riksdagen, i syfte att 3/ao af kostnaden för
vinterväghållningen å landet må lämnas af statsmedel,
ville besluta, att det af Kungl. Maj:t i statsverks¬
propositionen under nionde hufvudtiteln för år 1910
äskade förslagsanslag å 1,000,000 kronor såsom bidrag
till vägunderhållet å landet måtte höjas med 175,000
kronor till 1,175,000 kronor.
Stockholm den 25 januari 1909.
Ad. Wiklund.
Bih. till Biksd. Prot. 1909. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 22 Häft.
2