Motioner i Andra Kammaren, N:o 269.
1
N:o 269.
Af lierr Lindhagen, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner
med förslag till lag angående husbehof sskog ar inom vissa
områden m. m. samt med förslag till lag om uteslutande
tillsvidare af rätten att erhålla laga skifte inom vissa
områden m. m.
För slutförandet af de återstående afvittringarne, hvilka enligt
1901 års riksdagsskrifvelse borde ske efter väsentligen ändrade grunder,
ha i propositionerna n:is 108, 109 och 110 hänskjutits till Riksdagens
afgörande några frågor, berörande denna sak. I det stora hela är dock
meningen, att ordnandet fortfarande skall ske på administrativ väg,
ehuruväl den nya afvittringsstadgan och föreskrifterna för allmännings-
skogarne med synnerligt fog också borde af Riksdagen pröfvas såsom
innefattande viktiga förfoganden öfver staten tillhörig fast egendom
och viktiga afgöranden om enskildes (hemmansägares, lappars och in-
hysingars), rättsförhållanden.
Kungl. Maj:t har emellertid ansett administrationen böra ensam
utöfva alla dessa befogenheter, därför att afvittringarne förut åvägabragts
på administrativ väg och därför att genom ett uppskof den nu för
afvittringsverket anställda personalen skulle blifva utan sysselsättning.
Intet af dessa skäl äger någon giltighet i och för sig. Det sista ingen
alls. Och hvad det första angår, så har ju administrationen ådagalagt
en fullständig oförmåga att handhafva dessa saker. Genom dess försorg
har afvittringens ändamål totalt förfelats och istället en mängd såsom
det synes obotliga riksolyckor framkallats.
Bill. till Biktd. Prof. 1909.' I Sami. 2 Afd. 2 Band. 146 Höft. (N:is 269, 270.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 209.
Emellertid torde det vara lönlöst att nu söka få en återförvisning
af ärendet till stånd i sakernas nuvarande läge. Man kan ju också
med fog såga, att med hänsyn till den mångfald uppgifter, som före¬
ligger den nu ifrågavarande afvittringen och livilka till stor del kunna
öfverskådas först under förrättningens lopp, så blir det lättare att ordna
saken på administrativ väg, ifall det sker med omtanke. Till de ämnen,
som . underställts Riksdagens pröfning, synes dock Riksdagen böra i
hvarje fall göra några ytterligare erinringar.
Ostridligt torde vara, att man nu på allvar skall tillse, att då .
kronan går att skänka bort sin skog gåfvan både nu och för framtiden
kommer i de råtta händerna. Det enda riktiga och verksamma sättet
därför, är att kronan behåller den juridiska äganderätten till marken
samt upplåter skog under nyttjande- eller servitutsrätt. Det torde dock
likaledes vara lönlöst att söka nu få genomförd en sådan utgångspunkt
för sakens ordnande.
Man bär i stället sökt vinna målet hufvudsakligen genom den
obestridligen genomgripande förändringen att afsätta saluskogar till
allmänning. Detta anser Kungl. Maj:t i förevarande propositioner vara
nog. Norrlandskommittén och ämbetsmyndigheterna ha ansett ytter¬
ligare försiktighetsmått böra vidtagas.
Kommittén hemställer således till en början, att ansökan om nya
nybyggesanläggningar och dessas skatteomföring icke må beviljas annan
än den, som kan antagas vilja och kunna själf bruka fastigheten för
att därigenom bereda sig sitt nödiga lifsuppehälle. Af de små nybyggen,
som tillkommit vid efterafvittring i Arvidsjaur, utfärdades år 1901 för
sex nybyggen skatte- eller s. k. emissionsbref för sågverksinspektorer.
I Jockmock lär det äfven på senaste tider tillgått på enahanda sätt.
Detta såsom exempel.
Vidare förordade kommittén att från delaktighet i skogsallmän-
ningsafkastning borde uteslutas jordägarne, hvilka uppenbarligen icke
för egen utkomst bruka jorden eller äro på stället boende. Detta bör,
såsom erfarenheten visat, också omfatta förlust af rösträtt i allmännings-
förvaltning. Med de vidgade möjligheter, förslaget bereder jordägare
att få jämväl till afsalu afyttra skog från husbehofsskogsområde, är
det angeläget, att sådan jordägare, som ofvan sägs, jämväl fråntages
all rätt att använda husbehofsskog till afsalu. Det torde böra anmärkas,
att år 1901 ofvan odlingsgränsen inom Dorotea af 29 hemmansdelar
åtminstone 26 icke innehades af själfägande bönder. Afvittringen af
denna trakt skulle således redan nu endast få till uppgift att grund¬
lägga en bolagsdomän.
Motioner i Andra Kammaren. N:o 269.
3
Äfven de i ämnet hörda ämbetsmyndighetcrna hafva ansett, att
till förekommande af obehöriga förvärf eller sammanslagning af flera
brukningsdelar särskilda bestämmelser måste träffas om förfogande¬
rätten i dylika fall öfver husbehofsskogar.
Det vore underligt, om Riksdagen skulle med öppna ögon fort¬
farande underlåta att iakttaga sådana försiktighetsmått, som kommittén
och ämbetsmyndigheterna ansett tillrådliga.
Den viktiga frågan, om husbehof sanslagens omfattning skall i den
mån frågan ej pröfvats vid 1905 års riksdag, enligt förslaget också
afgöras på administrativ väg. Kammarkollegium, domänstyrelsen och
landtbruksstyrelsen ha i sitt gemensamma utlåtande sökt föreslå objek¬
tiva grunder för sådant anslags tilldelning åt de olika brukningsdelarne.
Enligt förslaget skall tilldelningen ske efter mantal såsom vid tidigare
afvittringar ägt rum. Denna senare lösning är'utan tvifvel enklare och
lättare genomförbar.
Men bär tillkommer den viktiga omständigheten, att hemmans-
delarna endast äro provisionel^ skattlagda och att den definitiva man-
talssättningen skall äga rum just under afvittringen. Hemmantalet skall
därvid bestämmas efter den ^afkastning ägorna anses kunna i medel¬
tal årligen gifva. Bestämmelserna härom hafva vid de tidigare afvitt-
ringarna tolkats olika inom skilda län och för öfrig! som bekant ledt
till stora missbruk. De enskilda intressenterna ha i mån af företag¬
samhet och inflytande fabricerat bevis med uppdrifna beräkningar af
höafkastningen i syfte att få så högt mantal åsatt som möjligt och
skogstilldelningarne lämpade därefter. Dessa sträfvanden ha i stor ut¬
sträckning lyckats, ofta på det mest skandalösa sätt. Landtmätaren är
faktiskt den, som istället för statsmakterna beslutar i detta ämne; allt
beror på hans omdöme, samvetsgrannhet och icke minst sjelfständighet.
För öfrigt kan det icke nog betonas, hur oundgängligt det är, att
ledningen af afvittriugsverket på olika händer uppdrages åt omdömes¬
gilla, själfständiga och karaktärsfasta personer. Annars kommer det att
i stor utsträckning gå fortfarande såsom hitintills på det sättet, att de
enskilda intressena och det enskilda målmedvetna initiativet å ena och
myndigheters bristande vakenhet, outvecklade rättskänsla eller mindre
kraftiga initiativförmåga å andra sidan skola samverka därhän, att det
afsedda ändamålet i mycket kommer att förfelas. För att i vidsträcktare
mån, än med förslaget kan ske någon ytterligare kontroll härå skall
kunna utöfvas, synes böra stadgas åtminstone, att befallningshafvandes
slutliga afvittringsutslag oafsedt förd klagan skall underställas Konungen,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 269.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställes,
att Riksdagen med anledning af propositionerna
n:is 108 och 109 ville
l:o) besluta stadganden i syfte att statens skogs-
tilldelningar åt hemman vid afvittringen nu och fram¬
deles komma att tjäna sitt ändamål, nämligen att vara
ett stöd för en sjbeständig, i orten bosatt jordbruks¬
befolkning;
2:6) besluta eller hos Kungl. Maj:t framhålla
nödvändigheten af föreskrifter i syfte att vid skatt¬
läggningen sträng kontroll öfvas, att ej mantalets
storlek oskäligen uppdrifves för erhållande af oskäliga
skogstilldelningar; och
3:o) besluta, att Konungens befallningshafvandes
afvittringsutslag skola i hela sin vidd underställas
Kungl. Maj:ts pröfning.
Stockholm den 1 maj 1909.
Carl Lindhagen.