Motioner i Andra Kammaren N:o 264.
3
N:o 264.
Af herr Lindhagen, i anledning af Kungl. Majds propo¬
sition angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att
försälja tomter och områden från de under styrelsens för¬
valtning ställda fastigheter i Älfsborgs samt Göteborgs
och Bohus län m. m.
Genom propositionen n:o 195 har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
medgifva, att vattenfallsstyrelsen må enligt de föreskrifter, som af Kungl.
Maj:t utfärdas, intill utgången af år 1914 ej mindre försälja eller bort¬
byta tomter och områden från de under styrelsens förvaltning ställda
fastigheter i Älfsborgs samt Göteborgs och Bohus län än äfven genom
upplåtelse af tomträtt eller genom utarrendering eller på annat sätt,
som finnes lämpligt, bereda afkastning af den del af de under styrelsens
förvaltning ställda egendomarna i nämnda län, som icke försäljes eller
är för Trollhätte kanal- och vattenverk omedelbart erforderlig.
Mot rätten för vattenfallsstyrelsen att bortbyta mark synes ej något
vara att erinra. Genom en del egoutbyten lärer nämligen lättare kunna
anskaffas mark för den föreslagna ombyggnaden af kanalen.
Hvad åter angår försäljning af kronomark vid Trollhättan synes ett
sådant afhändande möta särskilda betänkligheter just på den platsen.
Jord värdestegringen kan här tänkas med tiden blifva synnerligen jffor.
De ännu oanade möjligheter till utveckling, som öppna sig för troll¬
hättefallens omgifningar, synas i hvarje fall göra det särdeles angeläget,
att kronan i möjligaste mån bibehåller det afgörande inflytande på ut¬
vecklingen, som följer med cganderätten till jorden.
4
Motioner i Andra Kammaren N:o 264.
De områden, som att döma af propositionens motivering skulle före¬
trädesvis försäljas med full eganderätt, äro till en början tomterna inom
det s. k. stadsplaneområdet. Äfven bär vore det utan tvifvel önskligt,
om staten kunde behålla eganderätten till marken. Man invänder att
det här gäller uppförande af större hus, hvithet möter svårighet särskildt
i kreditafseende och det kan ju ligga åtskilligt under detta. Det har
emellertid på andra håll visat sig, att större hus lika fullt komma till
stånd på ofri grund, när behofvet kräfver det och ingen annan utväg-
står till buds. Möjlighet till hypotek för lån finnes också genom tomt-
rättsinteckning. Svårigheterna böra för öfrigt i allt väsentligt förfalla,
om staten själf bereder kredit såsom skett för egnahemsupplåtelserna på
platsen eller ock låter anordna en särskild kreditanstalt för statens tomt-
rättsupplåtelser i likhet med hvad afsikten är i hufvudstaden för upplå¬
telsen med tomträtt på stadens mark.
Största uppmärksamhet förtjänar emellertid afsikterna, att tomterna
å de blifvande industriområdena vid Trollhättan skola åtminstone till
största delen försäljas. Det är väl något, som om möjligt bör undvikas
och som i händelse svårigheter möta i kreditafseende, bör på något af
ofvan angifna sätt förekommas. Tomträttsinteckning och förlagsinteck-
ning finnas dock redan att tillgå för sådana industrianläggningar, för hvilka
tillräckligt anläggnings- och driftkapital saknas. Läget för en stor del
af dessa industritomter är också synnerligen fördelaktigt invid både vatten-
och järn vägskommunikationer och i närheten af den stora vattenkrafts-
anläggningen. Stockholms stad har fastställt särskilda villkor för upp¬
låtelse af industritomter med tomträtt och är det meningen att på stadens
landtegendomar upplåta mark med dylik rätt för fabriksanläggningar.
För att taga ett annat exempel upplåtes inom området för den stora
hamn- och industrianläggningen vid Mannheim, enligt hvad en beskrif¬
ning däröfver meddelar, industritomter med tomträtt. Enligt hvad pro¬
positionen gifver vid handen har Kungl. Maj:t, som den 27 november
1908 fastställt hufvudgrunder för upplåtelse med tomträtt af bostads-
tomter å de under Trollhättestyrelsens förvaltning ställda fastigheterna,
i sammanhang därmed förklarat, att med undantag af hvad angår före-
nämnda stadsplanetomter, tomter afsedda för uppförandet af bostäder i
regel icke må försäljas med eganderätt utan endast upplåtas med tomt¬
rätt. Hitintills ha inom egnahemsområdet försålts 75 tomter med egan¬
derätt och upplåtits 8 tomter med tomträtt. Någon obenägenhet för
tomträttsupplåtelser lära icke alls förefinnas bland Trollhättans arbetare.
Ehuru Kungl. Maj:ts berörda beslut är ägnadt att väcka tillfreds¬
Motioner i Andra Kammaren N:o 264.
5
ställelse, påkalla dock de fastställda hufvudgrunderna för upplåtelserna
uppmärksamhet.
Upplåtelserna skola ske på 60 till 75 år. I tomträttsafgäld betalas
ett belopp motsvarande skälig ränta å statens kostnader för tomten och
dess iordningsställande. För byggnadens uppförande erhålles lån, hvarå
årligen betalas ränta och amortering. Vid upplåtelsetidens slut har då¬
varande tomträttshafvaren företrädesrätt till ny upplåtelse. Mot allt
detta synes någon anmärkning ej kunna göras. Men dessutom bestäm¬
mes dels att den, som vid upplåtelsetidens slut är innehafvare af tomt¬
rätten, skall alltid erhålla ett lösenbelopp för byggnaden, äfven om tomt-
rättsaftalet såsom väl vanligen blir förhållandet förnyas, och dels att
denna lösen för byggnaden skall af tomträttshafvarna själfva från upp¬
låtelsetidens början bekostas genom årliga amorteringar på löseskillingen.
Fn följd häraf är således också, att en tomträttshafvare i början af
upplåtelsen skall på en gång komma ut med två amorteringar, en på
kostnaden för husets uppbyggande och en på den blifvande löseskillin¬
gen för huset. Detta förefaller mycket underligt, äfven om det i före¬
varande fall ej ställer sig så betungande på grund af den låga ränte-
godtgörelse staten är i tillfälle att medgifva för sina lån och utlägg.
Till jämförelse må nämnas, hur saken ordnats af hufvudstaden.
Där tillämpas enahanda bestämmelser som vid Trollhättan i öfrigt. Men
i stället för de ofvan särskildt anmärkta bestämmelserna är här stadgadt,
att lösen för huset skall utgå vid upplåtelsetidens slut endast i de fall,
att staden återtar tomten för att använda den till annat ändamål eller
i fall staden för den förnyade upplåtelse, hvartill tomträttshafvaren har
företrädesrätt, betingar sig en årlig afgäld, som med mer än 30 procent
öfverstiger den förutvarande, eller eljest strängare villkor än de förut
gällande och tomträttshafvaren ej vill på dessa villkor mottaga ny
upplåtelse. Staden kan således undvika att lösa huset genom uppstäl¬
landet af billiga villkor, i hvilket fall tomträttshafvaren behåller tomt¬
rätten, om han så önskar, hvilket väl blir regel, helst tomträtten obe¬
hindradt kan öfverlåtas på annan. Någon skyldighet för tomträtts¬
hafvaren att själf betala lösen genom att amortera lösesumman samtidigt
med amortering af byggnad skostnaden förekommer icke.
Enahanda tomträttsvillkor, som hufvudstadens styrelse sålunda till-
lämpar, lär man ämna föreslå inom järnvägs förvaltningen för upplåtelse
af kronojord till egnahem för järnvägstjänstemän.
Det synes nu, som om staten borde hafva likformiga bestämmelser
för sina tomträttsupplåtelser på olika håll och att de vid Trollhättan
0
Motioner i Andra Kammaren, N:o 26 d.
tillämpade borde i anmärkta hänseenden bringas till öfverensstämmelse
med hufvudstadens. Det förefaller också som om hufvudgrunderna för
statens tomträttsnpplåtelser borde beslutas af Riksdagen lika väl som
Kungl. Magt i år föreslagit Riksdagen att besluta hufvudgrunder för
försäljningar af egnahemslägenheter från kronoegendomar samt för upp¬
låtelser af mark på arrende från kronoparker i Norrland.
Vid beviljande af lån ur de båda fonderna för egnahemstomters
bebyggande vid Trollhättan göres nu ingen annan skillnad mellan
tomter upplåtna med äganderätt och med tomträtt, än att innehafvare
af tomträttsmark skall hafva företrädesrätt. Rätteligen böra, synes det
mig, fonderna helt reserveras för befrämjande af tomträttsupplåtelser
allenast. Detta är påkalladt af svårigheten att ännu få kredit för detta
nya rättsinstitut samt befrämjar dessutom statens intressen.
På grund af hvad sålunda anförts, får jag med anledning af pro¬
positionen n:r 195 hemställa:
l:ö) att det föreslagna medgifvandet för vatten¬
fallsstyrelsen att få försälja tomter och områden från
angifna fastigheter icke må af Riksdagen beviljas,
såvidt därmed afses försäljning af industritomter och
tomter inom egnahemsområden, åtminstone ej annat
än undantagsvis, och, såvidt angår industritomter, i
den mån det befinnes erforderligt för fullföljande nu
till en början af redan träffade anordningar för kraft¬
anläggningens tillgodogörande;
2:o) att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla
att för nästa Riksdag måtte framläggas till pröfning
hufvudgrunder för upplåtelser från kronans mark vid
Trollhättan af industritomter och bostadstomter med
tomträtt; dessa grunder byggda på allmängiltiga be¬
stämmelser för tomträttsupplåtelser från kronojord;
3:o) att det föreslagna medgifvandet för vatten¬
fallsstyrelsen att upplåta mark med tomträtt från an¬
gifna fastigheter måtte af Riksdagen beviljas endast
tillsvidare i afvaktan på Riksdagens fastställelse af
ofvan berörda hufvudgrunder för tomträttsupplåtelser
och under uttalande af den önskan, att upplåtelser
under mellantiden måtte i görligaste mån ske i an¬
slutning till ofvan förordade grunder;
Motioner i Andra Kammaren N:o 264.
7
4:o) att Riksdagen måtte besluta, att lån från den
s. k. tomtfonden (fonden A) och de af 1908 års Riks¬
dag anvisade särskilda lånemedel endast må beviljas
för bebyggande af tomter, som upplåtits med tomt¬
rätt.
Stockholm den 24 april 1909.
Carl Lindhagen.