Motioner i Andra Kammaren, N:o 261.
1
N:o 261.
Af herr Wallin, om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående obligato¬
risk bostadsinspektion för hela riket.
En fråga, som isynnerhet den senaste tiden tilltvingat sig en
allt större uppmärksamhet, är onekligen bostadsfrågan.
I ett land som vårt med sitt bistra klimat, som i så hög grad
försvårar vistelsen ute i fria luften, isynnerhet för barnen under den
kalla årstiden, måste det gifvetvis läggas stor vikt därpå, att bostäderna
äro af den beskaffenhet, att de verkligen motsvara begreppet bostäder.
Kan ej detta åstadkommas, riskerar man, att det uppväxande släktet
blir fysiskt undermåligt, och alla dessa filantropiska inrättningar, såsom
skollofskolonier m. m., bli endast som droppar i ett haf af mänskligt
elände. Äfven för de äldre, familjeförsörjarne, har bostädernas beskaffen¬
het mycket stor betydelse, ty det borde väl stå klart för enhvar, att
om arbetaren, när han kommer trött hem från sitt dagliga slit, för att
finna hvila och förströelse, finner hemmet kallt, osundt och otreflig^ han
icke kan erhålla den lust till intellektuell förkofran och den sinnets
jämnvikt, som är nödvändig för ett samhällsnyttigt och gagnande arbete.
Ett dåligt hem drifver honom ofta till att utom hus söka på ett onyt¬
tigt sätt tillbringa sin tid, och att han då lättare hemfaller åt begäret
efter skadliga, stimulerande njutningsmedel torde nog vara ett så väl¬
bekant förhållande, att det knappast här behöfver upprepas.
Den hastiga folkökningen, som synnerligast kännetecknat de större
städerna, samt vår bristande lagstiftning mot tomtjobberiet ha båda
gemensamt bidragit till att på ett oroväckande sätt stegra hyresprisen,
en stegring som gjort det hart när omöjligt för den fattigare befolk¬
ningen att kunna erhålla bostäder af tillfredsställande beskaffenhet till
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 2 A/d. 2 Band. 140 Hä/t. (N:o 261.)
2
Motioner i Ändra Kammaren, N;o 261.
rimligt pris. Följden däraf har blifvit, att en hel del »kyffen», ehuru
minst af allt lämpade för detta ändamål, likväl accepterats till bostäder
för . isynnerhet de fattigaste, de med stor barnskara begåfvade fa¬
miljerna.
Men då städerna helt naturligt ej äga obegränsad tillgång på ens
dylika slags »bostäder», drifver nöden de fattiga att utom städernas
hank och stör, där ej någon som helst kontroll öfver bostädernas be¬
skaffenhet finnes, söka tak öfver hufvudet.
Oförmågan att på bestämd tid punktligt kunna betala hyran gör,
att de beklagansvärda människorna måste åtnöja sig med bostäder, som
ur ren hälsovårdssynpunkt te sig i högsta grad otillfredsställande.
Fattigvårdsmyndigheterna och andra, som genom sin verksamhet kom¬
mit att på närmare håll skåda dessa nödens boningar, kunna också
gifva hårresande skildringar af den parodi på mänskligt lif, som föres
i dessa hem, hvilka ofta nog med litet god vilja och ej alltför stor
ekonomisk uppoffring från ägarnes sida kunde göras betydligt mer
ändamålsenliga.
Om nu sådana missförhållanden som de här nämnda vore be¬
gränsade till storstäderna och närmaste omgifningen däromkring, kunde
man möjligen tänka sig, att de kommunala myndigheterna därstädes
ägde möjlighet att själfva råda bot emot desamma, men tyvärr äro
de fattiges bostadsförhållanden nära nog likartade öfver hela landet,
fast måhända ej alltid af enahanda orsaker. Ofta nog är det större
industrisamhällen, där bolagen eller enskilda arbetsgivare »sörjt»
för bostäder åt arbetarne på ett sätt som icke vittnar om alltför stort
socialt samvete, men äfven landtarbetarebefolkningens bostäder äro ofta
af den beskaffenhet, att samhället af ren själfbevarelsedrift borde anses
skyldigt att vidtaga åtgärder för skyddande af sina i ekonomiskt afse¬
ende svagaste medlemmar.
Beträffande landtarbetarne synes trångboddheten vara det mest
kännetecknande för deras bostadsförhållanden, ett förhållande som borde,
synes det mig, icke möta oöfverstigliga hinder för vederbörande att
afhjälpa, om man tager i betraktande såväl jordens som byggnadsmateri¬
alens billighet på landsbygden, jämfördt med städerna.
Hur skriande missförhållandena verkligen äro blir man snart öfver-
tygad om vid genomläsande af provinsialläkarnes årsberättelser från de
skilda länen. Några korta utdrag därur torde måhända här vara be¬
rättigade. Så skrifver förste provinsialläkaren i Södermanlands län i
sin berättelse 1906 bl. a.:
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 261.
“Trångboddheten förekommer här och där isynnerhet bland den fattigare befolkningen,
såsom statare och torpare, hos hvilka rumsluften ofta är i hög grad förskämd och osund. Ventiler
och fönster som kunna öppnas saknas vanligen i dylika bostäder. De som mest bil lidande pa den
dåliga vädringen äro de små barnen, som i en hel del hem ej tagas ut under hela vintern. Oaktadt
” ka vådorna af ett dylikt lefnadssätt och uppmana till ett härdande utelif för barnen
, t • • n n _ 211 J U rl 1 .i ai VQTQ QT.T. PTTimSfi tfir flP.TI
läkarne påpeka vaaorna åt eu ayinti leiuaossan och upuni»u« o.. ...-----—----— t--
året om, torde dock en ändring i de invanda förhållandena härvidlag ej vara att emotse for den
närmaste tiden.“
V. Tibble i Uppsala län skrifver i sin
Extra provinsialläkaren
berättelse 1905:
“En kommunalordförande i V. Tibble uppgifver att 'statkarlens bostad utgöres numer af
rum och kök’. Detta numer låter ju bra, men jag tror att det endast är att hänföra till hvad som
möjligen sedan byggts eller bygges, och sådana bostäder har jag nog sett; men de gamla ruskiga
kåkarna, belägna sa godt som på marken, usla och fuktiga, finnas nog kvar. Jag har redan förut
anmärkt, att befolkningen - och det gäller ej endast statfolk — ej är sa noga med renligheten
och således anser man det väl ej vara sa noga, huru de fa bostaden. Att tuberkulosen skall hafva
en präktig jordmån i dylika bostäder är ju klart. Det vore väl en af de största valgarmngar, om
en person — läkare (ej tjänsteläkare) eller ingeniör — finge gorå en ordentlig besiktnmgsresa, och
sedan Konungens befallningshafvande efter de gjorda anmärkningarna alade de forbattnngar som
äro nödvändiga eller absolut utdömde somliga kåkar.“
I sammandrag af extra provinsialläkarnas i Östergötlands län
berättelser år 1905 läses:
“Vid en del fabriksorter förekommer trångboddhet, ehuru förbättringar årligen ske såsom
vid Motala verkstäder, Åtvidaberg etc. Vid Reijmyre säges trångboddheten alltjämt förekomma ej
så mycket på landsbygden med undantag af statbyggnader, som här och hvar lämna åtskilligt
öfrigt att önska.I 11
I sammandrag af extra provinsialläkarnes i Jönköpings län berät¬
telser 1906 heter det rörande Gislaved:
“Arbetarebostäderna härstädes, hvilka, liksom sistnämnda' skola (Gislaveds skola), ligga utom
municipalsamhällets område, voro tämligen förfallna, uthusen alldeles uppruttna och fallfärdiga, ai-
trädena osnygga, en större arbetarebostad hade blott en ingång till öfre vaningen, och genom hela
längden af denna gick en korridor, hvarför det klagades, att byggnaden var kall och eldfarlig.
I sammandrag af provinsialläkarnes årsberättelser för 1905 från
Kalmar län skrifves bl. a.:
“Den fattigare befolkningen, backstugusittare, stat- och torparefolk, har ofta små och
dåliga bostäder. Som särskilt dåliga anföres af vederbörande läkare de vid Alsterbo och Björklunda
glasbruk i Kråkemåla socken samt arbetarebostäderna vid Fogelvik och dess utgårdar i Ti’yserums
socken.11
Från Ifö kaolinfabrik i Kristianstads län skrifver vederbörande
läkare i sin berättelse 1905 följande:
“På något afstånd från de öfriga arbetarebostäderna ligger en större träbarack för galizi-
orna. Rummen voro mörka och utrymmet trångt i förhållande till antalet inneboende, föi lutt-
växlingen funnos endast trummor i taket. ^ Sängplatserna utgjordes af träbritsar i två vanmgar. I
hvarje bi'its lågo två nere och två uppe på halm.11
Från Göteborgs och Bohus län klagas ock af vederbörande läkare
som följer:
“Hälsovådliga bostäder omnämnas ett yrnr från Häby distrikt, mot hvilka åtgärder sägas
komma att vidtagas. Dylika bostäder finnas äfven inom Orusts distrikt, hvarest flere torpare och
Motioner i Andra Kammaren, N:o 261.
backstugusittare sägas lefva i högst torftiga och bristfälliga bostäder, Indika endast undantagsvis
lämna de inneboende nödigt skydd mot de därstädes ofta härjande stormarne och den tidvis rådande
ymniga nederbörden.»
I sammandrag af provinsialläkarnes i Ålfsborgs län berättelser
1905 läses:
, »Landtarbetarnes, torparnes och statarnes bostäder äro ofta mycket dåliga
dylika familj er endast ett rum, stundom ett rum och ett eländigt »kyffe» till kök.» ’
I regel hafva
Från Mora, Lima och Malugns distrikt klagas öfver att befolk¬
ningen ännu sammanbor med kreaturen.
I sammandrag af stadsläkarnes i Örebro län årsberättelser för
1906 läses:
., »Bostäder uppförda af »slaggsinner», finnas ännu kvar på ett och annat håll. I allmänhet
aro sadana hus fuktiga och osunda.»--—
, „ “ Jordbruksarbetarne (statfolket) vid en del jordegendomar hafva ofta trånga, otrefliga illa
underhållna och osunda bostäder.» e ’
Provinsialläkaren i Kungsörs distrikt, Västmanland, skrifver:
»Man borde åtminstone kunna begära, att på kronans egendomar, som här finnas t ox
Kungsprs norra och södra kungsladugård, arbetarebostäder uppföras, som i någon män tillfredsställa
hälsovardslarans kraf.»
Provinsialläkaren i Kopparbergs län anmärker från Åg:
»Omkring ett 40-tal familjer äro boende vid härvarande masugn. Bostäderna utgöras af
gamla kaserner, en del på dålig grund. Flertalet arbetarebostäder utgjordes af endast ett rum och
voro tämligen illa hallna, flerstädes mörka. I åtskilliga af dem, liksom i rummet för löskarlar och i
bagarstugan, var mycket snaskigt och snuskigt.»
Extra provinsialläkaren i Hammerdals distrikt i Jämtlands län
säger, sedan han skildrat en del missförhållanden beträffande befolk¬
ningens bostadsförhållanden:
»Utan öfverdrift torde dessa missförhållanden kunna anklagas för att ha sin dryga andel i
den störa utbredning, som lungsoten under de sista 30 åren vunnit i provinsen.»
Förste provinsialläkaren i Norrbottens län anmärker i sin års¬
rapport 1906 beträffande Altappen:
»Sågverket sysselsätter c:a 350 arbetare, af hvilka omkring 150 äro gifta. Någon förbättring
^afseende pa bostadsförhållandena har ej vidtagits. De stora kasernerna för gifta arbetare äro af
olämplig konstruktion, emedan samma ingång leder till flere lägenheter, i dessa saknas garderober
och matkällare finnes blott delvis, men isynnerhet emedan i ungefär halfva antalet fall finnes ett rum
plus kok och i andra ett rum med kök i samma rum. De för de lösa arbetarne afsedda kasernerna
Vi? l. W skick, och i år har åter tagits i användning det gamla dåliga uthuset med mörka skrubbar.
Allmänt klagas öfver den ohyggliga mängd af ohyra, som finnes i dessa skrubbar.»
Befolkningens benägenhet i en del trakter att trots tillgång på
nödvändigt utrymme sammanpacka sig i ett sofrum på natten, samt från
en del trakter plägseden att sammanbygga bostaden med fähusen är
beklaglig äfven om de härröra sig af okunnighet, men icke dess mindre
värda uppmärksamhet. Så omnämner provinsialläkaren i Julita distrikt
Motioner i Andra Kammaren, N:o 261.
eu bostad inrättad ofvanpå en svinstia. I sammandrag af hälsovårds¬
nämndernas årsberättelser från Kronobergs län 1906 anföres:
»Såsom olägenheter påpekas i flere af årsberättelserna benägenheten hos allmogen att samman¬
packa sif i ett rum ehuru flen) finnas samt att bostaden pa flere stallen uppvärmes med järnkaminer,
hvarigenom luften öfverhettas och tillräcklig luftväxling uteblir.»
Samma missförhållande påpekas af förste provinsialläkaren i Kristian¬
stads län i hans berättelse för 1906 sålunda:
»Den i närheten åt några större industriella verk härskande öfverbefolkningen lim- till det
mesta försvunnit genom uppförande af arbetarebostäder och egnahemsanlaggningar Däremot Qvalster
Cs icke afla obfmedladePPtrångboddhet, orsakad af den särdeles vanliga plägsed** att.under den
kalla årstiden hela hushållet sammanpackar sig i ett rum som vanligen uppvärme^med[sluten
ofta saknar ventiler och som hos den fattige icke sällan äfven tjanar till kok. Lyckligtvis utmarka
sig de äldre korsvirkeshusen just icke för täta. väggar, utan en viss “JJ, “ Xr
I motsats härtill ligga i många trakter de manliga tjanarnc också under vintern i oeldade rum e le
i stall och ladugårdar.»
Från Gudmunrå, Gäfleborgs län, skrifver extra provinsialläkaren
doktor Falk:
»Under året har i Jettesta inom Kramfors municipalsamhälle uppbyggts ett nytt hus af tra,
som under samma tak rymmer såväl boningshus som ladugård och stall, under hvilka senares golf
gödselhögen lär vara belägen, hvilket måste anses allt utom halsosamt.»
Äfven från Jämtlands län klagas öfver enahanda missförhållanden,
som synes i sammandrag åt extra provinsialläkarnes berättelser år 1905
från ofvannämnda län:
»Ännu förekommer här och hvar inom länet ej så sällsynt, att bostäderna äro sammanbyggda
med och endast med tunna brädväggar afskilda från fähusen.»
Ehuru mycket finnes att anföra i samma stil, synas mig de här
från olika delar af landet framdragna yttrandena af läkare vara tillräck¬
liga att påvisa behofvet af att någonting åtgöres för att. åstadkomma
ett bättre förhållande. Svårigheten, för att ej säga omöjligheten, att i
ett slag genom lagstiftning råda bot emot så gamla inärfda missförhål¬
landen är mig ingalunda obekant, men jag håller dock före, att ett sys¬
tematiskt, af såväl stat som kommuner samt enskilda bedrifvet, arbete
bör kunna åstadkomma ett drägligare förhållande i berörda afseende.
Statens och eu del kommuners åtgärder att underlätta åstad¬
kommandet af sunda och ändamålsenliga bostäder äro, ehuru steg i rätt
riktning, dock otillräckliga, emedan en så hastig tillkomst af sådana
företag att de helt kunna anses fylla behofvet däraf synes mig otänk¬
bar, utan komma nog en mycket stor del af de gamla bostäderna. att
för eu oöfverskådlig framtid tagas i anspråk. Landtarbetarnes, speciollt
statarnes bostadsförhållanden, beröras icke ] nämnvärd utsträckning
Motioner i Andra Kammaren, N:o 261.
af dessa åtgärder. Det synes mig därför som om man, samtidigt med
sträfvandet för att åstadkomma nya ändamålsenliga bostäder, borde i
görligaste mån söka få de gamla, som ännu måste tagas i anspråk, i
ett skick, som ej alltför mycket strider mot bälsolärans kraf.
Bristen af normerande bestämmelser om huru bostäder böra vara
beskaffade för att anses tillfredsställande, samt bristande kontroll öfver
att de skäligen primitiva bestämmelser som redan finnas verkligen
blifva beaktade, synas mig oförtydbart peka hän mot behofvet af en
hela landet omfattande lag om bostadsinspektion.
Det invändes måhända här, att hälsovårdsstadgan för riket kap.
1 § 13 är tillräcklig att förhindra bostäder af hälsovådlig beskaffenhet,
men enbart det faktum, att, i trots af denna stadgas tillvaro — i hvad
det gäller stad i 34 år samt för landet i 23 år — förhållandena äro
sådana som här antydts, bevisar tillräckligt denna stadgas otillräcklighet.
Att denna stadga ej är tillfyllest, synes mig bero därpå, "att i
densamma ej finnes några vägledande bestämmelser om hvad som i
ena eller andra fallet bör anses otillfredsställande, utan är detta bero¬
ende af vederbörande hälsovårdsnämnds uppfattning af, insikt i och in¬
tresse för saken. Om man så tager i betraktande det mångsidiga och
kräfvande arbete, som åligger en hälsovårdsnämnd, särskildt i stad, för¬
står man lätt, att det ej blifver synnerligen mycket tid och intresse
öfriga att ägna åt en så grannlaga åtgärd som inspektion af bostäderna.
Beträffande landsbygden är förhållandet ännu sämre, enär öfver-
vakandet af hälsovården därstädes i allmänhet är öfverlämnad åt kom¬
munalnämnden, hvilken bland sina många åligganden nog ej tillmäter
hälsovården i allmänhet alltför stor betydelse, allra minst hvad det rör
bostadsförhållandena, och vid hvars sammansättning nog minst af allt
tages hänsyn till denna del af dess åliggande.
Genom en för ändamålet tillsatt institution med uppgift att, i
öfverensstämmelse med därför utarbetade bestämmelser, inom visst om¬
råde öfvervaka befolkningens bostadsförhållanden ur sanitär synpunkt,
beträffande såväl. gamla som under byggnad varande bostäder, skulle
mycket . kunna vinnas till samhällets fromma. Gifvet är, att en sådan
här angifven institution, som, på grund af att den i utomordentligt hög
grad. hade sin uppmärksamhet riktad på speciellt denna fråga, komme
att tillägna sig en sakkunskap beträffande sättet för byggande af enkla
men sunda bostäder, som komme att göra den synnerligen lämpad
till äfven en rådgifvande institution för såväl kommunala byggnads¬
företag i berörda afseende, som egnahemsföretag af mer enskild natur.
På grund af hvad jag här anfört, tar jag mig friheten föreslå,
1
Motioner i Andra Kammaren, N:o 261.
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att Kungl. Maj:t ville låta utreda möjlig¬
heterna af att för hela riket införa bostadsinspektion
såsom obligatorisk institution samt till Riksdagen in¬
komma med de framställningar, som af utredningen
kunna betingas.
Stockholm den 21 april 1909.
,/. A. Wallin.
I motionens syfte instämma:
Knut A. Tengdahl.
Bernh. Eriksson.
Carl Lindhagen.
E. F. Hellberg.
E. C. Kropp.
N. A:son Berg.
L. J. Carlsson.
C. E. Svensson.
Värner Rydén.
K. A. Borg.
Charles Lindley.
o
Joh. Aberg.
Sven Persson.