2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
I öfrigt anslutande mig till sakkunniges utförliga motivering här¬
utinnan heder få hemställa,
att Riksdagen måtte besluta att i Kungl. Maj:ts
proposition n:o 132 med förslag till lag angående
rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar
m. m. göra följande ändringar:
I 1 § b) strykas orden från och med »därest» till
och med »pensionsberättigad» och i 2 § c) ändras
ordet »sextiotre» till »sextiotvå».
Stockholm den 20 april 1909.
C. L. Camitz.
N:o 248.
Af herr Kobb, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående rätt till pension för tjänste¬
män vid statens järnvägar m. in.
I proposition n:o 132 till innevarande Riksdag har Kungl. Maj:t
framlagt ett förslag till lag angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar in. m. Detta förslag är i sin ordning grundadt
på ett yttrande afgifvet af »sakkunnige», som för detta ändamål af
Kungl. Maj:t blifvit tillsatta. Den kungl. propositionen afviker emellertid
i tvenne viktiga punkter från de »sakkunniges» förslag, hvilka afvikelse!*
enligt min uppfattning, såsom varande en af de »sakkunnige» äro till en
afgjord nackdel för järnvägspersonalen utan att tillika för staten inne¬
bära någon afsevärd fördel.
Sakkunnige, med hvilka såväl kungl. järnvägsstyrelsen som direk¬
tionen för pensionskassan hafva instämt, hade föreslagit, att pensions¬
åldern för den så kallade tåg- och linjepersonalen skulle sättas till 62
år, men Kungl. Maj:t har, såsom mig synes utan tillräckligt vägande
skäl, höjt denna ålder till 63 år. Det är visserligen sant, att en sådan
höjning af pensionsåldern medför en minskning i ålderspensionerna och
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
3
sålunda en minskning i statens kostnader, men denna minskning mot¬
verkas sannolikt till ej obetydlig del genom den motsvarande höjningen
i kostnaden för invalidpensioneringen. Härtill kommer naturligtvis den
olägenhet, som uppstår därigenom att en del rätt ålderstigen personal
bibehålies i en ganska kräfvande tjänst. Kungl. Maj:t stöder sig visser¬
ligen på den omständigheten, att de enskilda järnvägarne satt pensions¬
åldern till 63 år för all sin personal, men det synes mig, att förhållan¬
dena vid de enskilda järnvägarna ej äro fullt jämförbara med dem vid
statens järnvägar. Så till exempel förekommer vid de enskilda järn¬
vägarna ingen eller åtminstone ganska obetydlig nattjänstgöring, hvar-
jämte i allmänhet intensiteten i tjänstgöringen vid statens järnvägar
torde vara betydligt större.
På grund af dessa omständigheter anser jag, att den af de »sak¬
kunnige» föreslagna pensionsåldern 62 år för tåg- och linjepersonal hade
bort bibehållas och hänvisar för öfrigt till den motivering, som sak¬
kunnige hafva lämnat.
De »sakkunnige» hafva vidare föreslagit, att öfvergången från gamla
till nya pensionsvillkor skulle för den nuvarande personalen vara fri¬
villig och ha som skäl härför påvisat, att kostnaden för staten skulle
ställa sig ungefär densamma, om alla gånge öfver pa nya villkor eller
om alla kvarstode på de gamla. Kungl. Maj:t har däremot medgifvit
kvarstående på gamla pensionsvillkor endast för dem, hvilka enligt dessa
skulle blifva pensionsmässiga inom de närmaste fem åren alltså före den
1 januari 1915. Denna inskränkning synes mig vara alltför stor och
vara ägnad att synnerligen hårdt drabba enskilda medlemmar af perso¬
nalen. Det skulle äfven med denna respittid mycket väl kunna hända,
att medlemmar af densamma genom lagförslagets antagande finge sin
återstående tjänstetid fördubblad. Om man nu anser, att någon bestämd
respittid bör fixeras, hvilket naturligtvis alltid innebär ett visst godtycke,
så synes mig denna ej böra sättas lägre än 10 år.
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts propo¬
sition n:o 132 med följande ändringar:
a) i § 1 af lagen utbytes det i mom. b förekom¬
mande datum 1 januari 1915 mot 1 januari 1920.
b) i § 2 erhåller mom. c följande lydelse — —
Nämnda lefnadsålder utgör för--------
___— — — — — — — banmästare af l:a och
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
2:a klass, bangårdsmästare, tågmästare, konduktör, sta-
tionsförman, lokomotiveldare, vagnskötare, banvakt och
stationskarl sextiotvå år — — — — -----
c) en med föregående moment likalydande ändring-
införes i § 2 af öfvergångsbestämmelserna.
Stockholm den 19 april 1909.
Gustaf Kobb.
0
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1909.