Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.
1
N:o 237.
Af herr Berg i Stockholm m. fl. i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående statsunderstöd till kommunala och
enskilda läroanstalter.
Den till innevarande års Riksdag aflåtna kungl. propositionen n:o 81
bär till hufvudsyfte att bereda privatskolorna rikligare statsunderstöd och
i samband härmed deras lärarinnekåren gynnsammare ekonomisk ställning.
De yrkanden, som propositionen i detta afseende innehåller, finna vi
behj ärtans värda och förtjänta af bifall. I fråga om vissa enskildheter,
som dock ej stå i närmare samband med nämnda hufvudsyfte, synas emel¬
lertid en del ändringar vara af nöden. De jämkningar och tillägg, som
vi för vår del anse i främsta rummet hehöfliga, äro följande:
1) den hittills bestående åtskillnaden mellan privatskolor och kom¬
munalskolor bör bibehållas;
2) en mera naturlig gruppering af de statsunderstödda privatskolorna
samt de för dem afsedda anslagen bör iakttagas;
3) det nu utgående anslaget till understöd åt »högre folkskolor» bör
utbytas mot ett anslag till »högre folkskolor och kommunala mellan-
skolor»;
4) den hittillsvarande dubbla inspektionen af en del privatskolor bör
upphöra;
5) de af Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för tilldelande af statsunder¬
stöd åt olika arter af privatskolor samt för lönetillägg åt dessas lärarinnor
böra i vissa detaljer modifieras.
t 1. Offentliga skolor och privatskolor.
När det gäller att fastställa statens skyldigheter gentemot, olika slag
af läroanstalter, ligger det i sakens natur, att man har att skilja mellan
Bill. till Riktd. Prot. 1900. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 121 Höft. (N:o 231.) 1
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.
tre hufvudarter: statsskolor, kommunalskolor och privatskolor. Det säger-
sig själft, att statens ekonomiska förpliktelser äro störst mot dess egna
skolor och därnäst mot dem, som den öfverlåtit åt sina organ kommunerna.
De läroanstalter, hvilka ägas af enskilda personer, stiftelser eller bolag
(högre flickskolor, privata högre gosskolor och samskolor samt privata
lägre samskolor) utgöra en grupp för sig, som bestämdt skiljer sig från
de båda förutnämnda såväl i fråga om sitt förhållande till det allmänna
som med afseende å sina anspråk på dess understöd.
Hvad som gör privatskolan till en oumbärlig länk i vårt skolsystem,
förtjänt af statens kraftiga uppmuntran, är den omständigheten, att dess
lärare icke äro tjänstemän och dess ledare icke officiella myndigheter, samt
att den på grund häraf kan äga långt större frihet än statens och kom¬
munens skolor och därför vida lättare förmår att gå i spetsen för den rent
pedagogiska utvecklingen. Med detta privatskolans relativa oberoende af
stat och kommun sammanhänger emellertid nödvändigheten att i väsentlig
mån bygga dess ekonomi på höga lärjungeafgifter, hvilket åter onekligen
förlänar denna skolart en viss aristokratisk karaktär i jämförelse dels med
statsskolorna, dels och framför allt med kommunalskolorna. I betraktande
af båda dessa omständigheter synes det önskvärdt, att staten icke splittrar
de medel, den för privatskoleväsendets understödjande har att afse, på en
mängd mindre skolor, hvilkas undervisning till sin beskaffenhet ej väsent¬
ligen kan höja sig öfver den i statens och kommunernas läroanstalter med¬
delade, utan att den tvärtom samlar dem på ett någorlunda begränsadt an¬
tal skolor, på det att dessa må erhålla tillräckliga resurser och såmedelst
blifva bättre i stånd att göra det allmänna den tjänst såsom föregångare
på undervisningskonstens område, för hvilken de just i sin egenskap af
enskilda äro företrädesvis skickade.
Den i visst afseende genomgripande skillnad, som sålunda äger och
måste äga rum mellan de offentliga skolorna å ena sidan och de privata
å den andra, har allt hitintills blifvit af statsmakterna iakttagen. I den
riksdagsskrifvelse af den 31 maj 1907, som utgör närmaste anledningen
till föreliggande regeringsproposition, begränsade sig ock Riksdagen ut¬
tryckligen till privatskolorna, i det den af Kungl. Maj:t begärde utarbe¬
tande och iramläggande af förslag till gemensam plan för fördelningen
och användningen af de hittills utgående anslagen »till enskilda läroan¬
stalter». Samma begränsning iakttog öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk i det utlåtande, som den med anledning af nämnda riksdags¬
skrifvelse enligt uppdrag utarbetade och därpå den 14 november 1907 in-
gaf till Kungl. Maj:t; äfven detta utlåtande afsåg nämligen uteslutande
bestämmelser angående statsunderstöd »åt enskilda skolor». Först i den-
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.
kungl. propositionen har det blifvit ifragasatt, att de bada anslag, b vilka
för närvarande hafva titlarna »enskilda läroverk» och »högre skolor för
kvinnlig ungdom», skulle till syftet ändra natur och erhålla rubriken
3'kommunala och enskilda läroanstalter».
Förklaringen till att senast anförda nya benämning kunnat yrkas
lio-ger däri, att enligt Kungl. Maj:ts förslag ordet »kommunal» hädanefter
skulle fattas i en alldeles ny bemärkelse: med »kommunala» anstalter
skulle nämligen menas icke blott sadana, som tillhöra eller ägas af kom¬
muner, utan" därjämte äfven sådana, till hvilka kommuner endast lämna
Indrag, hvadan det icke skulle innebära någon själfmotsägelse, att skolor
hade till ägare eller »principaler» enskilda personer eller enskilda bolag,
men det oaktadt betecknades såsom »kommunala» (se propositionen ss. 24,
.07 47 m fl.). Af de 22 skolor, som i propositionen uppräknas under
rubriken »samskolor» (ss. 229—231) och som i första band skulle blifva
delaktiga af det anslag, för hvilket föreslås benämningen »kommunala
mellanskolor», är — såvidt man af nu tillgängliga upplysningar kan
döma — knappast någon i verklig mening kommunal, och liknande synes
förhållandet vara äfven med de högre flickskolor, högre gossskolor
och högre samskolor, som enligt propositionen skulle hopföras med
de lägre samskolorna under den gemensamma rubriken »kommunala och
enskilda läroanstalter». Det finnes då blott en omständighet, som skulle
gifva någon egentlig grund för medtagandet af ordet »kommunala» 1 anslagets
tillämnade benämning, den nämligen, att delaktighet 1 anslaget möjligen 1
framtiden kunde komma att beviljas äfven åt de högre folksko leafdelmn-
qarna i vissa kommuner (se propositionen s. 31), hvilka, jämte de högre
folkskolorna, för närvarande äro de enda läroanstalter, som med något log
kunna göra anspråk på benämningen »kommunala mellanskolor». Uppen¬
bart är emellertid, att »de högre folkskoleafdelningarna» på det allra när¬
maste höra samman med »de högre folkskolorna», enär de liksom dessa
utvecklat sig såsom öfverbyggnader på de kommunala folkskolorna,
men att de däremot alldeles icke böra få sammanblandas med privatsko¬
lorna, hvilka hafva en helt annan uppkomst och endast genom strängt
vidhållande af sin karaktär att vara enskilda kunna fullt motsvara den
själfständiga uppgift, som de i vårt skolsystem hafva att fylla.
Det riktigaste måste sålunda utan tvifvel anses vara, att de anslag,
om hvilka i propositionen är fråga, i enlighet med Riksdagens skrifvelse
år 1907 och läroverksöfver styrel sens hemställan samma år bibehållas vid
sin hittillsvarande natur af understöd åt enskilda läroanstalter. Att med
dessa blanda ihop sådana skolor, som skulle vara verkligt kommunala,
kan endast vålla oklarhet och oreda.
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.
2. Olika slag af privatskolor.
I förut omnämnda riksdagsskrivelse framställde 1907 års Riksdag dem
anmärkningen, att de nu utgående privatskoleanslagen saknade en°med
önskvärd tydlighet angifven begränsning i afseende å de särskilda slag af
läroverk, som skulle från det ena eller andra af dem understödjas, hvar¬
för Riksdagen önskade »en uppdelning af hvart och ett af anslagen på de
olika läroverks/ormer, som borde af dem tillgodoses» (jmfr propositionen
ss. 123, 124).
Bäst synes det kraf, som Riksdagen sålunda uppställt, kunna förverk-
ligas, om man efter afskiljande af de enskilda lärarinneseminarierna, som
bilda en alldeles särskild art för sig, fördelar de öfriga privata läroanstal¬
terna i. följande naturliga och tämligen väl begränsade grupper: a) de
högre flickskolorna, b) de högre gass- och samskolorna, c) de enskilda små-
läroverken.
Att, såsom i propositionen yrkas, ensamt för ett par speciella slag af
enskilda läroverk använda den allmänna termen »enskilda läroverk» måste
gifvetvis anses oegentligt och förvillande. De högre goss-skolorna och de
högre samskolorna böra betecknas med namn, som äro åtminstone i någon
mån utmärkande för deras art.
Hvad de enskilda smaläroverken angar, kan man på grund af oklar¬
heten i fråga om deras rätta natur vara tveksam om deras lämpliga be¬
teckning.. Skulle de i enlighet med propositionen få frihet att fortfarande
inrätta sig delvis såsom parallellanstalter till den egentliga folkskolan och
sålunda i det hänseendet bibehålla sin hittillsvarande karaktär, böra de
ock betecknas med den däremot svarande benämningen privata lägre sam.-
skolor. Ställes åter, såsom vi för vår del anse riktigt, på dem den fordran,
att de skola organisera sig såsom verkliga »mellanskolor», alltså som
öfverbyggnader på folkskolan, böra de däremot kallas enskilda mellanskolor.
3. Högre folkskolor och kommunala mellanskolor.
Då vi sålunda yrka, att de till privatläroverken utgående statsan¬
slagen fortfarande skola hallas skilda från de för kommunernas skolor
afsedda, innebär detta naturligtvis ingalunda, att staten ej borde kraftigt
understödja dessa senare och bland andra äfven dem, som mest göra skäl
för namnet kommunala mellanskolor, d. v. s. de »högre folkskoleafdel-
ningarna» och de »högre folkskolorna». Tvärtom är det uppenbart, att
Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.
5
det bildningsbeliof, som genom inrättandet af dessa öfverbyggnader på
folkskolan tagit sig uttryck, är af den art, att det i vår demokratiska
tid icke längre kan tillbakahållas, utan alltjämt tillväxer i styrka.
Härom bär bland annat de högre iblkskoleafdelningarnas och de
högre folkskolornas utveckling ett oförtydbart vittnesbörd. De högre
folkskoleafdelningarna finnas i flera större städer och i en och annan af
de mindre samt därjämte å några större orter på landsbygden. 1 stä¬
derna ensamt räknade de under 1907 ej mindre än 6,421 lärjungar. De
högre folkskolorna åter hafva på grund af de för dem gällande föråldrade
föreskrifterna varit begränsade till landsbygden och småstäderna. Länge
voro de i hög grad försummade och förde en tynande tillvaro, men under
det senaste årtiondet, sedan de blifvit föremål för en något bättre om¬
vårdnad från statens sida, hafva de befunnit sig i en stark och lofvande
uppblomstring. År 1897 voro de endast 15 och hade blott 17 ämnes-
lärare, 12 öfningslärare och 29 timlärare samt 379 lärjungar och betingade
en sammanlagd kostnad af 37,513 kronor. År 1907 åter hade skolornas
antal stigit till 24, ämneslärarnas till 36, öfningslärarnas till 44, timlärar-
nas till 80, lärjungarnas till 698 och kostnadernas belopp till 80,310
kronor (hvaraf 36,000 i statsbidrag). Under 1908 hafva 3 nya högre
folkskolor blifvit beslutade, hvadan sammanlagda antalet nu utgör 27.
Hela denna ofta förbisedda utveckling har skett, oaktadt de högre
folkskoleafdelningarna äro af mycket sent datum och ej åtnjuta särskildt
statsanslag samt de högre folkskolorna på grund af gällande snafva be¬
stämmelser om statsbidrag ej kunnat erhålla sådant för mer än två års¬
klasser, närmast motsvarande läroverksklasserna IV och V. Till jäm¬
förelse må påpekas, att de privata lägre samskolor, som höstterminen 1908
åtnjöto statsunderstöd, uppgingo till endast 22 och i klasserna IV och V
hade blott 487 lärjungar samt i klass VI blott 104, sammanlagdt alltså
ej mer än 591.
Det torde icke lida något tvifvel, att om de högre folkskolorna, så¬
som i den inom Andra Kammaren väckta motionen n:o 147 påyrkas, kunde
erhålla i statsbidrag närmelsevis lika mycket, som enligt propositionen
skulle tilldelas de lägre samskolorna med deras ringa klass- och barnantal,
så komme de högre folkskolorna samt de verkliga kommunala mellan-
skolor, som ur dem utveckla sig, att få en afsevärd utbredning och sär¬
skildt för vår landsbygdsbefolkning erhålla en ojämförligt större bety¬
delse, än de lägre samskolorna någonsin kunna tänkas tillvinna sig. Fram¬
för de i propositionen föreslagna mellanskolorna hafva nämligen de högre
folkskolorna på grund af redan bestående förhållanden en mängd synner¬
ligen betydande fördelar. Sålunda finnes intet hinder för att högre folk¬
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.
skola upprättas äfven å annan ort, än där egentlig folkskola af A-typen
finnes, hvadan den icke kan sägas vara förbehållen endast de s. k. stads-
liknande samhällena. Vidare kan hvarje kommun, som vill upprätta
högre folkskola och ikläder sig de stadgade förbindelserna, på förhand
vara viss om att erhålla det häremot svarande statsbidraget och att
bekomma detta genast från första läsåret. På grund af det nära
samband, som råder mellan den kommunala liösxre folkskolan och den
kommunala egentliga folkskolan, kan till ekonomisk besparing för kommu¬
nerna och ömsesidig båtnad för de båda skolarterna en samverkan mellan
dem lätt komma till stånd med afseende å skoltomt, skolhus, slöjdsalar,
skolkök, gymnastikinrättning, tecknings- och naturkunnighetsrum, under-
visningsmateriell, öfningslärare m. m. Angående såväl manliga som
kvinnliga lärares kompetens samt aflöning och pensionering behöfver i
dråga om de högre folkskolorna ingen ovisshet råda, enär dessa förhållan¬
den där redan äro för den närmaste framtiden på ett jämförelsevis tillfreds¬
ställande sätt ordnade. Härtill kommer, att de högre folkskolorna äro
genom sin omedelbara förbindelse med de egentliga folkskolorna skyddade
•mot frestelsen att i likhet med de enskilda mellanskolorna och öfriga
privatskolor grunda sin tillvaro på systemet med höga lärjungeafgifter
och ett ringa antal friplatser, hvilket system i mer eller mindre grad skulle
förläna dem karaktären af skolor hufvudsakligen för de förmögna, hvilket
på intet sätt kunde anses för här ifrågavarande läroanstalter gagneligt
och önskvärd t.
Beträffande folkskolans öfverbyggnad er i allmänhet förhåller det sig
'visserligen så, som i den nu föreliggande propositionens motivering ut¬
vecklas, att de äro af skilda slag och hafva flera olika bildningsuppgifter
att fylla. Sålunda tillkommer det exempelvis fortsättning sskolan, som ju
äfven på visst sätt är ett slags öfverbyggnad på folkskolan och den ojäm¬
förligen mest utbredda bland alla, att i möjligaste mån tillgodose
behofvet af en på någon särskild gren af praktisk verksamhet inriktad och
efter de lokala förhållandena afpassad undervisning (jmfr propositionen
s. 40). En i någon mån liknande uppgift tillkommer ock de högre folk¬
skolorna, som ingalunda böra vara stöpta i en och samma form, utan
måste hafva en ganska vidsträckt möjlighet att anpassa sig efter de lokala
bildningsbehofven. På somliga orter lämpar det sig måhända bäst, att de
äro en- eller tvåklassiga, på andra ställen torde man vilja ha dem tre-
klassiga och intet bör efter vår mening hindra, att de å sådana orter, där
befolkningen själf finner det önskligt, kunna ordnas såsom fyrklassiga
kommunala mellanskolor med realskolekurs och sålunda blifva i stånd att
bibringa sina lärjungar den »för praktiska behof lämpade kurs i allmän
Motioner i Andra Kammaren, N:o 237. 7
medborgerlig bildning», som realskoleexamen alltifrån början uttryckligen
varit afsedd att vitsorda. Att bereda de mest studiebegåfvade af folksko¬
lans hundratusental lärjungar tillfälle att förvärfva de praktiska fördelar,,
som afläggandet af nämnda examen kan medföra, får pa inga villkor göras
till ett monopol för städerna och de stora stadsliknande industrisamhäl¬
lena, utan tillfället härtill bör stå öppet för alla de kommuner, hvilka
kunna och vilja ikläda sig de därför erforderliga uppoffringarna.
Det särskilda bildningsbehof, som här är i fråga, har visat sig till
den grad utbreda att en del af de befintliga högre folkskolorna och
högre folkskoleafdelningarna redan sökt inrätta sig så, att de i möjligaste
mån skola kunna tillfredsställa detsamma. Häremot lärer ock svårligen
något med rätta vara att anmärka. De kostnader, som en kommun skulle
få ikläda sig för upprättande af en kommunal mellanskola med realskole-
kurs, äro så pass betydande, att man sannerligen ej har att befara upp¬
komsten af alltför många dylika skolor. Att ingen läroanstalt, vare sig
enskild mellanskola eller kommunal mellanskola, erhåller rätt att anställa,
realskoleexamen eller att dimittera till gymnasiet vid de allmänna läro¬
verken, utan att den härom ansöker hos Kungl. Maj:t samt underkastar
sig den kontroll och de bestämmelser i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan
finna godt föreskrifva, säger sig själft. I denna omständighet bör man
hafva fullt tillräcklig garanti för uppehållande af realskoleexamens nivå
vid de kommunala skolor, som kunna erhålla rätt att anställa dylik
examen (jmfr propositionens motivering ss. 33—36). Eu gifven förutsätt¬
ning är naturligtvis, att till lärjungar i kommunal mellanskola icke mot¬
tagas andra än sådana, som visat sig innehafva de kunskaper, hvilka med¬
delas i folkskola anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A. Upp¬
ställandet af denna inträdesfordran kräfver emellertid efter vår mening
ingalunda, att folkskolan på platsen skall vara just af nämnda typ; det
ifrågavarande bildningsmåttet kan nämligen mycket väl inhämtas äfven i
andra skolformer.
Vi anse på grund af det anförda, att de verkliga kommunala mellan-
skolorna böra frigöras ur sin i propositionen föreslagna hopfogning med
de privata lägre samskolorna och i stället sammanföras med de till ur¬
sprung och syfte med dem närmast likställda högre folkskolorna samt er¬
hålla delaktighet i det för dessa senare beviljade anslaget jämte alla andra
dem tillförsäkrade förmåner.
4. Inspektion öfver privatskolor.
För delaktighet af statsunderstödet »åt högre skolor för kvinnlig ung¬
dom» har hittills varit fastställdt såsom villkor, »att genom intyg af veder-
8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.
hörande eforalstyrelse blifvit styrkt, ej mindre att anordningarna vid sko¬
lan äro i hygieniskt hänseende tillfredsställande och undervisningen så
ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna därigenom icke föranledes,
än äfven att legitimerad läkare är vid skolan anställd». Redan 1904 har
emellertid Riksdagen, med bifall till den af Kungl. Maj:t då framlagda
läroverkspropositionen, beslutat, att till biträde vid utöfvande af den eck¬
lesiastikdepartementet tillkommande uppsikten öfver enskilda läroverk med
dimissionsrätt samt statsunderstödda flickskolor och samskolor skulle, en¬
ligt närmare föreskrifter i särskild af Kungl. Maj-.t utfärdad instruktion,
inrättas en öfverstyrelse, och i enlighet härmed förordnade Kungl. Maj:t
år 1905 vid fördelningen af anslaget till »högre skolor för kvinnlig ung¬
dom» för perioden 1906—1908, att statsunderstödd privatskola skulle stå
under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och under
den inspektor, som denna myndighet ägde förordna. År 1906 föreslog
Kungl. Maj:t i full konsekvens härmed, att eforalstyrelsernas uppsikt öfver
skolornas hygieniska förhållanden skulle öfverföras på nämnda öfversty¬
relse, samt erhöll härtill Andra Kammarens bifall. På grund af princi¬
piella skäl vägrade dock Första Kammaren, och förslaget förföll. Till följd
häraf kommo de statsunderstödda flickskolorna och samskolorna att fort¬
farande stå under inspektion dels af eforalstyrelserna, dels af läroverks-
öfvers tyr el sen, bådadera på grund af Riksdagens beslut.
Chefen för ecklesiastikdepartementet har nu i propositionens motive¬
ring (ss. 64, 65) på ett åskådligt och öfvertygande sätt påvisat det oefter¬
rättliga i denna dualism och kraftigt betonat nödvändigheten af dess un¬
danröjande. Men han har ej ansett sig själf böra framlägga något förslag
i detta afseende, utan helt och hållet hänskjutit till Riksdagen, huruvida
den vill lämna inspektionen öfver ifrågavarande anstalter åt eforerna eller
åt läroverksöfverstyrelsen. Skulle Riksdagen härvid besluta att icke gorå
ändring i hittills gällande bestämmelser om eforalstyrelsernas skyldighet
att öfva uppsikt öfver skolorna, har han förklarat sig ämna föreslå Kungl.
Maj:t att förordna, att det skall vara eforalstyrelserna, som hädanefter
hafva att utse inspektörer vid de statsunderstödda flick- och samskolorna
(se propositionen s. 65).
Oss förefaller det, som om den fråga, hvilken sålunda af statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet riktats till Riksdagen, ej skulle
kunna på mer än ett sätt besvaras. Sedan inseendet öfver privatskolorna
blifvit genom 1904 års Riksdags beslut anförtrodt åt läroverksöfverstyrel¬
sen, synes det icke ligga någon mening i att den hygieniska tillsynen öf¬
ver ifrågavarande skolor skulle åläggas en annan myndighet, för hvars
sakkunskap på det speciellt hygieniska området ju dessutom alls ingen ga¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.
9
ranti finnes. Vi anse därför, att Riksdagen bör besvara den förfrågan
angående dess önskan i förevarande sak, som propositionen innehåller,
med en otvetydig förklaring, att den vill hafva nämnda hygieniska tillsyn
uppdragen åt samma myndighet, som fått sig den öfriga inspektionen an¬
förtrodd. Om det är någon skolart, som mindre än andra får göras till
föremål för rivaliserande myndigheters stridiga tycken och anspråk samt i
högre grad än andra krafvel’ en på samma gång sakkunnig och måttfull
tillsyn, så är det privatskolan.
Ur sist anförda synpunkt vore det efter vår mening synnerligen önsk-
värdt, om sammansättningen af läroverksöfverstyrelsen blefve så modifierad,
att i densamma kunde vid sidan af statsläroverkens representanter beredas
plats äfven för någon ledamot, som genom eget arbete i privatskolans
tjänst blifvit i tillfälle att förvärfva personlig förtrogenhet med denna sko¬
las intressen och arbetssätt. Härigenom skulle ett verksamt skydd kunna
vinnas mot de mer eller mindre medvetet framträdande sträfvandena att
sammanblanda och likdana privatskolorna med statens och kommunernas
läroanstalter.
5. Öfriga villkor för statsunderstöd åt privatskolor.
Om det å ena sidan är af stor betydelse för de offentliga läroanstal¬
terna, att vid deras sida finnas skolor, som äro enskilda och därför kunna
arbeta under friare former, så kan det å andra sidan såsom förut blif¬
vit antydt — ingalunda ligga i statens intresse att genom sitt understöd
uppamma en mängd små privatskolor med dålig ekonomi och otillfreds¬
ställande undervisning samt en talrik lärarinnekår, till hvars aflönande
och pensionerande stat och kommuner nödgas att i alltjämt växande om¬
fattning bidraga. »En alltför stor frikostighet från statens sida kan», så¬
som i propositionens motivering (s. 69) yttras, »motverka det syfte, man
vill vinna, och medföra en sänkning af den högre kvinnobildningen». I
öfverensstämmelse med denna uppfattning anse vi, att såsom villkor för
statsunderstöd åt privat flickskola, goss-skola eller samskola bör fastställas,
att skolan omfattar minst 4 klasser utöfver det egentliga folkskolestadiet
(motsvarande läroverksklasserna IV och V samt gymnasieringarna I^och
II), och att medeltalet lärjungar i dessa klasser under de senaste tre åren
varit minst 8, sammanlagdt i alla fyra således minst 32. Samma medeltal
lärjungar bör enligt vår åsikt fordras äfven för årsklasserna i privat gym¬
nasium, som åtnjuter statsunderstöd.
I öfverensstämmelse med den uppfattning, som uttalats af synnerligen
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 121 Höft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.
framstående representanter för privatskolorna (se bilagan), finna vi det
betänkligt, att staten skulle i någon starkare grad uppmuntra anordnandet
af gymnasialafdelningar i samband med de högre (s. k. åttaklassiga) flick¬
skolorna, och vi hemställa därför, att bestämmelserna härom så formule¬
ras, att statsunderstöd åt med flickskola förbundet gymnasium må kunna
lämnas endast a ort, där verkligt behof af sådant gymnasium befinnes
föreligga.
I 1907 års riksdagsskrivelse angående privatskolefrågan påpekades
bland annat (jmfr propositionen ss. 123 och 124), att åtnjutande af under¬
stöd från anslaget till »högre skolor för kvinnlig ungdom» vore förenad t
med vissa villkor (särskildt åtnjutandet äfven af kommunalt bidrag), som
däremot ej vore förbundna med anslaget till »enskilda läroverk», samt att
understöden till dessa sistnämnda väsentligen vore motiverade af önskvärd¬
heten att »bereda dem ekonomisk lättnad i deras för vårt i undervisnings¬
väsende betydelsefulla verksamhet såsom försöksskolor, där olika undervisnings¬
former och metoder äfvensom skolorganisationer kunde pröfvas», hvadan
»understöden borde utdelas med tillbörligt afseende fästadt på huruvida
vederbörande läroanstalt hade karaktär af verklig försöksskola». Nu har
utan tvifvel läroverksöfverstyrelsen rätt däruti, att denna Riksdagens önskan
icke är så alldeles, lätt att förverkliga, enär karaktären af försöksläroverk
egentligen borde tillkomma hvarje insiktsfullt ledd privatskola samt under¬
stundom funnits i högre grad hos en del högre flickskolor än hos vissa
enskilda högre goss-skolor och samskolor, äfvensom att nämnda karaktär ej
utan vidare kan anses vara en permanent egenskap. Detta synes emellertid
ej hindra, att staten bör kunna på de privatskolor, hvilka ej erhålla kom¬
munalt^ anslag och. därför äro beroende alldeles af särskildt rikliga under¬
stöd från statens sida, med rätta ställa den bestämda fordran, att de genom
planmässiga försök eller i allmänhet genom en i något afseende egenartad
anordning eller en från det vanliga i någon mån afvikande beskaffenhet
hos undervisningen pröfvas lämna ett värdefullt bidrag till den alltjämt
fortgående utvecklingen på skolväsendets område. Om en sådan fordran
eJ uppställes, är det svart att se, huru det väsentligt högre statsanslag,
som ifrågavarande grupp af skolor för sin tillvaro behöfver och af staten
begär, skall kunna pa ett antagligt sätt förklaras och försvaras.
Hvad anslaget till de enskilda mellan skolorna angår, synes det oss
uppenbart, att det efter en viss. öfvergångstid bör tilldelas endast sådana
privata läroanstalter, som verkligen äro mellanskolor, d. v. s. utgöra öfver-
byggnader på den egentliga folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna
förutsätta det kunskapsmatt, som inhämtas i högsta årsklassen af folkskola,
anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A. Riksdagen har länge
Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.
11
vant af den åsikten, att den privata lägre samskolan med parallellklasser
till folkskolan är en skoltyp, som ej bör ytterligare gynnas. Omdanad
till enskild mellanskof, kan däremot denna typ göra gagn såsom en må¬
hända hälsosam konkurrent till den kommunala mellanskolan. Dock torde
anslaget utan skada kunna något begränsas.
Motionens yrkanden.
På grund af det anförda tillåta vi oss hemställa,
1) att Riksdagen må på det sättet bifalla Kung! Maj:ts förslag till ändrad
plan för fördelningen och användningen af de nu utgående anslagen till
enskilda läroanstalter, att till denna grupp af läroanstalter hänföras högre
flickskolor, högre goss- och samskolor, enskilda mellanskof!' och enskilda
lärarinneseminarier, men däremot icke kommunala mellanskolor;
2) att Riksdagen må besluta, att i stället för det i riksstaten under
åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till »understöd åt högre
folkskolor» å 32,000 kronor skall under samma hufvudtitel uppföras ett
förslagsanslag till »understöd åt högre folkskolor och kommunala mellan¬
skolor» å 60,000 kronor samt att i samband härmed följande ändringar
skola vidtagas i
Kungl. kungörelsen angående anslag till högre folkskolor den 28 juni 1907:
§ 1. Af anslaget till högre folkskolor och kommunala mellanskolor må under¬
stöd kunna utgå till a) högre folkskolor, som för ett eller gemensamt för flera skol¬
distrikt inrättas i ändamål att bereda barn, som genomgått den egentliga folkskolan
eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta ett högre mått
af bildning, utan att barnen dragas från sina vanliga lefnadsförhållanden eller nödig
öfning för duglighet och härdighet vid arbete, b) kommunala mellanskolor, hvilka lika¬
ledes äro öfverbyggnader på folkskolan och afse att bibringa sina lärjungar den för
praktiska lifvet lämpade allmänt medborgerliga bildning, som vitsordas genom real-
skoleexamen. Understödet kan för hvarje skola utgå
dels till högst dubbla beloppet af hvad till skolan i distriktet sammanskjutes,
dock högst 1,200 kronor årligen för hvarje årsklass och för hvarje skola ej öfverskri¬
dande 4,800 kronor om året,
dels ock därutöfver två tredjedelar af i § 2 omförmälda ålderstillägg till lärares
aflöning, allt under de här nedan angifna villkor.
§ 2. Lärare, som i vederbörlig ordning erhållit ordinarie anställning vid högre
folkskola eller kommunal mellanskola, skall af skolområdet — — — innehaft ordinarie
anställning vid folkskola, högre folkskola eller kommunal mellanskola, dock icke mera
än —---anställda lärarepersonal.
§ 3. Skola skall vara försedd med ett af Kungl. Maj:t godkändt reglemente samt
vara underkastad den kontroll och de bestämmelser i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan
finna för godt föreskrifva.
12
Motioner i Andra Kaminaren, N:o 237.
§ 4. Till lärjungar i högre folkskola eller kommunal mellanskof må ej motta¬
gas andra än de, som visat sig redan innehafva de kunskaper, hvilka meddelas i folk¬
skola, anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A.
§ 5. I högre . folkskola skall undervisningen fortgå trettio veckor hvaije år,
därest ej Kungl. Maj:t på gjord ansökning annorlunda bestämmer, i kommunal mellan¬
skof minst 36 läsveckor om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar in¬
beräknade.
§ 6. För att kunna antagas till ordinarie lärare vid högre folkskola eller kom¬
munal mellanskof erfordras — — — väl vitsordad tjänstgöring vid högre folkskola
eller högre afdelning af folkskola eller vid kommunal inellånskoia eller annan motsvarande
undervisningsanstalt blifvit förklarad behörig att antagas till ordinarie lärare vid högre
folkskola eller kommunal mellanskof;
Kungl. kungörelsen af den 28 juni 1907 om ändrad lydelse af § 1 i nådiga
kungörelsen angående aflönande af vikarie för lärare vid högre folkskola under
tjänstledighet på grund af sjukdom den 13 juni 1902,
Kungl. kungörelsen angående ändrad lydelse af §§ 2,7,10 och 17 i reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning den 28 juni 1907 samt
Kungl. kungörelsen angående statsbidrag för undervisning i huslig ekonomi
den 16 juni 1906:
Efter orden »högre folkskola» och »högre folkskolor» inskjutas på vederbörliga
ställen orden »eller kommunal mellanskof» samt »och kommunala mellanskolor»;
3) att Riksdagen må för sin del besluta, att inspektionen öfver vissa
statsunderstödda flickskolors och samskolors hygieniska förhållanden icke vi¬
dare skall tillkomma eforalstyrelserna, utan i likhet med inspektionen i öfrigt
ombesörjas af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk;
4) att Riksdagen må, under förutsättning af bifall till hvad i punk¬
terna 1—3 här ofvan föreslagits, besluta att, i stället för de i riksstaten
under åttonde hufvudtiteln uppförda båda anslagen till understöd åt »en¬
skilda läroverk», högst 60,000 kronor, och åt »högre skolor för kvinnlig
ungdom», 380,000 kronor, skola under rubriken: enskilda läroanstalter
uppföras:
dels ett för nämnda anstalter gemensamt reservationsanslag, inne¬
fattande
ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor,
ett .anslag med titel: högre goss- och samskolor å 120,000 kronor,
ett anslag med titel: enskilda mellanskolor å 60,000 kronor,
ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor,
dels ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid stats¬
understödda enskilda läroanstalter å 190,000 kronor;
5) att Riksdagen må, under samma förutsättning som i föregående
punkt angifvits, godkänna de af Kungl. Magt föreslagna grunderna och
13
Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.
villkoren för tilldelande af ifrågavarande statsunderstöd, dock med föl¬
jande ändringar:
A. Anslaget till högre flickskolor:
2. Till innehållet lika med motsvarande punkt i propositionen, men med siffran
24 ändrad till 32.
7. Statsunderstöd---ej öfverstigande 1,000 kronor. A ort, dar ett verk¬
ligt bildningsbehof så krafs-er, kan understöd tilldelas med högre flickskola förbundet
kvinnligt gymnasium, ock må i så fall understödet till läroanstalten kunna ökas, dock
ej med högre belopp än 2,000 kronor, under förutsättning, a) att gymnasiet omfattar
minst tre årsklasser, samt att antalet lärjungar i dess tre högsta årsklasser under de
tre senaste åren uppgått i medeltal till sammanlagdt minst 24 i öfrigt blifvit
stadgadt. .
Finnes å samma ort mer än ett med högre flickskola förbunuet gymnasium, ma
dock understöd ej utgå till mer än ett, så länge dettas lärjungeantal i de tre högsta
årsklasserna ej under de tre senaste åren i medeltal öfverstigit 60.
B. Anslaget till högre goss- och saniskolor (i propositionen kalladt: »anslaget till
enskilda läroverk»):
1. Af anslaget till högre goss- och saniskolor må understöd kunna utgå till
sådana läroverk af°nämnda slag, hvilka genom värdefulla pedagogiska försök eller eljest
genom framgångsrik verksamhet på uppfostrans och undervisningens område befinnas
kunna i särskild grad gagna skolväsendet i det hela.
2. Läroverket skall omfatta sex årsklasser utöfver den egentliga folkskolan och
i dessa klasser under de tre senaste åren hafva haft i medeltal sammanlagdt minst 48
lärjungar.
3—5. Till innehållet lika punkterna 2—4 i propositionen.
C. Anslaget till enskilda mellanskof (i propositionen kalladt: »anslaget till
kommunala mellanskolor»):
1. Af anslaget till enskilda mellanskolor må understöd kunna utgå dels till
enskilda skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende
å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmatt, som innämtas i högsta klassen åt
folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A, dels intill utgången af al¬
lt) 14 äfven till samskola, som icke utgör öfverbyggnad på folkskola, men för ar 1903
åtnjutit understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom.
3. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver den egentliga folkskolan
och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva haft i medeltal sammanlagdt minst
32 lärjungar. , . . , , , , „
7. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler och erfor¬
derlig undervisningsmateriell, och de vid skolan anställda lärarinnor skola aflönas enligt
de i sådant afseende stadgade grunder.
8. Kommun eller enskilda donatorer skola till skolans uppehållande lämna ett
bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som det från ansla¬
get till enskilda mellanskolor utgående understödet, äfvensom bidraga till de vid sko¬
lan anställda lärarinnornas ålderstillägg med hältten af det belopp, staten för samma
ändamål tillskjuter, så ock till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som
framdeles må varda stadgade.
14 Motioner i Andra Kammaren, N:o 237.
11. Statsunderstödet till enskilda mellanskolor må kunna utgå med hövs t 4,800
kronor, hvarjämte---för år räknadt.
12. Samskola-----— ändock att de i punkterna 2—10 stadgade villkoren ej
till alla delar uppfyllas---understöd från anslaget till enskilda mellanskolor
•---- som statsunderstödet.
Genom ett bifall till hvad vi sålunda hemställt komme följande för¬
delar att vinnas:
a) privatskolorna skulle erhålla det statsunderstöd och deras lärarinne-
kår de förbättrade villkor, som i propositionen för dem begärts;
b) det af 1907 ars Riksdag framställda önskemålet om en »gemensam
plan för fördelningen och användningen af de nu utgående anslagen till
enskilda läroanstalter» skulle blifva uppfylldt, hvarjämte den sväfvande
frågan om dubblaprivatskolornas inspektion ändtligen blefve klargjord;
c) det i propositionen upptagna samt med så varmt och lifligt bifall
hälsade uppslaget om kommunala mellanskolor skulle blifva genomfördt i
organisk anslutning till den historiska utvecklingen och till de öfverbygg-
nader pa folkskolan, som redan arbetat sig fram, samt med iakttagande
af full likställighet kommunerna mellan, så att äfven landsbygdsbefolk¬
ningens berättigade kraf pa möjlighet för densamma att bereda sina barn
tillfälle till inhämtande af den för praktiska behof lämpade kurs i allmän
nedborgerlig bildning, som förefinnes för afläggande af realskoleexamen,
blefve tillgodosedt.
Särskilda utskottet n:o 2, till hvilket denna motion torde hänvisas,
anmodas att,° för den händelse de i densamma framställda förslagen
till sitt innehåll gillas, i formuleringen vidtaga de ändringar, som *för
syftets uppnående pröfvas erforderliga.
Stockholm den 17 april 1909.
Fridtjuv Berg.
Emil Kristensson.
C. F. Hellberg.
Oscar Forssling.
Gustaf Strömberg.
L. J. Jansson.
Nils Larsson.
Fr. E. Ahlfvengren.
Jöns Päls son.
David Pettersson.
P. O. Lundell.
Ollas A. Ericsson^
J. Hellgren.
Aug. Ifvarsson..
J. James Gibson.
E. O. Magnusson.
Motioner i Andra Kammaren, No 237.
15
Bilaga.
Undertecknade, som funnit de i kungliga propositionen om understöd till kom¬
munala och enskilda läroanstalter föreslagna villkoren för gymnasier, förenade med
högre flickskolor, innebära vissa faror, ha med anledning häraf velat göra följande
uttalande. o .
Det rikliga understöd, som nämnda läroanstalter kunna komma att åtnjuta, tillika
med de höga terminsafgifter, som vid sådana gymnasier äro vanliga, blefve säkerligen
för många flickskolor en frestelse att upprätta dylika läroanstalter. Men inrättandet
af för många gymnasier skulle kunna medföra betänkliga följder.
Den bildning, som gifves af den åttaklassiga flickskolan, har hittills visat sig ut¬
föra lämplig kompetens för de allra flesta banor, på hvilka kvinnan kan inträda.
Studentexamen är af betydelse blott för de unga flickor, som vid universiteten eller
högskolorna ämna fortsätta sina studier. För detta fåtal äro de nu befintliga gymna¬
sierna mer än tillräckliga. Nya sådana läroanstalter äro alltså ej af behofvet påkallade.
Upprättandet af sådana skulle alltså komma att innebära en onödig utgift för staten,
på samma gång som det skulle framkalla en öfverproduktion af kvinnliga studenter
och sålunda äfven för de enskilda medföra förlust af tid och penningar.
Men för den åttaklassiga flickskolan utgöra de föreslagna villkoren en allvarlig fara.
Där gymnasier upprättas, löpa alltid de högre klasserna af skolan fara att mista ett
visst antal elever och ofta de mest studiebegåfvade. På grund häraf kan man med
skäl frukta, att dessa klasser på många ställen skulle gå tillbaka eller till och med
blifva nedlagda. Men detta skulle småningom leda till den åttaklassiga fiickskoletypens
försvinnande och ersättande med en fem- å sexklassig skola och därpå byggdt gymna¬
sium, en utveckling, som ur många synpunkter icke kan anses önsklig.
Undertecknade vilja därför framhålla önskvärdheten af att de med högre flick¬
skola förenade gymnasierna begränsas till det nuvarande antalet; dock så, att Kungl.
Maj:t må kunna bevilja understöd åt dylik läroanstalt å ort, där hvarken sådan anstalt
eller samskola med dimissionsrätt förut finnes och där ett verkligt behof kunnat
styrkas.
Till de villkor, som Kungl. Maj:t föreslagit för nu ifrågavarande statsanslags åt¬
njutande, torde äfven böra läggas det, att vid nämnda gymnasier ingen samman¬
slagning vare sig af olika gymnasieafdelningar eller af sådan afdelning med skolklass
må vid undervisning i läsämnen äga rum.
Anna Sandström, Ang. Steinmetz,
skot- och seminarieföreståndarinna. föreståndarinna för Brummerska skolan.
(Just. lind. Fäbroms, L. M. Wcern,
rektor vid högre lärarinneseminariet och statens lektor,
normalskola för flickor.
Matilda Widcgren, Sofi Anderson,
bitr. föreståndarinna vid statens normalskola för flickor. förest, för priv. lärarinneseminariet
och Oskarsskolan.