Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
1
N:o 233.
Af herr Lindley m. fl., om ändrad lydelse af 3 artikeln i regle¬
mentet för handelsflottans pensions anstalt.
Af den i Kungl. Maj:ts proposition n:o 85 lämnade utredningen
angående handelsflottans pensionsanstalt framgår, att antalet pensions-
sökande till första, andra och tredje pensionsklasserna städse varit större
än det antal pensionsrum, som inom dessa klasser varit tillgängliga,
hvarför många pensionssökande fått vänta oskäligt lång tid, innan pen¬
sion kunnat blifva dem beviljad. . .
Däremot har pensionsrummen inom fjärde klass i allmänhet visat
öfverskott, hvarför många — enligt hvad vi hört uppgifvas — som
annars haft rätt att medräknas till någon af de högre pensionsrummen,
begärt pension enligt fjärde klass i stället för att vänta på inträffad
ledighet i den högre pensionsklassen. Till detta bör äfven påpekas, att
enligt år 1899 insamlad statistik så utgjorde de till första, andra och
tredje klasserna hänförda befälhafvare, styrmän och maskinister sam-
manlagdt endast 17,48 procent och de till fjärde pensionsklassen hörande
82,51 procent af hela sjömanskåren.
I allmänhet torde man äfven med fullt fog kunna anse den fjärde
klassens behof af ekonomiskt ålderdomsunderstöd vara större än hos de
öfriga klasserna. Då det här likväl visar sig, att ett motsatt förhållande
har gjort sig gällande, torde det vara skäl att undersöka de omstän¬
digheter, som därvid ha varit afgörande. Visserligen har pensionsbe¬
loppet i fjärde klass varit synnerligen litet, men detta utgör likväl ingen
anledning, att därtill berättigade skulle vägra att begära detta belopp för
att utfylla den mindre förtjänst, som arbetare i långt framskriden ålder
kunna förskaffa sig.
Bih. till Bilcsd.Prot. 1909. 1 Bomull. 2 Afd. 2 Band. 117 Käft. (N:o 233.) 1
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
Orsaken torde i dess ställe sökas i de villkor, som äro förknippade
med pensionens utfående. Dessa äro: att hafva uppnått 55 års ålder;
att hafva tjugufem år varit å svenskt sjömanshus inskrifven och, utan
att hafva gjort sig skyldig till rymningsbrott, tillbragt denna tid huf¬
vudsakligen i tjänstgöring under utrikes sjöfart med svenskt handels¬
fartyg eller såsom förhyrd å svenskt örlogsfartyg; att äga behörigen
vitsordad god frejd.
Det är i hufvudsak tvenne af dessa villkor, som starkt decimera de
pensionsberättigades antal inom sjömanskåren, nämligen: tjänstgörings¬
tidens längd och rymningsbrotten.
Beträffande den första orsaken, tjänstgöringstidens längd, så in¬
verkar denna ofördelaktigt diskvalificerande i tvenne fall: då sjöman
öfvergår från utrikes till inrikes sjöfart eller där sjöman öfvergår till
tjänstgöring å utländska fartyg. Utan att vid detta tillfälle vilja upp¬
taga den stora frågan om det i inrikes sjöfart anställda sjöfolkets upp¬
tagande. bland de pensionsberättigade samt därmed sammanhörande far-
tygsafgifter m. m., måste vi dock reservera oss emot den af kommers¬
kollegium afgifna motiveringen för åtgärden att fortfarande ställa sjö¬
folket i. inrikes sjöfart utanför de pensionsberättigade.
Till följd af inom svenska sjöfarten rådande förhållanden och i all
synnerhet på grund af att flertalet svenska fartyg fyller sin besättnings-
styrka nästan uteslutande af jnngmän och lättmatroser, måste till åren
komna svenska sjömän antingen öfvergå till andra sysselsättningar eller
i andra länder söka sig matrosanställning. Här ligger en af de största
orsakerna till sjöfolkets massemigration, och då man betänker den stora för¬
lust, som härigenom tillfogas landet, bör det tagas under allvarsamt öfver¬
vägande, huruvida icke man icke genom en sänkning af tjänstgörings¬
tidens längd kunde öfva dragningskraft på å utländska fartyg vistande
sjömän af svensk nationalitet. Otvifvelaktigt finnas där många, som
skulle, inse fördelen af att skaffa sig tjänstekvalifikationer för att vara
berättigade till en liten slant på gamla dagar, men afskräckas från ett
återupprepadt försök på grund af den i reglementet fastställda långa
tjänstetiden. Arbetareförsäkringskommittén hade i sitt den 5 december
1888 afgifna betänkande föreslagit, att tiden skulle nedsättas från 25 till
20 år, med kvalificerad tjänstgöring af minst 120 månader, och i före-
liggande proposition omnämnes, att Kungl. Maj:t har gifvit prejudikat
på att kvalificerad tjänstgöring under 150 månader vore tillfyllest för
erhållande af rätt till pension. Direktionen för handelsflottans pensions-
anstalt har likaledes gifvit prejudikat på att pension, i undantagsfall,
äfven kan beviljas efter blott 17 års inskrifningstid vid sjömanshus. Det
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
ligger dock en stor fara i att endast medgifva undantag för vissa fall,
då detta lätt kan uppfattas som påverkad partiskhet för vissa personer.
Att under sådana förhållanden fortfarande bibehålla bestämmelsen om
tjugufem år synes oss vara inkorrekt, och med hänsyn till hvad vi förut
ha framhållit i fråga om påverkning till återinflyttning, tillåta vi oss att
yrka på tidens fastställande till 15 år, som sjöman för att vara be¬
rättigad till pension skall ha varit å svenskt sjömanshus inskrifven, med
120 månaders aktuell tjänstgöring å svenska fartyg i utrikes sjöfart.
Men å andra sidan finnas många, för hvilka återinflyttningen icke
ter sig så enkel som ofvan blifvit anfördt, och det är dessa, hvilka ha
gjort sig skyldiga till rymning. Det är dock ingalunda rättvist att be¬
trakta rymningar som brott i vanlig bemärkelse. Ingen känner sig för¬
vånad öfver att en fånge flyr, om han har möjlighet därtill, snarare
skulle man förvåna sig öfver om han stannade kvar i händelse att alla
dörrar och portar lämnades öppna. Därför bör man ej heller förvånas
öfver att en sjöman rymmer, då han är utsatt för trakasserier eller grym
behandling eller där han funnit kosten eller anställningen otillfreds¬
ställande. Svårigheten att på lagligt sätt blifva befriad från en anställ¬
ning å fartyg har förut vid flera tillfällen blifvit påvisad. Dessutom
utgör äfventyrslustan, med utsikt till högre betalning i andra nationers
fartyg, en stark frestelse till rymning, som icke aterhalles af risken att
blifva utesluten i;r pensionskassan eller till följd af de i sjölagen fast¬
ställda straffen, då de flesta rymmare undandraga sig dessa straff genom
att för alltid bosätta sig i andra länder.
Rymning är enligt svensk sjölag belagdt med straff, varierande
mellan tre månaders fängelse och ett års straffarbete. Frågan blir
emellertid, om detta straff bör ytterligare skärpas genom uteslutning ur
pensionskassan eller genom förlängd tjänstgöringstid. Från vår syn¬
punkt sedt kan detta icke vara lämpligt, ty handelsflottans pensions-
anstalts direktion är icke i stånd att pröfva de omständigheter som för-
anledt en rymning, utan måste där tillämpa en allmän regel på alla
rymningar, oafsedt om de varit mer eller mindre moraliskt berättigade.
Man behöfver endast taga ett sådant fall som det, hvilket förlidet ar
anfördes i Riksdagen vid behandling af då föreliggande sjölagsändrings-
motion.
En sjöman mönstrade 1898 å skonerten »Competitor», men rymde
sedermera därför att han ansåg fartyget sjöovärdigt. bartyget gick
sedermera till sjöss, men förliste med man och allt. Ifrågavarande sjö¬
man blef sedermera anhållen och ställd under åtal för rymning och för¬
klarade inför rätten, att detta var hans enda utväg att frälsa lifvet, ty
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 233.
besiktning kunde inte fås på en mans begäran. Han dömdes likvisst,,
men så mildt som möjligt. Men med detta straff följde likvisst förlust
till pension eller ökad tjänstetid, innan han ånyo kunde blifva inräknad
såsom berättigad.
Då nu ändringar skola vidtagas i fråga om handelsflottans pen-
sionsanstalt, så synes det oss vara lämpligt, att en ändring äfven vid-
toges beträffande dessa bestämmelser. Huruvida dessa ändringar böra
sättas i förbindelse med eller som villkor för det begärda anslagets be¬
viljande eller framföras till Kungl. Maj:t i en särskild riksdagsskrivelse,
öfverlämnas till utskottets eget bedömande.
Med stöd af hvad som ofvan blifvit anfördt få undertecknade föreslå,
att tredje artikeln i reglementet för handels¬
flottans pensionsanstalt får följande lydelse:
3 Artikeln.
Om villkoren för pensions erhållande.
§ 5. Till att erhålla pension berättigar i allmänhet:
a) att hafva uppnått femtiofem års ålder;
b) att hafva 15 år varit å svenskt sjömanshus inskrifven och till-
bragt denna tid hufvudsakligen i tjänstgöring under utrikes sjöfart med
svenskt handelsfartyg eller såsom förhyrd å svenskt örlogsfartyg; och
c) att äga behörigen vitsordad god frejd.
§ 6. . (Nuvarande § utgår och nuvarande § 7 intager dess num-
merbeteckning.)
Stockholm den 23 mars 1909.
C. G. Lindley. Joll, Åberg. J. A. Wallin.
STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.